Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1969.

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av motioner om bättre belysning för motorfordon.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 870 av herr Hansson och herr Paul Jansson samt 11: 1015 av fru Thunvall
m. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att
lämplig åtgärd vidtages för att nödvändigt utvecklingsarbete med mötesbelysning
för motorfordon skall komma till stånd, exempelvis genom tillsättande
av en särskild ledningsgrupp.

Motionärerna framhåller att en förbättring av fordonsbelysningen är av
väsentlig betydelse för trafiksäkerheten. De siktsträckor man nu uppnår
vid möte skall teoretiskt vara ca 75 meter men är av olika anledningar ofta
betydligt kortare i verkligheten. En forskningsgrupp har efter siktsträckemätningar
rekommenderat att man vid möte i mörker skulle nedbringa
hastigheten till 25 km i timmen. En smidigare lösning på problemet skulle
emellertid ges om siktsträckan kunde förlängas kraftigt.

Motionärerna anför vidare, att tidigare förslag om polariserad belysning
har avförts från debatten men att ett nyligen framlagt förslag synes sakna
de avgörande brister som tidigare fällt systemet. Enligt det nu aktuella förslaget
skulle siktsträckorna alltefter väderleksbetingelserna uppgå till 90_•

180 meter; systemet kan införas successivt sedan en tillsats — en s. k.
visor — till låg kostnad införts på samtliga fordon och kan utan dyra omby§§nader
appliceras på äldre bilar; det kan vid resa utomlands omställas
till konventionellt helljus-halvljussystem och gör det även möjligt för utländska
fordonsförare att med s. k. »visorglasögon» färdas i landet med
samma siktsträcka som vid normalt hel-halvljus; det är mindre känsligt
för ojämn belastning och felinställning; de extra driftkostnaderna blir försumbara,
och systemet ger ingen väsentlig nackdel för någon trafikantkategori
men avsevärda fördelar för de flesta.

De invändningar som kan resas är, anför motionärerna, huvudsakligen
kostnadsmässiga. Systemet torde komma att kräva investeringar på åtskilliga
hundra miljoner kronor. Huvuddelen av kostnaden kommer emellertid
inte att drabba statskassan utan betalas direkt av varje bilist, när han har
bedömt den ökade säkerheten vara värdefull för honom själv. En del av utläggen
bör kunna kompenseras genom speciella försäkringsrabatter.

Motionärerna framhåller vidare att en förbättrad vägbelysning bör komma
till stånd men inte kan ställas upp som ett alternativ. Stora delar av
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 33

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1969.

vägnätet kan inte belysas för den kostnad systemet med det polariserade
ljuset drar, och någon form av tillfredsställande bilbelysning fordras för
färd på dessa delar av vägnätet.

En lämplig väg att lösa problemet synes enligt motionärerna vara att
tillsätta en särskild ledningsgrupp liksom tidigare skett i fråga om utvecklingsarbete
på bilavgasområdet. Åtskilligt utvecklingsarbete beträffande mötesljuset
återstår innan ett definitivt avgörande kan fällas. Ledningsgruppen
bör eventuellt få i uppdrag att även göra jämförelser mellan existerande
förslag till mötesbelysning.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från trafiksäkerhetsverket
och har berett Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA), Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF) samt Sveriges bilindustrioch
bilgrossistförening tillfälle att yttra sig.

NTF erinrar i likhet med motionärerna om att psykologiska institutionen
vid Uppsala universitet efter experimentell forskning i mitten av 1960-talet påvisat att bilförare vid möte i mörker på en obelyst väg inte kunde
stanna inom tillgänglig siktsträcka inför ett hinder på den egna körbanehalvan
om bilens hastighet, när hindret upptäcktes, överskred 25 km/tim.
Bilisternas normala körhastighet i mörker på landsvägar av någorlunda god
standard torde hålla sig i fartregistret 60—90 km/tim. Dessa förhållanden
innebär att en gående på en mörk landsväg löper stor risk att påköras av en
bil, som fått möte med en annan bil.

