Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av motioner om intensifierad forskning
och upplysning om allergier.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1: 881 av fröken Pehrsson och herr Andreasson samt II: 1009 av fru Nilsson
hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
angående intensifierad forskning och upplysning om allergier.

Motionärerna anför att utbredningen av allergiska åkommor tycks öka
varje år. Många av de nya material — bl. a. nya syntetfibrer — som introducerats
på marknaden tycks göra att latenta allergibesvär förvärras. Även
tvättmedel kan ha betydande skadeverkningar av denna art. Allergisjukdomarna
påverkar inte bara människans fysiska utan även hennes psykiska
hälsa.

Motionärerna uttalar att en intensifierad forskning hehövs för att man
skall komma underfund med allergiernas orsaker och verkningar. Eventuella
samband mellan allergier och saväl psykiska som sociala anpassningssvårigheter
synes behöva utredas. Ökade kunskaper om allergiframkallande
substanser i vår miljö skulle ge bättre möjligheter att förhindra ohälsa.
Intensifierad upplysning om allergier är ett nödvändigt komplement till ökad
forskning inom detta område.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen,
som bilagt utlåtanden av professorn Anders Grönwall vid akademiska sjukhuset
i Uppsala i vad avser frågan om intensifierad forskning om allergier,
av docenten Lars Irnell vid samma sjukhus i vad avser eventuella samband
mellan allergier samt psykiska och sociala anpassningssvårigheter samt av
professorn Åke Nilzén vid karolinska sjukhuset beträffande allergiframkallande
substanser i miljön. Vidare har utskottet berett Riksförbundet mot
allergi tillfälle att yttra sig.

Professor Anders Grönwall anför bl. a. följande:

När det gäller de allergiska sjukdomarna och strävandena att utvidga och
fordjupa allergiforskningen torde det vara berättigat att i stort sett karakterisera
situationen så att det under de senaste årtiondena inte framkommit
forskningsresultat, som i större omfattning påverkat vården av de allergi 1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 36

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

sjuka eller i övrigt påverkat dessas situation. Detta trots ett mycket intensivt
internationellt forskningsarbete, som givit många uppslag, som prövats och
fortfarande prövas med hänsyn till sin kliniska tillämpning.

Den allergologiska diagnosliken vilar framför allt på sedan ganska länge
kända metoder att påvisa patienternas överkänslighet för vissa yttre faktorer
s. k. allergener, nämligen på patienterna utförda hudtester och s. k. provokationstester,
som riktar sig mot särskilda organ i syfte alt pröva dessas
benägenhet att reagera med allergiska manifestationer. Man har länge strävat
att ersätta dessa metoder och i stället komma fram till användbara laboratoriemetoder.
Förhoppningarna har särskilt knutits till den moderna biokemiska
och immunologiska forskningens resultat. Detta har emellertid inneburit
ett långsiktigt och mycket omfattande utvecklingsarbete, som ännu
inte givit praktiska resultat.

Behandlingen vid allergiska sjukdomar grundar sig till stor del på sedan
länge kända förhållanden beträffande överkänslighet mot olika allergen.
Man försöker profylaktiskt ordna så att patientens kontakt med allergener
minskas eller hindras och man genomför s. k. hyposensibilisering, vilket
innebär, att man minskar känsligheten genom att vid upprepade tillfällen
inspruta ökande mängder av det allergen patienten är känslig för. Vidare
kan man använda behandlingar, som inte på detta sätt riktar sig mot sjukdomsorsaken
utan mot sjukdomens symptom. Läkemedelsindustrien har utvecklat
nya och bättre sådana medel och här skall särskilt nämnas ACTHocli
cortisonpreparaten, vilka alla utan tvekan inneburit bättre behandling
av allergitillstånden. De har emellertid icke givit mycket bidrag till frågan
om de allergiska sjukdomarnas natur och innersta orsaker.

