Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Nr 139

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tindrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni
1917 (nr 385), m. m.; given Stockholms slott den 20
september 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr
385),

2) lag angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i
Stockholms län.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t får förordna att frågor om regionplan
för kommunerna i Stockholms län skall handläggas av — i stället
för ett regionplaneförbund — kommunalförbund mellan Stockholms stad
och Stockholms läns landstingskommun eller, om staden inträder i landstingskommunen,
av landstingskommunen.

De nya reglerna, som enligt förslaget skall ges i en särskild lag angående
handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län,
föreslås träda i kraft den 1 januari 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385)

Härigenom förordnas, att 128 § byggnadslagen den 30 jnni 19471 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

128 §.

Har Konungen---bilda regionplaneförbund.

Beträffande sådant---äga tillämpning.

För handläggningen av frågor om
regionplan för kommunerna i Stockholms
län finnas särskilda bestämmelser.

Förslag

till

Lag

angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i

Stockholms län

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har med stöd av 127 § andra stycket byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr
385) bestämts att Stockholms län skall utgöra ett regionplaneområde, kan
Konungen förordna att frågor om regionplan för området skall handläggas
av kommunalförbund mellan Stockholms stad och Stockholms läns landstingskommun
eller, om staden inträder i landstingskommunen, av landstingskommunen.

2 §■

Förslag till regionplan upprättas av en regionplanenämnd och antages av
kommunalförbundets fullmäktige eller av landstinget.

1 Senaste lydelse av 128 § se 1959:611,

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

3 §•

Kommunalförbundet eller landstingskommunen kan tillsätta särskild regionplanenämnd.
Tillsättes ej särskild regionplanenämnd, skall i kommunalförbundet
förbundsstyrelsen eller annan nämnd som angives i förbundsordningen
eller i landstingskommunen förvaltningsutskottet eller annan
nämnd som landstinget bestämmer vara regionplanenämnd.

Ledamöter och suppleanter i särskild regionplanenämnd väljes av förbundsfullmäktige
eller landstinget till det antal förbundsfullmäktige eller
landstinget bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke vara under fem.
Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande
som motsvarar det tal vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas
med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant
proportionellt val gäller särskilda föreskrifter. Sker val av suppleanter icke
proportionellt, skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna
skall inkallas till tjänstgöring.

För särskild regionplanenämnd äger i kommunalförbundet 32 §, 33 §
första stycket första punkten och andra stycket, 34—42 §§ samt 45 § andra
och tredje styckena kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och
i landstingskommunen 43 §, 44 § första stycket första punkten och andra
stycket, 45—51 §§ samt 54 § fjärde stycket landstingslagen den 14 maj 1954
(nr 319) motsvarande tillämpning.

4 §•

Regionplan fastställes av Konungen. Har avvikande mening i fråga om
förslaget till regionplan uttalats inom styrelsen i kommunalförbundet eller
landstingskommunen, inom annan nämnd som är regionplanenämnd eller
inom fullmäktige eller landstinget eller har erinran mot förslaget framställts
av kommun inom regionplaneområdet, kan Konungen göra den avvikelse
från förslaget som är befogad med hänsyn till den uttalade meningen.

5 §.

I fråga om kommunalförbundets kostnader för upprättande och ändring
av regionplan äger 132 § byggnadslagen motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 133 § och 149 § första stycket första punkten byggnadslagen
äger motsvarande tillämpning när kommunalförbundet eller landstinget
handlägger frågor om regionplan. Vad som sägs om förbundsfullmäktige
skall därvid avse fullmäktige i kommunalförbundet eller landstinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 20 september 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om huvudmannaskapet
för regionplaneringen i vissa fält och anför.

Inledning

Stadsfullmäktige i Stockholm och Stockholms läns landsting har var och
en för sin del beslutat att staden och landstingskommunen skall gå samman
i ett s. k. storlandsting för handhavande av vissa förvaltningsuppgifter. Som
riktpunkt för samgåendet har angetts den 1 januari 1971.

