Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1

Nr 50

Bevillningsutskottets betänkande angående beräkning av bevillningarna
för budgetåret 1969/70, m. m. jämte motioner.

Enligt § 40 riksdagsordningen avger bevillningsutskottet härmed förslag
till beräkning av de särskilda bevillningarnas belopp för budgetåret
1969/70 vid tillämpning av gällande eller vid innevarande års riksdag fastställda
grunder.

På sätt framgår av det vid årets statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3 januari 1969 (Bilaga 1 till
statsverkspropositionen 1969: Finansplanen) har chefen för finansdepartementet
nämnda dag underställt Kungl. Maj :ts prövning finansplan och beräkning
av inkomster för budgetåret 1969/70 jämte därmed sammanhängande
frågor. Departementschefen har därvid anmält riksrevisionsverkets
skrivelse den 13 december 1968 med inkomstberäkning för nämnda budgetår.

I en den 25 april 1969 dagtecknad proposition, nr 115, angående komplettering
av riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 m. m. har Kungl.
Maj :t bl. a. föreslagit riksdagen besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1969/70 med 100 procent av
grundbeloppet. Vidare föreslås ny beräkning av vissa inkomsttitlar.

Propositionen nr 115 har i förstnämnda del hänvisats till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Statsverkspropositionen

I det i statsverkspropositionen intagna förslaget till beräkning av inkomsttitlarna
på driftbudgeten under budgetåret 1969/70 är bevillningarna i överensstämmelse
med departementschefens förslag beräknade till följande belopp: Skatt

på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. 16 300 000 000

Kupongskatt......................... 13 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt . . 1 000 000

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 är 1969

Skogsvårdsavgifter ...................

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter ................

Arvsskatt och gåvoskatt ..............

Lotterivinstskatt .....................

Stämpelskatt och stämpelavgift ........

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt ........................

Bensin- och brännoljeskatt............

Allmän arbetsgivaravgift ...............

Tullar och acciser:

Tullmedel ...........................

Mervärdeskatt .......................

Särskilda varuskatter ................

Omsättningsskatt på motorfordon......

Tobaksskatt .........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag
..........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag
..........................

Skatt på sprit........................

Skatt på vin..........................

Skatt på malt- och läskedrycker........

Energiskatt ..........................

Särskild skatt på motorbränslen........

10 200 000

3 000 000
210 000 000
100 000 000

250 000 000 16 887 700 000

1 070 000 000

1 900 000 000 2 970 000 000

750 000 000

940 000 000
6 800 000 000
420 000 000
450 000 000
1 560 000 000

25 000 000

50 000 000
1 825 000 000
215 000 000
400 000 000
925 000 000

235 000 000 13 845 000 000

Beträffande riksstatsförslagets inkomstsida i övrigt och beräkningen av
de särskilda inkomsttitlarna hänvisar utskottet till bilaga 3 i Finansplanen.
De närmare detaljerna i inkomstberäkningen framgår av riksrevisionsverkets
inkomstberäkning (Bilaga 2 till Finansplanen). Riksrevisionsverket
har vidare gjort vissa beräkningar av statsinkomsterna under budgetåren
1970/71-—1973/74 (Bilaga 2 till Finansplanen, s. 117). Departementschefens
beräkning av de särskilda inkomsttitlarna framgår av Finansplanen
s. 31 ff.

Kompletteringspropositionen

I prop. 1969: 115 har föreslagits ny beräkning av vissa inkomsttitlar.
Riksrevisionsverket har enligt gällande instruktion i skrivelse den 2 april
1969 avlämnat förslag till förnyad beräkning av statsverkets inkomster för
budgetåret 1969/70. Därvid har ämbetsverket liksom under tidigare år från

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

3

vederbörande myndigheter infordrat nya beräkningar av inkomsterna under
budgetåret 1969/70 på de större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa
speciellt konjunkturkänsliga inkomsttitlar. Riksrevisionsverkets redogörelse
för de nya beräkningarna av olika inkomsttitlar återfinns i bil. 5 s. 2 ff. i
propositionen.

Departementschefen redogör för sina bedömningar av budgetutvecklingen
1968/69—1969/70 och sina förnyade beräkningar av de särskilda inkomsttitlarna
in. m. på s. 12 ff. och s. 26 ff. i propositionen.

Kungl. Maj:t har i prop. 1969: 115 föreslagit riksdagen att upptaga inkomsterna
på driftbudgeten för budgetåret 1969/70 enligt en såsom bilaga 6
till propositionen fogad specifikation. Denna specifikation överensstämmer
med statsverkspropositionens förslag till beräkning av bevillningarna med
undantag av att i specifikationen inkomsterna på följande inkomsttitlar be -

räknats till följande belopp:

Skatt på inkomst och förmögenhet...................... 17 100 000 000

Fordonsskatt ........................................ 1 100 000 000

Tullmedel ........................................... 970 000 000

Mervärdeskatt ....................................... 6 900 000 000

Särskilda varuskatter................................. 410 000 000

Omsättningsskatt på motorfordon...................... 480 000 000

Tobaksskatt ......................................... 1 570 000 000

Skatt på vin......................................... 225 000 000

Skatt på malt- och läskedrycker ...................... 450 000 000

Energiskatt.......................................... 935 000 000

Särskild skatt på motorbränslen ...................... 237 000 000

Sammanfattningsvis må framhållas att förslaget i prop. 1969: 115 till beräkning
av bevillningarna i förhållande till statsverkspropositionen innebär
en sammanlagd ökning med 1 062 milj. kr.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1969:115

1) motionerna I: 1058 av herr Bengtson in. fl. och II: 1219 av herr Hedlund
m. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om snabbutredning och förslag till höstriksdagen angående
inrättande av fonder med lokaliseringspolitiskt syfte för användning inom
begränsat geografiskt område enligt vad som anförts i motionerna;

2) motionerna I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr Hermansson
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

a) att uttala sig för en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna
och att hos regeringen begära förslag till höstriksdagen om utformningen
av denna skattereform,

b) att tills vidare utta en extra bolagsskatt på 10 procent av den beskattningsbara
inkomsten, samt

c) att i skrivelse till regeringen ge till känna vad som anförts i motionerna; 3)

motionen II: 1218 av herr Enarsson, i vilken hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till höstriksdagen om en sänkning
av den statliga direkta beskattningen för inkomståret 1970, antingen
i form av lägre skatteskalor över hela linjen eller reducerad uttagningsprocent,
i enlighet med de principer som angivits i motionerna I: 714 och
II: 796 ävensom förslag — avpassade till konjunkturläge och samhällsekonomi
— till en sterilisering av köpkraft i form av sparstimulerande åtgärder
och en måttlig höjning av den indirekta skatten.

De under 1) upptagna motionerna har, i vad avser inrättande av fonder
i lokaliseringspolitiskt syfte, hänvisats till bevillningsutskottet och i övrigt
till bankoutskottet.

Yrkanden vid riksdagens början

1) motionerna I: 74 av herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 153 av herr
Magnusson i Borås in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att hos
Kungl. Maj :t göra framställning om en förutsättningslös och allsidig utredning
rörande skattesystemets verkningar i olika hänseenden, framför allt
med avseende på samhällsekonomin;

2) motionerna I: 76 av fröken Stenberg m. fl. samt II: 96 av herr Ringaby
och fröken Wetterström, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar att i avvaktan
på slutförandet av den pågående utredningen av frågan om familj ebeskattningen
generellt sänka skattesatserna för ensamstående med en procentenhet
vid den statliga inkomstbeskattningen på sätt i motionerna närmare
utvecklats;

3) motionerna I: 206 av herr Augustsson och fru Landberg samt II: 233
av herr Leander m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhåller om utredning beträffande en omfördelning av skatterna till
låginkomstgruppernas förmån genom att borttaga kommunalskatteavdraget
vid taxering till statlig inkomstskatt till den del det överstiger schablonavdraget
och samtidigt höja det kommunala ortsavdraget;

4) motionerna I: 333 av herr Virgin m. fl. och II: 442 av herr Holmberg
m. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär,
att Kungl. Maj :t, i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna,
för riksdagens godkännande under innevarande vårriksdag framlägger för -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

5

slag om en finanspolitisk beredskapsplan, avsedd att snabbt kunna sättas
in i stimulerande syfte vid konjunkturavmattning;

5) motionerna 1:381 av herr Dahlén in. fl. och 11:439 av herr Wedén
in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär översyn
av skattesystemet för åstadkommande av en sammanhållen och planenligt
genomförd reform främst i syfte att inom ramen för lättnader i den
direkta inkomstskatten och förskjutning mot ökad andel för indirekt skatt

a) lätta det totala skattetrycket på låginkomstgrupperna genom att i
vidgad omfattning befria de låga inkomsterna från inkomstskatt, varvid
särskilt beaktas den skattebelastning som härrör från den kommunala skatten,

b) successivt genomföra övergång till individuell beskattning i stället för
nuvarande sambeskattning,

c) genom inkomstöverföringar stärka och skydda barnfamiljernas, pensionärernas
och andra socialt utsatta gruppers ställning,

d) åstadkomma lättnader i skattebelastningen på inkomstökningar och
extrainkomster (marginalskatten),

e) genom vidgad användning av systemet för indirekt skatt, vilket bör
göras mera enhetligt och förenklas, minska utrymmet för skatteflykt, varigenom
skattesystemet blir effektivare och mera rättvist;

6) motionerna I: 638 av herr Bengtson in. fl. och II: 742 av herr Hedlund
in. fl., i vilka hemställts bl. a., att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
en skyndsam utredning av beskattningen av låginkomstgrupperna och
inkomsttagare i närmast angränsande skikt för att främst genom förskjutning
från direkt till indirekt beskattning i en första etapp

a) lätta det totala skattetrycket för låginkomstgrnpperna och inkomsttagarna
i angränsande skikt genom införande av ett schablonavdrag vid den
kommunala beskattningen motsvarande kommunalskatteavdraget vid den
statliga beskattningen och samtidigt kompensera kommunerna för skattebortfallet,

b) stärka barnfamiljernas, pensionärernas och konsumentsvaga gruppers
ställning genom inkomstöverföringar,

c) skapa utrymme för ett skattefritt bottenbelopp i statlig och kommunal
beskattning, samt att som en andra etapp

d) överväga införande av minimiinkomst samt närmare utreda dess konsekvenser
för den framtida socialpolitiken och de befintliga sociala förmånerna; 7)

motionerna I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo m. fl, i vilka
hemställts, att riksdagen beslutar

a) införa ett schablonavdrag vid den kommunala beskattningen med 1 000
kr. för gifta och motsvarande samt 500 kr. för ensamstående,

b) att kommunerna kompenseras för skattebortfallet genom höjning av
kommunalskattebidraget med sex enheter i respektive skattekraftsområde,

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

c) att avdrag för erlagd kommunalskatt vid den statliga beskattningen medges
med maximalt 12 000 kr., motsvarande en kommunalt beskattningsbar
inkomst på ca 60 000 kr., samt

d) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext;

8) motionerna I: 710 av herr Werner och II: 794 av herr Hermansson
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

a) beslutar om en höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50
procent, varvid vederbörande utskottet utarbetar lämpliga skatteskalor,

b) antar följande

Förslag

till

förordning

om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)
om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

11 §■

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 150 000 kronor:
en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
100 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.
200 000 » » 400 000 »
400 000 » » 1 000 000 »

1 000 000 kr.

500 kr. lör 150 000 och 1,5 % av återstoden
1 250 » » 200 000 » 2 % * »

5 250 » » 400 000 » 2,5 % * »

20 250 »» 1 000 000 o 3 % » »

9) motionerna 1:711 av herr Werner och 11:795 av herr Hermansson
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en
allsidig utredning om företagsbeskattningen;

10) motionerna I: 712 av herr Werner och 11: 793 av herr Hermansson
m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen beslutar om sådan ändring av gällande
skattelag att det s. k. schablonavdraget för kommunal skatt höjs till
3 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga
familjer;

11) motionerna I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg
m. fl., i vilka hemställts,

»I) att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte med det

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

allra snaraste tillsätta en expertkommitté, vari representanter för arbetsmarknadens
parter ingår, med uppdrag att framlägga förslag om en genomgripande
omläggning av vårt skattesystem i enlighet med vad i motionen anförts
med så stor skyndsamhet, att förslag om en sådan skatteform kan föreläggas
1970 års riksdag;

2) beakta, att statlig inkomstskatt för 1970 skall uttagas

beträffande beskattningsbara inkomster intill 20 000 kronor med 5 % lägre
belopp än enligt de i statsskatteförordningen angivna grundbeloppen och

beträffande beskattningsbara inkomster överstigande 20 000 kronor med
1 000 kronor lägre belopp än enligt förordningens grundbelopp;

3) besluta, att preliminärskattetabellerna för 1970 skall utarbetas enligt
de under 2) angivna grunderna; samt

11) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till sådan förordning
som erfordras för genomförande av vårt förslag under 12);»

12) motionen II: 774 av herrar Ahlmark och Mundebo, i vilken hemställts,
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en förutsättningslös undersökning
om möjligheterna att införa en garanterad inkomsttrygghet, s. k. negativ
skatt.

De under 4) upptagna motionerna har, i vad avser frågan om upprättandet
av en finanspolitisk beredskapsplan, hänvisats till bevillningsutskottet och i
övrigt till bankoutskottet. De under 6) upptagna motionerna har, i vad de
avser utredning av beskattningen, hänvisats till bevillningsutskottet och i
övrigt till statsutskottet.

Motivering

Kommunalskatteavdraget m. m.

1: 206 och II: 233

Kommunalskatten är synnerligen betungande för låginkomstgrupperna.
Redan vid en årsinkomst av 15 000 kr. blir kommunalskatten 2 000 kr. och
i flera fall högre. När den påförda kommunalskatten överstiger schablonavdraget
vid taxeringen till statlig inkomstskatt får hela kommunalskatten avdras.
För gift inkomsttagare börjar detta »extra» avdrag med ett mindre
belopp vid årsinkomster inemot 30 000 kr. för att sedan växa allteftersom
inkomsten stiger. Vid ca 100 000 kr. i årsinkomst blir det »extra» avdraget
ca 15 000 kr. Om detta »extra» kommunalskatteavdrag borttogs och de därvid
ökade statsinkomsterna överfördes till kommunerna, skulle det vara
möjligt att höja det kommunala ortsavdraget och därmed allmänt sänka
kommunalskatten. Den samlade effekten av detta skulle bli en sänkning av
skatten för låginkomstgrupperna och för högre inkomster en skattehöjning,
som ökar med inkomstens storlek.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1: 638 och 11: 742

En kommande skattereform bör i första hand inriktas på att komma till
rätta med låginkomslgrnppernas problem. I en första etapp av en sådan reform
bör man åstadkomma en omfördelning inom skattesystemets ram, som
medger skattefrihet under 12 000 kr. beskattningsbar inkomst för gifta och
6 000 kr. för ensamstående — vid den statliga taxeringen, motsvarande ca
22 000 resp. 11 000 kr. i verklig inkomst. Inom detta etappmål är lättnader i
kommunalskatten mest angelägna.