En intensifierad forskning beträffande de allergiska sjukdomarna kan
tänkas utformad på olika sätt beroende på att dessa sjukdomar utgöres av
eu förhållandevis oenhetlig grupp av sjukdomar, som drabbar olika organ
och som kan förmodas ha olika orsaker och mekanismer även om överkänslighet
mot olika ämnen är ett för dem alla gemensamt grundfenomen. Forskningen
kan inriktas på att avslöja allergiernas innersta natur och de grundläggande
mekanismerna för de allergiska manifestationerna. Den kan också
inriktas på bättre läkemedel för att hindra eller häva de allergiska manifestationerna
eller på den socialmedicinska problematik, som ofta blir ett avgörande
belastande moment för dessa ofta kroniskt sjuka patienter. Det är
rimligt att dessa olika möjligheter beaktas, men det är på samma gång ovedersägligt,
att en forskning som radikalt skall kunna ändra de allergisjukas
situation måste inrikta sig på den grundläggande frågan om de allergiska
sjukdomarnas natur. Situationen inom allergiforskningen är för närvarande
också sådan, att det är i detta avseende som man har särskilda skäl att
förvänta sig framsteg.

Man har länge vetat, att allergenerna hos den sjuke ger upphov till bildandet
av s. k. reaginer, som i sin tur blir orsaken till att patienten med tiden
kommer att reagera mot det allergen, vars inverkan han tidigare utsatts för.
De senaste årens forskning har medfört att man kunnat identifiera och isolera
reaginerna ur immunglobulin som ett specifikt äggviteämne, som benämnts
IgE. Det har visats att koncentrationen av IgE ligger högre i blodet
vid allergiska sjukdomar än vid icke allergiska sjukdomar. Detta har varit
möjligt genom att en ny metod utvecklats för att i blodet påvisa de utom -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969 3

ordentligt låga koncentrationer, som det här är fråga om. Detta framsteg,
till vilket svenska forskare lämnat stora och avgörande bidrag, är utan tvekan
att beteckna som en medicinsk upptäckt. Den visar klart, vilken immunologisk
mekanism det är fråga om, och den har skapat en helt ny grund
för allergiforskningen. En mängd allergologiska frågeställningar kan angripas
pa ett helt annat och säkrare sätt än tidigare. Detta kommer givetvis att
göras här i landet, men nyheten kommer snabbt att sprida sig och bli föremål
för vidare bearbetning i laboratorier och sjukhus i många länder.

Studierna av IgE är således av stor grundläggande betydelse. De belyser
emellertid inte den kliniskt viktiga frågan om den specifika effekten av olika
slags allergener, som ger den vid allergi typiska skillnaden (specificiteten)
i känslighet mot vissa växter, katt, hund, mjöl etc. En metod som möjliggör
dylika studier har också utarbetats, och resultat kommer att framläggas
över olika allergeners specificitet. Härvid har man möjlighet till kvantitativa
bedömanden till skillnad mot vad tidigare varit fallet, då man arbetade
med i det närmaste helt odefinierade allergenextrakt.

I motionerna framhålles överkänsligheten mot många olika ämnen i vår
omgivning. Huruvida de här beskrivna framstegen berör alla dessa sjukdomar
är osäkert. Detta är delvis en fråga om definition av allergibegreppet.
Så kallad kontaktallergi, som framkallas vid beröring med olika kemiskt
sett enklare ämnen, erhåller en celltoxisk verkan. Denna är förmedlad via
immunologiskt präglade celler och ej via reaginer i serum, och reaktionen,
som är helt skild från den vid t. ex. astma och hösnuva, kan visa sig falla
utanför det egentliga allergibegreppet. Det har dock visat sig, att överkänslighet
mot en del ämnen som användes som läkemedel beror i vissa fall på
den ovan beskrivna mekanismen med reaginer i blodet. Ett exempel härpå är
överkänslighet mot penicillin.

Sammanfattningsvis anför professor Grönwall, att vi just nu står i ett
skede av allergiforskningens utveckling, som karakteriseras av viktiga framsteg
och snabb utveckling. De svenska forskarnas betydelsefulla bidrag beror
till stor del på utvecklingen inom den immunologiska grundforskningen.
Att de varit i stånd till att deltaga i arbetet i den främsta forskningsfronten
beror i sin tur på att man i Sverige genom statens medicinska forskningsråd
givit stöd till immunologisk och allergologisk forskning. Man har gjort
en satsning på allergiforskning, som givit och kommer att ge en mycket god
utdelning. Om man från statsmakternas sida önskar ge allergiforskningen
ökat stöd — vilket i nuvarande läge synes kunna bli en osedvanligt god
forskningsinvestering — finns här i landet en mycket kvalificerad forskargrupp,
vars krets håller pa att vidgas. En ökad medelsanvisning åt det
medicinska forskningsrådet med hänsyn till allergiforskningens behov synes
vara mycket väl motiverad.

