Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av motion om utredning angående äldre
personers situation i dagens samhälle.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 1006 av
lierr Lothigius hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om en allsidig utredning angående äldre människors situation i
dagens samhälle.
Motionären anför att de äldre — nu mer än en miljon över 65 år -— måste
ägnas väsentligt ökad uppmärksamhet. Ekonomiskt behövs standardförbättringar
för grupper utanför ATP, skattelindring för pensionärer och särskilt
för deras extrainkomster. Andra lättnader för äldre kunde ske genom
användande av en sådan förmån som SJ:s 67-kort i större utsträckning
samt genom rabattering av TV-licens och av installationsavgift för telefon.
Vidare anför motionären att vid planeringen av framtidens alltmer servicebetonade
boendemiljö de äldres situation måste ägnas särskild uppmärksamhet.
I servicehusen kan ett antal pensionärslägenheter ingå och servicecentral
för allmän förmedling av varor och tjänster anordnas. Kommunens
sociala verksamhet skulle kunna använda servicecentralen som kontaktorgan
och där upprätthålla särskild jourtjänst.
Med en satsning på utbyggd boendeservice även för äldre människor
torde institutionsvården, enligt motionären, sannolikt ej behöva utnyttjas i
så hög grad som för närvarande. Även den rena åldringsvården torde kunna
förbättras mot ökad öppenhet och valfrihet för den enskilde. Rätten att medföra
personliga saker till rummet på pensionärshemmet liksom rätten att
bo samman med äkta make bör i den enskildes intresse upprätthållas.
Motionären anför slutligen, att de äldres olika problem torde ges den bästa
belysningen, om en samlad översyn av deras situation kunde komma till
stånd. En målsättning vid en sådan översyn bör vara att den framtida politiken
i största möjliga utsträckning söker integrera de äldre i samhället och
bland de ännu yrkesverksamma.
Förslag om pensionstillskott
Frågan om de äldres ekonomiska ställning är föremål för uppmärksamhet
av pensionsförsäkringskommittén, som i maj 1968 avgett betänkandet
Pensionstillskott m. m. (SOU 1968: 21). På grundval av förslag från kommittén
kommer inom kort att i särskild proposition föreslås ett nytt program
för årliga folkpensionsförhöjningar. Programmet innebär en ökning av folkBihang
till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 15
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969
pensionerna med ett belopp motsvarande 3 % av basbeloppet varje år under
en tioårsperiod.
Beskattning av folkpensionärer
Beträffande beskattningen av folkpensionärer gäller f. n. att folkpensionär,
vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgjorts av folkpension, utan
särskilt yrkande i deklarationen har rätt att erhålla extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Avdraget är inte begränsat till någon bestämd summa.
Med anledning av proposition nr 7 år 1967 med förslag till skattepolitiska
åtgärder bl. a. berörande det extra avdrag som medges folkpensionär utan
sidoinkomster samt i ämnet väckta motioner uttalade bevillningsutskottet
i sitt utlåtande nr 2 år 1967:
Utskottet är medvetet om att de nuvarande reglerna för beskattningen
av folkpensionärernas sidoinkomster är förenade med påtagliga brister och
i vissa fall leder till orimliga resultat. Detta beror inte endast på beskattningsreglernas
utformning utan kanske i än högre grad på att hustrutillägg
och kommunala bostadstillägg är inkomstprövade och därför reduceras, om
folkpensionären har sidoinkomster av viss storlek. De otillfredsställande effekterna
beror på en samtidig reduktion av de inkomstprövade folkpensionsförmånerna
och avtrappning av det extra avdraget.
Utskottet vill inte förneka att frågan är komplicerad. Det är emellertid —
inte minst från rättvisesynpunkt ;— angeläget att i möjligaste mån undanröja
de ogynnsamma verkningarna av det nuvarande bidrags- och beskattningssystemet.
Utskottet förordar därför att frågan om beskattningen av
folkpensionärernas sidoinkomster snarast blir föremål för utredning.
