Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

1

Nr 45

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte
motioner.

Propositionen

1 propositionen 1969: 100 föreslår Kungl. Maj:t att riksdagen antar därvid
fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Enligt propositionen föreslås på grundval av företagsskatteutredningens
betänkande (SOU 1968:26) ändrade avskrivningsregler vid inkomstbeskattningen
för rörelse- och hyresfastigheter. De föreslagna ändringarna syftar
till att bättre anpassa gällande regler till det företagsekonomiska kostnadsbegreppet.

I fråga om rörelsefastigheter innebär förslaget bl. a. en ändrad gränsdragning
för vad som i avskrivningshänseende skall räknas till mark, byggnad
och inventarier. Den ändrade gränsdragningen innebär bl. a. att ledningar
in. m., som enligt nuvarande regler räknas till marken och därför inte alls
kan avskrivas, i stället skall behandlas på samma sätt som inventarier. De
skall alltså kunna avskrivas efter de procentsatser som tillämpas för maskiner
och inventarier. Detsamma gäller andra tillgångar som, trots att de används
i produktionsprocessen, nu räknas som tillbehör till byggnad.

En särskild avskrivningsrätt föreslås för vissa till rörelsefastighet hörande
markanläggningar såsom körplaner, parkerings- och upplagsplatser, vägar
in. m.

I fråga om rörelsebyggnader föreslås en förbättrad avskrivningsrätt för
den som nyinvesterat genom ny-, till- eller ombyggnad. För sådana investeringar
föreslås rätt till ett s. k. primäravdrag med 2 % för vart och ett av
de första fem åren efter investeringen. Även i fråga om de vanliga årliga
värdeminskningsavdragen förutsätts en viss allmän höjning av procenttalen.
Avskrivning på byggnad föreslås i princip alltid ske på byggnadens verkliga
anskaffningsvärde. Taxeringsvärdet skall därför inte få användas som avskrivningsunderlag.

Även i fråga om hyresfastigheterna föreslås en höjning av de procent 1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 45

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

satser som skall gälla för avskrivningarna. Således föreslås att värdeminskningsavdraget
beräknas efter 1,5 % för stenbyggnader och efter 1,75 % för
träbyggnader. Också för hyresfastigheternas vidkommande föreslås en övergång
så att avskrivningarna fortsättningsvis skall ske på anskaffningsvärdet
i stället för det taxerade byggnadsvärdet. En annan nyhet är att reparations-
och underhållskostnader överstigande 6 000 kr. får fördelas till avdrag
på tre år.

De nya bestämmelserna om fastighetsavskrivningar avses kunna tillämpas
första gången vid 1970 års taxering. Skattskyldig som så önskar kan
dock få äldre bestämmelser tillämpade även vid 1970 och 1971 års taxering.

Författningsförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i komnnmalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att 5 § 1 mom., 29 § 1 mom., punkt 2 a av anvisningarna
till 22 §, punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 25 §, punkt 1
av anvisningarna till 28 §, punkt 7 av anvisningarna till 29 §, punkt 1 av anvisningarna
till 35 §, punkt 1 av anvisningarna till 36 § och punkt 2 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i lagen skall till anvisningarna
till 25 § fogas en ny punkt, 7, samt till anvisningarna till 29 § två
nya punkter, 16 och 17, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §.

1 m o m. Från skatteplikt---industriell anläggning;

d) statens samt kommuns eller d) statens samt kommuns eller
annan menighets byggnader för all- annan menighets byggnader för allmän
styrelse eller förvaltning även- män styrelse eller förvaltning ävensom
för kultur- eller rättsvård, ord- som för kultur- eller rättsvård, ordning
eller säkerhet, barnavård, sund- ning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård,
religionsvård eller under- hetsvård, religionsvård eller undervisning,
så ock byggnader, som avses visning, så ock byggnader, som avses
i 18 och 41 §§ lagen om socialhjälp; i 18 § lagen om socialhjälp;

e) byggnader som-------------- avsedda byggnader.

Därest under —---------fastighetens värde.

Från skatteplikt-------ecklesiastik boställsordning.

1 Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se 1962:160, av 29 § 1 mom. se 1966:724, av punkt 2 a av anvisningarna
till 22 § se 1968:729, av punkt 2 av anvisningarna till 25 § se 1953:404, av punkt 3
av anvisningarna till 25 § och av punkt 7 av anvisningarna till 29 § se 1957:59, av punkt 1 av
anvisningarna till 28 § och av punkt 1 av anvisningarna till 36 § se 1967:748, av punkt 1 av anvisningarna
till 35 § se 1951:761 samt av punkt 2 av anvisningarna till 41 § se 1951:790

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

3

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

1 mom. Från bruttointäkten-------är underkastad;

värdeminskning å markanläggning,
avsedd för användning i ägarens
rörelse;

värdeminskning å naturtillgångar--- tillhörande fördelningsledningar.

Har skattskyldig------------oavskrivna värde.

Anvisningar
till 22 §.

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket eller
till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av summan av under beskattningsåret
gällande taxerat jordbruksvärde,
skogsmarksvärde, värde
av övrig mark och värde av särskilda
tillgångar, minskat med skäligt
värde av mera betydande naturtillgångar
och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock
med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar
och särskilda förmåner anses
såsom mera betydande, om värdet
därav överstiger en tiondedel av
ovannämnda summa. Procenttalet
bör bestämmas olika allt efter den
tid en byggnad av ifrågavarande art
anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.
Vid bestämmande av denna tid
skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis
därtill, att en av arrendator
uppförd byggnad enligt arrendeavtalet
icke skall vid arrenderättens
upphörande lösas av jordägaren (jfr
punkt 7 av anvisningarna till 29 §).

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1969.

2. a. Avdrag medgives för sådan
värdeminskning å till jordbruket eller
till dess binäringar eller till
skogsbruket hörande driftbyggnader,
därunder inbegripna för driften nödiga
bostadsbyggnader, som dessa
även med normalt underhåll och aktsam
vård äro underkastade. Avdraget
bör bestämmas till viss procent
av byggnadens värde. Detta skall anses
vara lika med anskaffningskostnaden.
Kan denna icke visas, skall
såsom byggnads värde anses två
tredjedelar av summan av under beskattningsåret
gällande taxerat jordbruksvärde,
skogsmarksvärde, värde
av övrig mark och värde av särskilda
tillgångar, minskat med skäligt
värde av mera betydande naturtillgångar
och särskilda förmåner.
Skogsmarksvärdet inräknas dock
med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar
och särskilda förmåner anses
såsom mera betydande, om värdet
därav överstiger en tiondedel av
ovannämnda summa. Procenttalet
bör bestämmas olika allt efter den
tid en byggnad av ifrågavarande art
anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.
Vid bestämmande av denna tid
skall vederbörlig hänsyn tagas exempelvis
därtill, att en av arrendator
uppförd byggnad enligt arrendeavtalet
icke skall vid arrenderättens
upphörande lösas av jordägaren (jfr
punkt 7 sjunde stycket av anvisningarna
till 29 §).

7 samt. Nr 45

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Såsom för--------- nödig bostadsbyggnad.

Fasta maskiner---------första stycket.

Därest inkomst av jordbruksfastighet
beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, skola bestämmelserna
i punkt 7 sista stycket av anvisningarna
till 29 § angående avdrag
för oavskrivet anskaffningsvärde
av utrangerad eller nedriven
byggnad i rörelse äga motsvarande
tillämpning beträffande sådant avdrag
i fråga om jordbruksfastighet.

Beräknas inkomst av jordbruksfastighet
enligt bokföringsmässiga
grunder, får utrangeringsavdrag ske
om byggnad, som hör till driften,
utrangeras eller nedrives samt den
skattskyldige förebringar utredning
om anskaffningsvärdet och i beskattningsavseende
åtnjutna värdeminskningsavdrag.
Avdraget medgives
med belopp som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet, i den
mån detta belopp överstiger vad som
influtit vid avyttring av byggnadsmateriel
e. d. i samband med utrangeringen
eller rivningen.

till 25 §.

2. Avdrag enligt 25 § 1 mom.
medgives för sådan värdeminskning,
som byggnad även med normalt underhåll
och aktsam vård är underkastad.
Avdraget bär bestämmas till
viss procent av byggnadens värde,
olika alltefter den Hd en byggnad av
ifrågavarande art anses kunna för
sitt ändamål utnyttjas. Såsom byggnads
värde skall, där ej särskilda
omständigheter annat föranleda, anses
taxeringsvärdet (byggnadsvärdet)
under beskattningsåret.

2. a. Avdrag enligt 25 § 1 inom.
medgives för sådan värdeminskning,
som byggnad även med normalt underhåll
och aktsam vård är underkastad.
Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan
på byggnadens anskaffningsvärde.
Angående minskning
av avskrivningsunderlag för
byggnad när särskilt värdeminskningsavdrag
beräknas för värmepannor
och annan maskinell utrustning,
se under b nedan.

Som byggnads anskaffningsvärde
anses den verkliga kostnaden för
dess anskaffande. Vid beräkning av
anskaffningsvärdet för byggnad,
som förvärvats tillsammans med den
mark på vilken den är belägen, anses
så stor del av fastighetens anskaffningskostnad
belöpa på byggnaden,
som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet (minskat
med särskilt maskinvärde som
kan ingå däri) utgör av fastighetens
hela taxeringsvärde (minskat med
särskilt maskinvärde). Om den återstående
delen av anskaffningskostnaden
för fastigheten visas mera avsevärt
över- eller understiga ett skäligt
markvärde, får dock det för
byggnaden beräknade värdet jämkas

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 ar 1969

(Nuvarande lydelse)

3. Avdrag enligt 25 § 1 mom. för
värdeminskning å maskiner och
andra inventarier får ske på sätt
och i den ordning, som enligt punkt
3 a—c av anvisningarna till 29 §
gäller om avdrag för värdeminskning
å dylika tillgångar i rörelse.
Fasta maskiner och andra inventarier,
för vilka ej enligt punkt 5 av
anvisningarna till 10 § redovisats
särskilt maskinvärde, skola dock inräknas
i byggnadens värde och således
bliva föremål för avskrivning

(Föreslagen lydelse)

Har byggnad förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall som anskaffningsvärde
anses det belopp, som
i beskattningsavseende kvarstår oavskrivet
för överlåtaren, om ej särskilda
omständigheter föranleda annat.
Vid beräkning av anskaffningsvärdet
i vissa fall äger de två sista
meningarna av punkt 3 b sista stycket
av anvisningarna till 29 § motsvarande
tillämpning.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas
kostnad för till- eller ombyggnad
som nedlagts efter förvärvet av
byggnaden. 1 anskaffningsvärdet för
byggnad inräknas även kostnad för
plantering, parkeringsplats och annan
jämförlig anläggning på fastigheten,
även om anläggningens värde
ingår i det markvärde som fastställts
vid fastighetstaxeringen. Vidare får i
anskaffningsvärdet inräknas kostnad
som ägaren haft för rivning av byggnad
eller annat som tidigare funnits
på fastigheten, om rivningen kan anses
ha varit betingad av och skett i
nära anslutning till den nya byggnadens
uppförande.

