Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Nr 153

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om fusion inom stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna,
in. m.; given Stockholms slott
den 25 oktober 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogade förslag till

1) förordning om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,

2) förordning om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 29 november
1963 (nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser om sammanslagning
av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna. Avsikten är att bostadskreditinstitutionen
skall upplösas och uppgå i stadshypoteksinstitutionen.
Eftersom utlåningsverksamheten sedan det s. k. enhetslånet infördes år
1965 helt sker genom bostadskreditinstitutionen under det att stadshypoteksinstitutionen
sedan dess endast förvaltar gamla lån, innebär fusionen
betydande fördelar. Samtidigt läggs också fram förslag till ny förordning
för den nya stadshypoteksinstitutionen. De föreslagna bestämmelserna överensstämmer
i huvudsak med de som f. n. gäller för de båda institutionerna
men innehåller också några nyheter. Bl. a. föreslås en ny konstruktion av
reglerna om reserv- och säkerhetsfonder.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 153

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan
Koungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan
innebärande att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshypotekskassan på
så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och att alla dess
tillgångar och skulder övertages av stadshypotekskassan.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag
till avtalet godkänts av kassornas ombudsstämmor och därvid samtliga röstberättigade
ombud förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra
följande ombudsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av
minst två tredjedelar av de röstande.

2 §•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan
stadshypoteksförening och bostadskreditförening som har samma verksamhetsområde
innebärande att bostadskreditföreningen skall uppgå i stadshypoteksföreningen
på så sätt att medlemmarna i bostadskreditföreningen
blir medlemmar i stadshypoteksföreningen samt att bostadskreditföreningen
upplöses utan likvidation och att alla dess tillgångar och skulder övertages
av stadshypoteksföreningen.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag
till avtalet godkänts av föreningarnas stämmor och därvid samtliga röstberättigade
förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följande
föreningsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av minst
två tredjedelar av de röstande.

3 §•

Fusion enligt 1 och 2 §§ skall anses genomförd den dag Konungen bestämmer.

4 §•

Medlem i bostadskreditförening som ej samtyckt till fusion har rätt att
inom en månad efter det Konungen lämnat tillstånd till fusionsavtalets
verkställande säga upp sig till utträde. Hans lån förfaller därvid till betalning.
Förening får betinga sig ersättning för den ränteförlust som betalningen
kan föranleda (ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år förflutit
efter lånets utlämnande, ersättning för förlorade förvaltnings- och
fondbidrag med belopp som Konungen fastställer på ansökan av föreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968 3

5 §•

Staten ställer till förfogande en av riksgäldsf ullmäktige utfärdad förbindelse
att gentemot innehavare av obligationer, som utgivits av kassorna innan
fusionen genomförts, svara för förlust som kan uppkomma på grund av
fusionen.

6 §•

Närmare bestämmelser för genomförandet av fusionerna meddelas av
Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om avtal om fusion som stadshypoteksförening eller bostadskreditförening
träffar får tillstånd till verkställande av avtalet lämnas även om
detta godkänts av interimsstyrelse i stället för av föreningsstämma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Stadshypotekskassan

Ändamål

1 §•

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att driva lånerörelse
genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningar och att driva annan
verksamhet som står i samband därmed.

Styrelse, verkställande direktör ock revisorer
2 §•

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av
nio ledamöter.

Konungen utser två ledamöter och två suppleanter för dem för tre år. Fullmäktige
i riksgäldskontoret utser en ledamot och suppleant för honom likaledes
för tre år.

Övriga sex ledamöter samt sex personliga suppleanter för dem väljes på
ordinarie ombudsstämma. Av dessa väljes två ledamöter och deras suppleanter
varje år för en tid av tre år. Val av ledamot eller suppleant sker för tiden
till och med den ordinarie ombudsstämma som hålles under tredje året efter
det år då valet förrättades.

Avgår vald ledamot eller suppleant före utgången av den tid för vilken
han är vald, väljes ny ledamot eller suppleant för återstående tid vid nästa
ordinarie ombudsstämma.

Konungen förordnar en av de av Konungen utsedda ledamöterna att vara
styrelsens ordförande. Den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är
styrelsens vice ordförande.

Konungen bestämmer arvoden till de av Konungen och av riksgäldsfullmäktige
utsedda ledamöterna.

3 §■

Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen.

4 §•

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses
årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordfö -

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

rande, av Konungen, en av riksgäldsfullmäktige och två på ordinarie ombudsstämma.
I samma ordning utses lika antal personliga suppleanter. Av
de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara
auktoriserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt.
Den andre på ombudsstämma utsedde revisorn och hans suppleant skall
äga insikt och erfarenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksförening
eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara revisor
eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller suppleant som är
tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende
ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan
tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller
medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor
som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller
tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt uppeller
nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag,
att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som
på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot
eller tjänsteman som förut nämnts.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

5 §•

Styrelseledamöter som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskyndar kassan
skada svarar solidariskt för skadan.

Har revisorer mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i sin berättelse
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling
som de granskat eller visat oaktsamhet vid fullgörande av sitt uppdrag,
är de solidariskt ansvariga mot kassan för skada som uppkommer därav.

Ombudsstämma

6 §•

Ombud för föreningarna skall årligen före utgången av juni månad sammanträda
till ordinarie ombudsstämma i Stockholm på tid, som kassans
styrelse bestämmer. Stämman förrättar föreskrivna val av ledamöter och
suppleanter i kassans styrelse samt av revisorer och suppleanter för dessa,
avgör fråga om fastställande av balansräkningen och beslutar i fråga om
ansvarsfrihet för styrelsen.

Extra ombudsstämma skall utlysas av styrelsen, när den finner det lämpligt
eller revisorerna begär det.

Varje förening får till ombudsstämma utse fem ombud jämte fem suppleanter.

Till ombud får ej utses ledamot eller suppleant i kassans styrelse eller
verkställande direktör eller annan tjänsteman hos kassan.

Ingen får på ombudsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och kassan. Ej heller får någon deltaga i behandling av
fråga rörande avtal mellan kassan och tredje man, om han i frågan har ett
väsentligt intresse som kan strida mot kassans. Detta äger motsvarande tilllämpning
på gåva från kassan och på rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos förening eller av kassan
utsedd styrelseledamot hos förening får ej såsom ombud vid ombudsstämma
deltaga i beslut om ansvarsfrihet.

Upplåning

7 §■

Kassan anskaffar medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer
eller genom annan upplåning. Sammanlagda beloppet av kassans låneskuld
får ej uppgå till mera än tio gånger beloppet av den i 13 § angivna grundfonden.

Nedgår grundfonden genom förluster som uppkommit på kassans rörelse i
dess helhet med mer än fem procent, får kassan ej upptaga nytt lån utan
Konungens medgivande. År nedgången större än tio procent, fordras för
upptagande av nytt lån även xäksdagens medgivande.

Tages grundfonden i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla
detta hos Konungen.

8 §•

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats till förening
för utlämnat lån, skall snarast ställas under offentlig vård.

Skuldförbindelse jämte säkerhet skall pantförskrivas till kassan för förenings
lån hos denna och skall utgöra pantsäkerhet för de obligationer som
kassan ger ut. Även förbindelse som förening utfärdar till kassan för erhållet
lån skall tjäna som säkerhet för obligationerna.

Kassan ansvarar för att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid
makt samt att pantsäkerheten ej understiger det sammanlagda beloppet
av utelöpande obligationer.

Utlåning

9 §.

Lån som kassan lämnar till förening skall återbetalas

1. genom viss årlig amortering (amorteringslån),

2. efter förloppet av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller

3. genom årlig amortering under viss tid och genom betalning av återstoden
vid utgången av denna tid (sammansatta lån).

Första stycket gäller ej lån för kostnader under byggnadstid (byggnadskreditiv).

Förfailotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren
för kassans förbindelser.

Lånesumman skall utlämnas i kontanta pengar enligt den av föreningen
utfärdade skuldförbindelsen eller med den kapitalrabatt som föranledes av
omständigheterna. Dock får lånesumman utlämnas i kassans obligationer,
beräknade till parikurs, om förhållandena påkallar detta eller den lånesökande
föreningen begär det och kassan finner hinder ej föreligga.

10 §.

Sedan tio år förflutit efter det att visst lån utlämnats till förening, får
föreningen säga upp lånet till betalning efter ett år, om kassan icke finner
att villkoren för dess förbindelser utgör hinder mot det. Föreningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

är därvid skyldig att på det sätt och med det belopp som kassan bestämmer
utge ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föranleda
(ränteskillnadsersättning).

Kassan får medge förening att betala lån även tidigare än enligt första
stycket, om det kan ske med hänsyn till kassans förbindelser. Kassan kan
i sådant fall föreskriva villkor för betalningen utöver skyldighet att utge
ränteskillnadsersättning.

Underlåter förening att fullgöra föreskriven inbetalning, är föreningen
skyldig att betala ränta på det förfallna beloppet med en halv procent i
månaden.

11 §•

Inflyter medel till kassan, som denna icke genast kan använda till infriande
av sina förbindelser eller till utlåning åt föreningarna, får kassan
göra sådana medel räntebärande genom insättning hos riksgäldskontoret,
bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller postbanken
eller genom placering i statsobligationer eller andra statspapper, i
Sveriges allmänna hypoteksbanks eller kassans egna obligationer eller genom
utlåning mot betryggande säkerhet av sådana obligationer eller av inteckning
i fastighet eller i tomträtt eller mot sådan förmånsrätt som åtnjutes
på grund av lagen den 16 december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för
fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och som får
göras gällande på kassans föranstaltande.

Föreningarnas ansvarighet för kassans förbindelser

12 §.

För kassans förbindelser är föreningarna ansvariga i förhållande till de
högsta under senast förflutna räkenskapsåret obetalda kapitalbeloppen av
föreningarnas lån från kassan. Kan kassan ej infria sina förbindelser med
egna medel har den rätt att i mån av behov erhålla tillskott från föreningarna
med samma fördelning dem emellan.

Kan förening ej fullgöra sin betalningsskyldighet enligt första stycket,
är övriga föreningar med där angiven fördelning ansvariga för bristen.

Fonder

13 §.

Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse på två miljarder nio hundra miljoner
kronor.

14 §.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får kassan taga grundfonden i anspråk
till fullgörande av sina förbindelser, när kassan för tillfället saknar
tillgängliga medel till detta och när kassan trätt i likvidation.

Vid likvidation får grundfonden dock tagas i anspråk endast i den mån
annan tillgång saknas som svarar för kassans förbindelser.

När grundfonden tagits i anspråk i annat fall än vid kassans likvidation,
skall kassan ersätta staten den ränta som staten med anledning härav
kan ha utgivit och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

15 §.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond om ej annat följer
av tredje eller fjärde stycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent
av kassans skulder.

Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder, får vinstmedel
användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Av kassans årsvinst får förening beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet
till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

16 §.

Har förening lidit förlust som den ej kan täcka med sin säkerhetsfond
eller utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet för föreningens förbindelser,
får kassan bevilja föreningen bidrag ur reservfonden utan återbetalningsskyldighet
med belopp som svarar mot högst hälften av reservfonden.
Sådant bidrag får dock ej lämnas utan ombudsstämmans hörande.

I övrigt får kassans reservfond användas endast till att täcka förlust som
uppkommit på kassans rörelse i dess helhet.

Nedgår reservfonden under föreskrivet belopp, skall den snarast åter
ökas till detta.

Förvaltnings- och fondbidrag

17 §.

Förening skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag till kassan enligt
kassans närmare föreskrifter. Bidraget utgår med belopp som fordras för
kassans förvaltningskostnader och för avsättning till reservfonden.

Likvidation

18 §.

Om kassans likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Vad som återstår av kassans tillgångar sedan skulderna betalats användes
för ändamål som Konungen bestämmer efter hörande av föreningarna.

Stadshypoleksförenmgar
Ändamål
19 §.

Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av
inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån för vilket förmånsrätt åtnjutes
på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om
vissa gemensamhetsanläggningar samt att driva annan verksamhet som står
i samband därmed.

Förenings bildande och verksamhetsområde
20 §.

Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen.

