Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
1
Nr 20
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
frivillig särbeskattning.
(2:a avd.)
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 130 av herr Schött och II: 150 av herr
Hedin, i vilka hemställts, att riksdagen beslutar
dels sådan ändring i förordningen den 21 maj 1965 om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar att ansökan om särskild skatteberäkning
med i motionerna angiven verkan skall kunna avlämnas även efter den
1 juli taxeringsåret och intill utgången av januari månad året därefter,
dels med avseende på 1968 års taxering att sådan ansökan må avlämnas
senast den 1 juli 1969;
2) de likalydande motionerna 1:683 av fru Diesen och herr Wallmark
samt II: 803 av fru Kristensson och fröken Wetterström, i vilka hemställts,
att riksdagen beslutar att taxeringsmyndighet fr. o. m. 1969 års taxering
utan ansökan från skattskyldig särbeskattar makar i de fall detta leder
till lägre skatt och att vederbörande utskott utarbetar härför erforderliga
författningsändringar.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt gällande bestämmelser skall makar samtaxeras. Med makar likställs
i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under äktenskapsliknande
förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är att
makarna varit gifta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans under
större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans
under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under
förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL). Den omständigheten
att makar samtaxeras påverkar vid inkomstbeskattningen deras
rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag innebär bestämmelserna
i stort sett att de är berättigade till olika schablonavdrag och ortsavdrag med
dubbelt så stort belopp som ensamstående skattskyldiga. För beräkningen
av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som berör faktisk sambeskattning,
dvs. då ena maken arbetat i andra makens jordbruk eller rörel1
— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 sand. Nr 20
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
se. Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a. värdet av arbete, som
i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv
eller hans make (20 § KL). Vid samtaxering taxeras vardera maken för sin
inkomst och mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Kommunal
inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara
inkomst. Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet
av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna
efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor
gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k.
tudelningsprincipen i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att
makars skatt motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften
av makarnas sammanlagda inkomster. Tudelning gäller intill 24 000 kr.
sammanlagd beskattningsbar inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst
av ca 34 000 kr.
Folkpensionsavgift skall för år 1969 utgå efter 5 % av den beskattningsbara
inkomsten dock med högst 1 500 kr. Maximum gäller både för ensamstående
och för makar gemensamt.
Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även vid
förmögenhetsbeskattningen.
Cxenom ansökan om särskild skatteberäkning kan två makar, som båda
förvärvsarbetar, fr. o. in. 1967 års taxering undgå högre sammanlagd skatt
än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster (s. k. negativ sambeskattningseffekt).
Reglerna om sådan skatteberäkning återfinns i förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar och innebär i huvudsak följande. Samtaxerade makar och med
dem i beskattningshänsende jämställda sammanlevande skattskyldiga, vilka
båda haft arbetsinkomst, skall efter särskild ansökan kunna få skatten
på arbetsinkomsten beräknad som om de blivit särtaxerade för denna inkomst.
Ansökan skall göras av båda makarna eller en av dem och skall
inges senast den 1 juli under taxeringsåret i den ordning som stadgas i 35 §
taxeringsförordningen för avlämnande av allmän självdeklaration. Har
taxeringsnämnden inte följt makes självdeklaration vid taxeringen till statlig
inkomstskatt eller har nämnden åsatt make som inte lämnat självdeklaration
sådan taxering, får ansökan om särskild skatteberäkning göras hos
den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti under taxeringsåret.
Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering
till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat beslut om sådan
taxering får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten inom två månader
från det taxeringen vunnit laga kraft. Om make eftertaxeras till statlig
inkomstskatt får ansökan om särskild skatteberäkning göras inom två
månader från det eftertaxeringen vunnit laga kraft.
Den särskilda skatteberäkningen avser endast statlig inkomstskatt och
folkpensionsavgift och skall verkställas av den lokala skattemyndigheten,
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969 3
sedan taxeringen i vanlig ordning bestämts av vederbörande taxeringsnämnd.