Det årliga värdeminskningsavdraget
beräknas efter 1,5 procent för
byggnad av sten, tegel, betong eller
annat jämförligt material och efter
1,75 procent för byggnad av trä. Avdraget
får dock beräknas efter högre
procenttal, om särskilda omständigheter
föranleda därtill.

b. Avdrag enligt 25 § 1 mom. för
årlig värdeminskning av värmepannor,
hissmaskinerier och jämförlig
maskinell utrustning, vars värde ingår
i taxeringsvärdet (byggnadsvärdet),
medgives enligt särskild avskrivningsplan
efter högre procenttal
än för byggnaden i övrigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas på utrustningens
anskaffningsvärde. Angående
beräkningen av detta värde
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i andra stycket under a ovan.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

enligt punkt 2 här ovan, med rätt Avskrives maskinell utrustning
för taxeringsnämnd att i samför- enligt särskild plan, skall underlaget
stånd med den skattskyldige be- för beräkning av värdeminskningsstämma,
att värdeminskningsavdrag avdrag för byggnaden minskas i
å tillgång, vars värde ej inräknas i motsvarande mån. Om tillgång som
särskilt maskinvärde men tidigare ingår i sådan utrustning på grund
varit inräknat i sådant värde, skall av förslitning eller teknikens utveckalltjämt
beräknas såsom för inven- Ung blivit oanvändbar innan fastigtarier.
heten avyttrats, medgives avdrag för

den del av tillgångens värde som
kvarstår oavskriven enligt planen.

Avdrag för årlig värdeminskning
enligt särskild avskrivningsplan
medgives även beträffande lösa inventarier
som höra till fastigheten.

3. Användes fastighet, varav intäkterna
beräknas enligt 24- § 1
mom., helt eller delvis i ägarens rörelse,
tillämpas punkterna 3, 4,7, 16
och 17 av anvisningarna till 29 § i
fråga om rätt till avdrag för värdeminskning
m. m. av sådana i rörelsen
använda tillgångar som ingå i
fastighetens mark- och byggnadsvärden.
Härvid iakttages bland annat
att reglerna om avdrag för värdeminskning
av maskiner och inventarier
tillämpas även beträffande till
fastigheten hörande fasta maskiner
och andra inventarier, för vilka särskilt
maskinvärde redovisas enligt
punkt 5 av anvisningarna till 10 §,
om de användas i rörelsen. Vidare
iakttages att reglerna i punkt 2 b om
avdrag för värdeminskning av värmepannor
m. m. icke tillämpas, när
avdrag för värdeminskning av byggnad
medgives enligt föreskrifterna i
punkt 7 av anvisningarna till 29 §.

Om fastighetens ägare begär det,
tillämpas punkterna 3 a—-c, 7, 16 och
17 av anvisningarna till 29 § i fråga
om fastighet eller del av fastighet
som användes i rörelse bedriven av
annan än fastighetsägaren.

Avskrives tillgång som avses i denna
punkt enligt ovannämnda regler
för avskrivning av tillgångar i rörelse,
får tillgångens värde icke ingå
i underlaget för annan avskrivning
enligt 25 § 1 mom.

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7. Har skattskyldig under ett visst
beskattningsår haft kostnader ej understigande
6 000 kronor för reparation
och underhåll av fastighet, varav
intäkterna beräknas enligt 24 §
1 mom., får han utan hinder av 41 §
och punkt 2 av anvisningarna till
samma paragraf efter eget val göra
avdrag för kostnaderna vid taxering
för beskattningsåret i fråga eller för
något av de två närmast följande beskattningsåren.
Avdraget får åven
fördelas mellan dessa tre år på sätt
den skattskyldige önskar.

till 28 8.

1. Till intäkt av rörelse hänföras —

Till intäkt av rörelse hänföres intäkt
vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner och
andra inventarier, vilka icke vid beräkning
av värdeminskningsavdrag
hänföres till byggnad (se punkt 7 av
anvisningarna till 29 §), samt intäkt
vid avyttring av patenträtt eller liknande
tidsbegränsad rättighet. Detsamma
gäller intäkt vid avyttring av
hyresrätt och av varumärke, firmanamn
eller annan rättighet av goodwills
natur.

Skattskyldig, som driver tomtrörelse,
byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter, skall såsom intäkt
av rörelsen upptaga vad som influtit
vid försäljning av sådan fastighet
eller del därav, oberoende av sättet
för fastighetens förvärvande och tiden
för innehavet, varefter frågan
om och i vad mån nettointäkt uppstått
genom försäljningen kommer
att bero på resultatet av rörelsen i
dess helhet under beskattningsåret.
Därvid iakttages utöver vad som gäller
enligt anvisningarna till 27 § följande.
Om fastighet, som utgör lagertillgång
i tomtrörelse, byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter,
förvärvats innan rörelsen påbörjats,
beräknas fastighetens värde vid tiden
för rörelsens påbörjande på

--stadgade grunder.

Till intäkt av rörelse hänföres intäkt
vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner och
andra inventarier samt därmed vid
beräkning av värdeminskningsavdrag
likställda tillgångar (jfr punkterna
7 och 16 av anvisningarna till
29 §). Till intäkt av rörelse hänföres
även intäkt vid avyttring av patenträtt
eller liknande tidsbegränsad rättighet.
Detsamma gäller intäkt vid
avyttring av hyresrätt och av varumärke,
firmanamn eller annan rättighet
av goodwills natur.

Skattskyldig, som driver tomtrörelse,
byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter, skall såsom intäkt
av rörelsen upptaga vad som influtit
vid försäljning av sådan fastighet
eller del därav, oberoende av sättet
för fastighetens förvärvande och tiden
för innehavet, varefter frågan
om och i vad mån nettointäkt uppstått
genom försäljningen kommer
att bero på resultatet av rörelsen i
dess helhet under beskattningsåret.
Därvid iakttages utöver vad som gäller
enligt anvisningarna till 27 § följande.
Om fastighet, som utgör lagertillgång
i tomtrörelse, byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter,
förvärvats innan rörelsen påbörjats,
beräknas fastighetens värde vid tiden
för rörelsens påbörjande på

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse)

samma sätt som vid beräkning av
realisationsvinst enligt punkterna 1
och 2 av anvisningarna till 36 §.
Detta värde utgör fastighetens uppräknade
ingångsvärde i rörelsen
även vid senare års taxeringar. Om
en skattskyldig, som utövar industriell
verksamhet, avyttrar någon för
denna verksamhet avsedd fastighet,
skall vad av försäljningssumman belöper
å sådana till fastigheten hörande
maskiner och andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras till
byggnad, upptagas såsom intäkt av
rörelse, varemot återstående delen av
försäljningssumman skall upptagas
såsom intäkt av tillfällig förvärsverksamhet,
i den mån de i 35 § angivna
förutsättningarna för skattepliktig
realisationsvinst föreligga.

Utskiftar svenskt

(Föreslagen lydelse)

samma sätt som vid beräkning av
realisationsvinst enligt punkterna 1
och 2 av anvisningarna till 36 §.
Detta värde utgör fastighetens uppräknade
ingångsvärde i rörelsen
även vid senare års taxeringar. Om
en skattskyldig, som bedriver eller
tidigare bedrivit rörelse, avyttrar
fastighet eller del av fastighet som
han för stadigvarande bruk använt
i rörelsen, skall den del av försäljningssumman
som belöper på sådana
till fastigheten hörande tillgångar,
vilka vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras eller
hänförts till maskiner och andra
inventarier (jfr punkterna 7 och 16
av anvisningarna till 29 §), upptagas
såsom intäkt av rörelse, varemot
återstående delen av försäljningssumman
skall upptagas såsom intäkt
av tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån de i 35 § angivna förutsättningarna
för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.

--— — vid utslciftningen.

till 29

7. Avdrag medgives ock för värdeminskning
å byggnad, vilken är avsedd
för användning i ägarens rörelse.
Avdraget bör bestämmas till viss
procent av byggnadens värde, olika
allt efter den tid byggnaden anses
kunna utnyttjas. Vid denna bedömning
skola beaktas jämväl sådana
omständigheter som att byggnadens
ekonomiska varaktighetstid kan antagas
komma att röna inflytande av
framtida rationaliseringar, förändringar
med hänsyn till teknikens utveckling,
omläggning av verksamhet
och liknande. År på grund av särskilda
omständigheter av annan art
än nyss nämnts byggnadens värde
för rörelsen begränsat till förhållandevis
kort tid, skall hänsyn även härtill
tagas. Så kan vara fallet exempelvis
då fråga är om byggnad för utnyttjande
av en begränsad malmfyndighet,
eller då å annans grund belä -

7. Kostnaden för anskaffande av
byggnad, vilken är avsedd för användning
i ägarens rörelse, avdrages
genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt föreskrifterna i denna
punkt. År fråga om rent tillfälliga
byggnader, avsedda att användas endast
ett fåtal år, får dock byggnadskostnaden
i sin helhet avdragas för
det år då anskaffningen ägt rum.

I byggnads anskaffningsvärde inräknas
ej värdet av sådana delar och
tillbehör, som äro avsedda att direkt
tjäna byggnadens användning för
rörelseändamål, även om deras värde
ingår i det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet.

I enlighet härmed inräknas ej i
värdet av industribyggnad värdet av
tillgångar avsedda för den industriella
driften såsom maskiner, anordningar
för godstransport som t. ex.
räls, traversbanor och hissar, behål -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse)

gen byggnad, som användes i rörelse,
vidnyttjanderättens upphörande icke
skall av jordägaren lösas. I fråga om
rent tillfälliga byggnader, avsedda
att användas endast ett fåtal år, må
byggnadskostnaden i sin helhet avdragas
för det år, då utgiften för
byggnadens uppförande ägt rum.

1 byggnads värde inräknas ej värdet
å fasta maskiner och andra till
byggnaden hörande inventarier, för
vilka enligt punkt 5 av anvisningarna
till 10 § särskilt maskinvärde redovisats
vid fastighetstaxeringen eller,
såvitt fråga är om tillgångar,
vilka ännu ej varit föremål för fastighetstaxering,
bör redovisas vid sådan
taxering. Å dem tillämpas reglerna
i punkterna 3 och 4. Rörande
avdrag för värdeminskning å övriga
maskiner, inventarier m. m., vilkas
värde inräknas i byggnadsvärde som
fastställts vid fastighetstaxering, tilllämpas
däremot de för värdeminskning
å byggnad meddelade bestämmelserna.
Har på grund av vad nu
sagts tillgång en gång hänförts till
maskiner, inventarier eller dyl., skall
den, såvida ej taxeringsnämnd i samförstånd
med den skattskyldige annorlunda
bestämmer, alltfort behandlas
såsom dylik tillgång, ändå
att den sedermera ej inbegripes i särskilt
maskinvärde.

