Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
1
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion bebeträffande
beskattningen av totalisatorvinster.
(1 :a avd.)
Yrkande
I motionen 11:822 av herrar Werner och Fridolfsson i Stockholm har
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om översyn
av lotteriförordningen i vad avser beskattningen av vinst på totalisator vid
hästtävlingar.
Gällande bestämmelser in. in.
Enligt 1 § lotteriförordningen (SFS 1939:207) får lotteri om penningar
eller penningars värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj:t anordnas för allmänheten
i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
Som lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning
eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av
en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det som erhålles
av envar deltagare.
I förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster (SFS 1928:376)
stadgas bl. a. att skatt som där avses icke skall utgå på vinst vid vad-<
hållning medelst totalisator vid hästtävlingar.
I fråga om totalisatorvadhållning vid hästtävlingar gäller de särskilda
bestämmelser som lantbruksstyrelsen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
meddelat i ett särskilt vadhållningsreglemente (SFS 1965:932).
Reglementet innehåller detaljerade regler för de olika formerna för vadhållning.
I fråga om vinstberäkningen gäller som huvudregel att totalsumman
av de för en löpning gjorda insatserna, minskad med av Kungl.
Maj :t fastställt avdrag, utgör insatsernas nettosumma och fördelas i hela
kronor mellan vinnande vadhållare. De vid beräkningen eventuellt uppstående
bråkdelarna tillfaller anordnaren.
Anledningen till att totalisatorvinsterna undantagits från lotterivinstbeskattningen
är att Kungl. Maj :t i samband med medgivande av tillstånd
till totalisatorverksamheten utfärdat föreskrifter rörande dispositionen av
inflytande totalisatormedel, innebärande att viss del skall inlevereras till
statsverket. Den statliga andelen har växlat och är varierande för de olika
spelformerna. Även vissa skillnader mellan travtävlingar och galopptävlingar
förekommer. Från och med den 1 juli 1960 genomfördes med riksdagens
godkännande (BeU 1960: 60) en väsentlig höjning av vinstavdraget
innebärande bl. a. att avdraget för V-5-spel höjdes med 15 procentenheter
1 Bihang till riksdagans protokoll 1969. 7 samt. Nr 21
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
vid galopptävlingar och med 10 procentenheter vid travtävlingar till 35 procent.
För vinnare- och platsspelet utgör vinstavdraget 20 procent och för
kombinerat spel 30 procent.
Förslaget om höjning tillstyrktes av den då pågående totalisatorutredningen.
Utredningens betänkande Totalisatorverksamheten (SOU 1961:1)
föranledde ändrade bestämmelser gällande fr. o. m. den 1 maj 1961. Till
grund för dessa regler torde närmast ligga ett särskilt yttrande av experten i
utredningen, herr Ytterborn, vilken motsatte sig den kraftiga skärpning
av progressionen till statens förmån som utredningen föreslog. De skiljaktiga
meningarna avsåg inte vinstavdragens storlek utan hur stor del
därav som de anordnande sällskapen skulle få disponera för verksamheten.
Den skärpta beskattningen av V-5-spelet medförde en väsentligt minskad
omsättning för denna spelform, vilket framgår av följande uppställning,
där beloppen avser miljoner kronor.
Trav Galopp
omsättning |
därav V-5 |
omsättning |
därav V-5 |
|
1960........... |
......... 299,6 |
103,6 |
27,2 |
8,9 |
1961........... |
......... 313,8 |
65,3 |
27,0 |
6,7 |
1962........... |
......... 357,6 |
70,0 |
32,3 |
7,2 |
1963........... |
......... 414,6 |
79,8 |
35,2 |
8,5 |
1964........... |
......... 449,8 |
85,2 |
38,5 |
9,2 |
1965........... |
......... 489,5 |
94,5 |
40,8 |
8,9 |
1966........... |
......... 523,2 |
103,6 |
37,8 |
8,4 |
1967........... |
......... 598,9 |
121,9 |
38,6 |
9,4 |
1968........... |
......... 642,8 |
131,9 |
41,1 |
10,3 |
Totalisatormedel beräknas i finansplanen inflyta med 105 miljoner kronor
under budgetåret 1969/70.