Till arbetsinkomst hänföres inkomst av tjänst — med undantag av periodiskt
understöd — samt inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Rätt till särbeskattning föreligger dock inte vid s. k. faktisk sambeskattning.
Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital
skall vid skatteberäkningen behandlas som arbetsinkomst endast om det
sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster inte överstiger 1 000 kr.
Till grund för särbeskattningen skall ligga en beräkning av arbetsinkomstens
nettobelopp, efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag m. in. Skatteberäkningen
sker på sådant sätt, att skatten på arbetsinkomsten beräknas
för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående gällande
skatteskalan. Även folkpensionsavgiften beräknas enligt de för ensamstående
gällande grunderna. Skatten på makarnas sidoinkomster drabbas
emellertid av samma progressiva beskattning som vid samtaxering enligt
huvudregeln.
Frågornas tidigare behandling
Bevillningsutskottet hade förra året att ta ställning till ett motionsyrkande
om att förordningen om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar
skulle beträffande 1967 års taxering tillämpas på sådana skattskyldiga,
som ingav ansökan senast den 1 juli 1968. Motionärerna motiverade yrkandet
med att många skattskyldiga vid tidpunkten för avlämnande av 1967
års deklaration inte kände till förordningen om frivillig särbeskattning. I
sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 avstyrkte utskottet bifall till
yrkandet. Utskottet ville inte bestrida att åtskilliga skattskyldiga, som vid
1967 års taxering skulle ha gynnats av särbeskattning, underlåtit att i rätt
tid ansöka därom. Detta fick enligt utskottets mening anses förvånande med
tanke på den publicitet och information som förekommit dels vid reformens
genomförande år 1965, dels vid ingången av år 1966 i anslutning till att
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden utfärdade anvisningar till de
lokala skattemyndigheterna rörande förordningens tillämpning vid debitering
och jämkning av preliminär skatt, dels och inte minst vid tidpunkten
för avgivande av 1967 års självdeklarationer. Även om de skattskyldiga underlåtit
att inom föreskriven tid framställa yrkande om särskild skatteberäkning
kunde detta därför enligt utskottets mening inte sägas bero på
bristande information från myndigheternas sida.
Frågan om huruvida förordningen om frivillig särbeskattning borde tilllämpas
ex officio var även föremål för utskottets prövning förra året.
Utskottet avstyrkte i betänkandet nr 25 även motionsyrkanden i denna
fråga. Utskottet framhöll att ett ex officio-förfarande skulle innebära en
ytterligare belastning på skattemyndigheterna som inte stod i rimlig pro1
;—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 20
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
portion till de skattelättnader som lagstiftningen var avsedd att medföra.
Den framtida utformningen av ADB-systemet kunde emellertid möjliggöra
en ex officio-tillämpning av särbeskattningsreglerna. Utskottet erinrade
också om att det nuvarande systemet för frivillig särbeskattning utgjorde
ett provisorium i avvaktan på en definitiv lösning av frågan om familj ebeskattningen.
Problemet kunde således komma att lösas i ett större sammanhang.
Motionerna
I: 130 och II: 150
Erfarenheterna från 1967 och 1968 har klart givit vid handen att den
omständigheten, att ansökan i normalfallet ovillkorligen skall avlämnas senast
den 1 juli under taxeringsåret för att kunna vinna beaktande, leder
till att åtskilliga skattskyldiga genom förbiseende eller förklarlig felbedömning
av förutsättningarna för särbeskattning på rent formella grunder
går förlustiga sin rätt till skattelättnad. I många fall reagerar helt naturligt
den skattskyldige först då han i december månad erhåller sin debetsedel
och ser det slutliga resultatet av taxeringen. Den gällande ordningen rättfärdigas
knappast av det faktum att man i undantagsfall kan finna kryphål
genom att samtidigt med en försenad ansökan yrka rättelse av något obetydligt
— kanske t. o. m. fingerat — taxeringsfel och på så sätt skapa legal
möjlighet att få effekt av ansökan. Hos de lokala skattemyndigheterna
synes också olika praxis ha utvecklat sig så att exempelvis på vissa håll
ett yrkande om särbeskattning, noterat på vederbörandes självdeklaration,
behandlas som ansökan, medan på andra håll dylikt yrkande inte godtages.