Uppgifter som avses tillkomma storlandstinget är — förutom landstingskommunens
nuvarande angelägenheter och motsvarande angelägenheter
som Stockholms stad har hand om —- vissa uppgifter som f. n. fullgörs av
Kommunalförbundet för Stockholms stads och läns regionala frågor (KSL).
Härutöver avses bl. a. regionplaneringen i länet bli överförd på storlandstinget.

I framställningar till Kungl. Maj :t den 19 juni resp. den 30 augusti 1967
har stadsfullmäktige och landstingets förvaltningsutskott hemställt om sådana
åtgärder — ;i huvudsak ändringar i byggnadslagstiftningen — som behövs
för att handläggningen av regionplanefrågorna i avbidan på att storlandstinget
bildas kan föras över på KSL. Till grund för framställningarna
ligger en utredning av en av staden och landstingskommunen gemensamt tillsatt
kommitté, storlandstingskommittén.

Med anledning av framställningarna har inom kommunikationsdepartementet
upprättats en promemoria (Stencil K 1968: 4), med förslag till vissa
ändringar i byggnadslagstiftningen. I promemorian behandlas — förutom
den fråga som avses i framställningarna — frågan om att generellt öppna en

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

möjlighet att anförtro regionplaneringen åt annan huvudman än sådan som
f. n. får handha regionplanefrågor.

Ytti anden över promemorian har etter remiss avgetts av statens planverk,
statens vägverk, riksrevisionsverket, lantmäteristyrelsen, statens naturvårdsverk,
bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro,
Västmanlands samt Gävleborgs län, Svenska kommunförbundet och Svenska
landstingsförbundet.

Yttranden har dessutom avlämnats av lantmäteristyrelsen från överlantmätaren
i Stockholms län, av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholmstraktens
regionplaneförbund, storlandstingskommittén och 40 kommuner
i länet, av länsstyrelsen i Uppsala län från länsarkitekten, överlantmätaren,
^ ägförvaltningen och fem kommuner i länet, av länsstyrelsen i
Södermanlands län från sju kommuner i länet, av länsstyrelsen i Malmöhus
län från Malmö stad, länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott, Sydvästra
Skånes kommunalförbund, Nordvästra Skånes kommunalförbund och
Sydöstra Skånes samarbetskommitté, av länsstyrelsen i Hallands län från
länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott, samarbetsnämnderna för
Falkenbergs, Halmstads, Kungsbacka och Varbergs kommunblock samt från
styrelsen för Södra Hallands kommunalförbund, av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län från landstingets förvaltningsutskott och Göteborgs stad, av
länsstyrelsen i Älvsborgs län från länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott
och Boråstraktens regionplaneförbund, av länsstyrelsen i Örebro län
Irån länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen,
vägförvaltningen, länsarkitekten, överlantmätaren, landstingets
förvaltningsutskott och Örebro länsavdelning av Svenska kommunförbundet,
av länsstyrelsen i Västmanlands län från landstingets förvaltningsutskott
och av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, överlantmätaren
och landstingets förvaltningsutskott.

Gällande bestämmelser
Förordnande om regionplanering

Enligt 1 § byggnadslagen (BL) den 30 juni 1947 (nr 385) skall användning
av mark för bebyggelse föregås av planläggning. Planläggningen kan
ske genom regionplan, generalplan, stadsplan och byggnadsplan. I 3 § sägs
att regionplan upprättas för samordning av flera kommuners eller samhällens
planläggning. Mera detaljerade bestämmelser om regionplan finns i
126 135 §§. Enligt 126 § är regionplan avsedd för gemensam planläggning

i ett eller flera hänseenden beträffande grunddragen för markens användning
inom två eller flera städer, municipalsamhällen eller landskommuner.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Som exempel på frågor, som kan göras till föremål för sådan gemensam planläggning,
nämns viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse
och områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.
Behövs närmare bestämmelser om användningen av område som omfattas
av regionplan skall planen innehålla sådana bestämmelser.