Totalisatorspel bedrivs vid 3 galopp- och 32 travbanor. I fråga om V-5-spelet kan nämnas att den helt övervägande delen av spelet äger rum i anslutning
till tävlingarna och att således inbetalningarna till ombud utanför
totalisatorn utgör en förhållandevis ringa del av omsättningen.
Fr. o. m. den 1 februari 1969 gäller att statens andel av det belopp, vilket
skall innehållas av de insatser som görs för deltagande i vadhållning med
totalisator vid offentliga galopptävlingar (vinstavdraget), skall t. v. utgå i
enlighet med följande uppställning.
1. Totalomsättning |
2. Statens andel |
Tillägg för varje fullt |
kronor |
kronor |
kronor |
0— 49 999 ............... |
— |
1 |
50 000—199 999 ............... |
............ 500 |
2 |
200 000—299 999 ............... |
............ 3 500 |
4 |
300 000—399 999 ..........: ... |
............ 7 500 |
6 |
400 000—599 999 ............... |
............ 13 500 |
10 |
600 000—799 999 ............... |
............ 33 500 |
12 |
800 000 och däröver ............. |
............ 57 500 |
14 |
Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1969
3
Statens andel av vinstavdraget skall dessutom utgå vid V-5-spel med femton
procent av den del av den totala omsättningen som belöper på V-5-spel
och vid en omsättning på kombinerat spel av lägst 50 000 kronor med tio
procent av den del av den totala omsättningen som belöper på det kombinerade
spelet. Därvid erhållet belopp skall avrundas nedåt till jämnt krontal
och därefter — vid kombinationsspel — minskas med 5 000 kronor. Härefter
får den sålunda uträknade andelen minskas med det belopp, som —
utöver de efter vinstavdragets verkställande kvarstående nettosummorna av
de i de särskilda loppen gjorda insatserna — kan behövas för att vinnande
spelare skall återfå hela sin insats.
För travtävlingar framgår statens andel av vinstavdraget av följande uppställning.
l.
Totalomsättning
kronor
2.
Statens andel
Grundbelopp Tillägg för varje fullt
100-tal kronor som faller
mellan de i kol. 1
angivna beloppen
kronor kronor
0—149 999 . .
150 000—199 999 . .
200 000 och däröver
— 1
1 500 6
4 500 15
Statens andel av vinstavdraget skall dessutom utgå vid V-5-spel med femton
procent av den del av den totala omsättningen som belöper på V-5-spel
och vid kombinerat spel med tio procent av den del av den totala omsättningen
som belöper på det kombinerade spelet. Därvid erhållet belopp skall
avrundas nedåt till jämnt krontal. Härefter får den sålunda uträknade andelen
minskas med det belopp, som — utöver de efter vinstavdragets verkställande
kvarstående nettosummorna av de i de särskilda loppen gjorda insatserna
— kan behövas för att vinnande spelare skall återfå hela sin insats.
Frågans tidigare behandling
Vid behandlingen av ett likartat motionsyrkande vid 1967 års riksdag
anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU
1967:21) bl. a. följande.
Vid tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande statens andel av totalisatormedlen
har ofta framhållits hästsportens betydelse för hästaveln liksom
ridsportens militära och allmänna värde. Utskottet anser för sin del
att det inte längre finns samma skäl att särskilt framhålla sådana argument
utan att man numera i lika hög grad kan betrakta trav- och galoppsportens
bevarande som önskvärt med hänsyn till att denna verksamhet uppenbarligen
bereder åtskilliga människor rekreation, spänning och förströelse. Det
skall i sammanhanget inte fördöljas att hästkapplöpningarnas attraktions
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
kraft till inte ringa del beror på de olika formerna av totalisatorspel. Utskottet
delar inte motionärernas uppfattning att intresset för hästsporten
kan återställas genom en skärpt beskattning av totalisatorvinsterna. En
förutsättning för all hästsport är att hästuppfödningen görs lockande genom
att tillräckligt många löpningar med förhållandevis stora prissummor
kan anordnas. En minskning av spelarnas och arrangörernas andel av omsättningen
skulle sannolikt få samma effekt som ett förbud mot hästtävlingar.
Då motionärerna inte eftersträvar hästsportens avskaffande och då
följderna av deras förslag skulle bli ett betydande inkomstbortfall för staten
anser utskottet sig inte kunna tillstyrka förevarande motionsyrkande.
