Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av motioner om bättre arbetarskydd m. m.
inom vissa yrkesområden.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:242 av herr Augustsson och herr Helge Karlsson samt 11:280 av herr
Johansson i Norrköping m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att
hos Kungl. Maj :t anhålla om en utredning om förutsättningarna för en
bättre kontroll av yrkeshygien, arbetarskydd och sociala trygghetsåtgärder
på sådana yrkesområden, där detta med hänsyn till konsumenter, anställda,
dessas anhöriga och samhällets intresse härav är angeläget, samt att
därvid i första hand måtte övervägas sådana kompletteringar av kapaciteten
hos yrkesinspektionen, att de i motionerna nämnda olägenheterna bättre
än hittills kan bemästras.
Motionärerna anför, att det inom växande branscher tillkommer en ny
småföretagsamhet. En undersökning i Stockholm rörande bilbranschen visar
att det vid sidan om bilhandelsföretag och bilverkstäder som är organiserade
inom Motorbranschens riksförbund finns ett växlande antal »rörelser»
som i undersökningen preliminärt angivits till ca 1 300. I flertalet
fall torde dessa företag inte ha registrerad firma, inte vara anmälda till dåvarande
varuskattekontor och inte redovisa socialkostnader för anställd
personal etc. I åtskilliga fall motsvarar dessa företag — anför motionärerna
— ej heller på långt när de minimikrav som ställs på lokaler, säkerhet
och hygien. En verksamhet under dylika otillfredsställande förhållanden
uppfyller inte rimliga krav för att arbetet skall kunna utföras med erforderlig
precision och utan risk för att de arbetande ådrar sig allvarliga men.
Också riskerna för direkta olyckshändelser och skador i arbetet blir större,
och i många fall blir verksamheten mycket riskabel från brandskyddssynpunkt.
Motionärerna uttalar att även en stor del av den irreguljära bilhandeln
kan präglas av missförhållanden som innebär allvarliga riskmoment för
de anställda. Utebliven skatteredovisning eller inbetalning av sjukförsäkringsavgifter
eller underlåtenhet att ombesörja grupplivförsäkring kan
ställa personalen eller deras efterlevande i olyckliga situationer. Hälsovårds-,
yrkesskydds- och säkerhetssynpunkter talar för en starkare kontroll
t. ex. från yrkesinspektionens sida. Yrkesinspektionen och jämförliga
institutioner har emellertid f. n. ej möjlighet att följa alla dylika företeel
1
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt. Nr 28
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969
ser på det aktuella yrkesområdet. Det är angeläget att berörda missförhållanden
uppmärksammas och belyses i syfte att man skall finna former för
lämpliga åtgärder.
Remissyttranden
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen
och riksförsäkringsverket och har berett Landsorganisationen i
Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverksoch
industriorganisation (SHIO) samt Svenska företagares riksförbund tillfälle
att yttra sig.
Arbetarskgddsstyrelsen lämnar följande redogörelse för yrkesinspektionens
organisation och verksamhet.
Yrkesinspektionen utövar tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddsoch
arbetstidslagstiftningen. Denna tillsyn utövas genom tjänstemännen
vid allmänna yrkesinspektionen, kommunala tillsynsmän samt specialinspektörer.
För den allmänna yrkesinspektionen finnes elva yrkesinspektionsdistrikt
med för närvarande tillsammans 147 inspekterande tjänstemän.
Häri ingår den personal, som erhölls då det fr. o. m. 1968 uppdrogs
åt Arbetarskyddsverket att ha tillsyn över tillämpningen av arbetstidsbestämmelserna
i vägtrafikförordningen. Antalet vid den allmänna yrkesinspektionen
registrerade arbetsställen uppgår till 75 000, vartill kommer de
icke registrerade arbetsställena, bl. a. de i motionerna omnämnda, samt de
arbetsställen, som faller under den kommunala tillsynen, för närvarande
uppgående till ca 86 000.