För att uppnå rättvisa och likformighet skattskyldiga emellan bör nuvarande
regler uppmjukas och kompletteras på följande sätt.
För att ansökan om särbeskattning skall iakttagas vid utfärdandet av
debetsedlarna å slutlig skatt, vilka senast den 15 december under taxeringsåret
skall tillställas de skattskyldiga, bör ansökan alltjämt ha avlämnats
senast den 1 juli under taxeringsåret. Ansökan bör emellertid regelmässigt
kunna göras även senare, förslagsvis intill utgången av januari månad året
efter taxeringsåret. Senare tidpunkt synes ej böra fastställas, om man vill
gardera sig mot risken för förväxlingar mellan olika taxeringsår. Den som
avlämnar ansökan efter den 1 juli skall inte kunna påräkna att debetsedeln
å slutlig skatt hinner ändras före utsändandet. Som regel måste nämligen
särbeskattningen i dessa fall effektueras genom en särskild omdebitering,
som ej hinner påverka den slutliga debetsedeln utan i stället leder till restitution
eller avkortning av skatt.
Vad avser slutlig skatt på grundval av 1968 års taxering synes ha förekommit
ett ökat antal skattskyldiga som av skilda anledningar gått miste
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969 5
om rätten till särbeskattning, bl. a. på grund av den felaktiga uppfattningen
att deras år 1967 avgivna ansökan skulle ha verkan även år 1968. Med
hänsyn härtill synes starka skäl tala för att meddela en undantagsbestämmelse
av innebörd att, oavsett gällande bestämmelser i förordningen om
särskild skatteberäkning för makar, ansökan avseende taxeringsåret 1968
må ingivas senast den 1 juli 1969.
I: 683 och II: 803
Reformen angående frivillig särbeskattning är befogad, och utvecklingen
visar också att reformen fått väsentligt större omfattning än som antogs
vid genomförandet. Skattemyndigheterna bör dock på eget initiativ ha
skyldighet att pröva huruvida särbeskattning leder till ett för de skattskyldiga
gynnsammare utfall. Det är därför befogat att erforderliga ändringar
i gällande lagstiftning genomföres så att en ex officio-tillämpning kan ske
redan fr. o. m. 1969 års taxering.
Utskottet
Som ett provisorium i avvaktan på att frågan om sam- eller särbeskattning
erhåller sin slutliga lösning infördes genom beslut av 1965 års riksdag
möjligheter till frivillig särbeskattning. Reglerna återfinns i förordningen
om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar (SFS 1965: 153). Samtaxerade
makar och med dem i beskattningshänseende jämställda skattskyldiga,
vilka båda haft arbetsinkomst, kan få skatten på arbetsinkomsten beräknad
som om de blivit särtaxerade för inkomsten. Den särskilda skatteberäkningen
avser endast statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Syftet
med den frivilliga särbeskattningen är att upphäva den s. k. negativa sambeskattningseffekten,
d. v. s. att två makar, som båda förvärvsarbetar, får
högre sammanlagd skatt än de skulle ha haft som ogifta med samma inkomster.
Ansökan om frivillig särbeskattning skall göras av båda makarna eller en
av dem på blankett enligt fastställt formulär. Skatteberäkningen sker hos
den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen, och ansökan skall vara
ingiven senast den 1 juli under taxeringsåret. Om taxeringsnämnd inte följt
makes självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller om
nämnden åsatt make, som inte avlämnat självdeklaration, sådan taxering
får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten senast den 15 augusti
under taxeringsåret. Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut
vid taxering till statlig inkomstskatt eller som första instans meddelat
beslut om sådan taxering, får ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten
inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft. Samma tidsgräns
gäller vid eftertaxering till statlig inkomstskatt.
