Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1969

1

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner om
rätt till avdrag vid beskattningen för forskningskostnader.

(2:a avd.)

Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner.

1) de likalydande motionerna I: 214 av herr Stefanson in. fl. och II: 226
av herr Gustafson i Göteborg in. fl., i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär

a) att direktiv utfärdas av innebörd att frågan om vidgad avdragsrätt
för forskningskostnader och frågan om rätt till skattefri avsättning till
forskningsfonder ägnas särskild uppmärksamhet vid den översyn av denna
fråga som nu pågår genom särskild utredningsman,

b) att utredningen slutför sitt uppdrag i sådan tid att proposition med
förslag till generösare regler för avdrag vid beskattningen för forskningskostnader
kan föreläggas 1970 års vårriksdag;

2) de likalydande motionerna 1:332 av herr Virgin in. fl. och 11: 440
(jfr II: 442) av herr Holmberg in. fl., i vilka hemställts, att Kungl. Maj :t
förelägger 1970 års riksdag förslag om skattefri avsättning till forskningsfonder.

Gällande rätt m. m.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får däremot inte
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

Något uttryckligt stadgande om rätt till avdrag för försöks- och forskningskostnader
finns inte i gällande skatteförfattningar. Frågan om avdrag
skall medges vid inkomsttaxeringen för dylika bidrag blir därför att
bedöma enligt kommunalskattelagens allmänna regler om vad som är att
hänföra till driftkostnad. I enlighet härmed medges i praxis avdrag för
bidrag till vetenskaplig forskning under förutsättning att bidraget kan
anses som en omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Hittills har praxis varit tämligen restriktiv, och i huvudsak har avdrag
medgivits endast om den vetenskapliga forskningen haft karaktär av s. k.
Bibang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 14

2 Bevillningsutskottets betänkande nr år 1969

målforskning eller eljest haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för
bidragsgivarens intäktsförvärv. En förutsättning för avdragsrätten synes
vara, att mottagaren driver verksamhet av sådan art, att kostnaderna för
verksamheten skulle varit avdragsgilla för bidragsgivaren, därest denne
själv utövat verksamheten. Mottagarens verksamhet får således inte vara
av alltför allmän natur. Sålunda har pappersfabrik ansetts berättigad till
avdrag för bidrag till Svenska pappersbruksföreningens forskningsinstitut
(RÅ 1947 not. 1166), ett boktryckeri- och förlagsbolag för bidrag till Grafiska
forskningslaboratoriet (RA 1947 not. 245), ett företag med behov av
ryska korrespondenter för bidrag till Ryska institutet vid handelshögskolan
att användas för utbildning av dylika korrespondenter (RÅ 1947 not. 1595),
ett försäkringsbolag för bidrag till Stockholms högskolas försäkringsmatematiska
institut (RÅ 1949 not. 1157), ett väveribolag för bidrag till
Chalmers tekniska högskola för ett laboratorium för teknisk forskning
in. m. (RÅ 1946 ref. 8) och eu revisionsbyrå för bidrag till forskningsstiftelsen
Oskar Silléns fond (RÅ 1959 not 297). Däremot har Svenska Sockerfabriks
Aktiebolaget inte ansetts berättigat att åtnjuta avdrag för ett bidrag
om 100 000 kr. till »Stiftelsen för forskning vid Lunds universitets
ekonomiska fakultet», enär »det icke av de av bolaget angivna villkoren
för bolagets ifrågavarande bidrag kunde anses tillförlitligen framgå, att
bidraget skulle bliva av beskaffenhet att utgöra driftkostnad i bolagets
rörelse». (RN ser. 1 nr 2/1962 p. 8).

Genom beslut av förra årets riksdag har fr. o. in. den 1 juli 1968 inrättats
ett centralt organ i syfte att samordna och effektivisera det statliga stöd som
f. n. i olika former utgår till teknisk forskning. Detta organ, benämnt styrelsen
för teknisk utveckling, bär övertagit de uppgifter som tidigare handhafts
av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, institutet för nyttiggörande
av forskningsresultat (INFOR), styrelsen för exploatering av forskningsresultat
(EFOR) och Svenska uppfinnarkontoret.

