Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
jämte motioner.
Propositionen
I propositionen 1969: 18 föreslår Kungl. Maj :t att riksdagen antar därvid
fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr
430) om mervärdeskatt.
Enligt propositionen skall skattskyldighet till mervärdeskatt kunna föreskrivas
för viss statlig verksamhet. Vidare föreslås att mervärdeskatt skall
utgå på begagnade personbilar som säljs av biluthyrningsföretag och att
rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt inte skall föreligga för köp av
sådana bilar.
Författningsförslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna
till 8 § förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §.
Skattskyldig som---konstnärliga verksamheten.
Avdragsrätt föreligger---skattepliktig verksamhet,
3) anskaffning av personbil för 3) anskaffning av personbil från
annat ändamål än återförsäljning säljare som innehaft bilen för yrkeseller
uthyrning i yrkesmässig verk- mässig uthyrning och annan anskaffsamhet.
n^n9 av personbil för ändamål som
1 Senaste lydelse av 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 8 §
se 1968:580.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 25
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ej avser yrkesmässig återförsäljning
eller uthyrning.
Föreligger skattskyldighet---medför skattskyldighet.
Konungen kan----------1 §.
Anvisningar
till 2 §.
1. Verksamhet anses---enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som------även landstingskommun.
Bedriver staten------och gruppkorsband.
Om särskilda skäl föreligger kan
Konungen förordna att statlig verksamhet,
som avser eget behov och
som ej enligt andra eller tredje stycket
är att anse som yrkesmässig, tills
vidare skall anses utgöra yrkesmässig
verksamhet.
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller---skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för--— detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare---af skeppsbrutne.
Undantaget för gas------av butiksvara.
Undantaget för allmän--—---varje vecka.
Undantaget för periodisk — --hemvärnets verksamhet.
Butiksmässig försäljning------av köpare.
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet.
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig återförsäljning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet. Har ny personbil anskaffats
för yrkesmässig uthyrning anses
bilen icke som begagnad när den
säljes eller uttages av uthyraren.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
18 § och anvisningarna till 8 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från
och med den 20 februari 1969.
Beträffande motiveringen för förslagen hänvisar utskottet till propositionen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
3
Motionerna
Yrkanden med anledning av propositionen
1) motionerna 1:915 av herr Ferdinand Nilsson och II: 1049 av herrar
Dahlgren och Sundkvist
att riksdagen beslutar
a) att postverket och statens järnvägar befrias från skatt
b) att intern beskattning mellan statliga verksamhetsgrenar icke skall
förekomma
2) motionerna I: 916 av herrar Stefanson och Tistad samt II: 1051 av fru
Nettelbrandt m. fl.
a) att riksdagen beslutar
1) att skattskyldighet skall gälla för offentlig myndighet och affärsdrivande
verk, som till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster
2) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext
b) att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t hemställer om förslag till
befrielse från mervärdeskatt för begagnade motorcyklar i kombination med
höjd accis på motorcyklar
3) motionerna I: 917 av herr Åkerlund och II: 1050 av herr Enarsson
att riksdagen antar följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas, att 11 § och anvisningarna till 11 § förordningen
den 6 juni 1968 om mervärdeskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
11 §•
Från skatteplikt--— samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till utlandet eller transport i samband med renhållning,
4) bärgning ----av veterinär.
(Se vidare anvisningarna.)
lf Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt Nr 25
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
till 11 §.
Undantaget under 3 för transporter till utlandet gäller direkta sådana
transporter. Sker särskild transport av exportgods helt inom landet, föreligger
skattepliktig transporttjänst.
Med transport — —- ■— tillfälligt transportuppdrag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.
Yrkanden vid riksdagens början
1) motionerna 1:133 av herrar Tistad och Stefanson samt 11:145 av
herr Andersson i Örebro m. fl.
att riksdagen beslutar att 8 § förordningen om mervärdeskatt skall tillföras
en ny punkt av följande lydelse:
tandproteser samt individuellt avpassade apparater för ortodontiska, käkortopediska
och käkkirurgiska behandlingar
2) motionerna I: 680 av herr Blomquist och II: 782 av herr Carlshamre
att riksdagen beslutar alt fr. o. m. den 1 juli 1969 undanta böcker och
musikalier från mervärdeskatt och sålunda antar följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr b30) om mervärdeskatt
Härigenom förordnas att 8 § förordningen den 6 juni 1968 om mervärdeskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
8 §.
Från skatteplikt —----allmän nyhetstidning,
6) böcker och musikalier samt medlemsblad, periodisk publikation som
väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt
syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller
för svar sfrämjande ändamål eller att företräda vanföra eller arbetshindrade
medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag, när prenumeration
på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk
utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,
7) personaltidning---om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
5
3) motionerna I: 694 av herr Johan Olsson samt 11: 809 av fru Nilsson
och herr Jos ef son i Arrie
att riksdagen beslutar att 49 § förordningen om mervärdeskatt skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.
49 §.
överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående
skatten med minst 500 kronor, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet.
Understiger skillnaden mellan ingående skatt och utgående skatt 500 kronor,
återbetalar länsstyrelsen beloppet endast när skillnaden icke kan avdragas
eller kvittas enligt 17 § tredje stycket.
Skattskyldig som--— ingående skatt.
Överstiger skatt---överskjutande beloppet.
Den som ----för mycket.
Vid återbetalning---restavgift avräknas.
Fordran på---eller utmätas.
I övrigt---av mervärdeskatt.
4) motionerna I: 700 av herr Stefanson m. fl. och II: 807 av herr Magnusson
i Borås m. fl.
att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av punkt 1 av anvisningarna
till 2 § förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt:
till
2 §.
1. Verksamhet anses — — — enligt kommunalskattelagen.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver räknas som yrkesmässig
när den drives i bolagsform eller liknande och när den drives i konkurrens
med enskild verksamhet.
5) motionerna I: 701 av herr Stefanson m. fl. och II: 788 av herr Fridolfsson
i Stockholm m. fl.
att riksdagen beslutar om en komplettering av förordningen om mervärdeskatt
i sådan riktning att från skatteplikt undantas garantiåtgärder som
ej debiteras den slutlige konsumenten på grund av att kostnaderna härför
inkluderats i försäljningspriset för produkten i fråga
6) motionerna 1:706 av herrar Svenungsson och Hermansson samt II:
783 av herrar Carlshamre och Hedin
att riksdagen beslutar om sådan ändring av 8 § förordningen om mervärdeskatt
att fisklådor undantas från skatteplikt
7) motionerna 1: 707 av herr Tistad och 11:775 av herr Andersson i
Örebro
att riksdagen beslutar att 8 § förordningen om mervärdeskatt skall tillföras
en ny punkt av följande lydelse:
frimärken
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
8) motionerna I: 718 av herr Österdahl m. fl. och II: 780 av herr Börjesson
i Glömminge m. fl.
a) att riksdagen beslutar om sådan ändring av 11 § förordningen om mervärdeskatt
att transport av registrerade bilar, bussar och övriga för personbefordran
avsedda fordon mellan områden utan fast landförbindelse och
fastlandet undantas från skatteplikt
b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext
9) motionen I: 207 av herr Gösta Jacobsson
a) att riksdagen beslutar undanta begagnade motorcyklar från mervärdeskatt
b)
att bevillningsutskottet utarbetar erforderlig författningstext
10) motionen I: 715 av herr Wärnberg
a) att riksdagen beslutar ytterligare förtydliga sitt beslut angående övergångsbestämmelserna
till förordningen om mervärdeskatt så att rotstående
skog (avverkningsrätt) som försålts under 1968 och där såväl kvantitet som
pris bestämts skall anses som tillhandahållen vara fr. o. m. den dag äganderätten
övergått till köparen
b) att erforderlig författningstext utarbetas av vederbörande utskott
11) motionen II: 790 av herr Hedin
a) att riksdagen beslutar ändring av bestämmelserna i förordningen om
mervärdeskatt enligt vad i motionen anförts för att erhålla konkurrensneutralitet
mellan statliga affärsverk och enskilda företag
b) att vederbörande utskott utarbetar erforderlig författningstext.
Motivering
Skattskyldighetsfrågor
Stat och kommun
I: 700 och II: 807
Motionärerna har vid upprepade tillfällen i olika sammanhang understrukit
vikten av att konkurrensen mellan enskilda och statliga företag
sker på lika villkor. Särskilt i samband med utformningen av den indirekta
beskattningen har betonats att beskattningen måste utformas så att konkurrensneutraliteten
upprätthålls. Även riksdagens revisorer har fäst uppmärksamheten
på detta.
Efter ett uttalande i frågan av bevillningsutskottet vid föregående års
riksdag har cirkulär utgått till de statliga myndigheterna att vid jämförelser
mellan offerter från enskilda respektive offentliga företag skall hänsyn
tas till att enskilda företag i sina kalkyler har att räkna in även mervärdeskatt.
Motsvarande bör gälla även kommunal upphandling. Till landsting
och primärkommuner lämnas regelmässigt offerter på ett stort antal olika
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
varor och tjänster som utbjuds av såväl offentliga som enskilda företag.
Visserligen blir undantagen från skatteplikt något färre i fråga om mervärdeskatten
än beträffande den allmänna varuskatten. Men på grund av
att det skattepliktiga varuområdet vidgats får undantagen från skattskyldighet
större betydelse än tidigare.
Skattskyldighet bör föreligga för alla offentliga myndigheter och affärsdrivande
verk då dessa tillhandahåller varor och tjänster i konkurrens med
enskilda företag.
I: 915 och 11:1049
Mervärdebeskattningens ledande princip har oemotsagt angetts vara att
ta ut skatt på så många inbetalningsställen och med så mycket krångel
som möjligt. Enbart inom jordbruket har antalet skatteinbetalare ökat från
170 000 till 350 000. Personalbehovet inom länsstyrelser och uppbördsorgan,
i tullverk och riksskattenämnd har på grund av denna reform ytterligare
ökats. I propositionen till årets riksdag har fältet för uppbördskrånglet
ytterligare utbyggts då viss del av viss statlig verksamhet görs skattepliktig.
Motivet är i många fall att skatten skall vara konkurrensneutral. Den
argumentationen lämpar sig föga när det gäller postens befordran av postpaket
och gruppkorsband.
