Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
1
Nr 17
■Bevillningsutskottets betänkande :mqd anjedning av motioner angående
beskattningen av företagsvinster.
(2:a avd.)
Bevillningsutskottet upptar till behandling i ett sammanhang följande motioner,
nämligen
1) de: likalydande motionerna I: 59 av herr Ingvar Andersson m.fl. samt
II: 69 av herrar Magnusson i Borås och Ringabg, i vilka hemställts, att riksdagen
i skrivelse, till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag om avveckling
av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska
föreningars vinster enligt de riktlinjer som framförts i motionerna;
2) de likalydande motionerna I: 682 av herrar Brundin och Åkerlund samt
It: 815 av herrar Oskarson och Petersson i Gäddvik, i .vilka hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag till årets höstriksdag
om införande av samma skattesats för ekonomiska föreningar som för
aktiebolag.
Gällande bestämmelser
Dubbelbeskattningen av svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar
innebär enligt gällande regler, i. princip att aktiebolagens och föreningarnas
vinster beskattas dels hos företagen, ,dels hos delägarna, när
vinstmedlen utdelas till.idessa. Bolagen och föreningarna äger, med vissa
undantag, inte göra avdrag vid taxeringen för belopp som utdelas, vilket
innebär att fonderad och utdelad vinst i princip beskattas efter samma
grunder.
En betydande uppluckring av den ifrågavarande dubbelbeskattningen —
främst genom möjligheten till avdrag för utdelning på nyemitterade aktier
— bär skett genom den s. k. Annell-lagen, vilken lagstiftning numera blivit
permanent. Annell-lagen (SFS 1960: 658; förlängd genom SFS 1964: 80) är
i vad den avser skattskyldighet för utdelningar numera inarbetad i 54 §
kommunalskattelagen, medan bestämmelserna om avdrag för utdelning på
nyemissioner återfinns i förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för
viss aktieutdelning (SFS 1967: 94).
Enligt 54 § kommunalskattelagen är svenska aktiebolag och svenska
ekonomiska föreningar frikallade från skattskyldighet för utdelning på
aktier i svenska aktiebolag och på andelar i svenska ekonomiska föreningar
under förutsättning att aktierna eller andelarna inte innehas i
1—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 17
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
kapitalplaceringssyfte. Från skattefriheten har emellertid undantagits aktiebolag
och ekonomiska föreningar, som driver bank- eller annan penningrörelse
eller försäkringsrörelse. Dock är aktiebolag och ekonomiska föreningar,
som driver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse
jämte annan verksamhet, frikallade från skattskyldighet för utdelning på
aktier och andelar, vilka innehas som ett led i organisationen av bolagens
eller föreningarnas verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning
av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Vidare äger aktiebolag, som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,
åtnjuta skattefrihet för utdelning på aktier, som innehas som ett
led i organisationen av sådan verksamhet.
Från den tidigare provisoriska Annell-lagstiftningen har i 54 § kommunalskattelagen
införts följande bestämmelser att gälla sådana utdelningar
från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som varit tillgängliga
för lyftning fr.om. den 1 januari 1966. Aktiebolag eller ekonomisk
förening, som driver byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller
yrkesmässig handel med fastigheter, åtnjuter inte skattefrihet för utdelning
på aktie eller andel som utgör lagertillgång i rörelsen. För förvaltningsföretag
— d. v. s. bolag eller föreningar, vilkas verksamhet uteslutande
eller så gott som uteslutande består i förvaltning av värdepapper eller likartad
lös egendom — inträder skattskyldighet för uppburen utdelning i
den mån sammanlagda beloppet därav överstiger den av bolaget för beskattningsåret
beslutade egna utdelningen. Den utdclningsinkomst som fonderas
blir således beskattad. Investmentföretag —■ d. v. s. sådana förvaltningsföretag,
vilkas uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav
erbjuda aktieägare eller andelsägare riskfördelning och vilkas
aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer — blir skattskyldiga
för uppburen utdelning i den mån sammanlagda beloppet därav
överstiger 125 procent av den av företaget för beskattningsåret beslutade
utdelningen.