På kommunalskattesidan innebär en sådan skattelättnad inga tekniska
problem, eftersom skatten där utgår proportionellt, men ett fullföljande av
våra tidigare förslag om ett schablonavdrag också vid den kommunala beskattningen
bör vara en första åtgärd i syfte att ställa skatteuttaget på den
kommunala sidan i paritet med statsskatten. De minskade kommunala skatteintäkterna
måste täckas genom kompensation från statskassan för att få
den åsyftade fördelningseffekten och inte endast medföra höjd kommunal
utdebitering.

/; 703 och II: 779

Sedan mitten av 1950-talet har vårt land haft en utveckling, som inneburit
att inkomstklyftorna före skatt har ökat. Samtidigt har den del av skatterna
som betalas till kommuner och landsting och som utgår proportionellt
i förhållande till inkomsten ökat mycket snabbt. Bara under de senaste tio
åren utgör ökningen ca 50 %. En tredje och mycket markant utveckling i
skatternas fördelning är den som ägt rum under 1960-talet, sedan indirekt
beskattning infördes på konsumtionen. Sedan allmänna varuskatten introducerades
har de indirekta skatternas andel av driftbudgetens inkomster
fördubblats.

Kommunal- och landstingsskatten är inte bara proportionell. Den blir till
sin verkan snarast regressiv, eftersom sådan skatt samtidigt är avdragbar
på den progressivt utgående statsskatten. Mest indirekt skatt får den betala
som måste använda den största delen av sin inkomst för konsumtion.

Det kan i högsta grad ifrågasättas om avdrag, som utfaller olika beroende
på en persons inkomstnivå, är särskilt användbara. Därför finns det
anledning, alt ifrågasätta kommunalskatteavdraget vid den statliga beskattningen
både från fördelningspolitiska och principiella utgångspunkter.

Om man vill ha en effektiv omfördelning av inkomster med relativt små
ingrepp bör man välja en inkomstöverföring mellan ytterligheterna på inkomstskalan.
Denna effekt kan uppnås genom en maximering av det kommunalskatteavdrag
som får göras vid den statliga beskattningen och inrättande
av ett kommunalt schablonavdrag, motsvarande vad som redan finns
på den statliga sidan och som är en av förklaringarna till att 90 å 95 % av
alla skattebetalare erlägger mest i kommunalskatt. Vid maximering av kommunalskatleavdraget
till eu kommunalt beskattningsbar inkomst på 79 000

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 9

kr. vid den genomsnittliga kommunala utdebiteringen i år på 20 kr. 25 öre
blir ändå ca 16 000 kr. möjliga att utnyttja som avdrag. En sådan maximering
kan beräknas ge ca 220 milj. kr. i ökade intäkter för staten. Kommunalskatteavdraget
torde mot denna bakgrund kunna maximeras till 12 000
kr., motsvarande en kommunalt beskattningsbar inkomst på ca 60 000 kr.
Intäkten härav torde kunna täcka ett schablonavdrag vid den kommunala
beskattningen på 500 kr. för ensamstående och 1 000 kr. för gifta och motsvarande.
Avdraget bör efter hand byggas på ytterligare upp till samma nivå
som det statliga har i dag, nämligen 2 250 kr. för ensamstående och 4 500 kr.
för gifta och motsvarande.

1: 712 och II: 793

För att söka förbättra låginkomstgruppernas läge bör förutom andra medel
även förändringar göras i skattepolitiken. Detta är desto mera nödvändigt
som just låginkomstgrupperna drabbats hårt dels av den starka ökningen
av kommunal- och landstingsbeskattningen, dels av den indirekta beskattningens
ökade tyngd.

Omedelbara åtgärder är nödvändiga för att lätta skattebördan för låginkomsttagarna.
En lämplig metod är därvid att höja det schabloniserade
avdraget för kommunalskatt vid taxering till statlig inkomstskatt till 3 000
kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga familjer.
Detta skulle innebära ett inkomstbortfall för statskassan på ca 340 milj.
kr. för helt budgetår och 170 milj. kr. för halvt.

Skatteskalorna
I: 76 och 11: 96

Differentieringen av skattetrycket mellan å ena sidan gifta och å andra
sidan ensamstående har icke gjorts till föremål för närmare analys. Själva
grundvalen för resonemanget, nämligen den ensamståendes större skatteförmåga,
kan emellertid med fog sättas i fråga. Den är ingalunda självklar.
I vilket fall som helst kan en mera nyanserad bedömning vara på sin
plats. Förutom att de ensamstående i olika hänseenden ej sällan kan ha relativt
sett väl så höga levnadskostnader som de gifta, diskrimineras de av
statsmakterna i vissa hänseenden. De ensamstående får ofta vänta längst
i bostadsköerna, de blir hänvisade att ta de dyrare bostäderna, de får i
praktiken mindre sociala förmåner och de får den största skatteräkningen
när det är fråga om att betala andras förmåner. Det är sålunda de ensamstående
som får bära huvudbördan när det gäller kostnaderna för förmånerna
för barnfamiljerna, inte blott barnbidragen utan även de bostadssociala
förmånerna och studiebidragen. De får också lämna ett väsentligt
bidrag till den inkomstfördelning som äger rum genom skatterna.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Därtill kommer emellertid att samtliga ensamstående skärs över en kam
utan hänsynstagande till sådana faktorer som försörjningsskyldighet mot
närstående samboende eller andra kostnadselement, vilka kan vara ägnade
att minska skatteförmågan. Många ensamstående har dessutom själva tidigare
fått under uppoffringar svara för sina barns fostran utan några som
helst bidrag från det allmännas sida. Det tas i normalfallen ingen hänsyn
till att änkor, änklingar och frånskilda eller andra äldre ensamstående på
grund av större behov av rekreation, hemvård och sjukvård kan ha det annorlunda
och sämre ekonomiskt ställt än ensamstående ungdomar i förvärvsarbete
med motsvarande inkomster. En särskilt besvärlig situation
uppstår vid övergång i fråga om skattestatus från gift till ensamstående vid
andra makens frånfälle eller skilsmässa.

I den offentliga debatt som ägt rum om familj ebeskattningen har stor
uppmärksamhet ägnats åt frågan om de giftas sambeskattning respektive
särbeskattning. De ensamståendes skatteproblem har däremot inte varit
föremål för nämnvärt intresse i detta sammanhang, och de ensamstående
synes också ha kommit något i skymundan i den utredning rörande familjebeskattningen
som pågår. Då denna kategori bör komma i åtnjutande av
rimlig skatterättvisa, synes det vara befogat att jämväl de ensamståendes
skatteförhållanden omfattas av utredningen. Därvid synes bl. a. frågan om
hänsynstagande till sådana förhållanden som menligt kan inverka på skatteförmågan
utan att berättiga till avdrag för nedsatt slcatteförmåga böra övervägas.

I avvaktan på vad som kan framkomma vid angivna utredning torde
starka skäl föreligga för att riksdagen överväger de lättnader som omedelbart
som ett provisorium kan beredas de ensamstående för att minska den
diskriminering som uppstår genom skattesystemets konstruktion. Sådana
lättnader kan åstadkommas antingen genom justering av skatteskalorna för
ensamstående eller genom en ändring i relationen mellan ortsavdragen för
gifta och ogifta.

Viss rättvisa kan skapas genom sänkning av skatteskalan för de ensamstående.
Den lämpligaste utvägen torde i så fall vara att som ett provisorium
i inkomstskikten mellan 6 000 och 40 000 kr. genomföra en sänkning
av skattesatserna för ensamstående med en procentenhet i förhållande till
vad som nu gäller.

I: 7U och II: 796

Arbetet med det i motionerna föreslagna nya skattesystemet bör bedrivas
med stor skyndsamhet. Att i avvaktan på ett genomförande av det nya systemet
behålla vårt höga skatteläge, finner vi olyckligt, helst som skattenivån
automatiskt stiger vid varje försämring av penningvärdet. Vi anser oss sålunda
böra föreslå viss skattesänkning att tillämpas under denna mellantid.
Att därvid göra förändringar i skatteskalorna har vi ansett oss böra avstå

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

11

från med hänsyn till vårt krav om en total omläggning av skattesystemet.
Därför finner vi oss böra gå den väg som anges i skatteförfattningarna,
nämligen genom en sänkning av uttagsprocenten. En sänkning av denna
från och med ingången av 1970 från 100 till 95 procent skulle i stort sett
vara ägnad att hindra de automatiska skatteskärpningarna vid inflation.
Med hänsyn till att huvudsyftet med vårt långsiktiga förslag ej är en vidlyftig
omfördelning av den direkta skatten mellan olika inkomsttagare har
vi dock funnit anledning att göra en viss modifikation i förslaget om ett
uttag med 95 procent. Såsom vi ofta framhållit förekommer en pnckel i nuvarande
skatteskalor vad mellanskikten angår. Att dessa får utnyttja skattesänkningen
med 5 procent fullt ut är därför i överensstämmelse med våra
tidigare tankegångar. Vi vill ytterligare markera detta genom att sätta en
spärr uppåt för skattesänkningsbeloppet, nämligen till 1 000 kr. Detta betyder
att skatt uttas efter 95 procent upp till beskattningsbara inkomster där
skattens grundbelopp utgör 20 000 kr. varefter lättnaden inte stiger ytterligare.
Några tekniska besvär att för 1970 utarbeta preliminärskattetabeller
byggda på förslaget föreligger inte.

Företagsbeskattningen

I: 333 och II: H2

På samma sätt som man exempelvis genom den rörliga räntepolitiken
eller genom den arbetsmarknadspolitiska beredskapsplaneringen snabbt kan
anpassa sig till nya lägen, måste man på finanspolitikens område få motsvarande
beredskap. Visar det sig att konjunkturutvecklingen mattas av
måste åtgärder snabbt kunna sättas in i stimulerande syfte.

På skilda sätt kan en erforderlig finanspolitisk beredskap åstadkommas.
I ett läge då ett av de mest bekymmersamma dragen är den stagnerande
investeringsviljan inom industrin bör ett förslag om särskild investeringsstimulans
utformas i en sådan beredskapsplan. Moderata samlingspartiet
förordar i detta sammanhang att industriinvesteringar som görs under de
tider då stimulans kan vara erforderlig skall få uppläs för framtida avskrivning
till förslagsvis 110 procent av anskaffningsvärdet. En sådan investeringsstimulans
skulle av regeringen kunna sättas i kraft i lägen då stimulans
anses erforderlig. Moderata samlingspartiet föreslår att regeringen
redan under vårriksdagen framlägger förslag om sådan beredskapsplan för
riksdagens godkännande. Den finanspolitiska beredskapsplanen skall årligen
presenteras och godkännas av riksdagen och endast kunna sättas in
i stimulerande syfte inom den tidsgräns riksdagen angivit.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

1: 711 och 11: 795

Enligt Riksdagsberältelsen 1969 har Kungl. Maj :t förordnat att företagsskattentredningens
arbete skall anses avslutat med det förslag som framlagts
beträffande ändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter
(SOU 1968:26). Utredningen har alltså icke fullgjort det uppdrag
som givits, ej heller infriat de utfästelser som gavs i allmänna skatteberedningens
betänkande. Många problem på företagsbeskattningens område kvarstår
sålunda olösta. Detta måste betraktas som synnerligen otillfredsställande.
Man kan i detta sammanhang endast hänvisa till de många frågor som
nämns i de ursprungliga direktiven för företagsskatteutredningen. Det gällde
inte bara frågan om eventuell omläggning till en renodlad bruttobeskattning
utan också frågan om avvägning mellan nettovinstbeskattning och
bruttovinstbeskattning, om avvägning i förhållande till sociala avgifter etc.,
om skatternas inverkan på omkostnadsnivån inom företagen, om företagens
möjligheter att övervältra olika typer av skatter på konsumenterna, om
tullarnas roll, om företagsbeskattningens roll i konjunkturpolitiken, om
avskrivningsreglerna, om eventuell differentiering av skattereglerna efter
företagens art och storlek, om beskattningen av utländska bolag, om förhållandet
till aktievinstbeskattningen, om möjligheterna att bättre bekämpa
skattefusk osv.

I: 1060 och II: 1220

Den starka ökning som i år redovisas av aktiebolagens vinster visar att en
skärpning av den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. m. är
befogad. Denna skärpning kan lämpligen, i avvaktan på den i motionerna
1:711 och 11:795 begärda allsidiga utredningen om företagsbeskattningen,
ske genom uttagande av en extra bolagsskatt på förslagsvis 10 procent av den
beskattningsbara inkomsten.

Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten
I: 710 och 11: 794

Den allt intensivare debatten om de stora förmögenhetsskillnaderna ledde
till tillsättandet av kapitalskatteberedningen år 1967, vilken har till uppgift
att företa en översyn av såväl den årliga förmögenhetsbeskattningen som
arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen fortsätter sitt arbete även under
1969. Samtidigt som frågan utreds fortsätter emellertid förmögenhetskoncentrationen.

Att helt bryta förmögenhetskoncentrationen är möjligt endast genom ett
starkt vidgat samhälleligt ägande av företag och produktionsmedel. Detta
kan ske även om man genom skattepolitiken motverkar den allt ojämnare
fördelningen av förmögenheterna, vilken står i skriande kontrast till tal om
jämlikhet och solidaritet mellan olika folkgrupper. Den nuvarande beskatt -

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

ningen såväl genom den årliga förmögenhetsskatten som genom skatten på
gåvor och arv måste anses som synnerligen låg. Den har i realiteten mildrats
under de senaste åren. En skärpning av skatten på stora förmögenheter och
arv bör införas som en provisorisk åtgärd oavsett de resultat som lcapitalskatteberedningen
kan komma till.

Höjningen av arvs- och gåvoskatten bör vara av sådan storleksordning
att statens intäkter ökar med ca 50 procent (för budgetåret 1969/70 beräknas
en inkomst av 210 milj. kr. med nuvarande skattesatser). Inkomsttillskottet
för statskassan skulle alltså bli ca 105 milj. kr. för helt budgetår.