Hinder möter ej att, där utredning
rörande anskaffningsvärde som avses
i punkt 3 här ovan förebringas,
för byggnad, vilken är avsedd för användning
i ägarens rörelse, beräkna
värdeminskningsavdraget enligt avskrivningsplan
på sätt i nämnda
punkt angives.

(Föreslagen lydelse)

lare, ställningar för lagring e. d. samt
ej heller värdet av anordningar för
användningen av dessa tillgångar
som t. ex. särskilda fundament. I
byggnadens värde inräknas vidare ej
värdet av ledningar för vatten, avlopp
m.m., avsedda att direkt tjäna
den industriella driften, eller värdet
av speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar
eller särskilda
skorstenar för avledande av gaser
och annat som alstras vid produktionen.
I värdet av byggnad som är
avsedd för affärsändamål inräknas
exempelvis ej värdet av hyllor, diskar
eller annan butiksinredning,
rulltrappor m. m. Tjänstgör konstruktion,
för vilken byggnadsvärde
fastställts vid fastighetstaxeringen, i
sin helhet eller till viss del som maskin
eller redskap, såsom kan vara
fallet med oljecisterner och siloanläggningar,
anses värdet av sådan
konstruktion ej ingå i byggnadens
värde.

I fråga om tillgångar, vilkas värde
enligt andra och tredje styckena ej
inräknas i byggnadens värde, tillämpas
i stället de föreskrifter som enligt
punkterna 3 och 4 gälla för beräkning
av värdeminskningsavdrag
m. m. för maskiner och andra inventarier
i rörelse.

Av punkt 16 fjärde stycket framgår,
att värdet av vissa till marken
hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet
för byggnad, även
om de icke ingå i byggnadsvärdet.

Värdeminskningsavdrag för byggnad
beräknas på ett anskaffningsvärde,
bestämt enligt de grunder
som angivas i punkt 3 b sista stycket.
Har byggnad förvärvats tillsammans
med den mark, på vilken den
är belägen, anses så stor del av fastighetens
anskaffningskostnad belöpa
på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen
fastställda byggnadsvärdet
(minskat med särskilt
maskinvärde) utgör av fastighetens
hela taxeringsvärde (minskat med

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilt maskinvärde). Om den återstående
delen av anskaffningskostnaden
för fastigheten visas mera avsevärt
över- eller understiga ett skäligt
markvärde, får dock det för
byggnaden beräknade värdet jämkas.
Till anskaffningsvärdet räknas även
de kostnader för till- eller ombyggnad
som nedlagts efter förvärvet av
byggnaden.

Avdrag för årlig värdeminskning
av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent av anskaffningsvärdet.
Procentsatsen för
värdeminskningsavdraget bestämmes
efter den tid byggnaden anses
kunna utnyttjas. Vid denna bedömning
skola beaktas jämväl sådana
omständigheter som att byggnadens
ekonomiska v ar aktighet stid kan antagas
komma att röna inflytande av
framtida rationaliseringar, förändringar
med hänsyn till teknikens utveckling,
omläggning av verksamhet
och liknande. År på grund av särskilda
omständigheter av annan art
än nyss nämnts byggnadens värde
för rörelsen begränsat till förhållandevis
kort tid, skall hänsyn tagas
även härtill. Så kan vara fallet
exempelvis då fråga är om byggnad
för utnyttjande av en begränsad
malmfyndighet eller då byggnad,
som är belägen på annans grund och
som användes i rörelse, vid nyttjanderättens
upphörande icke skall lösas
av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om byggnad,
som är avsedd att användas i
hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen
— utom för årliga
värdeminskningsavdrag — med 10
procent av den på planen upptagna
kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad.
Avdraget fördelas med 2 procent
under vart och ett av de fem
första beskattningsåren räknat från
och med det år då kostnaden nedlagts.
Överlåtes byggnaden inom denda
tidrymd, får den nye ägaren på
motsvarande sätt tillgodoräkna sig

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

11

(Nuvarande lydelse)

Utrangeras eller nedrives i rörelse
använd byggnad, beträffande vilken
den skattskyldige förebringar
utredning om anskaffningsvärdet
och i beskattningsavseende åtnjutna
värdeminskningsavdrag, får avdrag
ske för vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet, i den mån
detta belopp överstiger vad som influtit
vid avyttring av byggnadsmaterialier
o. dyl. i samband med utrangeringen
eller rivningen.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1969.

(Föreslagen lydelse)

de avdrag som återstå för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives i rörelse
använd byggnad, får avdrag ske för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet,
i den mån detta
belopp överstiger vad som influtit
vid avyttring av byggnadsmaterialier

o. dyl. i samband med utrangeringen
eller rivningen.

16. Kostnaden för anskaffande av
sådana markanläggningar på fastighet,
avsedd för användning i ägarens
rörelse, som avses i andra stycket,
avdrages genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt föreskrifterna i
denna punkt. Är fråga om rent tillfälliga
anläggningar, avsedda att användas
endast ett fåtal år, får dock
anskaffningskostnaden i sin helhet
avdragas för det år då anläggningen
anskaffades.

I anskaffningsvärdet för markanläggningar
inräknas kostnaden för
sådana markarbeten genom vilka
marken göres plan eller fast, såsom
röjning av träd, buskar och annat,
schaktning av jord- och bergmassor,
uppförandet av stödmurar och torrläggning
av marken. Till anskaffningsvärdet
föres även kostnaden
för rivning av byggnad eller annat
som tidigare funnits på fastigheten.
Vidare inräknas i anskaffningsvärdet
kostnaden för olika anordningar
såsom vägar, kanaler, hamninlopp
och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser,
fotbollsplaner och
tennisbanor eller därmed jämförliga
anläggningar för personal, planteringar
e. d. samt, i den mån de ej
vid fastighetstaxering åro att hänföra
till byggnad, även brunnar, källare
och tunnlar e. d.

Däremot inräknas ej i anskaffningsvärdet
för markanläggningar
kostnaden för följande slags till saml.

Nr 45

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

/Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gångar — även om deras värde ingår
i det vid fastighetstaxeringen fastställda
markvärdet — nämligen anordningar,
avsedda att användas tillsammans
med vissa maskiner eller
andra inventarier i rörelse, eller sådana
inventarier som användas för
viss verksamhet såsom fundament
e. d., industrispår, traversbanor samt
ledningar för vatten, avlopp, elektrisk
ström, gas m. m. Ej heller inräknas
kostnaden för stängsel och
andra jämförliga avspärrningsanordningar.
På dessa slags tillgångar
tillämpas föreskrifterna om värdeminskning
savdrag för maskiner och
inventarier i punkterna 3 och 4.

I anskaffningsvärdet för markanläggningar
inräknas ej heller kostnaden
för sådana anordningar, som
ingå i det vid fastighetstaxeringen
åsatta markvärdet, såsom ledningar
för vatten, avlopp, elektrisk ström,
gas m. m. samt andra därmed jämförliga
anordningar som äro nödvändiga
för en byggnads allmänna användning.
Vid beräkning av värdeminskningsavdrag
skall värdet av
dessa slags anordningar inräknas i
avskrivningsunderlaget för byggnad.
Dock gäller att, om på samma fastighet
kostnaden för de ledningar
som avses i detta stycke vid sammanläggning
med kostnaden för sådana
ledningar som avses i närmast
föregående stycke kan antagas understiga
en fjärdedel av det sammanlagda
kostnadsbeloppet för ledningarna,
även de i detta stycke åsyftade
ledningarna få i avskrivningshänseende
hänföras till maskiner
och inventarier enligt nästföregående
stycke. Vid det omvända förhållandet
skola ledningarna i sin helhet
hänföras till avskrivningsunderlaget
för byggnad.

Avdrag enligt första stycket för
årlig värdeminskning av markanläggning
beräknas enligt avskrivningsplan
på ett avskrivningsunderlag,
som motsvarar tre fjärdedelar

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

13

(Nuvarande lydelse)

till

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet,
som ingått i den skattskyldiges
rörelse, skall beaktas vad i punkt 1
av anvisningarna till 28 § sägs rörande
beskattning såsom intäkt av
rörelse av vad som erhålles vid avyttring
av maskiner eller andra inventarier,
vilkas värde icke enligt
punkt 7 av anvisningarna till 29 § inräknas
i värdet av byggnad.

(Föreslagen lydelse)

av anskaffningsvärdet. Avdraget utgör
för år räknat 5 procent av avskrivningsunderlaget,
oavsett om anläggningens
varaktighetstid är längre
eller kortare än tjugo år.

Har rörelsefastighet övergått till
ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får den nye ägaren tillgodoräkna
sig de vårdeminskningsavdrag för
markanläggning på fastigheten
som skulle ha tillkommit förre ägaren,
om denne fortfarande ägt fastigheten.
Har däremot fastigheten övergått
till ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren göra avdrag för vad som
kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende
av avskrivningsunderlaget.

17. Lika med kostnader för reparation
och underhåll behandlas i
avdragshänseende kostnader för sådana
ändringsarbeten på byggnad
som äro normalt påråkneliga i den
bedrivna verksamheten, såsom upptagande
av nya fönster- och dörröppningar
samt flyttning av innerväggar
och inredning i samband med
omdisponering av lokaler. Åtgärder
som innebär en väsentlig förändring
av fastigheten, såsom då en verkstadsbyggnad
ombygges för att i
stället användas för helt annat ändamål,
äro dock ej att jämställa med
reparation och underhåll.

> §•

1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av fastighet,
som ingått i den skattskyldiges
rörelse, skall beaktas vad i punkt 1
av anvisningarna till 28 § sägs rörande
beskattning såsom intäkt av
rörelse av vad som erhålles And avyttring
av sådana tillgångar, vilka
enligt punkt 7 fjärde stycket eller
punkt 16 tredje stycket av anvisningarna
till 29 § skola vid beräkning
av vårdeminskningsavdrag hänföras
till maskiner och andra inventarier.

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse)

till 36

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får —■
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet —■
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd
köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelkostnader m. m. Hit
räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet
eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3
mom., nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick
än vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för
värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång på avyttrad fastighet
eller för värdeminskning av skogsvägar
eller täckdikningsanläggningar,
skall å andra sidan omkostnadsbeloppet
minskas med sådant avdrag.

