Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
1
Nr 11
Bevillningsutskottets betänkande med anledning av motioner angående
slopande av vissa punktskatter.
(1 :a avd.)
Bevillningsutskottet behandlar i detta betänkande följande motioner
1) de likalydande motionerna I: 681 av herr Brundin samt 11:823 av fröken
Wetterström och herr Hovhammar, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsamt förslag angående avveckling av den särskilda
varuskatten på choklad och konfektyrvaror;
2) de likalydande motionerna 1: 690 av herr Mattsson m. fl. och II: 776 av herr
Andersson i Örebro m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär förslag till nästa års riksdag om avveckling av försäljningsskatten på guldsmedsvaror.
Gällande bestämmelser m. m.
Försäljningsskatt
Enligt förordningen om försäljningsskatt (SFS 1948: 85) föreligger skatteplikt
— med vissa smärre undantag — beträffande följande varor, i den mån de yrkesmässigt
säljs inom riket eller införs hit, nämligen knutna mattor innehållande natursilke
ävensom andra knutna mattor med ett knutantal överstigande 25 000 per
kvadratmeter; naturpärlor och ädelstenar och produkter därav samt varor av ädel
metall, allt i den mån de icke utgör artiklar för tekniskt bruk. Till den 1 juli 1965
utgick försäljningsskatten också på grammofonvaror.
Skatten utgår med 20 % av beskattningsvärdet, vilket senare i princip är lika
med varans pris till konsument inklusive försäljningsskatten men exklusive mervärdeskatten.
Enligt särskilda bestämmelser skall i vissa fall skatt erläggas med
lägst visst belopp per kalenderår (minimiskatt).
Försäljningsskatten redovisas till kontrollstyrelsen av hos styrelsen registrerade
säljare. För vara, som införes till riket av annan än registrerad säljare, skall skatten
erläggas till tullverket. Skattskyldig är därvid den för vars räkning införseln äger
rum.
Försäljningsskattens utveckling belyses av följande statistik för åren 1961—1966.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 7 samt. Nr 11.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
År |
Antal den 31/12 registrerade |
Till kontrollstyrelsen erlagd skatt, 1 000 kr. |
Till tull-verket |
||||
Guldsmeds- varor |
Grammo- fonvaror |
Knutna mattor |
Guldsmeds- varor |
Grammo- fonvaror |
Knutna mattor |
skatt, 1 000 kr. |
|
1961 |
1 290 |
359 |
109 |
28 346 |
9 967 |
3 886 |
511 |
1962 |
1 341 |
326 |
112 |
33 147 |
8 562 |
4513 |
483 |
1963 |
1 383 |
302 |
119 |
39 054 |
9 145 |
5 181 |
743 |
1964 |
1 430 |
309 |
130 |
42 747 |
8 982 |
5 811 |
655 |
1965 |
1465 |
— |
146 |
46 662 |
6 895 |
7 233 |
779 |
1966 |
1 434 |
— |
152 |
44 971 |
313 |
6 597 |
592 |
Av riksrevisionsverkets i årets finansplan redovisade inkomstberäkning framgår
att försäljningsskatt på guldsmedsvaror och knutna mattor under budgetåret
1967/68 inflöt till kontrollstyrelsen med 54,2 milj. kr. Under tiden juli—oktober
1968 erlades 15,0 milj. kr. mot 15,1 milj. kr. under samma tid 1967.
Med hänsyn till att någon ökning av skatteintäkten inte ägt rum och då marknadsläget
inom hithörande branscher är något osäkert, beräknas intäkterna för
budgetåret 1968/69 till 54 milj. kr., för budgetåret 1969/70 till 56 milj. kr. och
för budgetåret 1970/71 till 59 milj. kr.
Särskild varuskatt på choklad- och konfektyrvaror
Enligt förordningen om särskild varuskatt (SFS 1941:251) utgår sådan skatt
för följande slag av varor, där de tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller
för vidare bearbetning eller ock införs till riket, nämligen flertalet choklad- och
konfektyrvaror, vissa pulver och tabletter för läskedrycksberedning samt vissa
tekniska preparat. Som skattepliktig tillverkning anses även omformning, omarbetning
och i vissa fall omförpackning av skattepliktig vara, avsedd att hållas till salu
i sålunda förändrat skick.