Docent Lars Irnell har efter samråd med professorn Ragnar Berfenstam
anfört bl. a. följande:

I praktiskt socialmedicinskt arbete möter man ofta sociala problem hos

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

patienter med allergiska sjukdomar, vilka inte sällan förorsakar långa sjukhusvistelser
och långa sjukskrivningsperioder. Det kan gälla astmapatienter,
som måste byta arbete på grund av sjukdomen; det kan gälla patienter
med yrkesallergi, som inte kan fortsätta inom tidigare yrke, utan måste,
ofta med arbetsvärdens hjälp, söka sig till nya sysselsättningar. För yngre
människor, som får lägga om sin utbildning, uppstår ofta svåra sociala problem.
Sådana problem är kanske än vanligare för de äldre, som i regel är
svåra att omplacera och där en lämplig sysselsättning kanske inte står att
uppbringa på den ort där de är boende. Exemplen kunde mångfaldigas, men
här skall endast framhållas, att för alla dessa patienter medför de allergiska
sjukdomarna och deras sociala konsekvenser i viss utsträckning risk för
uppkomst av psykiska insufficienstillstånd.

I yttrandet redovisas vissa slutsatser, som kunnat dragas från två vid
socialmedicinska institutionen, medicinska kliniken och lungkliniken, akademiska
sjukhuset, utförda studier rörande bronkialastmans långtidseffekt
på social anpassning. Det uttalas bl. a., att astmans sociala konsekvenser
kanske särskilt tydligt framgår av att ungefär var fjärde man i det ena av
undersökningsmaterialen varit tvungen att upphöra med förvärvsarbete och
sjukpensioneras samt att dessutom var tredje man har måst byta yrke eller
sysselsättning. Sammanfattningsvis kan dock sägas, att en god social anpassning
tycks föreligga hos denna patientgrupp, trots en ofta långvarig och
svår sjukdom. Resultaten har dock i vissa avseenden visat, att många uppnått
en tillfredsställande social situation först sedan astman, efter att under
ett varierande antal år ha varit svårartad, kommit in i ett lugnare skede.
En sådan gynnsam utveckling har en övervägande del av patienterna visat.

Professor Nilzén anför bl. a., att det inte råder någon tvekan om att allergifallen
ökar. Sjukdomssymptom, som man i allmänhet inte sätter i samband
med allergiska reaktioner, visar sig inte sällan ha allergisk etiologi,
och under senare år har sjukdomar förekommit, som varit synnerligen
svårförståeliga, men som så småningom kunnat bevisas vara allergiska till
sin genes.

Beträffande tvättmedel, som omnämnts i motionerna, kan sägas, att de i
dag tack vare industriell och akademisk forskning inte spelar någon väsentlig
roll som allergiframkallare. De besvär de förorsakar på hud och slemhinnor
är huvudsakligen av fysikalisk-kemisk-toxisk natur. Personer lidande
av eksem och övre luftvägsbesvär får för den skull ibland besvär vid
konlakt med dylika ämnen. Genom maskinell framställning och maskinell
tvätt minskar emellertid även dylika påverkningar alltmer.

Syntetfibrer i sig själva ger aldrig allergiska besvär. Tillsatsämnen såsom
färger och impregneringsmedel är däremot allergiframkallande.

Vår omgivning innehåller riklig mängd ämnen, som kan orsaka allergiska
besvär.

Kontaktämnen på hud och slemhinnor är legio och då flera tusentals kemikalier
fram ställes årligen och utsändes i produktionen är det omöjligt

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969 5

att kortfattat ge en föreställning om de svårigheter som möter patient och
sjukvårdspersonal vid uppspårandet av aktuella ämnen. År efter år uppstår
även problem genom att kemiska substanser, som kommer i kontakt med
huden, orsakar överkänslighet mot ljus.

Våra vanligaste allergener är följande: salter av krom, kobolt och nickel;
formalin, parafenylendiamin, balsamer, terpener, neomysin och andra lokalantibiotika,
antimikrobiella medel, organiska färgämnen, kvicksilverhaltiga
konserveringsmedel såsom merthiolat, antiparasitära medel varav DDT är
mest känt, fotografiskt material, epoxyhartser, gummikemikalier, parfymer
och mer eller mindre okända ämnen i »hygieniska artiklar» och i kosmetiska
preparat. Dussintals kemiska ämnen finnes i flera av ovannämnda
grupper, t. ex. i gummi, plast, textilier.