På samma sätt minskas omkostnadsbeloppet
med avdrag som för
tidigare beskattningsår åtnjutits för
värdeminskning av byggnad och sådana
inventarier vilkas värde inräknas
i fastighetens taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnjutet
avdrag understigit 3 000 kronor. I intet
fall skall dock omlcostnadsbelopp
minskas med avdrag för värdeminskning
som åtnjutits för år före år
1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2 första
eller andra stycket på grundval av
visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet
endast med värdeminskningsavdrag
för skog, byggnader
in. in. som åtnjutits från och med
nämnda år. Har den skattskyldige

(Föreslagen lydelse)

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får —•
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet —
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd
köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelskatt m. m. Hit
räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet
eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3
mom., nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav -säd avvttringen
befunnit sig i bättre skick
än vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för
värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång på avyttrad fastighet
eller för värdeminskning av skogsvägar
eller täckdikningsanläggningar
eller för värdeminskning som avses
i punkt 16 femte stycket av anvisningarna
till 29 §, skall å andra sidan
omkostnadsbeloppet minskas
med sådant avdrag. På samma sätt
minskas omkostnadsbeloppet med
avdrag som för tidigare beskattningsår
åtnjutits för värdeminskning
av byggnad och sådana inventarier
vilkas värde inräknas i fastighetens
taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnjutet avdrag
understigit 3 000 kronor. I intet fall
skall dock omkostnadsbelopp minskas
med avdrag för värdeminskning
som åtnjutits för år före år
1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2 första
eller andra stycket på grundval av
visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet
endast med värde -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

15

(Nuvarande lydelse)

lidigare åtnjutit avdrag för värdeminskning
eller dylikt av lös egendom,
minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån vid
avyttringen återvunna avskrivningar
icke skola upptagas som intäkt av
rörelse. Vad som förstås med i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminskningsavdrag
framgår av 29 § 1
mom. andra stycket. Vidare får vid
vinstberäkningen den skattskyldige
åtnjuta avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej
böra hänföras till annan förvärvskälla.

till

2. I fråga----------

Å andra sidan skola utgifterna och
omkostnaderna för inkomstförvärvet
avdragas från intäkten under det år,
då de verkligen blivit av den skattskyldige
bestridda, även om de avse
inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas
inflyta. Även här gäller, att en
utgift, som verkställts under året
före eller efter beskattningsåret, kan
vara att praktiskt taget hänföra till
utgift under beskattningsåret. Så kan
exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet
intecknad skuld erlagts
omedelbart efter beskattningsårets
utgång, räntan vara att anse såsom
utgift under beskattningsåret, nämligen
för det fall, att räntan hänför
sig till beskattningsåret. I fråga om
avdrag för utgifter, som hänföra sig
till realisationsvinst, gälla särskilda
bestämmelser (jfr anvisningarna till
36 § punkt 1).

I enlighet

(Föreslagen lydelse)

minskningsavdrag för skog, byggnader
m. m. som åtnjutits från och med
nämnda år. Har den skattskyldige
tidigare åtnjutit avdrag för värdeminskning
eller dylikt av lös egendom,
minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån vid
avyttringen återvunna avskrivningar
icke skola upptagas som intäkt av
rörelse. Vad som förstås med i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminskningsavdrag
framgår av 29 § 1
mom. andra stycket. Vidare får vid
vinstberäkningen den skattskyldige
åtnjuta avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej
böra hänföras till annan förvärvskälla.

---årets ingång.

Å andra sidan skola utgifterna och
omkostnaderna för inkomstförvärvet
avdragas från intäkten under det år,
då de verkligen blivit av den skattskyldige
bestridda, även om de avse
inkomst, som tidigare förvärvats
eller först under ett senare år beräknas
inflyta. Även här gäller, att en
utgift, som verkställts under året
före eller efter beskattningsåret, kan
vara att praktiskt taget hänföra till
utgift under beskattningsåret. Så kan
exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet
intecknad skuld erlagts
omedelbart efter beskattningsårets
utgång, räntan vara att anse såsom
utgift under beskattningsåret, nämligen
för det fall, att räntan hänför
sig till beskattningsåret. Om avdrag
för kostnader för reparation och underhåll
av sådan fastighet, varav
intäkterna beräknas enligt 24 § 1
inom., gäller även punkt 7 av anvisningarna
till 25 §. I fråga om avdrag
för utgifter, som hänföra sig till realisationsvinst,
gälla särskilda bestämmelser
(jfr anvisningarna till
36 § punkt 1).

• terminsvis.

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969 och tillämpas första gången på
beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes år 1970.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid 1969 års taxering och vid
eftertaxering för år 1969 eller tidigare år.

3. Om skattskyldig begär det, skall äldre bestämmelser tillämpas även vid
1970 och 1971 års taxeringar i fråga om fastighet som förvärvats före den
l juli 1969.

4. När skattskyldig övergår till planenlig avskrivning av byggnad på fastighet,
som förvärvats före den 1 juli 1969, får han efter eget val som ingångsvärde
för beräkning av värdeminskningsavdrag använda något av följande
värden, om nedan angivna förutsättningar föreligger.

a) Har den skattskyldige förvärvat byggnaden genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, får han som ingångsvärde använda byggnadens anskaffningsvärde,
ökat med beloppet av de kostnader för till- eller ombyggnad,
som efter förvärvet nedlagts på byggnaden, samt minskat med beloppet
av de värdeminskningsavdrag för byggnaden som han efter förvärvet
erhållit vid taxering till statlig inkomstskatt. Har efter utgången av år 1964
byggnad förvärvats tillsammans med den mark på vilken den uppförts, tilllämpas
för beräkning av anskaffningsvärdet punkt 2 a andra stycket av anvisningarna
till 25 § respektive punkt 7 sjätte stycket av anvisningarna
till 29 §.

b) Kan byggnadens anskaffningsvärde inte tillförlitligen utredas eller har
byggnaden förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får den skattskyldige som ingångsvärde använda det taxeringsvärde
(byggnadsvärde) som åsatts byggnaden vid 1965 års allmänna fastighetstaxering
eller, om byggnaden förvärvats efter utgången av år 1964, det
taxeringsvärde (byggnadsvärde) som gällde för byggnaden vid förvärvet, i
båda fallen ökat med beloppet av de kostnader för till- eller ombyggnad,
som nedlagts på byggnaden efter den 31 december 1964 respektive efter förvärvet,
samt minskat med beloppet av de värdeminskningsavdrag för byggnaden
som den skattskyldige för motsvarande tid erhållit vid taxering till
statlig inkomstskatt.

c) Den skattskyldige får som ingångsvärde även använda det taxeringsvärde
(byggnadsvärde) som gäller för byggnaden vid ingången av det beskattningsår,
när övergången till planenlig avskrivning äger rum.

5. När skattskyldig beträffande fastighet som används i rörelse övergår
till att tillämpa de nya avskrivningsbestämmelserna, får vid beräkning av
de ingångsvärden som skall ligga till grund för värdeminskningsavdragen
hänsyn tagas till de nya reglerna i punkterna 7 och 16 av anvisningarna
till 29 § om vad som är att hänföra till olika slag av tillgångar endast såvitt
gäller sådana kostnader som nedlagts efter utgången av år 1964 eller, om
fastigheten förvärvats vid en senare tidpunkt, efter förvärvet.

I enlighet härmed gäller att värdet av byggnad skall minskas och inventarievärdet
ökas med det restvärde som kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende
för sådan vid övergången befintlig tillgång som enligt de nya bestämmelserna
är att hänföra till maskiner och andra inventarier och som
förvärvats efter utgången av år 1964. Vidare får avskrivningsunderlagen för
maskiner och andra inventarier, byggnad samt markanläggningar tillföras
anskaffningskostnaderna för sådana tillgångar som enligt de nya bestämmelserna
skall hänföras till nämnda slag av tillgångar och som anskaffats
efter sistnämnda tidpunkt under förutsättning att anskaffningskostnaden
icke tidigare avdragits eller avskrivits.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

17

6. Skattskyldig, som vid övergång till planenlig avskrivning av byggnad
enligt punkt 4 ovan använt ett taxeringsvärde (byggnadsvärde) som ingångsvärde,
får framdeles icke erhålla utrangeringsavdrag som avses i punkt
7 sista stycket av anvisningarna till 29 §, såvida han icke utreder byggnadens
anskaffningsvärde och beloppet av de värdeminskningsavdrag för byggnaden
som medgivits vid taxering till statlig inkomstskatt.

7. Vid beräkning av ingångsvärde enligt punkt 4 ovan skall på samma
sätt som erhållna värdeminskningsavdrag beaktas att byggnad ansetts nedskriven
i beskattningsavseende på grund av att kostnad för ny-, till- eller
ombyggnad bestritts genom ianspråktagande av medel avsatta till investeringsfond,
nyanskaffningsfond, återanskaffningsfond eller liknande anordning
för uppskov med inkomstbeskattning.

Beträffande motiveringen för förslaget hänvisar utskottet till propositionen.

Motionerna

Yrkanden med anledning av propositionen

1) motionerna 1: 1030 av herr Karl Pettersson och II: 1184 av herr Petersson
i Gäddvik

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som framförts
i motionerna angående tillämpningsbestämmelserna

2) motionerna I: 1038 av herr Johan Olsson och II: 1194 av herr Hansson
i Skegrie

att riksdagen beslutar

a) att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att jordbruksbeskattningskommittén
får i uppdrag att med förtur behandla de frågor som aktualiserats i
proposition 1969: 100,

b) att extra värdeminskningsavdrag för rörelsefastighet — s. k. primäravdrag
— skall medges under tio år med två procent per år dock att avskrivning
med 20 % under lägst fem år även kan medges i syfte att bättre
anpassa avskrivningen till fastighetens ekonomiska livslängd och att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext

3) motionen II: 1195 av herr Hermansson m. fl.

att riksdagen avslår propositionen.

Med anledning av propositionen har till utskottet ingivits skrivelse från
Industriens skattesakkunnige.

Yrkanden vid riksdagens början

1) motionerna I: 210 av herr Ottosson m. fl. och II: 228 av herr Hovhammar
m. fl.

att riksdagen antar följande

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, åt! punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.

Anvisningar
till 29 §.

3 c. Värdeminskningsavdrag med--— särskilda bestämmelser.

Jämkning av---i räkenskaperna.

Har skattskyldigs--- •— för utskylder.

Ådagalägger skattskyldig, — ---bokförda värdet.

Har ett —--återstående beloppet.

Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta
avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande
en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret
anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången
av beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av denna
bestämmelse skall iakttagas, att kostnaderna för anskaffning av maskiner
och inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av begagnade
inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier, som
av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är förbunden
i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden
må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.

4. Skattskyldig må, —--undgå taxering.

Avdrag för---tillgångarna anskaffats.

Hava under---lägre belopp.

Har ett---av anskaffningsvärdet.

Har skattskyldig---anskaffade tillgångar.

Oaktat vad---en skattskyldig.

Då tillgångar,----till 28 §.

Finnes skattskyldig---— fråga verkställdes.

Den omständigheten---tredje stycket.

Har före---tillgodoräknats honom.

Vad i punkt 3 c. sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969 19

inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjntes enligt bestämmelserna
i denna punkt.

Har aktiebolag---följande åren.

Angående avdrag----till 41 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1970 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1970 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas följande.
Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c. sista stycket samt i punkt 4 elfte
stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår, beträffande
vilka taxering verkställes åren 1971—1972, extra avdrag för beräknad framtida
prisstegring medgivas med i det följande angiven procentuell andel av
anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår anskaffade
maskiner och andra inventarier, nämligen

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1971, fem procent av anskaffningskostnaderna;

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1972, tio procent av anskaffningskostnaderna; samt

såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1973, femton procent av anskaffningskostnaderna.