Fr. o. m. 1/7 1965 slopades den särskilda varuskatten på socker och sirap,
tandkräm och munvatten m. fl. dylika varor samt spelkort. För övriga kemisktekniska
varor samt för choklad- och konfektyrvaror fastställdes skattesatsen till
enhetligt 50 % av beskattningsvärdet. Detta värde är beträffande tekniska preparat
i princip lika med det pris varan betingar vid försäljning till detaljist och beträffande
övriga varor i princip lika med priset vid försäljning i större poster till grossist.
I intetdera fallet skall därvid den särskilda varuskatten inräknas i priset.
Den särskilda varuskatten uppbärs av kontrollstyrelsen, när skattepliktig vara
tillverkats inom landet eller införts hit av importör, som i särskild ordning blivit
registrerad hos kontrollstyrelsen. Skattskyldig är tillverkaren eller importören.
Skatten för vara, som införs till riket av annan än registrerad importör, erläggs till
tullverket samtidigt med tullen.
I samband med den provisoriska lösningen av vissa problem för livsmedelsindustrin
till följd av Sveriges anslutning till EFTA infördes utjämningsskatt (SFS 1968:
258) på vissa choklad- och konfektyrvaror samt på wafers och biscuits. Fr. o. m.
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
3
den 1 juli 1966 höjdes utjämningsskatten från 50 öre till 60 öre för kilogram av
de skattepliktiga varorna.
Skatteutvecklingen belyses av följande uppgifter för åren 1961—1966.
År Antal den 31/12 hos kontrollstyrelsen Till kontrollstyrelsen erlagd skatt, Till tull
registrerade
tillverkare och 1000 kr. verket
importörer erlagd
skatt.
Choklad- o. kon-fektyrvaror, socker |
Teknis-ka pre-parat |
Spel- kort |
Choklad- o. Socker varor, glass |
Teknis-ka pre-parat |
Spel- kort |
1 000 kr. |
|||
Totalt |
Därav enbart glass |
||||||||
1961 |
1 929 |
796 |
262 |
3 |
178 513 |
53 323 |
50 599 |
502 |
21 588 |
1962 |
1 840 |
701 |
268 |
4 |
185 837 |
58 223 |
63 299 |
809 |
22 452 |
1963 |
1 055 |
- ■ |
263 |
4 |
186 200 |
61 044 |
71 755 |
943 |
22 657 |
1964 |
1 013 |
— |
258 |
4 |
191 827 |
45 832 |
78 718 |
876 |
30 497 |
1965 |
981 |
— |
248 |
— |
187 857 |
26 200 |
81 797 |
434 |
24 577 |
1966 |
957 |
— |
243 |
— |
186 060 |
—323 |
83 864 |
— |
16 858 |
De sammanlagda inkomsterna på titeln särskilda varuskatter beräknas för budgetåret
1969/70 till 420 milj. kr., varav ca 110 milj. kr. kan hänföras till tekniska
preparat, varför skatteinkomsten på choklad- och konfektyrvaror bör beräknas
till 310 milj. kr.
Frågornas tidigare behandling
Frågan om punktskatternas bibehållande eller avveckling prövades av 1963 års
riksdag med anledning av då väckta motioner angående avveckling helt eller delvis
av dessa skatter. Riksdagen beslöt på bevillningsutskottets förslag (BeU 1963: 16)
att överlämna samtliga motioner till allmänna skatteberedningen för beaktande. Utskottet
uttalade bl. a. som sin uppfattning att ju mer den allmänna varuskatten
höjes desto mer framträder olägenheterna av punktskatterna.
Allmänna skatteberedningen förordade i sitt betänkande Nytt skattesystem (SOU
1964: 25) att de särskilda varuskatterna skulle avvecklas vid införande av en mervärdeskatt.
Yrkanden om avveckling av försäljningsskatten framfördes till såväl vår- som
höstriksdagen 1965. Yrkandena har i huvudsak motiverats med beskattningens
snedvridande effekter och vissa därav betingade konkurrensrubbningar. Även skattens
hämmande effekt på det konstnärliga ädelsmidet har åberopats liksom den
obeskattade resandeinförseln av ädelmetallvaror. Motionerna avstyrktes med hänvisning
i första hand till det därav föranledda skattebortfallet.
