Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 dr 1969

Nr 21

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för gift kvinna att inträda
i makes grupplivförsäkring.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 879 av herr Ernst Olsson in. fl. och II: 996 av herr Johansson i Skärstad
m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning av hemmafruarnas trygghetsfrågor i enlighet med
de i motionerna anförda riktlinjerna.

Motionärerna anför, att många hemmafruar har ett otillfredsställande
försäkringsskydd. Om hustrun/modern plötsligt rycks bort, hamnar de efterlevande
i en ekonomiskt och praktiskt mycket svår situation. Vissa kategorier
har kunnat ordna hustruförsäkring i anslutning till kollektivförsäkting
för männen. Manga kan emellertid inte ordna sin grupplivförsäkring
på detta sätt. För alla dem som inte kan få till stånd en tillfredsställande
lösning av Irågan inom ramen för nuvarande bestämmelser bör samhället
lagstifta. Hustrun bör enligt motionärernas mening få lagenlig rätt att mot
erläggande av avgift inträda i sin makes grupplivförsäkring.

Remissyttranden

Utskottet har berett Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag (AFA) och
Svenska försäkringsbolags riksförbund tillfälle att yttra sig över motionerna.

AFA upplyser, att grupplivförsäkringarna i Sverige vid 1967 års utgång
omfattade ett försäkringsbestånd om ca 160 miljarder kronor, fördelade med
ca 23 % på frivilliga grupplivförsäkringar och ca 77 °/o på tjänstegrupphvförsäkringar,
d. v. s. grupplivförsäkringar avseende arbetstagare, för vilka
arbetsgivaren erlägger premien såsom en del av den anställdes löneförmåner.

Frivilliga grupplivförsäkringar utgörs dels av ordinära grupplivförsäkringar,
där en grupp arbetstagare gått samman om tecknande av försäkring,
dels av föreningsgrupplivförsäkringar, där personer tillhörande en och samma
intresseorganisation förenat sig till ett försäkringskollektiv.

De frivilliga grupplivförsäkringarna kan vara och är också i regel kombinerade
med hustruförsäkring. Sålunda torde bortåt 90 % av avtalen om
frivillig grupplivförsäkring på tjänstemännens och företagarnas områden
inkludera även hustruförsäkring. På LO:s område är försäkringarna i regel
tecknade som föreningsgrupplivförsäkring för medlemmar av ett fackför 1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 11 samt Nr 21

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1969

bund och huvudsakligen avsedda att bereda extra begravningshjälp vid sidan
av eventuellt utfallande tjänstegrupplivförsäkring. I mindre, ehuru dock
ej oväsentlig utsträckning är även dessa försäkringar kombinerade med
hustruförsäkring.

Det i motionerna framlagda önskemålet är — anför AFA — redan tillgodosett
på de frivilliga grupplivförsäkringarnas område.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför, att den frivilliga grupplivförsäkringens
omfattning bestämmes genom överenskommelse mellan den
grupp av personer som skall försäkras och försäkringsgivaren i enlighet
med vissa allmänna riktlinjer som är fastställda av försäkringsinspektionen.
Dessa riktlinjer innebär bl. a. att anslutningen till försäkringen normalt
skall uppgå till minst 75 % eller för större grupper visst lägre procenttal av
de personer som enligt de överenskomna villkoren skall ha rätt att ansluta
sig. Om gruppen så önskar, kan försäkringen bestämmas att omfatta även
hustruförsäkring, varvid ett villkor är att minst 75 % av de till försäkring
berättigade hustrurna ansluter sig. Erfarenheten visar att det stora flertalet
grupper önskar utforma sina gruppförsäkringsavtal på sådant sätt, att
rätt till hustruförsäkring föreligger samt att det hör till undantagen att erforderlig
anslutning till hustruförsäkringen inte uppnås. I vissa avtal föreskrives
att försäkring av gift man obligatoriskt omfattar även hustruförsäkring.

Under senare år har området för grupplivförsäkringen utvidgats på sådant
sätt, att försäkring i vissa fall kan tecknas utan krav på en minsta procentuell
anslutning bland de till försäkring berättigade. I stället krävs då
eu mera rigorös hälsoprövning enligt samma riktlinjer som för individuell
försäkring. Aven i en sålunda utformad grupplivförsäkring kan gift manlig
försäkrads hustru medförsäkras, varvid i fråga om hälsoprövning gäller
samma villkor som för mannen.

