Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
1
Nr 46
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
jämte motioner.
Propositionen
Hemställan
Kungl. Maj:t har i propositionen 1969:95 föreslagit riksdagen att anta
därvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370),
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om
statlig inkomstskatt.
Huvudsakligt innehåll
I propositionen föreslås ändrade regler för folkpensionärers rätt till avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Förslaget innebär ökad avdragsrätt för folkpensionärer
med inkomster vid sidan av folkpension. Genom förslaget anpassas
de särskilda skatteavdragsreglerna för folkpensionärer till den i prop.
1969:38 föreslagna uppmjukningen av reglerna för inkomstprövning av
hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension.
De nya bestämmelserna föreslås gälla första gången vid 1970 års taxering.
Författningsförslagen
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till
50 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
1 Senaste lydelse av 50 § 2 mom. och punkt 2 av anvisningarna till 50 § se 1968: 718.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 46
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2 mom. För fysisk--
Finnes skattskyldigs
Om skattskyldigs
Skattskyldig, vars inkomst helt eller
till huvudsaklig del utgjorts av
folkpension, skall — om särskilda
omständigheter icke föranleda annat
— anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket. Att bestämmelsen
i andra stycket om visst
högsta avdragsbelopp icke gäller vid
fastställandet av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisningarna.
Vad härefter-------- —
— kronor, bortfaller,
jämkning medgivits,
motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till
icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter
icke föranleda annat -—
anses ha haft nedsatt skatteförmåga
enligt andra stycket. Att bestämmelsen
i andra stycket om visst högsta
avdragsbelopp icke gäller vid fastställandet
av avdrag i detta fall
framgår av punkt 2 av anvisningarna.
- beskattningsbar inkomst.
50 §.
Anvisningar
till 50 §.
2. Därest skattskyldig varit för sin
försörjning helt beroende av vad
han i form av folkpension uppburit,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt
minskas med vad han sålunda
uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift
vistats å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
omständighet, bör det belopp, varmed
den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, men
pensionen likväl utgjort den h uv
udsakliga delen av hans inkomst,
bör den skattskyldige regelmässigt
medgivas ett med hänsyn*
till omständigheterna jämkat avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Även i
detta fall får det i 50 § 2 mom. andra
stycket angivna maximibeloppet
överskridas.
Därest folkpensionen icke uppgått
till minst hälften av den sammanlag
-
2. För skattskyldig, som varit för
sin försörjning helt beroende av vad
han uppburit i form av folkpension,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt
minskas med vad han sålunda
uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift vistats
å sjukhus eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
omständighet, bör det belopp, varmed
den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.
Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, bör
den skattskyldige medgivas ett med
hänsyn till omständigheterna jämkat
avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Även i detta fall får det i 50 § 2
mom. andra stycket angivna maximibeloppet
överskridas.
Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
skall som folkpension
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
da inkomsten, bör avdrag, som ovan behandlas även tilläggspension i den
sägs, medgivas allenast då särskilda mån den enligt lagen om pensionsskäl
därtill föranleda. tillskott föranlett avräkning av
pensionstillskott.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt
tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
9 §•
2 mom. För skattskyldig---
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning helt eller
huvudsakligen beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
(Föreslagen lydelse)
---kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning till icke
obetydlig del beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom. se 1968:719.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
(Nuvarande lydelse)
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
Vad härefter--------
(Föreslagen lydelse)
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.
- beskattningsbar inkomst.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1970 års taxering. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.
Motivering
Rörande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till propositionen.
Motionerna
Yrkande med anledning av propositionen
I motionen II: 1193 av herr Jonsson i Mora har hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr 95 måtte uttala att riksskattenämndens
anvisningar och tabeller för storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga
vid stigande extrainkomster utformas så, att den samlade effekten
av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag ej i något fall
må överstiga 80 % av sidoinkomstens ökning.
Yrkanden vid riksdagens början
I motionerna I: 35 av herr Virgin m. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl.
har hemställts, att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t med förtur
måtte utreda och framlägga förslag om avskaffande av skatteplikten för
folkpensioner; samt
2) anta följande
a) Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969 5
48 a §.
Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt lag den
25 maj 1962 om allmän försäkring är berättigad till ålders- eller förtidspension
(eller sjukbidrag) eller vars make är berättigad till sådan förmån. Denne
äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt
ortsavdrag på sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär som
i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 400 kronor.
Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 18 år, likaledes
åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 8 000 kronor.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger åtnjuta
kommunalt ortsavdrag med 4 000 kronor.
Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.
65 §.
Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller förtidspensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande
eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter
förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med bara avses
j ämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Barn, som bor hos sina föräldrar,
skall, såvitt avser föräldrarnas rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom. första
stycket vid 3) och 46 § 3 mom. ävensom ortsavdrag, anses som hemmavarande
endast hos den ena av dem.
I fråga — --följande beskattningsåret.
De för —-■—-— näst före taxeringsåret.
Har eljest — --för taxeringen.
De för---haft barn.
(Se vidare anvisningarna)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1970 eller tidigare år.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
b) Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8 §•
Skattskyldig fysisk----ortsavdrag.
Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt —--— angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och som varit
här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet
:
när den---beskattningsbara inkomsten;
när den---65 % av återstoden.
För annan----65 % av återstoden.
Ändå att----denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.
Motivering
I: 35 och II: 40
Endast en mindre del — ca 150 000 personer — av fortfarande friska och
arbetsföra människor i 67-årsåldern och däröver har förvärvsarbete. Den
höga, ofrivilliga »arbetslösheten» betingas till stor del av att många pensionärer
avhåller sig från avlönat arbete även om arbetstillfällen erbjuds. Orsaken
härtill är att avlönat arbete för många folkpensionärer genom verkningarna
av ett otidsenligt och orättvist skatte- och bidragssystem uppfattas
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
7
som ekonomiskt meningslöst. Skatte- och bidragsreglerna ställer således de
människor det här är fråga om i en orimlig situation.
Enligt nuvarande bestämmelser kan folkpensionärer, vilkas inkomst helt
eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, få ett extra avdrag utöver
ortsavdraget och undgår därigenom skatt. I den mån vederbörande skaffar
sig inkomst utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas emellertid
det extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten stiger
snabbare än årsinkomsten. Resultatet kan för folkpensionären bli att hon
eller han drabbas av ett marginellt inkomstbortfall, som relativt sett är avsevärt
större än den marginalskatt personer med vida högre inkomster har
att räkna med. Det är förklarligt att en folkpensionär härigenom, trots önskan
att vara yrkesverksam, ofta förlorar lusten att skaffa sig avlönat arbete.
En fast princip för beskattningen i samband med försäkringar har i vårt
land varit antingen att avdrag ej medgivits för betalda premier, i vilket fall
utfallande försäkringsbelopp ej beskattats, eller också att erlagda premier
fått avdragas, varvid utfallande försäkringsbelopp tagits upp till beskattning.
För pensionsförsäkringar över huvud taget, därmed också för folkpensioneringen,
har den senare metoden tidigare tillämpats. Syftet härmed
har varit att på ett så långt möjligt rättvist sätt fördela en skattskyldigs
inkomster på de år då de faktiskt åtnjutes. Varje pension är att betrakta såsom
uppskjuten »lön». Väljer den skattskyldige att låta en del av sin »lön»
så att säga innestå till de år då vederbörande ej längre är aktiv erhålles
ett riktigare uttryck för skatteförmågan olika år om man uppskjuter beskattningen
av den uppskjutna »lönen» tills denna faktiskt tillgodogöres av
den skattskyldige. Denna princip, som åtminstone tills vidare inte heller ifrågasättes
när det gäller enskilda peusi onsförsäkringar, är lika motiverad vid
en socialförsäkring sådan som folkpensionen. Även här utgår premier, kallade
avgifter. Att inte lika höga avgifter uttages av alla och den utfallande
pensionen sålunda ej står i relation till de inbetalda avgifterna sammanhänger
med den sociala karaktären hos folkpensionsförsäkringen. I princip
är avgiftssystemet upplagt så att den som anses ha tillräcklig betalningsförmåga
får betala full avgift, medan den som har en lägre betalningsförmåga
får reducerad avgift.