Höjningen av den årliga förmögenhetsskatten bör ske efter den skatteskala
som redovisas i motionsyrkandet. Uttag enligt denna skala beräknas
ge statskassan ett inkomsttillskott av ca 265 milj. kr. för helt budgetår.

Reformering av skattesystemet och utredning angående dess verkningar
I: 74 och II: 153

Utvecklingen på skattelagstiftningens område har ägt rum utan att någon
närmare analys av skattesystemets samhällsekonomiska verkningar företagits,
detta trots att systemet har utnyttjats för såväl konjunkturpolitiska
som inkomst- och förmögenhetsutj ämnande ändamål.

Med hänsyn till den avgörande betydelse som den offentliga sektorn och
skatternas utformning har för vårt lands ekonomi talar starka skäl för att
en förutsättningslös och allsidig översyn av de skilda verkningar som de
olika skatteformerna kan ha på samhällsekonomin kommer till stånd. Även
övervältringsfenomenen, skattesystemets sociala och psykologiska verkningar,
skattebetalarnas reaktioner i förhållande till företagna skattepolitiska
åtgärder samt skatternas samband med företagens självfinansiering
bör göras till föremål för analys. Vidare bör skatternas förhållande till konjunkturskiftningarna
utredas. Undersökningarna förutsättes skola ligga på
en hög nivå och framstående vetenskaplig expertis beredas tillfälle att medverka.
Jämförelser med utlandet över hela skattefältet bör göras. Genom
möjligheterna att använda datamaskiner torde man relativt snabbt kunna
få fram värdefulla data. Likaså borde man kunna utnyttja de undersökningar
som kommit till stånd inom OECD och EEC. En kartläggning av
dessa förhållanden kan få stor betydelse för skattelagstiftningens framtida
utformning. Tyngdpunkten måste ligga på skatteuttagets och de olika skatteformernas
samhällsekonomiska konsekvenser.

I: 381 och II: 439

Flera omständigheter gör nu att reformkraven beträffande skattesystemet
framträder som alltmer angelägna. Låginkomstproblemet, vilket berör olika
områden för det allmännas insatser, framträder med allt större skärpa. I
stor utsträckning sammanhänger dessa problem med den inflationsbetinga -

1 -1 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

de penning-värdeförsämringen vilken varit särskilt markant under senare
år, frånsett det senast förflutna. Men även skattefrågorna aktualiseras i detta
sammanhang. De höjda kommunala utdebiteringarna har skärpt skatteproblemet
för låginkomsterna. Det s. k. marginalskatteproblemet, som bl. a.
direktiven för allmänna skatteberedningen fäste uppmärksamhet vid, har
inte upptagits till behandling. Även om den frivilliga särbeskattningen inneburit
en förbättring vad gäller beskattningen för förvärvsarbetande äkta
makar, har det s. k. tröskelproblemet inom familjebeskattningen — dvs. i
praktiken den höga marginalskatt som drabbar förvärvsarbetande gift kvinnas
inkomst — inte lösts. Dessutom är det stora flertalet lägre och medelstora
inkomsttagare över huvud taget inte berörda av den frivilliga särbeskattningen.
Beskattningen av äkta makar och avvägningen av ensamståendes
beskattning erbjuder frågor som regeringen alltför länge skjutit ifrån
sig. Dessa frågor kan knappast få någon lösning, som både är tekniskt godtagbar
och som kan förväntas bli accepterad av skattebetalarna, med mindre
det sker inom ramen för en omfattande skattereform.

Vid en omprövning av skattesystemet bör de skilda grundelementen överses
i fråga om sin konstruktion. Det gäller således de skattefria grundavdragen,
skatteskalorna, socialavgifterna, den indirekta beskattningen samt
principerna för avvägningen mellan olika familjetyper.

översynen av skattereglerna bör särskilt avse möjligheterna:

a) att åstadkomma lättnader i skattebelastningen på lägre inkomster;
häri innefattas då den sammanlagda belastningen av statlig och kommunal
inkomstskatt samt obligatoriska socialavgifter;

b) att under en övergångsperiod av avsevärd längd genomföra individuell
beskattning, dvs. skattens storlek skall utgå oberoende av civilstånd och
oberoende av andra makens inkomst;

c) att inom ramen för en skatteomläggning i större utsträckning än för
närvarande beakta barnförsörjningskostnaderna, vilket kan ske genom
ökande inkomstöverföringar till samtliga barnför sörj are, såväl gifta som
ensamstående;

d) att åstadkomma lättnader i marginalbeskattningen för lägre och medelstora
inkomster;

e) att tillskapa skatteregler som minskar utrymmet för skatteflykt; dvs.
att åstadkomma ett beskattningssystem som ur fiskal synvinkel är effektivare
än hittillsvarande och därigenom mera rättvist;

f) att åstadkomma förenklingar i den indirekta beskattningen; den i
princip riktiga målsättningen är att slopa alla särskilda punktskatter utom
de som är motiverade av sanitära eller medicinska skäl eller som uttas för
vägändamål; genom att använda mervärdeskatteinstrument mera generellt
än vad som nu är fallet kan administrativa kostnadsbesparingar vinnas;
skattesystemet blir effektivare vilket är till gagn för alla skattskyldiga.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 15

De målsättningar som här angivits förutsätter en förskjutning mot indirekta
skatteformer och innebär således en motsvarande lättnad i den direkta
inkomstbeskattningen, inkl. lättnader för barnfamiljerna genom
transfereringar och kompensationer för pensionärer och andra förmånstagare
inom socialförsäkringarna. Vid en fortsatt övergång till indirekt beskattning
måste grupper med svag ekonomisk bärkraft t. ex. barnfamiljer,
folkpensionärer, studerande och värnpliktiga kompenseras genom ökade
transfereringar.

Låginkomstproblemet kan angripas på ett mera effektivt och rationellt
sätt med andra medel än de som skattelagstiftningen erbjuder. Detta får
dock inte hindra att den direkta skattebelastningen på låga inkomster så
långt möjligt lättas eller helt avlägsnas. Olika tekniska vägar är här tänkbara.
Den mera traditionellt brukade är höjningen av grundavdragen (ortsavdragen),
varigenom en ökad del av inkomsten undantas från skatt. För
att nå den eftersträvade skattelättnaden för de lägsta inkomsterna måste
en höjning av grundavdragen i så fall ske i första hand vid den kommunala
beskattningen. Även om kommunerna kompenseras för bortfallet av skatteunderlag
genom ökad bidragsgivning över statskassan, visar erfarenheten
att bidragen på sikt urholkas och höjningar av de kommunala utdebiteringarna
blir då ofrånkomliga. Därför bör också andra utvägar prövas.

En sådan skulle i princip kunna bestå av ett fast avdrag, varmed den
eljest uträknade skatten skulle reduceras med ett för alla skattskyldiga
lika belopp. Avdraget skulle dock inte överstiga skattebeloppet (statlig inkomstskatt,
folkpensionsavgift och kommunal inkomstskatt). Kommunerna
skulle i så fall i förskott och vid skatteavräkning via statsverket tillföras
de kommunalskattemedel som framkommer på skatteunderlaget med fastlagda
grundavdrag. Denna metod innebär således för kommunernas del att
de kan bestämma sin utdebitering på ett av ifrågavarande skattereduktion
opåverkat underlag. Skattelättnaden för den enskilde skattebetalaren blir
relativt mest förmånlig i de lägre inkomstlägena. Härav följer också att
denna metod ställer sig gynnsammare för innevånare i kommuner där inkomstnivån
ligger lägre än rikets genomsnitt, och i motsvarande mån mindre
gynnsam för kommuner vilkas innevånare ligger i ett högre inkomstläge.

Inkomstbortfallet för statsverket genom ett dylikt avdrag på skatten får
förutsättas bli kompenserat genom höjning av mervärdeskatten. Nettoresultatet
för skattebetalarna blir lättnader i den totala skattebelastningen
för lägre inkomster och ökad belastning för de högre inkomsterna. Inkomstskatten
skulle bli lägre för alla.

Den frivilliga särbeskattningen har uppenbarligen haft god effekt i de
hänseenden den var avsedd att verka. Tillämpningen av frivillig särbeskattning
synes ha fått en större omfattning än som väntades. Denna åtgärd har
dock inte annat än i begränsad utsträckning kunnat lösa det s. k. tröskelproblemet,
dvs. den höga marginalskatt som inträder då gift kvinna tar för -

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

värvsarbete. Över huvud taget är den frivilliga särbeskattningen ingen lösning
för inkomsttagare med låga och medelstora inkomster. Till och med
vid jämförelsevis låga inkomster blir f. n. denna marginalskatt — den s. k.
tröskeleffekten — 40 å 50 procent. Det är därför naturligt att den verkar
starkt återhållande på gifta kvinnors intresse av förvärvsarbete, även i de
fall där minderåriga barn saknas i familjen. Den höga marginella skattebelastningen
i dessa fall upplevs av vederbörande som en orättvisa.

Det ligger i sakens natur att en övergång från sambeskattning till individuell
beskattning måste innefatta praktiska svårigheter. En dylik reform
måste därför innefatta särskilda övergångsanordningar, gällande under en
lång tid, som gör det möjligt att ta hänsyn till de kvinnor som på grund av
ålder eller ensidig näringsstruktur på orten har begränsade möjligheter till
förvärvsarbete. Som tidigare nämnts bör barnkostnaderna i större omfattning
än nu kompenseras genom transfereringar t. ex. genom höjning av de
allmänna barnbidragen eller annan tekniskt lämplig form. För att övergångsbestämmelser
inte skall bli komplicerade och svåradministrerade
måste de göras schematiska. En väg är t. ex. att anknyta till kvinnans födelseår,
varigenom man på ett enkelt sätt kan undanta de äldre äktenskapen
och således — möjligen med en glidande skala — i praktiken anknyta de
nya reglerna till de yngre äktenskapen. På så sätt skulle det totala skattekollektivet
successivt växa in i det nya regelsystemet.

Lättnader i marginalskatten bör vara ett viktigt led i en större skattereform.
Härför talar flera skäl. För hälften av inkomsttagare med full arbetsvecka
är marginalskatten 50 % och mera. Höga marginalskattesatser
som drabbar varje inkomstökning och varje extrainkomst hos den enskilde
verkar avhållande på viljan till extra arbetsinsatser. Ett annat skäl att söka
minska marginalskatterna — och att över huvud taget minska andelen för
skattebelastningen på inkomsterna — är att därigenom samtidigt skatteflykten
skulle minska. Skattsystemet skulle därmed bli mer effektivt och
mer rättvist. Ett tredje skäl är den nödvändiga samordningen med skattesystemen
i andra länder med vilka vårt land bedriver ett växande ekonomiskt
samarbete. Arbetsmarknaden tenderar mot en ökad grad av internationalisering.
En alltför stor skillnad i fråga om den direkta skattebelastningen
på inkomsterna medför problem för det eller de länder som har det
högsta direkta skattetrycket.

Särskilt betydande marginaleffekter inträder i de fall sambeskattning sker
och alltså båda makarna har inkomst.

Eftersom lösningen av de egentliga inkomstskattefrågorna kan vara beroende
av socialavgifternas utformning, bör en utredning av skattesystemet
ha frihet att även pröva socialförsäkringarnas finansiering. I främsta rummet
gäller det avgifterna för folkpensioneringen och sjukförsäkringen.

Frågan om införande av definitiv källskatt —- med bevarad rätt till egen
taxering — tillhör de reformkrav som en utredning om allmän översyn av

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 17

skattesystemet bör ta upp till beaktande. Det särskilda utredningsarbete som
pågår om definitiv källskatt bör på lämpligt sätt samordnas med den bredare
översyn som föreslås i motionerna.

En annan reformtanke, som under senare tid vunnit aktualitet, gäller åtgärder
som har karaktär av s. k. negativ skatt. Det skatteavdrag som förordas
i motionerna som en mera omedelbar reformåtgärd i sjdte att lätta
den direkta inkomstskatten med tyngdpunkten vid små och medelstora inkomster
har en liknande karaktär. »Negativa» skatteformer tillhör de framåtsyftande
grepp som bör ingå i uppdraget för en allmän översyn av skattesystemet,
vilken för att nå rationella lösningar måste gå in på transfereringsåtgärder
(inkomstöverföringar) såsom komplement till de skattetekniska
reglerna i mera begränsad omfattning.

Genom mervärdeskatten har nu också erhållits ett ur fiskal synvinkel
effektivare instrument än tidigare. Möjligheterna att komma till rätta med
skattefusket är med andra ord bättre. Denna omständighet torde i stort sett
ge förutsättningar för en gynnsammare skattemässig ställning för låginkomstgrupperna.
De särskilda grupper som i och för sig drabbas hårdare av
en generell indirekt skatt — därest man enbart ser till denna — kan tekniskt
kompenseras transfereringsvägen. Det gäller här grupper som barnfamiljerna,
pensionärerna, handikappade, arbetslösa etc. Skatt efter förmåga
skall alltjämt vara en huvudprincip. Den kan uppfyllas med i tekniskt hänseende
annorlunda utformade medel än tidigare. Målsättningen skall vara
ett effektivare och mera rättvist skattesystem.

I: 638 och 11: 75-2

Utdebiteringen i kommunerna har ökat mycket kraftigt under kort tid,
och det finns anledning räkna med en fortsatt expansion i de kommande
utgifterna, även om en viss uppbromsning nu kan skönjas. På de senaste
tio åren har den genomsnittliga kommunala utdebiteringen ökat med ca
50 % eller från 13 kr. 68 öre under 1958 till 20 kr. 25 öre för innevarande år.
Prognoserna för 1975 visar på en genomsnittlig utdebitering av hela 25 kr.
och med oförändrad takt omkring 30 kr. 1980. Eftersom kommunalskatten
utgår proportionellt men samtidigt är avdragbar vid den statliga taxeringen
får den snarast en regressiv verkan och drabbar därmed de lägsta inkomstgrupperna
särskilt hårt. Samtidigt utgår kommunalskatten också vid mycket
låga inkomster, och för närvarande har 90 å 95 % av skattebetalarna högre
kommunal än statlig skatt. Endast i mycket höga inkomstlagen väger den
statliga skatten över totalt sett.