Riksförbundet uttalar uppfattningen att det inom området för grupplivförsäkringen
är väl sörjt för att hustruförsäkring skall kunna tecknas där
så önskas. Riksförbundet kan inte finna att någon lagstiftning för att trygga
hustruns rätt i detta särskilda avseende skulle vara erforderlig och avstyrker
den föreslagna utredningen.

AFA anför, att samtliga tjänstegrupplivförsåkringar innefattar också en
makeförsäkring, som innebär att då make (kvinnlig eller manlig) till försäkrad
arbetstagare avlider och efterlämnar hemmaboende barn under 17
år utgår dels begravningshjälp om 2 000 kronor till dödsboet, dels ett försäkringsbelopp
om 4 500 kronor till varje sådant barn.

Redan vid utgången av år 1967 omfattade tjänstegrupplivförsåkringar
uppskattningsvis ca 3 miljoner arbetstagare —- män och kvinnor — och ca
0,6 miljon medförsäkrade makar. Tjänstegrupplivförsäkringarna torde i
sin nuvarande gestaltning förhållandevis väl täcka syftet att bereda efterlevandeskydd,
d. v. s. skydd för försörjningsbortfall. Skulle emellertid ar -

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1969

betsmarknadsparterna — på vilkas kollektivavtal tjänstegrupplivförsäkringssystemet
är uppbyggt — finna att behov av en utvidgning av den nuvarande
makeförsäkringen föreligger, torde frågan därom komma att övervägas
vid en kommande översyn av detta system. Ett ingripande medelst
lagstiftning synes icke av behovet påkallat och skulle eventuellt kunna leda
till en fastlåsning av utvecklingen på det av kollektivavtalen reglerade försäkringssystemets
område.

AFA berör vidare de praktiska möjligheterna att ge hustru rätt att mot
erläggande av avgift inträda i sin makes tjänstegrupplivförsäkring. Därvid
måste enligt AFA främst tagas i betraktande det administrativa system enligt
vilket tjänstegrupplivförsäkringarna är uppbyggda. Med vissa undantag
förekommer inte någon individuell registrering av de försäkrade arbetstagarna
utan endast av den eller de kategorier av arbetstagare, som försäkringen
omfattar och av det antal årsarbetare, som arbetsgivaren har att för premiedebitering
redovisa för dessa kategorier. De på dylikt sätt försäkrade
personerna kan under åren växla, medan den försäkrade arbetstagarkategorin
blir oförändrad. De aktuella anställningsförhållandena vid en arbetstagares
eller hans makas dödsfall blir avgörande för huruvida försäkringsskydd
då förelåg. Det kan visserligen efter utredning konstateras, att en arbetstagare
eller hans maka i livstiden vid en given tidpunkt åtnjuter försäkringsskydd,
men ett dylikt konstaterande innebär inte något ståndpunktstagande
till försäkringsskyddet vid en framtida tidpunkt, då anställningsförhållandena
kan ha förändrats. Härtill kommer att minst 20 °/o av landets
arbetstagare årligen torde byta anställning. En varaktig individuell
anslutning av hustrun till makens efter anställningsförhållandena varierande
tjänstegrupplivförsäkringar måste därför vara mycket svår att i praktiken
åvägabringa.

Premien för tjänstegrupplivförsäkring erläggs av arbetsgivaren såsom en
del av den anställdes löneförmåner. Premien är för försäkringsgivarens hela
försäkringsområde enhetlig per årsarbetare och bygger på arbetsgivarens
arbetstidsredovisning för ATP. En individuell premiesättning alltefter ifrågakommen
frivillig anslutning av hustru till enskild arbetstagares tjänstegrupplivförsäkring
kan med detta premiedebiteringssystem inte genomföras. En
omläggning till individuell premiedebitering per arbetstagare efter utförd
arbetstid, med eller utan tillägg för hustruförsäkring, skulle bli mycket kostnadskrävande,
och statistiskt underlag härför saknas. En tilläggsdebitering
för utvidgad hustruförsäkring, som skulle betalas av den medförsäkrade
hustrun själv, förutsätter ett individualdebiteringssystem vid sidan av arbetsgivardebiteringarna
som —- även bortsett från de praktiska svårigheterna
att få underlag för en sådan individualdebitering — skulle bli synnerligen
kostsamt.

Sammanfattningsvis kan sålunda enligt AFA konstateras att praktiska
möjligheter saknas att till rimlig kostnad genomföra det i motionerna fram
förda förslaget.

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1969

AFA erinrar slutligen om att det uppdragits åt pensionsförsäkringskommittén
att verkställa utredning rörande allmän försäkring för begravningshjälp.

AFA uttalar uppfattningen, att den i motionerna föreslagna utredningen
inte är i nuvarande läge påkallad.