Vid 1967 års vårriksdag behandlade bevillningsutskottet (BeU 1967: 31) motioner
om avveckling av försäljningsskatten och den särskilda varuskatten på tekniska
preparat och anförde därvid bl. a. följande.
Som utskottet inledningsvis antydde kan de anförda skälen för en avveckling
1
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
av den särskilda varuskatten på tekniska preparat inte anses väga särskilt tungt.
Utskottet finner att man vid denna frågas bedömande måste beakta att åtskilliga av
de argument bortfallit, som branschens representanter anförde till allmänna skatteberedningen
mot denna skatt. De rent hygieniska artiklarna som schamponeringsmedel
och munvårdspreparat har undantagits från skatteplikt, de påtalade olägenheterna
av tre olika skattesatser har undanröjts genom införandet av en enhetlig
skattesats, och den tidigare förekommande tredubbla beskattningen av alkoholhaltiga
kosmetiska preparat har ändrats genom borttagandet av omsättningsskatten
på teknisk sprit. De principiella skäl för en allmän punktskatteaweckling med
hänsyn till dessa skatters konkurrenssnedvridande effekt, som allmänna skatteberedningen
påvisade, kan enligt utskottets mening alltjämt anföras i fråga om i
första hand försäljningsskatten och pälsvaruskatten, men de gör sig inte gällande
med samma tyngd i fråga om den särskilda varuskatten. Utskottet anser därför att
frågan om en avveckling av sistnämnda skatt, som ger betydande inkomster, främst
måste bedömas från statsfinansiell synpunkt.
I prop. 1968: 100 om införande av mervärdeskatt uttalade finansministern i
fråga om avvecklingen av punktskatterna följande.
Som jag nämnt i det föregående ansåg allmänna skatteberedningen att införandet
av en mervärdeskatt borde kombineras med en avveckling av vissa punktskatter.
Vid sidan av mervärdeskatten borde utgå endast sådana särskilda skatter, som
kunde anses motiverade av särskilda skäl, såsom skatterna på sprit, vin, maltdrycker,
tobaksvaror och motorbränslen. Övriga punktskatter borde slopas, vilket i
nuläget skulle betyda en avveckling av den särskilda varuskatten på chokladvaror,
skönhetsmedel m. m., försäljningsskatten på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaruskatten,
läskedrycksskatten samt skatten på lättöl. Denna inställning till punktskatterna
biträddes av flertalet remissinstanser, men det förekom också yttranden
om att punktskatterna borde bibehållas eftersom de möjliggjorde ett lägre uttag
av mervärdeskatt.
I det i fjol avgivna betänkandet avseende den verkställda översynen av skatteberedningens
mervärdeskatteförslag har punktskattefrågan inte närmare behandlats.
Utredningsuppdraget gällde den tekniska utformningen av en mervärdeskatt
och därmed ansåg sig utredningen inte ha anledning att behandla punktskatterna i
vidare mån än som betingats av förslaget att inrymma det energiskattebelagda området
under mervärdeskatten. I punktskattefrågan uttalas i övrigt endast, att det
inte tillkommit något nytt som föranledde särskilt beaktande från teknisk synpunkt
i det fail införandet av en mervärdeskatt skulle kombineras med en avveckling av
vissa punktskatter. Tvärtom framhölls, att de ändringar av punktskatterna, som
skett efter det skatteberedningens betänkande avlämnats, borde underlätta införandet
av en mervärdeskatt. Detta borde följa av att den särskilda beskattningen av
bl. a. socker, sirap och grammofonvaror slopats under mellantiden.
I flera remissyttranden över detta betänkande har man dock erinrat om skatteberedningens
ställningstagande till punktskatterna och vidhållit uppfattningen att
en avveckling av dessa skatter i den omfattning beredningen förordat bör ske vid
övergång till mervärdeskatt. Uttalanden av samma innebörd har också framförts
i skrifter till finansdepartementet av både branschorganisationer och enskilda företag,
som berörs av de i sammanhanget aktuella punktskatterna.
