Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av motion om vård av svenska patienter
utomlands.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen II: 29 av herr
Wiklund i Stockholm föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer om utredning av frågan om en organiserad sjukvårdande verksamhet
—- i sina kvalificerade delar utförd av svensk personal, t. ex. överårig
men arbetsduglig och -villig läkare- och annan sjukvårdande personal
—- för vissa svenska patienter genom deras överförande till lämpliga medelhavsländer
och anläggande i dessa länder av svenska behandlingscentra.
Motionären anför, att erfarenheterna av hittills gjorda försök talar för att
man mera organiserat borde ordna rehabiliteringsmöjligheter i sydligare
länder för patienter med klar medicinsk indikation för sådan vård. Grupper
av patienter från svenska sjukhus eller öppenvårdscentraler borde kunna
erhålla medicinskt adekvat, rehabiliterande miljöterapi t. ex. i olika medelhavsländer.
Motionären erinrar om förslag att man i närheten av patienthotell i sådana
länder med svenska medel skulle kunna bygga upp och driva medicinska
behandlings- eller rehabiliteringscentraler av öppen karaktär med
personal rekryterad till större delen bland pensionerad men ännu arbetsduglig
svensk sjukvårdspersonal. Verksamheten skulle också skapa arbetstillfällen
för den inhemska befolkningen. Behandling av större grupper av
patienter utomlands skulle också kunna medföra en minskad belastning
på de svenska sjukvårdsresurserna.
Motionären föreslår att hithörande frågor blir belysta genom en statlig
utredning, som bl. a. bör ta upp frågan om sjukförsäkringens giltighet, formerna
för medicinskt urval av patienter, möjligheter att nedbringa resekostnader
samt kostnadsjämförelser mellan sjukvård i Sverige och i de i
motionen angivna formerna.
Beträffande motiveringen i övrigt torde få hänvisas till motionen.
Gällande bestämmelser rörande ersättning för sjukvård utom riket
Jämlikt 2 kap. 9 § lagen om allmän försäkring utgår ersättning för sjukvård
utom riket endast i den utsträckning Konungen föreskriver. I de hänseenden,
som aktualiseras genom motionen II: 29, regleras rätten till ersättning
för sjukvård utom riket av kungörelse den 25 maj 1962 (nr 388).
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 saml. Nr 10
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
Enligt denna kungörelse utgår till den som är omfattad av sjukförsäkringen
enligt lagen om allmän försäkring och bosatt i riket ersättning för utgifter
för läkarvård och sjukhusvård vid sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit
under vistelse utom riket. Ersättning för läkarvård utgår med 3/i
av läkarens arvode, vilket dock ej må beräknas till högre belopp än 25 kronor
för varje besök. Ersättningen för utgifter för sjukhusvård har maximerats
till 35 kronor för dag. För resor utom riket och för sjukvårdande åtgärder,
exempelvis sjukgymnastik behandling utom riket utgår inte ersättning.
Riksförsäkringsverket bär i skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 april 1968
föreslagit höjning av maximibeloppen för läkarvård och sjukhusvård utomlands.
Tidigare behandling av frågor om sjukvård utom riket m. m.
Frågor om utvidgad rätt till ersättning
I motioner till 1964 års riksdag (I: 283 och II: 355) yrkades bl. a. ändring
av sjukresebestämmelserna inom den allmänna försäkringen så att resekostnadsersättning
skulle kunna utgå vid resa till utländskt sjukhus, när resan
föranletts av här i riket uppkommet vårdbehov.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 60
att utskottet ansåg att ersättning för resekostnader borde kunna lämnas
i de fall en försäkrad för att få adekvat vård måste remitteras till utländskt
sjukhus eller specialist. I dylika fall borde emellertid även den utomlands
meddelade vården ersättas inom sjukförsäkringen. Utskottet fann lämpligt
att frågan om ersättning för utomlands meddelad specialistvård och för
resekostnader i samband därmed utreddes inom 1961 års sjukförsäkringsutredning
innan förslag i ämnet framlades.
Utskottets uttalande bringades till Kungl. Maj :ts kännedom genom skrivelse,
som sedermera överlämnades till utredningen.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner (I: 113 och II: 147) om sådan
ändring av bestämmelserna att ersättning från försäkringskassa skulle kunna
utgå för vård utomlands in. m även då behandlingsbehovet förelegat före
avresan från Sverige. Motionerna, vilka avstyrktes av andra lagutskottet
(utlåtande nr 33) under hänvisning till att frågan om utvidgning av ersättningsreglerna
redan övervägdes inom sjukförsäkringsutredningen, avslogs
av riksdagen.