2) motionerna 1:384 av herr Virgin in. fl. och II: 447 (jfr 11:455) av
herr Holmberg in. fl.

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning om möjligheterna
till avskrivning för investeringar i miljövårdande syfte

3) motionerna I: 696 av herr Harald Pettersson m. fl. och II: 800 av herr
Josef son i Arrie m. fl.

att riksdagen beslutar om sådana ändringar i kommunalskattelagen, att
avdrag för kostnader för vatten- och luftvårdande anläggningar i inkomstkällan
jordbruksfastighet kommer att medges, samt att vederbörande utskott
utarbetar erforderlig författningstext

4) motionen I: 212 (jfr I: 247) av herr Karl Pettersson

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag om sådan ändring
i kommunalskattelagen att snabbare avskrivning medges för turistnäringens
anläggningar.

Motionerna under 2 behandlar utskottet i detta betänkande endast i vad
de avser ovan angivna del av motionernas hemställan. Övriga delar av hemställan
har behandlats av utskottet i dess betänkanden 1969: 10 och 18.

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

Motivering

I: 210 och II: 228

Företagens självfinansieringsinöjligheter skulle förbättras om rätt till avskrivning
på maskiners och inventariers återanskaffningsvärde kunde medges.
Avskrivning på sådana tillgångars historiska anskaffningsvärde medför
att de samlade avskrivningarna i tider av fallande penningvärde är otillräckliga
för anskaffning av ett mot den avskrivna tillgången svarande nytt
inventarium.

Under den fria avskrivningsrättens tid kunde kapitalförtäring undvikas
om företaget besatt tillräckligt avskrivningsunderlag och uppvisade ett
bruttoresultat som medgav större årliga avskrivningar och alltså en förkortad
avskrivningstid. Genom att den fria avskrivningsrätten togs bort har
de företag som är skyldiga att följa kommunalskattelagarnas bestämmelser
om redovisning av intäkt från rörelse kommit i ett sämre läge. Att avskrivning
på återanskaffningsvärdet är en företagsekonomiskt korrekt redovisningsprincip
illustreras bl. a. av att postverket, statens järnvägar och televerket
sedan länge tillämpar denna princip.

Eftersom det inte är möjligt att beräkna en tillgångs framtida återanskaffningsvärde
får ett schablonmässigt förfarande tillämpas. Erfarenhetsmässigt
vet man att prisstegringen under ett inventariums ekonomiska varaktighetstid
rör sig om 25 å 30 procent. En avskrivning om 120 procent av den ursprungliga
anskaffningskostnaden skulle sålunda ge ett i stort sett tillfredsställande
resultat. Detta skulle även innebära att de deklarations- och
taxeringstekniska problem som anses vara förenade med en indexreglerad
avskrivningsmetod i stort sett försvinner.

/: 384 och II: 441 (jfr II: 455)

Utnyttjandet av våra färskvattentillgångar utan hänsynstagande till
grundvattensituationen liksom den ofta ohämmade nedsmutsningen av recipienterna
har ställt oss inför en helt ny vattensituation. Bristen på tillfredsställande
färskvatten när det gäller den framtida vattenförsörjningen
av våra storstadsregioner talar allt tydligare för en intensifierad vattenvård.

Vattenvården måste skapa tillgång till vatten av lämplig kvalitet och i tillräcklig
mängd för konsumtion i hushåll och näringsliv. Därtill kommer kraven
på en vattenkvalitet som tillfredsställer yrkes- och fritidsfiskares möjligheter
att utöva sin verksamhet och människors önskan att kunna bada och
idka båtsport i våra vattendrag.

Vattenvårdsfrågorna måste i den framtida samhällsplaneringen inta en
betydligt centralare plats än vad hittills varit fallet. Redan vid bebyggelse
eller industriplanering måste möjligheten att förhindra en nedsmutsning av

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969 21

omgivningsvatten vara av central betydelse. Investeringar i vattenvårdande
åtgärder är dyrbara och en prioritering måste ske.

För olika framställningsprocesser använder näringslivet i dag en lång
rad kemiska preparat av skiftande giftighetsgrad. För det svenska jordbruket
har de kemiska preparaten kommit att innebära förbättrade växtbetingelser
och skapat möjlighet för en högre och tryggare avkastning av den
svenska åkerjorden. Trots detta måste man beakta de stora risker som är
förenade med ett okontrollerat användande av kemiska preparat.

Den nuvarande lagstiftningen ger möjligheter till höga krav på rening då
det gäller utsläpp i sjöar och vattendrag från nyanlagda industrier, men den
ger inte tillräckliga möjligheter att komma till rätta med de redan befintliga
föroreningskällorna. Från ekonomisk synpunkt medför en omläggning av en
tillverkningsprocess ofta så stora kostnader att det inte är möjligt att övergå
till en procedur som skulle innebära en minskad förgiftningsrisk. Samhället
måste här vara berett att ingripa för att möjliggöra för företaget att söka
nya tillverkningsvägar.

I: 696 och II: 800

Företagsskatteutredningen har i sitt betänkande med förslag till ändrade
avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter (SOU 1968:26) uttalat
att de av utredningen föreslagna ändringarna av de allmänna avskrivningsreglerna
för rörelse- och hyresfastigheter innebär en tillfredsställande
lösning också för anläggningar av vatten- och luftvårdande natur. I fråga
om jordbruksfastigheter har utredningen förklarat att frågan i princip bör
lösas på likartat sätt men att de konkreta förslagen skall redovisas i särskilt
betänkande.

I årets statsverksproposition har uttalats att proposition med förslag till
lagstiftning med anledning av företagsslcatteutredningens betänkande kommer
att föreläggas vårriksdagen. Eftersom betänkandet endast rör avskrivningsreglerna
för rörelse- och hyresfastigheter kan det befaras att avdragsrätten
för lantbrukets vatten- och luftvårdande åtgärder inte kommer att
lösas i detta sammanhang. I direktiven för jordbruksbeskattningskommittén
har uttalats att avskrivningsfrågorna bör lösas på ett likartat sätt inom
olika förvärvskällor och att för lantbrukets del en anpassning bör ske till
vad som kommer att gälla för rörelsefastigheter. Detta innebär en fördröjning
av lantbrukets avskrivningsfrågor i dess helhet och då även beträffande
vattenvårdsanläggningar. Emellertid är det särskilt angeläget att
avdragsmöjligheter för dessa senare snabbt tillskapas även för lantbruket.
Om detta inte kan ske inom ramen för de regler som beslutats för rörelsefastighet
bör provisoriska avdragsregler i avvaktan på jordbruksbeskattningslcommitténs
förslag genomföras omgående, antingen så att direkt avdrag
medges för kostnad för vatten- och luftvårdande anläggningar eller

22 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

så att sådana kostnader får avskrivas enligt avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar.

I: 1030 och II: 1184

Tidigare har avskrivningar inte kunnat få göras på nedlagda elektriska
jordkablar. Såväl kraftföretagen som andra företag har till mycket stor del
använt sådana. Detta har haft stora fördelar även från samhällets synpunkt
på grund av minskade luftledningar. Det är av stor vikt för sådana företag,
som nedlagt dessa jordkablar, att få avskrivningsmöjligheter för dessa investeringar.
Anvisningarna bör utformas på sådant sätt, att sådana kostnader
kan få avskrivas i likhet med vad i propositionen anges för anordningar
och konstruktioner i och på marken.

turistnäringen har såväl i egen regi som i samarbete med kommuner under
senare år anlagt ett stort antal skidliftar vid våra turistanläggningar.
I avskrivningshänseende har dessa anläggningskostnader delats upp mellan
^y^g^^ds- och inventarievärden. Maskiner har hänförts till inventarier och
fundament till byggnader. Enligt propositionen kommer dessa anläggningar
i fortsättningen att betraktas i sin helhet som inventarier. Fundament och
andra anordningar för skidliftar och andra turistanläggningar av liknande
slag bör likställas i avskrivningshänseende med fundament för interna
transportanordningar. För alt ge klarhet i den frågan bör anvisningarna
utformas på sådant sätt att likställighet uppnås när det gäller avskrivningar
för interna transportanordningar och fundament för skidliftar in. in.

1: 1038 och II: 1194

Det är av största vikt, afl olika näringar med liknande betingelser vad
gäller användning av byggnader, maskiner och inventarier får en så långt
möjligt likvärdig behandling från skattesynpunkt. Därför är det beklagligt
alt avskrivningsreglerna för jordbruk inte kunat behandlas samtidigt med
motsvarande regler för rörelse- och hyresfastighet. Denna synpunkt har
uppenbai ligen bedömts som mindre väsentlig än de fördelar som kan vinnas
genom en snabb reform på rörelse- och hyresfastighetsområdet. Det är
emellertid mycket angeläget, att den tillsatta jordbruksbeskattningskommittén
bedriver sitt arbete skyndsamt, vilket även framhållits i direktiven
för kommittén. Det bör dock framhållas, att jordbruksbeskattningskommittén
— i den män detta är möjligt av allmänna utredningsskäl — bör framlägga
delresultat av sitt arbete i den del det omfattar lagstiftning motsvarande
vad som inryms i propositionen 1969:100 för att därmed snarast
möjligt minska nackdelarna av den splittrade behandlingen av företagens
avskrivningsregler. Särskilt angeläget är det naturligtvis, att jordbruket får
samma möjlighet som övriga företag att göra en aktiv insats i miljövården.

Den period under vilken primäravdrag får göras är alltför kort. Den bör
förlängas till tio år, vilket således innebär avskrivning med 20 % jämsides

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969 23

med det årliga värdeminskningsavdraget. Inom ramen för dessa 20 % bör
dock flexibiliteten i avskrivningarna ökas genom att avskrivning kan medges
med högre procentsats än 2 — dock ej under kortare tid än fem år. Det
är självfallet mycket svårt att anpassa avskrivningsreglerna till de verkliga
förhållandena. Genom förslaget i motionerna tillgodoser man emellertid
kravet på en viss flexibilitet och avkortar samtidigt den totala avskrivningstiden
ytterligare, vilket är starkt befogat för det stora flertalet rörelsebyggnader
med hänsyn till den snabba tekniska och ekonomiska utvecklingen
i samhället.

1:212

Motiveringen för yrkandet i motionen I: 212 återfinns i motionen I: 247.
Yrkandet i sistnämnda motion har behandlats av allmänna beredningsutskottet
i dess utlåtande 1969: 41.

På grund av de stora investeringar som gjorts i turistanläggningar, bland
annat inom Jämtlands län, och med hänsyn till kraven på turistanläggningarnas
kvalitet samt behovet av förnyelse när det gäller anläggningarnas
utformande och standard bör gällande avskrivningsregler för turistanläggningar
omarbetas för att ge möjligheter till snabbare avskrivning och därmed
också möjlighet till en anpassning till förändrade förhållanden för
turistanläggningar.