Gas och partiklar i luften förorsakar hos allergiska personer åtskilliga
besvär. Man kan inte alltid fastställa att det rör sig om verkliga allergiska
reaktioner. Sålunda finnes det en mycket stor grupp människor som får
övre luftvägsbesvär i form av astma och snuva vid inandning av luftföroreningar.
Vanligast bland dessa är: inomhus tobaksrök och utomhus sannolikt
svavelhalten i luften. 1 allmänhet är dessa besvär akuta, men kan bli mycket
långdragna speciellt om luftföroreningarna blir höggradiga. Jag vill
påpeka att människor med luftvägsallergier synes ha sänkt retningströskel
för dylika fysikaliska retningar och detta utgör ett allvarligt problem.

En speciell grupp människor har nedärvd allergisk sjukdom. Dessa personer
får sina symtom efter förtäring av olika födoämnen, inandning av
t. ex. damm, djurhår, pollen, mögel.

Diagnostiken och behandlingen är här ganska väl utvecklad och senare
tids landvinningar genom allergologiens ianspråktagande av farmakologiska
och immunologiska metoder har ytterligare givit diagnostiken hjälpmedel.
Fortfarande finnes dock inga möjligheter att uppspåra alla allergiframkallande
ämnen genom diagnostiska metoder.

Relativt få nya födoämnen framställes, men då många kemiska substanser
användes för konservering av dem eller utnyttjas för att göra dem mera
attraktiva blir det allt svårare att finna aktuella allergener, speciellt som
varudeklarationen är relativt bristfällig och även förpackningstekniken tillför
födoämnen substanser, som kan vara av allergen verkan.

Läkemedel för injektion eller intagning orsakar allt flera problem. Läkemedelsfirmorna
utför en mycket förnämlig forskning för att eliminera potentiella
risker. Det torde emellertid vara en omöjlighet att helt undanröja
allergeniteten hos kemiska substanser som har biologisk aktivitet. Man får
alltså i fortsättningen räkna med att läkemedelsbiverkningar av allergisk
natur kommer att öka i takt med nya läkemedels konstruktion.

I yttrandet framhålles att det är ett mycket svårt problem för patient och
sjukvårdande personal att uppspåra allergen i vardagsprodukter, födoämnen
m. m. Man kan inte alltid erhålla deklaration på tillsatsämnen, då antingen
fabrikanten inte vet vilka ämnen som finns i produkten eller är obenägen
att ge upplysning därom. Mycket värdefullt vore om deklarationsplikt
infördes och att sträng kontroll ordnades av opartisk instans.

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

Slutligen framhålles i yttrandet, att forskningen rörande allergier bör intensifieras
inte blott vad gäller diagnostisering av sjukdomsyttringar av atopisk
natur, dvs. huvudsakligen farmakologisk och immunologisk forskning,
utan även i fråga om allergiska kemikalieangrepp av annan natur på cellsystem.

Socialstyrelsen ansluter sig i vad avser frågan om intensifierad forskning
om allergier till de av professor Grönwall uttalade synpunkterna och uttalar
att de av svenska forskare utarbetade nya metoderna för att i blodet påvisa
särskilda äggviteämnen, s. k. reaginer, som i ökad mängd förekommer i blodet
hos allergisjuka personer, har skapat en helt ny grund för allergiforskningen
och synes ge möjlighet till väsentligt mer objektiv undersökning av
allergisjuka personer än vad man tidigare kunnat åstadkomma. I likhet
med professor Grönwall har styrelsen uttalat att ett ökat stöd åt allergiforskningen
i nuvarande läge synes kunna bli en osedvanligt god forskningsinvestering.

Styrelsen uttalar vidare att en information om vilka ämnen som är speciellt
farliga kan ernås endast som resultat av undersökning och forskning
på ämnen och artiklar som utlöser reaktioner. Forskning är således basen
för en upplysningsverksamhet om vilka ämnen som speciellt ofta utlöser
överkänslighetsreaktioner. Upplysning om sådana ämnen ingår som ett naturligt
led i all upplysningsverksamhet om hälsorisker. Information sker
bl. a. inom den intresseförening som är speciellt inriktad på allergiframkallande
ämnen och som utger tidskriften Allergi. Det är dock uppenbart att
det i många fall är ett mycket svårt problem såväl för patienten som för den
sjukvårdande personalen att uppspåra allergiframkallande ämnen. Med
hänsyn till den tekniska utvecklingen bör givetvis upplysning om risker för
allergiska reaktioner understrykas särskilt vid användningen av kemisktekniska
preparat i vardagen och i industrin. Fabrikanter av kemisk-tekniska
preparat bör vid sin framställning av preparat undvika kända ämnen
som utlöser allergiska reaktioner.