Då frågan återkom vid 1968 års riksdag framhöll utskottet (BeU 1968: 11)
att det i fråga om totalisatorspelet är väsentligt att skilja på de olika spelformerna.
Den viktigaste och i fråga om omsättningen helt dominerande
spelformen är det s. k. vinnare- och platsspelet, där den vanligaste insatsen
torde vara 10 kronor. Vid vinnarspelet ligger genomsnittsoddset mellan 3
och 4, vilket på nyssnämnda insats innebär en vinstutdelning på 30—40
kronor och en nettovinst på 20—30 kronor, medan vinsterna på platsspelet
endast uppgår till ungefär hälften av dessa belopp. Enligt bestämmelserna
för lotterivinstbeskattningen skulle en vinst som inte överstiger 50 kronor
vara fritagen trån skatt. Med hänsyn till de skiftande oddsen torde det
emellertid vara svårt att vid totalisatorspelet tillämpa ett skattefritt bottenbelopp
då man därvid skulle få betydligt mera stötande gränseffekter än vid
lotterierna.
De mest uppmärksammade vinsterna inom totalisatorspelet har dock inte
utfallit på nyssnämnda spelformer utan på V-5-spelet, som har påtagliga
likheter med tippningen. Utskottet vill erinra om att vinstavdraget för V-5-spel är 35 % av den sammanlagda insatsen, vilket gör att beskattningen i
dessa fall kan — om skälig hänsyn tas till omkostnaderna — sägas i huvudsak
motsvara vad som gäller för tippning och lotteri. Att avdraget inte görs
från vinstbeloppet utan på hela omsättningen innan vinsten fastställts torde
i praktiken sakna betydelse för nettovinstens storlek. Det förtjänar i detta
sammanhang påpekas att V-5-spelet sjönk mycket kraftigt, då det nuvarande
vinstavdraget infördes, och att detta spel om penningvärdeförändringen beaktas
ännu inte kan sägas ha uppnått den nivå det hade dessförinnan. Det
är på grund av dessa förhållanden som utskottet funnit troligt alt en sådan
skärpning av beskattningen som motionärerna förordar skulle leda till en
kraftig reducering av totalisatorspelet, som utan tvivel är förutsättningen
för hästsporten här i landet.
Uppenbart är att förbud mot vadhållning inte kan upprätthållas i praktiken
och att det utbredda intresse härför som existerar skulle ta sig andra
och sämre kontrollerbara vägar om totalisatorspelet genom en väsentligt
skärpt beskattning mister sin attraktionskraft. I länder som tillgripit sådana
åtgärder har följden blivit illegal bookmaking i betydande omfattning. Med
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
5
det anförda har utskottet inte velat göra gällande att förhållandena i samband
med totalisatorspelet skulle vara så idealiska att inte reformer i vissa
avseenden är tänkbara. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hasardspel
i det enskilda fallet kan få olyckliga konsekvenser, men det saknas
enligt utskottets mening förutsättningar för att förhindra sådana följder
genom generellt verkande beskattningsåtgärder. Utskottet avstyrker således
den av motionärerna förordade åtgärden.
Motionen
Intresset för totalisatorspel har på senare år starkt ökat. Hästkapplöpningar
på skilda banor i vårt land drar samman mycket folk och sätter
stora summor i omlopp. V-5-spelet har avsevärt bidragit till att bredda
ett spelintresse, som i många fall visat sig ha en förödande inverkan på den
spelandes ekonomi med allt vad därav kan följa av familjebekymmer och
andra svårigheter.
För att åstadkomma en dämpning av spelintresset och därjämte ernå
en rättvis beskattning av den inkomst som spelvinster utgör föreslår vi
en översyn av lotteriförordningen i här berörda avseenden.
Sedan år 1946 har vinst på totalisator vid hästtävlingar varit befriad från
såväl inkomst- som särskild lotterivinstskatt. I stället tillföres staten visst
belopp genom ett av arrangören innehållet s. k. vinstavdrag, varav statens
andel regleras genom en varierande skala beroende på spelformen, dock understigande
15 %.
För vanliga lotterier — bortsett från premieobligationer — gäller att 30 %
avgår som skatt å utfallande vinst. Det synes betänkligt att den spelande
på totalisator vid hästtävlingar helt skall vara befriad från vinstbeskattning.