Il: 1195

De i propositionen föreslagna ändringarna i avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen
för rörelse- och hyresfastigheter innebär betydande
skattelättnader vilka till övervägande grad kommer privatkapitalistiska
företag till godo. Propositionen bygger på företagsskatteutredningens betänkande,
där skattebortfallet uppskattas till 65 milj. kr. för staten och 45 milj.
kr. för kommunerna för det första året efter ikraftträdandet. För det femte
året skulle enligt utredningen beräkningarna föra fram till ett skattebortfall
av 165 milj. kr. för staten och 105 milj. kr. för kommunerna. I fråga om
hyresfastigheterna har utredningen uppskattat det årliga skattebortfallet
till ungefär 40—45 milj. kr., varav SO milj. kr. kan antas falla på staten.

I en till utredningen avgiven reservation av ledamoten Tord Ekström
uppskattas de föreslagna lindringarna i beskattningen resultera i förlorade
skatteinkomster för samhället på minst 300 milj. kr. per år redan vid nuvarande
avskrivningsunderlag och vid växande investeringar än mer i framtiden.

Finansministern räknar för sin del med att skattebortfallet såväl när det
gäller rörelsefastigheter som hyresfastigheter kommer att överstiga utredningens
beräkningar med 25—50 %. Det är alltså eu mycket betydande
skatteminskning för företagen som man här söker genomföra under moti -

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

vet att »bättre anpassa gällande regler till det företagsekonomiska ^stadsbegreppet».
Redan första året uppgår skattelättnaden till några hundra miljoner
kronor och uppgår om några år till en halv miljard.

De stora löntagarorganisationerna har som bekant ställt sig kritiska. Såväl
LO som TCO anser att företagsbeskattningen borde utredas och ses över
i sin helhet. LO hävdar att de av utredningen framlagda förslagen inte bör
genomföras innan betydande brister i utredningen avhjälpts. TCO anser
att inga stora ändringar bör företas i företagsbeskattningen förrän man sett
över denna i sin helhet. De föreslagna förändringarna är till största delen
inte av brådskande karaktär och ett ställningstagande till dem kan därför
vänta.

Det är helt obestridligt att ett genomförande av förslagen i propositionen
skulle innebära stora skattelättnader för företagen. Om man utgår från ett
oförändrat inkomstbehov för stat och kommun torde det också vara obestridligt
att detta innebär en ökad skattebelastning för löntagare och konsumenter.
Även om skatterna eventuellt inte omedelbart skulle höjas för
dessa grupper för att ta igen skattelindringen för företagen, ändras genom
de lindrigare avskrivningsreglerna ändå den relativa skattebelastningen till
löntagargruppernas nackdel.

En sådan förändring kan inte accepteras. Den omfördelning av skattebördan
som bör ske måste i stället göras till löntagarnas fördel. Avskrivningsreglerna
för företagen är redan mycket fördelaktiga. Det finns heller ingenting
i det nuvarande ekonomiska läget som skulle motivera ytterligare lättnader
i företagsbeskattningen.

Utskottets yttrande

I propositionen framläggs på grundval av ett betänkande av företagsskatteutredningen
(SOU 1968: 26) förslag till ändrade avskrivningsregler vid inkomstbeskattningen
för rörelse- och hyresfastigheter. Den nuvarande gränsdragningen
mellan inventarier, byggnad och mark grundar sig på de i 1895
års lag om vad till fast egendom är att hänföra utformade bestämningarna
av begreppen fast egendom och byggnad. I propositionen föreslås i fråga om
rörelsefastigheter en ändrad indelning i avskrivningshänseende av såväl
mark och markanläggningar som byggnad. Sålunda skall för mark och
markanläggningar, som har ett nära funktionellt samband med byggnad
eller inventarier och därigenom utgör naturliga tillbehör till dessa, värdeminskningsavdrag
beräknas enligt de bestämmelser som gäller i fråga om
resp. byggnad och inventarier. Likaså skall byggnadstillbehör, som ingår i
taxerat byggnadsvärde och som används i produktionsprocessen, avskrivas
som inventarier. För byggnader skall gälla — förutom en årlig lineär avskrivning
— ett primäravdrag inom avskrivningsplan om 10 % under 5 år.

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969 25

I fråga om markanläggningar som inte har någon ändamålsgemenskap med
verksamhet i rörelse och som inte heller tjänar en byggnads allmänna
funktioner föreslås en särskild rätt till avskrivning med 75 % av anskaffningskostnaden
under loppet av 20 år.

I fråga om hyresfastigheter föreslås bl. a. procentsatser för värdeminskningsavdragen,
vilka ligger inte oväsentligt högre än de som nu tillämpas i
praxis.

Bevillningsutskottet har tidigare vid upprepade tillfällen uttalat att
reglerna för beräkning av värdeminskningsavdrag för byggnad — så som
de tillämpas i praxis — måste anses föråldrade. Utskottet har också, med
hänvisning till den snabba utvecklingen inom industri och jordbruk, understrukit
önskvärdheten av att avskrivningsbestämmelser införs som i
högre grad än de nuvarande beaktar en byggnads ekonomiska livslängd. Såvitt
utskottet kan bedöma är förslagen i propositionen — vilka i princip innebär
att i fortsättningen endast råmarken av en fastighet inte blir avskrivningsbar
— väl ägnade att anpassa reglerna om avdrag för värdeminskning
av fast egendom till det företagsekonomiska kostnadsbegreppet. Det
måste med särskild tillfredsställelse konstateras att man skapat möjligheter
till en högre initialavskrivning och att departementschefen i propositionen
som sin mening framhåller att man i den praktiska tillämpningen bör genomföra
en mera allmän höjning av procenttalen för den årliga avskrivningen
av rörelsebyggnader. Av icke ringa positiv betydelse för företagen är
enligt utskottets mening också att man i fortsättningen med reparation och
underhåll i vedertagen bemärkelse skall kunna jämställa vissa ändringsarbeten,
vilka på grund av sin tekniska karaktär f. n. är att hänföra till ombyggnad
och alltså inte kan medföra avdragsrätt vid taxeringen.

Utskottet vill med det anförda biträda förslagen i propositionen. Utskottet
avstyrker således bifall till det i motionen II: 1195 framställda yrkandet
om avslag på propositionen.

Motionärerna i motionerna I: 1038 och II: 1194 anser den period under
vilken primäravdrag skall få göras alltför kort och yrkar bl. a. att den förlängs
till tio år, innebärande en avskrivning med sammanlagt högst 20 %.
Dessa 20 % bör dock, för att flexibiliteten i avskrivningarna skall ökas, kunna
skrivas av inom loppet av lägst fem år.

Av vad utskottet tidigare anfört torde framgå att de föreslagna reglerna
kommer att medföra väsentliga skattelättnader för rörelseidkarna och ett
skattebortfall för staten som redan på kort sikt kan väntas bli betydande.
Utskottet anser därför att man inte utan mycket tungt vägande skäl bör
utvidga de i propositionen föreslagna avskrivningsmöjligheterna. Några sådana
skäl har motionärerna inte åberopat, och utskottet anser sig därför inte
kunna biträda yrkandet om en högre initialavskrivning på rörelsebyggnader
än 10 %.

I motionerna I: 1038 och II: 1194 yrkas också att jordbruksbeskattnings -

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

kommittén skall erhålla i uppdrag att med förtur behandla frågor som gäller
avskrivning av byggnads- och markanläggningar i förvärvskällan jordbruksfastighet.
Motionärerna i motionerna I: 696 och II: 800 anser det angeläget
att man — i avvaktan på resultatet av nämnda kommittés arbete —
inför provisoriska regler om rätt att vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
erhålla avdrag för kostnader för vatten- och luftvårdande anläggningar.

Utskottet vill inte bestrida att det av flera skäl — inte minst rättvisesynpunkter
—- hade varit till fördel om förslag till nya avskrivningsregler samtidigt
kunnat framläggas även för jordbruksfastigheter.

I direktiven för den i november 1968 tillkallade jordbruksbeskattningskommittén
uttalade departementschefen bl. a., att kommunalskattelagens bestämmelser
om avskrivning av byggnader så långt möjligt borde vara lika
för alla förvärvskällor och att de bestämmelser som kunde komma att beslutas
med anledning av företagsskatteutredningens förslag därför borde
vara vägledande för motsvarande bestämmelser i fråga om jordbruksbyggnader.

Utskottet är medvetet om de svårigheter som är förenade med att till en
förvärvskälla, där kontantredovisning är den dominerande redovisningsformen,
överföra ett avskrivningssystem i huvudsaklig överensstämmelse med
det som nu föreslås för rörelsebyggnader. Den fortgående rationaliseringen
och mekaniseringen inom jordbruket understryker emellertid angelägenheten
av att mera tidsenliga regler tillskapas i fråga om jordbrukets kostnader
för byggnader och markanläggningar. Utskottet förutsätter därför att arbetet
inom jordbruksbeskattningskommittén bedrivs skyndsamt, så att förslag
till bestämmelser i ämnet så snart som möjligt kan föreläggas riksdagen.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna I: 696 och II:
800 samt I: 1038 och II: 1194.

I motionerna I: 384 och II: 441 yrkas — med hänvisning till motionen II:
455 — utredning av frågan om avdrag för investeringar i miljövårdande
syfte.

Den nya gränsdragningen för vad som i avskrivningshänseende skall
räknas till mark, byggnad och inventarier innebär att anordningar i miljövårdande
syfte oftast kommer att bli föremål för avskrivning enligt de
gynnsamma bestämmelser som gäller i fråga om inventarier. Utskottet
vill särskilt understryka att departementschefen i fråga om rörelsefastigheters
anordningar för vatten- och luftvård framhållit att det måste anses
vara en självklar förutsättning för en rörelses bedrivande, särskilt då fråga
är om industriell produktion, att verksamheten så långt möjligt inte ger
upphov till vatten- och luftföroreningar. De anordningar som behövs för att
förebygga sådana föroreningar från t. ex. en industribyggnad bör därför
enligt hans uppfattning anses avsedda att direkt tjäna byggnadens an -

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

vändning för rörelseändamål, även om de i och för sig inte är oundgängliga
för den i rörelsen bedrivna produktionen som sådan.

Med detta uttalande torde såvitt utskottet kan bedöma syftet med motionerna
vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motionerna I: 384 och II: 441.

I motionen I: 212 yrkas — med hänvisning till motionen I: 247 — snabbare
avskrivning på turistnäringens anläggningar.

Utskottet vill med anledning härav ånyo erinra om att markanläggningar
avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier
i rörelse enligt förslaget i propositionen inte skall avskrivas som markanläggningar
utan som inventarier. Detsamma gäller byggnadstillbehör av
liknande karaktär. Motionärernas krav på ökade möjligheter till avskrivning
av turistnäringens anläggningar måste enligt utskottets mening därmed
anses tillgodosett. Utskottet avstyrker således bifall till motionen I: 212.