Rörande möjligheterna att öka en bilförares siktsträcka vid mörkermöten
genom att eliminera bländningen med hjälp av polariserad belysning anför
NTF, att psykologiska institutionen vid Uppsala universitet i samarbete
med institutionen för optik vid tekniska högskolan och med anslag från
statens trafiksäkerhetsråd sedan några år sökt utveckla ett praktiskt användbart
system, som offentliggjorts hösten 1968 och i sina huvuddrag refereras
i motionerna. Praktiska prov har visat att siktsträckorna vid mörkermöte
förlängs så att det för bilförare blir ungefär samma förhållanden
som vid körning med konventionellt helljus utan möte. Detta innebär att
risken för att köra på hinder på den egna körbanehalvan elimineras vid de
hastigheter som allmänt tillämpas vid mörkerkörning. I stora drag innebär
systemet att alla fordonsförare på obelysta vägar måste ha tillgång till ett
polariserat bländningsskydd att användas vid möte med ett fordon med
polariserat ljus. Det polariserade ljuset skall till en början vara en extra
utrustning, och det skall användas endast vid möte med annat fordon på
obelysta vägar. Det konventionella hel- och halvljuset skall således användas
i alla andra situationer.

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1969. 3

Remissinstanserna framhåller att fortsatt utvecklingsarbete erfordras och
att möjligheterna att i praktiken genomföra förslag om polariserad fordonsbelysning
ännu inte är klarlagda.

NTF har för sin del funnit att de principiella lösningar som lagts fram är
väl värda att vidareutveckla. IVA uttalar, att det i motionerna nämnda systemet
i sitt nuvarande laboratorieutförande har visat sig överlägset andra
provade system. Ett fortsatt tekniskt utvecklingsarbete torde huvudsakligen
behöva omfatta strålkastarutformning och visorkonstruktion (fasta visorer
respektive glasögon) samt eventuellt förbättring av befintliga polarisationsfiltermaterial
och konstruktion av bländskydd för backspeglar. IVA framhåller
vidare — i likhet med Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening —
att utvecklingsarbetet ej bör begränsas till det polariserade ljuset utan att
också andra möjligheter och förslag kartläggs. IVA uttalar, att de intressantaste
förslagen bör utvecklas ända till prototypframställning, så att man kan
se att alla tekniska svårigheter kan övervinnas och så att kostnaderna för
systemets genomförande kan uppskattas. Andra tänkbara system, som inte
kan avföras redan efter teoretiska jämförelser, bör utvecklas till fungerande
laboratoriemodeller.

IVA och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller vidare,
att utvecklingsarbetet måste ges internationell anknytning. IVA anför, att
strävan måste vara att erhålla ett internationellt system som möjliggör obehindrad
trafik över gränserna, samtidigt som det skall kunna införas i ett
land i taget. Dessa krav har systemet med polariserat mötesljus förutsättningar
att uppfylla.

Dock måste enighet redan från början råda om några detaljer, främst
huruvida cirkulärpolariserat eller linjärpolariserat ljus skall användas och,
i fallet linjärpolariserat, vilken lutning polarisationsplanet skall ha. På sikt
bör dessutom överenskommelser nås om maximi- och minimivärden på ljusstyrkan
hos det polariserade ljuset, signallampors ljusstyrka, största tilllåtna
avvikelse från fullständig polarisering samt optisk kvalitet hos vindrutor.

IVA föreslår att dessa frågor från svensk sida tas upp till behandling i
de berörda internationella organen. — Föreningen uttalar, att samverkan
främst bör etableras med ECE Inland Transport Committee och dess arbetsgrupp
WP 29 för fordonskonstruktioner.

NTF erinrar om, att bilarnas halvljus enligt internationella bestämmelser
skall vara vinklat nedåt, så att förare i mötande fordon ej bländas. Härav
följer att det inte är möjligt att öka en bilförares siktsträcka vid halvljus
genom att öka ljusstyrkan. Siktsträckan kan genom belysningstekniska anordningar
ökas endast om man kan konstruera ett ljus som inte behöver
vinklas nedåt och likväl inte är bländande för mötande.

I fråga om formerna för fortsatt utvecklingsarbete m. in. upplyser trafiksäkerhetsverket,
att verket redan tidigare beslutat att tillsätta en särskild
arbetsgrupp med uppgift att noggrant studera inte bara frågan om det pola -

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1969.

riserade ljuset utan att pröva även andra möjligheter till en förbättrad fordonsbelysning
och att framlägga förslag till åtgärder. Arbetsgruppen kommer
att ledas av personal från trafiksäkerhetsverket och i övrigt bestå av
representanter för myndigheter och organisationer som har intressen på
området och som kan bidra till frågans lösning.