Enligt 127 § BL skall länsstyrelsen, när fråga väckts om upprättande av
regionplan, göra den utredning som behövs samt lämna över handlingarna
i ärendet och eget yttrande till Kungl. Maj :t som bestämmer om regionplan
skall finnas. Kungl. Maj :t ger föreskrifter om regionplaneområdets omfattning
och bestämmer i vilka hänseenden gemensam planläggning skall äga
rum. Motsvarande ordning gäller i fråga om upphävande av regionplan eller
i fråga om ändring av regionplaneområdes omfattning eller av vad regionplan
skall avse. Om Kungl. Maj :t förordnat att regionplan skall finnas, skall
enligt 128 § de kommuner och samhällen som berörs av planen bilda regionplaneförbund
för handläggning av frågor rörande planen. Beträffande sådant
förbund skall lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund
(KFL) äga tillämpning med de avvikelser som följer av bestämmelserna
i BL.

Bestämmelser om kommunalförbund

Enligl 1 § KFL får kommuner sammansluta sig till kommunalförbund
för att ombesörja en eller flera kommunala angelägenheter. Kommunalförbund
får också bildas av landstingskommuner eller av landstingskommun
och stad, som inte tillhör landstingskommun. Enligt 3 § utövas kommunalförbunds
beslutanderätt av förbundets fullmäktige medan förvaltning och
verkställighet tillkommer förbundets styrelse och särskilt tillsatta nämnder.
I 4 § föreskrivs att för kommnalförbund skall finnas förbundsordning som
skall innehålla bestämmelser om bl. a. förbundets ändamål och medlemmar,
förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte, fullmäktiges
antal och det antal ledamöter i fullmäktige varje medlem skall utse,
antalet ledamöter och suppleanter i förbundets styrelse, medlems andel i
förbundets tillgångar och vad som i övrigt behövs för att ordna de ekonomiska
förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar samt särskilt villkor
för medlems utträde ur förbundet och för upplösning av förbundet.
Skall förbundet ha hand om flera angelägenheter, skall i förbundsordningen
anges om särskilda nämnder skall finnas utöver styrelsen och hur förvaltningen
i sådant fall skall ordnas. Enligt 21 § skall länsstyrelsen fastställa
förbundsordningen efter prövning av att dess bestämmelser inte strider mot
lag eller författning och av att det föreslagna förbundet medför allmänt
gagn.

På grund av hänvisning i 5 § KFL till kommunallagen (KL) den 18 december
1953 (nr 753) äger bl. a. KL:s bestämmelser om fullmäktiges sam -

Kungl. Ma j:ts proposition nr 139 år 1968

manträden i allt väsentligt motsvarande tillämpning på förbundsfullmäktige.
Härutöver ges i KFL vissa supplerande bestämmelser. Sålunda föreskrivs
i 6 § bl. a. att varje förbundsmedlem skall vara representerad i fullmäktige.
Enligt 7 § får till fullmäktig väljas endast ledamot av förbundsmedlems
fullmäktige. På kommunalförbunds styrelse och övriga nämnder äger på
grund av hänvisning i 12 § KFL till KL bestämmelserna för kommuns styrelse
och övriga nämnder motsvarande tillämpning.

Också KL:s bestämmelser om kommuns drätsel äger i stort sett motsvarande
tillämpning på kommunalförbund (16 § KFL).

Kommunalförbund får enligt 27 § KFL upplösas, dels om det inträffat
förhållande som enligt förbundsordningen skall leda till att förbundet skall
upphöra med sin verksamhet, dels om sådana ändrade förhållanden inträtt
alt antingen förbundsverlcsamheten inte med fördel kan fortsättas eller ändamålet
med förbundet lämpligare kan tillgodoses på annat sätt, dels om i
annat fall förbundsmedlemmarna är ense om att förbundet skall upplösas.
Länsstyrelsen prövar om skäl för upplösning föreligger (29 §). Medlem får
enligt 23 § utträda ur kommunalförbund om förhållande inträffat som enligt
förbundsordningen grundlägger rätt till utträde eller som enligt 27 §
kan föranleda förbundets upplösning. Medlem får också utträda om övriga
medlemmar samtycker till det. Länsstyrelsen prövar fråga om medlems
utträde (25 §).

