Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969
1
Nr 13
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motion om
befrielse från arbetsgivaravgift för vissa stiftelser och
organisationer.
(2:a avd.)
I motionen II: 376 av herr Rimås m.fl. har hemställts att riksdagen beslutar
att från allmän arbetsgivaravgift befria sådana stiftelser som är fritagna
från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt och att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext.
Gällande rätt
Genom beslut av förra årets riksdag antogs förordningen den 6 juni 1968
om allmän arbetsgivaravgift. Syftet med avgiften var att kompensera staten
för det skattebortfall som mervärdeskatten skulle komma att medföra
genom att näringslivets investeringar befriades från mervärdeskatt.
Enligt förordningen skall allmän arbetsgivaravgift erläggas av arbetsgivare
och av fysisk person, vilken haft inkomst av här i riket bedriven
rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet som han själv brukar. Underlag
för beräkning av arbetsgivares avgift skall vara utgivna löner i pengar
eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. Till grund för beräkningen
av fysisk persons avgift (s. k. egenavgift) skall läggas inkomsten av jordbruksfastighet
och av rörelse, allt i den mån arbetsgivare inte har att erlägga
allmän arbetsgivaravgift för inkomsten. Även staten och kommunerna är
pliktiga att erlägga allmän arbetsgivaravgift.
Avgiften utgör 1 % och utgår på löner som utges fr. o. m. den 1 januari
1969 och på inkomster som upptas till beskattning vid 1970 och senare års
taxeringar.
I likhet med vad som enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring gäller
i fråga om avgift till sjukförsäkringen tas vid beräkning av den allmänna
arbetsgivaravgiften inte hänsyn till arbetstagare vars lön under året inte
uppgått till 300 kr. eller till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Avgift beräknas således inte för arbetstagare
som är gift med arbetsgivaren och inte heller för vissa andra
anförvanter som varaktigt lever i hushållsgemenskap med denne och inte
är placerade i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring. Med
anförvanter avses de som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller
svågerlag med arbetsgivaren. Med släktskap likställs adoptivförhållande.
Enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring
kan inom sjukförsäkringen träffas överenskommelse om att till inkomst av
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 saml. Nr 13
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969
anställning skall hänföras ersättning som utgår utan att anställningsförhållande
föreligger. Genom dylika s. k. likställighetsavtal, vilka kan avse
ersättning för uppdrag av olika slag eller för tillfälligt bedriven litterär,
konstnärlig, vetenskaplig eller annan verksamhet, blir den som utger ersättningen
att anse som arbetsgivare i avgiftshänseende, och den försäkrade
får till följd därav en lägre avgift att betala.
Vid beräkning av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften bortses
från ersättningar som omfattas av likställighetsavtal. En arbetsgivare som
betalar ut både ersättningar av nu angivet slag och kontant lön måste alltså
i fortsättningen på arbetsgivaruppgiften redovisa ett belopp för den avgift
han har att erlägga enligt lagen om allmän försäkring och ett belopp för
den allmänna arbetsgivaravgiften.
I fråga om rederinäringen har man infört en bestämmelse som anknyter
till vad som gäller enligt förordningen den 18 december 1959 (nr 555)
angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.
Den svenska utrikesfarten bedrivs i stark konkurrens med andra länders
sjöfart och sysselsätter på svenska fartyg många utlänningar som inte är
bosatta i Sverige. Med hänsyn härtill tillämpas enligt 2 § andra stycket
nämnda förordning en särskild reduktionsregel för redare. De betalar endast
så stor del av den avgift, som normalt uttas av arbetsgivare för sjukförsäkring
och tilläggspensionering, som svarar mot de svenska sjömännens
andel i den totala arbetsstyrkan på svenska handelsfartyg. Motsvarande bestämmelse
gäller enligt 2 § första stycket förordningen om allmän arbetsgivaravgift
i fråga om denna avgift. Det sagda innebär att allmän arbetsgivaravgift
på sjömännens löner skall utgå med f. n. 0,64 istället för 1 %.
I övrigt gäller beträffande utländsk arbetskraft att svensk arbetsgivare
skall erlägga allmän arbetsgivaravgift för lön till utländsk arbetstagare
som sysselsätts i landet. Om utländsk arbetsgivare kan anses driva verksamhet
här i landet och därvid anlitar utländsk arbetskraft föreligger också
i regel avgiftsskyldighet.
Arbetsgivares avgift jämställs i beskattningshänseende med lönekostnad.
Är lönen avdragsgill får således även arbetsgivaravgiften dras av. Båda
avdragen skall ske i samma förvärvskälla.
Vid statsunderstödd verksamhet bör enligt uttalande av departementschefen
(prop. 1968: 77 s. 17) kostnadsansvaret för den allmänna arbetsgivaravgiften
åvila staten i de fall statsbidraget avser verksamhet för vilken
statlig lönereglering gäller och där staten svarar för huvudparten av avlönings-
och pensionskostnaderna. Kostnadsansvaret bör avvägas med hänsyn
till statsbidragets omfattning.