Enligt förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
medges svenskt aktiebolag vid beräkning av nettointäkt av rörelse
eller jordbruksfastighet avdrag för utdelning på nyemitterade aktier med
5 % av vad som inbetalats för aktierna före beskattningsårets utgång. Procenttalet
i den tidigare provisoriska Annell-lagstiftningen utgjorde 4. Rätten
till avdrag får numera åtnjutas under 10 mot tidigare 6 kalenderår. Avdrag
medges dock inte senare än femtonde taxeringsåret efter det då inbetalning
för aktierna först ägde rum. Avdraget kan därvid förskjutas inom
15-årsperioden, för den händelse utdelning inte skulle ske under något år.
I förordningen finns vidare specialbestämmelser angående förbud mot
avdragsrätt dels när inbetalning av aktier skett genom apport av aktier
eller andelar i ekonomiska föreningar, dels när det emitterande bolaget
under beskattningsåret eller tidigare utskiftat tillgångar till delägarna och
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 3
dels när mer än 50 procent av det utdelande bolagets aktier vid utdelningstillfället
ägdes av svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt
bolag. De nya reglerna om avdragsrätt gäller nyemissioner fr. o. m.
den 1 juli 1966. För emissioner som gjorts under tiden den 1 januari 1961—
den 30 juni 1966 gäller fortfarande bestämmelserna i 1—8 §§ i den provisoriska
Annell-lagstiftningen.
Enligt 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt utgör den statliga
inkomstskatten för aktiebolag 40 % och för ekonomiska föreningar
32 % av den beskattningsbara inkomsten. Dessa procenttal har varit gällande
alltsedan 1949 års taxering, dock med undantag för 1956—1960 års
taxeringar. Genom beslut av 1955 års riksdag vidtogs nämligen en av konjunkturpolitiska
skäl betingad höjning av den statliga inkomstskatten förvissa
juridiska personer. Beslutet innebar att skattesatsen höjdes för aktiebolag
från 40 till 45 % vid 1956 års taxering och till 50 % under 1957—1960
års taxeringar samt för ekonomiska föreningar från 32 till resp. 36 och
40 %. Före 1949 års taxering var skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska
föreningar 32 %. 1945 års statsskatteberedning hade emellertid i
sitt betänkande med förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen
(SOU 1946:79) funnit en skattelindring vara påkallad för fysiska
personer och ansåg det skäligt att det därav förorsakade inkomstbortfallet
för staten i någon mån täcktes genom en högre beskattning av aktiebolagen.
Beredningen föreslog därför en höjning av skattesatsen för aktiebolag från
32 till 40 %. Samma höjning föreslogs för de ekonomiska föreningarna, dock
med en viss tveksamhet. Medlemmarna i de ekonomiska föreningarna kunde
nämligen — enligt beredningen — icke antagas tillhöra den kategori av
skattskyldiga, som genom förslaget skulle komma att träffas av en viss
skatteskärpning. Någon skärpning i beskattningen av fonderade medel var
därför inte påkallad för föreningarnas del på samma sätt som för aktiebolagen.
Föreningarna hade emellertid samma möjligheter att sörja för sin
konsolidering som aktiebolagen, och föreningarnas ekonomiska bärkraft
kunde knappast ge anledning till att bestämma skattesatsen lägre för dem
än för bolagen. Enligt beredningens mening var det även önskvärt att den
likställighet i fråga om skattesats, som rådde mellan aktiebolag och ekonomiska
föreningar, alltjämt bibehölls. I prop. 1947:212 föreslogs samma
skattesats, 40 %, för aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Bevillningsutskottet
förordade dock (BeU 1947:50) att skattesatsen för de ekonomiska
föreningarna bibehölls vid 32 %, vilket även blev riksdagens beslut.