IVA •— som biträder motionärernas uppfattning att ett statligt initiativ
bör tagas för utvecklingsarbete — anför att detta arbete t. ex. kan utföras
av en särskilt tillsatt ledningsgrupp i enlighet med motionärernas förslag
eller inom statens trafiksäkerhetsverk. Vilken lösning som än väljes måste
den grupp som skall utföra arbetet ges adekvata resurser härför. — Sveriges
bilindustri- och bilgrossistförening delar motionärernas uppfattning att åtgärder
bör vidtagas för ett långsiktigt utvecklingsarbete med mötesbelysning
för motorfordon och har inget att erinra mot att detta arbete anförtros
åt en särskild ledningsgrupp. Föreningen finner väsentligt att även hittillsvarande
tillverkare av belysningsutrustning och annan expertis blir representerade
i den föreslagna gruppen.

NTF förutsätter att statens trafiksäkerhetsråd, som givit anslag till utvecklingsarbetet
med den polariserade bilbelysningen, kommer att hos vederbörande
myndigheter göra erforderliga framställningar för att systemet
skall kunna föras ut till praktisk användning, när utvecklingsarbetet fortskridit
tillräckligt långt. NTF finner det därför för närvarande inte erforderligt
att en särskild ledningsgrupp tillsättes.

NTF framhåller vidare, att de gåendes säkerhet i mörkertrafiken ökar
om de gående görs synliga, t. ex. genom att de använder en tänd lykta med
tillräcklig ljusstyrka eller bär reflexmaterial. Stor vikt har i informationsverksamheten
lagts vid att förmå gående att använda reflexer i mörker.
Informationen synes på vissa håll ha haft god verkan men på andra håll
ha lämnat långt ifrån tillfredsställande resultat. NTF och andra organisationer
har framfört önskemål om att den i vägtrafikförordningen intagna
rekommendationen om tänd lykta eller reflexmaterial skall ersättas av en
tvingande bestämmelse. Utredning härom pågår inom trafiksäkerhetsverket.
NTF och motororganisationerna har även aktualiserat frågan i remissyttranden
över Nordisk vägtrafikkommittés betänkande med förslag till nya
trafikregler.

Utskottet

Motionärerna hemställer om åtgärder för utvecklingsarbete med mötesbelysning
för motorfordon, exempelvis genom att en särskild ledningsgrupp
tillsättes. I första hand berör motionärerna frågor om polariserad belysning.

Av remissyttrandena framgår, att systemet med polariserat ljus kan väntas
erbjuda betydande fördelar från trafiksäkerhetssynpunkt. Fortsatt

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1969. 5

forskning bedrivs på området, och en vidareutveckling av systemet får betraktas
som önskvärd.

Trafiksäkerhetsverket har upplyst, att verket inom kort kommer att tillsätta
en arbetsgrupp med uppgift att noggrant studera frågan om polariserat
ljus och att även pröva andra möjligheter att förbättra fordonsbelysningen.
Gruppen kommer att ledas från trafiksäkerhetsverket och i övrigt
bestå av representanter för myndigheter och organisationer som kan bidra
till frågans lösning.

Då den av motionärerna upptagna frågan redan uppmärksammats och
då den lämpliga inriktningen av ett fortsatt utvecklingsarbete säkrare torde
kunna bedömas efter arbetsgruppens kartläggning synes något riksdagens
initiativ inte nu vara påkallat.

Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna 1:870 och 11:1015 icke
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Oscar Carlsson (s)*, Hedlund (s), Eric
Peterson (fp), Karl Gustav Pettersson (s), Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*,
Nyquist (s), Ove Karlsson (s), Blomquist (m), fröken Pehrsson (ep), herrar
Axelson (fp) och Ingvar Andersson (m);

från andra kammaren: herr Larsson i Borrby (ep)*, fru Hörnlund (s)*,
fru Ekroth (s), herrar Johansson i Skärstad (ep)*, Johansson i Simrishamn
(s)*, Andersson i Örebro (fp), Hugosson (s), Hyltander (fp), Thylén (m),
Aldén (s) och Rosqvist (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034