Inom varje kommun biträdes den allmänna yrkesinspektionens tjänstemän
av en eller flera enligt arbetarskyddslagen utsedda kommunala tillsynsmän
vid tillsyn av arbete som bedrives utan användande av maskinella
hjälpmedel eller ångpannor, kokare eller andra tryckkärl samt vari i regel
användes färre än tio arbetstagare. Arbetarskyddsstyrelsen är chefsmyndighet
för yrkesinspektionen och äger besluta om jämkning av gränsen mellan
yrkesinspektörs och kommunal tillsynsmans befogenhet. Det åligger
kommunal tillsynsman att inom sitt verksamhetsområde hålla sig noga
underrättad om tillkomsten av nya arbetsställen, vilka är underkastade
yrkesinspektionens tillsyn, samt att hos vederbörande yrkesinspektör anmäla
om nytt arbetsställe tillkommit.
Styrelsen är i hög grad medveten om behovet av en intensifiering av tillsynsverksamheten
inte blott i de hänseenden som motionärerna berört. I
sin långtidsbedömning bär styrelsen framhållit att ett fortlöpande behov
av personalförstärkning föreligger för yrkesinspektionen. För att bättre
kunna utnyttja befintliga resurser har styrelsen 1968 utfärdat nya föreskrifter
för den kommunala tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad
och därvid överfört vissa arbetsställen från yrkesinspektörs till
kommunal tillsynsmans tillsyn.
Styrelsen erinrar vidare om att Kungl. Maj :t den 1 oktober 1965 uppdragit
åt styrelsen att utreda frågan om effektivisering av tillsynen å arbetar
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969 3
skyddslagstiftningens efterlevnad vid mindre arbetsplatser och till Kungl.
Maj :t inkomma med förslag i ämnet. Denna utredning pågår och torde
komma att utvisa i vilka hänseenden det är möjligt att genom personalförstärkning
vid yrkesinspektionen och eventuell omorganisation av den kommunala
tillsynen förbättra arbetarskyddstillsynen vid de mindre arbetsställena.
Styrelsen anser, att vad av motionärerna anförts bör beaktas och att särskild
hänsyn därvid bör tagas till den sociala otrygghet för arbetstagarna,
som kan följa av den svaga ekonomiska ställning och korta varaktighet
som ofta utmärker ifrågavarande slag av företag. Med hänsyn till den vid
styrelsen pågående utredningen föreslås emellertid, att den i motionerna yrkade
utredningen begränsas till att avse en härför lämplig ort i riket, då
resultatet av en på detta sätt geografiskt och eventuellt till vissa branscher
begränsad utredning lika väl torde komma att lämna en förhållandevis klar
och allmängiltig bild av missförhållandenas omfattning och vilka åtgärder
som lämpligen kan vidtagas för att i möjligaste mån eliminera dessa.
Riksförsäkringsverket erinrar om att det författningsenligt åligger arbetsgivare,
som under ett år utgivit lön med minst 300 kronor till anställd, att
lämna arbetsgivaruppgift, i regel till vederbörande lokala skattemyndighet,
som skall kontrollera att uppgiftsskyldigheten fullgöres, Har uppgift ej
lämnats eller kan avgiftsunderlaget av annat skäl ej tillförlitligen beräknas,
skall en skälighetsuppskattning av avgiftsunderlaget ske. När det gäller
sådana mer eller mindre tillfälliga företag som avses i motionerna har
de lokala skattemyndigheterna uppenbarligen små möjligheter att förskaffa
sig kännedom om verksamheten och att få uppgifter för att fastställa avgiftsunderlag.
Till följd härav kommer företagen ibland att ej debiteras
några avgifter för anställd personal. De anställdas och deras efterlevandes
lagfästa rätt till förmåner från de obligatoriska socialförsäkringsgrenarna
är emellertid inte i något avseende beroende av att arbetsgivaravgifter påförs
eller erläggs. Däremot kan, om avgiften ej erläggs, förluster riskeras i
fråga om förmåner som grundas på avtal mellan arbetsmarknadens parter.