Utskottet anförde att det utan tvivel kunde antagas, att föreningarnas medlemmar
i genomsnitt hade lägre inkomster än aktiebolagens delägare. Bland
de ekonomiska föreningarna torde även —- sade utskottet — finnas ett stort
antal med små inkomster och många av de ekonomiska föreningarna hade
ej heller till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Särskilt
1* —Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 17
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år li)69
med tanke på sådana fall ansåg utskottet det önskvärt, att en något lägre
skattesats fastställdes för de ekonomiska föreningarna än för aktiebolagen.
Visserligen kunde praktiska skäl tala för att skattesatsen bestämdes lika
för de båda kategorierna. En viss risk kunde annars finnas för att aktiebolag
kunde komma alt ombildas till ekonomiska föreningar uteslutande i syfte
att erhålla en lindrigare beskattning. Även vid nystartande kunde skattesynpunkler
bli avgörande för valet av företagsform. Utskottet fann dock, att
dessa synpunkter vägde mindre tungt än önskemålet om att bibehålla
skattesatsen vid 32 % för föreningarna.
I betänkande SOU 1951:51 uttalade 1949 års skatteutredning att den
verksamhet som bedrivs i aktiebolag och ekonomiska föreningar är så likartad
att någon rationell grund för en olika behandling är svår att finna.
Tvärtom borde det vara ett önskemål att den ena företagsformen icke bereddes
förmåner vid skatteberäkningen framför den andra. Med den konsolidering
som de kooperativa föreningarna uppnått och med de för dem i
övrigt gällande moderata beskattningsreglerna torde de skäl som år 1947
åberopades för en differentiering icke numera vara bärande. Enligt skatteutredningens
mening borde därför likställighet mellan de båda kategorierna
genomföras på det sätt att skattesatsen bestämdes till 40 % även för de
ekonomiska föreningarna. I prop. 1952: 213, som grundades på skatteutredningens
betänkande, framhölls att skatteutredningens förslag rörande skattesatsen
för juridiska personer mött erinringar av mycket varierande
slag. Något förslag i ämnet framfördes därför inte i propositionen. Företagsskattekommittén
fann i betänkande SOU 1954: 19 med förslag till ändrad
företagsbeskattning att i de för kommittén givna direktiven inte hade angivits
att kommittén hade att pröva frågan om att likställa aktiebolag och
ekonomiska föreningar i avseende på den statliga inkomstbeskattningens
storlek. Med hänsyn härtill och då spörsmålet inte ägde något direkt samband
med den översyn av beskattningsreglerna från i huvudsak konjunkturpolitisk
synpunkt som kommittén enligt direktiven hade att verkställa hade
kommittén inte ansett sig böra ingå på denna fråga. Inte heller departementschefen
var i prop. 1955: 100 beredd att ingå på ämnet.
Frågans tidigare behandling
Motionsyrkanden syftande till en avveckling av dubbelbeskattningen av
svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars vinster har vid
upprepade tillfällen — senast förra året — varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet men avvisats. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 28 erinrade utskottet om att under förarbetena till Annell-lagstiftningen
också undersöktes huruvida ekonomiska föreningar borde få rätt till avdrag
för utdelning. 1960 års bolagsskattesakkunniga ansåg dock inte att så borde
ske. Som skäl härför åberopades framför allt att de ekonomiska förening
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 5
arna inte vände sig till den egentliga kapitalmarknaden vid anskaffande av
eget kapital och att utdelning på insatskapital praktiskt taget aldrig förekom
inom den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen. Flera remissmyndigheter
uttalade i anslutning härtill att införandet av regler om partiellt
upphävande av dubbelbeskattningen av ekonomiska föreningar skulle vara
förknippat med många svårigheter. Departementschefen delade i prop.