Vad utskottet nu anfört innebär också ett besvarande av de i motionerna
I: 1030 och II: 1184 aktualiserade frågorna rörande elektriska jordkablar
och fundament för skidliftar. I den mån sådana anordningar har ett funktionellt
samband med vissa maskiner eller andra inventarier i rörelse torde
de enligt förslaget böra i avskrivningshänseende hänföras till inventarier.
Utskottet avstyrker därför också bifall till yrkandet i dessa motioner.

Utskottet har slutligen att behandla lagstiftningsyrkandet i motionerna
I: 210 och II: 228 avseende rätt till avdrag för beräknad framtida prisstegring
på maskiner och inventarier med 120 procent av den ursprungliga anskaffningskostnaden.

Utskottet, som haft att behandla samma motionsyrkande upprepade
gånger tidigare, har vid prövning av förevarande fråga bl. a. framhållit att
gällande lagstiftning om avskrivning av inventarier innehåller bestämmelser,
vilka som helhet framstår som tämligen generösa i jämförelse med vad
som gäller i andra, med Sverige jämförbara länder, och utskottet har hänvisat
till att såväl företagsbeskattningskommittén som värdesäkringskommittén
funnit en indexreglerad avskrivningsmetod vara förenad med åtskilliga
deklarations- och taxeringstekniska problem.

På grund härav och då den av motionärerna åsyftade lagändringen med
hänsyn till de i propositionen framförda förslagen ter sig mindre angelägen
nu än tidigare avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 210 och II: 228.

Industriens skattesakkunnige har i en till bevillningsutskottet ingiven
skrift aktualiserat vissa frågor som har samband med den förevarande propositionen.

I skrivelsen framhålls bl. a. att den föreslagna lagtexten inte ger upplysning
om hur anskaffningskostnaden för en fastighet skall fördelas mellan
mark och byggnad, om förvärvet avser fastighet som innehas med tomträtt,
och att detta spörsmål därför bör bli föremål för ytterligare utredning.

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

Proportioneringsregeln i sjätte stycket av punkten 7 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen avser uteslutande det fall att byggnad förvärvats
tillsammans med den mark, på vilken den är belägen. Bestämmelsen avser
således inte inköp av byggnad på mark som innehas med tomträtt. Inte heller
ger punkten 2 av anvisningarna till 25 § någon upplysning när det gäller
att bedöma hur mycket som skall anses belöpa på resp. byggnad och mark
vid förvärv av hyreshus beläget på mark som innehas med tomträtt.

Frågan är av den karaktären att den bör avgöras i rättspraxis. Olika lösningar
är tänkbara. Eftersom även en tomträttsfastighet normalt är åsatt ett
markvärde, torde det inte vara uteslutet att göra en liknande proportionering
av köpeskillingen som i fråga om fastighetsförvärv i allmänhet. I det fall att
ett företag i en bristsituation tvingas betala en särskild ersättning för att
komma i besittning av ett tomträttskonlrakt kan det enligt utskottets mening
finnas anledning jämställa denna ersättning med en ersättning för övertagande
av hyresrätt.

I skrivelsen har aktualiserats också ett annat spörsmål avseende de olika
former av samgående som förekommer mellan kommuner och enskilda. Som
exempel anges det fall att ett företag lämnar en ersättning till en kommun
för att denna skall dimensionera avloppsledningar och liknande för att tillgodose
också företagets behov. Det framhålls att kommunerna i dessa fall
blir ägare av ledningarna och att vederbörande företag inte tillförs något
avskrivningsunderlag.

Enligt utskottets mening ligger det nära till hands att betrakta ersättningar
av ifrågavarande art som anslutningsavgifter, vilka enligt förslaget
i propositionen inte bör vara föremål för värdeminskningsavdrag. Å andra
sidan måste det anses mindre tillfredsställande att ett företag till följd av
avskrivningsreglernas utformning anser sig böra i egen regi vidta åtgärder
mot exempelvis vattenförorening i de fall sådana åtgärder på ett
rationellare och ändamålsenligare sätt kan ombesörjas av kommunen.

Enligt utskottets uppfattning har den nu berörda frågan viss anknytning
till frågan om gemensamhetsanläggningar. Departementschefen har i propositionen
antytt att han ämnar utreda de beskattningsfrågor som sammanhänger
med sådana anläggningar. Enligt utskottets mening skulle det vara
till fördel om därvid också spörsmål av nu antydd art kunde bli föremål för
prövning.

I skrivelsen begärs slutligen ett förtydligande av övergångsbestämmelserna
av innebörd att sådana skattskyldiga, som redan före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande tillämpat planenlig avskrivning av byggnad, skall tilllämpa
punkten 5 och inte punkten 4 av nämnda bestämmelser. Med anledning
härav vill utskottet upplysa om att punkten 4 i övergångsbestämmelserna
avser skattskyldig, som »övergår till planenlig avskrivning av byggnad»,
medan punkten 5 avser skattskyldig, som »övergår till att tillämpa de nya

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1069 29

avskrivningsbestämmelserna». Därmed torde enligt utskottets uppfattning
vara tillfredsställande klarlagt att punkten 5 avser även företag, vilka redan
tidigare tillämpat den planenliga avskrivningen.

Departementschefen har i propositionen uttalat att rätt till avdrag för
oavskrivet restvärde på markanläggningar bör kunna medges när hela den
på fastigheten bedrivna verksamheten nedläggs. Detta har emellertid inte
kommit till uttryck i förslaget till författningstext. Bestämmelsen i fråga
bör ingå i sista stycket av punkten 16 av anvisningarna till 29 §. Vid beräkning
av realisationsvinst bör å andra sidan omkostnader för förvärv av
sådan fastighet minskas med sålunda erhållet utrangeringsavdrag. Detta föranleder
utskottet att föreslå ett tillägg till första punkten av anvisningarna
till 36 §.

Den rätt till utrangeringsavdrag för lösa inventarier som f. n. gäller i fråga
om hyreshus bör enligt utskottets mening bibehållas. Utskottet föreslår därför
att sista stycket av punkten 2 b av anvisningarna till 25 § i författningsförslaget
ändras.

I övrigt föreslår utskottet vissa ändringar i förtydligande syfte och av
redaktionell karaktär av punkterna 2 b och 3 av anvisningarna till 25 §,
punkten 16 av anvisningarna till 29 § och punkten 1 av anvisningarna till 36
§. I fråga om sistnämnda anvisningspunkt förordas bl. a. den ändringen att
orden »tidigare» och »för tidigare beskattningsår» utgår.

Enligt 1 § förordningen den 17 november 1961 om skattefrihet för bidrag
från norrlandsfonden, in. m., är bidrag eller lån som utgår från norrlandsfonden
eller malmfonden på grund av garanti för täckande av förlust på
viss verksamhet (förlustgaranti) med visst undantag frikallade från skatteplikt.
Medel, som utgår på grund av sådan förlustgaranti och är hänförliga
till verksamhet som ingår i särskild förvärvskälla för mottagaren, utgör
enligt 4 § samma förordning skattepliktig intäkt i förvärvskällan, dock inte
till den del medlen motsvarar sådana utgifter för vilka avdrag inte kan erhållas
som för driftkostnad och som inte heller avser anskaffning av tillgång
för stadigvarande bruk. Har en skattskyldig, som åtnjutit skattepliktig
intäkt på grund av förlustgaranti, i den med garantin avsedda verksamheten
haft sådan utgift för anskaffning av byggnad eller för ny-, till- eller
ombyggnad för vilken han är berättigad att åtnjuta årliga värdeminskningsavdrag,
får han enligt 5 § i förordningen tillgodoräkna sig — förutom avdrag
enligt avskrivningsplan — ett mot den skattepliktiga intäkten svarande värdeminskningsavdrag.

Med hänsyn bl. a. till att enligt förslaget i propositionen i fortsättningen
även markanläggningar blir avskrivningsbara och då till följd därav vid tilllämpning
av 5 § förordningen om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden,
m. in. också utgifter för markanläggningar bör beaktas föreslår utskottet
vissa ändringar av sistnämnda författningsrum.

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

Mot de delar av propositionen som i det föregående inte upptagits till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 100

dels antar det vid propositionen fogade förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370) med de ändringar, att punkterna 2 b och 3 av anvisningarna
till 25 §, punkt 16 av anvisningarna till 29 §
och punkt 1 av anvisningarna till 36 § erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2. b. Avdrag enligt
Avskrives maskinell
Avdrag för årlig värdeminskning
enligt särskild avskrivningsplan
medgives även beträffande lösa inventarier
som höra till fastigheten.

3. Användes fastighet, varav intäkterna
beräknas enligt 24 § 1
inom., helt eller delvis i ägarens rörelse,
tillämpas punkterna 3, 4, 7, 16
och 17 av anvisningarna till 29 § i
fråga om rätt till avdrag för värdeminskning
in. in. av sådana i rörelsen
använda tillgångar som ingå i
fastighetens mark- och byggnadsvärden.
Härvid iakttages bland annat
att reglerna om avdrag för värdeminskning
av maskiner och inventarier
tillämpas även beträffande till

a ovan.
enligt planen.

Avdrag för årlig värdeminskning
enligt särskild avskrivningsplan
medgives även beträffande lösa inventarier.
Utrangeras sådant inventarium,
får avdrag ske för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet.

3. Användes fastighet helt eller
delvis i ägarens rörelse, skall avdrag
för kostnaden för fastigheten till den
del som sålunda använts medgivas
vid beräkning av nettointäkt av rörelsen
i enlighet med bestämmelserna
i 29 § med tillhörande anvisningar.

till 25 §.

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

fastigheten hörande fasta maskiner
och andra inventarier, för vilka särskilt
maskinvärde redovisas enligt
punkt 5 av anvisningarna till 10 §,
om de användas i rörelsen. Vidare
iakttages att reglerna i punkt 2 b om
avdrag för värdeminskning av värmepannor
m. m. icke tillämpas, när
avdrag för värdeminskning av byggnad
medgives enligt föreskrifterna i
punkt 7 av anvisningarna till 29 §.

Om fastighetens ägare begär det,
tillämpas punkterna 3 a—c, 7, 16 och
17 av anvisningarna till 29 § i fråga
om fastighet eller del av fastighet
som användes i rörelse bedriven av
annan än fastighetsägaren.

Avsltrives tillgång

(Utskottets förslag)

Om fastighetens ägare begär det,
tillämpas punkterna 3 a—c, 7, 16 och
17 av anvisningarna till 29 § i fråga
om fastighet eller del av fastighet
som användes i rörelse bedriven av
annan än fastighetsägaren. Vid utrangering
i sådant fall av tillgång,
för vilken föreskrifterna i de nämnda
punkterna 3 a—c är o tillämpliga,
får avdrag ske för vad som återstår
oavskrivet av anskaffningsvärdet.
--1 mom.

till 29 §.