På grund av beslut av 1964 års riksdag är folkpensionsavgiften numera
icke avdragsgill. En följd härav borde vara att utfallande folkpension ej betraktas
som skattepliktig inkomst. Det må tilläggas att det här förda principresonemanget
gäller den av staten utgivna folkpensionen. De kommunala
bostadstilläggen har nämligen, trots att de sammanlänkats med folkpensionen,
ej något som helst samband med folkpensionsavgiften.
Ett borttagande av skatteplikten för folkpensioner får sålunda anses vara
synnerligen angeläget. Det är uteslutande den aktuella budgetsituationen
som avhåller motionärerna från att framlägga konkret förslag härom redan
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
nu. Närmare uppgifter om de ekonomiska konsekvenserna för statens och
kommunernas del synes nämligen erforderliga. I avvaktan på resultatet av
en sådan utredning föreslås att ortsavdraget för folkpensionärer höjes till
4 000 kr. för ensamstående pensionär, 6 400 kr. för äkta makar varav en är
pensionär samt till 8 000 kr. för makar som båda är pensionärer, utan att de
nu gällande reglerna ändras för dem som huvudsakligen har folkpension som
inkomst.
II: 1193
I propositionen förordas nu att bestämmelserna om reduceringen av avdraget
för nedsatt skatteförmåga skall avpassas så att den samlade effekten
av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir mindre
kännbar för den enskilde folkpensionären. Enligt departementschefen skall
det ankomma på riksskattenämnden att lämna anvisningar och upprätta tabeller
för de extra avdragens storlek vid ökade sidoinkomster. Som vägledning
för riksskattenämnden säger departementschefen därefter följande:
»Utgångspunkten bör givetvis vara att ökade sidoinkomster inte helt konsumeras.
» Enligt detta yttrande kommer med de nya reglerna i så måtto en
förbättring att inträda att en marginell belastning på 100 % eller däröver
skall vara utesluten. Avbräck på 70, 80 och t. o. m. upp till 99 % kommer
däremot fortfarande att kunna förekomma att döma av departementschefens
formuleringar.
Trots riksdagens begäran om en skyndsam utredning av frågan om beskattningen
av folkpensionärernas sidoinkomster har, som framgick bl. a. av
finansministerns svar på en interpellation i ärendet av hr Wedén, något målinriktat
utredningsarbete ej igångsatts. Departementschefen avvisar i den
föreliggande propositionen direkt riksdagens mening att en översyn bort
kunna ske inom ramen för källskatteutredningens arbete. I stället framhålls
nu att skattereglerna för alla kategorier av låginkomsttagare och således
även folkpensionärerna skall överses och att förslag därefter kommer att
föreläggas riksdagen. Det är tillfredsställande att regeringen beslutat om en
översyn av låginkomsttagarnas skattesituation; utvecklingen under det
senaste decenniet har medfört en relativt sett större skatteskärpning för de
lägre inkomsttagarna än för personer med medelstora eller höga inkomster.
Det måste dock samtidigt beklagas att det för två år sedan av riksdagen
gjorda uttalandet, att beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster
skyndsamt bort utredas, ej respekterats av regeringen. Därigenom är underlaget
för ett beslut som skulle leda till en rimlig behandling av folkpensionärernas
sidoinkomster sämre än som annars varit fallet.
Även efter de förbättringar som föreslås i propositionen kommer folkpensionärer
med skäligen blygsamma sammanlagda inkomster att träffas av
mycket hårda marginella avbräck. Den inte helt preciserade reform, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
9
departementschefen nu förordar, är inte tillräckligt radikal och långtgående.
Därför föreslår motionären att riksdagen anger, att utgångspunkten för
riksskattenämnden vid dess utarbetande av anvisningar och tabeller för de
extra avdragens storlek vid ökande sidoinkomster bör vara att ökade sidoinkomster
ej i något fall skall kunna konsumeras till mer än 80 % mot 99 %
i propositionen genom bortfall av inkomstprövade folkpensionsförmåner och
ökad skattebelastning.