Även beträffande statens järnvägar gäller liknande förhållanden. Som motiv
för beskattningen av den fraktverksamhet som bedrivs med motorfordon
m. m. har anförts att järnvägsfrakterna besväras av konkurrensen. Vad
det dä skall tjäna till att göra järnvägarna konkurrensneutrala genom att
momsbeskatta är svårt att förstå. Den ena åtgärden motverkar uppenbarligen
den andra utan annan verkan än att skattepålagan ökar för både järnvägsoch
lastbilsfrakter. Ett liknande skattekineseri föreligger beträffande förslaget
i propositionen då däri föreslås tillägg till anvisningarna till 2 § MF
som möjliggör ökad intern momsbeskattning vid affärer mellan olika statliga
verksamheter. Statens taxor bör inte förses med momstillägg.
/: 916 och II: 1051
Frågan om skattskyldighet till mervärdeskatt för offentlig verksamhet betraktas
i propositionen närmast som en redovisningsteknisk angelägenhet
för statliga myndigheter. Denna aspekt är viktig, men man bör också hålla
konkurrensaspekterna i minnet. Konkurrens mellan enskild och offentlig
kommersiell verksamhet bör ske på lika villkor.
Enligt cirkulär skall statliga myndigheter vid upphandling jämföra offerter
från enskilda och offentliga företag med hänsyn till att enskilda företag
har att räkna in mervärdeskatt i sina kalkyler. Detta kan dock bli ganska
besvärligt då man har att ta hänsyn till a) effekten av mervärdeskattebelastningen
på enskilda företag, b) vilka offentliga myndigheter som har
att erlägga mervärdeskatt, c) nettoeffekten av andra verks och myndigheters
skattefrihet med hänsyn till att de inte kan dra av ingående mervärdeskatte
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
belastning. Någon motsvarande generell bestämmelse för kommunernas
upphandling finns inte.
Den rimligaste lösningen av frågan är att sådan vara eller tjänst, som
skulle vara skattepliktig ifall den tillhandahålls av t. ex. ett enskilt företag,
inte heller undantas från skatteplikt om statligt och kommunalt verk eller
myndighet tillhandahåller ett annat offentligt organ varan eller tjänsten i
fråga.
Begränsningen av skattskyldigheten för stat och kommun medför alltjämt
risker för att staten och kommunen i egen regi kommer att bedriva sådan
verksamhet, som på ett mer rationellt och effektivt sätt skulle kunna bedrivas
i enskild regi. Med tanke på den offentliga verksamhetens rilca differentiering
framstår den inskränkta skattskyldigheten dessutom som en allvarlig
diskriminering av det enskilda näringslivet inom olika områden.
Effekten av frihet från skattskyldighet för statliga och kommunala myndigheter
är mindre i mervärdeskattesystemet än den var under den allmänna
varuskatten, därför att avdragsrätt för ingående mervärdeskatt inte föreligger
för den som ej är skattskyldig. I enstaka fall kan det rentav vara till
nackdel att man ej är skaltskyldig. Detta problem har uppmärksammats i
propositionen. Propositionen medger tolkningen, att statliga verk och myndigheter
skall göras skattskyldiga endast när det är förmånligt för dem.
Motionärerna förutsätter, att detta ej är statsmakternas avsikt. Även av detta
skäl är det ur konkurrenssynpunkt lämpligt att besluta, att skattskyldighet
alltid skall gälla för offentlig myndighet och affärsdrivande verk som
till annan tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster.
II: 790
Vid utarbetandet av mervärdeskatteförordningen gjordes allvarliga ansträngningar
att nå så stor konkurrensneutralitet som möjligt. Detta gällde
även förhållandet mellan å ena sidan enskilda företagare och å andra sidan
kommuner och staten vad gäller av dessa utövad företagsamhet. På förslag
av bevillningsutskottet beslöt riksdagen också vissa ändringar i upphandlingskungörelsen
i detta syfte. Viss skillnad skulle emellertid alltjämt komma
att föreligga när t. ex. ett statligt affärsverk utförde tjänster eller sålde
varor till kommuner, eftersom dessa ej har någon skyldighet att tillämpa den
statliga upphandlingskungörelsen. Motionsledes har också yrkats, att den
i sådant sammanhang föreliggande diskrimineringen av enskild företagare
skulle elimineras, ehuru utan resultat.
Det synes emellertid som om en diskriminering även i motsatt riktning
kan komma att inträffa på grund av den formulering mervärdeskatteförordningen
erhållit. Detta kan exemplifieras med utgångspunkt från försvarets
fabriksverk. Enligt 8 § förordningen undantas från skatteplikt
bl. a. krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och delar till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
ändamål införs till landet för statens räkning. Undantaget är avsett att medföra
fullständig skattefrihet och den skattskyldige skall därför äga rätt att
göra avdrag för ingående skattebetalning med restitution i de fall fullständig
avlyftning icke ernås automatiskt. Detta gäller utan inskränkning för enskilt
företag. Därest emellertid försvarsverket, såsom taxeringsmyndigheterna synes
anse, ej skall betraktas som skattskyldigt vid försäljning till staten, kommer
någon motsvarande avdragsrätt ej att föreligga. Vid samma kostnader
för exakt samma vara skulle sålunda det enskilda företaget kunna betinga
sig ett lägre pris än försvarets fabriksverk kan göra och ändock erhålla en
lika stor vinst. Detta förhållande kan knappast justeras med utgångspunkt
från den nya paragrafen i upphandlingskungörelsen.
En lagtolkning i annan riktning än den ovan antydda kan knappast sägas
stå i överensstämmelse med förordningens ordalag eftersom ett affärsverk
ej är att anse som självständig juridisk person. På grund härav bör en ändring
komma till stånd så att full konkurrensneutralitet uppkommer i det
berörda fallet. Enklast synes detta kunna ske genom att man i förordningen
fastslår, att statligt affärsverk vid tillämpningen av mervärdeskatteförordningen
skall jämställas med aktiebolag. Därmed skulle även olikheten
i konkurrenshänseende bringas ur världen.
Skattepliktsfrågor
Bilar och motorcyklar
I: 916 och II: 1051
Skatt utgår ej på försäljning av begagnade personbilar, men väl på försäljning
av begagnade motorcyklar. Detta är något inkonsekvent. Enligt beslut
av 1968 års riksdag skall skattebortfallet av momsbefrielsen för begagnade
bilar kompenseras av höjd accis på nya bilar. Någon accishöjning på motorcyklar
företogs ej, eftersom begagnade sådana är skattepliktiga. Genom
denna åtgärd har man uppnått en ur fiskal synpunkt någorlunda likvärdig
behandling av personbilar och motorcyklar. Mycket talar dock för att likvärdighet
mellan personbilar och motorcyklar inte uppnåtts ur handelns
synpunkt. Handeln med begagnade motorcyklar torde ha fått icke avsedda
konkurrensnackdelar genom skattebelastningen, nackdelar, som rimligen
bör upphävas genom skattebefrielse i kombination med höjd accis på samma
sätt som skett med personbilar.
I: 207
Sedan momsen trätt i kraft vid årsskiftet bär det visat sig att den av
riksdagen beslutade lösningen beträffande motorcyklarna skärpt de ogynnsamma
konsekvenserna av beskattningen av de begagnade motorcyklarna.
I likhet med vad som tidigare hände med de begagnade bilarna har de be
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
gagnade motorcyklarna drivits ut i en fullständigt okontrollerad gatu- och
torghandel. Det väsentliga är här att motorcyklar i likhet med bilar är underkastade
registrering och accis. Skyldigheten i nämnda hänseende följs
av den reguljära handeln men icke av gatuförsäljarna eller av privatpersonerna
vid byte.
Det är i dag icke kunden som i praktiken betalar momsen på den begagnade
motorcykeln utan säljaren—mellanhanden som berövas varje möjlighet
till avans. Priset bestäms nämligen i förhållande till priset för ett
nytt fordon. Om nypriset exempelvis för 1968 års modell är 6 000 kronor
och fordonet gått 500 mil, är priset på detta begagnade fordon i marknaden
5 200 kronor, vilket är det värde som marknaden ger, vare sig moms
utgått eller icke. Genom att momsen vältras över på säljaren blir priset vid
byte i stället 4 680 kronor.
Den nuvarande ordningen leder till en allt längre gående nerslitning av
de begagnade motorcyklarna, som icke renoveras i samband med bytet med
ty åtföljande äventyrliga konsekvenser för trafiksäkerheten. Det talas om
»rishögar» på vägarna.
Med hänsyn till de uppkomna missförhållandena torde anledning före^Soa
för bevillningsutskottet att ta initiativ till en nödvändig ändring i beskattningen
av de begagnade motorcyklarna. Lämpligen bör momsen å dessa
fordon slopas och i stället accisen höjas på sätt skedde med de begagnade
bilarna.
Tandproteser m. m.
1:133 och 11: U5
Enligt förordningen om mervärdeskatt omfattas tandläkartjänster inte av
skatteplikt. Arbeten som utförs av dentallaboratorier är däremot skattepliktiga.
Detta leder till att dentaltekniska arbeten, som utförs av en tandläkare
eller av en tekniker anställd hos en tandläkare, blir skattefria. Om
en tandläkare låter utföra samma arbeten hos ett fristående dentallaboratorium,
måste laboratoriet påföra honom skatt för arbetena. Å andra sidan
har laboratoriet avdragsrätt för ingående skatt, vilket tandläkaren inte har.
Därigenom reduceras skillnaden i skattebelastning. Det beräknas att en
tandprotes, tillverkad på ett dentallaboratorium, fördyras med cirka 6,5 procent
genom mervärdeskatten i jämförelse med en protes som tillverkas av
en tandläkare eller av en hos en sådan anställd tekniker.
Utredningen angående indirekta skatter och socialförsäkringsavgifter har
i sitt betänkande (Fi stencil 1967:10, s. 179—180) behandlat frågan om
dentallaboratoriernas skattskyldighet.
I gemensamt yttrande över utredningens förslag tillbakavisade Sveriges
tandläkarförbund och Dentallaboratoriernas riksförbund utredningens huvudskäl
för att inte medge undantag för dentaltekniska arbeten, nämligen
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 H
att dentallaboratorier bedrivs i förening med försäljning av utrustning och
material till tandläkare. Enligt yttrandet förekommer det endast i ett enda
fall att en person samtidigt bedriver dentallaboratorium och dentalvaruliandel,
men detta sker i form av två separata registrerade firmor med helt
skild bokföring.
