Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

1

Nr 35

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl.

Maj:ts propositioner med förslag till förordning om
ändring i förordningen om automobilskatt och till
traktorskatteförordning, m. m., jämte motioner.

Propositionerna

Hemställan

Prop. 1969: 10

Kungl. Maj :t föreslår att riksdagen antar vid propositionen fogat förslag
till förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt.

Prop. 1969:45

Kungl. Maj :t föreslår

dels att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1) traktorskatteförordning

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt

3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om
gasolskatt

dels att riksdagen yttrar sig över vid propositionen fogat förslag till

4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648)

dels att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att — enligt hittills tillämpade
grunder för beräkning av restitution av bensinskatt — förordna om restitution
fr. o. m. år 1970 tills vidare av bensinskatt på bensin, som förbrukats
vid användning av bensindrivna traktorer inom jordbruket, med 350 kr. för
traktor och år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Huvudsakligt innehåll

Prop. 1969: 10

Propositionen innebär i enlighet med vad som förutskickats i finansplanen
en höjning av den årliga fordonsskatten för registrerade släpvagnar
med en totalvikt om 11 000 kg eller däröver.

Genom den föreslagna höjningen beräknas statens inkomster öka med
ca 40 milj. kr. för helt år räknat.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1970.

Prop. 1969: 45

Propositionen innebär att skatt skall utgå för traktorer och för motorredskap
som används för transport på allmänna vägar och gator. Traktorerna
föreslås i skattehänseende indelade i två klasser. Till den första klassen
hänförs i princip traktorer som används för transport på allmän väg
eller gata (trafiktraktorer). Som trafiktraktorer anses inte traktorer som
används för att forsla lantbrukets eller skogsbrukets produkter eller förnödenheter.
Trafiktraktorer föreslås beskattade enligt samma grunder som
lastbilar. De får köras bara på beskattat bränsle. Skatten för en sådan traktor
föreslås utgöra hälften av fordonsskatten för en lastbil med motsvarande
tjänstevikt.

Övriga traktorer hänförs till den andra klassen. Skatten för traktorer i
denna klass föreslås utgå för helt kalenderår med 200 kr., om tjänstevikten
ej överstiger 2 500 kg, och med 300 kr., om tjänstevikten är högre.

Motorredskap som utför ett med trafiktraktorer jämställt transportarbete
föreslås bli beskattade på samma sätt som trafiktraktorer. Övriga motorredskap
fritas från skatteplikt. Vidare föreslås att släpvagnar, som dras av
trafiktraktorer eller därmed likställda motorredskap, i skattehänseende behandlas
som lastbilsdragna.

Genom den föreslagna beskattningen beräknas statens inkomster öka
med omkr. 40 milj. kr. för helt kalenderår räknat.

Traktorskatten avses utgå fr. o. m. den 1 januari 1970. Bestämmelser om
registrerings- och anmälningsskyldighet m. m. föreslås träda i kraft den 1
september 1969.

Vidare föreslås höjning av det belopp med vilket ägare av bensindriven
traktor som används inom lantbruket erhåller restitution för erlagd bensinskatt.
Beloppet, som f. n. utgör 340 kr. för traktor och år, föreslås höjt
till 350 kr. med verkan fr. o. in. år 1970.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

3

Författningsförslagen

Prop. 1969:10

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automohilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Skatt utgår---automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med etthundratjugu kronor; om

totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor; om

totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med
trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen
men icke femtusen kilogram,
med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen
men icke åttatusen kilogram,
med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen
men icke elvatusen kilogram,
med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen
men icke fjortontusen kilogram,
med ettusentrehundratjugu kronor;
samt

om totalvikten uppgår till fjortontusen
kilogram eller mera, med etttu
senåttahundra kronor.

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med etthundratjugu kronor; om

totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor; om

totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med
trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen
men icke femtusen kilogram,
med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen
men icke åttatusen kilogram,
med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen
men icke elvatusen kilogram,
med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen
men icke fjortontusen kilogram,
med ettusenåttahundra kronor;

om totalvikten uppgår till fjortontusen
men icke sjuttontusen kilogram,
med tvåtusenfemhundratjugu
kronor;

1 Senaste lydelse av 5 § se 1967: 38.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om totalvikten uppgår till sjuttontusen
men icke tjugutusen kilogram,
med trctusentvåhundrafyrtio kronor; om

totalvikten uppgår till tjugutusen
men icke tjugufemtusen kilogram,
med tretusenniohundrasextio
kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen
men icke trettiotusen kilogram,
med femtusenfyrahundra kronor; om

totalvikten uppgår till trettiotusen
men icke trettiofemtusen kilogram,
med sextusenåttaliundrafyrtio
kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen
men icke fyrtiotusen kilogram,
med åttatusentvåhundraåttio
kronor; samt

om totalvikten uppgår till fyrtiotusen
kilogram eller mera, med niotusensjuhundratjugu
kronor.

Det åligger-------av skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970.

Prop. 1969: 45 | j Förslag

till

Traktorskatteförordning
Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För registrerad traktor och registrerat motorredskap utgår traktorskatt
enligt denna förordning.

Uttrycken traktor, motorredskap och tjänstevikt används i denna förordning
i samma betydelse som i vägtrafikförordningen den 21 september 1951
(nr 648).

Med allmän väg avses sådan allmän väg, gata eller annan allmän plats,
som är upplåten för allmän samfärdsel.

Med transport på allmän väg avses befordran på sådan väg av gods, som
ej är lastat på traktorn eller motorredskapet. Som transport^ allmän väg
anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över allmän väg,

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

5

b) befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller
dylikt av redskap, som skall drivas med traktorn eller motorredskapet, eller
drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet,

c) befordran av produkter från eller förnödenheter för lantbruk eller
skogsbruk.

Förordningen gäller ej fordon som skall införas i centralt militärt fordonsregister.

2 §•

Fordon för vilka utgår traktorskatt indelas i två klasser.

Till klass I hör traktor som används för transport på allmän väg (trafiktraktor)
och motorredskap som används på motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor vars användning för transport på
allmän väg är begränsad till befordran av produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk.

Till klass II hör annan traktor än trafiktraktor.

3 §.

För fordon som tillhör klass I utgår traktorskatt för helt kalenderår med
200 kronor, om tj änstevikten ej överstiger 1 300 kilogram. Överstiger tjänstevikten
1 300 kilogram, utgår traktorskatt för helt kalenderår med dels
grundavgift om 85 kronor, dels tilläggsavgift. Tilläggsavgiften utgör,

om tj änstevikten ej överstiger 3 000 kilogram, 30 kronor för varje påbörjat
tal av 100 kilogram av tjänstevikten minskad med 900 kilogram,
om tjänstevikten överstiger 3 000 men ej 7 000 kilogram, 630 kronor för
3 000 kilogram av tjänstevikten och 50 kronor för varje påbörjat tal av 100
kilogram av återstående del av tjänstevikten,

om tjänstevikten överstiger 7 000 kilogram, 2 630 kronor för 7 000 kilogram
av tjänstevikten och 90 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram
av återstående del av tjänstevikten.

För traktor som tillhör klass II utgår traktorskatt för helt kalenderår med
200 kronor, om tjänstevikten ej överstiger 2 500 kilogram, och 300 kronor,
om tjänstevikten överstiger 2 500 kilogram.

4 §•

Bestämmelserna i 2—4, 6—14 och 15—18 §§ förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt gäller i tillämpliga delar i fråga om traktorskatt.
Bestämmelserna i 6 § andra stycket och 13 § andra stycket samma
förordning gäller även ändring av traktorns användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969. Traktorskatt utgår
från och med år 1970.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen den 15 december 1961 (nr 653)
om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 15 december 1961 om
brännoljeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

följande brännolja.

Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att
förbrukas för annat ändamål än
drift av motor i motorfordon eller i
sådan traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass 1 enligt traktorskatteförordningen.

Med obeskattad —- ----—- — den förvärvats.

Till staten — -— --—

Skatt skall icke utgå för brännolja,
som uppenbart är avsedd att förbrukas
för annat ändamål än drift
av motor i motorfordon.

Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som
i vägtrafikförordningen, dock att till
motorfordon ej hänföras sådana fordon,
som på grund av stadgande
i 77 § sistnämnda förordning eller
beslut, som i samma författningsrum
avses, icke skolat upptagas och
redovisas i bilregister.

Begreppen motorfordon, traktor
och motorredskap ha i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen.
Till sådana fordon
hänföras dock ej fordon, som på
grund av stadgande i 77 § sistnämnda
förordning eller beslut, som i
samma författningsrum avses, icke
skolat upptagas och redovisas i bilregister.

Vad som i denna förordning sägs
om motorfordon gäller även sådan
traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

7

3) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen den 29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 29 maj 1964 om gasolskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för
gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig
vara, som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av motor
i motorfordon.

Vad i------skattepliktig

Begreppet motorfordon har i denna
förordning samma innebörd som

1 vägtrafikförordningen. Bestämmelserna
i förordningen äga dock ej tilllämpning
på annat motorfordon än
sådant som skall upptagas och redovisas
i länsstyrelses bilregister eller
må brukas här i riket enligt interimslicens
eller saluvagnslicens, ej
heller på motorfordon som jämlikt

2 § första eller andra stycket förordningen
om automobilskatt är frikallat
från skatteplikt enligt sistnämnda
förordning.

§•

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna
i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för
gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig
vara, som helt eller till huvudsaklig
del består av gasformiga kolväten
och som användes till drift av motor
i motorfordon eller i sådan traktor
eller sådant motorredskap som tillhör
klass I enligt traktorskatteförordningen.

rara.

Begreppen motorfordon, traktor
och motorredskap ha i denna förordning
samma innebörd som i vägtrafikförordningen.

Vad som i denna förordning sägs
om motorfordon gäller även sådan
traktor eller sådant motorredskap
som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen.

Bestämmelserna i denna förordning
äga ej tillämpning på annat motorfordon
än sådant som skall upptagas
och redovisas i länsstyrelses

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bilregister eller må brukas här i riket
enligt interimslicens eller saluvagnslicens,
ej heller på motorfordon
som jämlikt 2 § första eller andra
stycket förordningen om automobilskatt
är frikallat från skatteplikt
enligt sistnämnda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

4) Förslag
till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 1 § 4 och 6 mom., 6 § 4 mom., 10 § 2 och 3
mom., 11 § 1 mom., 12 § 1 och 3 mom., 13 § 1 och 3 mom., 15 § 1 och 2 mom.,
17 § 1 och 4 mom., 18 § 2 mom., 19 § 1 mom., 21 § 1 och 2 mom., 51 § 1 mom.,
55 § 1 mom. samt 65 § 4 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 19511
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i förordningen skall
införas ett nytt moment, 18 § 4 mom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

4 m o m. I denna---förstås med

släpfordon: fordon, som är släpfordon: fordon, som är

byggt för koppling till bil eller trak- byggt för koppling till bil, traktor
tor och avsett för person- eller gods- eller motorredskap och avsett för
befordran eller för att uppbära an- person- eller godsbefordran eller för
ordningar för bilens eller traktorns att uppbära anordningar för bilens,
drivande; traktorns eller motorredskapets dri vande; efterfordon:

fordon,---med medar;

påhängsvagn: släpvagn, som påhängsvag n: släpvagn, som
är avsedd att genom kopplingsanord- är avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vänd- ning, bestående av tapp med vändskiva
eller därmed jämförlig kon- skiva eller därmed jämförlig konstruktion,
förenas med bil eller trak- struktion, förenas med bil, traktor eltor,
och som är så utförd, att dess ler motorredskap, och som är så utunderrede
(chassi) eller karosseri förd, att dess underrede (chassi) eldirekt
vilar på det dragande fordo- ler karosseri direkt vilar på det dranet;
gande fordonet;

s i d v a g n: fordon,---— brådskande tjänsteutövning.

6 mom. I denna---förstås med

axeltryck: den ---hjulaxlar på ett fordon;

1 Omtryckt 1967:856. Senaste lydelse av 10 § 3 mom. se 1968:726.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

9

(Nuvarande lydelse)

bils eller traktors tjänst
e v i k t: sammanlagda vikten av

dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av
tyngsta till fordonet hörande karosseri,
dels till fordonet hörande verktyg
och reservhjul ävensom bränsle,
smörjolja och vatten, dels ock föraren
av fordonet;

motorcykels tjänstevikt:

Vid fastställande----— — 7''

Närmare bestämmelser-----

(Föreslagen lydelse)

bils, traktors eller motorredskaps
tjänstevikt: sammanlagda
vikten av dels fordonet i
normalt, fullt driftfärdigt skick vid
användning av tyngsta till fordonet
hörande karosseri, dels till fordonet
hörande verktyg och reservhjul ävensom
bränsle, smörjolja och vatten,
dels ock föraren av fordonet;

-—-—-— eller medar,
kilogram.

- därtill förordnar.

6 §.

4 mom. Släpfordon, som dragés 4 mom. Släpfordon, som dragés
av traktor, skall hava tillfredsstäl- av traktor eller motorredskap, skall
lande kopplingsanordning. hava tillfredsställande kopplingsan ordning''.

Vid färd-------av dem.

Vad i--— —- -—--föregående stycke.

10

2 mom. Motorfordon, traktorer,
som äro försedda med gummihjul
eller med band, samt släpfordon skola
upptagas och redovisas i bilregister
eller bilreservregister enligt vad i
3 mom. samt 18—20 §§ närmare
stadgas.

Fordon, som---benämnes r

3 m o m. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar,
motorcyklar, traktorer och släpfordon.

Fordon skall--— fordonets r <

Länen betecknas sålunda: —---

§•

2 mom. Motordrivna fordon och
släpfordon skola upptagas och redovisas
i bilregister eller bilreservregister
enligt vad i 3 mom. samt 16—
20 §§ närmare stadgas.

eservregistrerat.

3 m o m. Bilregister föres i löpande
följd i särskilda serier för bilar,
för motorcyklar, för traktorer och
motorredskap samt för släpfordon.
För traktor skall i registret angivas,
om den tillhör klass I eller II enligt
traktorskatteförordningen den ...
(nr ...).

gistreringsnummer.

-—--annat fordon.

Fordon, som —- — —

11

1 mom. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor må tagas i bruk endast om
fordonet är registrerat och vederbörligen
försett med skylt, som utvisar
fordonets registreringsnummer (r e -

§•

1 mom. Motorfordon eller med
gummihjul eller med band försedd
traktor må ej tagas i bruk och motorredskap
må ej användas på sådant
sätt att det enligt traktorskatteförordningen
skall hänföras till

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse)

gistreringsskylt). Om sådan
skylt förmäles i 21 § 1 mom.

Släpfordon må dragas av bil endast
om släpfordonet är registrerat
och, på sätt i 21 § 2 mom. e) stadgas,
försett med registreringsnummer.

(Föreslagen lydelse)

klass I, om icke fordonet är registrerat
och vederbörligen försett med
skylt, som utvisar fordonets registreringsnummer
(registreringsskylt).
Om sådan skylt förmäles i
21 § 1 mom.

Släpfordon må ej dragas av bil och
släpvagn må ej dragas av sådan traktor
eller sådant motorredskap som
enligt traktorskatteförordningen tillhör
klass I, om icke släpfordonet är
registrerat och, på sätt i 21 § 2 mom.
e) stadgas, försett med registreringsnummer.

12 §.

1 m o m. Utan hinder — -—- -—2 mom.;

2. att, såvitt angår motorfordon 2. att, såvitt angår motordrivet

eller traktor, fordonet är försett med fordon, fordonet är försett med i ninterimsskylt
enligt bestäm- t e r i in s s k y 11 enligt bestämmelmelserna
i 3 mom. och 21 § 1 mom.; serna i 3 mom. och 21 § 1 mom.;
samt samt

3. att fordonet --------4 mom.

Under 3 —-----—---- vid besiktning.

På reservregistrerat-------eller släpfordon.

3 in o in. Polismyndighet, som ut- 3 in o in. Polismyndighet, som utfärdat
interimslicens för oregistre- färdat interimslicens för oregistrerat
rat fordon, skall tillhandahålla li- fordon, skall tillhandahålla licenscensinnehavaren
interimsskyltar, innehavaren interimsskyltar, för moför
motorfordon två och för traktor torfordon två samt för traktor och

en. motorredskap en.

För varje —■ —--------fyra kronor.

Skylt skall-----interimslicens beviljats.

För skylt —--------tillfalla statsverket.

13 §.

1 m o in. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motorfordon, traktorer eller
släpfordon bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1
mom. a—d), eller för demonstration
eller försäljning av fordonet under
förutsättning

1. att han — -—- — — -— ---—

2. att, såvitt angår motorfordon,
traktor eller släpvagn, fordonet är
försett med saluvagnsskylt
enligt bestämmelserna i 3 mom. och
21 § 1 inom.; samt

1 m o m. Utan hinder av vad i 11 §
stadgas må den, som yrkesmässigt
driver tillverkning av eller handel
med motordrivna fordon eller släpfordon,
bruka av honom saluhållet
fordon i fall, som avses i 12 § 1
mom. a—d), eller för demonstration
eller försäljning av fordonet under
förutsättning
— mom. stadgas;

2. att, såvitt angår motordrivet
fordon eller släpvagn, fordonet är
försett med saluvagnsskylt
enligt bestämmelserna i 3 mom. och
21 § 1 inom.; samt

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3. i andra-------4 mom

3 m o m. länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för
motorfordon, traktor eller släpvagn,
skall under nedan angivna villkor
tillhandahålla licensinnehavaren erforderligt
antal saluvagnsskyltar.