LO har i en rad olika sammanhang givit uttryck för den oro organisationen
hyser beträffande de återverkningar som teknisk utveckling och rationalisering
medfört för arbetsmiljön. Hela det område som arbetarskyddet
har att ta ansvar för har i takt med denna utveckling blivit alltmer komplicerat.
Utvecklingen har medfört betydande vidgning av de risker som återverkar
på människans totala hälsotillstånd. Bl. a. har de yrkeshygieniska
riskerna tenderat att bli avsevärt mer komplicerade, dels genom arbetslivets
dynamik, dels genom införandet av nya ämnen, produkter och produktionsmetoder.
Därtill kommer alla de hälsorisker som har samband med teknisk
planering av arbetsplatser och där arbetsutformningen inte sällan strider
mot fysiologiska och psykologiska behov. Dessutom blir de mentalhygieniska
aspekterna på arbetsplatsutformningen mer och mer aktuella.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969
I en nyligen utförd enkät, som är avsedd att spegla LO-medlemmarnas
uppfattning om hälsorisker i arbetsmiljön, visar det sig i dag att 82 % bedömer
att risk för ohälsa föreligger. 20 % motiverar denna uppfattning
med att de någon gång insjuknat i en sjukdom som de anser stå i samband
med utlösande faktorer i arbetsmiljön.
LO har vid en rad olika tillfällen påtalat att arbetarskyddsverket och
yrkesinspektionen har alltför knappa resurser, vilket bl. a. medfört att inspektionen
besöker företagen med alltför långa tidsintervaller. Trots en viss
upprustning under senare år är resurserna i fråga om yrkeshygienisk expertis
med erforderliga instrument och utrustning för kontroll av den yrkeshygieniska
situationen i företagen inte i nivå med behoven.
LO anser att det snarast bör framläggas en plan för en utbyggnad av
arbetarskyddsverkets och yrkesinspektionens kapacitet. En sådan plan bör
lämpligen utarbetas inom socialdepartementet. Den nu pågående upprustningen
inom yrkesinspektionen måste emellertid under tiden fullföljas med
all kraft.
LO har i annat sammanhang framhållit betydelsen av en utbyggnad av de
yrkesmedicinska centralerna. Vad vidare gäller arbetsmedicinska institutets
behov har LO yttrat sig i anslutning till betänkandet »Institutet för arbetshygien
och arbetsfysiologi» (SOU 1965: 24) samt delvis i yttrande över företagshälsovårdsutredningens
betänkande.
SAF vitsordar, att det inom bl. a. handeln med begagnade bilar i inte
ringa utsträckning förekommer missförhållanden och avarter av det slag
motionärerna anfört. Föreningen finner det angeläget att yrkesinspektionen
i större utsträckning än hittills inriktar sin verksamhet på ifrågavarande
typ av företag. Föreningen förklarar sig ha svårt att bedöma om det för
ändamålet krävs en utökning av yrkesinspektionens personalresurser.
Föreningen finner det också önskvärt att andra offentliga organ —- hälsovårdsnämnder,
skattemyndigheter m. fl. — med ansvar inom de av motionärerna
berörda områdena skärper uppsikten över »rörelser» av det i motionerna
berörda slaget. Föreningen är däremot mera tveksam till motionärernas
förslag om en utredning.
SHIO, som i ärendet har samrått med Motorbranschens riksförbund, tillstyrker
motionerna.
Svenska företagares riksförbund understryker riksdagens tidigare deklarerade
uppfattning att något speciellt auktorisationsförfarande inom bilreparationsbranschen
inte bör förekomma. Detta skulle innebära ett ingrepp
i den fria etableringsrätten som säkerligen även skulle komma att skada
konsumenterna.
Förbundet är emellertid helt överens med motionärerna om att expansionen
av mindre verkstadsrörelser inte får innebära att yrkeshygien och arbetarskydd
eftersätts.