Den större skattebelastningen på tandtekniska arbeten som utförs på beställning
hos fristående laboratorier utgör självfallet ur konkurrenssynpunkt
en belastning för dentallaboratorierna. Denna bristande konkurrensneutralitet
hos beskattningen gynnar tandläkare som anställt egna tekniker och
motverkar en rationell arbetsfördelning på det ifrågavarande området. Inom
fackkretsar anses allmänt att fristående dentallaboratorier, som vart och
ett betjänar flera tandläkare, under samma konkurrensbetingelser har större
förutsättningar än den enskilde tandläkaren att genom användande av
specialiserad personal tillgodose de kvalitetsmässiga kraven inom hela det
dentaltekniska området.
I Danmark, där mervärdeskatt infördes fr. o. m. den 3 juli 1967, befriade
finansministern jämlikt bemyndigande i lagen om allmän omsättningsavgift
redan från tidpunkten för lagens ikraftträdande dentallaboratorier och
tandläkare från mervärdeskatt för av dem framställda ”aftagelige og faste
tanderstatninger samt individuelle apparaturer til ortodontiske, ksebeortopsediske
og kaebekirurgiske behandlinger”.
Alla skäl talar för att från skatteplikt enligt mervärdeskatteförordningen
undanta dentallaboratoriernas arbeten.
Böcker och musikalier
I: 680 och II: 782
Bokpriserna i Sverige bär i dag nått en ansenlig höjd och även om det
samtidigt ges ut ett betydande antal billigare böcker, t. ex. pocketböcker, är
det ofrånkomligt att priserna på nyutkommen skönlitteratur och facklitteratur
är så höga, att detta har blivit ett problem för såväl bokköparna som
därmed även författare, bokhandlare och förlag.
Med hänsyn till angelägenheten av att stimulera läsintresset och öka bokkonsumtionen
har olika former av subventioner diskuterats. En väsentlig
och nödvändig åtgärd skulle vara att sänka de nuvarande bokpriserna, vilket
skulle kunna ske om mervärdeskatten slopades på böcker och musikalier.
Årsomsättningen av böcker här i landet torde för närvarande kunna uppskattas
till 350 å 400 milj. kronor, om man bygger på de siffror som prisoch
kartellnämnden publicerade 1963 och sedan tar hänsyn till kostnadsutvecklingen.
Av detta belopp utgör drygt tredjedelen inköp till det allmänna.
Enligt 1966 års siffror uppgick inköpen till folkbibliotek och liknande
samt skolbibliotek till 46 351 102 kr. Därtill kom inköp för s. k. institutio
2t
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 25
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
ner i svenska i skolorna för ca 500 000 kr. Den sammanlagda siffran torde
för närvarande vara drygt 50 milj. kr. Därtill kommer för forskningsbiblioteken
ca 3,5 milj. kr., sedan bokbinderikostnaderna avräknats. Av läroböcker,
s. k. B- och C-böcker, säljs det årligen för 75 milj. kr. till studenter och
andra privata kunder medan det allmänna köper sådana böcker till skolorna
för 50 milj. kr. netto. Summan av dessa inköp blir 103 500 000 kr.
Härtill kommer en siffra, som för närvarande är svår att uppskatta, nämligen
alla böcker som inköps av statsverket för övrigt genom olika verk och
myndigheter. Tidningar, tidskrifter och musikalier är här icke inräknade
och icke heller utländsk litteratur. Försäljningen av musikalier är emellertid
av förhållandevis blygsamt format men därför inte mindre betydelsefull.
När nu alla industrikunder till bokhandeln ävensom många andra företag
får dra av mervärdeskatten på bokinköpen vid redovisning av sådan skatt
blir det egentligen endast de privata bokköparna ,som drabbas av mervärdeskatten
på bokmarknaden.
I och med att dagspressen — inte minst kvällstidningarna — alltmer tenderar
att bli underhållningslitteratur samtidigt som den politiska debattlitteraturen
i bokform blir allt vanligare, synes en gränsdragning mellan tidningar
och böcker alltmer ologisk. När en författare producerar sig i pressen
beskattas ej hans verk men om artiklarna sammanföres i bokform blir
de beskattade.
Den 1 april 1970 är det bestämt, att de fasta bokpriserna skall upphöra
med de delvis oöverskådliga konsekvenser detta kan medföra som icke behöver
beröras här. En sak är emellertid att vänta enligt erfarenheter från utlandet,
bl. a. Kanada, och expertisens uttalanden, nämligen att bokpriserna
kommer att höjas på de flesta böcker med undantag av vissa s. k. bestsellers.
Frimärken
I: 707 och II: 775
I yttrande den 13 december 1967 över det till grund för mervärdeskattesystemet
liggande, i oktober 1967 avgivna betänkandet angående indirekta
skatter och socialförsäkringsavgifter (Fi stencil 1967: 10) föreslog generaltullstyrelsen,
att frimärken skulle undantas från mervärdeskatt. Förslaget
togs inte upp av fininsministern i propositionen, och frimärken utgör således
skattepliktig vara enligt mervärdeskatteförordningen.
Motionärerna åberopar nu vad generaltullstyrelsen anfört som skäl för
sitt förslag och framhåller vidare att frimärkssamlarnas direktimport av
frimärken från utlandet enligt uppgift från frimärkshandlarhåll ökat mycket
starkt efter stegringen av den allmänna varuskatten från 4 till 10 procent.
Frimärkssamlarna torde nämligen i stor utsträckning ha kunnat undgå
skattebeläggning av importsändningar i brev. Brevförsändelser kan inte
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 13
utan vidare kontrolleras av tullverket. Om det finns anledning misstänka,
att ett brev har tull- eller skattepliktigt innehåll, måste adressaten anmodas
att själv öppna brevet i närvaro av postfunktionär. Det säger sig självt att
brevförsändelser från utlandet endast i mycket ringa omfattning kan bli
föremål för sådan kontroll.
Det finns anledning tro att också en del mindre nogräknade frimärkshandlare
begagnar sig av de möjligheter som finns att undgå mervärdeskatt
i samband med import i brevförsändelser. I kanske ingen annan bransch är
det så lätt att etablera sig som i frimärkshandeln; försäljnings- och lagerlokaler
är ofta överflödiga och affärerna sker genom postorderförsäljning.
Teoretiskt skulle det för en frimärkssamlare inte vara någon vinst förenad
med en sådan skattefri import — eftersom någon avdragsrätt inte uppkommer
— om utgående skatt upptas och redovisas i vederbörlig ordning, men
detta kan inte alltid förutsättas vara fallet. Kontrollsvårigheterna i samband
med importen skapar således möjligheter till skatteflykt också inom den
yrkesmässiga frimärkshandeln, något som missgynnar de seriösa företagen
i branschen.
I Frankrike har man enligt uppgift under fjoråret slopat mervärdeskatten
på frimärken, sedan man kunnat konstatera en successiv nedgång av omsättningen
i de seriöst arbetande företagen inom frimärkshandeln. Likväl
lär man i Frankrike tillämpa en mycket sträng övervakning av importen för
att förebygga undandragande av mervärdeskatt.
Det anförda talar för att frimärken bör undantas från skatteplikt enligt
mervärdeskatteförordningen. Skattebortfallet torde bli jämförelsevis obetydligt.
Med hänsyn till att frimärken är en klart avgränsad varugrupp synes
kontrollsvårigheterna vid ett undantagande från skatteplikt bli relativt små.
Fisklådor
I: 706 och II: 783
Riksskattenämnden har den 8 januari i år avgivit yttranden över två
ansökningar om förklaring antingen att fisklådor avsedda för yrkesmässigt
fiske inte skall anses som skattepliktiga varor eller att försäljning av fisklådor
till yrkesfiskare skall anses som export när fångsten är avsedd att
säljas. Riksskattenämnden anförde bl. a. att fisklådor inte kan anses undantagna
från skatteplikt och att export vid försäljning av fisklådor till yrkesfiskare
i Sverige inte kunde anses föreligga, även om fisklådorna är avsedda
att användas vid fiske på internationellt vatten och för förvaring av fisk,
som landas i utlandet och säljs där.
Riksskattenämndens tolkning av ifrågavarande bestämmelser ser ut att
få olyckliga konsekvenser för de inhemska företag som tidigare försett fiskarna
med is, tomlådor och andra förnödenheter. Västkustfiskarna har
nämligen i stor omfattning reducerat sina inköp av nämnda förnödenheter
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
i Sverige. De föredrar i stället att göra sina inköp av is och tomlådor på
samma ställe, där de landar 90 % av sina sillfångster nämligen i Danmark.
På så sätt undgår de att betala mervärdeskatt på sina förnödenheter eftersom
någon sådan inte utgår på varor avsedda för export.
En sådan utveckling som skisserats ovan hotar fullständigt att förstöra
underlaget för de servicenäringar som till fiskets tjänst vuxit fram på västkusten.
För många betyder dess näringar en direkt och trygg försörjning
och för ännu fler en oumbärlig biinkomst. Ekonomiskt och socialt ter det
sig orimligt att utforma beskattningsreglerna och dess tillämpningsföreskrifter
på ett sådan sätt att andra länders företagare gynnas på bekostnad
av våra egna.
Garantireparationer
I: 701 och 11: 788
I 2 § förordningen om mervärdeskatt definieras begreppet skattepliktig
omsättning. I praxis har en strikt tolkning av ifrågavarande riktlinjer lett
till att jämväl garantiåtaganden som inkalkyleras i försäljningspriset för
vissa produkter, speciellt på kapitalvaruområdet, typfall kyl- och frys, tvättmaskiner,
bilar, skall formellt belastas med mervärdeskatt i transaktioner
mellan dem som i förekommande fall vidtar erforderliga åtgärder å tillverkarens/generalagentens
vägnar till följd av garantiåtaganden från huvudleverantören.