Styrelsen uttalar sammanfattningsvis att en intensifierad forskning rörande
de allergiska sjukdomarna och deras djupare natur är väl motiverad.

Riksförbundet mot allergi anför, att det under de fjorton år som riksförbundet
bedrivit sin verksamhet har framgått allt klarare, att forskningen
och upplysningen inom detta sjukdomsområde är synnerligen eftersatta.
Detta är desto mera allvarligt, som lokala undersökningar och erfarenheter
tyder på en tilltagande utbredning av allergier av olika slag, ej minst
förorsakade av nästan dagliga nya ämnen och produkter inom bl. a. kemisk-teknisk,
byggnads-, matvaru-, textil- och läkemedelsindustri.

Riksförbundet har dels insamlat och utdelat medel till forskningsstipendier,
dels bedrivit upplysningsverksamhet, särskilt bl. a. beträffande yrkesallergier
och vård av de allt flera astmasjuka barnen. Behovet härav har vi -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

7

sat sig vara mycket stort. Okunnigheten om de påträngande yrkesallergiproblemen
är påtaglig på arbetsplatserna, och läkarnas forskningsresurser
är högst otillräckliga.

Riksförbundet anför vidare, att den nationalekonomiska förlusten genom
allergisjukdomarna kan belysas av att enbart de 3 000 förtidspensionärerna
på grund av astma svarar för ett bortfall av cirka 1 milj. arbetsdagar per
år. Konsekvenserna för dem som besväras av allergier utan att därför vara
invalider är självfallet långt större. Graden av härav följande psykisk och
ekonomisk belastning för stora grupper av vårt folk är otillräckligt utredd.

Riksförbundet uttalar att det måste vara ett klart intresse från samhällets
sida att genom utredning och stöd åt intensifierad forskning och
upplysning komma till grunden med allergisjukdomarnas art och verkningar.
Halvmesyrer ger ej tillräcklig hjälp och är oftast kostsamma. Prioritetsgraden
är hög, eftersom det gäller en ökande, allvarlig folksjukdom,
som drabbar alla åldrar. Riksförbundet vill sålunda kraftigt uttala sig för
bifall till motionärernas hemställan.

Utskottet

Motionärerna anhåller om utredning angående intensifierad forskning och
upplysning om allergier.

Av remissyttrandena framgår, att nyligen vunna medicinska framsteg, till
vilka svenska forskare lämnat stora bidrag, har gjort det möjligt att nu angripa
en mängd allergologiska frågeställningar på ett helt annat och säkrare
sätt än tidigare. Utskottet har även inhämtat, att statens medicinska forskningsråd
i hög grad uppmärksammar detta forskningsområde och under
den senaste femårsperioden i det närmaste fördubblat anslagen till allergologisk
forskning.

De allergiska sjukdomarna förorsakar ofta svåra lidanden och leder i
många fall till invaliditet. Det är enligt utskottets mening ett väsentligt samhällsintresse,
att ett tillfredsställande stöd lämnas åt forskning som kan bidraga
till effektivare insatser mot dessa sjukdomar. Det är också av stor
betydelse att upplysning bedrivs rörande allergiska sjukdomar och de hälsorisker
som i detta avseende kan vara förenade med olika ämnen och varor.
Sådan information kan, förutom genom frivilliga insatser och företagshälsovården,
ske t. ex. genom socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation
och arbetsmedicinska institutet.

Utskottet delar motionärernas synpunkter rörande behovet av intensifierad
forskning och upplysning om allergier. Någon utredning av den art motionärerna
föreslagit synes emellertid inte påkallad. Utskottet finner sig således
inte böra tillstyrka motionerna utan hemställer,

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1969

att de likalydande motionerna I: 881 och II: 1009 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s), Eric Peterson
(fp), Karl Gustav Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), Nyquist (s)*, Ove
Karlsson (s), Blomquist (m)*, fröken Pehrsson (ep)*, herrar Richardson
(fp)* och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Haglund
(s)*, Rimås (fp), Nilsson i Bästekille (m), Johansson i Simrishamn (s),
Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s), Johansson i Växjö (ep), Green (s),
Aldén (s) och Rosqvist (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034