Inom den del av riket som Konungen bestämmer får förening utöva verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

samhet i stad och köping samt i område utom stad eller köping där hälsovårdsstadgans
särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort gäller. Verksamhet
får utövas även i annat tätare bebyggt område i den mån Konungen bestämmer.

Förening får ej börja sin verksamhet, innan den hos kassan anmält sig
vilja erhålla lån till ett minimibelopp som Konungen bestämmer.

Medlemskap
21 §.

Medlem i förening är fastighetsägare, tomträttshavare eller i 31 § angiven
samfällighet, som hos föreningen häftar för lån för vilket föreningen erhållit
medel från kassan.

Styrelse, verkställande direktör och revisorer

22 §.

Förening förvaltas av en styrelse med säte i den ort Konungen bestämmer.
Styrelsen består av minst fem och högst sju ledamöter. Kassan utser
en av ledamöterna och suppleant för honom. Sådan ledamot och suppleant
bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.
Övriga ledamöter och suppleanter för dem till högst samma antal
väljes på ordinarie föreningsstämma.

Val av ledamot eller suppleant sker för tiden till och med den ordinarie
föreningsstämma som hålles under tredje året efter valet.

Avgår vald ledamot eller suppleant före utgången av den tid för vilken
han är vald, väljes ny ledamot eller suppleant för återstående tid på nästa
ordinarie föreningsstämma.

Styrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordförande.

23 §.

Verkställande direktör utses av förenings styrelse. Beslut härom skall
godkännas av kassan.

24 §.

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räkenskaper
skall årligen utses minst tre och högst fem revisorer jämte suppleanter.
Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordinarie föreningsstämma
väljer övriga revisorer och lika många suppleanter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och
erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning. Av de valda
revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserad av handelskammare
eller på annat av Konungen godkänt sätt.

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en underordnad
eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller
till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja
bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara
revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som
är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller
tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt uppeller
nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svå -

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

gerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som
på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot
eller tjänsteman som förut nämnts.

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

25 §.

Styrelseledamöter som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskyndar föreningen
skada svarar solidariskt för skadan.

Har revisor mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i sin berättelse
eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i handling
som de granskat eller visat oaktsamhet vid fullgörande av sitt uppdrag,
är de solidariskt ansvariga mot föreningen för skada som uppkommer
därav.

F öreningsstämma
26 §.

Ordinarie stämma med föreningens medlemmar skall hållas årligen före
utgången av april månad på tid som styrelsen bestämmer.

Extra föreningsstämma skall utlysas av styrelsen, när den finner det
lämpligt eller kassans styrelse begär det eller minst en tiondel av antalet
medlemmar i föreningen gör skriftlig framställning om det med angivande
av skälen.

Stämman skall hållas på den ort, där styrelsen har sitt säte. Styrelsen får
dock, om särskilda skäl föreligger, besluta att stämma skall hållas på annan
ort inom föreningens verksamhetsområde.

27 §.

Varje föreningsmedlem, som ej står i skuld till föreningen för förfallna
avgifter, har rösträtt på föreningsstämma.

Beträffande rösträtt på föreningsstämma gäller vidare, att

1. varje medlem har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom ombud, vartill dock får utses
endast medlemmens make eller medlem i föreningen,

3. juridisk person får företrädas av, förutom sin styrelse eller annan
ställföreträdare enligt lag, den som bemyndigats därtill, vare sig denne är
medlem i föreningen eller ej,

4. ingen får som ombud företräda mer än en medlem.

Ingen får själv eller genom ombud eller som ombud för annan på föreningsstämma
deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom
och föreningen. Ej heller får någon deltaga i behandling av fråga rörande
avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt
intresse som kan strida mot föreningens. Detta äger motsvarande tillämpning
på gåva från föreningen och på rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

Ledamot eller suppleant i styrelsen, verkställande direktören eller annan
tjänsteman hos föreningen får, även om han är medlem i denna, ej deltaga
i beslut om ansvarsfrihet eller i val av revisor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Lånerörelse
28 §.

Förening får, om ej annat följer av 31 eller 34 §, lämna lån endast mot
säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

För att täcka kostnader under tiden för uppförande av byggnad på fast
egendom eller med tomträtt upplåten fastighet får förening lämna lån i
form av byggnadskreditiv. Byggnadskreditiv får dock lämnas endast om
låntagaren utöver säkerhet, som föreskrives i första stycket, ställer annan
betryggande säkerhet för lånet.

29 §.

För förenings utlåning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om utlåning
från kassan till föreningarna. Förening skall lämna lån på samma
villkor som gäller för föreningens motsvarande lån hos kassan.

30 §.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt skall lyda på minst det belopp,
till vilket lån beviljas, och ligga inom tre fjärdedelar av uppskattningsvärdet
av den fasta egendomen eller av byggnad, som hör till tomträtten.

Inteckning, som utgör säkerhet för byggnadskreditiv, skall lyda på minst
det belopp med vilket kreditivet tages i anspråk.

Uppskattningsvärdet bestämmes av den långivande föreningen på grundval
av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande
av viss byggnad, bör till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet
läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet
för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej särskilda
skäl föranleder annat.

Får beträffande den fasta egendomen eller tomträtten åtnjutas förmånsrätt
på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar, skall vid beviljande av lån mot inteckningssäkerhet
anses som om lånesökanden till belopp, för vilket sådan förmånsrätt
får åtnjutas, erhållit lån mot säkerhet av inteckning med bästa förmånsrätt.

31 §.

Till samfällighet, som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om
vissa gemensamhetsanläggningar, får förening lämna lån till belopp för
vilket förmånsrätt får åtnjutas på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar
enligt nämnda lag, om förmånsrätten får göras gällande på föreningens
föranstaltande.

Samfällighet får ej beviljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn
till 30 § första och tredje styckena lån mot inteckningssäkerhet sammanlagt
kunnat lämnas för de fastigheter som utgör samfälligheten.

Lån får lämnas samfällighet även i form av byggnadskreditiv. Första och
andra styckena äger därvid motsvarande tillämpning.

Första—tredje styckena äger motsvarande tillämpning på tomträtt, som
är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968
Föreningsmedlemmarnas ansvarighet för förenings förbindelser

32 §.

För förenings förbindelser är medlemmarna ansvariga i förhållande till
de högsta under senast förflutna räkenskapsåret obetalda kapitalbeloppen
av sina lån från föreningen. Kan föreningen ej infria sina förbindelser med
egna medel, har den rätt att i mån av behov erhålla tillskott från medlemmarna
med samma fördelning dem emellan.

Kan medlem ej fullgöra sin betalningsskyldighet enligt första stycket, är
övriga medlemmar med där angiven fördelning ansvariga för bristen.

Ansvarighet vid betalning av lån m. m.

33 §.

Föreningsmedlem som utträder ur förening genom att betala lån blir ej
fri från sin ansvarighet enligt 32 §, förrän han fullgjort sin skyldighet enligt
nämnda paragraf i fråga om brist, som enligt fastställd balansräkning kan
föreligga för det år betalningen skedde, eller ställt sådan säkerhet för betalning
av bristen som föreningen godkänt.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträttshavare,
som övertager lånet med föreningens medgivande, gäller motsvarande
bestämmelser i fråga om den tidigare ägarens eller tomträttshavarens ansvarighet.
Denna får dock tagas i anspråk endast i den mån den nye ägaren
eller tomträttshavaren saknar tillgång till fullgörande av sina förpliktelser
mot föreningen.

Säkerhetsfond

34 §.

Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond.

Säkerhetsfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en procent
av föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden
sammanlagd med övriga föreningars säkerhetsfonder uppgå till lägst
ett belopp som svarar mot en procent av kassans skulder. Kassan meddelar
anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.

I den mån förenings medel ej behövs i rörelsen får de göras räntebärande
på betryggande sätt.

35 §.

Avkastning av säkerhetsfonden skall läggas till fonden. Överstiger denna
två procent av föreningens skulder, får dock avkastningen efter medgivande
av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,
i den mån detta ej behövs, till att bereda medlemmarna lättnad i lånevillkoren.

36 §.

I samband med beslut, varigenom del av förenings verksamhetsområde
överföres till annan förenings område, kan Konungen efter hörande av kassan
och de berörda föreningarna bestämma om överförande av medel som
tillhör säkerhetsfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968
Förvaltnings- och fondbidrag

37 §.

Låntagare skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag till sin förening. Bidraget
utgår med belopp som fordras för föreningens förvaltningskostnader
och för avsättning till säkerhetsfonden.

Likvidation

38 §.

Om förenings likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.
Innnan sådant förordnande meddelas, skall föreningen höras.

Vad som återstår av föreningens tillgångar sedan skulderna betalats skall
överlämnas till kassan. Medel som härrör från förening, vars verksamhetsområde
övertagits av annan förening, får dock efter Konungens bestämmande
överlämnas till sistnämnda förening.

Reglemente
39 §.

Närmare bestämmelser om kassans och föreningarnas verksamhet meddelas
av Konungen i reglemente för kassan och föreningarna.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Genom
förordningen upphäves förordningen den 29 november 1963 (nr 573) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

2. Medlem i stadshypoteksförening som erhållit lån från föreningen innan
denna förordning trätt i kraft är ansvarig enligt 32 § förordningen endast
för den del av föreningens förbindelser för vilken finns säkerheter som
svarar mot vad som skulle ha fordrats enligt 30 eller 30 a § i den upphävda
förordningen.

3. Äldre bestämmelser om förvaltnings- och fondbidrag äger alltjämt tilllämpning
beträffande lån som utlämnats innan denna förordning trätt i
kraft.

Förslag

till

Förordning

angående upphävande av förordningen den 29 november 1963 (nr 575)
om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

Härigenom förordnas, att förordningen den 29 november 1963 om Svenska
bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar skall upphöra att gälla
den dag Konungen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Lange, Kling, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sammanslagning
av stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna och anför.

Inledning

Med skrivelse den 11 juni 1968 har Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och Svenska bostadskreditkassan överlämnat betänkande med förslag1
till dels förordning om upplösande av Svenska bostadskreditkassan och
bostadskreditförening utan likvidation in. in., dels förordning om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Kassornas förslag avser en sammanslagning av stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.
Sammanslagningen föreslås gå till så att bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningarna upplöses utan likvidation och att
dessa inrättningars tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan
resp. stadshypoteksföreningarna. Förslaget till förordning för stadshypoteksinstitutionen
innefattar i förhållande till gällande regler dels ändringar
som är direkt föranledda av sammanslagningen dels vissa andra ändringar.

Efter remiss har yttranden över kassornas framställning avgetts av statskontoret,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, poststyrelsen, bostadsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, riksskattenämnden, kammarrätten, kontrollstyrelsen,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, allmänna
pensionsfonden (AP-fonden), Sveriges allmänna hypoteksbank,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska

1 Förslagen grundas på en utredning, som gjorts av en kommitté inom stadshypoteksoch
bostadskreditinstitutionerna. I kommittén har ingått bankdirektören Gunnar Månsson,
ordförande, departementsrådet Göran Wahlgren och ombudsmannen Mats Rönnberg, sekreterare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas sparkasse-
och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Svenska riksbyggen
och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).

Sammanslagningsfrågan

Huvuddragen av institutionernas organisation och verksamhet

Stadshypoteksinstitutionen kom till år 1909 för att ordna fastighetskrediten
i städerna och de stadsliknande samhällena. Bostadskreditinstitutionen
inrättades år 1929 för att tillgodose behovet av sekundär fastighetskredit
inom motsvarande områden.

Gällande bestämmelser om stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna
finns dels i förordningarna den 29 november 1963 (nr 573 och 575) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
(SF) resp. om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar
(BF), dels i reglementena samma dag (nr 574 och 576) för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar resp. för
Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är organiserade efter
samma principer. Varje institution består av en central kassa — Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa resp. Svenska bostadskreditkassan —
samt 21 lokalt verksamma föreningar, stadshypoteks- resp. bostadskreditföreningar.
Kassorna har till uppgift att genom upplåning mot obligationer
skaffa medel till utlåning åt föreningarna. Dessa har i sin tur till ändamål
att — var och en inom sitt område — lämna lån mot säkerhet av inteckning
i fast egendom eller tomträtt eller av förmånsrätt på grund av lagen den 16
december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa
gemensamhetsanläggningar. Förenings medlemskrets utgörs av dess låntagare.