Då de berörda parterna genomgående torde vara skattskyldiga, framstår
detta krav redan principiellt som onödigt och endast som en belastning genom
det merarbete som följer. Sistnämnda synpunkt bör ej undervärderas,
då det ofta ej för den som utfört ett garantiåtagande enligt gällande överenskommelser
med huvudleverantören är möjligt eller tillåtet att precisera ersättningsanspråken
i kronor, eftersom bedömning slutligt äger rum bos huvudleverantören
på basis av rapporter över vad som utförts. Härefter blir
det dessutom ofta fråga om enbart krediteringstransaktioner i bokföringen
och ej remittering av några preciserade ersättningsbelopp.
Det kan anmärkas att man enligt uppgift i Danmark vid införandet av
mervärdeskattesystemet också krävde formell mervärdeskattebeläggning av
garantiåtgärder, men sedermera funnit denna bestämmelse onödig och med
hänvisning till att den endast vållar berörda parter merarbete slopat ifrågavarande
krav. Med tanke på att man i Sverige inte minst på bilområdet har
betydligt längre gående produktgarantier än i vårt södra grannland, framstår
önskvärdheten av en ändring i stark belysning.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
15
Transporter
1: 917 och II: 1050
Undantaget från skatteplikt för transport av vara från utlandet har
medfört att svensk industri har kommit i ett sämre konkurrensläge gentemot
utländsk industri i vissa fall. Detta har blivit förhållandet för sådan
industri där fraktkostnaderna utgör en betydande del av priset på den
färdiga produkten och konkurrens från utländsk industri råder på den inhemska
marknaden. Genom skattefriheten för transporter från utlandet
kan nämligen de utländska fabrikerna erbjuda betydligt lägre transportkostnader
än vad den svenska industrin kan.
Ett regelsystem som uppenbart står i strid med de grundläggande principerna
om beskattningens konkurrensneutralitet och direkt gynnar vissa
utländska tillverkare bör inte godtas. Alla inhemska transporter med undantag
för direktgående export bör därför omfattas av skatteplikten.
I: 718 och II: 780
Under 1968 års höstriksdag avlämnades motioner med begäran att transport
av registrerade bilar, bussar och övriga för personbefordran avsedda
fordon mellan område utan fast landförbindelse och fastlandet skulle undantas
från skatteplikt.
I sitt utlåtande över motionerna erinrade bevillningsutskottet om att de
påtalade olägenheterna för Ölands del kommer att elimineras genom det påbörjade
brobygget. Vad Gotland angår anförde utskottet att ett preliminärt
avtal slutits mellan å ena sidan staten och å andra sidan vissa gotländska
kommuner och trafikföretag med syfte att få till stånd en tillfredsställande
transportförsörjning för Gotland till lägsta möjligt kostnad.
Till detta kan anföras att olägenheterna för Ölands del icke kommer att
försvinna förrän broförbindelsen står färdig och har trätt i funktion. För
Gotlands del är läget i korthet att det av bevillningsutskottet åsyftade avtalet
av olika anledningar icke kommit till stånd, att anslag till statens preliminärt
utlovade pekuniära insats icke upptagits i innevarande års riksstat
och att utskottets avstyrkande av motioner i denna del således synes ha
grundats på premisser som icke uppfyllts.
Principiellt betänkligt är att mervärdeskattens införande när det gäller
nämnda transporter till sina praktiska verkningar innebär att en geografiskt
verkande skatt därmed införts eller, om man så vill, en provinsbeskattning.
Utfallet blir nämligen att den som med sin bil vill resa överallt inom
landet där det finns vägar, broar eller avgiftsfria färjeleder kan göra detta
utan att resan beläggs med moms. Man kan också medföra bilen vid resa
på avgiftsbelagda färjor till andra länder, t. ex. Finland, Danmark eller övriga
kontinenten, utan att betala moms för bilen. Men om man reser med
färja till Öland eller Gotland belägges bilen med moms.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
Mellan Gotland och övriga delar av riket transporteras årligen cirka 87 000
personbilar och cirka 200 bussar. Transportkostnaderna för dessa uppgår
f. n. till cirka 5 miljoner kr. per år. Mervärdeskatten skulle sålunda uppgå
till drygt 500 000 kr. per år. Mellan Öland och fastlandet beräknas antalet
personbilstransporter till cirka 400 000 årligen, varav närmare 270 000 avser
sträckan Kalmar—Färjestaden. Transportkostnaden är på de kortare
sträckorna 8 å 10 kr. per bil beroende på storlek. Transportkostnaderna för
enbart personbilar uppgår sannolikt till omkring 4 miljoner kr. vilket i sin
tur innebär ett uttag av mervärdeskatt på 400 000 kr. årligen. Eftersom de
här berörda transporterna varit undantagna från allmän varubeskattning
kommer såväl den bofasta öbefolkningen som den i dessa områden betydande
turisttrafiken att drabbas av en icke oväsentlig fördyring. Motsvarande
ökning av transportkostnaderna inträffar givetvis överallt där broförbindelse
med fastlandet saknas.
Om en gotlänning skall kunna använda sin personbil eller buss utanför det
relativt begränsade område som Gotland utgör, måste vederbörande erlägga,
icke enbart avgifter för personbiljetter för sig och i förekommande fall för
sin familj, utan även särskild avgift för bilen. För personbilar uppgår dessa
avgifter till mellan 48 och 55 kr. och för bussar till mellan 75 och 140 kr.
enkelresa och det dubbla för tur och retur. Det kan med skäl sägas att kostnaderna
för att komma över till fastlandet och utnyttja bilen på riksvägnätet
är betydande. Vidare kan erinras om att bilskatten, trots Gotlands och
Ölands avgränsning och trots rese- och fraktkostnaderna, är lika hög som
på fastlandet, där bilen utan extra avgifter kan användas på rikets omfattande
vägnät.
Alltsedan år 1945 har riksdagen vid olika tidpunkter genom motioner
haft frågan om gotlandstrafiken uppe till behandling. Tre utredningar har
behandlat enbart denna fråga. Under tiden har, genom transportteknikens
utveckling vad det gäller landtrafiken, det relativa avståndet till fastlandet
fortgående förlängts. Vid 1963 års riksdag uttalade sammansatta stats- och
tredje lagutskottet i ett utlåtande med anledning av motioner, att principen
innebärande att staten skall lämna ekonomiskt stöd ”så att kostnaderna
för gods- och personbefordan mellan Gotland och fastlandet blir i huvudsak
lika med kostnaderna för transport per järnväg med motsvarande trafikstandard
på sträckor av samma längd” bör förtjäna beaktande och ägnas
vederbörlig uppmärksamhet. Detta blev även riksdagens beslut. I stället för
att åtgärder med syfte att förverkliga denna princip vidtagits, har mervärdeskattens
införande, med geografiska verkningar för redan förut starkt avgränsade
delar av landet, kommit att medföra att kostnaderna för transport
av fordon över havet fördyrats med ytterligare 11,1 %.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
17
Återbetalning av skatt
I: 695 och II: 809
I förordningen om mervärdeskatt föreskrivs i 49 § att om ingående avdragsgill
skatt enligt deklaration överstiger den utgående skatten med minst
1 000 kronor återbetalar länsstyrelsen det överskjutande beloppet. Är beloppet
mindre får det överföras och avräknas i nästpåföljande deklaration.
Allmänna skatteberedningen uttalade i sitt betänkande, SOU 1964: 25,
Nytt skattesystem, att restitution icke skulle ske av belopp, som understiger
500 kronor.
Gränsen på 1 000 kronor framstår för många småföretagare, däribland
jordbrukare, som oskäligt hög. Även om den administrativa belastningen
skulle bli något större vid en gräns av 500 kronor är detta belopp att föredraga.
Övergångsbestämmelserna
I: 715
Under höstriksdagen 1968 hade riksdagen att ta ställning till Kungl.
Maj :ts förslag till ändringar och kompletteringar av bestämmelserna rörande
mervärdeskatten. Riksdagen beslöt därvid att varor som tillhandahållits
före 1 januari 1969 och som dessförinnan icke varit belastade med allmän
varuskatt ej heller skulle belastas med mervärdeskatt även om likviden
erlades efter 1 januari 1969.
Beträffande bl. a. avverkningsrätter på skog skulle avtal vara slutet före
1 november 1968. Då viss oklarhet ansågs kunna råda om begreppet avverkningsrätt
föreslog bevillningsutskottet i ett uttalande, som senare antogs
av riksdagen, att avverkningsrätt skulle vara att anse som ett tillhandahållande
av vara och att därför mervärdeskatt ej skulle utgå om tillhandahållandet
skett före årsskiftet 1968—1969.
Tolkningen av bevillningsutskottets uttalande och riksdagens beslut har
blivit olika, och riksskattenämndens anvisningar om tillämpningen är också
mycket svårtolkade. På vissa håll har anvisningarna t. o. m. tolkats i rakt
motsatt riktning mot bevillningsutskottets intentioner.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
Utskottets yttrande
I den förevarande propositionen föreslås vissa ändringar i den från och
med innevarande år gällande mervärdeskatteförordningen. Förslagen är
närmast att betrakta som tekniska kompletteringar av författningen. Utskottet
förutskickade under 1968 års höstriksdag vid behandlingen av den
då föreliggande propositionen med förslag till ändringar i mervärdeskatteförordningen,
att varje skattereform av den storleksordning det här gäller
måste bli föremål för viss översyn, då man vunnit närmare erfarenheter av
bestämmelsernas praktiska tillämpning. De frågor som tas upp i den nu
framlagda propositionen är närmast av den arten att de aktualiserats redan
under skattens initialskede.
I samband med propositionen behandlar utskottet inte endast de i anslutning
därtill väckta motionerna utan även de motioner rörande mervärdeskatten
som väcktes vid riksdagens början. Motionerna innehåller företrädesvis
yrkanden om undantag från skatteplikt för olika varor och tjänster.
Flera av dessa yrkanden har utskottet behandlat i samband med de två
tidigare propositionerna rörande mervärdeskatten men då avvisat. Utskottet
vill redan inledningsvis understryka angelägenheten av att skattens generella
karaktär bibehålls, och att man avvaktar erfarenheterna från den
praktiska tillämpningen, innan några mera betydande ingrepp görs i skatteförfattningen.
Vad som f. n. kan komma i fråga är endast ändringar, vilka
påkallas av omständigheter som blivit förbisedda eller för litet observerade
i samband med skattens införande.