Statligt stöd åt sjukvårdshuvudmännen för vård utomlands
I motioner till 1965 års riksdag yrkades utredning med förslag rörande
lämpligt stöd från statens sida åt av landstingen beslutad vård utomlands
av kroniskt sjuka. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 76 att sjuk
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
3
vårdshuvudmännens s. k. hälsoresor för vissa kategorier kroniskt sjuka
ännu befann sig på försöksstadiet och inte kunde förutsättas medföra sådana
kostnader, att statligt stöd till verksamheten borde övervägas. I enlighet
med utskottets hemställan föranledde motionerna inte någon riksdagens
åtgärd.
En motion med väsentligen samma syfte väcktes vid 1966 års riksdag och
hänvisades till allmänna beredningsutskottet, som i utlåtande nr 53 under
erinran bl. a. om det då framlagda förslaget om en förenklad statsbidragsgivning
till hälso- och sjukvården avstyrkte motionen, vilken avslogs av
riksdagen.
Fråga om organiserad sjuk- och rehabiliteringsverksamhet utomlands
I motion nr II: 551 till 1968 års riksdag hemställdes om utredning beträffande
för- och nackdelar med organiserad sjuk-, hälso- och rehabiliteringsverksamhet
utanför vårt lands gränser.
Allmänna beredningsutskottet, som inhämtat yttranden över motionen
från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och Svenska landstingsförbundet,
anförde i utlåtande nr 28, att 1961 års sjukförsäkringsutredning hade i uppdrag
att behandla sådana frågor om sjukvårdsersättning, som närmast skulle
bli aktuella vid en organiserad sjukvård utomlands för svenska medborgare,
och vidare att frågan om centralt organiserad och sammanhållen verksamhet
av denna art utreddes av en av Landstingsförbundet och Stadsförbundet
gemensamt tillsatt kommitté. Utskottet hemställde att motionen inte måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.
1961 års sjukförsäkringsutredning m. in.
Utredningen skall enligt sina direktiv främst behandla spörsmål inom
sjukvårdsersättningens område. Den har till uppgift att söka nå fram till
ytterligare förbättringar i den enskildes skydd i den utsträckning så befinnes
möjligt. I direktiven nämns bl. a. frågor om ersättning för åtgärder
som är avsedda att förebygga uppkomsten av sjukdomstillstånd, ersättning
för annan sjukvård än läkarvård och sjukhusvård och i samband därmed
frågan om reseersättning i samband med sådana åtgärder, och vidare ersättning
vid vissa former av s. k. halvöppen sjukvård, särskilt vård på dagsjukhus
samt vård vid rehabiliteringsavdelningar av icke inneliggande patienter.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för tidigare behandling
av frågor om utvidgad rätt till ersättning har andra lagutskottets av 1964 års
riksdag godkända uttalande om ersättning för utomlands meddelad specialistvård
och resekostnader i samband därmed överlämnats till utredningen.
Till utredningen har även överlämnats framställning om sådana bestämmelser
angående sjukvårdsersättning att svenska medborgare, som bosatt
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
sig utom riket på grund av kronisk sjukdom, borde jämställas med i riket
bosatta svenskar.
Det må här nämnas, att frågan om ersättning för utgifter för sjukgymnastik
behandling utomlands även har upptagits i framställningar från
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet, vilka av riksförsäkringsverket
med skrivelse den 25 februari 1965 överlämnats till Kungl.
Maj :t.
Remissyttranden
Utskottet har berett Svenska landstingsförbundet samt Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) tillfälle att
avge yttranden.
Svenska landstingsförbundets stgrelse upplyser, att en gemensamt med
Svenska stadsförbundet tillsatt kommitté under åren 1967—1968 företagit
en genomgång och analys av utvecklingen i fråga om organiserad verksamhet
med s. k. hälsoresor. Med beaktande av redovisade medicinska bedömningar
och erfarenheter i övrigt har kommittén framlagt förslag om upprättande
av en fast organisation för förmedling av vårdresor med inriktning på klimatterapi
innefattande adekvat medicinsk behandling, rehabiliteringsvård
samt konvalescent- och eftervård. I princip har samtliga sjukvårdshuvudmän
meddelat sin anslutning till detta förslag.
En förtroendemannanämnd med representanter från landsting och städer
utanför landsting utövar ledning av verksamheten. Till Svenska landstingsförbundets
kansli har knutits ett centralt serviceorgan för bestridande
av rutinmässiga, administrativa arbetsuppgifter. För den samlade medicinska
ledningen ansvarar särskild uttagningsläkare och ett expertråd med
företrädare för de medicinska specialiteter som i större utsträckning är
representerade i patientmaterialet.