För budgetåret 1969/70 har den nya styrelsen för stöd till tekniska forskningsprojekt
erhållit ett anslag av 70 milj. kr. Härutöver får styrelsen förfoga
över Malmfondens och INFOR:s medel, väsentligen för stöd till industriellt
utvecklingsarbete.

Vid sidan av finansieringsverksamheten skall styrelsen bedriva viss serviceverksamhet,
bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare
samt förmedling av forskningsresultat. I fråga om internationellt tekniskt
samarbete, teknisk information och dokumentation samt vissa forskningsstationer
skall styrelsen ha en planerande och samordnande funktion.

1968 års riksdagsbeslut innebär vidare bildandet av ett statligt utvecklingsbolag
med uppgift att främja framtagandet av innovationer, särskilt
sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bättre förutsättningar
för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom
den statliga sektorn.

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969

3

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 november 1968 har chefen för
finansdepartementet tillkallat en sakkunnig med uppdrag att överse frågan
om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet. Särskilda direktiv
för utredningen har inte meddelats.

Frågans tidigare behandling

Bevillningsutskottet tillstyrkte förra året i betänkande nr 52 motionsyrkanden
om rätt till avdrag för forskningskostnader och för avsättning av
medel till forskningsfonder. Utskottet framhöll därvid bl. a. att den allt
snabbare tekniska utvecklingen underströk behovet av att avsevärda resurser
skapades för teknisk forskning. Särskilt för en industri som likt den
svenska inriktades på specialiserade produkter av hög kvalitet var tekniskt
utvecklingsarbete av den största betydelse. Detta arbete bedrevs i Sverige
till övervägande del i enskilda företag, som alltså i första hand ansvarade för
att tillräckliga resurser anslogs för teknisk utveckling. Företagens vilja att
satsa på teknisk forskning påverkades givetvis i hög grad av de bestämmelser
som reglerade frågan om forskningskostnaders behandling i skattehänseende.
Det måste enligt utskottets mening därför anses vara en brist att
den svenska skattelagstiftningen saknade uttryckliga sådana bestämmelser.
Utskottet hänvisade också till att utskottet redan 1959 begärt en utredning
om avdrag för forskningskostnader men att trots detta något förslag om bestämmelser
till sådant avdrag ännu inte förelagts riksdagen.

Riksdagen avslog emellertid motionsyrkandena och följde därvid en vid
betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. Enligt reservanternas
mening borde frågan om rätten till avdrag för forskningskostnader
lämpligen behandlas i samband med översynen av företagsbeskattningen i
dess helhet.

Motionerna

I: 2U och II: 226

Det är uppenbart att den tekniska utvecklingen inte helt låter sig förutses.
Det är omöjligt för statsmakterna att i förväg säkert avgöra vilka sektorer
som bör stödjas. Olika forskningsgrenars utsikter i vårt land beror ju
i så stor utsträckning på de människor som kan komma att verka inom respektive
områden, deras begåvning, idéer och arbetsmöjligheter.

Den nödtvungna prioriteringen av vissa forskningsområden kräver som
komplement att vi i vårt land skapar ett generellt gynnsamt forskningsklimat,
så att man inte riskerar att eljest livskraftiga innovationer förkvävs
därför att de kommer fram i företag eller forskningsinstitutioner, vilkas
verksamhet av någon anledning inte prioriteras av samhället.

Beskattningen är tillsammans med utbildningen det bästa generellt ver -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i år 1969

kande instrumentet för att skapa ett gynnsamt forskningsklimat. Det är därför
anmärkningsvärt att de svenska reglerna för avdrag vid beskattningen
för gåvor och bidrag till vetenskaplig forskning är mera restriktiva än de
flesta andra industriländers.

Riksdagen begärde år 1959 utredning av frågan om rätt till avdrag för
bidrag till forskningsverksamhet, och bevillningsutskottet har i betänkanden,
som godkänts av riksdagen, påmint om behovet av en sådan utredning.
Någon utredning har emellertid aldrig kommit till stånd. Företagsskatteutredningen,
som enligt uppgift skulle pröva denna fråga, avslutade sitt arbete år
1968 utan att ha framlagt förslag i detta ärende.