Vissa beräkningar har utförts av riksrevisionsverket enligt vilka ortsavdragen
utgjorde 17,2 % av fysiska personers nettoinkomst under 1967. Motsvarande
siffra för de allmänna avdragen var 21,6 %. Det beskattningsbara
beloppet var således ca 61 % av nettoinkomsten. Noteringen för de allmänna
avdragen bestod till ca 75 % av kommunalutskylder. Genom de senaste

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr SO

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

årens reformer och den kommunala expansionen har den avdragsposten
stigit ganska kraftigt. Med nuvarande obegränsade avdragsmöjligheter har
ökningen säkerligen till en del inneburit lättnader för dem som har den
högsta marginalskatten — i varje fall i absoluta tal.

Under de senaste tio åren, d. v. s. samma period som för den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen inneburit en ökning med hälften, har den
indirekta beskattning i form av allmän varuskatt och från senaste årsskiftet
mervärdeskatt skärpts i snabb takt. Sedan den allmänna varuskatten
infördes 1960 har de indirekta skatterna (exkl. särskilda varuskatter) tillsammans
med tullmedel och omsättningsskatt på motorfordon i det närmaste
fördubblat sin andel av driftbudgetens inkomster — från 12,7 % budgetåret
1959/60 till 24,5 % under 1966/67. Under samma tidsperiod har de
direkta inkomstöverföringarna till enskilda personer ökat i absoluta tal, men
ganska obetydligt relativt sett eller med drygt en procent. En viss omfördelning
har dock sannolikt skett inom denna sektor till de lägsta inkomsttagarna,
men det kan ifrågasättas, om det utgjort en rimlig kompensation
för de genom den indirekta skatten ökade levnadskostnaderna.

En summering av de mest betydelsefulla utvecklingstendenserna under
den senaste tioårsperioden ger alltså ett ganska dystert facit för de lägre
inkomsttagarna och för grupperna i inkomstskikten närmast däröver.

Låginkomstprobleinet framstår som den viktigaste uppgiften att lösa för
närvarande även från isolerat skattepolitisk synpunkt. Om man menar allvar
med kravet på ökad jämlikhet, så måste skatterna i första hand lättas för
låginkomstgrupperna och inkomsttagare i angränsande skikt. Denna prioritering
har gjorts under en följd av år från centerhåll bl. a. i samband med de
återkommande förslagen om ett schablonavdrag vid den kommunala beskattningen
som en motsvarighet till det statliga avdraget. Efter hand som kommunalskatteproblemet
skärpts har en reform med motsvarande effekt blivit
alltmera angelägen.

En viss progressivitet i skattesystemet måste accepteras som ett av de medel,
som står till buds för att åstadkomma en jämnare standardfördelning
inom ramen för de begränsade resurserna. För att vinna fördelar t. ex. i
form av minskad skatteflykt och mindre arbetshämmande effekter är dock
en förskjutning från direkt till indirekt beskattning befogad. En avgörande
förutsättning är emellertid, att låginkomstgrupperna kompenseras för de
ökade levnadskostnaderna. Särskilt barnfamiljer och pensionärer samt grupper
med trögrörliga inkomster måste få del av inkomstöverföringarna i samband
med en sådan utveckling.

När det gäller åstadkommandet av ett skattefritt bottenbelopp i den statliga
beskattningen finns det naturligtvis olika tänkbara lösningar. En metodik
skulle vara ett fast avdrag på skattens slutbelopp, som alltså kom att
utgå lika för alla, men som relativt sett skulle bli en större lättnad för de
mindre inkomsttagarna. För att kunna koncentrera hela skattelättnaden

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

19

i de lägre inkomstskikten är det också möjligt att konstruera om skatteskalorna,
så att dessa börjar vid den tidigare nämnda nedre gränsen med
viss avtrappning också i närmast angränsande skikt. Däremot kan man
inte uppnå den eftersträvade fördelningseffekten genom en höjning av ortsavdraget,
som påverkas av progressiviteten och därmed innebär den största
lättnaden för de största inkomsttagarna.

En andra etapp av en stor skattereform bör syfta till att uppnå en garanterad
minimiinkomst. Också här är naturligtvis olika konstruktioner tänkbara,
men en sådan skulle kunna vara den modell som diskuterats i anslutning
till den s. k. negativa inkomstskatten. Med en sådan konstruktion
skulle inkomsttagare under en viss inkomstnivå erhålla ett procentuellt tillskott
av den under skjutande delen. Vid en viss balanspunkt i systemet, t. ex.
12 000 kr. inkomst, utgår varken inkomsttillskott eller skatt.

Eu garanterad minimiinkomst kan säkerligen ges en mycket smidig och
effektiv administrativ hantering samtidigt som det skulle kunna avsevärt
reducera skattefusket och begränsa deklarationsförfarandet. Den utredning
som för närvarande pågår angående definitiv källskatt skulle också kunna
passa in i mönstret. En trygghetsförsäkring av antytt slag bör naturligtvis
kunna träda i funktion vid den tidpunkt som hjälpbehovet uppstått. Därför
bör det kombineras med ett snabbt och effektivt administrativt system.

En kommande utredning bör inriktas på att finna lösningar på skatteområdet,
som kan väsentligt förbättra låginkomstgruppernas ekonomiska situation.
I det utredningsarbetet uppkommer naturligtvis frågeställningar över
ett brett fält men någon samlad översyn av hela skattesystemet kan knappast
vara lämplig, bl. a. eftersom utredningen bör arbeta skyndsamt.

1: 7U och II: 796

Behovet av en genomgripande skattereform, som leder till ökade resurser,
balans i samhällsekonomin, förbättrad handelsbalans, lägre och rättvisare
skatter samt minskade löneklyftor, är så starkt att vi inte längre har
råd att fördröja dess genomförande. Följande krav måste därvid tillgodoses: I.

Skattesystemet skall utformas så att det påskyndar den ekonomiska
tillväxten i samhället.

Det skall befordra den samhällsekonomiska balansen.

Det skall stärka möjligheterna för svenskt näringsliv att konkurrera med
utländska företag på lika villkor.

Det skall motverka penningvärdeförsämring.

Det skall stimulera till ökade produktiva insatser och ökat enskilt sparande.

II. Skattesystemet skall utformas så att den enskilde får ökad del i de
växande resurserna och att allt fler människor kan få den trygghet och det
medinflytande som ligger i ett ökat ägande.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skattesystemet skall vara rättvist och grundas på skatteförmågeprincipen.

Det skall löna sig att arbeta och att spara.

Det skall inte lägga särskilt hårda bördor på mellanskikten.

Det skall ej heller lägga särskilt tunga bördor på exempelvis follcpensiouärer
som vill ha en extra inkomst vid sidan av sin pension.

Det skall befria lågavlönade från statlig inkomstskatt.

Det skall inte leda till automatiska skattestegringar vid penningvärdeförsämring.

De allmänna skadeverkningarna av vårt nuvarande skattesystem är så
betydande att det ej längre är tillräckligt med detalj justeringar. Det fordras
som vi tidigare framhållit en radikal omläggning av vårt skattesystem och
därvid en markant överflyttning från direkt till indirekt skatt.

Självfallet är vi icke beredda att här konkret lägga fram förslag om hur
de skatteskalor skall se ut som kan passa svenska förhållanden. Genom att
som ett exempel presentera den skala som i det väsentliga utgör en »översättning»
av de norska skalorna för gifta med hänsyn tagen till skillnaden
mellan svensk och norsk valuta har vi illustrerat vårt förslag. Den skala vi
kommit fram till kan enligt vad som framgår av det följande inte direkt
jämföras med nu gällande skalor.

Den inkomst det här är fråga om är i princip avsedd att utgöra vad som
i svensk skattelagstiftning kallas för sammanräknad nettointäkt. Beloppet
innefattar sålunda summan av inkomster från olika förvärvskällor efter
avdrag för eventuellt underskott i förvärvskälla.

Vid ett tillämpande av ovanstående skatteskala skulle nettoinkomster upp
till 20 000 kr. för gifta helt befrias från statsskatt. För inkomster därutöver
skulle statsskatten vara proportionell upp till 30 000 kr. Vi vill framhålla
att vi finner det skäligt att låta s. 1c. ofullständiga familjer gå efter skalan
för gifta.

Genom en dylik skattereform skulle utan allvarliga övergångssvårigheter
förbättringar av familj ebeskattningen kunna genomföras.

Skatteprocent i
vidstående skikt

Inkomstskikt för
samtaxerade makar jämte
ofullständiga familjer

0

10

15

20

25

30

35

40

45

50

högst 20 000
20 100— 30 000
30 100— 40 000
40 100— 60 000
60 100— 80 000
80 100—100 000
100 100—150 000
150 100—200 000
200 100—300 000
över 300 000

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 21

Av intresse för frågans bedömande är givetvis hur stor höjning av momsen
som skulle föranledas av en övergång till det förordade systemet. Vi har
för vår del gjort beräkningar med utgångspunkt från nuvarande förhållanden
och på grundval av 1969 års inkomstläge. Dessa beräkningar har dock ett
begränsat värde eftersom de inskränker sig till det föreliggande statiska läget.
På grund härav har vi gjort vissa kalkyler för att få med även de indirekta
verkningarna av förslaget. De har lett oss fram till den uppfattningen
att en höjning av momsen från 10 till ca 16 procent i stort sett skulle
vara tillräcklig för reformens genomförande. Därvid har vi också tagit hänsyn
till kostnaderna för sådana åtgärder som blir nödvändiga för att kompensera
i första hand barnfamiljer och folkpensionärer.

1: 1058 och II: 1219

De nuvarande investeringsfonderna har främst varit avsedda att användas
som ett instrument i konjunkturpolitiken. Under vissa perioder har emellertid
investeringsfonderna också fått användas i lokaliseringssyfte t. ex. under
tiden 1/1 1963—1/7 1965. Det är emellertid ett otillräckligt medel. Därför
bör frågan om fonder med lokaliseringspolitiskt syfte snabbutredas och förslag
framläggas till höstriksdagen angående lokaliserings- och investeringsfonder,
som ger rätt till skattefri avsättning för alla företag som är beredda
att investera inom ett bestämt geografiskt avgränsat lokaliseringsområde,
oavsett om företaget i fråga är tidigare etablerat inom området eller ej. Förslaget
kan tänkas innebära en anknytning till nuvarande investeringsfonder
efter erforderlig anpassning till det nya syftet eller en ny fondbildning.

I samband med utredningen bör den temporärt uppkommande minskningen
i skatteunderlaget för kommunerna beaktas. Fondavsättningsmöjligheter
av ovan skisserad typ kan naturligtvis i viss mån också förbättra företagens
lönebetalningsförmåga, men det huvudsakliga syftet bör vara att öka investeringsverksamheten
och därmed sysselsättningen.

I: 1060 och II: 1220

Den kapitalistiska högkonjunkturen bygger på motsättningar som den
ytterligare skärper. Klyftorna växer mellan arbete och kapital, såsom framgår
av uppgifterna om de starkt ökade aktiebolagsvinsterna och den starka
kursuppgången på fondbörsen. Samtidigt kvarstår eller förvärras löntagarnas
och särskilt låglönegruppernas svåra läge. Klyftan växer också mellan
olika regioner, eftersom efterfrågan på arbetskraft icke överallt är hög, utan
i skogslänen tvärtom arbetslösheten är högre än förra året.

Behovet av åtgärder för att säkra sysselsättning och inkomst åt alla medborgare
och för att skapa en mera jämn fördelning av inkomster och förmögenheter
minskar sålunda inte med den kapitalistiska högkonjunkturen.
Behovet av genomgripande åtgärder ökar tvärtom starkt.

Oavsett om riksdagen bifaller det i motionerna I: 712 och IT: 793 fram -

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

förda förslaget om en höjning av det s. k. schablonavdraget för kommunal
skatt till 3 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för makar och s. k. ofullständiga
familjer är ytterligare skattelindringar nödvändiga för låginkomstgrupperna.
Dessa har hårt drabbats dels av den starka ökningen av kommunal-
och landstingsskatterna, dels av den indirekta beskattningens ökade
tyngd. Olika vägar kan användas för en lindring av skattetrycket på dessa
grupper. Lättnader kan göras i den indirekta beskattningen t. ex. genom att
vissa nödvändiga varor såsom livsmedel undantas från mervärdeskatt.
Man kan också generellt sänka mervärdeskatten. Den kommunala utdebiteringen
kan minskas genom att staten övertar kommunal- och landstingsutgifter
eller genom ökade bidrag till skatteutjämning. Den kommunala beskattningen
kan också reformeras genom att den göres progressiv. En ytterligare
väg är att använda metoden med s. k. negativ inkomstskatt. Bifall till
yrkandet i motionerna I: 712 och II: 793 betyder en omedelbar skattelättnad
för låginkomstgrupperna. Riksdagen bör emellertid dessutom uttala sig för
en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna och av regeringen
begära förslag till höstriksdagen om utformningen av en sådan skattereform.

II: 774

I den allmänna debatten i vårt land och i en del andra länder har på senare
tid diskuterats möjligheterna att skapa en mer likartad inkomsttrygghet
för alla medborgare. I Sverige har statsmakterna under stor enighet försökt
att skapa en sådan inkomsttrygghet av minimikaraktär vid sjukdom,
vid arbetslöshet och efter inträdd pensionsålder. Det finns dock vissa livssituationer
då speciella bördor faller på en medborgare. Det kan vara t. ex.
en viss nedsatt arbetsförmåga som man hittilldags inte kunnat bemästra
med nuvarande socialförsäkringar. Vidare är det uppenbart, att extrakostnader
för uppfostran av barn inte nu har en tillräcklig och lämplig kompensation.
I debatten kring dessa problem har även i Sverige frågan om begreppet
negativ inkomstskatt tagits upp. Debatten försiggår närmast i USA,
och det kan därför förtjänas att något redogöra för diskussionen i USA.

I många fall betraktas i USA statliga eller federala bidrag av olika slag
som en form av skatteåterbäring. Om dessa inkomstöverföringar för den
skattskyldiges del överstiger vad han betalar i inkomstskatt anses det vara
exempel på negativ skatt.

Uttrycket negativ skatt användes också i eu mer preciserad innebörd.
Man kan mena att den enbart berör det förhållandet att man konstruerat
skattetabellerna för inkomstskatten så att under en viss taxerad inkomst
den skattskyldige får en skatteåterbäring i stället för ingen skatt alls. Över
den gräns som man vill bestämma för skatteåterbäringens inträde ser skatteskalorna
då ut på vanligt sätt. Den teoretiska nyheten ligger således i att
medan man förr i såväl USA som andra länder utgick ifrån att beloppet 0

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 23

var det lägsta beloppet som skulle kunna utkrävas av dem som hade låga
inkomster kan man nu kräva negativa belopp, dvs. positiva utbetalningar
till de skattskyldiga.