De punktskatter det här är fråga om tillför staten betydande inkomster. För
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
5
budgetåret 1968/69 beräknas den sammanlagda intäkten härav uppgå till inemot
500 milj. kr. Det är omöjligt att avstå från dessa inkomster. En punktskatteavveckling
skulle därför kräva att inkomstbortfallet därav måste kompenseras genom
andra skatteåtgärder. En höjning av den generella indirekta beskattningen torde
vara den enda möjligheten att kompensera ett inkomstbortfall av denna storlek. I
valet mellan att höja mervärdeskatten med inemot en procentenhet, som skulle
erfordras, och att bibehålla en i princip oförändrad punktbeskattning anser jag
avgörande skäl tala för den sistnämnda lösningen. Även om jag är medveten om att
skäl kan åberopas för en avveckling eller modifiering av vissa punktskatter är jag
således inte beredd att i samband med införandet av mervärdeskatten vidta några
andra ändringar i den indirekta beskattningen. En punktskatteavveckling måste
skjutas på framtiden.
Bevillningsutskottet (BeU 1968: 45) anslöt sig till detta uttalande och konstaterade
att utskottet i enlighet härmed inte kunde tillstyrka något av de många yrkanden
som framställts vid riksdagens början eller med anledning av propositionen
om avveckling helt eller delvis av vissa punktskatter, då det saknades ekonomiskt
utrymme för sådana åtgärder. Utskottet hade därmed inte frånträtt sin tidigare
uttalade uppfattning att en punktskatteavveckling i princip var en angelägen
åtgärd.
Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.
Motionerna
1: 681 och 11:823
Den svenska chokladindustrin är en renodlad jordbruksindustri emedan % av
dess råvaruförbrukning kommer från det svenska jordbruket och resten från jordbruk
utanför landets gränser. Detta innebär att den högprislinje för jordbruksvaror
som förs i Sverige i allra högsta grad påverkar den svenska chokladindustrins kostnadsläge
i negativ riktning jämfört med de utländska företag som har större tillgång
till jordbruksvaror till de lägre världsmarknadspriserna. Dessutom drabbas
även den svenska chokladindustrin av den internationellt sett kraftiga stegringen
av lönekostnaderna.
En lönsamhetsutredning som gjorts kring årsskiftet 1967/68 rörande de tio
största företagen i branschen visar, att en successiv och allvarlig lönsamhetsförsämring
skett.
Av det ovan anförda framgår att den inhemska chokladindustrin inte bara har
ett oförmånligt kostnadsläge jämfört med annan inhemsk industri, utan framför
allt att den har ytterst svårt att konkurrera med utländska företag på såväl hemmasom
världsmarknaden.
Som belägg för det sista kan redovisas att medan hemmaproduktionen under
1960-talet ökat med ca 30 % har importen ökat med inte mindre än 170 %.
För att förbättra den svenska chokladindustrins konkurrensläge och möjlighet
att överleva och expandera borde den speciella och diskriminerande varuskatten
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
på choklad- och konfektyrvaror avvecklas, vilket även skulle innebära en ökad
trygghet för de anställda.
I det förslag till nytt skattesystem som allmänna skatteberedningen lade fram
1964 behandlades den indirekta beskattningens utformning. Beredningen ansåg
därvid att särbeskattningen på choklad- och konfektyrvaror borde avvecklas av
såväl skattetekniska som produktions- och konkurrensskäl. Redan 1952 års kommitté
för indirekta skatter förordade ett slopande av punktskatterna i och med
införandet av en generell indirekt beskattning.
Genom den fortgående internationaliseringen av handeln som sker på grund av
tullarnas successiva avveckling ökar kraven på att det svenska skattesystemet får
en sådan utformning att den inhemska chokladindustrin ges möjlighet att på lika
villkor konkurrera med utländsk industri på såväl hemma- som världsmarknaden.
Ett slopande av den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror skulle
innebära en stor förbättring i detta avseende.
1:690 och II: 176
Försäljningsskatten utgör 20 % av beskattningsvärdet (konsumentpriset inkl.
skatt). Tillsammans med mervärdeskatten och den särskilda kontrollstämpelavgiften
utgör de totala kostnaderna för skatte- och kontrollavgifter ca 40 % av varans
pris. Till detta kommer icke oväsentliga kostnader för redovisningsförfarandet.