1960:162 dessa synpunkter. Utskottet framhöll även att i prop. 1967:17
med förslag till permanenlning av Annell-lagstiftningen departementschefen
inte ansåg sig böra ta upp frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen
av bolagens vinster eller att mildra den t. ex. genom att medge visst
avdrag för utdelning på allt inbetalat aktiekapital eller beskatta utdelad
vinst lägre än fonderad etc. Departementschefen åberopade därvid att
dubbelbeskattning av bolagsvinster förekom i åtskilliga länder med beskattningssystem
liknande det svenska. Den föreslagna permanentningen av
bestämmelserna om rätt till avdrag för utdelningar på nyemissioner fann
departementschefen emellertid inte hindra att dessa bestämmelser liksom
all skattelagstiftning omprövades, om de förutsättningar på vilka bestämmelserna
byggde skulle mera radikalt förändras.
Avslutningsvis erinrade utskottet om att den omprövning av företagsbeskattningen,
som då pågick och som hade till syfte att undersöka bl. a. möjligheterna
till en variation av de permanenta skattereglerna i olika konj unktursituationer
eller till en differentiering av reglerna efter företagets art och
storlek, även omfattade såväl frågan om dubbelbeskattning av aktiebolag
och ekonomiska föreningar som en analys av erfarenheterna kring Annelllagstiftningen.
Bevillningsutskottet hade år 1960 att ta ställning till ett motionsvis framställt
yrkande om att låta 1960 års bolagsskattesakkunniga få i uppdrag att
utreda bl. a. frågan om likställighet mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar
beträffande skattesatsen vid den statliga inkomstskatten. Utskottet
avvisade yrkandet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 27 och åberopade
bl. a. att den ifrågavarande utredningen tillsatts allenast för att överväga
skattetekniska lösningar av vissa spörsmål rörande företagsvinsternas
beskattning av jämförelsevis begränsad räckvidd och att utredningen hade
att slutföra sitt uppdrag skyndsamt.
Motionerna
I: 59 och II: 69
Genom den utformning beskattningsreglerna för aktiebolag och ekonomiska
föreningar erhållit har en mängd icke önskvärda effekter uppstått.
Sålunda medför kedjebeskattningen av aktiebolagens utdelningar att vinsterna
i stor utsträckning stannar inom företagen till nackdel för uppkomsten
av en rörligare kapitalmarknad. Vidare medför gällande beskattningsregler
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
att aktiekapital i stor utsträckning koncentreras i investmentbolagens händer.
Dessa bolag är nämligen frikallade från skatt på emottagna utdelningar
plus 20 % under förutsättning av vidareutdelning. Dessutom medför Annelllagstiftningen
att aktiebolag med hög intern finansiering missgynnas jämfört
med aktiebolag där finansiering genom lån eller genom tillskott från
aktieägarna svarar för en stor del av kapitalbehovet. Reglerna för avdrag
för utdelning har dessutom erhållit olika utformning för aktiebolag och
ekonomiska föreningar. Bestämmelserna rörande beskattning av aktiebolag
och ekonomiska föreningar har dessutom nått en sådan omfattning att de
är synnerligen svårtillgängliga för de skattskyldiga.
Med hänsyn till att frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen av
svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar bör få en skyndsam
lösning, bör en särskild utredning tillsättas. Denna utredning bör
undersöka efter vilka alternativa riktlinjer en fullständig avveckling av
dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska ekonomiska föreningars
inkomster kan tänkas ske och med ledning härav framlägga konkreta
förslag för en integration av företagens och delägarnas inkomstskatt.
Utredningen bör därvid studera de system för en mer eller mindre fullständig
enkelbeskattning av aktiebolagsvinster som existerar i en del stater.
Utvecklingen mot en enkelbeskattning kan sägas ha skett efter två system,
det franska och det tyska.