Motiven för de negativa skatterna i USA är bl. a. att en del nyligen genomförda
undersökningar visat, att en kurva över relationen beskattning
—inkomst, om hänsyn tas till alla skatter och alltså även de indirekta,
i de flesta stater i USA är u-formad. Mellangrupperna är mycket klart
gynnade och betalar den i särklass lägsta skatten i förhållande till sin inkomst.
Det sammanhänger med de direkta skatternas inverkan på de lägsta
inkomsttagarna samt på egnahemsbeskattningen. I debatten har man därför
i USA sagt att om man införde begreppet negativ inkomstskatt så skulle
man kunna räta ut progressionskurvan.

Det är oklart om man vid en överföring av den amerikanska debatten
till svenska förhållanden kan utgå ifrån att skattekurvan i själva verket
är u-formad, särskilt om hänsyn tas till inkomstöverföringen. Det är dock
otvivelaktigt att den kraftiga ökningen av kommunalskatterna under senare
år har inneburit en relativt sett kraftigare skattehöjning för de lägre
inkomsttagarna. En kronas höjning av kommunalskatten betyder mindre
ju högre marginalskatt man har.

En negativ skatt i Sverige kan vara knuten till den statliga inkomstbeskattningen
eller till den totala beskattningen. I teorin kan den utformas
med såväl hög som låg progressivitet. Den kan vara avsedd att i huvudsak
enbart kompensera den indirekta skattens verkningar jämte den kommunala
beskattningen. Den kan också tänkas som ett medel att genomföra betydande
inkomstöverföringar till grupper utan inkomst. Denna senare utformning
är mest i enlighet med den negativa skattens idé. En sådan utformning
av denna idé innebär att varje person garanteras en viss inkomst.

Det är klart att en sådan utformning av den negativa beskattningen skulle
medföra stora problem. Det förtjänar att bara som exempel nämnas att ett
problem blir hur man skall samordna socialförsäkringarna och inkomstöverföringarna.
Skall barnbidrag, arbetslöshetsunderstöd o. s. v. betraktas
som inkomst? Eller skall de inbakas i systemet? (Det senare är en av grundtankarna
i USA). Hur skall man i så fall ta hänsyn till den inkomstgradering
som finns i många socialförsäkringar? Det är tänkbart att folkpensionen
är den transferering som med minsta svårigheter kunde inbakas i
ett system med negativa skatter. Hela systemet med negativa skatter kan
nämligen på visst sätt sägas innebära att alla får folkpension om de ej har
andra inkomster.

Även andra svårigheter kan komma afl föreligga då man närmare granskar
problemet om en garanterad inkomsttrygghet. Uppenbart är dock att en
vetenskaplig undersökning av de problem och möjligheter som införandet
av ett sådant system i Sverige skulle medföra vore av värde. En undersökning
skulle berika den skattepolitiska debatten. Utan att ta ställning till om

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

det är önskvärt att införa ett system av denna karaktär föreligger skäl för
riksdagen att begära hos regeringen att en vetenskaplig undersökning göres
av hela problematiken.

Utskottets yttrande
Uttagsprocenten för den statliga inkomstskatten

I prop. 1969: 115 har Kungl. Maj:t bl. a. föreslagit, att statlig inkomstskatt
för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall ingå i preliminär skatt för hela budgetåret 19(59/70 med
100 % av grundbeloppet. Vidare har Kungl. Maj:t i propositionen avgivit
förslag till beräkning av bevillningarna för nämnda budgetår.

Enligt gällande bestämmelser skall procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande vara detsamma under helt kalenderår. Då procenttalet
för senare hälften av löpande budgetår är 100 tillstyrker utskottet att samma
uttagsprocent bestäms för förra hälften av budgetåret 1969/70.

Av den redogörelse för budgetläget som departementschefen lämnat i
prop. 1969: 115 framgår, att det i årets finansplan med 3 500 milj. kr. redovisade
underskottet i totalbudgeten för budgetåret 1968/69 på grund av
ökade statsinkomster beräknas minska till 3 000 milj. kr., vilken siffra i
stort sett ligger i nivå med utfallet närmast föregående budgetår.

Enligt beräkningarna i årets statsverksproposition utvisade totalbudgeten
för budgetåret 1969/70 ett underskott om 2 490 milj. kr. De nya beräkningarna
i kompletteringspropositionen utvisar en minskning av underskottet
på grund av ökade statsinkomster till 1 560 milj. kr.

Departementschefen framhåller i kompletteringspropositionen beträffande
statsinkomsterna att dessa under innevarande budgetår beräknas öka
med ca 3 000 milj. kr. mot tidigare beräknade ca 2 500 milj. kr. För nästa
budgetår beräknas ökningen till ca 4 200 milj. kr. De tidigare kalkylerna
stannade vid en ökning med ca 3 600 milj. kr. Vid tidigare beräkningar utgick
man från att lönesumman, vars ökning år 1968 beräknades till 7 %,
skulle stiga med 6 % de två följande åren. Konjunkturutvecklingen har
emellertid föranlett en uppjustering av detta antagande till 7 % vartdera
året. Vidare har — efter en av riksrevisionsverket företagen enkät avseende
de större aktiebolagen — antagits en större ökning av aktiebolagens taxerade
inkomster år 1968 än tidigare beräknats. Även om någon ändring i
antagandena för år 1969 och 1970 inte har gjorts, har aktiebolagens skatteinleveranser
räknats upp för budgetåret 1968/69 och 1969/70 på grundval
av utvecklingen år 1968.

Som ett led i planeringen av den statliga sektorns utveckling utarbetas
varje år inom finansdepartementet en långtidsbudget. Årets långtidsbudget

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 25

utgår från det kompletterade riksstatsförslaget för budgetåret 1969/70 och
behandlar budgetens utveckling under de därpå följande fyra budgetåren.
Långtidsbudgetens utgiftsberäkningar söker ge upplysning om omfattningen
av de resurser som krävs för att genomföra av statsmakterna hittills
fattade beslut och utgör ett underlag för bedömning av förslag till nya
åtaganden och reformer och för omprövning av redan pågående aktiviteter.
Långtidsbudgeten är däremot inte någon plan för den framtida budgetpolitiken
och inte heller någon prognos för den sannolika budgetntvecklingen.

Beräkningarna av statsinkomsternas utveckling bygger på antagandet om
oförändrade skatteregler och om en årlig tillväxt av den totala lönesumman
med 7 %. Med utgångspunkt härifrån har inkomstskattens och mervärdeskattens
utveckling beräknats. Övriga statsinkomster har framskrivits
schablonmässigt. För budgetåren 1970/71—1973/74 räknar man med en
ökning av statsinkomsterna om ca 3,4, 2,7, 3,4 resp. 3,4 miljarder kr. Kalkylerna
innebär att tillväxttakten för statsinkomsterna avtar från drygt 11 %
per år under perioden 1963/64—1967/68 till drygt 7 % per år under perioden
1969/70—1973/74. Uppgången under de framförliggande budgetåren
sker alltså i ungefär samma takt som skatteunderlaget ökar.

Enligt långtidsbudgetens kalkyler kan de totala statsutgifterna under perioden
beräknas öka med 5,2 % per år i löpande priser och med 2,8 % per
år i fasta priser. Motsvarande ökningstal för den gångna femårsperioden
var 13,3 % resp. 7,5 %. För långtidsbudgetens första budgetår, 1970/71,
kan utgiftsökningen beräknas till ca 2,7 miljarder kr. för att under de tre
följande budgetåren uppgå till ca 2,5, 2,1 resp. 2,2 miljarder kr. Departementschefen
påpekar att nedgången i statsutgifternas tillväxttakt i allt väsentligt
är en konsekvens av beräkningsmetoderna i långtidsbudgeten. Dessa
innebär bl. a., att utgifterna för program som upphör under perioden
bortfaller och att hänsyn inte tagits till eventuella nya beslut med krav på
ökade statsutgifter. Av detta följer att utgifterna stiger snabbare i början
av perioden, varefter tillväxttakten stabiliseras på en lägre nivå. Utgiftsökningen
till följd av fattade beslut inverkar framför allt under det första året
av perioden.

Med hänsyn till att statsutgifterna väntas öka i en långsammare takt kan
— under förutsättning att inga nya åtaganden beslutas — en ytterligare
förbättring i budgetsituationen vara att vänta. För budgetåret 1970/71
skulle således enligt långtidsbudgetens kalkyler underskottet i totalbudgeten
uppgå till ca 800 milj. kr.

Departementschefen framhåller sammanfattningsvis i kompletteringspropositionen
att en framgångsrik lösning av de centrala sysselsättningsoch
trygghetsfrågorna inte kan nås på längre sikt, om inte vår ekonomi
har konkurrensförmåga och arbetar under pris- och kostnadsförhållanden
som medför balans i utrikesbetalningarna. Den ekonomiska politiken har

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

under de senaste årens konjunktur avmattning utformats så att i en situation
av förbättrat världsmarknadsläge ökade insatser skall kunna göras för
export och investeringar i utlandskonkurrerande näringar. En sådan situation
har nu inträtt och en anpassning till den ändrade efterfrågesituationen
bör enligt departementschefens mening kunna ske utan övertryck i ekonomin
genom att man anlitar kapacitetsreserver och ställer om kortsiktigt
bundna resurser. Den ekonomiska politikens utformning på längre sikt bör
vidare ske under hänsynstagande till att investeringsviljan uppmuntras och
balansen i utrikesbetalningarna bibehålls. En ökad andel av resurserna bör
därför avsättas för investeringar och för förstärkning av valutareserven
under de närmaste åren. Utöver en nödvändig restriktivitet vid prövningen
av kommande års statsutgifter kan även ett tillbakahållande av konsumtionens
tillväxt bli erforderlig. I den mån inkomstutvecklingen blir sådan att
balansen äventyras blir finanspolitiska åtgärder nödvändiga. Departementschefen
framhåller avslutningsvis att en finanspolitisk skärpning visserligen
kan skapa jämvikt mellan utbud och efterfrågan men den löser inte de
problem som en redan inträdd kostnadsökning skapar för bytesbalansen.
För att en framgångsrik, full sysselsättningspolitik och en fortsatt snabb
standardhöjning skall kunna realiseras måste både konkurrenskraften i
näringslivet och den samhällsekonomiska stabiliteten bevaras.

Utskottet ansluter sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget
till den i kompletteringspropositionen redovisade uppfattningen och tillstyrker
med hänsyn härtill att procenttalet för den statliga inkomstskattens
uttagande även för senare hälften av budgetåret 1969/70 fastställs till 100.

I detta sammanhang behandlar utskottet såväl de med anledning av
kompletteringspropositionen väckta motionerna som vissa vid riksdagens
början väckta motioner, i vilka bl. a. yrkats ändringar av den direkta och
indirekta beskattningen. Utskottet har ansett det lämpligt att låta dessa frågor
undergå ett samlat bedömande vid sitt ställningstagande till kompletteringspropositionen.

Kommunaiskatteavdraget

I samband med 1965 års skattereform infördes med verkan fr. o. in. 1967
års taxering ett schablonavdrag för kommunalskatt vid taxeringen till statlig
inkomstskatt. I syfte att neutralisera verkningarna av höjda folkpensionsavgifter
och kompensera låginkomsttagarna för höjningar av de indirekta
skatterna omkonstruerades avdraget fr. o. in. 1968 års taxering. Numera
medges sådant avdrag med minst 4 500 kr. för gifta och därmed i beskattningshänseende
jämställda samt 2 250 kr. för övriga skattskyldiga. Om
den under närmast föregående år påförda kommunalskatten överstiger minimibeloppet
medges avdrag med det faktiskt påförda beloppet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 27

I motionerna I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo m. fl. yrkas
införande vid den kommunala taxeringen av ett särskilt schablonavdrag
med 1 000 kr. för gifta och med dem i beskattningshänseende jämställda
och med 500 kr. för ensamstående i kombination med en maximering av
kommunalskatteavdraget vid den statliga taxeringen till 12 000 kr. Vidare
yrkas att kommunerna kompenseras för skattebortfallet. Lagstiftningsyrkandet
i motionerna I: 712 av herr Werner och II: 793 av herr Hermansson
in. fl. avser höjning av schablonavdraget för kommunalskatt till 6 000 kr.
för makar och s. k. ofullständiga familjer och till 3 000 kr. för ensamstående.
I motionerna I: 206 av herr Augustsson och fru Landberg samt II: 233
av herr Leander m. fl. begärs utredning i syfte att åstadkomma en omfördelning
av skatterna till låginkomstgruppernas förmån genom slopande av
kommunalskatteavdraget till den del det överstiger gällande schablonbelopp
och genom höjning av ortsavdragen vid den kommunala taxeringen.
Som ett led i en större skattereform begärs i motionerna I: 638 av herr
Bengtson m. fl. och II: 742 av herr Hedlund m. fl. skyndsam utredning om
införande av ett särskilt schablonavdrag vid den kommunala taxeringen
motsvarande kommunalskatteavdraget vid den statliga beskattningen och
att kommunerna kompenseras för skattebortfallet. Till stöd för yrkandena
i motionerna åberopas att den kommunala beskattningen är mera betungande
än den statliga för mindre inkomsttagare och att det därför är angeläget
att bereda dem lindring i den kommunala beskattningen.