För varje motorfordon utlämnas två
skyltar och för varje traktor eller
släpvagn en skylt.

Saluvagnsskylt må — ---under villkor

att, såvitt angår motorfordon el- att
ler släpvagn, saluvagnsskatt blivit
erlagd,

att, såvitt angår motorfordon eller med —---i avgift.

Saluvagnsskylt, utlämnad ----- -— — skyltens utlämnande.

Har saluvagnslicens-----—vederbörande länsstyrelse.

Angående rätt------särskilt stadgas.

3 mom. länsstyrelse, som utfärdat
saluvagnslicens, gällande för motordrivet
fordon eller släpvagn, skall
under nedan angivna villkor tillhandahålla
licensinnehavaren erforderligt
antal saluvagnsskyltar. För varje
motorfordon utlämnas två skyltar
och för varje traktor, motorredskap
eller släpvagn en skylt.

saluvagnsskatt blivit erlagd,

15

1 in o in. Tillverkare här i riket
av motorfordon, traktorer eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet
må erhålla tillstånd att få olika
typer av tillverkningen besiktigade
(typbesiktning).

Tillstånd till

—---anses föreligga.

1 m o m. Tillverkare här i riket
av motordrivna fordon eller släpfordon
eller här i riket bosatt generalagent
för sådan tillverkare i utlandet
må erhålla tillstånd att få olika typer
av tillverkningen besiktigade (t y pbesiktning).

2 m o m. Därest motorfordon,
traktor eller släpfordon enligt intyg,
utfärdat av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesiktning,
är i överensstämmelse med typfordon,
som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,
skall så anses
som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning
den dag intyget
utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande fordon,
som är eller varit registrerat eller
är eller varit infört i exportvagnsförteckning.

17 §.

2 mom. Därest motordrivet fordon
eller släpfordon enligt intyg, utfärdat
av tillverkare eller generalagent
med tillstånd till typbesikt -

ning, är i överensstämmelse med typfordon,
som blivit för denne besiktigat
och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet,
vilka äro att hänföra till fordonets
utstyrsel och icke förändra dess beskattningsförhållande,
skall så anses
som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning
den dag intyget
utfärdats. Dylikt intyg, typintyg,
får icke utfärdas beträffande fordon,
som är eller varit registrerat eller är
eller varit infört i exportvagnsförteckning.

1 mom. Ansökan om---till salu.

Har släpfordon, som förut icke Har motorredskap eller släpfordon
registrerats, tagits i bruk enligt in- tagits i bruk enligt interimslicens och

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

terimslicens, skall ansökan om re- har fordonet icke förut registrerats,
gistrering av fordonet göras av äga- skall ansökan om registrering av förren
inom tre veckor från det fordo- donet göras av ägaren inom tre vecnet
togs i bruk. kor från det fordonet togs i bruk.

4 mom. Ansökan om — — — och postadress;

dels, i fråga om traktor, uppgift
om vilken klass fordonet tillhör enligt
traktorskatteförordningen;

dels, i--— —--licensens nummer.

Ansökan skall---—--stadgad avgift.

Om skyldighet att därjämte erläg- Om skyldighet att därjämte erlägga
bilskatt är särskilt stadgat. ga bilskatt eller traktorskatt är sär skilt

stadgat.

18 §.

2 mom. Ägare av —-----

Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt,
vartill anmält förhållande må
giva anledning, är särskilt stadgat.

- 3 mom.

Anmälan enligt detta moment om
verkställd registreringsbesiktning
skall vara åtföljd av besiktningsinstrumentet
i tre exemplar ävensom
stadgad avgift. Angående skyldighet
att vid sådan anmälan foga bilskatt
eller traktorskatt, vartill anmält förhållande
må giva anledning, är särskilt
stadgat.

Har vid — — —---— om registrering.

Vid anmälan------två exemplar.

4 m o m. Avser ägare av registrerad
traktor, som tillhör klass II enligt
traktorskatteförordningen, att
använda fordonet på sådant sätt att
det kommer att tillhöra klass I, skall
han innan den ändrade användningen
sker anmäla denna till länsstyrelsen
i det län där fordonet är registrerat.
Om skyldighet att vid sådan anmälan
foga traktorskatt är särskilt
stadgat.

19

1 mom. Har ägare av registrerat
motorfordon eller registrerad traktor
för avsikt att under viss tid eller
tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat släpfordon
icke vidare låta fordonet dragas
av bil, må anmälan om förhållandet
göras hos länsstyrelsen för fordonets
överförande från bilregistret till bilreservregistret.
Anmälan skall göras

§•

1 m o m. Har ägare av registrerat
motorfordon eller registrerad traktor
för avsikt att under viss tid eller
tills vidare icke bruka fordonet eller
ämnar ägare av registrerat motorredskap
eller registrerat släpfordon
bruka fordonet på sådant sätt att registreringsplikt
icke längre föreligger,
må anmälan om förhållandet
göras hos länsstyrelsen för fordonets

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

överförande från bilregistret till bil -

skriftligen och åtföljas av stadgad
avgift.

reservregistret. Anmälan skall göras
skriftligen och åtföljas av stadgad
avgift.

21 §.

1 in o m. Registrerings-, interims- 1 m o m. Registrerings-, interims eller

saluvagnsskylt skall i förekom- eller saluvagnsskylt skall i förekommande
fall vara anbragt på motor- mande fall vara anbragt på motorfordon
såväl framtill som baktill, på fordon såväl framtill som baktill, på

traktor framtill och på släpfordon traktor och motorredskap framtill

baktill. Framtill anbragt skylt skall samt på släpfordon baktill. Fram vara

väl synlig framifrån och bak- till anbragt skylt skall vara väl syntill
anbragt skylt väl synlig bak- lig framifrån och baktill anbragt

ifrån. skylt väl synlig bakifrån.

På traktor må dock, om det På traktor och motorredskap må
medför avsevärd olägenhet att föra dock, om det medför avsevärd oläskylten
framtill, denna i stället vara genhet att föra skylten framtill, denanbragt
på annan lämplig, utifrån na i stället vara anbragt på annan
lätt synlig plats. lämplig, utifrån lätt synlig plats.

Har till------ — sådan skylt.

Vad i---—---brandväsendets räkning.

Skylt får — — -----kan avläsas.

Närmare bestämmelser------av Konungen.

2 mom. På registrerat---sidvagnen är byggd för godsbefordran,

maximilast;

e) beträffande släpfordon, dels e) beträffande släpfordon, dels
fordonets registreringsnummer, dels fordonets registreringsnummer, dels
ock fordonets tjänstevikt, bredd, fordonets tjänstevikt, bredd, längd
längd och maximilast ävensom det och maximilast, dels ock uppgift
största antal passagerare fordonet är varav framgår till vilken typ av
avsett att föra. dragfordon släpfordonet enligt be siktntngsinstrument

eller typintyg
får kopplas.

På skylt,--------- eller typintyg.

Registrerat fordon---fordonets identifiering.

51 §.

1 mom. Då fordon---dylik släpvagn.

I stället------är anordnad.

Fordon, som under mörker är uppställt
på väg annorstädes än å parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande
vägbelysning icke är anordnad,
vara försett med belysningsoch
reflexanordning i enlighet med
vad som är föreskrivet, då fordonet
föres under mörker på väg; dock att
skyltlykta, då sådan finnes, icke be -

Fordon, som under mörker är uppställt
på väg annorstädes än å parkeringsplats,
skall, såvida tillfredsställande
vägbelysning icke är anordnad,
vara försett med belysningsoch
reflexanordning i enlighet med
vad som är föreskrivet, då fordonet
föres under mörker på väg; dock att
skyltlykta, då sådan finnes, icke be -

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Nuvarande lydelse)

höver vara tänd och att i stället för
stadgad lykta för sken framåt motsvarande
parkeringslykta får användas.
Å släpfordon eller efterfordon,
som icke är kopplat till bil eller
traktor, skall därutöver finnas belysnings-
eller reflexanordning, som
utsänder eller reflekterar vitt eller
gult ljus framåt.

På fordon får icke------god tid.

(Föreslagen lydelse)

höver vara tänd och att i stället för
stadgad lykta för sken framåt motsvarande
parkeringslykta får användas.
Å släpfordon eller efterfordon,
som icke är kopplat till bil, traktor
eller motorredskap, skall därutöver
finnas belysnings- eller reflexanordning,
som utsänder eller reflekterar
vitt eller gult ljus framåt.

På fordon får under---

icke körriktningsvisare.

55 §.

1 mom. Av bil eller traktor få
icke dragas mer än två för koppling
till bil eller traktor byggda fordon eller
ett fordon av annat slag. Draget
eller dragna fordons bruttovikt eller
sammanlagda bruttovikt får icke
uppgå till mer än två gånger det dragande
fordonets bruttovikt.

Fordon, som

1 m o in. Av bil, traktor eller motorredskap
få icke dragas mer än två
för koppling till bil, traktor eller motorredskap
byggda fordon eller ett
fordon av annat slag. Draget eller
dragna fordons bruttovikt eller sammanlagda
bruttovikt får icke uppgå
till mer än två gånger det dragande
fordonets bruttovikt.

lämpligt sätt.

65 §.

4 m o m. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motorfordon,
av traktor med gummihjul eller band
eller av släpfordon på sätt i 17 §
stadgas, straffes den felande med
dagsböter.

Underlåter någon,

Om någon,---

4 mom. Sökes ej inom föreskriven
tid registrering av motordrivet
fordon eller släpfordon på sätt i 17 §
stadgas, straffes den felande med
dagsböter.

---femhundra kronor.

----sin skyldighet.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 1969.

2. Fordon, som enligt äldre bestämmelser får brukas utan att det är registrerat
men som skall vara registrerat enligt de nya bestämmelserna, får
brukas till utgången av år 1969 utan hinder av att det ej är registrerat och
försett med föreskrivna skyltar.

3. Den som vid förordningens ikraftträdande äger fordon som avses i
punkt 2 skall söka registrering av fordonet senast den 15 oktober 1969. Bestämmelserna
i vägtrafikförordningen om vad som i övrigt skall iakttagas
vid ansökan om registrering och om påföljd för den som underlåter att söka
registrering eller lämnar oriktig uppgift vid sådan ansökan äger därvid motsvarande
tillämpning.

4. Den som vid förordningens ikraftträdande äger traktor som är registrerad
eller för vilken registrering är sökt skall senast den 1 oktober 1969 anmäla
hos länsstyrelsen i det län där fordonet är registrerat, vilken klass fordonet
tillhör enligt traktorskatteförordningen.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

15

5. Om någon underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan som avses
i punkt 4 eller vid sådan anmälan lämnar veterligen oriktig uppgift äger
65 § 4 mom. andra och tredje styckena samt 5 mom. första stycket vägtrafikförordningen
motsvarande tillämpning.

Motivering

Beträffande skälen för förslagen hänvisar utskottet till propositionerna.

Motionerna

Yrkanden med anledning av prop. 1969: 10

1) motionerna I: 891 av herr Mattsson m. fl. och II: 1019 av herr Gustafsson
i Stenkyrka m fl.

att riksdagen

a) avslår propositionen

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till ändring av automobilskatteförordningen
så att endast en av flera påhängsvagnar till samma dragfordon
beskattas

2) motionerna I: 893 av herr Eric Peterson m. fl. och II: 1018 av herr
Dahlgren m. fl.

att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen i avvaktan på
bilskatteutredningens förslag

3) motionen 1: 892 av herr Ferdinand Nilsson

att riksdagen

a) avslår propositionen

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att förslag till beskattning av
den tyngre motortrafiken på landsvägar föreläggs riksdagen sedan 1965 års
vägkostnadsutredning och 1965 års bilskatteutredning fullgjort erhållna utredningsuppdrag
som därmed sammanhänger och under beaktande av i motionen
berörda lokaliseringspolitiska problem

4) motionen 1: 894 av herr Österdahl

att riksdagen beslutar att den i propositionen föreslagna höjningen av
fordonsskatten på registrerade släpvagnar inte tillämpas på dylika vagnar
registrerade i Gotlands län (I-registererade)

5) motionen II: 1020 av herr Stridsman m. fl.

a) att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen i avvaktan
på pågående utredningars förslag

b) att riksdagen om yrkandet under a) inte bifalls

1) beslutar att den i propositionen föreslagna skattehöjningen skall uttas
till en tredjedel

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) beslutar att fordonsskatt ej skall erläggas för fler släpvagnar per
dragbil än som kan nyttjas på en och samma gång

3) beaktar vad i övrigt i motionen anförts

c) att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig författningstext.

Yrkanden med anledning av prop. 1969: 45

1) motionerna 1:956 av herr Axel Kristiansson m. fl. och II: 1099 av
herr Eliasson i Moholm m. fl.

att riksdagen avslår propositionen till den del den berör beskattning av
annan traktor än trafiktraktor och motorredskap

2) motionerna I: 957 av herr Skagerlund in. fl. och II: 1100 om herr Eriksson
i Arvika m. fl.

att riksdagen beslutar

a) att jordbrukstraktorer ej skall beskattas enligt traktorskatteförordningen b)

att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

3) motionerna I: 958 av herr Svanström samt II: 1098 av herrar Dahlgren
och Gustafsson i Stenkyrka

att riksdagen beslutar

a) att traktorerna i skattehänseende indelas i tre klasser:

Klass I: traktorer som ej används för transport å väg; skattefria

Klass II: »jordbrukstraktorer»; beskattas efter tjänstevikt med 100, 200
och 300 kr. årligen

Klass III: »trafiktraktorer»; beskattas med hälften av motsvarande fordonsskatt
för lastbil

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

4) motionerna I: 972 av herrar Gösta Jacobsson och Karl Pettersson samt
II: 1121 av herr Lothigius

att riksdagen fastställer skatten för traktordrivna släpvagnar (påhängsvagnar)
till en fjärdedel av fordonsskatten för andra släpvagnar med motsvarande
tjänstevikt

5) motionerna I: 974 av herr Sundin och II: 1120 av herr Josef son i Arrie
m.fl.

att riksdagen beslutar

a) att andra traktorer än trafiktraktorer, dvs. klass II, uppdelas i tre
tjänsteviktsklasser, nämligen under 2 300 kg, 2 300—3 000 kg samt över
3 000 kg

b) att skatt uttas för traktor i klass II med tjänstevikt under 2 300 kg med
100 kr., mellan 2 300—3 000 kg med 200 kr. och över 3 000 kg med 300 kr.

e) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

6) motionen I: 973 av herr Thorsten Larsson m. fl

att riksdagen beslutar

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

17

a) att traktorer monterade med redskap för specialarbeten i jord- och
skogsbruk och med i huvudsak stationär användning befrias från traktorskatt
och från registreringsplikt i enlighet med vad i motionen anförts

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

7) motionen II: 1101 av herr Sundelin

att släpvagnar för transport av lantbruks- och skogsprodukter beskattas
såsom släpvagn för lastbil

8) motionen II: 1118 av herr Eriksson i Bäckmor a m. fl.

att riksdagen beslutar

a) att en skattefri klass III inrättas i enlighet med den av bilskatteutredningen
definierade klass I för traktorer som — med vissa begränsade undantag
— inte används för transport på allmän väg och med det registreringsförfarande
som i motionen anförts

b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext

9) motionen II: 1119 av herrar Jonasson och Börjesson i Glömminge

att riksdagen beslutar

a) att avslå propositionen

b) att — för den händelse nämnda yrkande inte bifalls -—- skatten bestäms
för traktorer i klass II med tjänstevikt understigande 2 500 kg till 100 kr.
och med tjänstevikt däröver till 150 kr.

Motivering

Släpvagnsskatten — prop. 1969: 10
I: 891 och II: 1019

Enligt senast tillgängliga statistik, avseende den 1 januari 1968, finns det
i vårt land 95 404 släpvagnar. Av dessa är 5 216 s. k. semitrailers (påhängsvagnar).
Antalet dragbilar för semitrailers är 3 806. Detta betyder att det
finns 1,36 påhängsvagnar på varje dragfordon. Huvuddelen av dessa har en
totalvikt överstigande 14 ton och kommer sålunda att drabbas av den skärpta
beskattningen. Dragfordonens mindre antal beror på att många lastbilsägare
vill utnyttja dessa maximalt. En vagn under lastning och en under
transport eller lossning är en vanlig modell som i stor utsträckning används
inom gruv- och skogsindustrin. En lastbilsägare som har två påhängsvagnar
till samma dragfordon betalar i dagens läge, om vagnarna har en
totalvikt på 25 ton vardera, 3 600 kronor i släpvagnsskatt. Samme lastbilsägare
kommer efter de föreslagna reglerna få betala inte mindre än 10 800
kronor. Kostnadsökningen blir alltså 7 200 kronor. Det är få branscher som
utan vidare kan bära en sådan kostnadsstegring. En del näringar, som redan
är mycket kostnadstyngda, kommer att ytterligare belastas.

