Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

7

Nr 19

Utlåtande i anledning av motioner angående zonindelningen vid
beräkningen av bilförsäkringspremier.

I de likalydande motionerna I: MG av herr Karl Pettersson och II: 844 av
herrar Petersson i Gäddvik och Nilsson i Agnäs yrkas att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t skall hemställa att Kungl. Maj :t måtte låta utreda
frågan om zonindelningen beträffande bilförsäkringspremier.

Yttranden över motionerna bär av utskottet inhämtats från försäkringsinspektionen.
Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam.

Gällande ordning för premiesättningen i trafikförsäkring och annan motor fordonsförsäkring Enligt

282 § 2 mom. lagen om försäkringsrörelse åligger det styrelsen och
verkställande direktören för ett försäkringsbolag att med hjälp av fortlöpande
statistik eller annorledes övervaka att premiesättningen är skäligt avvägd
med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka, nödiga
omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Denna bestämmelse
gäller såväl den obligatoriska trafikförsäkringen — vilken avser
ansvarighet för skada i följd av trafik med motorfordon — som annan inotorfordonsförsäkring.

I fråga om premiesättningen i trafikförsäkring finns ytterligare bestämmelser
i lagen om trafikförsäkring å motorfordon och i de koncessionsvillkor
som uppställts för försäkringsanstalter med trafikförsäkringsrörelse.
Sålunda skall enligt trafikförsäkringslagen premiesatserna anmälas till försäkringsinspektionen.
Indelningen i riskklasser skall anordnas i anslutning
till formulär som fastställs av inspektionen. Om det sätt varpå premierna
bestäms ger anledning till anmärkning, skall inspektionen göra anmälan
därom till Kungl. Maj:t, som där så prövas erforderligt förelägger vederbörande
anstalt att inom viss tid vidtaga åtgärder för rättelses vinnande eller
återkallar tillståndet att driva trafikförsäkring. Enligt lconcessionsvillkoren
får premie för trafikförsäkring icke bestämmas till högre belopp än som på
grund av tillgänglig erfarenhet kan med tillbörlig säkerhet anses svara mot
den risk försäkringen är avsedd att täcka och mot skaderegleringskostnader
med tillägg för andra nödiga omkostnader och skälig vinst. Omkostnadslillägget
får ej beräknas högre än efter de grunder försäkringsinspektionen

8

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

fastställer med ledning av vunnen erfarenhet om vad som vid tillbörlig sparsamhet
kan anses vara erforderligt för försäkringsrörelse av ifrågavarande
art. Av konkurrens betingade anskaffningskostnader får inte belasta trafikförsäkringen.
Vinsttillägget får inte sättas högre än till 5 procent av bruttopremien.
Sedan åtskilliga år tillämpas ett vinsttillägg av 3 procent.

De nu gällande trafikförsäkringspremierna är baserade på statistisk erfarenhet
och har fastställts i samråd med försäkringsinspektionen. Sedan 1955
förekommer en indelning i tre tariffområden, nämligen storstadsområdet
(S), omfattande Stockholm och Göteborg med närmast kringliggande kommuner
samt Malmö stad, Norrland (N) och landet i övrigt (Ö). Premietarifferna
i trafikförsäkring omprövas med vissa års mellanrum, varvid också indelningen
i tariffområden aktualiseras. Premierna för trafikförsäkring är för
personbilar väsentligt högre i storstadsomådena än i Norrland. Premieskillnaden,
som växlar något mellan olika bolag, utgör före bonusavdrag omkring
200 kr. för frekventa grupper. Motsvarande trafikförsäkringspremie för landet
i övrigt är, såvitt avser personbilar, omkring 50 kr. lägre än för Norrland.

En anpassning av trafikförsäkringspremierna efter de individuella riskerna
sker genom det tillämpade bonussystemet. En motorfordonsägare erhåller
efter ett försäkringsår ulan skador bonus med 20 procent. Varje ytterligare
skadefritt år medför ökad bonus upp till 75 procent (efter sex år). En
premieskillnad på ca 50 kr. mellan Norrland och landet i övrigt (utom storstäderna)
reduceras vid 75 procents bonus till 12—13 kr.