Utskottet
Enligt nuvarande bestämmelser äger folkpensionär, vars inkomst helt eller
till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, vid inkomsttaxeringen rätt att,
utan särskilt yrkande i deklarationen, erhålla — utöver ortsavdrag — ett
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Detta avdrag är inte maximerat. Om
den skattskyldige varit för sin försörjning helt beroende av folkpensionen,
bör den taxerade inkomsten minskas med ett belopp motsvarande hela folkpensionen.
Har den skattskyldige haft även annan inkomst än folkpension
men folkpensionen utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör
han erhålla ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt
skatteförmåga. För det fall att folkpensionen inte uppgått till minst
hälften av den sammanlagda inkomsten, bör däremot extra avdrag medges
endast när särskilda skäl föranleder därtill. För folkpensionär med sidoinkomst
och förmögenhet medges avdrag för nedsatt skatteförmåga med visst
belopp i enlighet med av riksskattenämnden utfärdade anvisningar beroende
på sidoinkomstens och förmögenhetens storlek.
Riksdagen har nyligen bifallit ett i prop. 1969: 38 framlagt förslag om
uppmjukning av reglerna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala
bostadstillägg till folkpension. Dessa regler innebär att förmånen
minskas med pensionärens inkomster vid sidan av folkpensionen på visst
sätt. Genom den beslutade lagändringen har det avdragsfria beloppet vid
inkomstprövningen höjts från 1 700 till 2 000 kr. för ensam pensionär och
från 2 400 till 3 000 kr. för makar tillsammans. Vidare bär reduktionen för
inkomster över det avdragsgilla beloppet gjorts enhetlig och bestämts till
50 %.
I den förevarande propositionen föreslås att folkpensionärer med sidoinkomster
skall få rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga med ökade belopp
i syfte att åstadkomma en anpassning av beskattningsreglerna till de
nya bestämmelserna för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala
bostadstillägg. Avsikten med förslaget är att den successiva minskningen av
det extra avdraget vid stigande inkomster skall avpassas så, att den samlade
effekten av bortfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag blir
mindre kännbar än för närvarande. Dessutom föreslås att vid beräkning av
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
extra avdrag som folkpension skall behandlas även ATP-pension i den mån
sådan pension enligt den nyligen av riksdagen antagna lagen om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensionstillskott.
Motionären i motionen II: 1193 begär ett riksdagsuttalande av innebörd
att riksskattenämndens anvisningar rörande avdrag för nedsatt skatteförmåga
för folkpensionärer skall utformas så, att den samlade effekten av
borlfall av folkpensionsförmåner och minskat extra avdrag inte i något fall
överstiger 80 % av sidoinkomstens ökning. I detta sammanhang behandlar
utskottet också de vid riksdagens början väckta motionerna I: 35 och II: 40,
vari yrkas höjning av ortsavdragen för folkpensionärer fr. o. m. 1971 års
taxering till 4 000 kr. för ensam pensionär, 6 400 kr. för makar varav en är
pensionär och 8 000 kr. för makar som båda är pensionärer. Yrkandet syftar
till att i möjligaste mån minska den nuvarande marginaleffekten på folkpensionärernas
sidoinkomster och därigenom stimulera deras intresse för
fortsatt förvärvsarbete. Dessutom hemställer motionärerna om utredning
av möjligheterna att avskaffa skatteplikten för folkpensioner.