Bestämmelser om regionplaneförbund

De avvikelser från KFL som föreskrivs i BL beträffande regionplaneförbund
betingas väsentligen av förbundets karaktär av tvångssammanslutning.
Att avvikande regler gäller för sättet för förbundets bildande och för
medlems utträde ur förbundet och andra ändringar av regionplaneområdets
omfattning framgår av vad som redan sagts. Andra avvikelser avser frågorna
om förbundets organisation och om innehållet i förbundsordningen.

I 129 § BL föreskrivs sålunda att en ledamot av förbundsfullmäktige, tilllika
ordförande, jämte ersättare för honom skall förordnas av Kungl. Maj :t.
Övriga ledamöter i förbundsfullmäktige skall utses av förbundets medlemmar
till det antal för varje medlem som bestämts i förbundsordningen. Kan
enighet inte uppnås om förbundsordningen eller ändring av denna, skall
länsstyrelsen besluta därom.

Vissa bestämmelser om landstingskommun

Enligt 1 § landstingslagen (LL) den 14 maj 1954 (nr 319) utgör varje län
en landstingskommun. I Kalmar län finns dock på gund av en undantagsbestämmelse
i 1 § andra stycket två landstingskommuner. Stockholm, Göte»

2| Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

borg och Malmö tillhör på grund av en annan undantagsbestämmelse i samma
stycke inte landstingskommun.

Enligt 5 § LL utövas landstingskommuns beslutanderätt av landstinget
medan förvaltning och verkställighet tillkommer landstingskommuns förvaltningsutskott
och övriga nämnder. Förvaltningsutskottet är landstingskommunens
styrelse (40 §). Förvaltningsutskottet leder förvaltningen av
landstingskommunens angelägenheter och ombesörjer bl. a. verkställighet
av landstingens beslut, om verkställigheten inte uppdragits åt annan (41 §).
I 54 § erinras om att i fråga om utseende av nämnder för vissa i särskilda
författningar angivna förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad
som är föreskrivet i varje särskilt fall. För handhavande av särskilda förvaltnings-
eller verkställighetsbestyr i övrigt får landstingskommun tillsätta
de nämnder som behövs.

Förfarandet vid upprättande och fastställelse av regionplan

Enligt 131 § BL skall regionplan fastställas av Kungl. Maj:t sedan förslag
upprättats av förbundsstyrelsen och antagits av förbundsfullmäktige. Har
avvikande mening uttalats inom styrelsen eller fullmäktige eller har förbundsmedlem
framställt erinran mot förslaget, får Kungl. Maj :t göra den
avvikelse från detta som är befogad med hänsyn till särmeningen. Vad som
sagts nu gäller också i fråga om ändring i regionplan.

Kostnaderna för upprättande eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds
verksamhet i övrigt skall enligt 132 § BL förskjutas av förbundsmedlemmarna
eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj :t bestämmer
på förslag av förbundsfullmäktige. Sedan planen fastställts sker den slutliga
fördelningen mellan förbundsmedlemmarna av kostnaderna — i den
män dessa inte bestrids med statsmedel — enligt grunder som på förslag av
förbundsfullmäktige bestäms av Kungl. Maj:t efter vad som är skäligt med
hänsyn till varje medlems nytta av planen. Fördelningen sker efter skatteunderlag,
om inte omständigheterna föranleder annan fördelningsgrund.
Enligt 2 § kungörelsen den 18 april 1958 (nr 163) angående statsbidrag
till vissa plankostnader meddelar Kungl. Maj :t efter ansökan beslut om
statsbidrag för regionplanekostnad i varje särskilt fall.