Inom annan motorfordonsförsäkring än obligatorisk trafikförsäkring ligger
premienivån för Norrland högre än för storstadsområdet, när vagnskadeförsäkring
ingår. Premieskillnaden mellan Norrland och övriga Sverige exklusive
storstadsområdet är härvid större. I detta fall gäller icke, såsom förhållandet
är med trafikförsäkringspremierna, att premierna skall anmälas
till försäkringsinspektionen innan de bringas i tillämpning. De är dock underkastade
den ovan redovisade skälighetsprincipen. Inspektionens kontroll,
som sålunda kommer först i efterhand, har i detta fall hittills haft mindre
omfattning. Det riskklasscliema som inspektionen har fastställt för trafikförsäkringen
tillämpas av bolagen även i fråga om annan motorfordonsförsäkring.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Motioner av samma innebörd som de nu förevarande har behandlats av
riksdagen åren 1959 och 1967.

Vid det förra tillfället behandlades motionerna av allmänna beredningsutskottet
(uti. 1959:9), som fann det riktigt att premierna såsom skedde
avvägdes med hänsyn till den risk försäkringen var avsedd att täcka men
sade sig förutsätta att försäkringsinspektionen liksom dittills fortlöpande
följde utvecklingen och att de möjligheter att införa mera enhetliga premier,

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

9

som den kommande utvecklingen kunde medföra, bleve tillvaratagna. Riksdagen
beslöt att motionerna skulle anses besvarade genom vad utskottet anfört.

Vid det senare tillfället behandlades motionerna av bankoutskottet (uti.
1967: 44), som föreslog att de icke skulle föranleda någon åtgärd, vilket också
blev riksdagens beslut. Utskottet redovisade innehållet i yttranden från de
tre remissinstanser som i år ånyo tillfrågats och i en skrivelse till försäkringsinspektionen
från Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen.
Det material som remissinstanserna tillhandahållit gav enligt utskottets
mening tydligt vid handen, att den premieskillnad som tillämpades mellan
Norrland och landet i övrigt (exklusive storstadsregionerna) motiverades av
konstaterade riskskillnader. Indelningen av landet i endast tre tariffområden
innebure visserligen en förenkling, som för somliga grupper av försäkringstagare
kunde framstå som orättvis; uppenbart vore å andra sidan att
ett komplicerat system för premiesättningen om möjligt borde undvikas. En
av Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen anvisad lösning av
problemet, baserad på bonussystemet, fann utskottet knappast vara gångbar,
eftersom vid enhetliga grundpremier den tillämpade kraftiga bonusdifferentieringen
skulle för Norrlands del medföra nettopremier som icke fullt täckte
de högre skadekostnaderna i Norrland. Utskottet hänvisade vidare till den
med jämna mellanrum företagna omprövningen av premieavvägningen och
till försäkringsinspektionens aktivt kontrollerande roll vid premiesättningen.

Motionerna

Motionärerna framhåller bilens betydelse som transportmedel särskilt för
medborgarna i glesbygder och i Norrland med dess långa avstånd. Den nu
tillämpade zonindelningen vid beräkningen av bilförsäkringspremier medför,
säger motionärerna, att Norrlands invånare missgynnas och på ytterligare
ett område drabbas av högre kostnader än övriga medborgare.

Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen framhåller inledningsvis att den 1955 införda
tariffområdesindelningen var ett resultat av omfattande undersökningar som
belyste risken i varje län och i vissa storstäder. Det är givet, säger inspektionen,
att indelningens riktighet ständigt bör vara under kontroll. Försäkringsbolagen
lämnar därför årligen till inspektionen uppgifter som medger
sådan kontroll. Dessa uppgifter sammanställes och presenteras för bolagens
och allmänhetens information i inspektionens årsbok »Enskilda försäkringsanstalter».
Vidare har inspektionen kännedom om att bolagen själva genom
interna riskanalyser bevakar områdesdifferentieringen och kommer att un -

10

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

derrätta inspektionen om iakttagelser som kan motivera ändringar av denna.