Föreningarnas utlåningsverksamhet avser huvudsakligen långfristiga krediter
mot inteckningssäk erhet i bostads- och af färsfastigheter. Föreningarna
får bevilja lån mot säkerhet av inteckning, för stadshypoteksföreningarnas
del inom högst 60 % och för bostadskreditföreningarnas del inom högst
75 % av det uppskattade värdet av den belånade egendomen. Stadshypoteksföreningarnas
långfristiga lån utgörs av dels fasta lån med högst 20 års löptid,
dels amorteringslån och dels sammansatta lån, dvs. lån med amortering
under viss tid och därefter betalning av återstoden av lånet. Bostadskreditföreningarnas
motsvarande lån har formen av amorteringslån med en längsta
löptid av 40 år. Dessutom får både stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna
lämna korta lån i form av byggnadskreditiv mot säkerhet av inteckning
jämte tilläggssäkerhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek utgör
säkerhet för resp. kassas obligationslån. Dessutom finns hos varje kassa
en reservfond och hos varje förening en säkerhetsfond. Som en ytterligare
trygghet för obligationsinnehavarna är föreningarna solidariskt ansvariga
för sin kassas förbindelser i förhållande till resterande belopp av sina lån
hos kassan. För varje förenings förbindelser är i sin tur denna förenings
låntagare solidariskt ansvariga i förhållande till de obetalda beloppen av erhållna
lån. Som sista säkerhet för varje kassas förbindelser till obligationsinnehavarna
har kassan en av staten tillskjuten grundfond. Obligationsupplåningen
får för varje kassa inte gå upp till mera än tio gånger beloppet av
grundfonden.

Kassastyrelserna, som är identiska, består av nio ledamöter. Två ledamöter
utses av Kungl. Maj :t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Övriga sex ledamöter väljs av ombud för föreningarna på ombudsstämma
som hålls årligen. Den ene av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna är
ordförande medan den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är vice
ordförande. Kassastyrelsernas förvaltning och kassornas räkenskaper granskas
av fyra revisorer. En av dessa, ordföranden, utses av Kungl. Maj :t,
en av riksgäldsfullmäktige och de två övriga av föreningarnas ombud vid
ombudsstämma.

Förenings styrelse består av minst fem och högst sju ledamöter, av vilka
kassans styrelse utser en. Övriga ledamöter väljs av medlemmarna på föreningsstämma
som hålls årligen. Av revisorerna utses en av kassastyrelsen
medan de övriga väljs på föreningsstämman.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är sedan lång tid tillbaka
samförvaltade. De båda kassorna driver sin verksamhet under ledning
av en gemensam verkställande direktör och de har gemensamma lokaler
och gemensam kontorspersonal. Kassornas styrelser är som nyss
nämnts identiska och samma är förhållandet med revisorerna. Också på
föreningsplanet råder samma ordning. Här utgör stadshypoteksförening
och bostadskreditförening med samma verksamhetsområde en samförvaltningsenhet.

Kassorna

Kassorna påpekar att anledningen till att stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna
har hållits isär i institutionellt hänseende historiskt
sett är att söka i bl. a. förhållandena på obligationsmarknaden, närmare bestämt
i den omständigheten att kapitalanskaffningskostnaderna för primärlåneverksamhet
har varit lägre än motsvarande kostnad för sekundärlåneverksamhet.
Kassorna framhåller att dessa förhållanden ändrats sedan en
ny låneform, s. k. enhetslån, i november 1965 efter initiativ av riksbanken
införts för bostadsbyggandet. Enhetslånet innebär att ett enhetligt amorte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

ringslån lämnas från botten och upp till det förutvarande sekundärlånets
övre gräns. Enhetslån kan inte lämnas av stadshypoteksföreningarna eftersom
de endast får lämna lån upp till 60 % av en fastighets uppskattningsvärde.
Däremot är bostadskreditföreningarna oförhindrade att iämna sådana
lån. Samtidigt som bostadskreditorganisationen tagits i anspråk för
att klara även den del av fastighetsbelåningen som hittills ombesörjts av
stadshypoteksorganisationen bär stadshypoteksorganisationens verksamhet
reducerats till att förvalta sina redan utlämnade lån. De fondrelationer som
gäller för resp. organisation är inte avpassade med hänsyn till den utveckling
av fondernas storlek som blivit följden av den ändrade långivningen.
En fortsatt verksamhet i de provisoriska former som omständigheterna nu
tvingat fram skulle relativt snart ställa de båda institutionerna inför allvarliga
problem av både ekonomisk och organisatorisk art. De avsevärda fördelar
från rationaliseringssynpunkt som kunnat uppnås genom den hittills
åstadkomna samförvaltningen kan inte längre utnyttjas till fullo. Denna
samförvaltning kommer f. ö. att äventyras genom förvandlingen i medlemssammansättningen.
Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna hade
nämligen före enhetslånets införande i huvudsak samma medlemmar. Detta
förhållande ändras successivt genom den aktuella utvecklingen. Enligt kassornas
mening är det fullt klart att låneverksamheten i fortsättningen inte
bör bedrivas på grundval av det gällande systemet. I stället bör en sammanslagning
av institutionerna äga rum.

Kassorna diskuterar i sin framställning vilken av de båda organisationerna
som bör bestå efter en sammanslagning. För ett behållande av bostadskreditinstitutionen
talar den omständigheten att all långivning skett inom denna
institution sedan enhetslånet infördes i november 1965. Å andra sidan gäller
att stadshypoteksinstitutionen är den till omslutningen och antalet lån
betydligt större inrättningen. Detta hänger samman dels med att denna institution
verkat under avsevärt längre tid än bostadskreditinstitutionen och
dels med att den tidigare som regel hade hand om långivning upp till 60 %
av fastighetsvärdet under det att bostadskreditinstitutionen lämnade lån
endast på 15 % av samma värde. Vidare synes stadshypoteksinstitutionen
under årens lopp ha förvärvat ett speciellt goodwillvärde. Vid övervägande
av dessa och andra omständigheter synes det kassorna ändamålsenligast
och naturligast att låta stadshypoteksinstitutionen bestå och att inordna
bostadskreditinstitutionen i en sålunda utvidgad stadshypoteksorganisation.

Kassorna framhåller vikten av att sammanslagningen sker på sådant sätt
att man smidigt kan anpassa den nya organisationen till eventuella framtida
ändringar på fastighetskreditmarknaden. Möjlighet till separat primärlångivning
bör således lämnas öppen om sådan efterfrågan skulle uppstå.
Vidare bör som förutsättning för sammanslagningen gälla att den nya organisationen
får behålla, de utlåningsmöjligheter och verksamhetsformer i
övrigt som tidigare inrymts i båda organisationerna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 153

Knngl. Maj. ts proposition nr 153 år 196S

En viktig fråga är också hur obligationsinnehavarnas ställning kan komma
att påverkas av fusionen. Kassorna pekar på att den ekonomiska situationen
är starkast för stadshypoteksinstitutionen men framhåller samtidigt
att det med hänsyn till bostadskreditinstitutionens mycket solida ställning
är helt uteslutet att en fusion skulle kunna medföra någon försämring för
stadshypotekskassans obligationer. För stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas
rättsägare är givetvis reglerna om pantsäkerhet av stor betydelse.
Genom en sammanslagning blir pantsäkerheten i och för sig inle
försämrad. Pantsäkerhetens verkliga värde är emellertid en av de faktorer
som ytterst bestämmer värdet av institutionernas tillgångar. I princip gäller
att det blir innehavarna av obligationer i den institution som före sammanslagningen
bär det reellt starkaste pantunderlaget i förhållande till sin
obligationsskuld som kan få sin ställning försvagad. Med hänsyn till att en
mycket stor del av pantunderlaget är gemensamt för de båda institutionerna
bör hänsyn tas endast till den riskökning som kan falla på stadshypoteksinstitutionens
borgenärer. Kassorna föreslår därför att i den nya förordningen
för stadshypoteksorganisationen. tas in en övergångsbestämmelse
enligt vilken innehavare av stadshypotekskassans obligationer får behålla
panträtt i samma förmånsläge som vid sammanslagningen till ett värde
som skall vara oförändrat i förhållande till kassans före sammanslagningen
uppkomna förbindelser i den mån och så länge de kvarstår oguldna.

Den föreslagna fusionen innebär byte av gäldenär för bostadskreditkassans
obligationsinnehavare. För att ge obligationsinnehavarna tillfälle att
bevaka sina intressen har kassorna kungjort den tilltänkta fusionen på samma
sätt som amorteringar kungörs enligt obligationsvillkoren. Någon borgenär
har dock inte låtit sig avhöra.

Kassorna diskuterar också vilken betydelse en sammanslagning kan ha
för föreningsmedlemmarna och knyter därvid an till reglerna om den solidariska
ansvarigheten. Denna har aldrig behövt tas i anspråk genom utdebitering
av bidrag för att täcka förluster. Även om förluster i samband med
utlåningen självfallet kan inträffa, torde dessa undantagslöst helt kunna
mötas av de inom institutionerna uppbyggda säkerhets- och reservfonderna.
Ett faktiskt ianspråktagande av den solidariska ansvarigheten torde på
grund härav och också av andra skäl knappast behöva ske. Det är dock tydligt
att en sammanslagning av en stadshypoteksförening med en bostadskreditförening
— liksom också en sammanslagning av kassorna — på grund
av ansvarigheten får åtminstone teoretiska konsekvenser för alla andra
föreningar och för föreningsmedlemmarna. Den ökade ansvarighet som en
sammanslagning medför skulle kunna sägas rubba de allmänna förutsättningar
som fanns, när låntagarna inträdde som föreningsmedlemmar. För
bostadskreditinstitutionens medlemmar innebär emellertid en sammanslagning
i princip inte någon försämring. För de medlemmar i stadshypoteksinstitutionen
som fått lån före sammanslagningen skulle däremot denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

medföra, att det solidariska ansvaret kommer att omfatta skuldförbindelser
med säkerhet inom ett sämre förmånsrättsläge än förut. Kassorna föreslår
därför en övergångsbestämmelse till den nya förordningen för stadshypoteksorganisationen
av innehåll att medlem i stadshypoteksförening, som
erhållit lån före sammanslagningen, skall svara solidariskt endast i den utsträckning
som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Det blir i så fall
nödvändigt att när medlemmarnas solidariska ansvar krävs ut skilja på
tidigare långtagare hos stadshypoteksföreningarna och andra låntagare
samtidigt som en fördelning görs av den förlust som skall täckas beroende
på hur den uppkommit. Denna uppdelning av låntagarna i två olika kategorier
behöver inte föranleda några särskilda praktiska svårigheter och kan
betraktas som en i huvudsak förhållandevis snart övergående företeelse med
hänsyn till att äldre lån hos stadshypoteksföreningarna efter en sammanslagning
till allra största delen kommer att omsättas till nya lån inom en
relativt kort tidrymd.

Med hänvisning till att i de gällande författningarna saknas regler om
fusion har kassorna lagt fram förslag till en särskild förordning om upplösande
av Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening utan
likvidation.

Enligt förslaget skall avtal om fusion få träffas mellan dels stadshypotekskassan
och bostadskreditkassan, dels stadshypoteksförening och bostadskreditförening
som verkar inom samma område. För kassornas del
skall fusionen genomföras så, att bostadskreditkassan går upp i stadshypotekskassan
genom att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och
alla dess tillgångar och skulder övertas av stadsliypotekskassan. Fusion
mellan föreningar med samma verksamhetsområde skall ske genom att bostadskreditförening
går upp i stadshypoteksförening, varvid medlemmarna
i bostadskreditföreningen blir medlemmar i stadshypoteksföreningen samtidigt
som bostadskreditföreningen upplöses utan likvidation och alla dess
tillgångar och skulder övertas av stadshypoteksföreningen. Förslag till
fusionsavtal skall godkännas av resp. stämmor. Härvid skall beslut om
godkännande anses föreligga endast om samtliga röstberättigade förenat
sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följande stämmor och
vid den stämma som hållits sist biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Fusionsavtal skall vidare för att få verkställas godkännas av
Kungl. Maj :t. — Kassorna har ingett fusionsavtal som ingåtts mellan kassorna
och resp. föreningar i enlighet med den föreslagna förordningen. Vad
gäller Jämtlands läns stadshypoteksförening, som började sin verksamhet
den 1 juli 1968, har dock föreningens interimsstyrelse i stället för föreningsstämma
avgjort fusionsfrågan med stöd av de bestämmelser som finns i reglementet
för stadshypoteksinstitutionen om bildande av förening. Kassorna
har hemställt att Kungl. Maj :t måtte ge tillstånd till avtalens verkställande.