Reglerna om avdrag för kommunalskatt vid den statliga taxeringen har
ursprungligen tillkommit i syfte att utjämna den skillnad i skattebördan,
som på grund av ojämnheter i den kommunala utdebiteringen uppkommer
mellan skattskyldiga med lika stora inkomster. Det år 1965 införda schablonavdraget
för kommunalskatt tillkom i syfte att åstadkomma en skattelättnad
för skattskyldiga med små och medelstora inkomster och ansågs
ge en bättre effekt än en höjning av ortsavdragen genom att det i första
hand tillgodosåg endast sådana skattskyldiga som påförts en lägre kommunalskatt
än schablonbeloppet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att i
första hand lindra beskattningen för låginkomstgrupperna. Ett bifall till de
i motionerna framförda förslagen skulle emellertid föranleda så stort skattebortfall
för stat och kommun, att förslagen inte torde kunna genomföras
utan en omfördelning av skattebördan i samband med en mera genomgripande
skattereform. Chefen för finansdepartementet har i prop. 1969: 95
aviserat en översyn av beskattningsreglerna för låginkomsttagarna. Utskottet
förutsätter att de i motionerna föreslagna åtgärderna för att lindra inkomstbeskattningen
för sådana inkomsttagare därvid blir föremål för närmare
överväganden. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de här
behandlade lagstiftnings- och utredningsyrkandena i motionerna I: 206 och
II: 233, I: 638 och II: 742, I: 703 och II: 779 samt I: 712 och II: 793.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skatteskalorna

Lagstiftningsyrkandet i motionerna I: 76 av fröken Stenberg in. fl. samt
11:96 av herr Ringaby och fröken Wetterström syftar till en omedelbar
sänkning av skattesatserna för ensamstående med en procentenhet i inkomstskikten
6 000—40 000 kr. I motionerna I: 714 av herr Virgin m. fl. och
II: 796 av herr Holmberg in. fl. yrkas att statlig inkomstskatt för år 1970
skall ultas beträffande beskattningsbara inkomster, där grundbeloppet understiger
eller uppgår till 20 000 kr., med 5 % lägre belopp än de i 10 § 1
mom. förordningen om statlig inkomstskatt angivna grundbeloppen och beträffande
beskattningsbara inkomster, där grundbeloppet överstiger 20 000
kr., med ett 1 000 kr. lägre belopp än de i nämnda författningsrum angivna
grundbeloppen. Förslaget är avsett som ett provisorium i avvaktan på genomförandet
av ett i motionerna skisserat förslag till ett nytt skattesystem.
I den med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionen II:
1218 av herr Enarsson hemställs att Kungl. Maj:t till höstriksdagen framlägger
förslag om sänkning av den statliga inkomstskatten för inkomståret
1970 i form av antingen lägre skatteskalor eller reducerad uttagsprocent i
enlighet med de principer, som angivits i de ovannämnda motionerna I: 714
och II: 796. Dessutom begärs förslag om sterilisering av köpkraften i form
av spar stimulerande åtgärder och en måttlig höjning av den indirekta beskattningen,
vilka åtgärder bör vara avpassade till konjunkturläge och samhällsekonomi.

Den sänkning av skatteuttaget, som föreslås i motionerna I: 714 och
II: 796, kan beräknas medföra ett skattebortfall på ca 620 milj. kr. för helt
budgetår, medan skattebortfallet enligt förslaget i motionerna I: 76 och II:
96 kan uppskattas till 110 milj. kr. för helt budgetår.

Frågan om skatteskalornas utformning vid den statliga inkomstbeskattningen
är väsentligen eu fråga om avvägningen mellan direkt och indirekt
beskattning. De nuvarande, vid 1965 års riksdag antagna skatteskalorna är
närmast att betrakta som ett provisorium i avvaktan på ställningstagandet
till familjeskatteberedningens förslag om individuell beskattning. Innan
slutlig ställning tagits till dessa förslag finns djet enligt utskottets meninginte
anledning att genomföra så betydande och ljostnadskrävande sänkningar
av den statliga inkomstskatten som motionärerna föreslagit. Utskottet avstyrker
därför bifall till lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 76 och II:
96 samt I: 714 och II: 796. Med det anförda anser utskottet sig även ha besvarat
yrkandet i motionen II: 1218.

Företagsbeskattningen

Under hänvisning till att aktiebolagens vinster ökat yrkas i de med anledning
av kompletteringspropositionen väckta motionerna I: 1060 av herr Wer -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

29

ner och II: 1220 av herr Hermansson m. fl. att en extra bolagsskatt tills vidare
skall nttas med 10 % av den beskattningsbara inkomsten.

Enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör skattesatsen för aktiebolag
40 % av den beskattningsbara inkomsten. Om hänsyn tas till rätten
till avdrag för erlagd kommunalskatt vid den statliga taxeringen erlägger
aktiebolagen drygt 50 % av sin inkomst i direkt skatt till stat och kommun.
Därutöver belastas bolagen med successivt ökade sociala avgifter och indirekta
skatter, som i vissa fall uppgår till betydande belopp och endast delvis
kan övervältras på konsumenterna. På grund härav är utskottet f. n. inte berett
tillstyrka ytterligare höjning av bolagsskatten och avstyrker således
bifall till motionerna I: 1060 och II: 1220 i denna del.

I motionerna 1: 333 av lierr Virgin m. fl. och II: 442 av herr Holmberg
in. fl. begärs förslag till vårriksdagen om en finanspolitisk beredskapsplan,
som snabbt kan sättas in i stimulerande syfte vid konjunkturavmattning.
Planen bör enligt motiveringen i motionerna utformas så att bl. a. industriinvesteringar,
som görs under tider då en stimulans till investeringar är erforderlig,
skall få skrivas av med förslagsvis 110 % av anskaffningsvärdet.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att
lagstiftningen om investeringsfonder för konjunktur utjämning syftar till
att genom vissa lättnader i beskattningen förmå företagen att under högkonjunktur
fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål, varigenom
en utjämning åstadkommes i produktion och sysselsättning. Denna lagstiftning
har visat sig vara ett verksamt konjunkturpolitiskt medel.

Enligt 1963 års förordning om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag
vid inkomsttaxeringen äger Kungl. Maj :t — om läget på arbetsmarknaden
påkallar det — besluta att rörelseidkare och jordbrukare, som
under viss tid anskaffar maskiner och inventarier, får åtnjuta avdrag för
extra avskrivning (initialavskrivning) på dessa tillgångar med 30 % och ett
särskilt investeringsavdrag motsvarande 10 % av anskaffningsvärdet. Dessa
generella regler, som har karaktär av beredskapslagstiftning, kan även användas
i lokaliseringspolitiskt syfte.

Med hänsyn till de möjligheter som inom ramen för gällande lagstiftning
finns att påverka investeringsverksamheten under lågkonjunktur anser utskottet
sig inte ha anledning begära ytterligare åtgärder på det skattepolitiska
området i detta syfte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionerna I: 333 och II: 442 i denna del.

I de med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionerna
I: 1058 av herr Bengtson m. fl. och II: 1219 av herr Hedlund in. fl. begärs
förslag till höstriksdagen om rätt till skattefri avsättning till fonder med
lokaliseringspolitiskt syfte.

Som utskottet tidigare år framhållit kan starka principiella skäl anföras
mot ett system som, genom att bereda skattemässiga förmåner, särskilt gyn 3

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 50

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

nar företag vilka etableras eller är etablerade på viss ort. Det statliga stödet
till lokalisering bör ges i enlighet med de riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
som uppdragits i prop. 1964:185 och som godkänts av riksdagen.
Särskilda lättnader vid beskattningen skulle innebära att staten lämnade
direkta driftsubventioner till företagen. Härigenom skulle också icke bärkraftig
företagsamhet kunna hållas vid liv och konkurrensförhållandena
mellan företagen kunna snedvridas.

Vad angår frågan om investeringsfonderna och deras användning i lokaliseringspolitiskt
syfte vill utskottet erinra om att Kungl. Maj :t även efter den
1 juli 1965, då det statliga lokaliseringsstödet började tillämpas, i ett flertal
fall medgivit, att fonderna använts i sådant syfte. Sålunda har Kungl.
Maj :t under år 1968 bifallit ansökningar enligt 9 § 3 mom. förordningen om
investeringsfonder för konjunkturutjämning (de s. k. långa investeringsfonderna)
för en total investeringskostnad av 149,1 milj. kr., varav inom
det s. k. norra stödområdet 68,5 milj. kr. I kompletteringspropositionen uttalar
departementschefen, att han anser det motiverat att medge ianspråktagande
av medel ur långa investeringsfonder i den utsträckning som lämpliga
lokaliseringsprojekt framkommer i syfte att skapa nya och varaktiga
arbetstillfällen på orter med svag sysselsättning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till berörda utredningsyrkande
i motionerna I: 1058 och II: 1219.

I motionerna I: 711 av herr Werner och II: 795 av herr Hermansson in. fl.
hemställs om en allsidig utredning av företagsbeskattningen.

Ett flertal reformer av företagsbeskattningen har genomförts under senare
år. Utskottet har nyligen tillstyrkt det i prop. 1969: 100 framlagda förslaget
om ändrade avskrivningsregler för bl. a. rörelsefastigheter. Andra angelägna
reformer rörande jordbruks- och skogsbeskattningen, försäkringsanstalternas
beskattning och rätten till avdrag för forskningskostnader är
föremål för överväganden i finansdepartementet och inom olika utredningar.
Med hänsyn härtill är utskottet inte berett tillstyrka att frågan om företagsbeskattningen
i hela dess vidd tas upp till förnyade överväganden. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna I: 711 och II: 795.

Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten

I motionerna I: 710 av herr Werner och II: 794 av herr Hermansson in. fl.
begärs en väsentlig skärpning av förmögenhetsskatten i förhållande till vad
som nu gäller. Motionärerna föreslår skattesatser varierande mellan 1 och
3 %, medan nuvarande skattesatser utgör lägst 0,8 och högst 1,8 %. Vidare
yrkas höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 %. Enligt motionärernas
beräkningar skulle de förordade skatteskärpningarna medföra
en inkomstökning för staten på tillsammans ca 370 milj. kr. för helt budgetår.

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Såväl förmögenhets- som arvs- och gåvobeskattningen är föremål för översyn
inom kapitalskatteberedningen, som beräknas framlägga ett betänkande
nästa år. I avvaktan på beredningens förslag och resultatet av 1970 års allmänna
fastighetstaxering är utskottet inte berett tillstyrka de av motionärerna
föreslagna skatteskärpningarna. Utskottet avstyrker således bifall till
motionerna I: 710 och II: 794.

Reformering av skattesystemet och utredning angående dess verkningar

I motionerna I: 381 av herr Dahlén m. fl. och II: 439 av herr Wedén m. fl.
begärs en reformering av beskattningssystemet, som spftar till att genom
ökad indirekt beskattning skapa förutsättningar för lättnader i den direkta
beskattningen och större inkomstöverföringar till barnfamiljer, folkpensionärer
och andra ekonomiskt svaga grupper i samhället. Även utredningsyrkandet
i motionerna I: 638 av herr Bengtson m. fl. och II: 742 av herr Hedlund
m. fl. avser att genom en förskjutning från direkt till indirekt beskattning
astadkomma skattelättnader för laginkomstgrupperna och för inkomsttagarna
i närmast angränsande skikt successivt i två etapper. I motionerna
I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg m. fl. yrkas att en
expertkommitté med representanter för arbetsmarknadens parter snarast
tillsätts med uppdrag att till 1970 års riksdag framlägga förslag om en genomgripande
omläggning av skattesystemet efter norsk förebild, innefattande
höjning av mervärdeskatten, skattefrihet för låginkomsttagare och
sänkning av marginalskatterna. Under hänvisning bl. a. till den i kompletteringspropositionen
redovisade ökningen av statsinkomsterna begärs i motionerna
I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr Hermansson m. fl. att
riksdagen uttalar sig för en snabbt genomförd skattesänkning för låginkomstgrupperna
och att förslag härom föreläggs höstriksdagen.

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av ytterligare
lättnader i den direkta beskattningen för låginkomstgrupperna och av att
man söker åstadkomma slörre rättvisa och jämlikhet mellan olika kategorier
av lägre inkomsttagare. Som i annat sammanhang framhållits har en
översyn av beskattningsreglerna för lägre inkomsttagare aviserats i prop.
1969: 95. Utskottet förutsätter att ställning därvid även kommer att tas till
de förslag om individuell beskattning som f. n. är föremål för remissbehandling.
Utskottet vill också erinra om att andra delar av den direkta beskattningen
är föremål för överväganden inom bl. a. utredningen om definitiv
källskatt och inom kapitalskatteberedningen. Motionärernas krav på
fortsatt reformarbete måste därför anses tillgodosett. I vart fall bör enligt
utskottets mening resultatet av redan slutfört och pågående utredningsarbete
avvaktas, innan beslut fattas om nya utredningar. Med det anförda anser
utskottet sig ha besvarat de ovan behandlade skrivelseyrkandena i motionerna
I: 381 och II: 439, I: 638 och II: 742, I: 714 och II: 796 samt I - 1060
och II: 1220.

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Utskottet har även att ta ställning till yrkandet i motionen II: 774 av herrar
Ahlmark och Mundebo om en förutsättningslös undersökning av möjligheterna
att införa en garanterad inkomsttrygghet, s. k. negativ skatt.
Detta spörsmål behandlas också i motionerna I: 381 av herr Dahlén m. fl.
och II: 439 av herr Wedén in. fl., I: 638 av herr Bengtson m. fl. och II: 742
av herr Hedlund m. fl. samt I: 1060 av herr Werner och II: 1220 av herr
Hermansson in. fl.

Frågan om en garanterad minimiinkomst för alla medborgare genom ett
system med negativ inkomstskatt har ursprungligen aktualiserats i USA
men har under senare tid också diskuterats i vårt land. Btt sådant system
innebär att alla under en viss inkomstnivå är fritagna från inkomstskatt
och tillförsäkrade ett kontant bidrag, som efter prövning i samband med
inkomsttaxeringen utgår med maximalt belopp till den, som saknar egen
inkomst, och med reducerat belopp till den, vars inkomst understiger den
för alla fastställda inkomstnivån.

Det har i vårt land sedan länge rått enighet om att alla bör garanteras en
viss levnadsstandard. Pensions- och sjukförsäkringsr ef ormer har genomförts
i detta syfte, och de sociala stödformerna har förbättrats och utbyggts
i takt med den allmänna välståndsutvecklingen. Även beskattningsreformer
har genomförts för att låginkomstgrupperna skall få bättre villkor. Utskottet
vill emellertid framhålla, att beskattningsreglerna tillkommit för att
tillgodose statens skatteanspråk, och resultatet av taxeringen är inte något
påtagligt eller tillförlitligt bevis för den enskildes behov av hjälp och stöd
från det allmänna.

Av det anförda framgår, att frågan om en negativ inkomstskatt inte i
första hand är en skattefråga. Det kan också ifrågasättas om en garanterad
minimiinkomst, såsom motionärerna anser, bör göras inkomstprövad. Vill
man emellertid garantera en sådan inkomst i form av negativ inkomstskatt,
kan detta inte ske utan en omprövning av hela socialpolitiken. Systemet är
uppenbarligen förenat med betydande svårigheter, och det individuella behovet
av andra samhälleliga åtgärder än kontanta bidrag kommer trots en
sådan reform att kvarstå. Från beskattningssynpunkt kan invändas att förslaget
kräver en fullständig omprövning av det skatterättsliga inkomstbegreppet.
Därtill kommer att en negativ inkomstskatt skulle medföra i det
närmaste oöverstigliga kontrolltekniska och administrativa svårigheter.