Enligt det franska systemet får aktieägaren betrakta hälften av den av
bolaget inbetalade skatten som en förhandsinbetalning av aktieägarens egen
skatt. Detta tillgår tekniskt sett så att oavsett vad som händer med aktiebolagets
vinst så utgår skatt med 50 % på hela vinsten. Om aktiebolaget
därefter delar ut 100 fr erhåller aktieägaren en skatteavräkning på hälften
av utdelningen, d. v. s. 50 fr. Aktieägaren uppger sedan i sin inkomstskattedeklaration
dels de mottagna 100 fr, dels de 50 fr. Från den skatt han har
att erlägga på detta belopp får han dra av 50 fr. Har han så låg marginalskatt
att avdraget blir större än skatten, får han tillbaka överskjutande belopp.
Det tyska systemet åter kännetecknas av att utdelad vinst i ett aktiebolag
beskattas lindrigare än i bolaget fonderade vinstmedel. Enligt nu gällande
skattesatser beskattas kvarhållen vinst med 51 % och utdelad vinst med
15 %. Trots att principen är enkel och klar har dock lagstiftningen med
åren blivit tämligen komplicerad och försetts med många undantag. Bl. a.
gäller den beskrivna regeln endast aktiebolag med många aktieägare. Dessutom
är skillnaden i beskattning mellan utdelad och fonderad vinst mycket
mindre än vad regeln vid första anblicken ger vid handen. Aktiebolaget
måste nämligen för att kunna betala skatten på 15 % tjäna ihop vinstmedel,
vilka kommer att beskattas med 51 %. Reellt innebär således den 15-procentiga
skatten på utdelad vinst en skatt på 23,44 %. Genom att den lägre skattesatsen
endast tillämpas för utdelning som sker av årets vinst uppstår speciella
problem när ett bolag, som självt äger aktier, inte vidareutdelar vinst
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
medlen. För att förebygga att en fondering av sådana medel skulle kunna
ske billigt, beskattas sådana mottagna, icke vidareutdelade utdelningar med
s. k. Nachsteuer av 36 %.
Under EEC:s första tid påverkades Brysselkommissionen av det västtyska
systemet. Sålunda rekommenderades dess principer i Neumarkrapporten.
Under senare tid synes dock det franska systemet ha vunnit många förespråkare
inom den Ekonomiska gemenskapen. Detta förhållande torde utredningen
taga i beaktande.
Ett problemkomplex som utredningen bör lägga stor vikt vid och noga
kartlägga och klargöra är de verkningar som en övergång till en enkelbeskattning
av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster kommer att
medföra, övergångsbestämmelserna måste erhålla en sådan utformning att
överdrivna kursförändringar på aktiebörsen ej uppkommer. Man kan därvid
tänka sig att avvecklingen sker successivt under en femårsperiod och
att i takt därmed aktievinstbeskattningen så modifieras att en låsning av
aktiemarknaden undvikes.
En fullständig avveckling av dubbelbeskattningen av företag kommer
givetvis att medföra ett visst inkomstbortfall för staten. Utredningen skall
även ha till uppgift att beräkna storleken av bortfallet samt att föreslå olika
beskattningsåtgärder för att kompensera staten för detta inkomstbortfall.
I: 682 och II: 815
De olika skattesatserna för aktiebolag och ekonomiska föreningar tillkom
uppenbarligen på grund av att det ansetts föreligga skillnader i strukturellt
och ekonomiskt hänseende mellan de två företagsformerna. Möjligen kan
det också ha föresvävat lagstiftarna att det skulle råda någon form av social
skillnad mellan företagsformerna, som skulle motivera att de ekonomiska
föreningarna beskattas enligt en lägre skattesats än den som gäller för aktiebolag.
Oavsett vilka motiv, som ursprungligen kan ha förelegat, måste man
i dag konstatera att det inte längre kan finnas några bärande skäl för att
vidmakthålla denna skillnad. Strukturomvandlingen inom näringslivet har
inneburit att de ekonomiska föreningarna sammanförts till stora enheter
med helt andra ekonomiska förutsättningar än tidigare och i många fall med
större ekonomisk styrka än de aktiebolag med vilka de konkurrerar. Denna
utveckling har varit påtaglig såväl inom konsumentkooperationen som inom
producentkooperationen. Det måste därför vara rimligt att man eliminerar
den olikhet i konkurrenshänseende, som de olika skattesatserna innebär.