Förslaget innehåller också en bestämmelse om att medlem i bostadskre2|
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 153

Kiingl. Maj.ts proposition nr 153 år 1968

ditförening som ej biträder beslut om fusion skall få säga upp sig till utträde
ur sin förening inom en månad efter det Kungl. Maj :t lämnat tillstånd
till fusionen. Medlemmens lån förfaller i så fall till betalning vid
utträdet. Vid sådan inbetalning skall den förening som medlemmen tillhör
få betinga sig ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föranleda
(ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år förflutit efter det
att lånet gavs, ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag med
belopp som fastställs av Kungl. Maj :t.

Slutligen ges i den föreslagna förordningen en fullmakt för Kungl.
Maj :t att meddela de närmare bestämmelser som behövs för tillämpningen
av förordningen.

Remissyttrandena

Förslaget att låta bostadslcreditinstitutionen gå upp i stadshypoteksinstitutionen
har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande och
sålunda antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Riksgäldsfullmäktige
anför att med hänsyn till den nya lånekonstruktionen framstår numera
en sammanslagning som i och för sig naturlig men också nödvändig
för en fortsatt rationellt bedriven verksamhet. Liknande synpunkter framförs
av bankinspektionen, kammarrätten, hgpoteksbanlcen, Folksam och
SABO.

Bankinspektionen uttalar att förslaget i all rimlig utsträckning tillgodoser
nuvarande obligationsinnehavares och andra rättsägares intressen.

Riksbanksfullmäktige anser att den föreslagna metoden för sammanslagningen
är en praktiskt lämplig lösning. Några märkbara förändringar
i värderingen på marknaden av kassornas obligationer bör inte inträffa.
Innehavarna av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer skyddas
genom att tidigare pantförskrivna primärlånereverser även i fortsättningen
skall i första hand tjäna som säkerhet för dessa obligationer. Inte
heller synes någon ändrad värdering av bostadskreditkassans utelöpande
obligationer motiverad; sedan slutet av 1965 har lån utlämnats endast av
bostadskreditorganisationen och i dennas lånestock utgör de nya enhetslånen
(som motsvarar primär- och sekundärlån) en betydligt större del
än de gamla sekundärlånen.

Några remissinstanser, däribland riksförsäkringsverket och AP-fonden,
har förklarat sig lämna förslaget till sammanslagning utan erinran med
hänsyn till den förordade övergångsbestämmelsen till skydd för innehavarna
av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer.

Poststyrelsen bär förklarat sig inte ha något att erinra mot kassornas
framställning men har anmärkt, att, eftersom en del av föreningarna är
mycket små, hade det varit naturligt att ta upp frågan om ytterligare rationalisering
i syfte att bilda föreningar med större verksamhetsområden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Riksgäldsfullmäktige understryker att reglerna om den solidariska ansvarigheten
bär endast teoretisk betydelse. Om dessa bestämmelser slopades,
skulle man i framtiden undgå sådana komplicerade och svårlösta
problem som aktualiserats genom förslaget till sammanslagning av de båda
institutionerna. Fullmäktige ifrågasätter om inte denna fråga vid
lämpligt tillfälle bör tas upp till övervägande. Även jordbrukskasseförbundet
ifrågasätter behovet av regler om solidarisk ansvarighet och pekar på
att för jordbrukskasserörelsens del togs motsvarande regler bort år 1956
vid tillkomsten av den nuvarande jordbrukskasselagen.

Statskontoret anser att den ersättning som medlem i bostadskreditförening
vid utträde i anledning av föreningens sammanslagning med stadshypoteksförening
kan bli skyldig att utge bör klart preciseras i författningstexten.
Som skäl härför anförs att medlemmarna i bostadskreditförening
skall ha möjlighet att klart och otvetydigt beräkna följderna av ett
utträde.

Riksskattenämnden föreslår — i syfte att förebygga tvekan — ett uttryckligt
stadgande om att skatteplikt inte uppkommer för någon av de
berörda inrättningarna på grund av sammanslagningen.

Departementschefen

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas uppgift är att tillhandahålla
lån mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Under tjugoårsperioden
1945—1965 steg summan av stadshypoteksinstitutionens utestående
lån från ca 1,5 miljard kr. till nära 10 miljarder kr. Summan av
bostadskreditinstitutionens lån steg under samma period från 200 milj.
kr. till omkring 2,4 miljarder kr. Under åren 1966 och 1967 ökade bostadskreditinstitutionens
lånestoclc till ca 6,3 miljarder kr. Den successiva
stegringen av utlåningen hänger givetvis samman med den ökning av
bostadsproduktionen som skett under senare år. De ökade anspråken på
stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionernas kreditgivning ställer stora
krav också på deras allmänna organisation. Denna har varit föremål för
översyn vid ett flertal tillfällen, senast med anledning av bostadslåneutredningens
år 1962 avlämnade betänkande (SOU 1962: 31).

Bostadslåneutredningen diskuterade också frågan om en sammanslagning
av de båda institutionerna men fann att några påtagliga fördelar inte
skulle vara att vinna med en sammanslagning Aare sig för låntagarna eller
för institutionerna själva. Utredningen ansåg att en del olägenheter däremot
skulle följa av ett samgående. Jag delade utredningens uppfattning
och uttalade i propositionen med förslag till de förordningar, som nu gäller
för stadshypoteks- och bostadskreditväsendet, att jag inte var beredd att
tillstyrka en sammanslagning (prop. 1963: 163 s. 58).

Efter tillkomsten av den nya lånetyp, s. k. enhetslån, som i slutet av år
1965 på riksbankens initiativ infördes på den långfristiga fastighetskredit -

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

marknaden, har sammanslagningsfrågan kommit i ett annat läge. Enhetslånet
ersätter de tidigare separata primär- och sekundärlånen. Eftersom
stadshypoteksinstitutionen har till ändamål att lämna primärkredit upp
till högst 60 % av resp. belåningsobjekts uppskattningsvärde, under det
att bostadskreditinstitutionen har till uppgift att ge sekundärkredit upp
till 75 % av samma värde, har enhetslånen medfört att all kreditgivning
nu sker genom bostadslcreditorganisationen. Stadshypoteksinstitutionens
uppgift har därmed reducerats till att förvalta tidigare lämnade lån. Denna
ändrade situation har kassorna själva funnit ohållbar och de har därför
hemställt om en sammanslagning av de båda institutionerna. Remissinstanserna
har genomgående ställt sig positiva till en sådan sammanslagning.

Även jag anser att det — efter införandet av enhetslånen — är följdriktigt
att slå samman de båda institutionerna. En förutsättning för att en
sammanslagning skall få ske måste naturligtvis vara att åtgärden är förenlig
med såväl obligationsinnehavarnas som föreningsmedlemmarnas intressen.
Kassorna har till skydd för innehavarna av stadshypotekskassans
nu utelöpande obligationer föreslagit en övergångsbestämmelse av innebörd
att tidigare pantförskrivna primärlånereverser jämte säkerheter även
efter en sammanslagning i första hand skall tjäna som säkerhet för dessa
obligationslån. Enligt min mening är en enklare och lämpligare lösning att
staten genom en garanti åtar sig att trygga innehavarna av obligationer som
utgetts av kassorna innan fusionen genomförts för den förlust dessa borgenärer
kan komma att lida för den händelse den nya kassan till följd av
fusionen inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser enligt obligationsvillkoren.
Garantin bör avse inte bara stadshypotekskassans utan även bostadskreditkassans
nu utelöpande obligationer, eftersom fusionen för dessa obligationsinnehavare
innebär byte av gäldenär.

Av hänsyn till de nuvarande medlemmarna i stadshypoteksföreningarna
har kassorna föreslagit en övergångsbestämmelse som innebär att dessa
medlemmar efter en fusion skall svara solidariskt endast i den utsträckning
som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Enligt min mening
har den solidariska ansvarigheten knappast annat än teoretiskt intresse.
Det kan därför — som också påpekats vid remissbehandlingen — ifrågasättas
om inte den solidariska ansvarigheten kan avvecklas. Jag är emellertid
inte beredd att ta upp denna fråga nu men ämnar låta inom finansdepartementet
närmare pröva denna liksom andra frågor som jag återkommer
till i det följande. Till skydd för de nuvarande medlemmarna i
stadshypoteksföreningarna bör därför tills vidare ges en övergångsbestämmelse
med den av kassorna föreslagna innebörden.

Av det sagda framgår att en sammanslagning av de båda institutionerna
kan genomföras utan försämringar av obligationsinnehavarnas och föreningsmedlemmarnas
villkor. Jag anser därför att en sammanslagning bör
ske. En sådan underlättas självfallet av att institutionerna är uppbyggda

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

efter samma principer och av att de sedan början av 1950-talet är samförvaltade.
Den föreslagna fusionen får därför i väsentliga delar endast formell
karaktär.

Jag delar kassornas uppfattning att det är naturligast att låta stadshypoteksinstitutionen
bestå och att inordna bostadskreditorganisationen i en utvidgad
stadshypoteksinstitution. Stadshypotekskassan hör alltså överta och
fortsätta den rörelse som nu drivs av bostadskreditkassan och motsvarande
samgående bör ske även på föreningsplanet. Sammanslagningen föranleder
att en ny förordning bör antagas för den utvidgade stadshypoteksinstitutionens
verksamhet.

Eftersom bestämmelser om fusion saknas för de båda institutionerna får,
som kassorna föreslagit, sammanslagningsförfarandet regleras i särskild
ordning. I kassornas förslag till förordning om upplösande av bostadskreditkassan
och bostadskreditförening utan likvidation anges, att avtal skall få
ingås mellan kassorna om att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshypotekskassan
på så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation
och alla dess tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan. Motsvarande
bestämmelser föreslås för bostadskreditförening och stadshypoteksförening
med samma verksamhetsområde. I kassornas förslag föreskrivs
också att avtal skall godkännas på ombudsstämma resp. föreningsstämma
och att beslut om godkännande skall anses föreligga endast om samtliga
röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två stämmor
och på den sista stämman biträtts av två tredjedelar av de röstande. Enligt
förslaget får avtalen inte verkställas utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Som jag förut nämnt har fusionsavtal redan träffats mellan kassorna och
mellan föreningarna i enlighet med de föreslagna reglerna med ett undantag
som jag strax återkommer till. Avtalen har getts in till Kungl. Maj :t för
godkännande. Jag anser därför att fusionsförordningen bör utformas på det
sättet att Kungl. Maj :t bemyndigas att ge tillstånd till verkställande av de
fusionsavtal som träffats under förutsättning att avtalen godkänts på ombudsstämma
resp. föreningsstämma i den ordning kassorna föreslagit. Förordningen
bör enligt min mening också innehålla en bestämmelse av innehåll
att fusionerna skall anses genomförda den dag Kungl. Maj :t bestämmer.
Det undantag jag nyss nämnde avser det fusionsavtal som träffats mellan
Jämtlands läns stadshypoteksförening, som är nybildad och började sin
verksamhet den 1 juli i år, och Jämtlands läns bostadskrediförening. Detta
avtal har för stadshypoteksföreningens del godkänts av dess interimsstyrelse
med stöd av bestämmelserna om bildande av stadshypoteksförening i
reglementet för stadshypotekskassan och för stadshypoteksföreningarna.
För att det skall klart framgå att också ett sådant avtal får godkännas av
Kungl. Maj :t bör en erinran härom tas in i övergångsbestämmelserna till
fusionsförordningen.