Rimligen borde samma beskattningsnorm gälla för spelvinster och lotterivinster.
Det torde vara rimligt att en inkomst av spel inte beskattas lägre än en
inkomst av arbete. Att en sidoinkomst genom arbete ofta drabbas av hård
marginalbeskattning medan en sidoinkomst genom spel helt går fri ter
sig även arbetsetiskt helt otillfredsställande.
Utskottet
Utskottet har vid 1967 och 1968 års riksdagar utförligt redovisat de synpunkter
som föranlett utskottet att avstyrka motionsyrkanden om beskattningen
av vinster vid totalisatorspel. Den beskattning som nu äger rum genom
av riksdagen fastställda vinstavdrag har utskottet funnit vara en mera
ändamålsenlig beskattningsform än en vinstbeskattning. Vinstavdraget in
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
nebär att man från bruttoomsättningen gör ett procentuellt avdrag som avser
att täcka såväl anordnarnas kostnader som statens skatteanspråk. Vinstbeskattningen
däremot träffar själva vinsten, som bestämts enligt särskild
plan efter avdrag för omkostnaderna.
Samma motionärer framför ånyo önskemål om vinstbeskattning av totalisatorvinster
och åberopar till stöd härför att totalisatorvinsterna skulle vara
obeskattade.
Motionärernas yrkande synes grunda sig på en missuppfattning av den
nuvarande beskattningen av totalisatorspel, som enklast kan belysas genom
följande jämförelse mellan beskattningen av lotterivinst och av totalisatorspel.
Om en lott i ett lotteri utfaller med vinst på 1 000 kr. utgår skatt med
30 % av vinstsumman eller med 300 kr. Vid vinstplanens uppgörande har
alla kostnader för administration, lotter och återförsäljning räknats bort
från den totala vinstsumman. Om 500 000 kr. omsätts på V-5-spel vid en
totalisator och 500 vinnare skall dela på omsättningen görs först ett vinstavdrag
med 35 % eller 175 000 kr. Av detta belopp går ungefär 5 % till
arrangören, medan staten får 30 % eller 300 kr. på varje vinnande rad.
Skulle man som motionärerna tycks mena införa en vinstbeskattning i stället
för det nu utgående avdraget, får i första hand förutsättas att vinstavdraget
samtidigt slopas. Effekten blir då ingen ökad skatteintäkt för staten
i det angivna fallet. Menar motionärerna å andra sidan att man skall ha
både vinstavdrag och vinstbeskattning och således för denna spelform ha
en beskattning på ca 50 % av omsättningen, torde det bli nödvändigt att införa
motsvarande vinstbeskattning för övriga former av spel, alltså för lotterier,
premieobligationer och tips. En sådan åtgärd skulle medföra att praktiskt
taget allt spelande kommer att ske utanför den statliga kontrollen och
beskattningen.
Utskottet vill också framhålla att beskattningen av totalisatorspelet på
vissa punkter kan sägas drabba spelaren hårdare än vad en vinstbeskattning
skulle göra på grund av att ett 20-procentigt vinstavdrag görs på all
omsättning oavsett vinsternas storlek, medan enligt bestämmelserna för
lotterivinstbeskattningen vinster på högst 50 kr. är skattefria. Det bör nämnas
att medelvinsterna för den största delen av totalisatoromsättningen
— vinnare- och platsspelet — torde ligga på 30—40 kr. Det förtjänar vidare
framhållas att totalisatorspelet pågår en speldag som vanligen omfattar
åtta löpningar. Det är följaktligen delvis samma pengar som är i
omlopp hela tiden och som genom vinstavdragsreglerna blir beskattade upprepade
gånger. Härigenom uppkommer en skenbart hög omsättning som
inte utan vidare kan jämföras med tipparens eller lottköparens insats.
Mot bakgrunden härav kan utskottet inte dela motionärernas uppfattning
och finner således inte skäl frångå sin tidigare intagna ståndpunkt till
frågan om beskattningen av totalisatorspelet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1969
7
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen II: 822.
Stockholm den 20 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Sundin (ep), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Annerås (fp) och Karl Pettersson
(m); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten
(s), fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Sundkvist (ep)
och Gustavsson i Nässjö (s).
Reservation
av herr Tistad (fp).
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690028