Avgörande för riksdagens ställningstagande måste vara skattelikställighet
för de båda företagsformerna för erhållande av konkurrens på lika villkor
och icke att en höjning av skattesatsen för ekonomiska föreningar endast
kan bedömas tillföra statsverket ett eller annat tiotal miljoner kronor per
år och således ha endast ringa statsfinansiell betydelse. Företrädare för
kooperationen har dessutom i olika sammanhang förklarat sig införstådda
med att en gemensam skattesats införes.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
Utskottet
Aktiebolag och ekonomiska föreningar är i princip underkastade beskattning
två gånger, nämligen dels hos bolaget eller föreningen och dels,
i den mån inkomsten utdelas, hos delägarna. Bolagen och föreningarna äger,
med visst undantag för kooperativa föreningar, vid taxeringen inte göra
avdrag för belopp som utdelas, vilket innebär att fonderad och utdelad
vinst beskattas lika. För alt förhindra kedjebeskattning är svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar principiellt frikallade från
skattskyldighet för utdelning på sådana aktier eller andelar i svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening som inte innehas i kapitalplaceringssyfte.
Från denna skattefrihet har emellertid gjorts betydelsefulla
undantag.
Genom beslut av 1967 års vårriksdag antogs förordningen om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Förordningen bygger på den
tidigare provisoriska s. k. Annell-lagstiftningen och innebär att svenska
aktiebolag vid beräkning av nettointäkt av rörelse eller jordbruksfastighet
är berättigade att i samband med bolagsbildning eller ökning av aktiekapital
åtnjuta avdrag för utdelning på aktie, för vilken inbetalning
sker efter den 30 juni 1966. Avdrag medges med 5 % av det vid beskattningsårets
utgång för de nya aktierna inbetalade kapitalet. Avdrag får ske
under högst tio år och inte senare än femtonde taxeringsåret efter det
då inbetalning för aktierna först skedde. För nyemissioner som gjorts
före den 1 juli 1966 gäller den tidigare provisoriska s. k. Annell-lagen,
d. v. s. avdrag kan medges med 4 % under sammanlagt sex år.
Motionärerna i motionerna 1:59 och 11:69 anser kedjebeskattningen av
aktiebolagens utdelningar medföra att vinsterna i stor utsträckning stannar
inom företagen till nackdel för uppkomsten av en rörligare kapitalmarknad
och att aktiekapital till stor del koncentreras i investmentbolagens
händer. Annell-lagstiftningen medför enligt motionärernas mening
också att aktiebolag med hög intern finansiering missgynnas jämfört med
aktiebolag där finansieringen sker genom lån eller genom tillskott från
aktieägarna. Motionärerna påtalar vidare att lagstiftningen om avdrag för
viss aktieutdelning inte gäller för de ekonomiska föreningarna. De anser
att en särskild utredning skyndsamt bör söka lösa frågan om avveckling
av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar genom
ett studium av de system för enkelbeskattning av aktiebolagsvinster som
existerar i andra länder.
Frågan om införandet i Sverige av ett system för enkelbeskattning av
aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas vinster bör enligt utskottets
mening inte avgöras ulan omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning
och varulagervärdering samt de möjligheter i övrigt till
skattemässig konsolidering och resultatutjämning som de svenska skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969 9
reglerna nu erbjuder. Bolagen har redan nu flera möjligheter att med stöd
av gällande bestämmelser för rörelsebeskattningen redovisa en låg beskattningsbar
vinst, och därigenom torde en icke obetydlig del av bolagsskatten
kunna undvikas eller uppskjutas. En jämförelse mellan bolagsskatternas
andel av de totala skatteintäkterna i olika länder utvisar för
övrigt att den svenska bolagsskatten inte är särskilt betungande. Utskottet
vill också erinra om att riksdagen i år kommer att föreläggas proposition
med förslag till ändrade regler om avdrag för värdeminskning på byggnader
och markanläggningar. Under förutsättning att departementschefen
accepterar det förslag till sådana bestämmelser som framlagts av företagsskatteutredningen
i betänkande SOU 1968: 26 kommer företagens möjligheter
till självfinansiering och skattemässig konsolidering att ytterligare
förbättras.