Som kassorna föreslagit bör medlem i bostadskreditförening som inte sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

tyckt till fusionen få möjlighet att lämna sin förening, varvid medlemmens
lån förfaller till betalning. Vad beträffar kassornas förslag att förening i
sådant fall skall ha rätt att av den utträdande medlemmen få ersättning för
ränteförluster och, om mindre än tio år förflutit efter lånets utlämnande,
för förlorade förvaltnings- och fondbidrag har en remissinstans efterlyst en
närmare precisering av ersättningskraven för att medlem skall kunna förutse
följderna av ett utträde. Jag vill med anledning härav erinra om att den
av kassorna föreslagna bestämmelsen är utformad på samma sätt som de
regler som nu gäller i fråga om skyldighet att lämna ersättning till föreningvid
förtida betalning av lån. Med hänsyn till att det inte går att förutse det
ränteläge och de lånevillkor som kan gälla vid tidpunkten för utträdet, är
det inte möjligt att nu närmare precisera de ersättningskrav som kan komma
att resas mot utträdande medlem. Jag utgår emellertid från att förening
på begäran kommer att lämna förhandsbesked om storleken av föreningens
eventuella ersättningsanspråk. I sammanhanget bör också erinras om att
ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag enligt förslaget skall
fastställas av Kungl. Maj :t.

I överensstämmelse med vad kassorna föreslagit bör i förordningen tas in
en bestämmelse som medger Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som
kan visa sig behövliga med anledning av fusionerna. Exempelvis är det nödvändigt
att ge anvisningar om revision och om prövning av ansvarsfrihet
för kassornas och föreningarnas verksamhet före fusionerna.

Riksskattenämnden har föreslagit en bestämmelse som gör klart att någon
skattskylddighet inte skall uppkomma för någon kassa eller förening på
grund av sammanslagningen. I detta sammanhang vill jag nämna att jag
avser att i vår ta upp frågan om de ändringar sammanslagningen bör föranleda
i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
i fråga om rätt till avdrag för avsättning till reserv- och säkerhetsfonder.
Jag avser att då också ta upp de formella ändringar som bör göras i andra
skatteförfattningar med anledning av fusionen. Det av riksskattenämnden
väckta förslaget kommer att tillgodoses i det sammanhanget.

Enligt kassornas förslag skall förordningen träda i kraft den 1 januari
1969. För att öppna möjlighet för Kungl. Maj :t att godkänna fusionsavtalen
så att fusionerna kan genomföras vid årsskiftet — vilket av bl. a. bokföringstekniska
skäl är angeläget — föreslår jag att förordningen i stället får
träda i kraft dagen efter den, då den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Den nya stadshypoteksinstitutionen

De gällande förordningarna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna
har i stor utsträckning ett likartat sakligt innehåll. I en del hänseenden
■— främst beträffande fonder och lånerörelse — finns emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

vissa olikheter. I det följande skall behandlas vad som i dessa avseenden
bör gälla efter sammanslagning av de båda institutionerna. Därutöver skall
behandlas vissa andra ändringsförslag som inte är direkt föranledda av
sammanslagningen.

Upplåningen

Gällande regler

Kassorna finansierar sin verksamhet genom att låna upp medel mot
obligationer. Sammanlagda beloppet av de utelöpande obligationerna får
inte gå upp till mera än tio gånger grundfondens belopp (8 § första stycket
SF och BF).

Om kassas grundfond genom förluster som uppkommit på kassans rörelse
i dess helhet går ned med visst belopp, för stadshypotekskassans del
15 milj. kr. och för bostadskreditkassans del 2 milj. kr., får kassan inte ta
upp nytt lån, om inte Kungl. Maj :t lämnar tillstånd till det. Går grundfonden
ned med 25 milj. kr. (stadshypotekskassan) resp. 5 milj. (bostadskreditkassan)
får nytt lån tas upp endast om riksdagen på framställning av
Kungl. Maj :t medger detta (8 § andra stycket SF och BF).

Skuldförbindelser med tillhörande säkerheter, som lämnats till föreningarna
för utlämnade lån, skall ställas under offentlig vård (10 § första stycket
SF och BF). Enligt föreskrifter i reglementena för de båda institutionerna
skall den offentliga vården utövas av ombud som utses av länsstyrelsen
i det län där förenings styrelse har sitt säte (12 § i reglementena).

Skuldförbindelserna och säkerheterna skall utgöra säkerheter för de
obligationer som kassan ger ut. De skall vidare pantförskrivas till kassan
för förenings lån hos kassan. De förbindelser som förening utfärdar till kassan
skall också ligga till säkerhet för obligationerna (10 § andra stycket SF
och BF). Det åligger kassas styrelse att se till att föreskriven säkerhet finns
och hålls vid makt. Styrelsen skall dessutom se till att pantsäkerheten inte
understiger det sammanlagda beloppet av utelöpande obligationer (10 §
tredje stycket SF och BF).

För tillfälligt behov av rörelsemedel eller för annat tillfälligt behov får
kassa ta upp lån på kort bestämd tid eller med förbehåll om rätt att säga
upp lånet till betalning inom sådan tid (11 § SF och BF).

Kassorna

Kassorna behandlar i sin skrivelse frågan om stadshypotekskassans rätt
till annan upplåning än obligationsupplåning. Kassorna pekar på att den nuvarande
möjligheten till tillfällig upplåning används främst för att göra
det möjligt att lämna ut lån i väntan på att medel skall flyta in från obligationsförsäljningar
med framskjuten likviddag. Bostadslåneutredningen an -

Kungl. Maj ris proposition nr 153 år 1968

gav ett annat användningsområde för den tillfälliga upplåningsrätten. Utredningen
menade nämligen att det kunde vara lämpligt att i vissa lägen utnyttja
denna möjlighet för byggnadskreditgivning. Kassorna föreslår nu att
den allmänna upplåningsrätten vidgas till att avse förutom obligationsupplåning
även annan upplåning. Särbestämmelsen om tillfällig upplåning
skulle härigenom få utgå. Genom en sådan ändring skulle vinnas en större
flexibilitet i upplåningsmöjligheterna. Kassorna framhåller att det kan förutsättas
att en upplåning på annat sätt än genom obligationer i praktiken
kommer att användas i samma omfattning som den tillfälliga upplåningen
hittills bedrivits. Det måste emellertid i princip anses vara en styrka för
organisationen att ha en viss valfrihet, när det gäller att skaffa medel för
utlåningen. Denna förutsätts självfallet även efter en sådan ändring ske
under hänsynstagande till kravet på likviditet och i överensstämmelse med
statsmakternas ekonomiska politik. Kassorna åberopar också att de bostadsfinansierande
kreditaktiebolagen har möjlighet att använda sig av såväl obligations-
och som annan upplåning och att också Svenska skeppshypotekskassan
numera har möjlighet att låna upp medel på annat sätt än genom
obligationslån.

Om den föreslagna ändringen i fråga om annan upplåning än obligationsupplåning
genomförs bör enligt kassorna upplåningsmaximum — tio gånger
beloppet av grundfonden — knytas till kassornas hela låneskuld och inte
som f. n. endast till de utelöpande obligationerna. Kassorna anser en sådan
bestämning av upplåningen från formell synpunkt vara att föredra framför
den nuvarande konstruktionen.

Kassorna berör också bestämmelserna om principförbud mot upplåning
vid nedgång av grundfonden. Kassorna pekar på att de belopp, varmed
grundfonden skall gå ned för att tillståndstvång skall inträda, i princip gällt
sedan år 1935. Grundfondernas storlek uppgick då till 200 milj. kr. för stadshypotekskassan
och till 30 milj. kr. för bostadskreditkassan. Med hänsyn till
de avsevärda höjningar av grundfondernas storlek som vidtagits sedan dess
är det motiverat att nu justera beloppen. Kassorna föreslår att upplåningsförbudet
bestäms i relation till grundfondens storlek på så sätt att kassan
inte utan tillstånd av Kungl. Maj :t skall få ta upp lån, om grundfonden gått
ned med fem procent, och att Kungl. Maj :ts och riksdagens medgivande
skall krävas för ny upplåning, om grundfonden gått ned med tio procent.
Härigenom skulle relationen mellan grundfondens storlek och storleken av
de förluster som utlöser upplåningsförbud i princip bli densamma som gällde
före höjningarna av grundfonderna under senare år.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige biträder förslaget att stadshypotekskassan skall få
rätt att skaffa medel genom annan upplåning än obligationsupplåning utan
den nuvarande begränsningen till tillfälligt behov. Från några håll redovisas
däremot en kritisk inställning till förslaget. Enligt riksbanksfullmäktige kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1068

det med hänsyn till kapitalmarknadens funktionsduglighet inte godtas att
kassan i sin långfristiga upplåning annat än undantagsvis utnyttjar reverslån
i stället för obligationslån. Eftersom kassorna framhåller att en upplåning
på annat sätt än mot obligationer i praktiken kommer att användas i
samma omfattning som den tillfälliga upplåningen hittills bedrivits finns
inte något starkt behov av den föreslagna omformuleringen. Å andra sidan
synes det rimligt att författningsbestämmelserna på denna punkt stämmer
överens med vad som gäller för de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen
och skeppshypotekskassan. Under förutsättning att de ökade lånemöjligheterna
används endast i rena undantagsfall motsätter sig fullmäktige därför
inte den föreslagna ändringen. Bankföreningen intar en helt avvisande hållning
till förslaget. Föreningen framhåller att om kassan mera allmänt skulle
gå över till reversupplåning skulle detta innebära ett betydande ingrepp i
kapitalmarknadens struktur och funktionssätt med konsekvenser som inte
kan överblickas utan ingående utredningar. Om avsikten är att låna upp
medel mot reverser endast i samma utsträckning som den nuvarande tillfälliga
upplåningen är enligt föreningen en ändring av de gällande bestämmelserna
både onödig och meningslös.

Bankinspektionen ifrågasätter om inte tiden är mogen att avveckla den
särskilda upplåningspantsättningen och därmed den offentliga vården av
pantsäkerheterna med de kostnader och olägenheter i övrigt som denna för
med sig. Det kan visserligen antas att kravet på pantsättning tidigare varit
en av de faktorer som bidragit till en från låntagarsynpunkt fördelaktig räntesättning
av kassornas obligationer. Sedan åtskillig tid är emellertid kassornas
ställning på den svenska obligationsmarknaden sådan, att ett slopande
av pantsättningskravet inte torde försämra placeringsmöjligheterna. En sådan
åtgärd har redan utan menliga konsekvenser vidtagits beträffande andra
kreditinstitut av liknande slag, såsom skeppshypotekskassan, Skeppsfartens
sekundärlånekassa och Svensk Exportkredit AB. Härtill kommer att det
aldrig ens ifrågasatts att affärsbanker, sparbanker och jordbrukets kreditkassor
skulle säkerställa sina borgenärer genom att dessa erhöll panträtt
i kredittagarnas skuldförbindelser med tillhörande säkerheter. Skulle frågan
om avvecklandet av pantsättningskravet och den offentliga vården tas upp
till prövning i detta sammanhang, vill inspektionen dock understryka vikten
av att i stället införs regler för att säkerställa, att den interna valvsvården
i föreningarna blir fullt betryggande ordnad.

Lånerörelsen

Gällande regler

Bestämmelser om kassornas och föreningarnas utlåning finns i 12—14
och 28—30 a §§ SF och BF (12, 14, 28 och 30 §§ ändrade samt 30 a § tillkommen
1966: 712 resp.714).

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Stadshypotekskassan får lämna lån till föreningarna att återbetalas genom
viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering efter förloppet
av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller genom årlig amortering
under viss tid och genom betalning av återstoden vid utgången av denna tid
(sammansatta lån). Förfallotiden för fasta och sammansatta lån skall bestämmas
så, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser. För
bostadskreditkassan gäller att endast amorteringslån får lämnas till föreningarna.
Amorteringstiden får inte överstiga 40 år. Utöver de nämnda lånen
får såväl stadshypoteks- som bostadskreditkassan till föreningarna lämna
lån som svarar mot föreningarnas utlåning i form av byggnadskreditiv.
Kassorna skall lämna ut lånesummorna i kontanta pengar eller — under
vissa förutsättningar — i obligationer (12 § SF och BF).

Närmare föreskrifter om villkoren för kassornas utlåning — bl. a. om förtida
betalning av lån — ges i 13 § i de båda förordningarna.