I interpellationssvar den 29 februari 1968 till herr Wedén uttalade finansministern,
att inom finansdepartementet sedan någon tid tillbaka i samråd
med socialdepartementet pågick preliminära undersökningar av olika vägar
att komma till rätta med marginaleffektproblemet men att något resultat
inte kunde framläggas förrän ställning tagits till den framtida utformningen
av pensionsförmånerna.
Såsom svar på en enkel fråga av fru Nettelbrandt angående förbättrade
skatteregler för folkpensionärer uttalade chefen för finansdepartementet
den 12 december 1968, att frågan om förslag till förbättrade skatteregler
för folkpensionärer var föremål för övervägande inom regeringen samt att
något besked om dag för framläggande av eventuella förslag inte då kunde
anges.
Vad som kan komma att föreslås rörande pensionstillskotten och de kommunala
bostadstilläggen påverkar gällande bestämmelser om skattelättnader
för folkpensiönärer. Med anledning bärav kommer frågan om folkpensionärernas
beskattning under vårriksdagen 1969 att anmälas av chefen för finansdepartementet.
:
Riksskattenämnden beslutade den 29 januari 1969 meddela nya anvisningar
till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag för
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969 3
väsentligen nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer avsedda att tillämpas
fr. o. m. 1969 års taxering. Anvisningarna är utfärdade för att uppnå största
möjliga likformighet vid beskattningen och avsedda som hjälpmedel vid bestämmandet
av avdragets storlek i det enskilda fallet. Tabellerna — en för
gifta och en för ogifta folkpensionärer — är upprättade med 300 kronorsintervaller
för folkpensionen och 200 kronors-intervaller för sidoinkomster.
Vissa rabattfrågor
Frågan om rabattering av TV-licenser för folkpensionärer uppmärksammades
av 1960 års radioutredning som i sitt betänkande Radions och Televisionens
framtid i Sverige (SOU 1965: 20) uttalade:
Det finns emellertid en social aspekt på licenssystemet, som ofta anförs
i debatten och som måste föranleda ett ställningstagande. Det förekommer
ofta att folkpensionärer och vissa andra grupper med nedsatt betalningsförmåga
själva begär — eller att andra på deras vägnar begär — nedsättning av
licensavgiften eller fullständig licensfrihet. Hittills har sådana framställningar
dock avvisats.--— Rent principiellt finner vi det i detta som i
andra sammanhang oriktigt att bevilja särskilda grupper vad som i praktiken
utgör naturaförmåner, i stället för att till exempel via höjda folkpensioner
öka deras köpkraft och bevara deras frihet att använda sina pengar
på det sätt de själva önskar. Detta argument blir särskilt starkt vad avser
TV-innehav, då mindre än hälften av alla pensionärer med eget hushåll i
dag beräknas ha TV-mottagare, och då denna grupp även i framtiden kan
väntas uppvisa ett betydande antal som inte har råd att skaffa dylika mottagare.
---Vi anser alltså att alla bör betala samma licens. Frågan om
försvagad betalningsförmåga för vissa grupper bör lösas på andra vägar genom
sociala myndigheters försorg och inte genom en generell subvention
eller en televerkets prövning av det enskilda behovet.
I den av utredningen föranledda propositionen (nr 136 år 1966) och vid
dess behandling ("statsutskottets utlåtande nr 163 år 1966) gjordes ingen invändning
mot vad utredningen uttalat.
1968 års riksdag behandlade i samband med frågor rörande anslag till
rundradioverksamheten m. in. motioner med yrkande att döva och hörselskadade
personer skulle befrias från skyldighet att lösa TV-licens. Statsutskottet
uttalade i sitt utlåtande nr 98 år 1968, att utskottet i andra sammanhang,
då det gällt att för en speciell grupp åstadkomma befrielse från
eller nedsättning av affärsverkens avgifter, ställt sig avvisande under hänvisning
till bl. a. det merarbete och de olägenheter i administrativt hänseende
sådan nedsättning eller avgiftsbefrielse skulle innebära. Utskottet
fann dock, att i det föreliggande fallet vissa skäl syntes kunna anföras för
dylika åtgärder. Utskottet ville därför inte motsätta sig, att en prövning i
en eller annan form kom till stånd rörande de praktiska och ekonomiska
möjligheterna att åstadkomma en hel eller partiell avgiftsbefrielse för berörda
grupper. Vad utskottet uttalat gavs Kungl. Maj :t till känna.