Nuvarande bestämmelser om extra avdrag vid beskattningen för folkpensionärer
med sidoinkomster leder i vissa fall till otillfredsställande resultat,
vilket skapat irritation bland folkpensionärerna. De ogynnsamma tröskeloch
marginaleffekter, som inträder vid stigande sidoinkomster, beror emellertid
inte endast på avtrappningen av det extra avdraget vid beskattningen
utan också på den samtidigt inträdande reduktionen av de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna. Genom den beslutade uppmjukningen av reglerna
för inkomstprövning av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg samt
den i propositionen föreslagna ökade avdragsrätten vid beskattningen uppnås
otvivelaktigt vissa förbättringar i dessa hänseenden. Trots detta kan
även i fortsättningen höga marginaleffekter förekomma. Utskottet har tagit
del av vissa inom finansdepartementet utarbetade tabeller för skattelindringsavdrag
för folkpensionärer, i vilka de nya inkomstprövningsreglerna
och den ökade avdragsrätten inom ramen för det i propositionen angivna
skattebortfallet beaktats. Av tabellerna, som endast avser att åskådliggöra
verkningarna av förslagen, framgår att den totala marginaleffekten
— främst i sådana inkomstlägen där en samtidig reduktion av de inkomstprövade
folkpensionsförmånerna sker — fortfarande kan uppgå till 95 %
och i undantagsfall överstiga 100 %. Mot bakgrunden härav får utskottet
beklaga att departementschefen inte ansett sig kunna tillmötesgå riksdagens
begäran om en skyndsam utredning av möjligheterna att införa någon form
av definitiv källskatt på folkpensionärernas sidoinkomster. Samtidigt vill
utskottet understryka angelägenheten av att de kvarstående ogynnsamma
verkningarna för folkpensionärerna av bidrags- och skattesystemet i möjligaste
mån undanröjs vid den i propositionen aviserade översynen av beskattningsreglerna
för lägre inkomsttagare.
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969 11
Om det extra avdraget i enlighet med yrkandet i motionen II: 1193 skulle
avpassas så, att den samlade effekten av bortfall av folkpensionsförmåner
och minskat extra avdrag inte överstiger 80 % av sidoinkomstens ökning,
skulle detta medföra ett årligt skattebortfall, som kan uppskattas till 200
milj. kr. Utskottet delar departementschefens uppfattning att folkpensionärerna
är gynnade i förhållande till flertalet andra skattskyldiga i motsvarande
inkomstlägen. Med hänsyn härtill och till storleken av skattebortfallet
är utskottet inte berett att tillstyrka skattefavörer för folkpensionärerna
som går utöver de i propositionen föreslagna. Vid en fortsatt reformering
av beskattningen är det i stället angeläget att söka åstadkomma större rättvisa
och jämlikhet än för närvarande mellan olika kategorier av lägre inkomsttagare.
Vad härefter angår det i motionerna I: 35 och 11:40 framställda yrkandet
om höjda ortsavdrag för folkpensionärer anser utskottet det inte motiverat
att tillerkänna folkpensionärer med höga inkomster ett väsentligt
större ortsavdrag än som tillkommer andra skattskyldiga i motsvarande inkomstlägen.
Därtill kommer att också detta förslag medför ett så stort
skattebortfall för stat och kommun — uppskattningsvis 320 milj. kr. — att
förslaget inte kan genomföras utan en omfördelning av skattebördan i samband
med en mera genomgripande skattereform. Utskottet förutsätter vidare
att motionärernas yrkande om skattefrihet för folkpension kommer
att bli föremål för överväganden vid översynen av skattereglerna för lägre
inkomsttagare.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i propositionen och avstyrker
således bifall till yrkandena i motionerna 1:35 och 11:40 samt i
motionen II: 1193.
Vid behandlingen av propositionen har frågan om beräkning av extra
avdrag för folkpensionär, som vid sidan av folkpensionen uppbär livränta,
aktualiserats inom utskottet. Enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring
skall folkpensionen minskas, om pensionären har rätt till visst slag av livränta.
Här avses livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete, lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
eller lagen om yrkesskadeförsäkring. Vidare avses sådan livränta
enligt annan författning eller enligt Kungl. Maj :ts förordnande, som
bestäms av eller utbetalas från riksförsäkringsverket. Slutligen avses även
livränta som utgår enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Reduceringsregeln innebär att folkpension och ATP-pension i princip minskas
med tre fjärdedelar av livräntans belopp. Minskningen skall i första
hand gå ut över ATP-pensionen. Pensionären är dock garanterad att behålla
viss del av folkpensionen, nämligen i fråga om förtidspension eller barnpension
en fjärdedel, änkepension hälften och ålderspension tre fjärdedelar.