Glesbygdsområdena, som redan har stora transport- och kommunikationsproblem,
kommer att få det ännu svårare. Skogsindustrin kan komma i ett
mycket svårt läge om transportkostnaderna stiger ytterligare. Hela 15 milj.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

kronor av de väntade intäkterna på 40 milj. kronor kommer att falla på
skogsbruket.

Det finns anledning att särskilt uppmärksamma de konsekvenser den
föreslagna skattehöjningen får för gotlandstrafiken. För transporterna till
Gotland används i stor utsträckning semitrailers, och de tidigare nämnda
verkningarna av det föreliggande förslaget beträffande denna fordonskategori
kommer sålunda att leda till kännbara prishöjningar vad avser kostnaderna
för godstransporter till Gotland.

En förändring av släpfordonsbeskattningen bör ta hänsyn till de speciella
problem som uppstår då ett dragfordon används till flera olika påhängsvagnar.
Vägbanan slits endast av ett fordon åt gången, och det borde därför
vara rimligt att skatt betalas endast för ett av släpfordonen. Kungl. Maj :t
bör snarast förelägga riksdagen förslag till sådan ändring av automobilskatteförordningen,
att dubbelbeskattning av flera semitrailers till samma
dragfordon undviks.

I propositionen antyds det önskvärda i att tunga transporter förs över till
andra transportmedel, främst då järnväg. Det är inte helt säkert att resultatet
blir det väntade. Danska, norska och finska åkerifirmor kommer att
utnyttjas för transporter till dessa länder i betydligt större utsträckning än
vad som nu är fallet.

Sedan 1965 arbetar två statliga utredningar med de problem som berörs i
propositionen. Det är dels väglcostnadsutredningen, som har att utreda vägtrafikens
kostnadsansvar, dels bilskatteutredningen, som har att verkställa
en översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande problem.
I väntan på att dessa utredningar framlägger sina förslag är det olämpligt
att genomföra så stora skattehöjningar för en speciell grupp vägtrafikanter.
Riksdagen bör därför avslå propositionen.

I: 893 och II: 1018

I propositionen föreslås en höjning av fordonsskatten på tunga släpvagnar.
Höjningen beräknas ge 40 milj. kronor under helt budgetår.

Fordons- och drivmedelsskatterna ger nära 3 miljarder kronor per år, och
för bilismen i dess helhet ökar skatteuttaget inte mer än knappt 1,5 %. Räknat
på lastbilstrafiken blir höjningen ca 5 %, och i det enskilda fallet kan
skatten för de största släpvagnarna bli drygt femdubblad.

I propositionen har inte redovisats uppgifter, som tillfredsställande styrker
skäligheten av skattehöjningen ur vägslitagesynpunkt. Statistik saknas
beträffande släpvagnarnas utnyttjandegrad i förhållande till dragbilarnas
körsträcka. Ingen hänsyn synes ha tagits till att flertalet släpvagnar ej kan
utnyttja den för fordonet tillåtna maximilasten och därmed totalvikten på
grund av bestämmelserna om största tillåtna bruttovikt i 54 § 1 mom. c) VTF.
Inte heller har utretts hur skatten kostnadsmässigt inverkar på näringslivets
olika branscher. Till grund för propositionen ligger således inte någon re -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 19

missbehandlad utredning. Detta får anses vara anmärkningsvärt, då anskaffning
av större lastbilar och släpvagnar med mångårig livslängd innebär betydande
investeringar för enskilda företag och företagare. Kännbara förluster
kan uppstå om vissa fordonskombinationer blir oekonomiska genom en
beskattning, vilken dels beträffande inverkan inte analyserats, dels enligt
förslaget skall genomföras med kort varsel.

Skatteändringarna berör omkring 16 000 släpvagnar. Av dessa används
inemot 5 000 i fjärrtrafik, som därmed får skatteökningar på 12 å 15 milj.
kronor, vilket i stort sett återverkar på konsumtionsvaror. Har med förslaget
avsikten också varit att ernå en trafikpolitisk effekt med godsöverföring
från väg till järnväg torde förändringarna bli små. Glesbygder samt områden
med tids- och turmässigt oförmånliga järnvägsförbindelser, där en
sådan överföring icke sker, kommer därigenom i oförmånligt läge.

Merparten av en ökning av släpvagnsskatten kommer att drabba tunga
men mestadels kortväga transporter. Inemot 15 milj. kronor torde komma
på skogsbrukets transporter av rundvirke. Ytterligare några miljoner kommer
på vidaretransporter av hel- och halvfabrikat inom skogsindustrin såsom
massa, papper, sågade trävaror, fabrikstillverkade huselement m. m.,
där kostnaderna till stor del faller på bostadsproduktionen. De allra största
släpvagnarna, som används sporadiskt för transporter av grävmaskiner och
schakttraktorer, föreslås få en beskattning som i hög grad fördyrar t. ex.
schaktarbeten för egnahemsbebyggelse. Resterande del av de 40 miljonerna
kommer på bl. a. transporter inom gruvindustrin, förnödenheter till men
även produkter från jordbruket samt på transporter av bensin och eldningsoljor.

Släpvagn har kommit att användas i allt större utsträckning och i takt
med näringslivets strävanden att hålla transportkostnaderna så låga som
möjligt. För transportsystem som konstruerats för systematiskt utnyttjande
av en dragbil för 2 eller 3 alternerande kopplade släpvagnar, vilket ofta
är fallet inom skogs- och gruvindustrin, blir skattebelastningen mycket
ogynnsam. Samma blir förhållandet i de trafiksystem (fishy-back, roll onroll
off) som bearbetats för trafikutbytet sjöledes mellan fastlandet och
Gotland och mellan Sverige och Finland, Storbritannien samt Nederländerna.
Fordon i gränsöverskridande trafik, vilka endast delvis utnyttjar vårt
lands vägar men som trots detta måste fullt ut skattas, eftersom gällande
bestämmelser för restitution av fordonsskatt ej medger återbetalning av erlagd
skatt för kortare tid än en kalendermånad, befinner sig redan tidigare
i en besvärlig situation. Även i den inrikes trafik där visst samarbete etablerats
mellan åkerier och SJ i fråga om piggy-back trafik framstår en skatteökning
som oriktig, eftersom endast registrerade och skattade släpvagnar
kan komma till användning.

Fordonsbeskattningen är under översyn. Bilskatteutredningen, tillsatt år
1965, torde komma att behandla släpvagnsbeskattningen på grund av sitt

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

uppdrag och pröva huruvida omfördelningar är befogade fordon och fordonsgrupper
emellan inom inte alltför avlägsen tid. Med hänsyn härtill och
med hänvisning till här förutberörda verkningar bör behandlingen av propositionen
uppskjutas i avvaktan på bilskatteutredningens förslag.

I: 892

Skattehöjningen enligt propositionen avser viss successiv upptrappning
och beräknas för helt år ge 40 milj. kr. Då emellertid de nya skattesatserna
avses gälla fr. o. in. den 1 januari 1970 skulle de i budgeten för 1969/70 ingå
med 20 milj. kr. Beloppets storleksgrad belyses av att före 1968/69 fordonsskatten
beräknats ge 1 000 000 000 kr.

En generell uppräkning av den årliga fordonsskatten skedde med verkan
från och med år 1968. Skattesatserna uppräknades i samband härmed med
hela 50 procent. Redan från denna synpunkt är en ändring 1969 med verkan
från 1 januari 1970 anmärkningsvärd. Det är riktigt att hittills gällande
skattesatser gynnat frakter med släpvagn inklusive påhängsvagn, men detta
torde ha varit myndigheterna välbekant. Lastbilarnas andel i den totala godstransporten
anges för 1961 till något över 40 procent och för 1967 till 52
procent samt har otvivelaktigt under 1968 fortsatt att växa. Det är uppenbart
att myndigheternas avvägning av fordonsbeskattningen har en väsentlig
andel i denna utveckling. De många företagare som nu hotas av skattehöjning
synes ha rätt att begära något mindre ryckighet i beskattningen.

Lastbilarnas godstransporter är för huvudparten av vårt land — för de
vidsträckta glesbygderna — av väsentligt värde. Det gäller utnyttjande av
de tillgångar naturen där ger, det gäller förutsättningarna för en livsduglig
lokalisering av näringslivet dit och det gäller över huvud taget om människor
där skall kunna leva, avyttra resultat av sitt arbete och erhålla förnödenheter
som erfordras för arbete liksom för livsuppehälle. Järnvägarna
reducerar sin service när det gäller mindre järnvägsstationer när de inte helt
enkelt nedläggs. Järnvägar har dessutom aldrig annat än mycket indirekt
tjänat mycket stora delar av vårt land. Här har motorfordonen en uppgift
som inte behöver konkurrera med statens järnvägar. Vad som skapat en viss
konkurrens är framför allt den genom statliga åtgärder tillkomna avvägningen
av vägstandarden. När man utrustar vissa vägar med en standard
som gör den tillåtna belastningen högre, då kommer också den tyngre trafiken
att ta dessa vägar i anspråk. Det är ett ofrånkomligt faktum att den
i propositionen föreslagna skattehöjningen till en mycket stor del kommer
att drabba rundvirkestransporter och långväga transporter av vissa jordbruksprodukter.

I kommunikationsdepartementets »Översikt» (bil. 8) till årets statsverksproposition
sägs bl. a., att särskilda insatser för att upprätthålla en tillfredsställande
trafikförsörjning i områden med svagt trafikunderlag är en betydelsefull
del av den nya trafikpolitiken.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 21

Ej blott bilskatteutredningen utan även vägkostnadsutredningen, som har
att utreda vägtrafikens kostnadsansvar, synes kunna lämna värdefulla bidrag
till bedömande av ett problem som för en aktiv lokaliseringspolitik i
glesbygderna betyder så mycket. Eftersom skattesatserna nyligen justerats
så kraftigt som med 50 procent, och åtminstone två statliga utredningar arbetar
med frågan och mänskligt att döma snart borde vara färdiga, är det
märkligt att förslaget i propositionen nu framförts. Den anförda motiveringen
för att belasta tyngre dragfordon med högre skatt, nämligen bl. a. det
ökade slitage på vägarna som uppkommer vid stigande fordonstyngd, är väl
inte alldeles någon ny upptäckt.

I: 894

Motiveringen för förslaget i propositionen är bl. a. att det vägslitage som
en lastbil utövar jämfört med det slitage som efterföljande släpvagn förorsakar
kan bedömas vara i huvudsak lika, om fordonen har samma vikt.
Eftersom skatten för lastbilar är högre än för släpfordonen så föreslås en
höjning av skatten för släpfordonen. Favorisering av de tyngre släpvagnarna
skulle inte bara vara omotiverad utan också ägnad att snedvrida konkurrensförhållandena
gentemot andra transportmedel. I detta fall torde väl
närmast åsyftas järnvägarna.

I de områden där järnvägar saknas torde dock risk för snedvridning av
konkurrensförhållandena knappast behöva befaras. Ett sådant område utgör
Gotlands län. De lastfordon som användes på Gotland har också en relativt
liten yta för sitt naturliga användningsområde. Medelkörsträckan per
år torde därför bli avsevärt kortare än för de fordon, som kan nyttja hela
det övriga rikets vägnät.

I den mån de gotländska släpfordonen skall nyttjas utanför Gotlands län,
måste de föras över havet med avsevärda kostnader som följd. Fraktkostnaden
på Gotlandsbolagets båtar utgör för närvarande 35 kr. per ton fordonsvikt
mellan Visby och Nynäshamn eller Södertälje och 30 kr. per ton
fordonsvikt mellan Visby och de smålandshamnar, som bolagets fartyg angör.
Om godsets vikt överstiger 10 ton är kostnaden något lägre. Därtill kommer
hamnavgift om sammanlagt 10 kr. per fordon. För godset uttas en motsvarande
hamnavgift på som regel 5 kr. per ton. Om tjänstevikten för släpfordon
som lastar över 11 ton gods beräknas till 6 ton i medeltal kommer
fraktkostnaderna för enkel resa för ett sådant fordon utan last att uppgå
till sammanlagt 220 kr. på de norra linjerna, och på de södra linjerna blir
motsvarande kostnader sammanlagt 190 kr. Därtill kommer fraktkostnaden
för själva lasten och hamnavgifterna. Den sammanlagda kostnaden
för överföring av ett släpfordon och last om 30 ton inklusive hamnavgifter
mellan t. ex. Visby och Nynäshamn enkel tur blir 1 315 kronor. Dessa släpfordon
överförs mellan Gotland och fastlandet som regel fem dagar i veckan
med visst uppehåll under helger. Om man räknar så lågt som med 200

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

överföringar per år skulle de sammanlagda kostnaderna för transport av en
sådan vagn under ett år uppgå till 263 000 kronor. Enbart fraktkostnaderna
för ett tomt släpfordon inklusive hamnavgifter skulle på samma linje uppgå
till 44 000 kronor per år. Kostnaderna på de södra linjerna blir givetvis
något lägre.

Det är sålunda mycket stora kostnader som påläggs lastbilsföretagen för
att deras fordon regelmässigt skall få kontakt med fastlandets omfattande
vägnät och som motsvarande företag med fordon stationerade på fastlandet
inte behöver erlägga för att få möjlighet att nyttja detta omfattande vägnät.
Trots detta får bilar och släpfordon stationerade på Gotland erlägga samma
årliga fordonsskatter som motsvarande fordon hemmahörande i övriga län.
Dessa pålagor medför att lastbilsföretagen måste höja fraktkostnaderna för
de varor som fraktas mellan Gotland och fastlandet i motsvarande omfattning.
Mot den bakgrunden synes det vara inkonsekvent och orättvist att höja
också fordonsskatten på släpfordon i Gotlands län i samma omfattning som
i fastlandslänen.

II: 1020

I propositionen föreslås en höjning av fordonsskatten på tunga släpvagnar.
Höjningen beräknas f. n. inbringa 40 milj. kronor per år. I förhållande
till de totala intäkterna av fordons- och drivmedelsskatterna, ca 3 miljarder
kronor per år, verkar detta belopp inte avskräckande högt. Det rör sig
om knappt 1,5 procent av de nämnda totala intäkterna. Redan vid en jämförelse
med enbart skatterna på lastbilstrafilcen blir dock utfallet väsentligt
annorlunda, nämligen ca 5 procent. Ser man till de transportområden
som särskilt drabbas av den föreslagna skattehöjningen blir utfallet ännu
mera markant. Skogsbrukets virkestransporter torde f. n. bära en fordonsskatt
för släpvagnar på ca 8 milj. kronor per år. Skattehöjningen kan beräknas
öka detta belopp med inemot 15 milj., dvs. med mellan 150 och 200
procent. I det enskilda fallet, slutligen, rör det sig om upp till en femdubbling
av nuvarande skatt på släpvagn.

Om den föreslagna kraftiga höjningen omodifierad genomförs på en gång,
torde inte menliga verkningar kunna undvikas, vare sig i det enskilda fallet
eller ur samhällsekonomisk synpunkt. I många enskilda fall kommer redan
gjorda fordonsanskaffningar att framstå som felkalkyleringar, eftersom man
vid valet av fordonstyp utgått från nu gällande skattesatser. Det måste också
befaras att höjningen — med hänsyn till skatteutformningen i övrigt —■
kommer att motverka samhällsekonomiskt önskvärda rationaliseringar inom
transportväsendet. Sådana ändringar bör vidtas i det framlagda förslaget att
dylika menliga inverkningar kan undvikas.

Det säger sig självt att en höjning av skatten för släpvagn från 1 800
kronor per år till t. ex. 8 000 eller 9 000 kronor väsentligt måste påverka

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 23

de ekonomiska förutsättningarna för redan anskaffade släpvagnar — utan
att man haft någon möjlighet att förutse detta i den kalkylering som legat
till grund för anskaffningen. Särskilt markant framträder detta om man
beaktar att gällande bestämmelser rörande maximilast medför att de tyngre
fordonen kan utnyttjas till fullo endast på en mindre del av vägnätet. Så
länge övre skattegränsen för släpvagnar gått vid 17 ton totalvikt kan en
viss kompensation sägas ha utgått härför. Om den övre gränsen — såsom
föreslagits — dragés vid 40 ton totalvikt, bortfaller denna kompensation.

Här anförda omständigheter talar för att försiktighet iakttas beträffande
den föreslagna höjningens fulla ikraftträdande, så att en övergångs- eller
omställningstid erhålls och de generösare bestämmelser rörande maximilast,
som bör vara att vänta, hinner träda i kraft. Om propositionens behandling
ej kan uppskjutas, bör tredjedelen av den föreslagna höjningen
uttas.

Som ett led i rationaliseringen av transporterna förekommer särskilt inom
skogsbruket och gruvindustrin system som är uppbyggda för två eller tre
släpvagnar (trailers) per dragbil, varvid släpvagnarna utnyttjas en i taget.
Dylika system förekommer också i den internationella trafiken och synes
över huvud taget öka i omfattning. Så länge övre skattegränsen gått vid 17
lön totalvikt har det funnits vissa skäl för en skattebeläggning av samtliga
släpvagnar i dylika fall, trots att de kommit till användning endast en i
taget. Dessa skäl bortfaller med en höjning av övre skattegränsen som nu
föreslås. Vissa ändringar i grunderna för skatteuttaget är därför erforderliga,
om inte en bl. a. samhällsekonomiskt önskvärd rationalisering av transporterna
skall motverkas.