Skulle förbundsfullmäktige underlåta att vidta erforderliga åtgärder för
upprättande av regionplan, får enligt 133 § BL Kungl. Maj :t förelägga fullmäktige
viss tid inom vilken sådan plan skall vara underställd Kungl. Maj :ts
prövning. Ställer fullmäktige sig inte föreläggandet till efterrättelse, får
Kungl. Maj :t på förbundets bekostnad låta upprätta samt, efter hörande av
fullmäktige och andra som frågan rör, fastställa regionplan. Också för ändring
av regionplan får Kungl. Maj :t vidta motsvarande åtgärder, om ändring
i planen är påkallad för regionplaneområdets ändamålsenliga utveckling eller
till främjande av betydande allmänt intresse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Enligt 149 § BL får särskild klagan inte föras över förbundsfullmäktiges
förslag till regionplan. Erinringar mot beslutet får i stället framställas i fastställelseärendet.

Regionplans rättsverkningar

Om regionplans rättsverkan finns bestämmelser i 134 och 135 §§ BL. Regionplan
skall tjäna till ledning vid upprättande av generalplan, stadsplan
och byggnadsplan eller vid ändring av sådan plan och även annars vid reglering
av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom planområdet.
Är nybyggnad eller schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed
jämförlig åtgärd inom regionplaneområde beroende på prövning av myndighet,
skall denna tillse att markens användning för sådant ändamål som avses
i regionplanen inte försvåras. Härigenom får dock inte avsevärt men
tillskyndas markens ägare utan att skälig ersättning ges. En del föreskrifter
om rättsverkan av regionplan finns också i andra författningar. Enligt 4 §
lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar får allmän väg inom
område, som regionplan fastställts för, inte läggas så att planen motverkas.
Enligt 4 § andra stycket lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda
vägar skall inom område, som regionplan finns fastställd för, planen tjäna
till ledning vid utförande av vägföretag. Regionplan skall också enligt 19
kap. 13 § 2 mom. andra stycket lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet och 5 kap. 8 § 1 mom. lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om
fastighetsbildning i stad beaktas vid avstyckningsförrättning enligt dessa
lagar.

Regionplaneringens läge inom vissa regioner

Huvudman för regionplaneringen i stockholmsområdet är Stockholmstraktens
regionplaneförbund. Regionplaneområdet omfattar alla kommuner
i Stockholms län utom Almunge, Järna, Knutby, Turinge samt del av
Knivsta. Till området hör dessutom Upplands-Bro kommun i Uppsala län.

Regionplan för stockholmstrakten har fastställts år 1960. År 1962 fattades
beslut om att en revision av planen skulle företas. Arbetet med den nya
planen pågår.

Regionplaneringen i göteborgstrakten bedrivs av Regionplaneförbundet
för Göteborg med omgivningar. År 1963 färdigställdes ett regionplaneförslag.
Förslaget har dock inte ställts ut till granskning. Andra organisationsformer
än de nuvarande övervägs inom regionen.

I Malmöhus län bedrivs översiktlig planering av Sydvästra Skånes kommunalförbund,
som omfattar kommunerna i kommunblocken i Malmö—
Lundområdet, av Nordvästra Skånes kommunalförbund, som även omfattar
vissa kommuner i kommunblock i Kristianstads län, av Sydöstra Skånes

Kangl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1968

samarbetskommitté, som också innefattar kommuner i kommunblock i
grannlänet, samt av Mellanskånes planeringskommitté. Någon regionplanering
i BL:s former äger alltså inte rum i detta län. Kommunalförbunden
i västra Skåne avses skola utföra också annan verksamhet än markplanering.
I sydöstra Skåne och Mellanskåne sker samarbetet på grundval av civilrättsliga
avtal.

I Örebro län bedrivs bl. a. verksamhet av regionplanekaraktär av regionplanekontoret
i Örebro som är ett organ hos landstinget i länet.

Planerna på ett storlandsting i stockholmsregionen

Storlandstingskommittén bildades genom beslut den 21 december 1963
av Stockholms stadskollegium och den 23 januari 1964 av Stockholms läns
landstings förvaltningsutskott. Kommittén består av representanter för staden
och landstinget och har till uppdrag att utreda frågan om att förena
staden och landstingskommunen i ett gemensamt storlandsting, som skall ha
hand om vissa förvaltningsuppgifter. Kommittén lade i betänkandet, avgivet
den 16 maj 1966 till stadskollegiet och förvaltningsutskottet, fram ett principförslag
till ett sådant samgående. Som beräknad tidpunkt för samgåendet
angavs den 1 januari 1971. Huvudprinciperna i förslaget antogs av landstinget
och stadsfullmäktige den 15 resp. den 20 juni 1966.