Skatten utgår inte enbart på råmaterialet utan även på den arbetstid som nedlagts
vid produktens framställning. I arbetstiden inräknas då såväl produktivt som
administrativt arbete. En kund som till en guldsmed lämnar in ett smycke för nedsmältning
och omarbetning får alltså betala denna »lyxskatt». Det faktum att den
nedlagda arbetstiden beskattas drabbar de konsthantverkare som arbetar med ädelmetaller
speciellt hårt; värdet av deras produkter utgörs till största delen av konstnärens
arbetsinsats. Till de avsevärda kostnader som själva skatten utgör kommer
de allt besvärligare marknadsförhållanden som råder i branschen. Bl. a. har priset
på finsilver under det senaste året stigit med ca 70 %. Priset på finguld har ökat
med ca 16—17 %.
I ett hårt konjunkturläge med betydande strukturförändringar som går ut över
enskilda yrkesutövare, såväl anställda som företagare, utgör den höga skattebelastningen
en betydande svårighet.
Försäljningsskatten har även lett till att en omfattande illegal handel förekommer.
Sålunda försiggår en betydande smuggling av guldsmedsvaror. Vidare förekommer
mindre nogräknade företag, som på olika sätt kringgår skattebestämmelserna.
De liberala införselbestämmelserna för resande medför ett stort avbräck för guldsmedsbranschen.
Härtill kommer att ett mycket stort antal svenskar årligen under
utlandsvistelser i god tro köper dels ostämplade varor, som vid närmare granskning
visar sig vara undermåliga, dels guldsmedsvaror försedda med svenska ansvarsstämplar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
7
Den höga beskattningen på guldsmedsvaror gör att den skattefria försäljningen
ombord på flygplan och fartyg i internationell trafik ytterligare försämrar de lojala
guldsmedsföretagens konkurrenssituation.
På grund av den svenska guldsmedsbranschens mycket kringskurna position med
betydande statliga pålagor, en allt sämre lönsamhet, ökande svårigheter att bereda
personalen sysselsättning inom industrin, på verkstäderna och i butikerna, en sjunkande
omsättning och en i väsentlig grad tilltagande konkurrens från grannländerna
har branschen försatts i ett ytterst prekärt läge.
Bevillingsutskottet har tidigare vid behandlingen av motioner i ämnet anfört att
utskottet delade motionärernas uppfattning att en avveckling av försäljningsskatten
borde komma till stånd.
Försäljningsskatten på guldsmedsvaror är — jämte skatten på knutna mattor —
den enda kvarvarande punktskatt som uttages i detaljhandelsledet.
De olika system som tillämpas i fråga om försäljningsskatten och mervärdeskatten
komplicerar ytterligare i hög grad de svenska guldsmedernas bokföringsoch
redovisningsarbete. Beträffande silver bör speciellt beaktas att i detta material
framställs en mängd småartiklar av typ armband, ringar, berlocker, många gånger
med ett försäljningspris under 5 kronor. En speciell skatte- och kontrollbokföring
för denna mängd småartiklar skapar betydande administrativa svårigheter för
företagarna.
Här bör också ytterligare understrykas det märkliga läge som den grupp konstnärer
som arbetar i silver har kommit i jämfört med andra konstnärliga yrkesutövare.
Konstnärligt arbete är i princip inte belagt med skatt. När det gäller silversmeder
belastas dessa speciella konstnärer med ett 25-procentigt påslag på såväl
idé som arbete på grund av att den materia de arbetar med är silver i stället för
annat material.
