Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 48 år 1969

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av motioner om inventering av väderkvarnar.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 874
av herrar Yngve Nilsson och Blomquist samt II: 1011 av herrar Nilsson i Bästekille
och Clarkson hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om en inventering av de svenska väderkvarnarna samt en utredning om vilka som
bör bibehållas som kulturminnesmärken.

Motionärerna framhåller att de väderkvarnar som finns kvar står som pittoreska
men fallfärdiga monument över en gången tid. Några har tillvaratagits för att efter
restaurering användas som serveringslolcaler, men detta har knappast någonting
med bevarandet av den gamla bondekulturen att göra.

Vidare anför motionärerna att i en tid då man satsar stora belopp för att tillvarata
turistvärden borde det vara naturligt att man även bevarade ett antal av de
särpräglade väderkvarnarna. Riksdagen beviljar varje år medel för vård av kulturminnesmärken.
Det borde av dessa medel avsättas de ofta blygsamma belopp som
erfordras för att restaurera de gamla väderkvarnarna, men först måste en inventering
av beståndet ske så att man kan välja ut och restaurera sådana som är utmärkande
för trakten.

Remissyttranden

Över motionerna har avgivits yttranden av riksantikvarieämbetet och Samfundet
för hembygdsvård.

Riksantikvarieämbetet har anfört:

Sveriges äldre väderkvarnar har ägnats ett ganska stort intresse av flera forskare.
Under senare år har sålunda bl. a. två större arbeten utkommit, som behandlar
äldre kvarnar, Sven B. Eks Väderkvarnar och vattenmöllor (Nordiska Museets
handlingar nr 58) och Ernst Mankers Kvarnar på Tjörn (Nordiska Museets handlingar
nr 64). Någon hela landet omfattande undersökning och inventering av de
äldre väderkvarnarna har emellertid ännu icke företagits. För ämbetet, som icke
sällan har att behandla ärenden om bevarande och restaurering av äldre kvarnar,
skulle en dylik inventering utan tvivel vara till stor hjälp. Den skulle göra det möjligt
för ämbetet att med större säkerhet avgöra, vilka objekt som i första hand bör
bevaras och upprustas.

En preliminär inventering torde i större delen av landet kunna utföras genom
landsantikvarierna. En mer ingående inventering och bearbetning av materialet
måste bli mycket tidskrävande och kan därför icke utföras genom dessa eller av

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 48

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 48 år 1969

ämbetets ordinarie personal. Ämbetet är dock berett att ombesörja en dylik fullständigare
registrering av de äldre väderkvarnarna under förutsättning att härför
erforderliga medel ställs till ämbetets förfogande. Kostnaderna är dock svåra att
uppskatta, innan den preliminära inventeringen har genomförts och det med någorlunda
säkerhet fastslagits, hur många kvarnar som kommer att beröras. Kostnaderna
torde emellertid knappast komma att understiga 200 000 kronor.

Av de statliga medel som står till ämbetets förfogande för kulturminnesvård
(för budgetåret 1968/69 555 000 kronor under anslaget B 37. riksantikvarieämbetet
och statens historiska museum: vård och underhåll av fornlämningar och byggnadsminnesmärken)
har under årens lopp mindre summor anslagits för underhåll och
iståndsättning av ur kulturhistorisk synpunkt värdefulla väderkvarnar. Anslaget,
som måste användas för ämbetets mångfaldiga uppgifter inom kulturminnesvårdens
vidsträckta fält, är otillräckligt, och att med dessa medel bekosta den ovan berörda
mer ingående inventeringen eller en systematisk upprustning av väderkvarnsbeståndet,
även om man skulle inskränka sig till de ur kulturhistorisk synpunkt mest
värdefulla kvarnarna, är uteslutet. Skall en sådan inventering och upprustning bli
möjlig måste anslaget väsentligt höjas eller andra särskilda medel anslås för ändamålet.

Samfundet för hembygdsvård har anfört:

Samfundet anser, att den föreslagna inventeringen och utredningen angående
väderkvarnar bör komma till stånd. Det kan erinras om att ett omfattande arbete,
ofta på frivillighetens väg, utförts för att rädda kulturellt värdefulla kvarnar främst
i Skåne där det finns en särskild organisation för ändamålet samt även på Öland
och Gotland. Kvarnar av ifrågavarande slag är ofta av stort kulturhistoriskt värde
och dessutom ett förnämligt inslag i landskapsbilden.

Många kvarnar får förfalla emedan restaureringar är dyrbara och pengar inte
alltid finns deponerade. Det är därför tacknämligt om just denna del av kulturminnesvården
kunde få ett speciellt anslag.

En eventuell inventering och utredning bör kunna ske genom landsantikvarien
och hembygdsförbunden samt, när det gäller Skåne, Föreningen Skånska möllor.

Utskottet

I motionerna hemställes om en inventering av väderkvarnar och utredning om
vilka som bör bibehållas som kulturminnesmärken.

Riksantikvarieämbetet har uttalat att en preliminär inventering i större delen av
landet torde kunna utföras genom landsantikvarierna och har förklarat sig berett
att ombesörja en fullständigare registrering om särskilda medel härför ställes till
förfogande.

Samfundet för hembygdsvård anser att den föreslagna inventeringen och utredningen
bör komma till stånd.

Representanter för utskottet har vid studieresa erhållit närmare information om
beståndet av kvarnar i Skåne och hittills vidtagna åtgärder för att bevara eller restaurera
ett antal av dessa. Härjämte har upplysningar erhållits om tillvaratagandet
av kvarnar i Danmark.

Utskottet anser det vara ett uppenbart intresse att man som ett led i vården av
kulturminnen söker bevara ett lämpligt urval av kvarnar i gott skick. Det synes

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 48 år 1969

3

därför önskvärt att en inventering sker i syfte att man skall kunna bedöma vilka
kvarnar som i första hand kan och bör iståndsättas. Bl. a. skulle detta ge en värdefull
vägledning för lokala organisationer för hembygdsvård m. fl., som i flera fall
visat stort intresse för frågan och redan nedlagt ett inte oväsentligt arbete på avgränsade
inventeringar och även åtgärder för restaurering.

Svårigheterna att restaurera väderkvarnar synes snabbt öka på grund av förfall
och tilltagande brist på personer med praktisk sakkunskap på detta område. Inventeringen
bör därför ske utan dröjsmål. Det är enligt utskottets mening lämpligt
att den ombesörjes av riksantikvarieämbetet. Vad utskottet anfört synes böra ges
Kungl. Maj it till känna.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna I: 874
och II: 1011 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
ovan anfört.

Stockholm den 21 maj 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s), Hedlund (s), Eric Peterson
(fp), Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), fröken Stenberg (m)*, herrar
Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*, Ove Karlsson (s), fröken Pehrsson (ep)*, herrar
Axelson (fp)* och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i Borrby
(ep), Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), Gustafsson i Uddevalla (s), fru Ekroth
(s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Andersson i Örebro (fp), Green (s), Häll (s),
Aldén (s) och Rosqvist (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.