I sitt yttrande i ämnet år 1967 berörde inspektionen möjligheten av en
indelning där tätorter fördes för sig och glesbygden för sig. Inspektionen
anförde att gränsproblem måste uppstå även vid en sådan indelning och
att, även om vissa kategorier norrlandsbilister skulle få lägre premier, norrlandsbilisterna
totalt sett knappast skulle få någon premieförbättring därigenom.
Detta uttalande bedömes fortfarande äga giltighet. Icke desto mindre
säger sig inspektionen anse det angeläget att man i fortsättningen riktar
uppmärksamheten på eventuellt framkommande möjligheter att genom samordning
av statliga och enskilda registreringssystem erhålla de grunduppgifter
som behövs för att man noggrannare än nu är fallet skall kunna påvisa
förekomsten av hemortsbetingade riskskillnader.

Inspektionen redogör därefter för innebörden av en nyligen färdigställd
riskstatistik, som belyser de senast kända förhållandena på området. Vad
som anföres är följande:

Eftersom ersättningarna särskilt för de stora personskadorna i trafikförsäkring
ofta inte kan fastställas förrän relativt lång tid efter skadetillfället,
utgör skadeåret 1966 det senaste år för vilket någorlunda tillförlitlig riskstatistik
nu föreligger. Väljes statistiken för perioden 1959—1966 som underlag
för en bedömning, framgår att trafikpremien för privata personbilar
borde för denna period ha varit 10 % högre i genomsnitt i N-området än i
Ö-området (för de enskilda åren har skillnaderna varierat mellan 3 och
23 %). Enligt flertalet av de tariffer som tillämpats för privata personbilar
sedan 1966 utgör trafikpremien i Norrland 110—112 % av premien i ö-området,
och relationen mellan premierna är sålunda väl anpassad efter den
hittills iakttagna skillnaden mellan dessa områden.

Denna skillnad är som tidigare nämnts störst inom kaskoförsäkringen.
Enligt inspektionens sammanställningar för åren 1960—66 har skadebelastningen
i delkaskoförsäkring1 i genomsnitt per fordon varit 58—75 %
högre för N-området än för ö-oinrådet, medan nuvarande tariffpremier för
Norrland endast utgör 120—140 % av motsvarande premier för ö-området.
För fullständig kaskoför säkring2 med 400 kr. självrisk vid vagnskada uttages
f. n. en premie som är ca 40 % högre för N-området än för Ö-området,
och denna skillnad svarar ungefärligen mot hittills observerade riskskillnader.
Under den redovisade perioden har försäkringsformerna som bekant
förändrats från år till år. De angivna riskskillnaderna återger de verkliga
förhållandena utan korrigering för ändringar i fråga om villkor o. d.

För vissa andra riskklasser än privata personbilar har speciella erfarenheter
kommit till uttryck i premiesättningen. Så är t. ex. premierna i såväl
trafik- som kaskoförsälcring för vissa motorcyklar och för mopeder lika
stora i N- och Ö-områdena. För vissa motorcyklar har N-området t. o. m. de
lägsta trafikförsäkringspremierna.

Som framgår av de lämnade uppgifterna finns det, säger inspektionen, i
ett övervägande antal fall en klart högre risk dokumenterad för N-området.

1 Delkaskoförsäkring omfattar brand-, stöld- och glasruteförsäkring.

2 Fullständig kaskoförsäkring omfattar delkasko- och vagnskadeförsäkring.

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

II

Enligt den i lag föreskrivna skälighetsprincipen skall en riskskillnad komma
till uttryck även vid premiesättningen. I de iakttagna fall då denna inte
ansluter direkt till riskerfarenheten har norrlandsmotoristerna utgjort en
gynnad kategori. Hittills har således enligt inspektionens bedömning inte
framkommit tillräckliga skäl för ändring av den nivåskillnad som kalkylerats
in i nu gällande tariffer.

Inspektionen säger sig komma att uppta indelnings- och nivåfrågorna till
ny prövning, om nya siffror framdeles visar att riskrelationerna mellan tariffzonerna
förändrats. Med hänsyn till den fortlöpande bevakning av hithörande
frågor som sker genom inspektionens försorg finner inspektionen
anledning inte föreligga att sätta igång en särskild utredning på området.

Svenska försäkringsbolags riksförbund hänvisar till sitt år 1967 avgivna
avstyrkande remissyttrande och säger sig nu inte ha något ytterligare att
anföra i ärendet. I nämnda yttrande anförde förbundet bl. a., att den tillämpade
premieavvägningen på intet sätt innebure att norrlandsbilisterna subventionerade
andra bilister. Utom till skälighetspricipen hänvisade förbundet
till det förhållandet att det av rent företagsekonomiska skäl vore omöjligt
att tillhandahålla en försäkring till underpris som kompenserades av ett
överpris på annat håll. Försäkringsbolagens kontinuerliga uppmärksamhet
på frågan och försäkringsinspektionens övervakning anfördes som skäl mot
en särskild utredning av frågan om zonindelningen.