Kassorna får på vissa sätt placera tillfälliga överskottsmedel, dvs. medel
som kassan inte genast kan använda till amortering på obligationsskulden
eller till utlåning åt föreningarna. Stadshypotekskassan får sätta in sådana
medel hos svensk affärsbank eller svensk sparbank eller på postgiro. Medel
kan också placeras i svenska statens obligationer eller andra svenska statspapper
eller i obligationer utfärdade av hypoteksbanken eller någon av de
båda kassorna. Slutligen får medel lånas ut mot fullgod säkerhet av sådana
obligationer som nyss nämnts eller av inteckning i stadsfastighet eller tomträtt
till sådan fastighet eller mot förmånsrätt som åtnjutes på grund av lagen
om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
(14 § SF). För bostadskreditkassan gäller motsvarande regler med
undantag av att möjlighet inte finns att placera medel i egna obligationer eller
låna ut medel mot säkerhet av sådana obligationer (14 § BF).

För förenings utlåning gäller enligt 29 § i de båda förordningarna i tilllämpliga
delar samma regler som för kassornas utlåning. I övrigt stadgas i
fråga om föreningarnas lånerörelse i huvudsak följande.

Förening får — bortsett från placeringen av säkerhetsfonden och lån åt
samfällighet som avses i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar — lämna
lån endast mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Den fasta egendomen
eller den med tomträtt upplåtna fastigheten skall vara belägen inom föreningens
verksamhetsområde och på fastigheten skall finnas nöjaktigt brandförsäkrad
byggnad, som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till
affärslokaler. Som byggnad, huvudsakligen avsedd för bostadsändamål, anses
också anläggning för värme, varmvatten, tvätt eller annan serviceanläggning,
som är avsedd att betjäna bostadsområde. För lån i form av byggnadskreditiv
krävs förutom inteckningssäkerhet också annan betryggande säkerhet
(28 § första och tredje styckena SF och BF).

För stadshypoteksförenings del gäller att inteckning i fast egendom eller
tomträtt, som utgör säkerhet för amorteringslån, skall lyda på minst det

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

belopp, till vilket lån beviljas, och ligga inom 50 % av det vid föreningens
värdering uppskattade värdet av egendomen. I den mån kassastyrelsen medger
det får belåningsgränsen dock sättas vid 60 % av nämnda värde. För
sammansatt lån med längre löptid än tio år krävs härvid att amorteringsdelen
av lånet under den första tioårsperioden av lånets löptid uppgår till
lägst en tredjedel av lånebeloppet. För annat sammansatt lån och för fast
lån med längre löptid än tio år förutsätts att huvudbyggnaden är av sten eller
lika hållbart byggnadsämne. I annat fall får sådant lån beviljas endast mot
inteckning inom två tredjedelar av eljest tillåten andel av uppskattningsvärdet
(30 § första—tredje styckena SF).

Vad angår bostadskreditförening gäller att inteckning som utgör säkerhet
för amorteringslån skall lyda på minst det belopp, vartill lånet beviljats, och
ligga inom 75 % av uppskattningsvärdet (30 § första stycket BF).

För såväl stadshypoteks- som bostadskreditförening gäller att inteckning
som utgör säkerhet för byggnadskreditiv skall lyda på minst det belopp, varmed
kreditivet tas i anspråk (30 § fjärde stycket SF och 30 § tredje stycket
BF).

Har i enlighet med gällande bestämmelser om lån av statsmedel till främjande
av bostadsbyggandet sådant lån beviljats bör, om inte särskilda skäl
föranleder annat, i stället för uppskattningsvärdet användas det enligt nämnda
bestämmelser fastställda pantvärdet (30 § femte stycket SF och 30 § fjärde
stycket BF).

Kassorna

Vissa ändringar föreslås i de nuvarande reglerna om stadshypolekskassans
möjlighet till placering av överskottsmedel. Uttrycket bank föreslås
ersätta uppräkning av svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank och postgiro,
varigenom placeringsmöjligheterna anges utvidgas till bl. a. postsparbanken.
Dessutom föreslås att kassan skall få placera medel i riksgäldskontoret.
Att placering skall få ske också i bostadskreditkassans obligationer
bör enligt kassorna vara en naturlig följd av att dessa obligationer efter
sammanslagningen är att anse som stadshypotekskassans egna obligationer.
— I förslaget anges inte som f. n. de olika slag av fullgoda säkerheter mot
vilka utlåning kan få ske. Kassorna anser en sådan reglering onödig men
påpekar samtidigt att någon saklig ändring i vad som f. n. gäller inte avses.

I fråga om belåningsgränserna vid inteckningslån föreslår kassorna att —
som följd av sammanslagningen — de regler som nu finns i 30 § BF skall
gälla i den utvidgade stadshypoteksinstitutionen.

I sakligt hänseende grundar sig de föreslagna utlåningsreglerna i övrigt på
de bestämmelser som finns i SF.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 1S3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Remissyttrandena

Vissa anmärkningar har framförts i fråga om ändrade regler för stadshypotekskassan
om placering av överskottsmedel. Jordbrukskasseförbundet
framhåller att placering i bank uttryckligen bör omfatta också placering
i centralkassa för jordbrukskredit. Enligt sparbanksföreningen bör ordet
bank bytas ut mot uttrycket bankinstitut. Bankinspektionen menar att
kassans egna obligationer inte skall tas upp bland de tillåtna placeringsobjekten.
När egna obligationer köps upp är det nämligen fråga om amortering
av skuld och inte om placering i tillgångar som skall redovisas som sådana
i balansräkningen. Beträffande rätten att placera medel i utlåning mot
fullgod säkerhet är det enligt inspektionens mening'' att föredra att placeringsobjekten
närmare preciseras och att detta sker på ett sätt som är förenligt
med kassans uppgift som bostadsfinansierande institut.

Fonder

Gällande regler

Staten ställer till resp. kassas förfogande som grundfond en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse. Denna lyder på 1,5 miljard kr. för
stadshypotekskassans del och på 1,4 miljard kr. för bostadskreditkassans
del (16 § SF, ändrad senast 1966: 190, och 16 § BF, ändrad senast 1968: 258).

Kassa får, efter anmälan till riksgäldskontoret, ta grundfonden i anspråk
till fullgörande av sina förbindelser, när kassan tillfälligtvis saknar tillgängliga
medel till detta. Vidare kan grundfonden tas i anspråk vid kassans likvidation.
Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall kassan
ersätta staten den ränta, som staten kan ha utgett med anledning därav,
och snarast möjligt återbetala vad som tagits i anspråk (17 § SF och BF,
ändrad 1966: 190 resp. 191). Vid likvidation får grundfonden tas i anspråk
endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans förbindelser
(20 § andra stycket SF och BF, ändrat 1966: 190 resp. 191).

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till reservfond för vardera kassan.
Om reservfonden uppgår till, för stadshypotekskassan 2 % och för bostadskreditkassan
3 % av kassans skulder, får dock uppkommen -vinst enligt
kassastyrelsens prövning användas till att främja syfte, som hänger samman
med kassans ändamål. Utan hinder av dessa bestämmelser får förening av
årsvinsten beviljas bidrag utan återbetalningsskyldighet för att täcka föreningens
förvaltningskostnader. Vidare får förening efter förluster, som den
själv inte kan täcka, beviljas bidrag ur reservfonden med belopp som svarar
mot högst hälften av fonden. En förutsättning för att sådant bidrag skall få
lämnas är att frågan behandlats på ombudsstämma. I övrigt får reservfonden
användas endast till att täcka förluster som uppkommit på kassans rörelse
i dess helhet (18 § SF och BF).

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Stadshypoteksförening och bostadskreditförening skall lämna förvaltnings-
och fondbidrag till vederbörande kassa. Bidraget skall utgå med belopp
som krävs för att dels täcka kassans förvaltningskostnader och dels
möjliggöra nödvändig avsättning till reservfonden. Därvid skall tillses att
fonden genom att den på föreskrivet sätt tillförs vinst inom skälig tid går
upp till, i fråga om stadshypotekskassan minst 1 % och i fråga om bostadskreditkassan
minst 3 % av kassans skulder (19 § SF och BF).

För föreningarna gäller att den behållna årsvinsten skall avsättas till en
säkerhetsfond (32 § SF och BF).

Låntagare skall till sin förening ge ut förvaltnings- och fondbidrag med
belopp som krävs för att täcka föreningens förvaltningskostnader och ge
möjlighet till nödvändig avsättning till säkerhetsfonden. Bidragen skall vara
så bestämda att fonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst 1 %
(stadshypoteksförening) resp. 3 % (bostadskreditförening) av föreningens
skulder (34 § SF och BF).

Avkastning av stadshypoteksförenings säkerhetsfond får användas till att
bestrida förvaltningskostnader endast om fonden vid senaste bokslut gått
upp till minst 2 % av föreningens skuld till kassan. Enligt motsvarande bestämmelse
för bostadskreditförening får — under förutsättning att säkerhetsfonden
överstiger 6 % av föreningens skulder — säkerhetsfondens avkastning
användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,
i den mån detta inte behövs, till att ge medlemmarna annan lättnad i lånevillkoren
(44 § i de båda reglementena).

Kassorna

Kassorna föreslår att den genom sammanslagningen utvidgade stadshypotekskassan
för en grundfond på det sammanlagda beloppet av de nuvarande
fonderna eller således på 2,9 miljarder kr.

Frågan om kravet på avsättningar till reservfond och säkerhetsfonder efter
en sammanslagning bör enligt kassorna avgöras på grundval av de nuvarande
fondbildningsreglerna. För den närmare bestämningen av fondkravet
hänvisar kassorna till en promemoria som upprättats av verkställande
direktören i Norrbottens läns stadshypoteks- och bostadskreditföreningar
Torkel Laestadius. I promemorian anges att fondkravet bör baseras dels på
de två institutionernas utlåningsgränser före sammanslagningen, dels på
den faktiska låneökningen under en följd av år. De i promemorian redovisade
beräkningarna mynnar ut i en förklaring att fondrelationen efter en sammanslagning
matematiskt sett inte behöver överstiga 1,4 % för kassan resp.
föreningarna. — Kassorna föreslår att fondrelationstalet bestäms till 1,5 %
för vardera kassan och föreningarna, dvs. 3 % för hela stadshypoteksorganisationen.
Som övre gräns för fondernas storlek bör de nuvarande reglerna för
bostadskreditorganisationen gälla. Härigenom skulle som fondmaximum
komma att gälla för kassan 3 % och för föreningarna 6 % av skulderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna framhåller att de fond- och förvaltningsbidrag som f. n. tas ut i
och för sig torde vara tillräckliga för att åstadkomma den fondförstärkning
som behövs för att fondminimikravet skall uppnås på alla håll. Dessa bidrag
bör därför i princip kunna ligga till grund för den fortsatta verksamheten i
en utvidgad stadshypoteksinstitution. I denna bör förvaltnings- och fondbidrag
utgå med differentierade belopp för de olika typer av lån som kommer
att förvaltas. För de lån som utlämnats av stadshypoteks- och bostadskreditorganisationerna
före införandet av enhetslånen bör bidrag utgå enligt samma
principer som tidigare. Nu gällande fondrelationstal bör sålunda ligga
till grund för bestämmandet av dessa bidrag. Härigenom kommer tidigare
låntagares kostnader inte att behöva öka genom sammanslagningen.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige påpekar att eftersom kassornas sammanlagda nettoupplåning
f. n. uppgår till ca 18 miljarder kr. innebär en grundfond på 2,9
miljarder kr. en upplåningsmarginal på ca 11 miljarder kr. En så stor marginal
kan knappast anses påkallad i dagens läge. Fullmäktige ifrågasätter
därför en begränsning tills vidare av grundfonden, förslagsvis till 2,5 miljarder
kr.

Hgpoteksbanken behandlar utförligt frågan om kravet på fondbiidning.
Inledningsvis påpekar hypoteksbanken att kassorna i sin framställning inte
redovisat några närmare överväganden i fråga om behovet av kapitaltäckning
i den nya stadshypoteksinstitutionen. Utgångspunkter för sådana överväganden
finns i kreditinstitututredningens år 1967 angivna betänkande
»Samordnad banklagstiftning» (SOU 1967:64''). Kreditinstitututredningens
resonemang i fråga om syftet med kapitaltäckningsregler innebär, tillämpat
på hypoteksinstitutionerna, att syftet med fondbildningen bör vara att
ge innehavarna av obligationer trygghet mot förlust på sin placering. Förutom
genom utlåningssäkerheterna samt reserv- och säkerhetsfonder skyddas
obligationsinneliavarna dels genom bestämmelserna om solidarisk ansvarighet,
som innebär att en dold reserv av oöverskådlig storlek kan tas i
anspråk, dels — i sista hand — av en statlig grundfond. Risken för att obligationsinnehavarna
skall drabbas av förluster kan därför i praktiken uteslutas.
Fondbildningen bör emellertid vägas av så, att det blir ställt utom tvivel
att förpliktelserna kan fullgöras utan att grundfonden tas i anspråk. Samtidigt
bör genom fondbildningen skapas ett skydd för den solidariska ansvarigheten
så att denna inte behöver användas för att täcka förluster.