Såvitt utskottet kan bedöma torde kravet på en garanterad minimiinkomst
enklare och bättre kunna tillgodoses inom ramen för den nuvarande
social- och skattepolitiken än genom ett system med negativ inkomstskatt.
Utskottet avstyrker därför bifall till utredningsyrkandet i motionen II: 774
och anser sig samtidigt ha besvarat motionerna 1:381 och 11:439, 1:638
och II: 742 samt I: 1060 och II: 1220 i denna del.

Utskottet har vidare att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 74 av
herr Gösta Jacobsson m. fl. och II: 153 av herr Magnusson i Borås m. fl.,

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

vari begärs en förutsättningslös och allsidig utredning rörande skattesystemets
verkningar i olika hänseenden, framför allt med avseende på samhällsekonomin.

Med anledning av vad i motionerna anförts vill utskottet erinra om att
Nordiska rådet vid sin sextonde session i Oslo år 1968 antagit ett av rådets
ekonomiska utskott efter svenskt initiativ framlagt förslag om en rekommendation
till regeringarna att i samarbete med forskare och institutioner
undersöka möjligheterna att upprätta ett nordiskt skattevetenskapligt forskningsråd
(Rek. nr 14). En arbetsgrupp med representanter för de nordiska
länderna undersöker f. n. möjligheterna att tillsätta ett sådant forskningsråd
och att dra upp riktlinjer för dess forskningsuppgifter. I avvaktan på
regeringarnas slutliga ställningstagande till rekommendationen anser utskottet
sig böra avstyrka bifall till utredningsyrkandet i motionerna I: 74
och II: 153.

Bevillningarna

De i kompletteringspropositionen framlagda beräkningarna av bevillningarna
utvisar i förhållande till statsverkspropositionen en ökning med
1 062 milj. kr.

Därvid har inkomsttiteln skatt på inkomst och förmögenhet m. in. vid den
i kompletteringspropositionen föreslagna uttagsprocenten upptagits till
17 100 milj. kr. mot i statsverkspropositionen 16 300 milj. kr. Uppräkningen
beror till största delen på den nu antagna snabbare tillväxten av skatteunderlaget
för åren 1969 och 1970.

Bland större förändringar i övrigt kan nämnas uppräkning av inkomsttitlarna
tullmedel, mervärdeskatt, omsättningsskatt på motorfordon samt
skatt på malt- och läskedrycker. Dessa inkomsttitlar har i statsverkspropositionen
upptagits till 940, 6 800, 450 resp. 400 milj. kr. men beräknas i
kompletteringspropositionen till 970, 6 900, 480 resp. 450 milj. kr.

Inkomsttiteln fordonsskatt, som i statsverkspropositionen upptagits till
1 070 milj. kr., har i kompletteringspropositionen beräknats till 1 100
milj. kr. Därvid har emellertid hänsyn inte tagits till Kungl. Maj:ts i prop.
1969: 45 framlagda förslag om traktorskatt. Denna skatt avses utgå fr. o. in.
den 1 januari 1970. Genom den föreslagna beskattningen beräknas enligt
propositionen statens inkomster öka med 40 milj. kr. för kalenderår räknat.
Bevillningsutskottet har i sitt betänkande 1969: 35 föreslagit bifall till
propositionen med vissa ändringar, vilka dock inte föranleder ändrad inkomstberäkning.
Under förutsättning att riksdagen godkänner utskottets
betänkande bör — med hänsyn till att uppbörden av traktorskatt skall ske
under första halvåret 1970 — inkomsttiteln fordonsskatt uppräknas med
ytterligare 40 milj. kr. till 1 140 milj. kr.

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

I övrigt föreslås i kompletteringspropositionen vissa smärre ändringar av
de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna av bevillningarna.

De i kompletteringspropositionen gjorda beräkningarna av bevillningarna
föranleder — med undantag av inkomsttiteln fordonsskatt —- inte några
erinringar från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen —• med bifall till Kungl. Maj :ts proposition
nr 115, såvitt densamma hänvisats till bevillningsutskottet
— beslutar att statlig inkomstskatt för skattskyldig,
som avses i 10 § 1 mom. förordningen den 2G juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret
1969/70 ingå i preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet; B)

att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1) I: 74 och II: 153

2) I: 76 och II: 96

3) I: 206 och II: 233

4) I: 333 och II: 442, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

5) I:381 och II: 439

6) I: 638 och II: 742, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

7) I: 703 och II: 779

8) I: 710 och II: 794

9) I: 711 och II: 795

10) I: 712 och II: 793

11) I: 714 och II: 796

12) I: 1058 och 1219, i vad de hänvisats till bevillningsutskottet,

13) I: 1060 och II: 1220

14) II: 774

15) II: 1218,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt;

C) att bevillningarna för budgetåret 1969/70 beräknas
sålunda:

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Skatt på inkomst och förmögenhet m. m.

17 100 000 000

Kupongskatt ........................

13 500 000

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt . .

1 000 000

Skogsvårdsavgifter ..................

Bevillningsavgifter för särskilda förmå-

10 200 000

ner och rättigheter.................

3 000 000

Arvsskatt och gåvoskatt ..............

210 000 000

Lotterivinstskatt ....................

100 000 000

Stämpelskatt och stämpelavgift ........

Automobilskattemedel:

250 000 000

17 687 700 000

Fordonsskatt ......................

1 140 000 000

Bensin- och brännoljeskatt...........

1 900 000 000

3 040 000 000

Allmän arbetsgivaravgift................

Tullar och acciser:

750 000 000

Tullmedel ........................

970 000 000

Mervärdeskatt .......................

6 900 000 000

Särskilda varuskatter .................

410 000 000

Omsättningsskatt på motorfordon......

480 000 000

Tobaksskatt ........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av partihan-

1 570 000 000

delsbolag ..........................

Rusdrycksförsäljningsmedel av detalj-

25 000 000

handelsbolag .....................

50 000 000

Skatt på sprit.......................

1 825 000 000

Skatt på vin.........................

225 000 000

Skatt på malt- och läskedrycker.......

450 000 000

Energiskatt .........................

935 000 000

Särskild skatt på motorbränslen.......

237 000 000

14 077 000 000

Stockholm den 22 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m),
Tistad (fp), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s) och Stadling (s); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
Engkvist (s)*, fruar Holmqvist (s), Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson
(s), Eriksson i Bäckmora (ep), Wiklund i Härnösand (s), Andersson i Södertälje
(s) och Börjesson i Falköping (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Uttagsprocenten och skatteskalorna

1) av herrar Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson
i Borås (m), vilka

dels anfört följande:

De nuvarande skatteskalorna fastställdes redan år 1965. Genom att de
inte är inflationsskyddade har en fortgående skärpning av den statliga inkomstskatten
skett. Vi finner det därför motiverat att ompröva skalornas
utformning. En mera genomgripande förändring av skalorna bör emellertid
anstå till dess den av oss förordade utredningen hunnit fullfölja sitt
arbete. En viss sänkning bör dock ske redan nu så att full kompensation
erhålles för penningvärdeförsämringen. Detta kan ske antingen genom reducerad
uttagsprocent eller en generell justering nedåt av skatteskalorna.
Med hänsyn till risken för samhällsekonomiska rubbningar bör samtidigt
kraftigt sparstimulerande åtgärder införas och — om konjunkturläget så
skulle påfordra — kombineras med andra finanspolitiska åtgärder som
dämpar den totala efterfrågan.

I motionerna I: 714 och II: 796 har förordats att riksdagen redan nu skulle
besluta om viss reducering av uttagsprocenten. Skulle detta förslag ej
bifallas bör regeringen redan vid årets höstriksdag framlägga förslag om
en sådan reducering av den direkta skatten som förordats i motionen
II: 1218.

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa
att riksdagen

a 1) med bifall i denna del till motionerna I: 714 av herr
Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg m. fl. beslutar
att statlig inkomstskatt för skattskyldig som avses i 10 §
1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig
inkomstskatt skall för budgetåret 1969/70 ingå i preliminär
skatt med 95 % av grundbeloppet i den mån detta un -

37

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

derstiger 20 000 kronor samt i övrigt med ett 1 000 kronor
lägre belopp än de i nämnda författningsrum angivna
grundbeloppen;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl.
Maj :t till höstriksdagen framlägger förslag till lagstiftning
i syfte att främja sparandet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som anförts i de vid riksdagens början väckta
motionerna I: 713 av herr Virgin m. fl. och II: 797 av herr
Holmberg m. fl ävensom förslag till andra efterfrågedämpande
åtgärder i konjunkturstabiliserande syfte;

b) om yrkandet under a 1) icke vinner bifall i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till höstriksdagen
till antingen en femprocentig sänkning av grundbeloppen
för statlig inkomstskatt fr. o. m. den 1 januari 1970 i enlighet
med vad som anförts i motionen II: 1218 av herr
Enar sson eller en jämförbar sänkning av den statliga inkomstskatten
genom ändring av skatteskalorna ävensom
om förslag till sådana åtgärder som avses under a 2) ovan.

Företagsbeskattningen

2) av herrar Sundin (ep), Eriksson i Bäckmor a (ep) och Börjesson i Falköping
(ep), vilka

dels anfört följande:

Den markerade regionala obalansen i sysselsättningsläget mellan främst
de norra delarna av landet och de stora tätortsregionerna utgör ett mycket
allvarligt samhällsproblem. I motionerna I: 1058 och II: 1219 väckt förslag
om utredning och förslag till höstriksdagen om rätt till skattefri avsättning
till fonder med lokaliseringspolitiskt syfte bör ses mot denna bakgrund.

Det är ett starkt samhälleligt intresse, att full sysselsättning kan upprätthållas
i hela landet. Därför måste den nuvarande regionala obalansen
i sysselsättningen kraftfullt och snabbt angripas med olika medel. Förslaget
om särskilda fonder med lokaliseringspolitiskt syfte har klara beröringspunkter
med de redan befintliga investeringsfonderna, vars användning
också temporärt och i begränsad utsträckning getts ett regionalt konjunkturpolitiskt
syfte. Men dessa insatser har inte varit tillräckliga. Därför
behövs det också särskilda fonder, som kan få användas av alla företag
inom ett bestämt geografiskt begränsat område, oavsett om företaget
är tidigare etablerat inom området eller ej, för att tillgodose det lokaliseringspolitiska
syftet med dess regionala konjunkturpolitiska betydelse.

De särskilda lättnader i beskattningen som skulle krävas för att uppnå
fondernas syfte utgör ingen principiellt sett ny metod. Skattemässiga fördelar
är också i andra fall, där det samhällsekonomiska intresset är stort,

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

väl befogade som t. ex. vid användningen av de nämnda investeringsfonderna.
Som framhållits i motionerna skulle också de berörda företagens
lönebetalningsförmåga förbättras, vilket är angeläget från konkurrenssynpunkt
för företagen t. ex. inom det norra stödområdet.

Användningen efter den 1 juli 1965 av investeringsfonderna i lokaliseringspolitiskt
syfte har ej varit tillräcklig för att på ett tillfredsställande
sätt fylla en uppgift i sysselsättningspolitiken. Därför bör också denna användning
av investeringsfonderna öka i nuvarande splittrade konjunktursituation
och i synnerhet i avvaktan på de särskilda lokaliseringsfondernas
förverkligande.

dels ansett att utskottet under punkten B 12 bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 1058 av
herr Bengtson m. fl. och II: 1219 av herr Hedlund m. fl.,
såvitt här är i fråga — i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller
om snabb utredning och förslag till höstriksdagen angående
inrättande av fonder med lokaliseringspolitiskt syfte
för användning inom begränsat geografiskt område med
sysselsättningsproblem i enlighet med vad som anförts i
motionerna.

Reformering av skattesystemet

3) av herrar Lundström (fp), Sundin (ep), T istad (fp), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Börjesson i Falköping (ep),
vilka

dels anfört följande:

Under flera ar har utskottet framfört förslag om en mera genomgripande
skattereform syftande till bl. a. en mer rättvis inkomst- och standardfördelning
i samhället. 1960 års allmänna skatteberednings förslag var ett ambitiöst
försök att i en sammanhållen och successivt genomförd reform lösa
en rad skatteproblem. Utredningens förslag har efter hand genomförts till
vissa delar efter mer eller mindre omfattande justeringar och är i andra
delar numera föraldrat. Det reformarbete som hittills bedrivits av regeringen
på skatteområdet synes emellertid ej ha följt någon långsiktig plan eller
haft någon klar målsättning för hur ett framtida effektivt och rättvist
skattesystem bör se ut.

Efter hand har en omfattande reformering av skattesystemet blivit alltmer
angelägen. Utvecklingen har av flera anledningar medfört ökade inkomst-
och standardklyftor i samhället. Under den senaste tioårsperioden
har de proportionellt utgående kommunalskatterna ökat med ca 50 % från
13: 68 år 1958 till 20: 25 i år. I och med att kommunalskatten är avdragsgill
vid den statliga taxeringen drabbar höjningen av denna skatt låginkomstgrupperna
relativt sett ännu hårdade än övriga grupper. Sedan

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 39

början, av 60-talet har de indirekta skatterna (särskila varuskatter oräknade)
fördubblat sin andel av driftbudgetens inkomster. Trots samtidigt
ökade inkomstöverföringar till konsumtionssvaga grupper har sannolikt
också denna utveckling varit till nackdel för de lägsta inkomsttagarna.

Mot denna bakgrund är det naturligt, att frågan om en jämnare inkomstoch
standardfördelning är ett dominerande problem i skattepolitiken. Från
fördelningspolitisk synpunkt är det särskilt väsentligt, att skatteuttaget ses
i ett sammanhang, oavsett om medlen är avsedda för statens, landstingens
eller kommunernas verksamhet. Därför måste också den av riksdagen nyligen
begärda utredningen angående skatteutjämningsproblematiken beaktas
i detta sammanhang. Utvecklingen har vidare lett till att marginalskatteproblemen
skärpts redan i låga inkomstlägen.

Trots införandet av frivillig särbeskattning har inte den s. k. tröskeleffekten
inom familj ebeskattningen kunnat elimineras. Fortfarande utgör
marginalbeskattningen, som drabbar på arbetsmarknaden inträdande make,
ett problem inte minst för det stora flertalet lägre och medelstora inkomsttagare,
som inte hjälps av den frivilliga särbeskattningen. Denna har givetvis
ej heller förbättrat de ensamståendes skattemässiga situation. För det
framtida reformarbetet på familjebeskattningens område bör den grundläggande
principen vara, att varje inkomsttagare beskattas efter sin inkomst
och oberoende av civilstånd. En avgörande förutsättning är emellertid,
att en reform syftande till individuell beskattning modifieras genom
särbestämmelser, så att den ej drabbar den make, som på grund av ålder,
bristande utbildning, ensidig näringsstruktur på boendeorten eller andra
likartade skäl inte kan erhålla anställning utanför hemmet. Dessutom fordras
vid en sådan reform en avsevärd övergångsperiod. Det nyligen presenterade
betänkandet från familjeskatteberedningen angående individuell beskattning
har på grund av för snäva direktiv ej kunnat presentera tillfredsställande
lösningar på dessa problem, varför de kräver ytterligare överväganden.