I motionerna I: 130 och II: 150 yrkar motionärerna att ansökan om frivillig
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
särbeskattning skall kunna avlämnas intill utgången av januari månacl året
efter taxeringsåret. Motionärerna yrkar också att tiden för avlämnande av
ansökan beträffande 1968 års taxering utsträcks till den 1 juli 1969. De motiverar
sistnämnda yrkande med att åtskilliga skattskyldiga synes ha haft
den felaktiga uppfattningen att deras år 1967 avgivna ansökan skulle gälla
även för år 1968.
Bevillningsutskottet, som förra året hade att pröva ett motionsyrkande
om utsträckande av tiden för ansökan om frivillig särbeskattning vid 1967
års taxering, framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 25 att det
enligt utskottets mening var förvånande att så många skattskyldiga vid
1967 års taxering underlåtit att i rätt tid ansöka om särbeskattning. Utskottet
hänvisade till den publicitet och information som förekommit dels vid reformens
genomförande år 1965, dels i början av år 1966 i samband med att
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden utfärdade anvisningar till
de lokala skattemyndigheterna för förordningens tillämpning vid debitering
och jämkning av preliminär skatt och dels vid tidpunkten för avgivande av
1967 års självdeklarationer. Eftersom de skattskyldigas underlåtenhet att
inom föreskriven tid framställa yrkande om särskild skatteberäkning inte
kunde sägas bero på bristande information från myndigheternas sida ansåg
utskottet sig inte kunna förorda en utsträckning av ansökningstiden. Vad
utskottet anförde förra året äger alltjämt giltighet. Den service, som även
vid tidpunkten för avgivande av 1968 och 1969 års självdeklarationer givits
av taxeringsmyndigheter, press, banker in. fl., bör ha varit ägnad att ge
ytterligare upplysning om innebörden av gällande bestämmelser.
På grund av det anförda och då en förlängning av tiden för ansökan om
särbeskattning skulle stå i strid mot principen om snabbhet och effektivitet
i taxerings- och uppbördsprocessen anser utskottet sig böra avstyrka bifall
till lagstiftningsyrkandena i motionerna I: 130 och II: 150.
I motionerna I: 683 och II: 803 yrkar motionärerna att taxeringsmyndighet
fr. o. in. 1969 års taxering ex officio skall särbeskatta makar i de fall detta
leder till lägre skatt. Till stöd härför åberopar de att den frivilliga särbeskattningen
fått en större omfattning än beräknat och att därför en reform
av reglerna för frivillig särbeskattning måste anses motiverad.
Utskottet vidhåller sin i förra årets betänkande nr 25 uttalade uppfattning
att redan det nu tillämpade ansökningsförfarandet förorsakar de lokala
skattemyndigheterna ett avsevärt arbete. Således utgjorde — enligt vad utskottet
under hand inhämtat — antalet i rätt tid i Stockholm ingivna ansökningar,
avseende 1968 års taxering, ca 24 200 (f. å. ca 18 000). Som ansökan
godtogs därvid även yrkande i den allmänna självdeklarationen om särbeskattning.
64 ansökningar inkom efter ansökningstidens utgång. Av ansökningarna
kunde ca 23 000 bifallas, medan i fråga om ca 1 200 ansökningar
förutsättningar saknades att tillämpa förordningen om särskild skattebe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
7
räkning. Av de bifallna ansökningarna behandlades ca 18 000 ansökningar
maskinellt genom ADB, medan ca 5 000 ansökningar måste granskas manuellt.
Granskningsarbetet krävde ca 3 000 arbetstimmar av assistentpersonal,
medan man genom ADB-behandlingen kunde inbespara ca 5 600 arbetstimmar.