Folksam påpekar att riskrelationerna mellan tariffområdena inte är konstanta
utan varierar med exempelvis tariff, försäkrat moment och självriskbelopp
samt att ett visst tidsberoende också kan konstateras. Folksam säger
sig vid premiesättningen ta hänsyn till dessa omständigheter och fortlöpande
anpassa premierna till tillgänglig statistisk erfarenhet, så att rättvisekravet
att inget tariffområde skall subventionera ett annat blir säkerställt.
För några tariffer, t. ex. taxibilar och mopeder, tillämpas speciella zonindelningar,
och för vissa, däribland lastbilar använda i fjärrgodstrafik, enhetliga
försäkringspremier i hela landet.

Som exempel pa premiernas anpassning till den exponerade risken redovisar
Folksam en jämförelse mellan områdena ö och N beträffande de mest
kostnadskrävande försäkringsmomenten, trafikmomentet och vagnskademomentet
(med 400 kr. självrisk), för privatbilar:

Trafikförsäkringspremien exkl. grundavgift låg 1968 genomsnittligt
12,1 % högre i N än i ö, medan trafikriskpremien skadeåret 1965 i område N
översteg den i Ö med 12,1 %. Vagnskadepremien låg 1968 i genomsnitt
46,9 % högre i N än i ö, medan vagnskaderiskpremien skadeåret 1967 i område
N översteg den i ö med 45,9 %.

Med hänsyn till att såväl Folksam som övriga bilförsäkringsföretag kon -

12

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1969

tinuerligt följer frågan om principerna för zonindelningen anser Folksam att
det f. n. inte är aktuellt med en speciell utredning i frågan. Folksam framhåller
i sammanhanget att den nyligen genomförda postnummerreformen
torde komma att ge möjligheter till en förutsättningslös omprövning av den
nu gällande zonindelningen.

Utskottet

Premiesättningen inom såväl den obligatoriska trafikförsäkringen som
annan motorfordonsförsäkring baseras på en indelning av landet i tre tariffområden,
varav Norrland är ett. Zonindelningen betingas av gällande lagregler
och koncession svillkor, enligt vilka premiesättningen skall avvägas
med hänsyn till den risk som försäkringen är avsedd att täcka. Även företagsekonomiska
bedömningar talar för en sådan zonindelning. Motionärerna
hävdar att zonindelningen missgynnar invånarna i Norrland, en landsdel där
man har särskilt behov av bilen som transportmedel.

På utskottets hemställan avvisade riksdagen år 1967 ett motionsyrkande
av samma innebörd som det nu aktuella. Grunderna för detta ställningstagande
framgår av den ovan lämnade redogörelsen. De i år väckta motionerna
innehåller icke några nya argument i ämnet. Genom de remissyttranden
över dem som utskottet inhämtat klargöres ytterligare att inga skäl föreligger
för riksdagen att nu uttrycka en annan uppfattning än tidigare om
rimligheten i den tillämpade zonindelningen. Med hänvisning till dessa yttranden
och till vad utskottet tidigare anfört i samma fråga avstyrker utskottet
motionärernas förslag. Utskottet erinrar särskilt om den fortlöpande uppmärksamhet
som ägnas premiesättningen av försäkringsinspektionen och
noterar Folksams uttalande att postnummerreformen kan ge försäkringsbolagen
möjligheter till en förutsättningslös omprövning av zonindelningen.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen avslår motionerna I: 406 och II: 844.

Stockholm den 15 april 1969

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Stefanson
(fp), Åkerlund (in), Larfors (s)*, Stadling (s)* och Vilhelm Erik Carlsson
(m);

från andra kammaren: herrar Regnéll (m), Franzén i Motala (s), Börjesson
i Glömminge (ep), Larsson i Umeå (fp), Rask (s)*, Haglund (s), Fridolfsson
i Rödeby (s) och Börjesson i Falköping (ep).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 69

914239