Frågan om särskild folkpensionärsrabatt på avgiften för telefoninstalla -
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969
tion behandlades av riksdagen senast år 1968 med anledning av motioner
väckta i samband med behandlingen av utgifter för kapitalbudgeten inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. I sitt utlåtande nr 9
år 1968 uttalade statsutskottet att motioner av liknande innebörd väckts
vid en rad riksdagar utan att föranleda någon riksdagens åtgärd samt att utskottet
vid Sin tidigare behandling av frågan funnit motionärernas syfte i
och för sig behjärtansvärt men dock avstyrkt motioner under hänvisning
bl. a. till de olägenheter och det merarbete från administrativa synpunkter
ett genomförande av förslaget skulle medföra. Utskottet erinrade om att
pensionsförsäkringskoinmittén inom kort skulle framlägga vissa förslag angående
höjningar av folkpensionen samt uttalade att med beaktande jämväl
härav fann utskottet inte tillräckliga skäl föreligga att från riksdagens sida
då begära särskilda utredningar av det slag motionärerna yrkat. Utskottet
avstyrkte därför motionerna, som avslogs av riksdagen.
Vissa servicefrågor
Frågor om service i bostadsområden behandlas av den i april 1967 tillkallade
servicekommittén, som i augusti 1968 framlagt sitt första betänkande
Boendeservice 1 (SOU 1968:38). Kommittén behandlar bl. a. frågor om
åldrings-, sjuk- och handikappservice.
Till en försöksverksamhet med särskilda insatser för vård och service
åt åldringar och handikappade i glesbygder, som påbörjats under hösten
1968 och hittills omfattat bl. a. matdistribution, fotvård och servicehussar,
beräknades för innevarande budgetår 5 miljoner kronor och föreslås för
nästa budgetår samma belopp (statsverkspropositionen bil. 7, s. 38).
Utskottet
1 motionen hemställs om utredning angående äldre personers situation
i dagens samhälle och lämnas förslag till vissa förbättringar för äldre.
I fråga om de äldres ekonomiska ställning vill utskottet erinra om det
aviserade förslaget om pensionstillskott som kommer att innebära stora
förbättringar av folkpensionen.
Härjämte har aviserats att ändringar kommer att föreslås beträffande
beskattningen av folkpensionärerna senare under vårriksdagen 1969.
Förslag om rabattering av TV-licens och installationsavgift för telefon
för folkpensionärer har tidigare behandlats av riksdagen och avvisats senast
år 1968.
Frågor om service i bostadsområden för äldre utreds av servicekommittén.
Genom särskilt anslag för vård och service tillgodoses bl. a. åldringar i
glesbygdsområden.
Utskottet finner att de i motionen angivna problemen för äldre redan
uppmärksammats samt att förslag till väsentliga förbättringar redan fram
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1969
5
lagts eller kommer att framläggas inom kort. Utskottet anser sig därför inte
kunna biträda förslaget om en samlad översyn av de äldres situation utan
hemställer
att motionen II: 1006 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s), Axel
Kristiansson (ep)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), Kilsmo
(fp), fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s), fru Diesen
(m)*, herrar Ove Karlsson (s) och Axelson (fp);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Nilsson i Bästekille (m), fru Ekroth (s), herrar Johansson i
Skärstad (ep), Johansson i Simrishamn (s), Andersson i Örebro (fp), fru
Frsenkel (fp)*, herrar Häll (s), Gadd (s), Aldén (s)* och Rosqvist (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.