Frågan om i vad mån även ekonomiska föreningar borde få rätt till
avdrag för utdelning prövades ingående under förarbetena till Annelllagstiftningen.
Med hänsyn till att de ekonomiska föreningarna vid anskaffande
av eget kapital i allmänhet inte vänder sig till den egentliga
kapitalmarknaden och då utdelning på insatskapital praktiskt taget aldrig
förekommer inom den jordbrukskooperativa föreningsrörelsen ansåg 1960
års bolagsskattesakkunniga ett sådant avdrag inte motiverat. Under remissbehandlingen
av utredningens förslag uttalades att införandet av
regler om partiellt upphävande av dubbelbeskattningen av ekonomiska föreningar
skulle vara förknippat med många svårigheter. Något förslag i ämnet
framlades därför inte i prop. 1960: 162.
Utskottet vill även framhålla att departementschefen i prop. 1967:17
med förslag till permanentning av Annell-lagstiftningen inte ansåg sig böra
ta upp frågan om en avveckling av dubbelbeskattningen av bolagens vinster
eller att mildra den genom att t. ex. medge visst avdrag för utdelning
på allt inbetalt aktiekapital eller beskatta utdelad vinst lägre än fonderad.
Den i propositionen föreslagna permanentningen av Annell-lagstiftningen
borde emellertid enligt departementschefens mening inte hindra att dessa
bestämmelser omprövades, om de förutsättningar på vilka de byggde skulle
mera radikalt förändras. Utskottet kan inte finna att sådana förhållanden
inträffat som bör föranleda en omprövning av gällande regler för dubbelbeskattning
av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet anser sig
således inte kunna bifalla skrivelseyrkandet i motionerna 1: 59 och II: 69.
Enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör skattesatsen för
ekonomiska föreningar 32 % och för aktiebolag 40 % av den beskattningsbara
inkomsten.
Motionärerna i motionerna 1:682 och 11:815 anser att de ekonomiska
föreningarna med hänsyn till strukturomvandlingen i näringslivet arbetar
under helt andra ekonomiska förutsättningar nu än vid den tidpunkt
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1969
bestämmelserna om olika skattesatser tillkom. För att eliminera den olikhet
i konkurrenshänseende som de olika skattesatserna innebär anser
motionärerna att skattesatsen för ekonomiska föreningar bör höjas till den
som gäller för aktiebolag.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att -— med anledning av
ny banklagstiftning m. m. -— till årets vårriksdag aviserats en proposition
med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattningen av bl. a.
sparbanker och jordbrukets kreditkassor. Förslagen grundas på en inom
finansdepartementet upprättad promemoria (Stencil Fi 1968: 13). Av promemorian
framgår att Kungl. Maj:t har uppmärksamheten riktad på det
av motionärerna aktualiserade spörsmålet. Utskottet anser sig inte böra
bifalla skrivelseyrkandet i motionerna I : 682 och II: 815.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 59 och II: 69 samt
2) motionerna I: 682 och II: 815.
Stockholm den 6 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s),
fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Ahlmark (fp) och
Josef son i Arrie (ep).
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m) och Magnusson
i Borås (m), vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1: 59 och II: 69 — ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 59 och II: 69
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär utredning och förslag om
avveckling av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags
och svenska ekonomiska föreningars vinster enligt de riktlinjer
som framförts i motionerna.
2) av herrar Lundström (fp), Tistad (fp) och Ahlmark (fp).