Skattskyldighetsfrågor
Stat och kommun
I propositionen föreslås ett tillägg till förordningens bestämmelser av innebörd
att skattskyldighet skall kunna föreskrivas för sådan statlig verksamhet,
som enligt nu gällande regler inte är yrkesmässig. Bakgrunden till
förslaget torde bl. a. vara sådana komplikationer som påtalas i motionen
II: 790. Där anges som exempel att försvarets fabriksverk vid sina leveranser
av krigsmateriel till staten på grund av gällande bestämmelser inte har möjlighet
att göra avdrag för ingående mervärdeskatt på bl. a. material och maskiner
för sådan tillverkning, oaktat krigsmateriel är undantagen från skatteplikt.
Enligt nuvarande regler föreligger fullständig skattefrihet med avlyftning
av ingående skatt endast om leverantören är skattskyldig och
varan undantagen från skatteplikt, på det sätt som gäller exempelvis i fråga
om dagstidningarna. Som framgår av propositionen kan skattskyldighet för
intern statlig verksamhet av redovisningstekniska och andra skäl komma
att aktualiseras också i fråga om andra grenar av den statliga verksamhe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 19
ten. Departementschefen uttalar att den föreslagna möjligheten till utvidgad
skattskyldighet för statlig verksamhet bör vara ägnad att bättre tillgodose
kravet på konkurrensneutralitet vid beskattningen.
I motionerna I: 915 och II: 1049 yrkas avslag på propositionen i vad avser
förslaget om möjlighet till utvidgad skattskyldighet för statlig verksamhet.
Motionärerna vill dessutom gå ännu längre i samma riktning och helt
befria SJ och postverket från skattskyldighet till mervärdeskatt.
Utskottet finner dessa önskemål helt oförenliga med strävandena mot
konkurrensneutralitet och avstyrker därför motionerna 1:915 och 11:1049
och tillstyrker således propositionen i denna del.
Frågan om principerna för skattskyldighet vid statlig och kommunal
verksamhet har varit föremål för diskussion alltsedan de nu gällande bestämmelserna
härom infördes i varuskatteförordningen. Utskottet har vid
frågans tidigare behandling hävdat att farhågorna för en konkurrenssnedvridning
genom dessa bestämmelser varit överdrivna men förordat vissa
åtgärder för att begränsa sådana olägenheter. Frågan om utvidgad skattskyldighet
för den offentliga verksamheten aktualiseras emellertid på nytt
i motioner som väckts med anledning av propositionen. Sålunda yrkas i
motionerna I: 916 och II: 1051, att skattskyldighet alltid skall föreligga för
myndighet som tillhandahåller skattepliktiga varor och tjänster. Ett likartat
yrkande framställdes vid riksdagens början i motionerna I: 700 och
II: 807.
Utskottet är för sin del inte berett att utan närmare utredning kartlägga
alla därigenom uppkommande problem. Här skall därför endast beröras
vissa nackdelar med motionärernas förslag. En följd av förslaget skulle
troligen bii att staten fick ökade skatteinkomster genom skatten på tjänster
som kommunala organ utför åt varandra. Skatteeffekten skulle i sådana fall
i hög grad bli beroende på hur den kommunala verksamheten är organiserad.
Under sådana förhållanden kan i första hand beskattningen och inte
rationella hänsyn komma att diktera den kommunala organisationen, vilket
enligt utskottets mening inte kan vara önskvärt. För staten däremot är det
givetsvis likgiltigt hur mycket skatt de statliga myndigheterna betalar för
tjänster som de utför åt andra statliga organ. Skattskyldigheten för offentlig
verksamhet skulle för övrigt i vissa fall kunna direkt strida mot önskemålen
om konkurrensneutralitet. Framför allt skulle emellertid en generell
statlig och kommunal skattskyldighet leda till besvärligheter i den praktiska
tillämpningen, som inte kan antas stå i rimlig proportion till de eventuella
fördelar man skulle nå.
Med det anförda har utskottet velat betona att det finns skäl att vid mervärdeskattens
fortsatta tillämpning söka finna lösningar som tillgodoser
rimliga krav på konkurrensneutralitet — inte bara när det gäller förhållandet
mellan enskild och offentlig verksamhet. Som utskottet antytt tidigare
bör emellertid mera betydande ingrepp i mervärdeskattens konstruk
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
tion ansta tills man vunnit erfarenheter av denna beskattningsfonn. Med
hänsyn härtill och till de komplikationer i övrigt som utskottet ovan antytt
anser utskottet sig inte kunna tillstyrka yrkandet om total skattskyldighet
för den offentliga sektorn.
De synpunkter som framförs i motionen II: 790 till stöd för att statliga
affärsverk skall jämställas med aktiebolag kan till viss del anses tillgodosedda
genom förslaget i propositionen. De kan även i övrigt bli beaktade om
affärsverksutredningens förslag genomförs. Enligt detta förslag skall nämligen
affärsverken i huvudsak bedrivas i bolagsform. Om så blir fallet kommer
skattskyldigheten enligt mervärdeskatteförordningen att inträda om
verksamheten avser varor eller tjänster som omfattas av förordningens bestämmelser.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandet i motionen
II: 790.
I anslutning härtill vill utskottet något beröra en fråga angående skattskyldighetsbegreppet
vid s. k. frivilligt inträde, vilken berörts i en till utskottet
ingiven skrivelse. Enligt den bestämmelse om frivilligt inträde, som utskottet
föreslog och riksdagen godkände, äger Kungl. Maj:t förordna om
skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges
i 10 och 11 §§ mervärdeskatteförordningen. I skrivelsen ifrågasätts om
Kungl. Maj :t också har befogenhet att enligt detta stadgande förordna att
viss annan tjänst än sådan som anges i nämnda paragrafer skall vara skattepliktig.
Om sådan befogenhet inte föreligger, skulle bemyndigandet enligt
förordningens konstruktion endast kunna avse avlyftning av ingående skatt.
Utskottet vill med anledning härav framhålla att avsikten med bestämmelsen
var att möjliggöra inträde i mervärdeskattesystemet under de förutsättningar
som utskottet redovisade. Sådant inträde måste rimligen också
kunna inbegripa skatteplikt för tjänster. Om man exempelvis — som skett i
Danmark — skulle medge revisorer frivilligt inträde, bör detta endast ske
under förutsättning att tjänsterna förklaras vara skattepliktiga.
Skattepliktsfrågor
Bilar och motorcyklar
I propositionen föreslås också vissa ändringar i fråga om beskattningen
av bilar, som förvärvas av biluthyrningsföretag. De föreslagna bestämmelserna
kan närmast betraktas som en komplettering av de bestämmelser
om undantag från skatteplikt för begagnade personbilar som beslutades vid
1968 års höstriksdag. Genom att biluthyrningsföretagen vid sidan av bilhandlare
är de enda skattskyldiga, som har avdragsrätt för ingående skatt
på personbilar, föreligger risk bl. a. för att sådana företag etableras i syfte
att kringgå beskattningen och utnyttja möjligheten till sådant avdrag i förening
med skattefriheten för begagnade personbilar. I det enklaste fallet
kan biluthyraren köpa en ny bil och dra av ingående skatt samt träffa av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 21
tal med en kund om att hyra bilen en månad med rätt att därefter köpa
bilen och då avräkna hyran från köpeskillingen. Den bil som säljs genom
ett sådant förfarande blir att betrakta som begagnad, och mervärdeskatt
skall enligt nuvarande bestämmelser inte utgå. Det är uppenbart att sådana
bestämmelser kan inbjuda till missbruk.
Förslaget i propositionen innebär att en biluthyrningsrörelse behåller sin
avdragsrätt för ingående skatt på anskaffningen av personbil men blir skattskyldig
för sin försäljning av den begagnade bilen. En bilhandlare som köper
en begagnad personbil från ett uthyrningsföretag får emellertid ingen
avdragsrätt för den skatt som uthyrningsföretaget har att erlägga.
Utskottet finner den föreslagna författningsändringen påkallad och anser
sig också kunna biträda den tekniska utformningen av förslaget.
Vid granskning av ikraftträdandebestämmelserna har utskottet funnit att
det kan föreligga vissa risker för dubbelbeskattning i fråga om de bilar som
ulhyrningsföretagen inköpt före år 1969. För sådana bilar föreligger nämligen
avdragsrätt för allmän varuskatt endast under särskilda förutsättningar.
Det kan visserligen sägas att rätten till investeringsavdrag varit avsedd att
reducera dubbbeskattningseffekterna, men det bör observeras att denna rätt
endast kan utnyttjas av företag som visar vinst. Rätt till investeringsavdrag
föreligger inte heller för anskaffningar som skett före år 1968. Med hänsyn
härtill förutsätter utskottet att Kungl. Maj :t med stöd av gällande dispensbestämmelser
undanröjer den icke avsedda dubbelbeskattningen i de fall
vederbörande kan visa att han drabbas därav i inte endast ringa mån. Givetvis
bör därvid också beaktas vederbörandes möjlighet att utnyttja investeringsavdrag.
Då utskottet vid 1968 års höstriksdag behandlade frågan om beskattningen
av begagnade personbilar tillstyrkte utskottet de av Kungl. Maj :t framlagda
förslagen att undanta sådana bilar från skatteplikt och höja bilaccisen för
att kompensera det genom skattefriheten uppkommande skattebortfallet.
Utskottet avstyrkte samtidigt en i propositionen föreslagen höjning av accisen
på motorcyklar liksom motionsvis framförda alternativa yrkanden om
undantag från skatteplikt för begagnade motorcyklar. Därvid hänvisade utskottet
främst till att det inte ansetts påkallat med något undantag för begagnade
motorcyklar när man införde sådant undantag för begagnade bilar
i den allmänna varuskatten.
I motionerna I: 916 och II: 1051 samt i motionen I: 207 yrkas att de begagnade
motorcyklarna skall få samma ställning som de begagnade bilarna
med hänsyn bl. a. till att handeln med motorcyklar eljest riskerar att drabbas
av samma svårigheter som tidigare motiverade undantaget för begagnade
bilar.