Beskattningen för vägväsendets behov sker emellertid enligt två olika
principer. Fordonsskatten kan sägas vara en årlig avgift, som är betingad
av den s. k. baskostnad fordonstypen kan anses åsamka vägväsendet. Drivmedelsbeskattningen,
vars omfattning för envar av de olika fordonstyperna
är beroende av nyttj andeintensiteten, kan sägas vara betingad av det vägslitage
som uppkommer genom nyttjandet. Det säger sig självt att kombinationen
dragbil—en släpvagn blir intensivare utnyttjad vid alternering med
olika släpvagnar, medan väntetider för släpvagnens (trailerns) lastning/
lossning då kan undvikas. Därmed får också en högre drivmedelsskatt erläggas
för det ökade vägslitage som uppkommer då mer än en släpvagn
hålls för en och samma dragbil. Någon ökad baskostnad kan däremot inte
påvisas i de fall det för dragbilen alternerande användes flera släpvagnar.
Motionärerna föreslår därför att fordonsskatt ej skall utgå för släpvagn utöver
det antal, som av dragbilen i fråga kan utnyttjas på en och samma
gång. Om det i dylika fall till samma dragbil finns släpvagnar i olika skatteklasser,
bör givetvis skatt utgå för den eller de släpvagnar som ligger i högsta
skatteklass.

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Traktorskatten — prop. 1969: 45
I: 956 och II: 1099

Beträffande traktorer i klass I finns i princip ingenting att invända mot
en beskattning. Beträffande övriga traktorer införs en beskattning som inte
motiveras av aspekter beträffande konkurrensneutralitet och kostnadsfördelningsansvar.
Jordbrukstraktorerna är knappast i någon mån anskaffade
för enbart vägtransporter. En enligt förslaget genomförd beskattning inverkar
inte på antalet för vägtrafik användbara traktorer, varigenom konkurrensen
med lastbilstrafiken skulle minska. Förslagets innebörd med ökade
fasta kostnader ger snarare anledning att i ökad utsträckning använda
på gården befintlig traktor för vägtransporter.

Trots det ökade traktorbeståndet har jordbruket lämnat från sig en allt
större andel av sina transporter. Ett exempel härpå är mjölktransporterna
som, från att helt ha ombesörjts av jordbruket självt, nu så gott som uteslutande
utförs med bil. Sockerbetstransporterna är ett annat exempel. Det
senaste året utfördes ca 1/3 av dessa transporter med bil. Också beträffande
transporter av slaktdjur, skogsprodukter och förnödenheter, främst fodermedel,
ökar lastbilsandelen. Den sannolika utvecklingen här är en starkt
accelererande ökning. Modern foderhantering kräver s. k. löstransport i
specialbyggda lastbilar.

I propositionen hänvisas till den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Som
teoretisk konstruktion kan möjligen denna princip anses riktig men den är
inte användbar för praktiskt bruk. Det finns inga beräkningsgrunder med
vilka man säkert kan avgöra olika fordons kostnadsansvar. Skattesatserna
för lantbrukstraktorer är också helt skönsmässigt valda. I varje fall redovisas
inget sifferunderlag rörande lantbrukstraktorernas användning på allmän
väg.

Det mest bärande skälet för att inte beskatta jordbrukstraktorerna ligger
emellertid däri att prissättningen på jordbrukets produkter är underkastad
statlig reglering. Möjlighet till kompensation för den ökade kostnaden om
30—40 milj. kr. årligen finns således inte i samma mån som för andra företagargrupper,
såvida inte denna kostnad beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.
Anföras må dock att skatten träder i kraft den 1 januari
1970 och att den inte blivit beaktad vid prisöverläggningarna för tiden fram
till den 1 juli 1971. Ett tilläggsbeslut av riksdagen om kompensation till
jordbruket blir således nödvändigt om inte dess utövare under den avtalade
tiden skall få sina inkomster minskade med sammanlagt ca 50 milj.
kronor.

Även om jordbruket får denna kompensation kommer svårigheter att uppstå
med att rättvist fördela densamma. Användningen av traktorerna varierar
mycket starkt med hänsyn till brukningsenheternas storlek och läge
samt med hänsyn till produktionsinriktningen. Anföras kan också att drygt

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 25

hälften av traktorerna finns på brukningsdelar under 20 ha. Härav följer
att den föreslagna skatten hårdast drabbar jordbrukarna med de lägsta inkomsterna.

Sammanfattningsvis anförs

1) att jordbruket trots avsaknad av traktorskatt i dag ombesörjer en betydligt
mindre del av jordbrukets transporter än tidigare,

2) att den föreslagna skatten inte bygger på objektiv avvägning, vare sig
gentemot andra trafikalternativ, eller internt inom jordbrukargruppen,

3) att den föreslagna beskattningen inte kan bäras av jordbruket utan
rätt till prismässig kompensation i motsvarande mån.

Då den föreslagna beskattningen därtill endast obetydligt ökar statens inkomster
kan ifrågasättas, om det finns rimlig anledning att vidta det kostnadskrävande
registrerings- och kontrollförfarande som här måste ske. När
skatten ändå slutligt måste bäras av konsumenterna synes det riktigare att
fånga in dessa skatteintäkter via det redan befintliga mervärdeskatteinstrumentet.

I: 957 och II:1100

Frågan om beskattning av traktorer har vid ett flertal tillfällen varit aktuell.
Framlagda förslag har emellertid av olika anledningar fallit. Bland
annat har man ansett, att det saknats tillförlitliga uppgifter om väganvändningen
av traktorer och att detta gjorde det omöjligt att på säkra grunder
utforma en rättvis traktorbeskattning.

Bilskatteutredningen, som fått departementschefens uppdrag att utreda
frågan, har sagt ifrån att rena jordbruks^aktörer ej bör beskattas. Man
har däremot föreslagit att de traktorer som används för transporter av produkter
från och förnödenheter till jordbruket skall hänföras till klass II
och åläggas beskattning. Vidare har föreslagits att traktorer som används
i huvudsak för transportändamål och vilka utgör en direkt konkurrens till
lastbilstransporterna skall skattebeläggas. Om detta förslag, att de till klass
III hänförda traktorerna skall beskattas, råder det inga som helst delade
meningar.

När det gäller beskattningen av jordbrukstraktorer finns starka skäl att
ställa sig tveksam. Flera remissinstanser har också ställt sig tveksamma
till uppdelningen av jordbrukstraktorer i två klasser, varav den ena typen
skulle beskattas. Man har pekat bl. a. på svårigheten av en tillförlitlig kontroll.
Detta har departementschefen tagit som motiv för beskattning av alla
jordbrukstraktorer, ett förslag som enligt motionärernas mening är felaktigt
och ensidigt drabbar jordbruket som näringsgren. Ett sådant förslag
har inte heller förankring i remissvaren.

Motionärerna ansluter sig till de synpunkter, som framförts av några av
remissinstanserna, bl. a. RBF, länsstyrelsen i Värmlands län och Sveriges
industriförbund, vilka helt avstyrker förslaget om beskattning av jordbrukstraktorer.

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

I: 958 och II: 1098

I propositionen föreslås traktorskatt för traktorer och för motorredskap
som används för transport på allmänna vägar och gator. Emellertid synes
även traktorer som bevisligen aldrig används för vägtransporter komma att
beskattas, om de är utrustade med gummihjul. I det moderna jordbruket
har det blivit allt vanligare att äldre traktorer behålls på gården såsom reservtraktorer
eller för specialanvändning för lastare, remskivedrift osv. Antalet
sådana reservtraktorer är självfallet svårt att bedöma men torde röra
sig om flera tiotal tusen. Deras nytta och användbarhet vid arbetstoppar
såsom sådd och skörd är mycket stor. I familjejordbruket kan tillgången
till en eller flera sådana reservtraktorer medföra en effektiv möjlighet att
utnyttja tillfällig arbetskraft såsom studerande och anhöriga. Även vid tillfälligt
driftstopp på grund av skada eller reparation av den ordinarie traktorn
kan tillgången av en reservtraktor vara av stor betydelse.

Om alla traktorer skall beläggas med generell årsskatt enligt föreliggande
förslag, sa torde hållandet av reservtraktorer te sig oekonomiskt och komma
att begränsas till nackdel för den moderna jordbruksdriften.

Bilskatteutredningen har i sitt förslag till traktorbeskattning velat undanta
sådana traktorer, som ej används för vägtransport. Utredningsförslaget
på denna punkt är enligt motionärernas bedömning rättvisande och riktigt.
Kontrollsvårigheterna och det administrativa besväret har överdrivits, och
rättvisesynpunkterna måste väga tyngre.

Att trafiktraktorerna hänförs till en särskild klass enligt förslaget i propositionen
är välbetänkt. Övriga traktorer delas enligt motionärernas förslag
i två klasser. Den ena klassen omfattar traktorer som ej används på
väg. Detta styrks årligen genom intyg eller försäkran på heder och samvete.
Den andra klassen omfattar alla övriga traktorer. De tre klasser motionärerna
föreslår skulle sammanfalla med utredningens förslag i 2 §, återgivet
på s. 39 i propositionen.

Jordbrukstraktorerna i klass II bör vidare i skattehänseende ytterligare
differentieras efter tjänstevikt. Denna har självfallet stor betydelse för
transportkapaciteten. De verkliga småtraktorerna kunde därvid komma i
en mer gynnad ställning. Motionärerna föreslår därför att traktorer med
tjänstevikt understigande 2 000 kg får en årlig skatt av 100 kr., traktorer
mellan 2 000 och 2 500 kg 200 kr. och traktorer över 2 500 kg 300 kr.

I: 972 och II: 1121

De framlagda förslagen till beskattning av traktorer har inte kunnat grundas
på kostnadsansvarighetsprincipen utan beskattningen har avvägts efter
schablonartade grunder. Vid utformningen av beskattning på trafiktraktorer
har hänsyn inte tagits till det förhållandet att traktorn endast i relativt
begränsad omfattning framförs på allmän väg. Det synes i och för sig knap -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 27

past föreligga skäl från konkurrenssynpunkt att för trafiktraktorer ha en
hårdare fordonsskatt än den som anses böra gälla för traktorer inom jordbruk
och skogsbruk. Erforderlig differens med hänsyn till utnyttjandet på
allmän väg uppnås genom bränslebeskattningen om denna utformas på så
sätt att den som framför traktor på allmän väg endast får använda beskattat
bränsle. Tyngdpunkten bör rimligen här vila på bränslebeskattningen.

När det gäller beskattningen av släpvagnar, som är avsedda att dras av
trafiktraktorer, kan det ifrågasättas huruvida en hållbar motivering för
det framlagda förslaget kan åberopas. Att sådana släpvagnar över huvud
taget kommit med i bilden torde bero på att den utredning, som föregått
propositionen, av konkurrensskäl ansett sig inte kunna undanta släpvagnar
som används i samband med transporter av lantbruks- och skogsbruksprodukter
på vägsträckor över 20 km. Dessa släpvagnar undantas emellertid
enligt propositionen.

En fordonstyp, som utsatts för en särskilt styvmoderlig behandling, är
traktordumpern. Detta arbetsredskap har i skattehänseende helt jämställts
med trafiktraktorer med obegränsad användning av de allmänna vägarna.
Traktordumpern är primärt ett arbetsredskap, vars tekniska förtjänster består
i dess utomordentliga användbarhet för schaktnings- och tipplatser
i terräng, där markförhållandena gör det svårt för konventionella lastbilar
att ta sig fram. Det är endast sekundärt i anslutning till huvuduppgiften
och för att inbespara omlastningen till annat fordon, som dumpern även
används för transporter på relativt korta avstånd på allmänna vägar. I fråga
om kostnadsbelastningen av vägarna är också att märka att dumpern tack
vare dess breda gummihjul har god bärförmåga och lågt marktryck samt
även med tung last låg vägslitningseffekt. Av redovisade undersökningar
av AB Bolinder-Munktell framgår att endast 34 % av undersökta 1 300
dumprar använder allmän väg för transporter; för denna kategori kan andelen
körning på allmän väg av hela körsträckan antas inskränka sig till
66 %. Detta innebär en faktisk väganvändning å blott inemot 25 % av totalantalet
dumprar, som ingått i undersökningsmaterialet. Angivna procentsiffror
torde vara ganska representativa för dump er användningen av vägarna
över huvud taget. De ger vid handen att dumprarna enligt förslaget
blivit alltför hårt beskattade. Därest förslaget skulle gå oförändrat igenom,
skulle traktordumpern komma att belastas med ett skattemässigt handikapp,
vilket skulle vara ägnat att icke oväsentligt minska användningen av
det i tekniskt hänseende värdefulla arbetsedskap som dumpern utgör.

Icke minst de ovannämnda undersökningarna talar för att för traktordumpern
fastställs en reducerad skattesats enligt särskild schablon. Lämpligen
bör denna schablon få en sådan utformning att för dragfordonet, dvs.
själva traktorn, utgår samma skatt som för trafiktraktorer, dvs. halv lastbilsskatt,
men att för arbetsredskapet fordonsskatten begränsas till en fjärde -

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

del av fordonsskatten för en lastbil med motsvarande tjänstevikt. Denna
senare schablon synes böra utsträckas till att gälla för traktordrivna släpvagnar
över huvud taget.

Motionärerna uttalar vidare att det med hänsyn till föreliggande brist på
material för bedömning av frågan om beskattningen av traktordragna släpvagnar
legat närmast till hands att skjuta på frågan till dess bilskatteutredningens
slutbetänkande föreligger. Med hänsyn till de konkurrensförhållanden
som otvivelaktigt föreligger, framställer motionärerna inte något yrkande
av denna innebörd men anför att dagens lösning får ses som ett provisorium.

I: 974 och II: 1120

Frågan om beskattning av traktorer har varit aktuell vid åtskilliga tillfällen
under 1950- och 1960-talen, särskilt med anledning av den ökade användningen
av traktorer också för vägtransporter. Antalet traktorer har
efter hand ökat till 250 000 registrerade fordon, varav 215 000 används
huvudsakligen inom jord- och skogsbruk.

Vid en tillämpning av den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen kan knappast
traktorer undandras beskattning, i synnerhet inte om de används i ett
med lastbilar jämförbart transportarbete. Det är emellertid svårt att få en
rättvist utformad beskattning av traktorer, eftersom dessa används i så vitt
skilda uppgifter. Övervägande skäl talar för en viss klassificering efter användning.
Mot bakgrund av det osäkra underlaget för fördelning av vägkostnadsansvaret
på olika trafikgrenar och eftersom traktorerna i första
hand används inom jord- och skogsbruket och det stora flertalet endast
mycket sporadiskt för vägtransporter, är det rimligt att använda en schablonmetod
som så långt möjligt tar hänsyn till dessa faktorer.

Eftersom det föreligger icke obetydliga skillnader mellan olika fordons
vägslitage beroende på fordonets vikt, bör en differentiering eftersträvas
på grundval av detta kriterium. I propositionen har för de s. k. jordbrukstraktorerna
föreslagits två tjänsteviktsklasser. Denna differentiering är
otillräcklig, varför en utökning med en klass förordas. Därmed får man
bättre förutsättningar att uppnå största möjliga rättvisa inom ramen för
den föreslagna schablonmetoden än vid en uppdelning efter andra och mer
svårkontrollerade grunder än fordonets vikt. Med de i motionerna föreslagna
tjänsteviktsgränserna synes man också kunna undvika orättvisor
mellan olika traktormodeller med olika tjänstevikt men samma motorstyrka.

I: 973

1 och med att kostnadsansvarighetsprincipen, så som skett i propositionen,
uppges till förmån för en schablonmetod, får detta inte innebära, att
man suddar ut gränsen mellan fordon som framförs på väg och fordon som

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 29

aldrig utför vägtransporter. Med hänsyn till att traktorer, som är försedda
med järnhjul eller annat hårt material mycket sällan framförs på allmänna
vägar och gator, så görs undantag för dessa. Skatteplikten kommer dock
att gälla alla traktorer som måste registreras, dvs. sådana försedda med
gummihjul eller band.

Den av departementschefen förordade gränsdragningen mellan skattepliktiga
och icke skattepliktiga traktorer, sonx alltså sammanfaller med
registreringspliktsgränsen, synes mera betingad av praktiska skäl än av
hänsyn till kostnadsansvarighetsprincipen.

Vid högmekaniserade rationella jordbruk har mer och mer vissa specialredskap
tagits i bruk. Dessa monteras ofta på en äldre gummihjulstraktor,
eftersom denna i en sådan funktion ger ett bättre utbyte än vid en försäljning.
Eftersom dessa äldre traktorer inte representerar något större kapital,
kan de med fördel apteras med redskap för vissa specialuppgifter och används
då endast för detta ändamål. Därigenom vinner man också att monteringskostnader
och låsning av modernare och mera användbara traktorer
undviks vid upprepade tillfällen. Sålunda monteras numera enmansbetjänade
radhackor direkt på traktorn. Lastanordningar för användning vid
utgödsling eller nära fodertransporter är ofta förekommande. På samma
sätt används ofta en äldre traktor med remskiva stationär som alternativ
till en elmotor. De uppräknade exemplen på användning av äldre traktorer
ger anledning tro, att hjulbeläggningen är en mycket osäker gränslinje,
när det gäller att avgöra om traktorer används för vägtransporter eller ej.