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
Dessa reduceringsregler leder inte endast till reducering av ATP-pension
och egentlig folkpension utan kan även leda till att avdraget för nedsatt
skatteförmåga minskas. Orsaken härtill är att folkpensionen minskar genom
livränteavdraget samtidigt som livräntan utgör sidoinkomst. För folkpensionär,
som före beviljande av livränta haft ingen eller ringa sidoinkomst
och därigenom varit helt eller i det närmaste befriad från skatt, kan ett
senare erhållande av livränta, som reducerar folkpensionen, få till följd
att hans behållna nettoinkomst minskar, trots att bruttoinkomsten ökat. En
sådan konsekvens är enligt utskottets mening inte rimlig. På inkomstsidan
sker en förbättring genom de nya reglerna om inkomstprövning av kommunalt
bostadstillägg. På skattesidan synes problemet lämpligen kunna lösas
genom att man vid beräkningen av skattelindringsavdraget anser att folkpensionen
— exklusive det kommunala bostadstillägget — utgått med oreducerat
belopp och att livräntan i stället reducerats med det belopp som sålunda
behövts för uppräkningen av folkpensionen. Utskottet föreslår att
punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen kompletteras med
en regel av denna innebörd. Bestämmelsen bör äga tillämpning fr. o. m.
1970 års taxering.
Enligt vad utskottet erfarit är det förenat med vissa svårigheter för riksförsäkringsverket
att i kontrolluppgifterna till 1970 års taxering lämna uppgift
om hur stor reducering av folkpensionen som skett på grund av utgående
livränta. Det är inte heller möjligt att låta taxeringsnämnderna verkställa
utredning härom. Vid 1970 års taxering bör det därför ankomma på
den skattskyldige att till självdeklarationen foga intyg från allmän försäkringskassa
utvisande med vilket belopp folkpensionen reducerats på grund
av livräntan. För att berörda folkpensionärer skall erhålla kännedom om
den ökade rätten till avdrag för nedsatt skatteförmåga och vad de har att
iaktta med anledning därav synes det lämpligt att riksförsäkringsverket —
där så är möjligt — informerar de skattskyldiga om de nya bestämmelserna.
Sådan information kan lämpligen utsändas i samband med kontrolluppgifterna
till 1970 års taxering. Det bör vidare ankomma på riksskattenämnden
att i anvisningarna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer
inta erforderliga föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
A) med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 95
antar de vid propositionen fogade förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändringen, att punkt 2 av
anvisningarna till 50 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
13
(Kungl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
Anvisningar
till 50 §.
2. För skattskyldig,------- hänsyn därtill.
Om skattskyldig------ •— maximibeloppet överskridas.
Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
skall följande iakttagas.
Som folkpension behandlas även tilläggspension
i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott. Har
folkpension minskats till följd av
livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, skall vid beräkningen
av avdraget för nedsatt skatteförmåga
anses som om folkpensionsförmånen
utgått med oreducerat
belopp och i stället livräntan varit
reducerad med det belopp varmed
folkpensionen varit minskad.
2) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947
(nr 576) om statlig inkomstskatt;
B) avslår
1) motionerna I: 35 och II: 40,
2) motionen II: 1193.
Stockholm den 13 maj 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
skall som folkpension
behandlas även tilläggspension i den
mån den enligt lagen om pensionstillskott
föranlett avräkning av pensionstillskott.
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Tage Johansson (s),
Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson*
(ep), Stadling (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson (m); samt
från andra kammaren: herr Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herr
Vigelsbo* (ep), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s),
Nyström (s), Enarsson (m), Leander (s) och Josefson i Arrie (ep).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr -i6 år 1969
Reservationer
1) av herrar Tistad (fp), Mattsson (ep), Ann erås (fp), Vigelsbo (ep), fru
Nettelbrandt (fp) och herr Josefson i Arrie (ep), vilka
dels anfört följande:
»Ett enhälligt bevillningsutskott förordade år 1967 en skyndsam utredning
av frågan om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid
särskilt borde övervägas möjligheten att införa en definitiv källskatt för
folkpensionärer. Riksdagen biföll detta utredningsyrkande. Mot bakgrunden
därav anser vi det förvånande att departementschefen inte tillmötesgått
riksdagens önskemål om en speciell utredning i detta hänseende.