Utskottet har i princip uttalat sig mot undantag från mervärdeskatten,
men ansett sig kunna av praktiska skäl gå med på ett sådant undantag beträffande
de begagnade personbilarna med hänsyn till att bilaccisen möjlig
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
gör kompensation för skatteförlusten. Samma möjlighet till kompensation
föreligger också i fråga om motorcyklarna. Affärsmässigt erbjuder handeln
med motorcyklar stora likheter med bilhandeln. Att undantag för de begagnade
motorcyklarna inte gjordes då de begagnade personbilarna undantogs
från den allmänna varuskatten beror på att motorcykelförsäljningen
volymmässigt är av ringa omfattning och på att den då gällande skattesatsen
betydde förhållandevis litet för försäljningen. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det nu finns skäl att i beskattningshänseende likställa begagnade
personbilar och begagnade motorcyklar. En sådan åtgärd påkallar
ändringar såväl i mervärdeskatteförordningen som i förordningen om bilaccis.
För att kompensera skattebortfallet genom att de begagnade motorcyklarna
undantas från mervärdeskatt bör accisen på nya motorcyklar
höjas. Höjningen bör därvid avvägas med hänsyn till att bilaccisen på nya
personbilar höjts två gånger, i båda fallen med belopp som svarat mot ca
2 procent av bilarnas genomsnittliga värde. Vid accishöjningen får hänsyn
även tas till det värdemässiga förhållandet mellan dagens priser på nya
bilar respektive motorcyklar. Kompensationen för skattebortfallet på de
begagnade motorcyklarna kan emellertid beräknas något lägre än vad som
gäller för bilarna på grund av att omsättningen av begagnade motorcyklar
utanför den reguljära handeln är förhållandevis mycket större än vad som
gäller de begagnade personbilarna. Mot bakgrunden härav synes det utskottet
skäligt att begränsa accishöj ningen till belopp som svarar mot ca 3 procent
av det genomsnittliga nyvärdet inom de olika skatteklasserna för motorcyklar.
Den inkomstökning som blir följden härav föranleder på grund av
den ringa omsättningen inte någon ändring av inkomstberäkningarna. Höjningen
av accisen på nya motorcyklar bör träda i kraft snarast möjligt.
Med det anförda är yrkandena i motionerna I: 916 och II: 1051 samt i motionen
I: 207 tillgodosedda.
Tandproteser m. in.
Beträffande beskattningen av tandproteser konstaterade utskottet när
frågan behandlades vid 1968 års vårriksdag, att införandet av mervärdeskatten
innebar en viss utjämning av den konkurrenssnedvridning som påtalats
i olika motioner under den tid allmän varuskatt utgick.
När nu kravet på skattefrihet för tandproteser åter framförs i motionerna
I: 133 och II: 145 vill utskottet främst hänvisa till att erfarenheter ännu
inte kan åberopas i fråga om mervärdeskattens inverkan på konkurrensförhållandena
mellan fristående laboratorier och tandtekniker som är anställda
av tandläkare. En omständighet som kan förklara att några olägenheter
för dentallaboratorierna hittills inte kunnat påvisas är att det torde vara förenat
med väsentliga svårigheter för tandläkarna att förena korrekta anställningsförhållanden
för teknikerna med ett rationellt utnyttjande av deras
prestationer. Utskottet är samtidigt medvetet om att frågan kan bli
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
mera besvärande om beskattningen skärps, men anser att man i nuvarande
läge bör avvakta erfarenheterna från mervärdeskatten och avstyrker således
motionerna I: 133 och II: 145.
Böcker och musikalier
Yrkandet i motionerna 1:680 och 11:782 om skattefrihet för böcker och
musikalier avstyrker utskottet nu liksom tidigare med hänvisning till vad
utskottet anfört om mervärdeskattens generella karaktär.
Frimärken
Till yrkandena om undantag från skatteplikt hör också det i motionerna
1:707 och 11:775 framlagda lagstiftningsförslaget om sådant undantag för
frimärken. Motionärerna hänvisar bl. a. till kontrollsvårigheterna i samband
med import av frimärken och de tullproblem som uppkommer vid privat
import av urvalskollektioner.
Den omständigheten att kontrollproblem förekommer synes inte utgöra
tillräcklig motivering för ett undantag. De av motionärerna åberopade svårigheterna
i fråga om urvalskollektionerna torde inte vara olösliga i praktiken.
Utskottet förutsätter att frågan kommer att närmare granskas av
tullagstiftningskommittén. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
alltså detta yrkande.
Fisklådor
Frågan om beskattningen av fisklådor behandlade utskottet också vid
1968 års höstriksdag med anledning av motioner, i vilka yrkades att fisklådor
skulle betraktas som fartygstillbehör. I motionerna I: 706 och II: 783
yrkas nu att fisklådor skall undantas från skatteplikt. Motionärerna hänvisar
till vissa uttalanden av riksskattenämnden, vilka enligt deras mening
skulle få olyckliga konsekvenser för tillverkarna av fisldådor.
Utskottet vill med anledning härav upplysa att riksskattenämnden i ett
sedermera meddelat förhandsbesked förklarat att försäljning av fisklådor
och is till fiskebåtar, som bedriver fiske på utrikes vatten, skall anses som
export från mervärdeskattesynpunkt. Under förutsättning att detta förhandsbesked
vinner laga kraft får motionärernas önskemål anses tillgodosedda.
Garantireparationer
Beskattningen av reparationer och annan service som sker inom ramen
för garantiåtaganden tas upp i motionerna I: 701 och II: 788. Motionärerna
begär undantag från skatteplikt för garantiåtgärder med motiveringen att
beskattningen i sådana fall endast medför ett onödigt merarbete. Motionärerna
avser alla former av garantiåtaganden men pekar särskilt på bilgarantierna.
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
Spörsmålet torde såvitt utskottet kan finna endast ha aktualitet i de fall
då garantiåtaganden utförs av annan än den som ekonomiskt svarar för
garantin. Som motionärerna framhåller torde mervärdeskatten i sådana fall
genomgående kunna avlyftas. Med den nuvarande ordningen har man den
fördelen, att den skattskyldige reparatören inte behöver göra någon skillnad
mellan garantireparationer och andra reparationer, medan motionärernas
förslag därvidlag uppenbarligen skulle medföra vissa svårigheter
både för reparatören och från kontrollsynpunkt. Utskottet finner de nuvarande
reglerna bäst överensstämma med beskattningens principiella konstruktion
och anser sig inte mot bakgrund av mervärdeskattens än så länge
korta tillämpningstid ha anledning att biträda motionärernas yrkande.
Transporter
En av de frågor som tilldrog sig det största intresset vid 1968 års höstriksdags
debatter angående den då behandlade mervärdeskattepropositionen
var beskattningen av transporter av motorfordon mellan fastlandet och öar
utan fast landförbindelse. I första hand gällde diskussionen sådana transporter
i gotlandstrafiken. Utskottet var inte berett att tillstyrka motionsvis
framförda yrkanden om undantagsbestämmelser i dylika fall och hänvisade
till att för Ölands del frågan skulle lösas genom det påbörjade brobygget
och att för Gotlands del trafikproblemen kunde väntas bli lösta i ett större
sammanhang genom de då pågående förhandlingarna mellan staten och de
gotländska intressenterna om ett särskilt avtal i syfte att få till stånd en
tillfredsställande transportförsörjning för Gotland.
I motionerna I: 718 och II: 780 framställs nu åter yrkande om undantag
från beskattningen för transporter av bilar till och från Öar. Motionärerna
framför i stort sett samma argument som tidigare men framhåller
dessutom att det avtal beträffande gotlandstrafiken som utskottet hänvisade
till av olika skäl inte kommit till stånd.
Motionärernas påpekande är i och för sig riktigt, men det innebär inte att
frågan om statligt stöd till gotlandstrafiken definitivt skrinlagts. Vad som
inträffat är att Gotlandsbolaget i stället för att underteckna avtalet erbjudit
staten att överta verksamheten. Samtidigt har bolaget från och med den 15
mars 1969 sänkt transportpriset för I-registrerade personbilar med femtio
procent. Eftersom priserna på personbiljetter för gotlänningar redan tidigare
sänkts lika mycket, bör motionärernas uppgifter om transport- och skattekostnader
reduceras till ungefär de halva beloppen. Tilläggas bör att frågan
endast gäller privata biltransporter. För näringslivets transporter elimineras
beskattningen genom avdragsrätten. Utskottet får därför med tillfredsställelse
konstatera att gotlänningarna i dag har en väsentligt bättre situation
i fråga om personbilstransporterna än när utskottet tidigare behandlade
samma fråga och att ytterligare lättnader inte är otänkbara. Den kvarstående
skattebelastningen -— drygt fem kronor för en tur- och returtrans
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 25
port av personbil mellan Gotland och fastlandet -— kan inte anses vara av
den storleksordningen att den nämnvärt begränsar resemöjligheterna. Utskottet
vill emellertid tillägga att när man i princip beslutat en generell transportbeskattning
av det slag som mervärdeskatteförordningen innehåller talar
all erfarenhet mot sådana undantag som motionärerna förordar. Man kan
med samma argument som motionärerna anför komma fram till att alla
privata transportkostnader bör undantas från beskattning, om köparen bor
på ett visst avstånd från leverantören, eftersom annars den som bor nära
inköpsstället gynnas inte bara genom lägre transportkostnader utan också
genom lägre skatt. Utskottet vill också bestämt motsätta sig särskilda skatteregler
för vissa delar av landet. Stödet till områden med speciella förhållanden
bör inte ske genom lättnader i beskattningen. Utskottet avstyrker således
de här behandlade motionerna.
I motionerna I: 917 och II: 1050 tas upp en annan bestämmelse rörande
transportbeskattningen, som enligt motionärernas mening medför nackdelar
för den inhemska industrin i vissa fall, nämligen undantaget från skatteplikt
för transporter direkt från utlandet. Enligt vad utskottet erfarit syftar
motionärerna i första hand på viss stenindustri, där fraktkostnaderna utgör
en betydande del av priset på den färdiga produkten och där de utländska
tillverkarna således på grund av detta undantag skulle kunna erbjuda väsentligt
lägre transportkostnader än den svenska industrin.