Uppenbarligen skulle beskattning av traktorer som i huvudsak används
stationärt stämma mycket dåligt överens med kostnadsansvarighetsprincipen.
Här gäller det inte längre att fastställa omfattningen av fordonets kostnadsansvar,
utan att konstatera om kostnadsansvaret över huvud taget föreligger
eller ej. En beskattning skulle dessutom i många fall innebära, att
den årliga skattesatsen översteg dessa äldre traktorers reella användningsvärde
och därmed ofta omöjliggöra deras utnyttjande. För att undanröja
traktorbeskattningens negativa konsekvenser i nämnda fall bör traktorer,
som är monterade för i huvudsak stationär användning med redskap för
specialarbeten i jord- eller skogsbruk och således ej framförs på väg, befrias
från skatt och medges dispens från registrering. Genom registreringsdispens
för sådan traktor kan eventuellt missbruk lätt kontrolleras, eftersom
den icke registerskyltade traktorn lätt skulle upptäckas vid användning
för transport på väg.

II: 1101

I propositionen föreslås att traktor vid befordran av produkter från eller
förnödenheter för lantbruk eller skogsbruk skall tillhöra klass II.

För transporter av lantbruks- och skogsprodukter finns i trafik fordonskombinationer
bestående av dragbil med påhängsvagn jämte tillkopplad

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

släpvagn. Dragbilen är därvid registrerad som traktor. Dessa ekipage kan
enligt 54 § vid 10/16 tons axel/boggitryck ha en bruttovikt av omkring 50
ton. Det finns anledning att anta att föreslagen lydelse av traktorskatteförordningen
främjar nämnda transportsätt, vilket kommer att innebära en
väsentlig ökning av transporterna med ifrågavarande långa och tunga fordonskombinationer.

För närvarande används dessa fordonskombinationer på upp till 10 mils
transportavstånd.

Då körhastigheten är begränsad till max. 30 km/tim. kan, vid speciellt
omkörningar av andra fordon, uppstå ökade trafiksäkerhetsrisker för andra
godsslag. I förhållande till övriga traktorkombinationer är skillnaden i beskattning
väsentlig, eftersom varken påhängs- eller släpvagnar beskattas.

II: 1118

I propositionen föreslås i princip generell skatteplikt för vissa traktorer
från 1 januari 1970, och gränsen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga
traktorer sammanfaller med den mellan registreringspliktiga och ej
registreringspliktiga traktorer.

Detta kan möjligen vara en från kontrollsynpunkt underlättande gränsdragning,
men den överensstämmer inte med de olika traktorernas utnyttjande
av vägnätet. Man har alltså i realiteten gjort avsteg från principerna
i 1963 års trafikbeslut. Det är helt klart, att åtskilliga traktorer med gummihjul
ej används på de allmänna vägarna. Det gäller dels de traktorer, som
används helt och hållet i jordbruksdriften, och dels traktorer, som används
i huvudsak stationärt för vissa specialuppgifter och på vilka monterats redskap
av olika slag. Dessa senare traktorer är ofta av äldre modell och saknar
ofta alternativ användning.

Det bör vara möjligt att åstadkomma en mera rättvis gränsdragning mellan
de traktorer som använder de allmänna vägarna och de som inte gör det
än vad propositionen innebär. För att kostnadsansvarighetsprincipen skall
ha någon egentlig mening, måste den gränsdragningen upprätthållas också
när det gäller beskattningen av traktorer. Därför synes utredningens klass I
böra bibehållas — omnumrerad till klass III för att få överensstämmelse
med propositionen. Till denna bör således hänföras traktorer, som inte används
för transport på allmän väg eller vars användning för sådan transport
är begränsad till antingen passage av allmän väg eller färd till eller från
arbetsplats, försäljningsställe e. d. för transport av redskap, som skall drivas
med traktorn, eller av drivmedel eller reservdelar för traktorn eller redskapet.
Dessa traktorer, liksom till dem kopplade släpvagnar, föreslås fria från
fordonsskatt och brännoljeskatt i enlighet med bilskatteutredningens förslag.

De kontrollproblem som åberopats som skäl för generell skatteplikt för
registreringspliktiga traktorer bör kunna lösas genom att fordon i den ovan

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

föreslagna klass III skyltas på ett avvikande sätt vid registreringen. Någon
omfattande ökning av de administrativa olägenheterna i förhållande till den
föreslagna tvåklassindelningen kan därigenom knappast uppkomma.

II: 1119

Genom införandet av traktorskatt uppstår många tekniska problem, om
man därigenom vill söka uppnå största möjliga rättvisa och samtidigt följa
principerna för den statliga trafikpolitiken. I propositionen har dessa svårigheter
kringgåtts genom ett schablonförslag, som knappast har den flexibilitet
som krävs för att skatten skall komma att uttas från dem som i första
hand förorsakar det allmänna ökade kostnader för vägnätet.

En avgörande invändning är vidare, att några utredningar om vad som
är olika trafikgrenars kostnadsansvar inte föreligger. Det är således knappast
möjligt att ställa traktorbeskattningen i relation till någon annan redan
gällande fordonsbeskattning. Den grupp traktorer som används för vägtransporter
av samma typ som lastbilar är utan tvekan den kategori, som
i första hand bör bli beskattad, men det är svårt att även här finna den rätta
avvägningen av skattens storlek.

Särskilt besvärande är den nya skatten för jord- och skogsbruk. Dels är det
fråga om en ny kostnad för jordbruksnäringen, som kan beräknas få betala
30 å 40 miljoner kronor årligen. Resultatet blir att jordbrukarna får en med
motsvarande belopp sänkt inkomst eller också att den nya skatten slår igenom
i produktpriserna genom tilläggsavtal för jordbruket. Inget av alternativen
kan vara eftersträvansvärt, i synnerhet inte när risk finns att skatten
kommer att drabba särskilt de jordbrukare, som har de lägsta inkomsterna.
Någon garanti att just dessa kommer att kompenseras genom ett tilläggsavtal
finns inte.

I första hand föreslår motionärerna mot denna bakgrund att propositionen
avslås. Om detta förslag ej skulle bifallas föreslås sänkning av skatteuttaget
i klass II till 100 kr. för de traktorer vars tjänstevikt understiger 2 500 kg
och 150 kr. över denna vikt.

Inkomna skrivelser

Till utskottet har inkommit skrivelser från A-betong AB, AB Stränebetong,
Betongvaruindustrins riksförbund, A. Z. Sellbergs AB och Näringslivets
trafikdelegation med anledning av prop. 1969: 10 och från Sveriges
Tivoliägarförening med anledning av prop. 1969:45. Då Näringslivets trafikdelegation
företräder i stort sett hela näringslivet och organisationen kan
sägas sammanfatta de olika invändningarna mot prop. 1969: 10, fogas skrivelsen
från delegationen vid detta betänkande såsom bilaga A.

Som bilaga B fogas vid betänkandet en av byrådirektören F. T. Grahn,
expert i bilskatteutredningen, för utskottets räkning upprättad promemoria
angående överbeskattningen av påhängsvagnar i jämförelse med övriga
släpvagnar.

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Utskottets yttrande

Vägtrafikbeskattningen är ett i viss män eftersatt beskattningsområde.
Detta förhållande har sin grund i att det komplicerade regelsystem som
successivt utbyggts betingats dels av ekonomiska överväganden, dels av den
tekniska utvecklingen. Det torde inte kunna bestridas att det långvariga utredningsarbete
som föregick 1963 års trafikpolitiska beslut bidragit till att
försena många i och för sig önskvärda beskattningsreformer. Genom detta
beslut antogs vissa trafikpolitiska riktlinjer, som bl. a. innebär att varje
trafikgren skall svara för de kostnader den förorsakar det allmänna. Huvudprinciperna
för vägtrafikbeskattningen kan följaktligen anses fastslagna
men inte den praktiska utformningen varför ytterligare utredning av beskattningen
blivit erforderlig.

Den nu pågående bilskatteutredningen har fått ett komplicerat och tidskrävande
uppdrag som inte kan väntas resultera i några mera betydande
reformer förrän omkring mitten av 1970-talet. Utredningen har emellertid
avgivit delbetänkanden rörande dels frågan om restitution av skatt på bensin
som använts för drift av motorsågar, vilket betänkande resulterade i lagstiftning
vid 1968 års vårriksdag, dels frågan om traktorbeskattning, vilket
ligger till grund för den i detta betänkande behandlade propositionen 1969:
45. I sitt sistnämnda betänkande har utredningen redovisat principiella synpunkter
på vägtrafikbeskattningen.

Den andra frågan som utskottet behandlar i detta betänkande gäller det
i prop. 1969: 10 framlagda förslaget om en höjd beskattning av tyngre släpvagnar.
Detta förslag kan närmast betecknas som ett fullföljande av redan
beslutade principer för lastfordonens beskattning. De nu gällande skattesatserna
innebär att de tyngre släpvagnarna blivit skattemässigt favoriserade.

Utskottet behandlar dessa frågor i ett sammanhang inte bara på grund av
att de har gemensam anknytning till vägtrafikbeskattningen utan också därför
att förslaget om traktorbeskattning direkt påverkas av släpvagnsbeskattningen.
Släpvagn till s. k. trafiktraktor föreslås nämligen bli beskattad på
samma sätt som släpvagn till lastbil medan skatten för en sådan traktor
föreslås utgöra hälften av fordonsskatten för en motsvarande lastbil. I övrigt
innebär förslaget om traktorskatt i huvudsak att traktorer inom jordbruk
och skogsbruk får en schabloniserad skatt som avses utgå med 200 kr.
per år för mindre traktorer och med 300 kr. för de tyngre traktorerna.

I motioner och i skrivelser till utskottet med anledning av propositionen
om släpvagnsskatten yrkas att behandlingen av ärendet skall anstå till dess
slutlig ställning tagits till bilskatteutredningens överväganden rörande vägtrafikbeskattningens
framtida utformning. Yrkandena motiveras dels med
att ärendet inte varit föremål för remissbehandling, dels med hänvisning till

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 33

vissa effekter som anses missgynna särskilda typer av släpvagnar eller släpvagnar
som används under särskilda förutsättningar. Vid behandlingen i
utskottet har även yrkats uppskov till höstriksdagen för att möjliggöra ytterligare
utredning.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet understryka det nära sambandet
mellan släpvagnsskatten och förslaget till traktorskatt. Även om det
förekommer yrkanden om avslag på vissa delar av förslaget om traktorbeskattning
tycks i stort sett råda enighet om det skäliga i att beskatta s. k.
trafiktraktorer, och förslaget bör med hänsyn härtill och till det förhållandet
att registrering av traktorerna utgör en av grunderna för beskattningen
träda i kraft redan den 1 september 1969. Av bl. a. detta skäl får det anses
olämpligt att skjuta ställningstagandet till frågorna till höstriksdagen. Med
hänsyn till vad utskottet ovan anfört beträffande tidsplanerna för bilskatteutredningens
arbete lär det inte heller vara möjligt att grundlagsenligt uppskjuta
behandlingen av propositionen 1969: 10 till dess bilskatteutredningens
förslag föreligger. Helt bortsett från dessa mera formella synpunkter
på ärendenas behandling finner utskottet att avgörande sakskäl talar för att
skatt enligt de framlagda förslagen utgår från och med instundande årsskifte.
Ett uppskov till tid därefter bör på grund av beskattningens konstruktion
avse minst ett helt kalenderår. Även om utskottet har förståelse för att
man i många fall anser sig böra avvakta resultatet av en pågående utredning
vill utskottet samtidigt understryka att statsmakterna trots pågående utredning
självfallet måste ha möjlighet att korrigera uppenbara brister i lagstiftningen,
särskilt när de som i förevarande fall kan väntas medföra snedvridningar
av konkurrensförhållandena. Det är uppenbart att de nuvarande
beskattningsreglerna för släpvagnar på ett icke avsett sätt gynnar transporter
med tunga släpvagnar, vilket medför snedvridningar inte bara inom biltransportsektorn
utan även i förhållande till andra transportmedel. Detsamma
gäller traktorerna, som i många fall konkurrerar med bl. a. lastbilarna
genom att traktortransporter inte belastas med vägtrafikskatter. Det kan
uppenbarligen inte vara rimligt att skatten på en lastbil med viss kapacitet
skall vara dubbelt så hög som skatten på en släpvagn med samma lastförmåga.
Den omständigheten att man med visst fog kan göra gällande att förslag
om skärpt släpvagnsskatt borde ha framlagts långt tidigare kan inte
gärna åberopas till stöd för ytterligare uppskov. Inte heller bör de invändningar
som nu framförts beträffande förslaget om traktorskatt få försena en
sedan länge efterlyst beskattning av dessa fordon. Utskottet finner det därför
angeläget att dessa missförhållanden snarast rättas till för att förebygga
ytterligare investeringar med utgångspunkt från nuvarande bestämmelser.

Ett uppskov med dessa frågor skulle vidare innebära en inte oväsentlig
försvagning av budgeten för nästa budgetår, då båda dessa åtgärder beräknas
medföra en bruttoökning av inkomsterna med ca 80 miljoner kr. för

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

helt budgetår. Utskottet finner således att såväl den skärpta släpvagnsskatten
som traktorskatten bör tas ut från och med år 1970.

Med anledning av de synpunkter som framförts beträffande vissa ogynnsamma
effekter av förslaget om höjd släpvagnsskatt kan utskottet medge,
att det finns anledning anta att propositionen på vissa punkter kanske hade
fått en annan utformning, om den byggt på ett i vanlig ordning remissbehandlat
förslag. Genom att utskottet uppskjutit behandlingen av propositionen
i avvaktan på förslaget om traktorbeskattning har emellertid de berörda
parterna fått en möjlighet, som de även i viss utsträckning utnyttjat,
att till utskottet framföra sina synpunkter på släpvagnsbeskattningen. Utskottet
kommer också att på grundval av de yrkanden som förtjänar särskilt
beaktande förorda möjligheter till jämkningar i sådana fall då konsekvenserna
av förslaget inte kan anses godtagbara. Flertalet av de erinringar
som lramförts mot den höjda beskattningen av släpvagnar har sammanfattats
i en från Näringslivets trafikdelegation till utskottet överlämnad skrivelse,
vilken återges som bilaga till betänkandet. Delegationen påtalar bl. a.
att påhängsvagnar för närvarande är föremål för viss överbeskattning. De
väsentligaste invändningarna riktar sig emellertid mot att de nya skattebeloppen
för tyngre släpvagnar kommer att särskilt hårt drabba släpvagnar
med betydligt lägre utnyttjandegrad än vad som vanligen förekommer. Som
exempel har anförts den typ av specialbyggda påhängsvagnar som används
för transport av grävskopor. Eftersom sådana vagnar blir stående under de
tider grävskopan utför sitt arbete anses den fordonsskatt som skall erläggas
enligt förslaget orimligt hög i förhållande till skattebelastningen per mil för
övriga mera intensivt utnyttjade släpvagnar. Liknande synpunkter har från
betongindustrin anförts i fråga om specialvagnar för betongelement och från
skogsbruket beträffande transportsystem, som innebär att ett dragfordon
betjänar flera släpvagnar och där således alltid viss del av släpvagnsparken
är stillastående. Samma skäl åberopas i fråga om påhängsvagnar som till
väsentlig del transporteras på järnväg eller på båt, såsom vid trafik till och
från Gotland. Gemensamt för dessa invändningar är alltså att släpvagnarna på
grund av olika omständigheter utnyttjas i lägre grad än vad som eljest förekommer.
Då skatten i första hand föreslås anpassad med hänsyn till släpvagnarnas
vägkosInadsansvar måste dessa invändningar tillmätas vikt. Samtidigt
bör emellertid observeras att förekomsten av dessa avvikelser från den
gängse användningsgraden inte på något sätt rubbar huvudprinciperna för
fordonsskatten. Det kan inte vara rimligt att med åberopande av sådana omständigheter
införa en lägre progression för släpvagnarna än vad som gäller
för lastbilarna. En dylik åtgärd skulle ofrånkomligen konservera den nuvarande
snedvridningen utan att därför undanröja verkningarna för de kategorier
som motionärer och företrädare för näringslivet ansett särskilt missgynnade
genom förslaget i propositionen. Det torde inte heller vara möjligt

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 35

att tillgodose alla dessa önskemål genom att i skatteförfattningen införa undantag
för vissa kategorier av fordon.