Stor vikt läggs vid uppföljningen av hälsostatus. Lokalt skall hälsoundersökning
genomföras omedelbart efter patienternas hemkomst och därefter
kontroller företagas med intervall som fastställs sedan viss erfarenhet vunnits.
Avsikten är att centralt bearbeta resultaten av dessa undersökningar
och på grundval därav upprätta sammanställningar avseende ett riksklientel.
Först med ett dylikt material som underlag kan den framtida planeringen
för sjukvård utomlands effektivt inriktas på de sjukdomsgrupper och sjukstadier
som kan förutsättas ge det bästa utfallet av de speciella vårdresurser
som utlandsvården kan erbjuda.
För verksamheten kommer tills vidare att utnyttjas redan befintliga anläggningar
med tillfredsställande sjukvårds- och rehabiliteringsresurser.
Svensk expertis skall i samråd med läkare och annan medicinsk personal
vid anläggningarna överenskomma om vilka vård- och behandlingsmetoder
som i huvudsak skall tillämpas för det svenska patientklientelet. Sedan
lämpliga metoder blivit fastställda kommer en fortlöpande kontroll av verksamheten
att företagas av på platsen stationerad svensk sjuksköterska. Minst
en eller ett par svenska sjukvårdsutbildade personer kommer att finnas vid
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
5
varje vårdinrättning för att följa och övervaka vårdarbetet och samtidigt
fungera som kontakt mellan det centrala organet i Sverige och vårdinrättningen.
Verksamheten kommer i sin nya form att inledas under våren 1969 och är
till en början inriktad på psoriasispatienter och astmatiker, patienter med
rörelsehinder av olika genes samt patienter i behov av konvalescent- och
eftervård.
I avsikt att bereda svenska patienter effektiv vård vid utomlands belägna
institutioner, med ett hos sjukvårdshuvudmännen reellt bibehållet ansvar,
har verksamheten sålunda blivit samplanerad och ett gemensamt samordningsorgan
inrättats. Härigenom kan vinnas erforderlig kontinuitet och
fasthet i organisationen och underlag beredas för ett mera långsiktigt och
medicinskt väl underbyggt ställningstagande till inriktning och utformning
av den fortsatta utvecklingen inom verksamhetsområdet. En särskild statlig
utredning av frågan om en utom landet organiserad sjukvårdande verksamhet
för vissa svenska patienter synes förbundsstyrelsen mot här angiven
bakgrund för närvarande icke vara påkallad.
SPRI upplyser, att i motionen berörda frågor ej varit föremål för någon
utredning från SPRI:s sida.
Utskottet
Som framgår av det av Svenska landstingsförbundets styrelse avgivna
remissyttrandet har sjukvårdshuvudmännen nyligen låtit utreda frågor om
vårdresor med inriktning på klimatterapi, rehabiliteringsvård samt konvalescent-
och eftervård. Huvudmännen har i princip anslutit sig till ett av
en särskild kommitté avgivet förslag om en fast organisation för förmedling
av sådana vårdresor, och en verksamhet i denna form kommer att inledas
under våren 1969.
I sina huvuddrag överensstämmer kommittéförslaget med de synpunkter
motionären framfört. Dock har kommittén uttalat att man tills vidare inte
hör binda sig för projekt som fordrar investeringar från de svenska sjukvårdshuvudmännens
sida.
Enligt rekommendation uttas av patienterna en viss dagersättning. I övrigt
bestrids kostnaderna för vårdresorna i flertalet fall helt och i vissa fall
delvis av sjukvårdshuvudmännen.
Frågor om utvidgade sjukförsäkringsförmåner vid vård utomlands övervägs
inom 1961 års sjukförsäkringsutredning, som enligt vad utskottet inhämtat
torde komma att göra en allmän översyn av bestämmelserna på detta
område.
Motionärens önskemål får anses vara tillgodosedda genom verkställd och
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1969
pågående utredning. Utskottet finner sig således ej böra tillstyrka motionen
utan hemställer,
att motion II: 29 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller (s), Hedlund (s)*, Eric Peterson
(fp)*, Helge Karlsson (s), Kilsmo (fp), Wååg (s)*, Hansson (s), fru
Diesen (m), herr Ove Karlsson (s), fröken Pehrsson (ep) och herr Ingvar
Andersson (m)*;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp)*, Nilsson i Bästekille (m), Gustafsson i Uddevalla
(s)*, fru Hörnlund (s)*, herrar Johansson i Skärstad (ep), Andersson i
Örebro (fp), Wiklund i Härnösand (s), Hugosson (s)*, Häll (s) och Rosqvist
(s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 68
914172