Såvitt utskottet kan finna måste de av motionärerna påtalade förhållandena
avse leveranser av varor till andra än skattskyldiga, eftersom de skattskyldiga
har avdragsrätt för ingående skatt på frakter. Man torde också
kunna bortse från betydelsen av fraktbeskattningen vid enskilda personers
införsel av här avsedda varor. Problem av begränsad omfattning skulle möjligen
kunna uppkomma då en kommun uppträder som köpare. Det synes
utskottet orimligt att enbart med hänsyn till dylika fall skattebelägga samtliga
transporter i samband med den reguljära införseln av varor, som i betydande
omfattning sker direkt till destinationsorten. Ett bifall till yrkandet
i motionerna innebär att man i dessa fall skulle behöva särskilt debitera
skatt på den del av transporten som sker inom landet för att sedan köparna
skulle få göra avdrag med samma belopp. Bestämmelsen har i första hand
ett rent praktiskt syfte och torde för den reguljära handeln vara mera till
nytta än till hinder. I avsaknad av närmare utredning om de av motionärerna
påtalade skatteeffekterna är utskottet därför inte berett tillstyrka en
författningsändring av det slag motionärerna förordar. Det är enligt utskottets
mening för tidigt att göra en sådan ändring innan man kan peka på
några mera påtagliga konkurrenssnedvridningar. Utskottet avstyrker således
ifrågavarande motioner men förordar att frågan följs med fortsatt uppmärksamhet.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
Återbetalning av skatt
Frågan om den gällande beloppsgränsen vid återbetalning av skatt tas upp
i motionerna I: 694 och II: 809. Om ingående skatt överstiger utgående skatt
med 1 000 kronor återbetalas beloppet. Understigande belopp återbetalas
endast om det inte kan avdras eller kvittas. Motionärerna yrkar med hänsyn
till de mindre jordbrukarnas och företagarnas intressen att beloppsgränsen
skall sänkas till 500 kronor och åberopar till stöd härför bl. a. att allmänna
skatteberedningen föreslog denna lägre beloppsgräns.
Gällande bestämmelser har i första hand tillkommit för att begränsa det
administrativa arbetet med restitutionerna. Då det saknas uppgifter om i
vilken omfattning mervärdeskatt kommer att återbetalas och hur verkningarna
av beloppsgränsen blir för olika kategorier skattskyldiga, är utskottet
inte berett att ta upp frågan om beloppsgränsen vid restitution till omprövning
och avstyrker således ifrågavarande motioner.
Övergångsbestämmelserna
I motionen I: 715 yrkas slutligen vissa förtydligande bestämmelser rörande
övergångsbestämmelserna i fråga om avverkningsrätter.
Utskottet vill i denna fråga nöja sig med att konstatera att motionärens
önskemål blivit helt tillgodosedda genom av riksskattenämnden sedermera
meddelade anvisningar.
Utskottets hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
A) att riksdagen — med anledning av Kungl. Majrts proposition
nr 18, motionerna I: 916 och II: 1051 och motionen
1:207 samt med avslag på motionerna I: 915 och II: 1049
— antar
1) det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om ändring i förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om
mervärdeskatt med de ändringar och tillägg att
dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
Maj:ts förslag)
förordnas, att 18 §,
punkt 1 av anvisningarna till 2 §
och anvisningarna till 8 § förordningen
den 6 juni 1968 om mervärdeskatt
skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan anges.
(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas, att 8, 17 och
18 §§, punkterna 1 och 2 av anvisningarna
till 2 § samt anvisningarna
till 8, 10 och 17 §§ förordningen den
6 juni 1968 om mervärdeskatt skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges.
(Kungl.
Härigenom
27
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
dels 8, 17 och 18 §§, punkt 2 av anvisningarna till 2 §
samt anvisningarna till 8, 10 och 17 §§ erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
8 §•
Från skatteplikt--------liknande förfarande,
11) begagnad personbil, när sådan 11) begagnad personbil och bc
bil
omsättes inom landet, gagnad motorcykel, när sådant for
don
omsättes inom landet,
12) tullfri--------- om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Skattskyldig får--
Bedriver skattskyldig
Skattskyldig som bedriver handel
med bilar får avdraga ingående skatt
på förvärv och införsel för verksamheten
med undantag dock för ingående
skatt på vara till eller tjänst
på begagnad personbil som utgör omsättningsvara
i verksamheten.
Överstiger den--------
Om återbetalning---— —• -—- —
(Se vidare anvisningarna.)
(Kungl. Maj.ts förslag)
Skattskyldig som
Avdragsrätt föreligger-----
3) anskaffning av personbil från
säljare som innehaft bilen för yrkesmässig
uthyrning och annan anskaffning
av personbil för ändamål som
ej avser yrkesmässig återför sälj ning
eller uthyrning.
Föreligger skattskyldighet---
Konungen kan —• — -—- -----
17 §.
— dessförinnan uppkommit.
verksamheten bedrives.
Skatt skyldig som bedriver handel
med bilar eller motorcyklar får avdraga
ingående skatt på förvärv och
införsel för verksamheten med undantag
dock för ingående skatt på
vara till eller tjänst på sådan begagnad
personbil eller begagnad motorcykel
som utgör omsättningsvara
i verksamheten,
annan verksamhet.
49 §.
(Se vidare anvisningarna.)
(Utskottets förslag)
18 §.
konstnärliga verksamheten.
— skattepliktig verksamhet,
3) anskaffning av personbil eller
motorcykel från säljare som innehaft
fordonet för yrkesmässig uthyrning
och annan anskaffning av sådant
fordon för ändamål som ej avser yrkesmässig
återförsäljning eller uthyrning.
- — medför skattskyldighet.
------1 §.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
Anvisningar
till
2. Med omsättning---- — — —
Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när
rätt till avdrag för ingående skatt
föreligger enligt 17 §. Som omsättning
anses i enlighet härmed uttag
av vara för den skattskyldiges eller
hans anställdas personliga bruk.
Utför den som bedriver byggnadsrörelse
reparations-, underhålls- eller
förbättringsarbete på egen fastighet,
som icke användes i rörelsen
och ej heller utgör lagertillgång
i denna, anses uttag av byggnadsmaterial
och annat material för arbetet
som omsättning. Omsättning
föreligger även när den som bedriver
handel med begagnade personbilar i
förening med verkstadsrörelse uttager
vara ur verkstadsrörelsen för
att tillföras begagnad personbil som
utgör omsättningsvara i handeln
med begagnade personbilar.
Uttag av —---------— i
Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan skattepliktig
vara med undantag av skattepliktig
personbil från lager av omsättningsvaror
för användning som anläggningstillgång
eller material i den
skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.
Med personbil---------
2 §•
likställes byte.
Med omsättning förstås vidare uttag
av vara ur verksamhet för annat
ändamål än för försäljning, när
rätt till avdrag för ingående skatt
föreligger enligt 17 §. Som omsättning
anses i enlighet härmed uttag
av vara för den skattskyldiges eller
hans anställdas personliga bruk.
Utför den som bedriver byggnadsrörelse
reparations-, underhålls- eller
förbättringsarbete på egen fastighet,
som icke användes i rörelsen och ej
heller utgör lagertillgång i denna,
anses uttag av byggnadsmaterial och
annat material för arbetet som omsättning.
Omsättning föreligger även
när den som bedriver handel med
begagnade personbilar eller begagnade
motorcyklar i förening med
verkstadsrörelse uttager vara ur
verkstadsrörelsen för att tillföras
begagnad personbil eller begagnad
motorcykel som utgör omsättningsvara
i handeln med begagnade sådana
fordon.
denna.
Som omsättning anses icke uttag
av maskin eller annan skattepliktig
vara med undantag av skattepliktig
personbil eller motorcykel från lager
av omsättningsvaror för användning
som anläggningstillgång eller
material i den skattskyldiges skattepliktiga
verksamhet.
--— 1 800 kilogram.
Med motorcykel förstås icke moped.
2!)
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
till 8 §.
Undantaget för fartyg gäller-----skattepliktig vara.
Undantaget för fartyg för------ detta ändamål.
Undantaget för livräddningskryssare--— — af skeppsbrutne.
Undantaget för gas------
Undantaget för allmän —-----
Undantaget för periodisk----
Butiksmässig försäljning----
Med begagnad personbil under 11
förstås sådan personbil och sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
Ijänstevikt ej över 1 800 kilogram,
som tidigare för annat ändamål än
yrkesmässig åter för sälj ning sålts eller
uttagits inom landet eller införts
till landet. Har ny personbil anskaffats
för yrkesmässig uthyrning anses
bilen icke som begagnad när den
säljes eller uttages av uthyraren.
— av butiksvara.
— — varje vecka.
--hemvärnets verksamhet.
--av köpare.
Med personbil under 11 avses även
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil med
tjänstevikt ej över 1 800 kilogram.
Med motorcykel avses icke moped.
Fordonet anses som begagnat endast
om det tidigare för annat ändamål
än yrkesmässig återför sälj ning sålts
eller uttagits inom landet eller införts
till landet. Har ny personbil eller
ny motorcykel anskaffats för yrkesmässig
uthyrning anses fordonet
icke som begagnat när det säljes eller
uttages av uthyraren.
(Nuvarande lydelse)
(Utskottets förslag)
till 10 §.
Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser annan sådan vara
som är undantagen från skatteplikt
enligt 8 § än begagnad personbil.
Skatteplikt föreligger ej heller för
tvätt av utrustning till icke skattepliktigt
fartyg eller luftfartyg. Tjänst
som avser sådan krigsmateriel, som
anges i 8 § under 2 och som äges av
staten, är skattefri.
Som skattepliktig uthyrning —--
Med servering
Som skattepliktig anses
Till skattepliktig
Tjänst som
Med annonsering
Tjänst under 1 är icke skattepliktig
om den avser annan sådan vara
som är undantagen från skatteplikt
enligt 8 § än begagnad personbil eller
begagnad motorcykel. Skatteplikt
föreligger ej heller för tvätt av utrustning
till icke skattepliktigt fartyg
eller luftfartyg. Tjänst som avser
sådan krigsmateriel, som anges
i 8 § under 2 och som äges av staten,
är skattefri.
eller liknande,
eller plats,
andra lokaler,
eller anläggning.
som transporttjänst.
— — s. k. ljustidning.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
till 17 S.
Avdrag för —---------- —
Avdragsrätten för ingående skatt
på driftkostnader för personbil som
utgör inventarium i skattskyldigs
verksamhet omfattar alla sådana
kostnader oavsett om fordonet helt
eller endast delvis användes i verksamheten.