Den enda tekniskt tillfredsställande lösningen av dessa problem på längre
sikt är att beskattningen görs direkt beroende av den vägsträcka som lastfordonet
tillryggalagt, alltså en väglängdsskatt differentierad med hänsyn
till totalvikten. Enligt utskottets mening är det därför angeläget att vid en
mera genomgripande reform av vägtrafikbeskattningen alla ansträngningar
görs för att anknyta beskattningen till det faktiska utnyttjandet av vägnätet
även om en dylik åtgärd skulle vara förenad med vissa kostnader. Som bilskatteutredningen
framhållit skulle en sådan skatteform eliminera inte bara
problemen med fordonsskatten utan också de inte obetydliga kontrollsvårigheter
som f. n. är förenade med brännolj ebeskattningen. Det bör även understrykas
att man med ett sådant skattesystem har möjligheter att anpassa
beskattningen till den tekniska utvecklingen, som snabbt kan göra de nuvarande
beskattningsf orm erna inaktuella genom utnyttjande av nya energikällor
in. m. Bilskatteutredningen undersöker därför f. n. möjligheterna att
skapa tekniska förutsättningar för en från bl. a. kontrollsynpunkt tillfredsställande
kilometerbeskattning.

I avvaktan på en mera omfattande reform av vägtrafikbeskattningen vill
utskottet förorda att de ovan angivna släpvagnskategorierna, som vid en
konsekvent utbyggnad av släpvagnsbeskattningen skulle drabbas av en i förhållande
till transportutnyttjandet oskälig beskattning, kommer i åtnjutande
av vissa skattelättnader. Utskottet har övervägt olika lösningar och därvid
funnit att dispensregler avseende de genom förslaget i propositionen tillkommande
nya skatteklasserna bör kunna intas i övergångsbestämmelserna
till författningsförslaget. Härigenom skulle man tekniskt sett vinna den fördelen
att administrationen inte belastas med andra dispensansökningar än
de som aktualiseras av det här behandlade författningsförslaget. Möjligheter
skulle således inte öppnas till nedsättning under nuvarande högsta skattebelopp.
Särskilda skäl torde nämligen inte föreligga att nedsätta skatten
under dessa gränser då de befintliga släpvagnarna anskaffats i medvetande
om de nu gällande bestämmelserna.

De avsedda dispensbestämmelserna bör enligt utskottets mening utformas
så att Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer •— med
sådan myndighet avses i första hand länsstyrelserna — om synnerliga skäl
föreligger äger nedsätta skatt som skall utgå enligt de nya bestämmelserna i
prop. 1969: 10. Nedsättningen skall kunna avse att skatten antingen reduceras
i förväg eller restitueras i efterhand. Som grund för nedsättningen bör
gälla att sökanden på lämpligt sätt styrker att en släpvagn endast använts
eller kommer att användas i förhållandevis obetydlig omfattning jämfört
med den normala användningen av sådana fordon. Från vissa branscher har
uppgivits att den normala användningen skulle ligga på en körsträcka av ca

3f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt Nr 35

36 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

10 000 mil per år. Med utgångspunkt från denna uppgift synes nedsättning
kunna komma i fråga om körningen inte överstiger 3 000 mil årligen. Härigenom
torde de mest angelägna önskemålen från näringslivets sida bli tillgodosedda.

1 fråga om bevisningen rörande fordonens användning kan givetvis vissa
svårigheter uppkomma. Hänsyn måste självfallet tas till omständigheterna
i de enskilda fallen. När det gäller den typ av underutnyttjande av släpvagnar
som beror på att samma dragfordon betjänar flera släpvagnar bör nedsättningen
kunna gälla hela gruppen utan hänsyn till den enskilda släpvagnens
årliga körsträcka. I den mån släpvagnarnas utnyttjande ligger till
grund för ersättning för utfört transportarbete bör i skälig omfattning
uppgifter som godtas av respektive parter kunna tillerkännas bevisvärde,
om omständigheterna inte talar däremot. En annan möjlighet som bör kunna
stå till buds för att styrka användningens omfattning är att den skattskyldige
får rättighet att på egen bekostnad installera väglängdmätare, som
kan plomberas och avläsas på lämpligt sätt. I syfte att undersöka möjligheterna
att införa en kilometerbeskattning har bilskatteutredningen föranstaltat
om visst utvecklingsarbete i fråga om väglängdsmätare. Om man vill
utföra mera omfattande praktiska prov med nykonstruerade mätare synes
en försöksverksamhet med fördel kunna ske just i fråga om de här avsedda
dispensfallen.

Vad slutligen gäller storleken av nedsättningen bör den lämpligen graderas
med hänsyn till den årliga körsträckan genom en nedsättning med visst
belopp per intervall om viss våglängd. Detaljerna i förslaget bör utformas
av Kungl. Maj :t efter samråd med de närmast berörda organisationerna och
länsstyrelserna. Utskottet vill vidare understryka att de föreslagna bestämmelserna
givetvis måste anses vara av rent provisorisk karaktär i avvaktan
på resultatet av bilskatteutredningens överväganden.

Beträffande överbeskattningen av påhängsvagnar har utskottet inte föreslagit
några jämkningar. Dessa beskattningseffekter belyses närmare i en
promemoria, som utarbetats av en av bilskatteutredningens experter och
som fogas som bilaga till detta betänkande. Härav framgår att en överbeskattning
av dessa fordon är för handen redan i nu gällande beskattning
och den minskar procentuellt sett vid den föreslagna progressiva utbyggnaden
av skatteskalan. Problem av denna art bör enligt utskottets mening
därför inte tas upp till prövning med anledning av de föreliggande förslagen
utan lösas i sitt större sammanhang. Frågan berör vissa av de grundläggande
bestämmelserna i vägtrafikförordningen rörande viktbestämningen
av fordon och påkallar därför ytterligare överväganden från bilskatteutredningens
sida.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
I: 881 och II: 1019, I: 893 och II: 1018, motionen I: 892 och motionen II: 1020
i vad de innehåller yrkanden om avslag på eller uppskov med behandlingen

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

37

av propositionen 1969: 10. I dessa motioner och i skrivelser framställda
yrkanden om ytterligare utredning eller ändrade beskattningsregler anser
utskottet besvarade eller tillgodosedda genom vad utskottet ovan uttalat och
förordat. Även det i motionen I: 892 framställda yrkandet om undantag
från den höjda släpvagnsskatten för gotlandsregistrerade släpvagnar torde
i viss mån bli tillgodosett om de angivna förutsättningarna för nedsättning
av skatten är för handen.

Bestämmelserna om beskattningen av släpvagnar är meddelade i förordningen
om automobilskatt. Utskottet vill i samband med de här behandlade
ändringarna i denna förordning också förorda ett förtydligande i förordningens
18 §, som bl. a. innehåller en fullmakt för Kungl. Maj :t att fastställa
s. k. dagskatt för utländska motorfordon. Med stöd av detta bemyndigande
har Kungl. Maj :t genom kungörelsen den 4 maj 1934 om skatt å
motorfordon, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts (SFS
1934: 122), förordnat att sådan skatt skall utgå för vissa andra motorfordon
än motorcykel eller personbil med 6 kr. och för vissa tyngre släpvagnar med
5 kr. för varje påbörjad dag. För att ingen tvekan skall råda om att bemyndigandet
också skall gälla släpvagnar förordar utskottet en ändring av författningstexten
på sätt framgår av utskottets hemställan.

Svårigheterna att utforma en tillfredsställande beskattning av traktorer
sammanhänger självfallet med att traktorn endast mera sällan är avsedd
för vägtrafik men ändå i viss omfattning trafikerar vägarna. Invändningarna
mot en traktorskatt kommer därför främst från företrädare för jordoch
skogsbruket, och det nu framlagda förslaget har framkallat inte oväntade
reaktioner bland företrädare för dessa näringar, eftersom vissa av deras
organisationer ställt sig avvisande till utredningens förslag beträffande beskattning
av andra traktorer än trafiktraktorer. Följaktligen har åtskilliga
motionsyrkanden framförts om avslag på förslaget i propositionen att beskatta
även andra traktorer än trafiktraktorer, om ytterligare differentiering
av skatten, om undantag för s. k. reservtraktorer m. m.

Som tidigare nämnts innebär förslaget om traktorskatt att traktor, som
används för transport på allmän väg av andra varor än vissa lantbruks- och
skogsbruksprodukter, skall beskattas som trafiktraktor (klass I). För dessa
traktorer föreslås skatten till hälften av den skatt som nu utgår på lastbil
med motsvarande tjänstevikt. Släpvagn, som kopplas till sådan traktor, skall
beskattas på samma sätt som släpvagn till bil. För brännolja som används
för drift av trafiktraktor skall brännoljeskatt utgå. I denna del har förslaget
i stort sett endast mött invändningar beträffande vissa särskilda traktortyper,
nämligen s. k. traktordumprar.

För flertalet traktorer inom jordbruket och skogsbruket, dvs. för traktorer
med tjänstevikt som inte överstiger 2 500 kg, föreslås en årlig skatt på
200 kr. För större traktor skall enligt förslaget skatt utgå med 300 kr. (Dessa
skattesatser gäller klass II). Brännoljeskatt föreslås inte utgå för olja som

38 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

används för drift av sådan traktor. För bensindrivna jordbrnkstraktörer
föreslås en höjning av nu utgående restitutionsbelopp, så att restitutionen
skall täcka också den del av förbrukningen, som anses hänförlig till traktorns
användning på allmän väg.

Utskottet har vid sin bedömning av dessa frågor funnit att det bör vara
av större värde för jordbruket att kollektivt få betala en låg skatt, som ger
samtliga jordbrukstraktorer tillträde till allmän väg, än att införa en mera
differentierad beskattning med olika skatteklasser och undantag för vissa
traktorer. Vill man göra en kostnadsjämförelse och försöka uppskatta vad
jordbruket borde få betala för att utnyttja vägarna för sina traktorer är det
svårt att få några exakta jämförelsepunkter. Utgår man emellertid från att
den genomsnittliga brännoljeförbrukningen ligger närmare 2 000 liter per
år och traktor och att de brännoljedrivna traktorerna utnyttjar allmän väg
i samma omfattning som de bensindrivna traktorerna antas göra enligt
grunderna för restitution av bensinskatt — alltså till en sjättedel av drivmedelsförbrukningen
— kan enbart drivmedelsskatten på brännolja för
traktor på allmän väg uppskattas till omkring 20 miljoner kr. per år. Att
fordonsskatten med hänsyn till axeltryck och lastförmåga inte bör understiga
100 kr. per år och traktor synes skäligt. Detta skulle innebära en sammanlagd
fordonsskatt på drygt 20 miljoner kr. Med utgångspunkt från en
sådan beräkning får de nu föreslagna skattesatserna, som beräknas ge ca
40 miljoner kr., anses skäliga. Det är enligt utskottets mening inte rimligt att
med hänsyn till anmälningsförfarande, administration, skattedebitering och
registrering påföra ett nämnvärt lägre årligt belopp än 200 kr. Det bör även
observeras alt skatten också blir en vid inkomsttaxeringen avdragsgill kostnad,
vilket torde innebära att nettobehållningen för statsverket i flertalet fall
endast kommer att utgöra halva skattebeloppet. Man kan följaktligen betrakta
200-kronorsskatten som en minimiavgift för jordbruks- och skogsbrUkstraktorernas
tillträde till allmän väg. Skatten kan också i fråga om
dessa traktorer ses som en solidarisk avgift för att täcka det gemensamma
vägkostnadsansvaret inom jordbruket och skogsbruket.

Vad vidare gäller s. k. reservtraktorer, alltså vanligen traktorer med antingen
stationär användning eller försedda med tillbehör för att kunna användas
för särskilda uppgifter, vill utskottet erinra om möjligheten att avregistrera
sådana fordon. Registreringsskyldigheten och därmed skattskyldigheten
omfattar endast med gummihjul eller band försedda traktorer. Det
synes i många fall saknas anledning att behålla gummihjulen på en traktor
som närmast används som en stationär motor. Även andra möjligheter
torde finnas för alt lösa de med reservtraktorerna förenade skatteproblemen.

Utskottet tillstyrker all Iså den i propositoinen föreslagna formen för
traktorbeskattning och avstyrker följaktligen motionsyrkandena om avslag

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 39

på vissa delar av propostionen och om annan klassindelning eller andra
skattesatser.

I motionen II: 1118 yrkas att en särskild klass införs för traktorer som inte
används på allmän väg och att sådana traktorer skall förses med särskilda
skyltar. Denna klass skulle enligt motionärernas mening vara skattefri. Utskottet
finner med hänvisning till det ovan anförda inte skäl biträda yrkandet
härom. I detta sammanhang vill utskottet något beröra frågan om traktorernas
skyltning. Propositionen innehåller inte något förslag på denna
punkt och avsikten synes vara att bestämmelser härom skall utfärdas i adminstrativ
ordning. Enligt utskottets mening är det från kontrollsynpunkt
angeläget att trafiktraktorer och andra traktorer förses med skyltar som
gör det möjligt att fastställa till vilken skatteklass fordonet hänförts.

I motionen II: 1101 yrkas att skatt skall utgå för släpvagn till varje traktor
som används på allmän väg. Detta skulle för lantbruket och skogsbruket
i praktiken innebära att användningen av traktorer i många fall skulle bli
helt olönsam. En sådan åtgärd, som kan försvaras från rent principiella
synpunkter, skulle av praktiska skäl inte vara möjlig att genomföra utan en
förhållandevis lång omställningstid. Det får inte anses uteslutet att den pågående
rationaliseringen inom jordbruket och skogsbruket kommer att skapa
förutsättningar för mera rationella transportsystem, där det med hänsyn
hl. a. till tidsvinsterna kommer att te sig mer naturligt att utnyttja lastbilar
i turkörning än traktorer, som också från trafiksäkerhetssynpunkt måste
anses mindre lämpliga.

Motionen aktualiserar emellertid en annan fråga som främst gäller transporter
av skogsprodukter på allmän väg. Författningsförslaget innebär att
även åkerier och skogsbolag, som har traktorer för transport uteslutande av
skogsprodukter, skall kunna få dem registrerade som hänförliga till klass II.
Härigenom kan de använda obeskattad brännolja och erlägga traktorskatt
med endast högst 300 kr. per år och undgå släpvagnsskatt. Genom ett sådant
förfarande skulle i och för sig inte uppkomma några påtagliga konkurrensproblem
om frågan endast varit begränsad till vad som vanligen betraktas
som traktorer. Vägtrafikförordningens definition på traktor innebär emellertid
att varje dragfordon med en högsta hastighet av 30 km i timmen kan
klassificeras som traktor. Inom skogsbruket används f. n. dragbilar med påhängsvagnar
och därefter kopplade släpvagnar för mycket tunga landsvägstransporter.
Genom ett förhållandevis enkelt ingrepp i bilarnas växellåda
kan hastigheten maximeras till den för traktorer medgivna. Används etl sådant
ekipage uteslutande för timmertransporter skulle alltså deu årliga skatten
endast uppgå till 300 kr., medan skatten utan ett sådant ingrepp kan beräknas
överstiga 20 000 kr. om hänsyn tas till den sammanlagda effekten av
traktorskatten, brännoljeskatten och den höjda släpvagnsskatten. Denna
skillnad måste i vissa fall inbjuda till att registrera här avsedda fordon som

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

traktorer och använda dem framför allt för korta transporter, exempelvis
mellan skogsföretagens terminaler och fabriker. Härigenom gynnas långsamma,
tunga transporter till förfång för andra trafikanter och ett sådant
förfarande står inte heller i överensstämmelse med principen om fordonens
kostnadsansvarighet för utnyttjandet av det allmänna vägnätet. Vidare kan
konkurrensrubbningar uppstå. Med hänsyn till risken för sådana komplikationer
har utskottet inte ansett sig kunna godta förslaget till traktorskatt
utan ändring. Utskottet har övervägt olika möjligheter i syfte att begränsa
de angivna olägenheterna och därvid stannat för att förorda att ett traktortåg,
som på allmän väg transporterar mer än 15 ton skogsprodukter, alltid
skall beskattas som trafiktraktor. I och för sig skulle en lägre gräns varit
att föredra, men därigenom skulle användningen av specialbyggda skogstraktorer
också kommit att begränsas på ett mindre lämpligt sätt. Genom
15-tonsgränsen undantas de till traktorer omgjorda lastbilarna från den förmånligare
skatteklassen utan att de inom jordbruket och skogsbruket använda
transporttraktorerna får någon försämrad ställning. Något motsArarande
problem i fråga om jordbrukets produkter och förnödenheter torde
inte — såvitt utskottet har sig bekant — vara för handen, varför inskränkningen
bör kunna begränsas till skogsprodukterna.