Kreditinstitututredningens uppfattning att förlustrisken på en placering
rimligen inte ändras efter vem som gör placeringen innebär enligt hypoteksbanken
att den av utredningen föreslagna riskgradindelningen lämpligen
kan vara normgivande även för hypoteksinstitutionerna. Med tillämpning
av de normer som anges av kreditinstitututredningen bör kapitaltäckningskravet
för stadshypoteksinstitutionen vara 1 %.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Hypoteksbanken påpekar att det förhållandet att de säkerheter som ställs
för utlåningen också utgör säkerhet för motsvarande obligationer innebär,
att fondbildningen hos kassan och föreningarna svarar mot samma förlustrisker.
Kapitaltäckningsbehovet bör sålunda jämföras med den sammanlagda
fondbildningen. Hypoteksbanken fortsätter.

Av det ovan anförda torde framgå, att kassornas förslag om en fondrelation
på sammanlagt 3 % i den blivande stadshypoteksinstitutionen vida
överstiger de krav, som kan ställas med tillämpning av kreditinstitututredningens
normer. Det är av vikt att kravet på fondbildning inte ställs för
högt; fondbidragen slår oundvikligen igenom på hyrorna. Den höga hyresnivån
i nyproducerade hus har alltmera kommit att framstå som ett allvarligt
problem, och det är från allmän synpunkt angeläget att alla möjligheter
tillvaratas för att hålla hyrorna så låga som möjligt. Uttagande av onödigt
höga fondbidrag kan inte sägas stå i överensstämmelse med strävandena
att hålla lägsta möjliga hyresnivå. Hypoteksbanken föreslår därför att fondrelationskravet
i den blivande stadshypoteksinstitutionen begränsas till 1 %

1 vardera stadshypoteksföreningarna och kassan, eller sålunda sammanlagt

2 %.

En av riksgäldsfullmäktiges ledamöter har anslutit sig till hypoteksbankens
yttrande.

Ändamålsbestämmelser och vissa inre organisatoriska frågor
Gällande regler

Stadshypotekskassan har enligt 1 § SF till ändamål att driva lånerörelse
genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningarna. Dessa har enligt 21 §
SF (ändrad 1966: 712) till ändamål att tillhandahålla lån mot säkerhet av
inteckning i fast egendom och tomträtt eller av förmånsrätt enligt lagen om
förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar.
För bostadskreditkassan och bostadskreditföreningarna gäller ändamålsbestämmelser
med motsvarande innehåll (1 och 21 §§ BF, 21 § ändrad 1966:
714).

I fråga om stadshypoteksförenings representation vid ombudsstämma gäller
att stadshypoteksförening får utse ett ombud jämte en suppleant för
varje påbörjat tjugofemtal milj. kr. av föreningens sammanlagda obetalda
lånebelopp. Bostadskreditförening får utse ombud och suppleant för varje
tiotal milj. kr. av motsvarande belopp. För såväl stadshypoteksförening som
bostadskreditförening gäller att föreningen inte får representeras av flera
ombud än fem (7 § tredje stycket SF och BF).

Beträffande rösträtt på föreningsstämma gäller att varje medlem har en
röst (23 § andra stycket första punkten i reglementena).

Platsen för föreningsstämma skall vara den ort, där styrelsen har sitt
säte (22 § tredje stycket i reglementena).

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna

Kassorna föreslår att ändamålsbestämmelserna ändras så, att däri anges
att kassan resp. föreningarna också får bedriva verksamhet som står i samband
med lånerörelsen. Som skäl härför anförs att det härigenom skulle bli
möjligt för föreningarnas tjänstemän att hjälpa låntagarna med inteckningsåtgärder
och att förmedla andra tjänster som har samband med långivningen.

Kassorna anser att sedan numera alla föreningar har rätt att utse maximiantalet
ombud bör frågan om förenings representation vid ombudsstämma
tas upp till prövning. Enligt kassorna bör den i princip graderade rätten att
utse ombud ersättas med regler om att varje förening skall ha lika stor representation.
För en sådan ändring talar den omständigheten att alla föreningar
efter en sammanslagning av institutionerna kommer att ha en sådan
storlek, att en gradering är omotiverad. Ett annat skäl för eu sådan lösning
är att medlemmarnas rösträtt på föreningsstämmorna numera inte är
graderad i förhållande till låneskuldens storlek. Det är följdriktigast om
samma principer tillämpas för förenings- och ombudsstämmor. Kassorna
föreslår att antalet ombud för varje förening sätts till fem, dock med rätt
för förening att representeras av ett mindre antal ombud.

Enligt kassorna bör den nuvarande bestämmelsen om platsen för föreningsstämma
flyttas till förordningen och ändras så att styrelse, när särskilda
skäl föreligger, kan bestämma att föreningsstämma skall hållas på
annan ort inom föreningens verksamhetsområde än den, där styrelsen har
sitt säte. Som skäl för ändringen anför kassorna bl. a. att när en förening
övertagit en annan förenings rörelse kan den likviderade föreningens medlemmar
ha ett berättigat krav på att åtminstone vid särskilda tillfällen föreningsstämman
hålls exempelvis på den ort, där styrelsen för denna förening
haft sitt säte.

Remissyttrandena

Hypoteksbanken har förklarat sig inte ha något att invända mot den
föreslagna ändringen av ändamålsbestämmelserna, men har samtidigt framhållit,
att den service som inom landshypoteksinstitutionen ges åt låntagarna
i samband med långivningen har ansetts ha ett så naturligt samband
med låneverksamheten, att författningsbestämmelse därom inte behövts.
Bankinspektionen anser att det av kassornas motivering för ändringsförslaget
inte klart framgår vad förslaget syftar till.

HSB hemställer att de föreslagna reglerna om förenings representation
vid ombudsstämma måtte överarbetas. Eftersom föreningarna är solidariskt
ansvariga för kassans förbindelser i förhållande till sina skulder till kassan,
bör föreningarnas inflytande i kassan differentieras med hänsyn härtill. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

ändamålsenlig lösning är att ge varje förening rätt att utse ett visst antal
ombud samt därutöver fördela ett antal ombudsplatser proportionellt efter
föreningarnas engagemang i kassan. — Även reglerna om rösträtt på föreningsstämma
behöver utredas ytterligare. HSB menar att kassorna bort
pröva andra och med hänsyn till verksamhetens art mera ändamålsenliga
lösningar än den nuvarande likaröstprincipen.

Departementschefen

Kassornas förslag till upplåningsregler skiljer sig i några hänseenden
från vad som f. n. gäller. För att få större flexibilitet i upplåningsmöjligheterna
har kassorna i fråga om rätt till annan upplåning än upplåning
mot obligationer föreslagit att kravet på att det skall röra sig om ett tillfälligt
behov av medel slopas. Bankföreningen har avstyrkt förslaget under
hänvisning till det ingrepp i kapitalmarknadens struktur och funktionssätt
som en mera allmän reversupplåning från kassans sida skulle
innebära. Av vad kassorna anfört framgår emellertid att avsikten inte är
att utnyttja en vidgad upplåningsmöjlighet på ett sådant sätt. Det kan enligt
min mening någon gång vara till fördel för låneverksamheten att stadshypotekskassan
har möjlighet att låna upp medel på annat sätt än mot
obligationer utan att vara bunden av begränsningen till tillfälligt behov.
Eu sådan inskränkning gäller inte för de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen
och sedan år 1965 ej heller för skeppshypotekskassan. Jag
förordar därför att den föreslagna ändringen genomförs. Som kassorna
föreslagit bör ändringen föranleda att upplåningsmaximum — tio gånger
grundfondens storlek —- i fortsättningen får avse all upplåning och inte
som f. n. uteslutande obiigationsupplåningen.

Kassorna har också föreslagit en ny konstruktion av reglerna om tillståndstvång
för ny upplåning i fall, då grundfonden gått ned med anledning
av förluster på kassans rörelse. Förslaget innebär att den minskning
av grundfonden som utlöser kravet på upplåningstillstånd inte som f. n.
skall preciseras till vissa belopp utan i stället sättas i relation till grundfondens
storlek. Har grundfonden gått ned med mer än 5 % skall för ny
upplåning krävas tillstånd av Kungl. Maj :t. Om minskningen överstiger
10 % skall dessutom krävas tillstånd av riksdagen. Genom den förordade
ändringen blir förhållandet mellan grundfondens storlek och den minskning
som medför tvång på tillstånd för ny upplåning i stort sett detsamma
som rådde före grundfondshöjningarna under senare år. Förslaget har lämnats
utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag godtar den föreslagna
ändringen.

Bankinspektionen har ifrågasatt om inte reglerna om den särskilda pantförskrivningen
av lånereverser jämte säkerheter till säkerhet för obligationsköparna
och om den offentliga vården nu kan avvecklas. Motsvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

regler togs för skeppshypotekskassans del bort år 1965. Enligt min mening
kan det finnas skäl att även för stadshypoteksinstitutionens del överväga
att slopa dessa regler. Jag anser emellertid att denna fråga — som inte närmare
berörts av kassorna — lämpligen bör prövas i samband med den översyn
av vissa andra regler för stadshypoteksinstitutionens verksamhet som
enligt vad jag tidigare förutskickat skall göras.

Reglerna om upplåning har tagits upp i 7 och 8 §§ i förslag till ny förordning
för stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningar som upprättats
inom finansdepartementet.

Som jag nämnt i det föregående måste efter införandet år 1965 av enhetslånet
— ett amorteringslån från botten och upp till 75 % av uppskattningsvärdet
av den belånade egendomen — all ny utlåning ske genom
bostadskreditinstitutionens försorg eftersom stadshypoteksinstitutionens
övre belåningsgräns är 60 % av samma värde. Efter eu sammanslagning av
de båda institutionerna skall den nya stadshypoteksinstitutionen få tillämpa
de belåningsgränser som nu gäller för bostadskreditorganisationen.

Kassorna har föreslagit att reglerna om fasta lån skall finnas kvar i den
nya stadshypoteksförordningen trots att all nyutlåning f. n. förutsätts
ske i form av amorteringslån. Kassorna har härigenom velat lämna möjligheten
öppen för stadshypotekskassan att vid en ändring på fastighetskreditmarknaden
åter kunna lämna fasta primärlån. Förslaget har inte
berörts av remissinstanserna. Eftersom det inte synes aktuellt att återgå till
denna lån ef orm när det gäller finansiering av bostadsbyggandet ämnar jag
vid den översyn av vissa andra regler, som jag tidigare nämnt, undersöka
om inte bestämmelserna om fasta lån kan avvaras. Tills vidare bör därför
bestämmelserna om fasta lån få stå kvar.

Kassorna har föreslagit vissa ändringar i de gällande bestämmelserna
om rätt till placering av tillfälliga överskottsmedel. Sålunda har uppräkningen
av de inrättningar hos vilka insättning får ske — affärsbank, sparbank
och postgirot — ersatts med termen bank. Jag anser att det för att undvika
tveksamhet i fråga om vilka institut som faller in under begreppet bank är
lämpligast att behålla en uppräkning av instituten i författningstexten. Därvid
bör postgirot bytas ut mot postbanken och — som jordbrukskasseförbundet
yrkat — även centralkassa för jordbrukskredit tas med. Mot förslaget
att tillåta insättning också i riksgäldskontoret har jag ingen erinran.

Bankinspektionen har kritiserat förslaget att köp av kassans egna obligationer
— liksom enligt den gällande stadshypoteksförordningen — skall få
räknas som placering och till följd därav få tas upp som tillgång i kassans
bokföring. Det är visserligen riktigt som bankinspektionen påpekat att köp
av egna obligationer formellt sett i stället är att betrakta som amortering av
skuld men jag är inte beredd att nu ändra det redovisningssystem som sedan
länge gällt i stadshypoteks- och bostadslåneditinstitutionerna. Den av bank -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968 37

inspektionen väckta frågan kommer dock att uppmärksammas vid den nyss
nämnda översynen.