Förbundet tillstyrker utredning av förutsättningarna för en bättre kon -
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969 5
troll av yrkeshygien och arbetarskydd och att därvid i första hand övervägs
kompletteringar av kapaciteten hos yrkesinspektionen.
Kontrollen av sociala trygghetsåtgärder är enligt förbundet en betydligt
större fråga och ett mera svårlöst problem. Förbundet rekommenderar här
i första hand en större bevakning från de anställdas egen sida vid denna typ
av arbetsplatser. Förbundet anför att det av stora grupper företagare uppfattas
som högst orättvist att de påläggs uppgifts- och uppbördsskyldigheter
av en omfattning som ingen annan grupp i samhället behöver vidkännas
och utan någon som helst ersättning. Förbundet kan vittna om en omfattande
oro bland mindre företagare för att inte kunna till alla delar uppfylla
alla de bestämmelser och skyldigheter som åligger dem gentemot de anställda
och samhället.
Utskottet
Motionärerna hemställer om utredning av förutsättningarna för en bättre
kontroll av yrkeshygien, arbetarskydd och sociala trygghetsåtgärder med
särskild inriktning på sådana mindre företag som bedriver sin verksamhet
i mer okontrollerade former.
Utskottet delar motionärernas uppfattning, vilken även bekräftats i remissyttranden,
att allvarliga missförhållanden i fråga om yrkeshygien och
arbetarskydd kan råda inom företag av den art motionärerna angivit. Det
är därför angeläget, att samhället kan förbättra sin tillsyn så att effektiva
åtgärder kan sättas in. Denna fråga har tidigare uppmärksammats av riksdagen,
som år 1965 i anledning av motioner i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhållit
om utredning och förslag till effekti visering av tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens
efterlevnad vid mindre arbetsplatser (andra lagutskottets
utlåtande nr 38 år 1965). Kungl. Maj :t har härefter uppdragit åt
arbetarskyddsstyrelsen att utreda frågan och framlägga förslag. Utskottet
vill betona vikten av att denna utredning genomföres utan tidsutdräkt och
leder till åtgärder som är ägnade att tillgodose motionärernas önskemål i
denna del.
I vad avser social otrygghet för arbetstagare vid ifrågavarande slag av
företag har riksförsäkringsverket framhållit, att de anställdas och deras
efterlevandes rätt till förmåner från de obligatoriska socialförsäkringsgrenarna
inte är beroende av att arbetsgivaravgifter påförs eller erläggs. Det
är uppenbart ett betydande intresse för det allmänna, att riktig debitering
och uppbörd kan ske. Det kontrollförfarande som äger rum i samband med
bestämmandet av pensionsgrundande inkomst synes emellertid i stort sett
vara ägnat att ge underlag för debitering. Införandet av mervärdeskatt
med en redovisning som bygger på avräkning mellan ut- och ingående skatt
kan även väntas ge ökade kontrollmöjligheter.
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 28 år 1969
I fråga om förmåner som grundas på avtal mellan arbetsmarknadens
parter kan uteblivna avgifter från arbetsgivare medföra risk för rättsförlust
för arbetstagarna. Det synes i första hand böra ankomma på arbetsmarknadsparterna
att verka för en mer betryggande ordning i detta hänseende.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner sig utskottet inte böra tillstyrka
bifall till motionerna. Utskottet hemställer därför,
att de likalydande motionerna I: 242 och II: 280 icke
föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 april 1969
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Hedlund (s), Eric Peterson (fp), Axel
Kristiansson (ep), Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), Ove
Karlsson (s), Blomquist (m), fru Grethe Lundblad (s), herrar Axelsson
(fp) och Ingvar Andersson (m);
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson
i Borrby (ep), Rimås (fp), fru Ekroth (s), herrar Johansson i Skärstad (ep),
Hyltander (fp), Green (s) och Gadd (s).
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690034