I ett par motioner och i en skrivelse till utskottet har behandlats vissa
särskilda frågor, som aktualiserats i samband med propositionen om traktorskatt.
I motionerna I: 972 och II: 1121 tas med utgångspunkt från förslaget
om skatt för släpvagn till trafiktraktor upp frågan om beskattningen
av s. k. traktordumprar. Dessa torde ha sin främsta användning vid större
anläggningsarbeten som vägbyggen och flygplatsbyggen för transport av
jord, sten och schaktmassor. Den svenskbyggda dumpern är ramstyrd. Genom
att den dragande delen av fordonet kan kopplas bort från släpvagnen
och hastigheten normalt inte överstiger 30 km i timmen kan fordonet
klassificeras som traktor med släpvagn, vilket innebär att den kan köras på
obeskattad brännolja och utan fordonsskatt. Då flertalet traktordumprar i
viss omfattning utnyttjar de allmänna vägarna kommer förslaget om traktorskatt
att innebära att halv lastbilsskatt kommer att utgå på dragfordonet
och full släpvagnsskatt på släpvagnen samt att brännoljan blir beskattad.
Dessa konsekvenser kan te sig hårda med hänsyn till att dessa fordon till
stor del utför transporter utanför de allmänna vägarna. Samtidigt bör dock
observeras dels att traktordumpern nu åtnjuter vissa skattemässiga favörer,
dels att de eventuellt ökade skattekostnaderna till stor del kommer att drabba
det allmänna genom att kostnaderna för vägbyggen o. d. till övervägande
del bestrids av allmänna medel. I de fall det kan styrkas att en traktordumper
till endast obetydlig del utnyttjar det allmänna vägnätet bör det enligt
utskottets mening vara möjligt att nedsätta skatten för traktordelen, släpvagnen
eller bådadera. Det finns därför skäl att också i traktorskatteförordningen
införa dispensregler i detta syfte. Vidare bör Ivungl. Maj:t få rätt

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

att förordna att traktor, som enligt författningen skall tillhöra klass I, får
hänföras till klass II.

Sistnämnda åtgärd bör emellertid endast i undantagsfall tillgripas beträffande
traktordumprar. I första hand bör sådana fall som Sveriges tivoliägares
riksförening åberopat i skrivelse till utskottet föranleda ändrad klassificering
av traktor. Transporten av tivolivagnar sker i stor omfattning per
järnväg. För att transportera vagnarna från järnvägsstation til! uppställningsplats
används traktorer, som normalt går på allmän väg. Dessa transportsträckor
är förhållandevis korta. Den för tivoliägarna besvärande konsekvensen
av förslaget till traktorskatteförordning är emellertid inte att traktorerna
skulle bli trafiktraktorer och endast få köras på beskattad brännolja
utan att själva tivolivagnarna måste registreras som släpvagnar och att
full släpvagnsskatt således skall utgå. En tivoliägare som enligt avtal med
SJ har ordnat huvuddelen av sina transporter med tåg bör kunna få de
traktorer som endast används för transport mellan järnvägsstation och uppställningsplats
hänförda till klass II och således endast betala den lägre
traktorskatten samt slippa erlägga skatt för vagnarna. Liknande omständigheter
kan också åberopas i fråga om industritraktorer som endast går mycket
korta sträckor på allmän väg eller som sporadiskt utför vissa renhållningstransporter.

Vid granskning av författningsförslagens tekniska utformning har utskottet
funnit att de föreslagna ändringarna i förordningarna om brännoljeskatt
■resp. gasolskatt inte bör träda i kraft den 1 september 1989 utan först den
1 januari 1970, då traktorskatten skall börja utgå. Utskottet förordar vidare
den redaktionella ändringen av 1 § i förslaget till traktorskatteförordning att
punkten c) i fjärde stycket utgår, då samma begränsning som denna punkt
avser är angiven i 2 § tredje stycket.

Mot de delar av propositionerna som inte särskilt behandlats i betänkandet
har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 10 antar det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr
250) om automobilskatt med de ändringar och tillägg att
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 5 § för- Härigenom förordnas, att 5 och
•ordningen den 2 juni 1922 om auto- 18 §§ förordningen den 2 juni 1922

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

mobilskatt skall erhålla ändrad ly- om automobilskatt skall erhålla änd
delse på sätt nedan anges. råd lydelse på sätt nedan anges.

dels 18 § erhåller följande ändrade lydelse:

(Nuvarande Igdelse)

18

Efter vilka grunder samt på vad
sätt den, som tillverkar eller bedriver
handel med automobiler eller
släpvagnar, skall erlägga skatt för
användande i trafik av automobil
eller släpvagn, som av honom hålles
till salu, så ock om och i vad mån
skatt skall utgå för automobil, som
för tillfälligt brukande i riket från
utlandet införts eller av utomlands
bosatt person för sådant ändamål
här förvärvats, bestämmes av Konungen.

(Föreslagen Igdelse)

§•

Efter vilka grunder samt på vad
sätt den, som tillverkar eller bedriver
handel med automobiler eller
släpvagnar, skall erlägga skatt för
användande i trafik av automobil
eller släpvagn, som av honom hålles
till salu, så ock om och i vad mån
skatt skall utgå för automobil eller
släpvagn, som för tillfälligt brukande
i riket från utlandet införts eller
av utomlands bosatt person för sådant
ändamål här förvärvats, bestämmes
av Konungen.

dels övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1970. den 1 januari 1970. Föreligger syn nerliga

skäl kan Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
nedsätta skatten, dock lägst till
belopp som följer av äldre bestämmelser.

B) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 45

dels antar de vid propositionen fogade förslagen till

1) traktorskatteförordning med de ändringar att 1 och
2 §§ och en tillkommande 5 § erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Kiingl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

1 §•

För registrerad------denna förordning.

Uttrycken traktor----— —- (nr 648).

Med allmän----—--allmän samfärdsel.

Med transport på allmän väg avses
befordran på sådan väg av gods,
som ej är lastat på traktorn eller
motorredskapet. Som transport på
allmän väg anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över
allmän väg,

b) befordran vid färd till eller
från arbetsplats, försäljningsställe
eller dylikt av redskap, som skall
drivas med traktorn eller motorredskapet,
eller drivmedel eller reservdelar
för traktorn eller redskapet,

c) befordran av produkter från
eller förnödenheter för lantbruk eller
skogsbruk.

Förordningen gäller---—---

Med transport på allmän väg avses
befordran på sådan väg av gods,
som ej är lastat på traktorn eller
motorredskapet, Som transport på
allmän väg anses dock ej

a) godsbefordran vid passage över
allmän väg,

b) befordran vid färd till eller
från arbetsplats, försäljningsställe
eller dylikt av redskap, som skall
drivas med traktorn eller motorredskapet,
eller drivmedel eller reservdelar
för traktorn eller redskapet.

militärt fordonsregister.

2 §.

Fordon för------— två klasser.

Till klass I-------motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor
vars användning för transport på
allmän väg är begränsad till befordran
av produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk.

Som trafiktraktor anses icke traktor
vars användning för transport på
allmän väg är begränsad till befordran
av produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk
under förutsättning, såvitt gäller
skogsbruk, att lasten sammanlagt
icke överstiger 15 ton.

Till klass II----— — än trafiktraktor.

5 §.

Föreligger synnerliga skäl kan
Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer medge nedsättning
av eller befrielse från traktorskatt
eller medge att traktor, som
enligt denna förordning skall höra
till klass I, hänföres till klass II.

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

2) förordning om ändring i förordningen den 15 december
1961 (nr 653) om brännoljeskatt med den ändringen
att övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
den 1 september 1969. den 1 januari 1970.

3) förordning om ändring i förordningen den 29 maj 1964
(nr 352) om gasolskatt med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft
den 1 september 1969. den 1 januari 1970.

dels förklarar att det vid propositionen fogade förslaget
till

4) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den
28 september 1951 (nr 648)

inte föranleder någon erinran från riksdagens sida;

dels bemyndigar Kungl. Maj :t att — enligt hittills tilllämpade
grunder för beräkning av restitutionen — förordna
om restitution fr. o. m. år 1970 tills vidare av bensinskatt
på bensin, som förbrukats vid användning av bensindrivna
traktorer inom jordbruket, med 350 kr. för traktor
och år;

C) att riksdagen avslår

de med anledning av proposition nr 10 väckta motionerna

1) I: 891 och II: 1019

2) I: 893 och II: 1018

3) 1:892

4) 1:894

5) II: 1020

samt de med anledning av proposition nr 45 väckta motionerna 1)

I: 956 och II: 1099

2) I: 957 och II: 1100

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

3) I: 958 och II: 1098

4) I: 972 och II: 1121

5) I: 974 och II: 1120

6) 1:973

7) II: 1101

8) II: 1118

9) II: 1119

i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom
vad utskottet anfört och hemställt.

Stockholm den 6 maj 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Sundin* (ep), Wärnberg* (s), Gösta Jacobsson (m), Paul Jansson (s), Stadling
(s), Karl Pettersson (m), Ove Karlsson (s) och Levin (fp); samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås* (m), Brandt (s),
Engkvist (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar Nyström* (s), Eriksson i Bäckmora
(ep), Wikner* (s), Andersson i Södertälje (s), Marcusson (s) och
Sundkvist (ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Lundström (fp), Sundin (ep), Gösta Jacobsson (m), Karl
Pettersson (m), Levin (fp), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp),
herrar Eriksson i Bäckmora (ep) och Sundkvist (ep), vilka
dels anfört följande beträffande

A. Ärendenas behandling

Enligt de av riksdagen år 1963 beslutade riktlinjerna för den statliga
trafikpolitiken skall denna baseras på kostnadsansvarighetsprincipen, dvs.
varje trafikgren skall bära de kostnader den förorsakar det allmänna. Även
motorfordonsbeskattningen skall alltså bygga på denna princip och en särskild
utredning, vägkostnadsutredningen, har tillsatts för att undersöka de
komplicerade tekniska problem som sammanhänger med kostnadsansvarigheten
för vägarna. Samtidigt fick bilskatteutredningen i uppdrag att bl. a.
utforma systemet för kostnadernas finansiering. Utan att avvakta slutfö4
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 35

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

randet av dessa utredningar har på ytterst lösa grunder det förslag till skärpt
släpvagnsbeskattning konstruerats som nu föreligger. Tillfredsställande utredningsmaterial
saknas, varför det inte varit möjligt att överblicka behovet
och konsekvenserna i olika hänseenden. Vi finner det anmärkningsvärt
alt propositionen trots sina vittgående konsekvenser inte bygger på något
i vanlig ordning remissbehandlat förslag. Att den kraftiga höjning som föreslås
för de tyngre släpvagnarna skulle erfordras med hänsyn till kostnadsansvarighetsprincipen
har inte visats. Tvärtom finns det mycket som talar
för att de starkt progressiva skatteuttag som föreslås är väsentligt större
än vad genomförandet av denna princip kräver. Beskattningens höjd bör
inte fastställas utan ytterligare klarlägganden av släpvagnarnas vägkostnadsansvar.
Enbart denna omständighet bör föranleda att ärendet hänskjutes
till riksdagens höstsession, så att erforderliga undersökningar kan
göras under mellantiden.

Åtskilliga av de svårigheter som uppkommer genom en skärpt släpvagnsskatt
har sin grund i att utnyttjandegraden varierar högst väsentligt på
grund av konstruktion och transportsystem. Vi vill i angivna hänseende
peka på den omfattande provkarta på olika släpfordonstyper med varierande
användningssätt som föreligger. Specialvagnar spelar en stor roll för
transport av skogsprodukter, betongelement, färdiga hus, grävmaskiner och
lyftkranar in. in. Därtill kommer att ett stort antal släpvagnar har en årlig
total användningstid som väsentligt understiger motsvarande tid för de vanliga
lastbilarna. Att rätta till de oformligheter, som förslaget i propositionen
i denna del medför, enbart genom dispenser låter sig inte göra. Ett vidsträckt
dispensförfarande medför administrativa svårigheter och står dåligt
i överensstämmelse med riksdagens beskattningsrätt. Enligt vår mening
hör en ökad differentiering av släpvagnsskatten kunna övervägas för att
minska olägenheterna av en skärpt beskattning. Lättnader i beskattningen
för släpvagnar med kort körtid bör medges under särskilt angivna förutsättningar.

Även om det finns motiv för införande av en skärpt beskattning av släpvagnar,
måste riksdagen ha ett tillfredsställande faktaunderlag för att kunna
fatta beslut i denna fråga. Då sådant underlag saknas, borde kompletterande
utredning ha verkställts och ett slutligt ställningstagande uppskjutits
till höstsessionen. Eftersom beskattningen av släpvagnar och traktorer måste
ses i ett sammanhang bör jämväl beslutet om traktorbeskattningen anstå
tills förutsättningar för prövning av släpvagnsskatten föreligger. Vi är i
likhet med utskottets majoritet angelägna om att de här behandlade frågorna
avgörs utan onödig tidsutdräkt och förordar därför att utskottet får ta
initiativ till den ytterligare utredning som erfordras. Vi finner det därvid
angeläget att bilskatteutredningen får yttra sig över den nu föreslagna
skärpningen av släpvagnsskatten. Genom det här angivna förfarandet bör

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 47

det bli möjligt att vid detta års höstriksdag ta ställning till de förevarande
spörsmålen.

B. Släpvagnsskatten

Om vårt angivna uppskovsyrkande skulle av riksdagen lämnas utan bifall
vill vi som en provisorisk lösning i andra hand föreslå följande.

Vi vill inte bestrida att den utveckling som under senare år ägt rum i
riktning mot större släpvagnar bör föranleda en översyn av beskattningen
av sådana fordon och vi kan acceptera en rimlig skärpning av skatten på
fordon över 14 ton, för vilka skatten f. n. är 1 800 kr. oavsett hur mycket
totalvikten överstiger nämnda viktgräns. Dessa bestämmelser innebär otvivelaktigt
ett skattemässigt gynnande av de större släpvagnstyperna. För att
motverka den snedvridning av konkurrensförhållandena gentemot andra
transportmedel, som till följd härav äger rum, anser vi oss kunna så till
vida acceptera Kungl. Maj :ts proposition som vi i princip förordar att viss
höjning av släpvagnsskatten nu kommer till stånd utan att avvakta ställningstagandet
till bilskatteutredningens slutliga förslag, som enligt uppgift
kommer att framläggas först in på 1970-talet. Vi finner emellertid klokheten
bjuda att nämnda provisorium inte så utformas att en fortsatt utveckling
av transportväsendet hämmas genom en maximal skattebelastning av
släpvagnarna utan i stället beskattningen ges en mera moderat avvägning
med tanke på de skiftande förhållanden i fråga om specialkonstruktioner,
användningssätt och användningsfrekvens som föreligger. Det har icke
tillfredsställande motiverats, varför släpvagnsskatten skall ges samma progressivitet
som lastbilsskatten.

Utnyttjandet av släpvagnar och påhängsvagnar har i hög grad bidragit
till den rationaliseringsprocess på transportväsendets område som ägt rum
och vilken möjliggjort att transportkostnaderna kunnat hållas nere. Det
framstår därför som angeläget att en blivande beskattningsreform på området,
som syftar till en anpassning av släpvagnsskatten efter vägkostnaderna, utformas
så att rationaliseringsvinsterna inte äventyras. Det här behandlade
förslaget synes oss innebära väsentliga risker i sådant avseende.

Vi finner därför skäl förordna att skatten för släpvagnar med totalvikt
mellan 14 ton och 36 ton blir proportionell i förhållande till totalvikten och
att den med bibehållande av de i propositionen föreslagna viktklasserna
t. o. m. 36 ton skall utgå med etappvis höjda belopp som motsvarar 150 kr.
per ton. Att slutgränsen sätts vid 36 ton motiveras med att fordon över
denna storlek regelmässigt inte får användas utan särskilt tillstånd av vederbörande
länsstyrelse och har låg utnyttjandegrad.

Med den av oss föreslagna provisoriska lösningen, vilken innebär en avvägning
som bör kunna accepteras utan närmare utredning om släpvagnar -

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

nas vägkostnadsansvar, minskas behovet av dispenser väsentligt. Vi är dock
medvetna om att utrymme ändå bör finnas för dispenser för vissa fordon.
Särskilda dispensregler blir alltså erforderliga för att undvika påtagliga
skatteorättvisor. Med hänsyn till riksdagens beskattningsrätt bör proposition
rörande dispensreglernas närmare utformning föreläggas höstriksdagen.