Med hänvisning till ovan nämnda synpunkter anser motionärerna principiellt att
försäljningsskatten på guldsmedssvaror bör avvecklas snarast möjligt. Vid beräkning
av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan avveckling bör man ta hänsyn
till att den ökade försäljningen i Sverige — som blir följden av en sådan avveckling
— medför en ökad intäkt av mervärdeskatt samt på längre sikt ökad inkomstskatt
på grund av ökad lönsamhet och ökad sysselsättning.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
Utskottet
Frågan om avveckling helt eller delvis av vissa av de särskilda punktskatterna
har upprepade gånger varit föremål för riksdagens prövning. Uppslutningen kring
awecklingskraven ökade starkt sedan allmänna skatteberedningen i sitt betänkande
Nytt skattesystem enhälligt förordat att de särskilda varuskatterna och läskedrycksskatten
skulle slopas och den allmänna energiskatten ersättas med mervärdeskatt,
då sistnämnda skatteform infördes. Finansministern fann emellertid inte det statsfinansiella
läget tillåta någon punktskatteavveckling i samband med föregående års
beslut att införa mervärdeskatten, varför en sådan åtgärd ställdes på framtiden.
Denna uppfattning accepterades då i stort sett av alla politiska partier. I valet mellan
att höja mervärdeskatten med inemot en procentenhet, som skulle erfordras, och
att bibehålla en i princip oförändrad punktbeskattning ansåg finansministern avgörande
skäl tala för den sistnämnda lösningen. Punktskattefrågan kan alltså komma
att tas upp till förnyad prövning om en höjning av mervärdeskatten blir aktuell.
Mot den bakgrunden synes det utskottet inte motiverat att — som i de föreliggande
motionerna sker — lägga fram förslag som endast syftar till avveckling
av vissa delar av de särskilda varuskatterna utan beaktande av att likartade problem
finns på angränsande skatteområden. Utgångspunkten för motionärernas resonemang
får antas vara att de anser de avsedda skatteområdena särskilt missgynnade.
Utskottet har tidigare uttalat att försäljningsskatten och pälsvaruskatten borde kunna
räkna med en viss prioritet vid en skatteavveckling på grund av att de besvärande
konsekvenserna av dessa skatter är särskilt påtagliga. De skäl som i motionerna
I: 690 och II: 776 nu åberopas för en avveckling av försäljningsskatten på guldsmedsvaror
är i stort sett desamma som framfördes då utskottet gjorde sin tidigare
bedömning. Utskottet finner inte anledning att nu frånträda denna uppfattning.
De argument som framförs i motionerna I: 681 och II: 823 till stöd för slopande
av den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror synes utskottet vara
föga bärkraftiga och på vissa punkter missvisande. Motionärerna gör gällande att
chokladindustrin skulle ha ett särskilt besvärligt läge på grund av att den måste
arbeta med jordbruksråvaror som fördyras av den svenska jordbruksregleringen.
Man bör emellertid inte bortse från det system med utjämningsskatt och råvaruprisutjämning
som införts för att eliminera olikheterna i råvarupris mellan importerade
och inhemska choklad- och konfektyrvaror och som — såvitt utskottet har
sig bekant ■— lett till den avsedda utjämningen. Motionärerna framhåller vidare
den ökande importen som ett bevis för att beskattningen diskriminerar den svenska
chokladindustrin men nämner inte att importökningen till stor del kan antas bero
på tullavvecklingen inom EFTA under den tidsperiod som avses.
Utskottet har med dessa synpunkter inte velat markera någon i princip ändrad
inställning till punktskatternas avveckling utan endast velat understryka dels att en
avveckling kan bedömas olika för de skilda områdena, dels att frågan torde vinna
på att tas upp till förnyad prövning i ett större sammanhang då förutsättningar för
kompensation för uppkommande skattebortfall kan garanteras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1969
9
Med hänsyn främst till de statsfinansiella följderna avstyrker utskottet de här
behandlade motionerna.
Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1) motionerna I: 681 och II: 823,
2) motionerna I: 690 och II: 776.
Stockholm den 6 mars 1969
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande
från första kammaren: herr John Ericsson (s), fröken Ranmark (s), herrar
Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (m),
Tistad (fp), Paul Jansson (s), Mattsson (ep) och Arne Pettersson (s); samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (m), Brandt (s), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Carlstein (s), Eriksson i Bäckmora (ep), Wikner (s), Josefsson
1 Halmstad (s), fru Berglund (s), herrar Leander (s) och Josefson i Arrie (ep).
Reservation
av herrar Lundström (fp), Yngve Nilsson (m), Gösta Jacobsson (m), Tistad (fp),
Mattsson (ep), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), Eriksson i Bäckmora
(ep) och Josefson i Arrie (ep).