Det inom finansdepartementet utarbetade, i propositionen framlagda förslaget,
som inte varit föremål för sedvanlig remissbehandling, innebär på
längre sikt inte någon tillfredsställande lösning av frågan om folkpensionärernas
beskattning. Vissa förbättringar sker visserligen genom förslagen i
prop. nr 38 och nr 95. Som framgår av vad utskottet anfört kommer emellertid
även med de föreslagna inkomstprövnings- och avdragsreglerna en
ökning av en folkpensionärs sidoinkomster i vissa lägen att leda till en marginalbelastning,
som närmar sig och i enstaka fall t. o. m. överstiger 100 procent.
Ingen lösning av folkpensionärernas marginalbelastningsproblem är
helt komplikationsfri. Enligt vad vi inhämtat finns dock möjligheter att
utan ökat skattebortfall tekniskt konstruera avdragstabeller som ytterligare
minskar marginaleffekterna.
Även om folkpensionärernas beskattningssituation kommer att beaktas
vid den i propositionen aviserade översynen av skattereglerna för lägre inkomsttagare
kommer sannolikt speciella problem som kräver sin lösning
att kvarstå i fråga om folkpensionärernas beskattning. Det anförda visar att
den utredning som 1967 års riksdag begärt inte förlorat sin aktualitet. Enligt
■\ år mening bör riksdagen därför vidhålla sin begäran om en skyndsam sådan
utredning.»
dels ansett att utskottet under punkten B 2 bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionen II: 1193 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning av frågan
om beskattningen av folkpensionärernas sidoinkomster, varvid
särskilt bör övervägas möjligheten att införa en definitiv
källskatt för folkpensionärer.
2) av herrar Gösta Jacobsson (m), Karl Pettersson (m) och Enarsson (in),
vilka
dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 11 rad 5 uppifrån
börjar med »Utskottet delar» och slutar på rad 17 nedifrån med »motionen
II: 1193» bort ha följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1969
15
»Utskottet anser dock att förslaget i och för sig är välmotiverat men är
för sin del berett att gå längre. Såsom påpekas i motionerna 1: 35 och II: 40
är folkpensionsavgiften enligt beslut av 1964 års riksdag inte längre avdragsgill.
Motionärerna menar att i konsekvens därmed borde utfallande
folkpension inte beskattas. Utskottet delar motionärernas mening och anser
det också angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget skyndsamt
utredes samt att konkreta åtgärder vidtages i avvaktan på en sådan
utredning i syfte att delvis undanröja den nu förekommande dubbelbeskattning,
som beskattningen av folkpensionsavgifterna i princip innebär. Därför
anser utskottet det i motionerna I: 35 och II: 40 framförda förslaget om
kraftigt tilltagna grundavdrag för folkpensionärer väl motiverat. Förutom
att beskattningen av folkpensionsavgiften därigenom skulle te sig mindre
oriktig skulle skattelindringen i betydande grad stimulera till inkomstbringande
sysselsättning, eftersom de tidigare nämnda tröskel- och marginaleffekterna
skulle avsevärt motverkas.
Den kostnad som förslaget om höjda ortsavdrag för folkpensionärer beräknas
innebära — för statens vidkommande 40 miljoner kr. under nästa
budgetår — får till en tredjedel bäras av staten och till två tredjedelar
av kommunerna. Kostnaden kan synas hög, men eftersom folkpensionärer
med sidoinkomster utgör en signifikant låginkomstgrupp, torde kostnaden
snarast enligt utskottets mening accentuera förslagets angelägenhet. Offentlig
inkomststatistik ger vid banden att hela 80 % av enbart de ålderspensionärer,
som måste erlägga skatt, inte når upp till en bruttoinkomst — inklusive
folkpensionen — om 20 000 kr. per år. Avsevärt över 90 % når ej 30 000
kr.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionerna
I: 35 och II: 40.»
dels ansett att utskottet under punkten B 1 bort hemställa,
1) att riksdagen med bifall till motionerna I: 35 av herr
Virgin m. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl., såvitt här är
i fråga, antar de vid motionerna fogade förslagen till
a) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); och
b) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
2) att riksdagen med bifall till motionerna I: 35 av herr
Virgin in. fl. och II: 40 av herr Holmberg m. fl., såvitt här är
i fråga, i skrivelse till Ivungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t
efter skyndsam utredning framlägger förslag om avskaffande
av skatteplikten för folkpensionärer.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028