Frågan om forskningskostnaders behandling i skattehänseende inrymmer
principiella ställningstaganden och är så viktig att särskilda direktiv för den
numera tillkallade utredningsmannen bör utfärdas. Dessa direktiv bör innehålla
uppdrag för utredningsmannen att särskilt inrikta sig på att konstruera
ett system som medger vidgad avdragsrätt för forskningskostnader.

Det bör också vara möjligt att uppställa en tidsplan för ärendets vidare
behandling.

1: 332 och II: UO (jfr II: 442)

Det åvilar det allmänna att satsa på utbildning, forskning och tekniskt
utvecklingsarbete som ett led i en allmän välståndsskapande politik.

Forskarna och forskningens villkor och förutsättningar är beroende av
de finansiella resurser som står till företagens förfogande. Även med en ökad
statlig satsning och en mer aktiv forskningspolitik kommer ändock den på
lång sikt för vårt lands välstånd mest avgörande forskningsverksamheten att
bedrivas i och i nära kontakt med enskilda företag. Enighet råder om att ett
fruktbart innovationsklimat förutsätter god lönsamhet och högt företagssparande.
Först då detta är för handen kan företagen satsa sina kunskaper, erfarenheter
och finansiella resurser på uppenbart riskfyllt innovationsarbete.
Skuldsatta och oräntabla företag kan inte ta de nödvändiga riskerna. För en
effektiv industriell forskning, baserad på risktagande och ett betydande mått
av osäkerhet i fråga om forskningens avkastning på lång sikt, krävs alltså
riskvilligt kapital i företagen. Den typ av långsiktiga investeringar det här är
fråga om kan näppeligen finansieras som krediter. Detta utgör ett betydelsefullt
motiv för samhälleliga stinndansåtgärder, direkt inriktade på att stärka
företagens lönsamhet och självfinansieringsförmåga.

Hänsyn bör också tagas till det nuvarande skattesystemets konsekvens. I
vissa hänseenden är de svenska företagen sämre ställda än sina utländska
konkurrenter. Reformer syftande till att skapa lika konkurrensbetingelser
är angelägna. Genom vidgade fonderingsmöjligheter borde reserver kunna
avsättas i företag för kommande forskningsinsatser.

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969 5

Utskottet

I gällande skatteförfattningar saknas uttryckligt stadgande om rätt till
avdrag för forskningskostnader. Bidrag till teknisk-vetenskaplig forskning
brukar dock i praxis bedömas som avdragsgill omkostnad om forskningen
har en mera direkt eller påtaglig betydelse för bidragsgivarens intäktsförvärv.

Motionärerna i motionerna I: 214 och II: 226 yrkar att den särskilde utredningsman,
som f. n. överser frågan om avdrag för forskningsverksamhet,
i särskilda direktiv erhåller i uppdrag att ägna spörsmålet om en vidgad
rätt till avdrag för forskningskostnader och om rätt till skattefri avsättning
till forskningsfonder särskild uppmärksamhet. Motionärerna hemställer
också att utredningen skall slutföras i sådan tid, att proposition i ämnet
kan föreläggas 1970 års vårriksdag. I motionerna I: 332 och 11:440 yrkar
motionärerna att samma riksdag föreläggs förslag om rätt till skattefri
avsättning till forskningsfonder.

Inom utskottet råder inte några delade meningar om den tekniska forskningens
stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det är också utskottets
enhälliga uppfattning att den allt snabbare tekniska utvecklingen
kommer att skärpa kraven på ökade resurser för teknisk forskning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har numera
chefen för finansdepartementet tillkallat en sakkunnig med uppdrag att
överse frågan om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet. Denne
sakkunnige har inte erhållit några särskilda direktiv. Med hänsyn till att
riksdagen redan år 1959 begärde en utredning av frågan om en vidgad rätt
till avdrag för forskningskostnader och därefter upprepade gånger understrukit
vikten av att en sådan utvidgning kommer till stånd kan det enligt
utskottets mening förutsättas att den sakkunnige — utan att särskilda
direktiv utfärdas — kommer att pröva olika möjligheter att lindra beskattningen
av företagens forskningskostnader.