F. n. anges i författningstexten mot vilka säkerheter utlåning av överskottsmedel
får ske, nämligen obligationer utfärdade av staten, hypoteksbanken
eller någon av kassorna eller också inteckning i stadsfastighet eller
förmånsrätt på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen
om vissa gemensamhetsanläggningar. Att som kassorna föreslagit slopa denda
uppräkning och endast ange att det skall vara fråga om fullgod säkerhet
är enligt min mening inte behövligt när, som kassorna uppgett, någon vidgad
placeringsrätt inte åsyftats med förslaget. Jag är därför inte beredd att godta
förslaget på denna punkt. Begränsningen till stadsfastighet i fråga om fastighetsbelåning
bör dock kunna utgå.

Reglerna om stadshypotekskassans utlåning och om föreningarnas lånerörelse
har i departementsförslaget tagits upp i 9—11 och 28—31 §§.

En sammanslagning av stadshypoteks- och hostadskreditinstitutionerna
föranleder en samordning av fondreglerna.

Kassorna har förordat att den statliga grundfondens storlek skall svara
mot det sammanlagda beloppet av de två grundfonder som f. n. finns för
kassorna, dvs. 2,9 miljarder kr. Därigenom skulle upplåningsmaximum,
som är tio gånger grundfondens storlek, bli 29 milj årder kr. Riksgäldsfullmäktige
har anmärkt att detta i dagens läge innebär en upplåningsmarginal
på ca 11 miljarder kr., en marginal som enligt fullmäktiges uppfattning är
väl stor. Jag vill med anledning härav framhålla att nettoökningen av utestående
hypotekslån för de båda kassorna tillsammans varit närmare 2 miljarder
kr. under ettvart av åren 1966 och 1967. Den vidgade stadshypoteksinstitutionens
årliga utlåningsökning kan väntas inte understiga detta belopp.
Med hänsyn härtill anser jag mig kunna godta en grundfond av den
föreslagna storleken, i synnerhet som grundfondens storlek endast innebär
formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska upplåningen
måste liksom hittills följa de normer som förestavas av den allmänna
kreditpolitiken.

Enligt gällande bestämmelser skall vardera kassan avsätta den årliga
vinsten till en reservfond. Kassorna har rätt att förstärka fonden också
genom att ta ut förvaltnings- och fondbidrag av föreningarna. Dessa bidrag
skall möjliggöra avsättning till reservfonden så att denna inom skälig
tid motsvarar för stadshypotekskassans del 1 % och för bostadskreditkassans
del 3 % av kassans skulder. För föreningarnas del skall på likartat
sätt byggas upp säkerhetsfonder som inom skälig tid skall utgöra 1 %
(stadshypoteksföreningarna) resp. 3 % (bostadskreditföreningarna) av
skulderna till kassan. Den fondtäckning som skall eftersträvas för stadshypoteksinstitutionen
som helhet är således 2 % av upplåningsskulden.
Motsvarande procenttal för bostadskreditinstitutionen är 6 %.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Reserv- och säkerhetsfondernas storlek i procent av låneomslutningen var

vid slutet av år 1967 följande.

Stadshypoteksföreningarna ............ 1,06

Stadshypotekskassan .................. 1,47

Hela institutionen .................... 2,53

Bostadskreditföreningarna ............. 1,31

Bostadskreditkassan .................. 1,06

Hela institutionen .................... 2,37

Samtliga föreningar .................. 1,16

Kassorna............................. 1,31

Båda institutionerna .................. 2,47

Kassornas förslag till fondrelationskrav, 1,5 % för såväl stadshypotekskassan
som föreningarna, grundar sig på en matematisk sammanvägning
av de gällande kraven. En remissinstans, hypoteksbanken, har närmare berört
förslaget och med utgångspunkt i vad kreditinstitututredningen anfört
i fråga om nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten förordat, att fondrelationskravet
bestäms till 1 % för såväl kassan som föreningarna. Övriga
remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

För egen del vill jag framhålla följande. Frågan om fondkravet bör prövas
från två utgångspunkter. A ena sidan bör fondställningen vara så stark
att den utgör ett tillräckligt skydd för obligationshavarna och samtidigt
innebär en garanti för att det solidariska ansvaret och grundfonden inte
skall behövas las i anspråk för att täcka förluster. Å andra sidan bör fonderna
inte vara onödigt stora, eftersom detta drar med sig större kostnader
för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna. Den trygghet som
följer av ett högre fondrelationskrav får således vägas mot de nackdelar
de stigande kostnaderna medför för hyresmarknaden.

I det förslag till bl. a. nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten som
lagts fram för riksdagen i prop. 1968: 143 ställs upp ett kapitalkrav på 1 %
i fråga om fordringar mot säkerhet av inteckning inom 75 % av det uppskattade
värdet av den fasta egendomen. Omsatt på stadshypoteksinstitutionen
skulle detta betyda ett fondrelationskrav av 1 % för institutionen i dess
helhet. Emellertid kan reglerna för bankinstituten inte utan vidare tillämpas
för stadshypoteksinstitutionen. Bl. a. måste hänsyn tas till att bankinstituten
har en helt annan utlåningsstruktur. Enligt min mening bör
fondrelationskravet bestämmas till 1 % för såväl kassan som förening, eller
således till 2 % för institutionen som helhet. En förutsättning för att jag
skall godta så låga fondrelationskrav är emellertid att de konstrueras som
minimikrav som i princip alltid skall vara uppfyllda. För kassan bör gälla
att om fondens storlek tilfälligtvis gått ned under föreskrivet belopp så skall
den snarast möjligt åter ökas till detta. Vissa föreningar får svårt att inom
den närmaste tiden klara ett fondrelationskrav på 1 %. Sådana svårigheter
kan i framtiden också inträda för förening med kraftigt ökande utlåning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Jag föreslår därför en subsidiär bestämmelse som innebär, att om en förenings
säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder så skall i
stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans svara mot samma
procenttal av kassans skulder. Detta medför att fondrelationskravet alltid
kommer att vara minst 2 % för stadhypoteksorganisationen sedd som enhet.
Den närmare tillämpningen av den subsidiära regeln får ske efter anvisningar
av kassan. Med en sådan konstruktion av fondkravsreglerna förstärks
skyddet för obligationshavarna och minskas risken för ett utnyttjande av det
solidariska ansvaret och grundfonden.

För stadshypotekskassan gäller f. n. att om reservfonden uppgår till ett
belopp som svarar mot 2 % av skulderna får vinstmedel användas till ändamål
som har samband med kassans uppgift. Stadshypoteksförening får
använda avkastningen av säkerhetsfonden till att täcka förvaltningskostnader
under förutsättning att fondrelationstalet är minst 2 %. För bostadskreditorganisationen
är motsvarande procenttal 3 resp. 6. Kassorna har föreslagit
att det som nu gäller för bostadskreditorganisationen skall gälla också
för den nya stadshypoteksinstitutionen. Jag anser emellertid att en sådan
lösning kan föranleda en alltför stark fondbildning med onödigt stora kostnader
för låntagarna som följd. Enligt min mening är 2 % en lämpligt avvägd
övre gräns för såväl kassans reservfond som föreningarnas säkerhetsfonder.
Enligt vad jag föreslagit i det föregående skall för det fall någon
förening inte kan klara det föreslagna fondrelationskravet på 1 % subsidiärt
gälla, att föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda skall svara mot 1 %
av kassans skulder. Detta innebär att förening av kassan kan bli ålagd att
förstärka sin säkerhetsfond så att den kommer att svara mot något mer än

2 % av skulderna för att därigenom medverka till att det samlade kravet för
föreningarna uppfylls. De skatteproblem ett sådant åläggande kan medföra
kommer jag att beakta vid utformningen av det förslag till ändring av 29 §

3 mom. kommunalskattelagen som — efter Kungl. Maj :ts godkännande —
avses skola föreläggas 1969 års vårriksdag.

Jag godtar kassornas förslag till övergångsbestämmelse av innebörd att
nu gällande fondrelationstal skall ligga till grund för bestämmandet av förvaltnings-
och fondbidrag i fråga om de lån som beviljats före fusionen.

I departementsförslaget är bestämmelser om grundfonden upptagna i 13
och 14 §§ samt om reserv- och säkerhetsfonderna i 15—17 och 34—37 §§.
Från redaktionell synpunkt innebär detta bl. a. att reglerna om säkerhetsfondens
övre gräns flyttats från reglementet till förordningen.

Jag har inte någon erinran mot den av kassorna föreslagna omformuleringen
av ändamålsbestämmelserna för att göra klart, att institutionens
tjänstemän skall ha rätt att lämna låntagarna hjälp i frågor som
har samband med långivningen. Jag vill betona att härmed endast avses åtgärder
som har en nära anknytning till institutionens lånerörelse. Ändamålsbestämmelserna
återfinns i 1 och 19 §§ i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna har föreslagit vissa ändringar i några bestämmelser som rör den
inre organisationen. Sålunda har förordats en omkonstruktion av
reglerna om förenings representation på ombudsstämma. F. n. gäiler att förenings
rätt att utse ombud är graderad efter föreningens skuld till kassan
men med begränsning till högst fem ombud. Som nämnts i det föregående
har graderingen endast teoretiskt intresse, eftersom varje förening nu är så
stor att den har rätt att representeras av det maximala antalet ombud. Kassornas
förslag innebär att graderingen slopas och att ombudsantalet får
vara fem för varje förening. Därigenom skulle likaröstprincipen, som sedan
år 1963 gäller för rösträtt på föreningsstämma, komma att tillämpas också i
fråga om representation vid ombudsstämma. HSB har hävdat att ytterligare
utredning av ombudsfrågan är behövlig. Enligt denna remissinstans bör det
solidariska ansvaret föranleda att föreningarnas inflytande i kassan differentieras
efter storleken av föreningarnas skulder till kassan och att likaröstprincipen
bör överges beträffande rösträtt på föreningsstämma. För egen
del anser jag att kassornas förslag bör genomföras. Jag vill dock framhålla
att det kan finnas anledning att ta frågan till förnyad prövning samtidigt
med den översyn av vissa andra bestämmelser, varom jag talat i det föregående.
— Bestämmelser om ombudsstämma är i departementsförslaget upptagna
i 6 §. Regler om föreningsstämma är upptagna i 26 och 27 §§. Vissa av
sistnämnda regler finns nu i reglementet.

I likhet med remissinstanserna har jag intet att invända mot den föreslagna
ändringen i fråga om platsen för hållande av föreningsstämma. —
Bestämmelse härom är upptagen i 26 § tredje stycket i departementsförslaget.

Kassornas förslag till ny förordning för stadshypoteksinstitutionen innefattar
— förutom de sakliga ändringar som behandlats i det föregående —
också en omarbetning av den gällande förordningen såtillvida att vissa bestämmelser
mönstrats ut för att i stället ingå i reglementet och att andra
bestämmelser llyttats från reglementet till förordningen. Dessutom har några
föreskrifter i den gällande förordningen slopats som obehövliga. Dessa ändringar
och de redaktionella ändringar i övrigt som kassorna gjort i författningstexten
är, enligt min mening, i huvudsak ändamålsenliga. Departementsförslaget
stämmer därför i dessa hänseenden — med vissa avvikelser

— överens med kassornas författningsförslag.

Den nya förordningen skall enligt departementsförslaget träda i kraft
den dag Kungl. Maj :t bestämmer. Om — såsom jag antytt i det föregående

— fusionerna kan genomföras vid kommande årsskifte bör den nya förordningen
sättas i kraft den 1 januari 1969.

I anledning av sammanslagningen av de båda institutionerna krävs vissa
övergångsbestämmelser. Dessa har berörts i det föregående.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att

dels anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om fusion inom stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna,

2) förordning om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om
stadshypoteksföreningar,

3) förordning angående upphävande av förordningen den 29 november
1963 (nr 575) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garantiförbindelser,
en på 2,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grundfond
och en som innebär åtagande som svarar mot bestämmelsen i 5 § förslaget
till förordning om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680527