Utskottet

Motionärerna hemställer om utredning i syfte att gift kvinna skall få lagfäst
rätt att mot avgift inträda i sin makes grupplivförsäkring.

Frågan om införande av ett allmänt försäkringsskydd liknande det som
i form av grupplivförsäkring genom kollektivavtal tillförsäkrats grupper på
arbetsmarknaden har prövats av riksdagen senast åren 1967 och 1968 utan
att föranleda någon riksdagens åtgärd (andra lagutskottets utlåtande 1967:
44, bankoutskottets utlåtande 1968: 10). I andra lagutskottets utlåtande år
1967 upplystes att tjänstegrupplivförsäkringen, som alltsedan 1963 varit
obligatorisk på LO:s sektor av den kollektivavtalsreglerade delen av den
privata arbetsmarknaden samt på statens, kommunernas och kooperationens
områden, i stort sett också blivit obligatorisk på den privata arbetsmarknadens
tjänstemannasektor. Även på den icke kollektivavtalsbundna
arbetsmarknaden hade utvecklingen gått därhän, att det kunde antagas att
arbetstagarna i Sverige regelmässigt täcktes av försäkringsskydd från tjänstegrupplivförsäkring.

Som AFA nämnt i sitt remissyttrande innefattar samtliga tjänstegrupplivförsäkringar
en makeförsäkring, som innebär att då make (manlig eller
kvinnlig) till försäkrad arbetstagare avlider och efterlämnar hemmaboende
barn under 17 år, utgår dels begravningshjälp med 2 000 kronor till dödsboet,
dels ock ett belopp av 4 500 kronor till varje sådant barn. Om arbetsmarknadsparterna
finner behov av en utvidgning av makeförsäkringen torde
frågan komma åt! övervägas vid en kommande översyn av det av kollektivavtalen
reglerade försäkringssystemet.

Frivillig grupplivförsäkring kan, om gruppen så önskar, bestämmas att
omfatta även hustruförsäkring varvid ställs visst villkor rörande den procentuella
anslutningen från de till försäkring berättigade hustrurnas sida.
Enligt vad Svenska försäkringsbolags riksförbund upplyser visar erfarenheten
att det stora flertalet grupper önskar avtal med rätt till hustruförsäkring
och att det hör till undantagen att erforderlig anslutning till denna försäkring
inte uppnås. Såväl AFA som riksförbundet har ansett att motionärernas
önskemål är tillgodosett i vad avser de frivilliga försäkringarna.

Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet inte skäl tillstyrka motionärernas
förslag om utredning. Utskottet hemställer därför,

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1969

att de likalydande motionerna I: 879 och II: 996 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1969

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller (s), Oscar Carlsson (s)*, Eric
Peterson (fp)*, Helge Karlsson (s), Karl Gustav Pettersson (s), Kilsmo (fp)*,
fröken Stenberg (m), herrar Ernst Olsson (ep), Hansson (s)*, Ove Karlsson
(s), Blomquist (in) och fröken Pehrsson (ep)*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Larsson i
Borrby (ep), Rimås (fp), fru Ekroth (s), herrar Johansson i Skärstad (ep),
Johansson i Simrishamn (s)*, Andersson i Örebro (fp)*, Wiklund i Härnösand
(s), Nilsson i Agnäs (m), Göransson (s)*, fröken Åsbrink (s)* och herr
Gadd (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ernst Olsson (ep), fröken Pehrsson (ep) samt herrar Larsson i Borrby
(ep) och Johansson i Skärstad (ep), vilka ansett, att det avsnitt i utskottets
utlåtande som börjar med orden »Frivillig grupplivförsäkring kan» samt
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Frivillig grupplivförsäkring kan---( = utskottet)---hustrur nas

sida. Flertalet grupper önskar avtal med rätt till hustruförsäkring och för
dessa kan en rad trygghetsfrågor därigenom anses lösta. Stora problem uppstår
emellertid för de grupper där inte tillräcklig anslutning kan uppnås.
För alla som inte kan få till stånd en tillfredsställande lösning av dessa frågor
inom ramen för nuvarande bestämmelser bör samhället lagstifta. Make
bör få lagenlig rätt att mot erläggande av avgifter inträda i den andre
makens grupplivförsäkring. Enligt utskottets mening bör frågan bli föremål
för närmare utredning.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
1:879 och 11:996, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
utredning av hemmafruarnas trygghetsfrågor i enlighet med
de i motionerna anförda riktlinjerna.»

Svenska Reproduktions AB 1969