Av årets riksdagsberättelse framgår att den sakkunnige beräknas slutföra
sitt arbete redan under 1969. Det är således inte uteslutet att proposition
i ämnet kan föreläggas riksdagen nästa år.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1) motionerna I: 214 och II: 226 samt

2) motionerna I: 332 och II: 440.

Stockholm den 6 mars 1969

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

G

Bevillningsutskottets betänkande nr H år 1969

Närvarande

från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (in), Tistad (fp),
Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);
samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten
(s), Josefsson i Halmstad (s), fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping
(ep) och Josefson i Arrie (ep).

Reservation

av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (in), Gösta Jacobsson (m),
Tistad (fp), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp),
Börjesson i Falköping (ep) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

dels all det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med »Som
framgår» och slutar med »till motionerna» bort ha följande lydelse.

I proposition 1968: 68 angående ökat statligt stöd till teknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete uttalades bl. a. att det med en allt snabbare
teknisk utveckling internationellt sett var nödvändigt understryka
behovet av ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet.
Särskilt för en industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade
produkter av hög kvalitet var tekniskt utvecklingsarbete — och
särskilt sådant som syftade till att introducera nya kvalificerade produkter
— av vital betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter
som syftade till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.
Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrevs till övervägande
del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser
avdelades för teknisk utveckling vilade därför på företagsledningarna.
Detsamma gällde effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja
att satsa på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga
att organisera innovationsverksamheten var av avgörande betydelse.
Mot bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små
och medelstora företag var det väsentligt att företagen, förutom att satsa på
utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnyttjade
externa källor till teknisk förnyelse. I propositionen underströks också
angelägenheten av att grundforskningen gavs ett starkt och vittförgrenat
stöd.

I gällande skatteförfattningar saknas uttryckligt stadgande om rätt till
avdrag för försöks- och forskningskostnader. Frågan om avdrag skall medges
för dylika kostnader har hittills därför måst bedömas enligt kommunalskattelagens
allmänna regler om vad som är att hänföra till driftkostnad.
Denna bedömning har i praxis varit restriktiv. I huvudsak har avdrag med -

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1969 7

givits endast om forskningen haft en mera direkt eller påtaglig betydelse för
vederbörande intäktsförvärv.

Enligt utskottets mening är det anmärkningsvärt att en utredning som har
att pröva en fråga av så vital betydelse för såväl företagen som samhället
som frågan om avdrag för forskningsverksamhet inte erhållit särskilda
direktiv för utredningsuppdraget. Med hänsyn inte minst till att bestämmelser
om avdragsrätt för närvarande saknas och till praxis’ återhållsamhet
i mål rörande avdrag för forskningskostnader borde enligt utskottets uppfattning
den sakkunnige ha erhållit detaljerade anvisningar rörande ändamålet
med uppdraget och sättet för dess bedrivande.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda yrkandet om att den
sakkunnige som har att pröva frågan om avdrag för forskningsverksamhet
erhåller särskilda direktiv av innebörd dels att han vid sin översyn bör ägna
frågan om vidgad avdragsrätt för forskningskostnader och om skattefri avsättning
till forskningsfonder särskild uppmärksamhet, dels att utredningsuppdraget
bör slutföras i sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas
1970 års vårriksdag.

dels att utskottet under punkterna 1 och 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 214 och II: 226
och med anledning av motionerna I: 332 och II: 440 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär, att den sakkunnige som för
närvarande har att överse frågan om avdrag för forskningsverksamhet
erhåller direktiv av innebörd dels att han vid
denna översyn bör ägna frågan om vidgad avdragsrätt för
forskningskostnader och om skattefri avsättning till forskningskostnader
särskild uppmärksamhet, dels att han bör
slutföra utredningsuppdraget i sådan tid att proposition i
ämnet kan föreläggas 1970 års vårriksdag.