Frågans tidigare behandling
Bevillningsutskottet hade i samband med behandlingen av prop. 1968: 44
med förslag till förordning om allmän arbetsgivaravgift att pröva ett mo
-
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969
tionsyrkande av samma innebörd som det i motionen 11:376 framställda.
Bevillningsutskottet avstyrkte yrkandet i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 44. Utskottet framhöll därvid bl. a. att avgiften i dess nuvarande
utformning inte kunde anses särskilt betungande för arbetsgivarna. Utskottet
ville inte bestrida att skäl kunde åberopas för att undanta vissa subjekt
från skyldighet att erlägga avgift. Det var emellertid enligt utskottets mening
knappast möjligt att finna en norm för sådana undantag, som tillgodosåg
rättvisekravet utan att äventyra syftet med avgiften. Det fanns — menade
utskottet — otvivelaktigt åtskilliga subjekt som med samma eller kanske
större rätt än ideella organisationer kunde göra gällande att de inte
borde åläggas att kompensera staten för ett skattebortfall som uteslutande
avsåg industrins investeringar.
Motionen
De kristna samfunden och de ideella organisationerna har som alla andra
»arbetsgivare» att erlägga »arbetsgivaravgift» fr. o. in. den 1 januari 1969.
Dessa organisationer kan dock inte få de omtalade skattelättnader som de
kommersiella företagen får, eftersom de inte har någon inkomst av kommersiell
produktion. Det innebär t. ex. för Svenska missionsförbundets del, att de
frivilliga offermedel, som kommer från i vanlig ordning beskattade inkomster,
sedan genom arbetsgivaravgift på löner åt missionärer, pastorer, diakonissor
och andra anställda tullas av staten. Sålunda måste Svenska missionsförbundet
för år 1969 kalkylera in en ny utgiftspost på inte mindre än
ca 192 000 kronor. Vad innebär det vidare för övriga kristna organisationer,
Svenska röda korset, Lutherhjälpen, Svenska idrottsförbundet etc.?
Det blir en tung pålaga för förut hårt kämpande organisationer, som bygger
hela sitt arbete på frivilliga gåvor som kommer från redan beskattade
inkomster.
Det inkomstbortfall för statsverket som en befrielse från den allmänna
arbetsgivaravgiften för här avsedda ideella organisationer skulle medföra
torde bli tämligen begränsat, men skulle för dessa innebära att de slipper
att med säkerligen stora svårigheter försöka öka sina insamlingar o. d. för
att motverka den kostnadsstegring, som genom arbetsgivaravgiftens införande
har uppkommit.
Utskottet
Enligt den av förra årets riksdag antagna förordningen om arbetsgivaravgift
åligger det arbetsgivare att erlägga allmän arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande en procent av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad.
Motionärerna yrkar att från skyldighet att erlägga sådan avgift undantas
stiftelser som är frikallade från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt.
Av motiveringen i motionen framgår att motionärerna avser befrielse även
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1969
för sådana stiftelser som enligt förordningen om statlig inkomstskatt är
skattskyldiga endast för inkomst av rörelse.
Syftet med arbetsgivaravgiften är att kompensera staten för det skattebortfall
som mervärdeskatten kommer att medföra genom att näringslivets
investeringar är undantagna från mervärdeskatt. Alla arbetsgivare, d. v. s.
alla som har personal anställd och utger löner eller naturaförmåner av
förut angivet slag, är utan undantag skyldiga erlägga arbetsgivaravgift.
Även staten och kommunerna är avgiftspliktiga.
Med hänsyn till arbetsgivaravgiftens generella natur kan enligt utskottets
mening det förhållandet att ett skattesubjekt är helt eller delvis frikallat
från skyldighet att erlägga statlig inkomstskatt inte motivera befrielse
från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift. Även om skäl kan anföras
för att undanta vissa subjekt från skyldighet att erlägga sådan avgift
torde man knappast kunna finna en norm för undantag som tillgodoser
rättvisekravet utan att äventyra syftet med avgiften.
Med hänsyn härtill och då undantag skulle komma att försvåra tillämpningen
av förordningen om arbetsgivaravgift avstyrker utskottet bifall till
motionen.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen II: 376.
Stockholm den 6 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herrar John Ericsson (s), Lundström (fp),
Yngve Nilsson (in), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Wirmark (s), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s);
samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s),
Kristenson (s), Carlstein (s), Hammarsten (s), Josefsson i Halmstad (s),
fru Berglund (s), herrar Börjesson i Falköping (ep), Ahlmark (fp) och
Josefson i Arrie (ep).
Reservation
av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m),
Tistad (fp), Mattsson (ep), Magnusson i Borås (in), Börjesson i Falköping
(ep), Ahlmark (fp) och Josefson i Arrie (ep).
ESSELTE AB. STHLM M
914137