16. Kostnaden för anskaffande av
sådana markanläggningar på fastighet,
avsedd för användning i ägarens
rörelse, som avses i andra stycket,
avdrages genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt föreskrifterna i
denna punkt. Är fråga om rent tillfälliga
anläggningar, avsedda att användas
endast ett fåtal år, får dock
anskaffningskostnaden i sin helhet
avdragas för det år då anläggningen
anskaffades.

16. Kostnaden för anskaffande av
sådana markanläggningar på fastighet,
avsedd för användning i ägarens
rörelse, som avses i andra stycket,
avdrages genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt föreskrifterna i
denna punkt. Avdrag medgives endast
för sådan kostnad som bestritts
av den skattskyldige och avser arbete,
vilket utförts under tid han ägt
fastigheten. Är fråga om rent tillfälliga
anläggningar, avsedda att användas
endast ett fåtal år, får anskaffningskostnaden
i sin helhet avdragas
för det år då anläggningen
anskaffades.

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

I anskaffningsvärdet---

Däremot inräknas
I anskaffningsvärdet

Avdrag enligt--- —

Har rörelsefastighet övergått till
ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får den nye ägaren tillgodoräkna
sig de värdeminskningsavdrag för
markanläggning på fastigheten som
skulle ha tillkommit förre ägaren,
om denne fortfarande ägt fastigheten.
Har däremot fastigheten övergått
till ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren göra avdrag för vad som
kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende
av avskrivningsunderlaget.

(Utskottets förslag)

--tunnlar e. d.

och 4.

för byggnad.

----tjugo år.

Har rörelsefastighet övergått till
ny ägare på annat sätt än genom
köp, byte eller därmed jämförligt
fång, får den nye ägaren tillgodoräkna
sig de värdeminskningsavdrag för
markanläggning på fastigheten som
skulle ha tillkommit förre ägaren,
om denne fortfarande ägt fastigheten.
Har däremot fastigheten övergått
till ny ägare genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, får
överlåtaren göra avdrag för vad som
kvarstår oavskrivet i beskattningsavseende
av avskrivningsunderlaget.
Vad nu sagts om oavskrivet restvärde
tillämpas även när den på fastigheten
bedrivna rörelsen nedlägges
och fastighetens markanläggningar
på grund därav sakna värde för fastighetens
ägare.

till 36 §.

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får —
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet —
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd
köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelskatt m. m. Hit
räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fas -

1. Vid beräkning av realisationsvinst
upptages, utom i fall som avses
i 35 § 3 mom. andra stycket, såsom
intäkt vad som erhållits för den avyttrade
egendomen. Avdrag får —
med iakttagande dock av de särskilda
föreskrifter som enligt punkt 2
nedan gälla beträffande fastighet —
ske för alla omkostnader för förvärvet
och avyttringen, således för erlagd
köpeskilling, för vad som nedlagts
på förbättring av egendomen,
för inköps- och försäljningsprovision,
för stämpelskatt m. in. Hit
räknas jämväl kostnad, som under
tid, då intäkt av avyttrad annan fas -

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

33

(Kungl. Maj:ts förslag)
tighet eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3
inom., nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick
än vid förvärvet. Har den skattskyldige
tidigare fått åtnjuta avdrag för
värdeminskning av skog eller annan
naturtillgång på avyttrad fastighet
eller för värdeminskning av skogsvägar
eller täckdikningsanläggningar
eller för värdeminskning som avses
i punkt 16 femte stycket av anvisningarna
till 29 §, skall å andra
sidan omkostnadsbeloppet minskas
med sådant avdrag. På samma sätt
minskas omkostnadsbeloppet med
avdrag som för tidigare beskattningsår
åtnjutits för värdeminskning
av byggnad och sådana inventarier
vilkas värde inräknas i fastighetens
taxerade byggnadsvärde,
dock icke för år då åtnjutet avdrag
understigit 3 000 kronor. I intet fall
skall dock omkostnadsbelopp minskas
med avdrag för värdeminskning
som åtnjutits för år före år
1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt punkt 2 första
eller andra stycket på grundval av
visst års taxeringsvärde minskas omkostnadsbeloppet
endast med värdeminskningsavdrag
för skog, byggnader
m. in. som åtnjutits från och med
nämnda år. Har den skattskyldige
tidigare åtnjutit avdrag för värdeminskning
eller dylikt av lös egendom,
minskas omkostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i den mån vid
avyttringen återvunna avskrivningar

(Utskottets förslag)
tighet eller i förekommande fall del
därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3
inom., nedlagts på reparation och
underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen,
i den mån den avyttrade
egendomen på grund därav vid avyttringen
befunnit sig i bättre skick
än vid förvärvet. Har den skattskyldige
fått åtnjuta avdrag för värdeminskning
av skog eller annan naturtillgång
på avyttrad fastighet eller
för värdeminskning av skogsvägar
eller täckdikningsanläggningar eller
för värdeminskning som avses i
punkt 16 femte eller sjätte stycket
av anvisningarna till 29 §, skall å
andra sidan omkostnadsbeloppet
minskas med sådant avdrag. På
samma sätt minskas omkostnadsbeloppet
med avdrag som åtnjutits för
värdeminskning av byggnad samt
därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag
likställda tillgångar
(jfr punkt 2 b första stycket av
anvisningarna till 25 § och punkt 16
fjärde stycket av anvisningarna till
29 §), dock icke för år då åtnjutet
avdrag understigit 3 000 kronor eller
om vid avyttringen återvunna avskrivningar
skola upptagas som intäkt
av rörelse. I intet fall skall dock
omkostnadsbelopp minskas med avdrag
för värdeminskning som åtnjutits
för år före år 1914. Beräknas anskaffningskostnad
för fastighet enligt
punkt 2 första eller andra stycket
på grundval av visst års taxeringsvärde
minskas omkostnadsbeloppet
endast med värdeminskningsavdrag
för skog, byggnader in. m. som åtnjutits
från och med nämnda år. Har
den skattskyldige tidigare åtnjutit

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(.Kungl. Maj:ts förslag)
icke skola upptagas som intäkt av
rörelse. Vad som förstås med i beskattningsavseende
åtnjutet värdeminskningsavdrag
framgår av 29 § 1
mom. andra stycket. Vidare får vid
vinstberäkningen den skattskyldige
åtnjuta avdrag för under beskattningsåret
utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest dessa ej
böra hänföras till annan förvärvskälla.

(Utskottets förslag)
avdrag för värdeminskning eller dylikt
av lös egendom, minskas omlcostnadsbeloppet
med sådant avdrag, i
den mån vid avyttringen återvunna
avskrivningar icke skola upptagas
som intäkt av rörelse. Vad som förstås
med i beskattningsavseende åtnjutet
värdeminskningsavdrag framgår
av 29 § 1 mom. andra stycket.
Vidare får vid vinstberäkningen den
skattskyldige åtnjuta avdrag för under
beskattningsåret utbetalda förvaltningskostnader
och räntor, därest
dessa ej böra hänföras till annan
förvärvskälla.

dels antar följande

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 17 november 1961 (nr 528)
om skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 17 november 1961 om
skattefrihet för bidrag från norrlandsfonden, m. m., skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)

5 §•

Har skattskyldig, vilken åtnjutit
skattepliktig intäkt som i 4 § sägs, i
den med förlustgarantin avsedda
verksamheten haft utgift för anskaffning
av sådan byggnad eller för
sådan ny-, till- eller ombyggnad å
fastighet beträffande vilken avdrag
för värdeminskning beräknas på sätt
i punkt 7 tredje stycket anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen

Har skattskyldig, vilken åtnjutit
skattepliktig intäkt som i 4 § sägs, i
den med förlustgarantin avsedda
verksamheten haft utgift för anskaffning
av sådan byggnad eller
markanläggning eller för sådan ny-,
till- eller ombyggnad å fastighet beträffande
vilken avdrag för värdeminskning
beräknas på sätt i punkterna
7 och 16 av anvisningarna till

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

(Nuvarande lydelse)

angives, äger han tillgodoräkna sig,
utöver avdrag enligt avskrivningsplan,
ett mot beloppet av den skattepliktiga
intäkten svarande värdeminskningsavdrag.
Sistnämnda avdrag
må dock icke överstiga beloppet
av nämnda utgift, ej heller vad
som i beskattningshänseende kvarstår
oavskrivet av tillgången i fråga.

(Utskottets förslag)

29 § kommunalskattelagen angives,
äger han tillgodoräkna sig, utöver
avdrag enligt avskrivningsplan, ett
mot beloppet av den skattepliktiga
intäkten svarande värdeminskningsavdrag.
Sistnämnda avdrag må dock
icke överstiga beloppet av nämnda
utgift, ej heller vad som i beskattningshänseende
kvarstår oavskrivet
av tillgången i fråga.

B) att riksdagen avslår

1) motionerna I: 210 och II: 228

2) motionerna 1:384 och 11:441, i vad avser avskrivningsreglerna,

3) motionerna 1: 696 och II: 800

4) motionerna I: 1030 och II: 1184

5) motionerna I: 1038 och II: 1194

6) motionen I: 212

7) motionen II: 1195,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
anfört och hemställt.

Stockholm den 13 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Wirmark (s), Mattsson (ep)*, Stadling (s) och Ove Karlsson (s)*; samt

från andra kammaren: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora (ep),
Hammarsten (s)*, Enarsson (m), fru Bergman (s)* och herr Sundkvist
(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 45 år 1969

Reservation

av herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Sundkvist (ep), vilka

dels anfört följande:

De i propositionen föreslagna ändringarna i avskrivningsreglerna berör
endast rörelse- och hyresfastigheter och utgår från den gränsdragning för
vad som i avskrivningshänseende skall räknas till mark, byggnad och inventarier
vilken föreslagits i företagsskatteutredningens betänkande SOU
1968:26. Frågan om avskrivningsregler för jordbruksfastigheter har överlämnats
till den nyligen tillsatta jordbruksbeskattningskommittén för ytterligare
överväganden. Detta innebär, att reformeringen av jordbrukets avskrivningsregler
sannolikt kommer att fördröjas under ett par år. 1 idsförskjutningen
berör även avskrivningsreglerna för sådana anläggningar inom
jordbruket, som syftar till en förbättrad vatten- och luftvård. Det är beklagligt,
att en ändring av reglerna för avskrivning på sådana anläggningar
inle kan ske i anslutning till införandet av den nya miljöskyddslagen. Rättvisesynpunkter
talar dessutom för en provisorisk reformering av jordbrukets
avskrivningsregler inte minst mot bakgrund av de statsbidrag för miljövårdande
åtgärder inom industrin, som under en femårsperiod skall utgå
på godkänd investeringskostnad med högst 25 % inom denna sektor av näringslivet.

dels ansett, att utskottet under punkten B 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1: 696 och
II: 800 i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till höstriksdagen
om sådan provisorisk ändring av kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), att vid beräkning
av inkomst av jordbruksfastighet generösare värdeminskningsavdrag
kan medges i fråga om investeringar i
luft- och vattenvårdande syfte.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028