Avser ingående skatt i annat
fall endast delvis sådant förvärv
som omfattas av avdragsrätten eller
endast delvis verksamhet som omfattas
av skyldighet att erlägga mervärdeskatt,
skall beloppet av den avdragsgilla
ingående skatten bestämmas
genom uppdelning efter skälig
grund när annat ej följer av 18 §
tredje stycket.
Kan det----— — -—---
skattens belopp.
Avdragsrätten för ingående skatt
på driftkostnader för personbil eller
motorcykel som utgör inventarium i
skattskyldigs verksamhet omfattar
alla sådana kostnader oavsett om
fordonet helt eller endast delvis användes
i verksamheten. Avser ingående
skatt i annat fall endast delvis
sådant förvärv som omfattas av
avdragsrätten eller endast delvis
verksamhet som omfattas av skyldighet
att erlägga mervärdeskatt,
skall beloppet av den avdragsgilla ingående
skatten bestämmas genom
uppdelning efter skälig grund när
annat ej följer av 18 § tredje stycket,
erlagt skatten.
dels ock övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj. ts förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
18 § och anvisningarna till
8 § i sin nya lydelse tillämpas dock
för tid från och med den 20 februari
1969.
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
18 § och anvisningarna till
8 § i sin nya lydelse tillämpas dock
såvitt avser personbil för tid från och
med den 20 februari 1969.
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
31
2) följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 23 november 1956 angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
4
Omsättningsskatten utgår----
För motorcyklar utgör skatten
255 kronor därest fordonets
tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,
335 kronor därest tjänstevikten är
högre men ej överstiger 160 kilogram
samt eljest 505 kronor.
(Föreslagen lydelse)
§■
---tiotal kronor.
För motorcyklar utgör skatten
350 kronor därest fordonets
tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,
460 kronor därest tjänstevikten är
högre men ej överstiger 160 kilogram
samt eljest 700 kronor.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vid tillämpningen av denna förordning gäller icke 62 § andra och tredje
styckena frihamnsstadgan den 8 november 1935 (nr 553).
B) att riksdagen avslår följande motioner, nämligen
1) I: 133 och II: 145
2) I: 680 och II: 782
3) I: 694 och II: 809
4) I: 700 och II: 807
5) I: 701 och II: 788
6) I: 706 och II: 783
7) I: 707 och II: 775
8) I: 718 och II: 780
9) I: 915 och II: 1049
10) I: 916 och II: 1051
11) 1:917 och II: 1050
12) 1:207
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
13) 1:715
14) 11:790,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 27 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström* (fp),
Yngve Nilsson* (m), Sundin (ep), Wärnberg (s), Tage Johansson (s),
Tistad (fp), Wirmark (s), Paul Jansson (s) och Karl Pettersson (m); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brand! (s),
Engkvist* (s), Vigelsbo* (ep), fru Nettelbrandt* (fp), herrar Kristenson
(s), Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Hammarsten* (s) och Josefsson
i Halmstad (s).
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
Skattskyldighet för stat och kommun
1) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Sundin (ep), Tistad
(fp), Karl Pettersson (m), Magnusson i Borås (m), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp) och herr Eriksson i Bäckmora (ep), vilka
dels anfört följande:
Som utskottsmajoriteten framhållit är frågan om vidden av skattskyldigheten
för den offentliga sektorn av mycket komplicerad art. Det skulle i och
för sig varit önskvärt med så entydiga beskattningsregler att riskerna för
konkurrenssnedvridningar kunde anses uteslutna. Vi konstaterar med tillfredsställelse
att utskottsmajoriteten tycks dela denna målsättning och att
åtskilliga åtgärder — senast de i den förevarande propositionen föreslagna
ändringarna — bidrar till att utjämna de olikheter som vi påtalat. Beträffande
den statliga upphandlingen har mervärdeskatten inte längre någon
konkurrenssnedvridande effekt. Kvar står dock åtskilliga problem — bl. a.
i fråga om skattens verkan vid kommunal upphandling från statliga leverantörer
samt i fråga om skattskyldigheten för vissa tjänster.
dels ansett att utskottet under punkterna B 4, 9 och 14 bort hemställa,
att riksdagen med anledning av motionerna I: 700 och II:
33
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
807, I: 915 och II: 1049 samt motionen II: 790 i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning rörande frågan om
skattskyldigheten till mervärdeskatt för stat och kommun.
Tandproteser m. m.
2) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Tistad
(fp), Karl Pettersson (m), Magnusson i Borås (in), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp) och herr Eriksson i Bäckmora (ep), vilka under åberopande
av innehållet i motionerna I: 133 och II: 145 ansett att utskottet under punkten
A 1 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 133 och II: 145
antar följande som reservanternas förslag betecknade förslag
till ändring av 8 § mervärdeskatteförordningen.
(Utskottets förslag)
8
Från skatteplikt-------
3) läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljes till sjukhus
eller införes till landet i anslutning
till sådan utlämning eller försälj
-
4) elektrisk-—- — — ---—- — —
(Se vidare anvisningarna.)
(Reservanternas förslag)
§-
— statens räkning,
3) läkemedel som utlämnas enligt
recept eller säljes till sjukhus
eller införes till landet i anslutning
till sådan utlämning eller försäljning
samt tandproteser och individuellt
avpassade apparater för ortodontiska,
käkortopediska och käkkirurgiska
behandlingar,
— — om tobaksskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Frimärken
3) av herrar Lundström (fp) och Tistad (fp).
Transporter till bl. a. Öland och Gotland
4) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Tistad
(fp), Karl Pettersson (m), Magnusson i Borås (m), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp), och herr Eriksson i Bäckmora (ep), vilka
dels anfört följande:
Utskottets majoritet konstaterar med tillfredsställelse att kostnaderna
minskat avsevärt för gotlänningarnas transporter av personbilar mellan
Gotland och fastlandet och hänvisar bl. a. till att den kvarstående skattekostnaden
endast uppgår till ca 5 kronor vid en tur- och returtransport av
personbil mellan Gotland och fastlandet. Att taxorna i gotlandstrafiken
sänkts tills vidare för gotlänningarna har inte något samband med själva
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969
skattefrågan. Kvar står att skatten i onödan fördyrar transportkostnaderna
som även efter sänkningen måste anses vara betydande för den enskilde
resenären. Om det varit möjligt att bygga en bro till Gotland hade troligen
inte någon broavgift utgått och än mindre skulle någon kommit på tanken
att beskatta en sådan broavgift. Mervärdeskatten på personbilstransporterna
verkar på samma sätt som en skatt på en broavgift. Den nu gällande transportavgiften
på 55 kronor vid transport av gotländsk personbil tur och retur
mellan Gotland och fastlandet kan inte — som utskottsmajoriteten tycks
mena — anses vara så obetydlig att den inte begränsar resemöjligheterna.
Det bör vidare observeras att nedsättningen bara gäller gotlandsbilar. För
turisttrafiken som är av synnerlig vikt för detta län kommer de höga fraktkostnaderna
som ökas genom beskattningen att verka som en reducerande
faktor, särskilt när det gäller kortfristiga turistbesök. Enligt vår mening bör
vid beskattningen särskild hänsyn tas till sådana områden av landet som
saknar fast landförbindelse. En sådan åtgärd är i och för sig inte märkvärdigare
än att man vid inkomstbeskattningen har speciella regler exempelvis
för sjömän och för samer.
dels ansett att utskottet under punkten A 1 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 718 och II: 780
antar följande förslag till ändring av 11 § mervärdeskatteförordningen.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
11 §•
Från skatteplikt-------samt resgodsbefordran,
3) transport av vara till eller från 3) transport av vara till eller från
utlandet eller transport i samband utlandet, transport av motorfordon,
med renhållning, avsett för personbefordran, mellan
område utan fast landförbindelse och
fastlandet, eller transport i samband
med renhållning,
4) bärgning----------av veterinär.
(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)
Återbetalning av skatt
5) av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Sundin (ep), Tistad
(fp), Karl Pettersson (m), Magnusson i Borås (m), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp) och herr Eriksson i Bäckmora (ep), vilka
dels anfört följande:
Det finns anledning att ifrågasätta om beloppsgränsen för restitution
främst bör fastställas med hänsyn huvudsakligen till de administrativa synpunkterna.
Den utvidgade användningen av ADB-metoden inom den stat
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1969 35
liga förvaltningen och i synnerhet i skattesammanhang bör göra det möjligt
att bemästra restitutionsfrågorna även om beloppsgränsen sänks till 500
kronor. För de skattskyldiga som har en förhållandevis obetydlig omsättning
och följaktligen skall redovisa skatten halvårsvis måste det vara ekonomiskt
kännbart att ett tillgodohavande på närmare 1 000 kronor måste
stå outnyttjat under ett halvår på grund av gällande beloppsgränser. Sådana
tillgodohavanden uppkommer också i de flesta fall i samband med investeringar
som i och för sig anstränger ekonomin.
dels ansett att utskottet under punkten A 1 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna 1: 694 och II: 809
antar följande förslag till ändring av 49 § mervärdeskatteförordningen.
(Nuvarande lydelse) (Reservanternas förslag)
49 §.
Överstiger ingående avdragsgill överstiger ingående avdragsgill
skatt enligt deklaration den utgåen- skatt enligt deklaration den utgående
skatten med minst 1 000 kronor, de skatten med minst 500 kronor,
återbetalar länsstyrelsen det över- återbetalar länsstyrelsen det överskjutande
beloppet. skjutande beloppet.
Understiger skillnaden mellan in- Understiger skillnaden mellan ingående
skatt och utgående skatt 1 000 gående skatt och utgående skatt 500
kronor, återbetalar länsstyrelsen be- kronor, återbetalar länsstyrelsen beloppet
endast när skillnaden icke kan loppet endast när skillnaden icke kan
avdragas eller kvittas enligt 17 § avdragas eller kvittas enligt 17 §
tredje stycket. tredje stycket.
Skattskyldig som-----— ingående skatt.
Överstiger skatt-------överskjutande beloppet.
Den som----—----— — för mycket.
Vid återbetalning------restavgift avräknas.
Fordran på — ----------eller utmätas.
I övrigt-----------av mervärdeskatt.
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028