Den översyn av skattereglerna som utskottet här föreslår och som avser
fysiska personer bör således inriktas på

A. 1) att åstadkomma skattefrihet för lägre inkomster vid såväl statlig
som kommunal taxering och samtidigt reducera marginaleffekterna särskilt
i angränsande skikt och med successivt avtagande verkan upp till medelinkomstlägena,
så att den totala belastningen av statlig och kommunal inkomstskatt
samt obligatoriska socialavgifter avsevärt minskas för de lägre
inkomsttagarna; olika skattetekniska lösningar kan därvid komma i fråga,
t. ex. införande av ett schablonavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt
eller medgivande av ett avdrag på slutskatten lika stort för alla;

2) att ytterligare utreda frågan om möjligheten att åstadkomma särregler
och åtgärder, som vid införande av individuell beskattning med eu
övergångsperiod av avsevärd längd möjliggör en tillfredsställande standard

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

för den make, som på grund av ålder, bristande utbildning eller ensidig
näringsstruktur i hemorten saknar reella möjligheter till yrkesarbete utanför
hemmet;

3) att samhället genom ökat stöd till samtliga barnförsörjare övertar en
större andel av deras barnförsörjningskostnader;

4) att utreda frågan om garanterad minimiinkomst och en samordning
av skatter och inkomstöverföringar genom användning av s. k. negativ inkomstskatt
samt närmare undersöka en sådan reforms konsekvenser för
såväl samhällsekonomi som skatte- och framtida socialpolitik, befintliga
sociala förmåner och möjligheterna till administrativ förenkling av nuvarande
system;

B. att i syfte att möjliggöra dessa reformer i erforderlig grad öka andelen
indirekt skatt (mervärdeskatt) och i samband därmed överväga en
modifiering av kommunalskatteavdraget vid den statliga taxeringen, i kombination
med justering av skatteskalorna, samt därvid

a) samtidigt kompensera konsumtionssvaga grupper, t. ex. barnfamiljer,
folkpensionärer och lägre inkomsttagare, för höjningen av den indirekta
beskattningen och framöver om möjligt genom införande av garanterad
minimiinkomst,

b) minska utrymmet för skatteflykt, dvs. åstadkomma ett skattesystem
som ur fiskal synvinkel är effektivare än det nuvarande och därigenom
mera rättvist, och

c) eftersträva förenklingar i den indirekta beskattningen genom slopande
av punktskatter, som ej motiveras av sociala eller medicinska skäl eller
uttas för vägändamål och genom mera generell användning av mervärdeskatteinstrumentet.

dels ansett, att utskottet under punkterna B 5, 6 och 7 bort hemställa

att riksdagen — med bifall i berörda delar till motionerna
I: 381 av herr Dahlén m. fl. och II: 439 av herr Wedén
m. fl. samt motionerna I: 638 av herr Bengtson m. fl. och
II: 742 av herr Hedlund m. fl. och med anledning av motionerna
I: 703 av herr Sundin och II: 779 av herr Boo
in. fl. angående reformering av skattesystemet — i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om en samlad översyn av beskattningen
för fysiska personer och förslag med en tidsplan
för successivt genomförande av reformeringen i enlighet
med vad ovan angivits.

4) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson
i Borås (m), vilka

dels anfört följande:

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 41

Finanspolitikens målsättning

Så sent som i slutet av trettiotalet ansågs det allmänt att finanspolitikens
huvudsakliga mål endast var att tillhandahålla viss service såsom
sjukvård, transport, försvar osv., att finansiera denna genom höjda skatter
och att genom ett progressivt skattesystem påverka inkomstutjämningen.

Denna uppfattning av finanspolitikens mål har dock genomgått en väsentlig
förändring.

Dagens och framför allt morgondagens målsättning för en framgångsrik
finanspolitik är betydligt mera omfattande och svåruppnåelig. Man torde i
första hand kunna kräva, att den samhällsekonomiska balansen vidmakthålls,
att den ekonomiska tillväxten stimuleras och att full sysselsättning
upprätthålls. Detta innebär att finanspolitiken på kort sikt måste inriktas
på att lämplig balans mellan tillgång och efterfrågan skall uppnås och
på lång sikt att framför allt investeringar skall gynnas och utbildningen
förbättras. Det är uppenbart att en sådan målsättning ställer väldiga
krav på skattesystemet, finanspolitikens kanske främsta verktyg.

Vårt nuvarande skattesystem

Den nuvarande inkomstskattelagstiftningen bygger i huvudsak på 1928
års kommunalskattelag. Allt eftersom tiderna förändrats och kraven skärpts
har systemet byggts ut och nya förordningar tillkommit. Detsamma gäller
beträffande de indirekta skatterna. Betecknande är att vid de många tillfällen
under 1960-talet, då statsmakterna funnit behov av att anlita skatterna
som finansieringskälla, har detta skett genom skatteförslag som tillkommit
utan närmare analyser av de omedelbara eller mera långsiktiga
verkningarna och vilka i mångt och mycket brutit med tidigare tillämpade
principer inom skatterätten.

De krav som, efter förslag från vårt håll, riksdagen vid upprepade tillfällen
framställt om en översyn av hela skattesystemet har fått stanna på
utredningsplanet men utan att det omfattande utredningsarbetet fullföljts i
lagstiftningen. Följden av denna försummelse har gett oss ett skattesystem
som för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter är omöjligt att överblicka
och svårt att tolka, vilket är så mycket allvarligare som Sverige intagit en
topplacering vad beträffar det totala skattetrycket.

De senaste tre årens ekonomiska situation har kännetecknats dels av
en avtagande inve st er ing sbenägenhet inom industrin och dels av ett ihållande
underskott i betalningsbalansen. Detta förhållande framkommer klart
i OECD:s marsrapport om Sverige.

Ett tredje drag i den svenska ekonomin som accentuerats mycket tydligt
de senaste dagarna är de skärpta motsättningarna mellan arbetsmarknadens
parter. Genom den fortgående inflationen och den statliga inkomstskattens
starka progressivitet blir lönekraven år från år allt starkare för
att den önskade löneförbättringen skall bli en realitet även efter det att
skatten dragits av.

42 Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

Följande belyser den direkta skattens generella löne- och kostnadsuppdragande
effekt. Den marginella skattekvoten, dvs. kvoten mellan
ökningen i den preliminära A-skatten och ökningen i lönesumman, beräknas
för år 1969 uppgå till 54,3 procent. Uppgången i konsumentpriserna
förutsätts för samma period kunna begränsas till 2 procent. Detta innebär
att av en 6-procentig löneförhöjning återstår efter skatt endast 0,7 procent.
Det är med hänsyn till dessa förhållanden förståeligt att löntagarorganisationerna
såsom det framhållits i motioner »väger in skatterna i
löneuppgörelserna». Härigenom vältras skattebördan över på arbetsgivaren
som måste höja sina priser för att kunna klara av det höjda kostnadsläget.
De stegrade priserna innebär i sin tur ökade kostnader för konsumenterna
som därigenom måste resa nya krav på lönehöjningar. Detta av de höga
marginalskatterna framtvingade kompensationstänkande skadar den svenska
ekonomin och försämrar våra möjligheter att hävda oss på den internationella
marknaden.

Den senaste tidens rapporter tyder emellertid på att en konjunkturuppgång
börjat. Således väntas industriinvesteringarna stiga med ca 5 procent
och efterfrågan på arbetskraft i storstadsregionerna öka. Konjunkturinstitutets
sista rapport pekar också på en gynnsam produktivitetsutveckling.
Även om den förbättrade investeringsbenägenheten är mycket positiv i sig
själv, får man dock inte glömma att industrins investeringar stagnerat och
enligt beräkningarna i årets finansplan minskat med 4,5 procent 1966—1967
och 0,5 procent 1967—1968. Uppsvinget för industriinvesteringarna får därför
mera ses som eu återhämtning än som eu reell förbättring. Mot denna
bakgrund framstår det mycket tydligt att det krävs ytterligare åtgärder för
alt på längre sikt söka bibehålla nuvarande höga investeringsnivå.

Vi anser att ett nytt skattesystem och eu mera positiv och förstående inställning
till företagsamhetens villkor verksamt skulle bidra till denna stimulans.
Vi hälsar därför med tillfredsställelse de förbättrade och moderniserade
avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter som föreslås
i prop. 1969: 100. Det är dock beklagligt att jord- och och skogsbruket inte
fått samma avskrivningsmöjligheter. Vi förutsätter emellertid att detta blir
fallet före utgången av innevarande budgetår.

Erfarenheten visar även behovet av en finanspolitisk beredskapsplan, där
en noggrann inventering av alla till buds stående finanspolitiska medel
görs. I detta sammanhang bör även en översyn och en komplettering av investeringsstimulerande
åtgärder vidtas. Man kunde därvid tänka sig möjligheten
att tidigarelägga det föreslagna initialavdraget för byggnader.

Reformkrav

Den begäran om ett nytt skattesystem som framlagts i motionerna I: 714
och II: 796 finner vi i allra högsta grad berättigad. Det nuvarande skattesystemet
har i många avseenden spelat ut sin roll och bör skyndsamt ersät -

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969 43

tas med ett som bättre tillgodoser dagens och morgondagens krav. Ett nytt
skattesystem bör utformas så att det i enlighet med vad som framförts i motionerna 1.

ger den enskilde större valfrihet och bättre möjligheter till självförverkligande,

2. stimulerar och uppmuntrar den enskildes arbetsvilja och företagsamhet
och möjliggör ett ökat personligt sparande så att dels en utveckling
mot ett statskapitalistiskt och centraldirigerat samhällssystem omöjliggörs
och dels möjligheter skapas för en hög investeringsnivå,

3. skapar förutsättningar för en ökande ekonomisk tillväxt med ett bibehållande
av den samhällsekonomiska balansen.

Utöver det som framförts i motionerna vill vi särskilt betona följande
punkter.

Inkoms tskattesänkning

Den av oss förordade sänkningen av de direkta skatterna bör få en sådan
omfattning att den önskvärda stimulansen av arbetsviljan verkligen
blir en realitet. Skattesänkningen bör således omfatta samtliga inkomsttagare
med speciellt hänsynstagande till låg- och mellaninkomsttagarna.
Utredningen bör därvid observera de resultat som låginkomstutredningen
kommer fram till. Enligt de preliminära rapporterna uppgår sålunda antalet
fulltidsanställda personer med en årsinkomst understigande 15 000 kronor
till ca 8 procent av totala antalet inkomsttagare år 1966.

Sparandet

I likhet med vad bevillningsutskottet uttalade i sitt betänkande 1969: 29
bör nya vägar prövas för att stimulera ett ökat enskilt sparande. Redan
själva förskjutningen från en direkt till en indirekt beskattning främjar
i och för sig sparandet. Utredningen bör dock anstränga sig att finna nya
och attraktiva sparformer. I samband därmed bör den totala beskattningens
effekt på sparbenägenheten och möjligheten att bibehålla ett sparkapital
noggrant undersökas och redovisas. Utredningen bör därvid observera
grundlagens förbud mot konfiskatoriska inslag i beskattningen.

Kommunalskatten

För att resultatet av en sänkning av den direkta statliga inkomstskatten
inte skall bli illusorisk behöver en översyn av kommunernas finanspolitik
göras med speciellt hänsynstagande till den övervältring från stat till kommun
av kostnadskrävande uppgifter som skett under senaste tid.

Famil jebeskattningen

En grundläggande princip i det svenska samhället är att familjen utgör
grunden för samhällets fortbestånd och de ungas fostran. Härav följer att vi

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1969

anser att hänsyn måste tas till detta förhållande vid skattepolitikens utformning.
Kvinnan skall därför ha möjlighet att stanna hemma och sköta
barnen. Väljer hon denna utväg måste, sedan barnen vuxit upp, särskild
hänsyn tas till de svårigheter som ligger i att arbetsmarknaden ofta inte
kan bereda henne ny sysselsättning. Dessa hänsyn bör vara likformiga
oavsett familjens inkomstförhållanden.

Skatteförmågeprincipen bör vara vägledande för utredningens arbete.
Detta betyder att barnfamiljer och andra grupper med jämförelsevis stor
försörjningsbörda skall erhålla kompensation för sina merkostnader, främst
genom bättre grundavdrag. Denna fråga tillmäter vi stor betydelse, eftersom
en övergång till ökad beskattning av konsumtion innebär höjda levnadskostnader
för dessa grupper.

Den nuvarande kraftiga progressiviteten vid den statliga inkomstbeskattningen
innebär skadliga verkningar inte bara beträffande arbetsvilja, skattemoral,
löneförhandlingar och penningvärde utan också i fråga om familjens
levnadsvillkor. Sålunda medför det nuvarande skattesystemet bl. a.
vissa tröskeleffekter när make går in i eller lämnar förvärvslivet som icke
kan anses önskvärda. Vissa effekter har berörts helt flyktigt av familjeskatteberedningen
i dess betänkande Fi 1969:4. De olika alternativ till
individuell beskattning som lämnas av beredningen kan emellertid enligt
vår mening inte bli föremål för lagstiftning. Det begränsade utrymme
som beredningen haft att arbeta inom har inte möjliggjort den förutsättningslösa
behandling av sam- och särbeskattningsproblematiken, som denna
komplicerade fråga kräver. Den utredning som enligt vår mening nu bör
tillsättas synes därför vara mera lämpad att behandla föreliggande frågor.

dels ansett att utskottet under punkterna B 4 och 11 bort hemställa

att riksdagen — med bifall i denna del till motionerna
I: 714 av herr Virgin m. fl. och II: 796 av herr Holmberg
in. fl. ävensom med anledning av motionerna I: 333 av
herr Virgin in. fl. och 11:442 av herr Holmberg in. fl. —
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t
måtte med det snaraste tillsätta en expertkommitté, vari
representanter för arbetsmarknadens parter ingår, med
uppdrag att utreda frågan om en genomgripande omläggning
av vårt skattesystem i enlighet med vad i förstnämnda
motioner anförts med så stor skyndsamhet, att
proposition om en sådan skattereform kan föreläggas 1970
års riksdag.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028