Ett ex officio-förfarande skulle enligt utskottets mening f. n.
innebära en ytterligare belastning av skattemyndigheterna som inte står i
rimlig proportion till de skattelättnader som lagstiftningen om frivillig särbeskattning
är avsedd att medföra. Utskottet finner att det skulle vara till
fördel om det i Stockholm praktiserade förfarandet att som ansökan godta
ett yrkande om särbeskattning i den allmänna självdeklarationen kunde
vinna allmän tillämpning. Utskottet vill slutligen erinra om att den framtida
utformningen av ADB-systemet kan komma att möjliggöra en ex officiotillämpning
på förevarande område. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionerna I: 683 och II: 803.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 130 och II: 150 samt
2) motionerna I: 683 och II: 803.
Stockholm den 13 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s),
herrar Lundström (fp), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad
(fp), Paul Jansson (s), Ottosson (m), Arne Pettersson (s) och Johan Olsson
(ep); samt
från andra kammaren: herrar Brandt (s), Vigelsbo (ep), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Carlstein (s), Enarsson (m), Andersson i Södertälje (s),
fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Marcusson (s), fru
Bergman (s) och herr Sundkvist (ep).
Reservation
av herrar Lundström (fp), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp), Ottosson (m)
och fru Nettelbrandt (fp), vilka ansett,
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med »Bevillningsutskottet,
som» och slutar med »och II: 150.» bort ha följande lydelse:
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
Enligt vad utskottet erfarit har åtskilliga skattskyldiga vid såväl 1967
som 1968 års taxeringar underlåtit att ansöka om särbeskattning. Vissa
skattskyldiga torde över huvud taget inte ha haft kännedom om möjligheterna
att erhålla särskild skatteberäkning, andra har — som motionärerna
påtalat — varit av den uppfattningen att den ansökan de ingav år 1967
skulle gälla också för år 1968. Anledningen härtill måste delvis vara bristande
publicitet och information om särbeskattningsreglerna, och det skulle
enligt utskottets mening vara till fördel om informationsverksamheten kunde
få ökad omfattning. Det måste anses ursäktligt att många skattskyldiga
saknat vetskap om bestämmelserna. I deklarationsformulären finns nämligen
ingenting som gör de skattskyldiga uppmärksamma på möjligheten
att erhålla särskild skatteberäkning. Med hänsyn härtill skulle det enligt utskottets
mening vara önskvärt att den vanliga deklarationsblanketten (formulär
1 a) kompletterades med en särskild ruta, i vilken den skattskyldige
genom kryssmarkering kunde ange att han önskar särbeskattning. En sådan
kryssmarkering borde enligt utskottets uppfattning kunna ersätta det omständliga
ansökningsförfarande som f. n. i princip krävs och skulle otvivelaktigt
innebära en avsevärd förenkling såväl för de skattskyldiga som för
de lokala skattemyndigheterna. Ansökningsblanketterna har — enligt vad
utskottet erfarit — till mycket stor del varit felaktigt eller ofullständigt
ifyllda och de däri lämnade uppgifterna har därför måst jämföras med uppgifterna
i självdeklarationerna. I Stockholm t. ex. har felprocenten legat vid
ca 70. Härtill kommer den olika praxis som utbildats hos de lokala skattemyndigheterna.
Vissa av dessa behandlar sålunda ett yrkande om särbeskattning
i den allmänna självdeklarationen som en ansökan medan andra
inte godtar ett sådant yrkande.
Med det anförda anser utskottet sig böra förorda en undantagsbestämmelse
av innebörd att ansökan om frivillig särbeskattning beträffande taxeringsåret
1968 skall göras senast den 1 juli 1969.
dels att utskottet under punkten 1 bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna I: 130 och
II: 150 antar följande
Förslag
till
Förordning
om ändrad tid för ingivande av ansökan om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar i vad avser taxeringsåret 1968
Härigenom förordnas att sådan ansökan, varom förmäles i 8 § förordningen
den 21 maj 1965 (nr 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1969
för makar, skall i vad avser taxeringsåret 1968 göras senast den 1 juli 1969 i
den ordning som i 35 § taxeringsförordningen stadgas för avlämnande av
allmän självdeklaration.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.