C. Traktorskatten

Förslaget om beskattning av traktorer innebär att skatten bestäms efter
schablonmässiga grunder och ej med hänsyn till fordonens vägkostnadsansvar.
Trots detta avsteg från den av riksdagen beslutade kostnadsansvarighetsprincipen
bör emellertid traktorskatten så långt möjligt anpassas till
skatten på fordon vilka utför ett motsvarande trafikarbete. Den vitt skilda
och därmed starkt varierande användningen på allmän väg av traktorer
motiverar dessutom en klar skattemässig differentiering. Med denna utgångspunkt
anser vi, att en indelning i tre klasser med viss variation inom
klasserna efter fordonens tjänstevikt är motiverad. I klass I bör lämpligen
de s. k. trafiktraktorerna med den mest omfattande väganvändningen ingå
i enlighet med propositionens indelning. De traktorer inom jord- och skogsbruk
som i mycket obetydlig utsträckning används på allmän väg bör ingå
i en särskild skattefri klass III. Till denna klass bör hänföras sådana traktorer
som inte används för transport på allmän väg eller vars användningför
sådan transport är begränsad till antingen passage av allmän väg eller
färd till eller från arbetsplats, hörande till brukningsenheten. Övriga traktorer
hänförs till klass II. Eftersom vägslitaget varierar icke obetydligt med
hänsyn till fordonens tjänstevikt finner vi en ytterligare differentiering i
tjänsteviktsklasser motiverad. Uppdelningen bör i enlighet med vad som
förordas i motionerna 1:974 och II: 1120 göras så att den årliga skatten
utgör för traktor med en tjänstevikt ej överstigande 2 300 kg 100 kr., om
tjänstevikten överstiger 2 300 men ej 3 000 kg 200 kr. och om tjänstevikten
överstiger 3 000 kg 300 kr.
dels hemställt

A) att riksdagen med hänsyn till vad reservanterna anfört
beträffande ärendenas behandling beslutar

1) uppskjuta behandlingen av Kungl. Maj :ts propositioner
nr 10 och nr 45 till höstsessionen av innevarande års
riksdag i avvaktan på resultatet av den utredning i frågorna
som det i enlighet med det anförda bör ankomma på utskottet
att låta verkställa,

2) att den föreslagna beskattningen av släpvagnar och
traktorer skall gälla från och med den 1 april 1970;

B) att riksdagen om yrkandet under A icke bifalles

1) antar det under punkten A i utskottets hemställan an -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969 49

givna förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med den ändringen
att 5 § erhåller följande såsom reservanternas förslag
betecknade lydelse:

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

5 §•

Skatt utgår------automobilens tjänstevikt:

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med etthundratjugu kronor; om

totalvikten uppgår till ettusen
men icke etlusenfemhundra kilogram,
med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor; om

totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med
trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen
men icke femtusen kilogram,
med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen
men icke åttatusen kilogram,
med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen
men icke elvatusen kilogram,
med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen
men icke fjortontusen kilogram,
med ettusenåttahundra kronor;

om totalvikten uppgår till fjortontusen
men icke sjuttontusen kilogram,
med tvåtusenfemhundratjugu
kronor;

om totalvikten uppgår till sjuttontusen
men icke tjugutusen kilogram,
med tretusentvåhundrafgrtio kronor; -

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med etthundratjugu kronor; om

totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundraåttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med tvåhundrafyrtio kronor; om

totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med
trehundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen
men icke femtusen kilogram,
med sexhundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen
men icke åttatusen kilogram,
med åttahundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till åttatusen
men icke elvatusen kilogram,
med ettusenåttio kronor;

om totalvikten uppgår till elvatusen
men icke fjortontusen kilogram,
med ettusenfemhundratrettio kronor; om

totalvikten uppgår till fjortontusen
men icke sjuttontusen kilogram,
med ettusenniohundraåttio
kronor;

om totalvikten uppgår till sjuttontusen
men icke tjugutusen kilogram,
med tvåtusenfyrahundratrettio kronor; -

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

(Utskottets förslag)

om totalvikten uppgår till tjugutusen
men icke tjugufemtusen kilogram,
med tretusenniohundrasextio
kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen
men icke trettiotusen kilogram,
med femtusenfyrahundra kronor; om

totalvikten uppgår till trettiotusen
men icke trettiofemtusen kilogram,
med sextusenåttahundrafyrtio
kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen
men icke fyrtiotusen kilogram,
med åttatusentvåhundraåttio
kronor; samt

om totalvikten uppgår till fyrtiotusen
kilogram eller mera, med niotusensjuhundratjugu
kronor.

Det åligger---------

(Reservanternas förslag)

om totalvikten uppgår till tjugutusen
men icke tjugufemtusen kilogram,
med tretusenetthundraåttio
kronor;

om totalvikten uppgår till tjugufemtusen
men icke trettiotusen kilogram,
med tretusenniohundratrettio
kronor;

om totalvikten uppgår till trettiotusen
men icke trettiofemtusen kilogram,
med fyratusensexliundraåttio
kronor;

om totalvikten uppgår till trettiofemtusen
kilogram eller mera, med
fyratusenåttahundratrettio kronor.

av skatten.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om proposition
till innevarande års höstriksdag med förslag till bestämmelser
rörande den nedsättning och restitution av
automobilskatt, som påkallas av den skärpta släpvagnsbeskattningen,

3) antar det under punkten Bli utskottets hemställan
angivna förslaget till traktorskatteförordning med de ändringar
att 1, 2 och 3 §§ erhåller följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

1 §•

För registrerad traktor och regist- För registrerad traktor och registrerat
motorredskap utgår traktor- rerat motorredskap skall erläggas
skatt enligt denna förordning. traktorskatt enligt bestämmelserna i

denna förordning.

Uttrycken Iraktor —-----eller redskapet.

Förordningen gäller —-----militärt fordonsregister.

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

51

(Utskottets förslag)

(Reservanternas förslag)

2 §•

Fordon för vilka utgår traktorskatt
indelas i två klasser.

Till klass I hör traktor som används
för transport på allmän väg
(trafiktraktor) och motorredskap
som används på motsvarande sätt.

Som trafiktraktor anses icke traktor
vars användning för transport
på allmän väg är begränsad till befordran
av produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk
under förutsättning, såvitt gäller
skogsbruk, att lasten sammanlagt
icke överstiger 15 ton.

Till klass II hör annan traktor än
trafiktraktor.

I skattehänseende indelas traktorer
i tre klasser.

Till klass I hör traktor som används
för transport på allmän väg
(trafiktraktor) och motorredskap
som används på motsvarande sätt.
Till denna klass hör också traktor
som på allmän väg transporterar
produkter från eller förnödenheter
för skogsbruk om lasten sammanlagt
överstiger 15 ton.

Till klass II hör traktor vars användning
för transport på allmän
väg är begränsad till befordran av
produkter från eller förnödenheter
för lantbruk eller skogsbruk, under
förutsättning, såvitt gäller skogsbruk,
att lasten sammanlagt icke
överstiger 15 ton.

Till klass III hör traktor som icke
används för transport på allmän väg
eller vars användning för sådan
transport är begränsad till antingen
passage av allmän väg eller färd till
eller från arbetsplats hörande till
brukningsenheten.

3

För fordon---------

För traktor som tillhör klass II
utgår traktorskatt för helt kalenderår
med 200 kronor, om tjänstevikten
ej överstiger 2 500 kilogram, och 300
kronor, om tjänstevikten överstiger
2 500 kilogram.

§•

--av tjänstevikten.

För traktor som tillhör klass II
utgår traktorskatt för helt kalenderår
med 100 kronor, om tjänstevikten
ej överstiger 2 300 kilogram, med 200
kronor, om tjänstevikten överstiger
2 300 kilogram men icke 3 000 kilogram
och med 300 kronor om tjänstevikten
överstiger 3 000 kilogram.

För traktor som tillhör klass III
utgår ej traktorskatt.

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Bilaga A

Till Bevillningsutskottet

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 10 år 1969, i vilken föreslås
en höjning av fordonsskatten för tyngre släpvagnar, vill Näringslivets
Trafikdelegation framhålla följande.

Det är enligt Trafikdelegationens uppfattning angeläget, att frågor rörande
förändrad beskattning eller andra väsentliga ändringar av förutsättningen
för näringslivets transporter bedöms med ledning av ett tillfredsställande
utredningsmaterial. Endast härigenom blir det möjligt att överblicka
förslagets alla konsekvenser.

Det förslag till höjning av släpvagnsskatten som nu framlagts saknar sådant
utredningsunderlag, varför det ej är möjligt att med ledning av propositionen
bedöma vilka effekter höjningarna kan komma att få. Enligt delegationens
uppfattning är det också förvånande, att förslaget framlagts innan
bilskatteutredningen, som har till uppgift att behandla just skattefrågor
av denna typ, fått tillfälle att redovisa sina överväganden.

Även om vissa justeringar av skatterelationen mellan lastbilar och släpvagnar
på sikt kan bli aktuella måste konstateras att det nu framlagda förslaget
är så bristfälligt underbyggt att det ej bör läggas till grund för beslut
i skattefrågan. Relationerna mellan vägkostnaderna och fordonstyper resp.
fordonsstorlekar är därtill så väsentligt mycket mer komplicerade än som
antytts i propositionen. Det är överhuvud taget tveksamt om man på kostnadsmässiga
grunder kan fördela mer än en förhållandevis liten del av det
totala kostnadsansvaret. Riksdagens ställningstagande bör därför anstå
till dess bilskatteutredningen redovisat sitt utredningsmaterial.

Bland de uppenbara nackdelarna i släpvagnsskatteförslaget som redan
nu kan överblickas kan nämnas de skattemässiga konsekvenserna för påhängsvagnar
för vissa systemtransporter och för specialsläpvagnar.

Det är lätt att konstatera att påhängsvagnarna (dvs. semitrailers) missgynnas
i skatteförslaget jämfört med mer konventionella kombinationer av
dragbil och vanlig två- eller treaxlig släpvagn. Detta sammanhänger med
att en väsentlig del av påhängsvagnens beskattade totalvikt vilar på dragbilen,
som beskattas för sig. Härigenom åstadkommes en form av dubbelbeskattning,
som självfallet skulle komma att hämma utvecklingen av dessa
fordonstyper, som eljest medför fördelar.

I anslutning härtill bör också utvecklingen mot olika slag av systemtransporter
uppmärksammas. Det kan här vara fråga om renodlade landsvägstransportsystem
exempelvis med ett flertal påhängsvagnar eller andra släpvagnar
som betjänar ett dragfordon. Medan släpfordonen lastas eller lossas
används dragfordonen för förflyttning av andra släp. Härigenom kommer
släpvagnarna att utnyttjas för väsentligt kortare körsträckor än dragfordonen.
Dessa förhållanden har ej beaktats i Kungl. Maj :ts skatteförslag.

Andra fall där skatteförslaget på ett orimligt sätt drabbar utvecklade
transportsystem har belysts bl. a. i bifogade skrivelser från ASG och ASGtransportörerna
till finansministern. Enligt detta system transporteras på -

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

53

hängsvagnar på speciellt utrustade järnvägsvagnar mellan Stockholm och
Göteborg. Även dessa påhängsvagnar som sålunda endast använder vägoch
gatunätet för korta lokala körningar medan de under övrig tid transporteras
på järnväg drabbas fullt ut av den föreslagna höjda släpvagnsskatten.
Förslaget motverkar uppenbarligen utvecklingen mot sådana former
av transportsamverkan mellan trafikmedlen. Detsamma gäller självfallet de
fall då påhängsvagnar och andra släpvagnar under väsentlig del av tiden
utnyttjas för transporter med färjor exempelvis i Gotlandstrafiken.

I propositionen har ej heller uppmärksammats att åtskilliga tunga släpvagnar
utnyttjas endast i mycket liten omfattning. Det är då i första hand
fråga om specialfordon för förflyttning exempelvis av grävmaskiner eller
andra arbetsredskap. Att belasta dessa släpvagnar utan hänsyn till den korta
utnyttjandetiden leder ofrånkomligen till väsentliga kostnadsökningar
och kommer i åtskilliga fall att hindra användningen av rationella specialfordon.

Med hänsyn till det bristfälliga underlaget för förslaget till höjd släpvagnsskatt
och till de uppenbara nackdelar för näringslivet förslaget skulle
leda till hemställer Trafikdelegationen, att Kungl. Maj :ts proposition nr 10
år 1969 i avvaktan på förslag från bilskatteutredningen ej läggs till grund
för beslut om ändrad släpvagnsbeskattning.

Stockholm den 5 mars 1969

NÄRINGSLIVETS TRAFIKDELEGATION
Ingemar Blennow

/Gunnar Himmelstrand

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Bilaga B

PM

med beräkningar av överbeskattningen av påhängsvagnar i jämförelse

med övriga släpvagnar

Föreliggande kalkyler är baserade på gällande skattesatser avseende lastbilar
och på i proposition nr 10 år 1969 föreslagna beträffande släpvagnar.
De får alltså inte ses såsom ingående i bilskatteutredningens arbete på en
revision av vägtrafikbeskattningen. Problemet har emellertid uppmärksammats
av utredningen och kommer att behandlas av denna.

För kalkylen har utvalts 4 släpvagnar med total vikt enligt nedanstående
tabell 1. Enligt prop. 10 får dessa den fordonsskatt som anges i tabellen.

Tabell 1. Föreslagna fordonsskatter för vissa utvalda släpvagnar

Släpvagn

Totalvikt

ton

Föreslagen skatt
kr/år

CD

(2)

(3)

I.........................

15,0

2 520

11.........................

20,0

3 960

III.........................

25,0

5 400

IV.........................

30,0

6 840

De angivna skattesatserna förutsättes gälla oberoende av om släpvagnen
är påhängsvagn eller övrig släpvagn. Emellertid har det med rätta framhållits
att påhängsvagnarna är överbeskattade eller om man så vill att fordonståg
innehållande påhängsvagn är dubbelbeskattade. Viss del av skatten
skulle redan vara betald hos dragbilen, som har särskild anordning för påhängsvagn.
Maximilasten hos denna utgöres helt av den del av påhängsvagnens
totalvikt, som upptas av dragbilen. Det har därför sitt intresse att
närmare undersöka beskattningen av dragbilen. Den genomsnittliga tjänstevikten
hos lastbilar, som drar påhängsvagnar med i tabell 1 angivna totalvikter,
kan bestämmas med tillhjälp av tabell och diagram 3.21.31 sidorna
87 och 88 i »Lastbilar och lastbilstrafik m. m.» (Fi 1969:1). Lastbilarnas
tjänstevikter och fordonsskatter finnes redovisade i tabell 2.

Tabell 2. Till påhängsvagnarna hörande dragbilars tjänstevikter och fordonsskatt

Släpvagn

Dragbilens

tjänstevikt

ton

Dragbilens for-donsskatt
kr/år

(1)

(2)

(3)

I.........................

5,7

3 912

II.........................

6,7

4 872

III.........................

7,3

5 700

IV.........................

7,5

6 060

55

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Lastbilståg av dessa storlekar har vanligen axelarrangemang enligt bilaga 1.

För släpvagn I och II är den övre silhuetten den vanliga, för släpvagn III
förekommer både den mellersta och den undre och för släpvagn IV vanligen
den undre.

Ur tabellerna och diagrammen 3.51.24 och 3.51.28 på sidorna 159 och 160
resp. 167 och 168 i ovannämnda betänkande kan totalvikterna och därmed
maximilasterna bestämmas. Dessa har sammanställts i tabell 3. Förutsätter
man att fordonsskatten är bestämd så att den motsvarar hela totalvikten
kan den tänkas uppspjälkad i en del, som svarar mot tjänstevikten och en
del mot maximilasten. Om vid tjänstevikten Tji( maximilasten M; och totalvikten
Tj fordonsskatten är F; blir alltså maximilastandelen av fordonsM-
X F skatten

—!—-'' vilken likaledes redovisats i tabell 3:

T;

Tabell 3. Fördelning av dragbilarnas totalvikt och fordonsskatt

Släpvagn

Dragbilens

Dragbilens

Maximilastandel

totalvikt

maximilast

av fordonsskat-

ton

ton

ten kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

1...............

13,0

7,3

2 200

II...............

16,5

9,8

2 900

III...............

19,0

11,7

3 500

IV...............

21,5

14,0

3 900

Kolumn (4) tabell 3 skulle enligt resonemanget ovan ge en bild av påhängsvagnens
överbeskattning, dvs. skatten på den del av påhängsvagnens
totalvikt, som tas ut både hos påhängsvagnen och dragbilen.

Emellertid kompliceras kalkylen av att dragbilarna är uppenbart underbeskattade.
De har nämligen avsevärt lägre tjänstevikt för en viss totalvikt,
än lastbilar, som inte har anordning för påhängsvagn, och får, eftersom
fordonsskatten tas ut efter tjänstevikten för låg skatt.

Tabellerna och diagrammen 3.51.25 och 3.51.29 på sidorna 161 och 162
resp. 169 och 170 ger uppgifter om tjänstevikterna för lastbilar exkl. sådana
med anordning för påhängsvagn vid totalvikter enligt kolumn 2, tabell 3.
Dessa jämte tillhörande fordonsskatter finns redovisad i tabell 4.

Tabell 4. Fordonsskatter för lastbilar utan anordning för påhängsvagn

Släpvagn

Totalvikt

ton

Tjänstevikt

ton

Fordonsskatt

kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

I...................

13,0

6,6

4 776

II...................

16,5

7,8

6 600

III...................

19,0

8,7

8 220

IV...................

21,5

9,1

8 940

Dragbilarnas underbeskattning erhålles genom att subtrahera kolumn 3,
tabell 2 från kolumn 4, tabell 4, varvid erhålles avrundade de tal, som anges
nedan i kolumn 3, tabell 5. I samma tabell har den uppskattade dubbelbeskattningen
redovisats i kolumn 2.

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

Med det sätt att angripa problemet, som här beskrivits och för de exempel
som valts, skulle den uppskattade överbeskattningen uppgå till belopp
enligt kolumn 4, tabell 5.

Tabell 5. Uppskattning av påhängsekipagens överbeskattning

Släpvagn

Kol 4
tab 3

(Kol 4 tab 4)
— (Kol 3
tab 2)

Påhängsekipagens
uppskattade över-beskattning
(2)—(3)
kr/år

(1)

(2)

(3)

(4)

1...............

2 200

900

1 300

II...............

2 900

1 700

1 200

III...............

3 500

2 500

1 000

IV...............

3 900

2 900

1 000

Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1969

57

Bilaga 1

Silhuetter för i kalkylen ingående fordon

"MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028