Storlandstinget skall enligt förslaget ta över alla de uppgifter som landstingskommunen
nu har hand om samt motsvarande uppgifter som f. n. åvilar
staden. Vidare avses att bl. a. den kollektiva trafiken, regionplaneringen,
samordningen av planeringen för vattenförsörjning och avlopp, uppgifter
på bostadsförsörjningens område samt eventuellt frågor rörande skolväsendet
över grundskolan skall anförtros storlandstinget.

Den 7 april 1967 tillkallade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj :t en
sakkunnig för att i samråd med storlandstingskommittén och kommunalrättskommittén
lägga fram förslag till författningsbestämmelser för ett storlandsting
i Stockholms län.

I juli 1968 har den sakkunnige lagt fram förslag till lag om landsting för
Stockholms län (SOU 1968: 37). Förslaget följer nära bestämmelserna i LL.
Den sakkunnige utgår från att regionplaneringen skall vara en av storlandstingets
uppgifter. Förslaget innehåller en bestämmelse om landstingskommunens
kompetens som i viss mån avviker från motsvarande bestämmelse
i LL och som är särskilt anpassad för storlandstingets speciella behov.

Principförslaget om storlandstinget innehåller utöver vad som sagts tidigare
att man i avvaktan på storlandstingets bildande successivt skall foga
in kommunal verksamhet, som lämpligen drivs på regional nivå, under en
enhetlig ledning. Sålunda bör enligt förslaget KSL — som är ett kommunalförbund
mellan staden och landstingskommunen med uppgift t. v. att vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

huvudman för samordning, utbyggnad och drift av det kollektiva trafiksystemet
i stockholmsregionen — under en övergångstid bli huvudman
också för regionplaneringen, den översiktliga planeringen för vattenförsörjning
och avloppssystem samt regionala åtgärder för främjande av bostadsförsörjningen.

Samtidigt som principförslaget om storlandstinget antogs beslöt landstinget
och stadsfullmäktige att storlandstingskommittén efter hörande av
regionplaneförbundet skulle aktualisera frågor om de lagändringar och
övriga åtgärder som är nödvändiga för att KSL skall kunna vara huvudman
för regionplaneringen. Förbundsfullmäktige i regionplaneförbundet
tillstyrkte den 22 juni 1966 att huvudmannaskapet för verksamheten flyttades
över till KSL.

Framställningarna från stadsfullmäktige och förvaltningsutskottet

Till grund för framställningarna från Stockholms stadsfullmäktige och
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott om åtgärder för att handläggningen
av frågor om regionplan för stockholmstrakten skall kunna
överföras till KSL ligger en utredning av storlandstingskommittén, dagtecknad
den 16 januari 1967.

Kommittén hänvisar i utredningen till att viktiga uppgifter rörande stockholmsregionens
utbyggnad har förts över till eller väntas bli överförda till
landstingskommunalt huvudmannaskap — först i kommunalförbundets
form och därefter i storlandstingets. Kommittén anför att det är mot denna
bakgrund landstinget och stadsfullmäktige för sin del har beslutat att det
sammanhållande elementet för de olika regionala aktiviteterna — regionplaneringen
— skall inordnas under samma huvudman.

Ett ändrat huvudmannaskap torde enligt kommittén i praktiken inte
komma att inkräkta på möjligheterna för olika länsdelar att bevaka sina
speciella intressen. Visserligen kommer inte varje primärkommun att utse
representanter till den beslutande församlingen men såväl inom KSL
som inom ett blivande storlandsting kommer att finnas utrymme för en
geografiskt allsidig belysning av de regionala planeringsfrågorna. Kommittén
förutsätter att varje primärkommun som berörs skall få tillfälle
alt yttra sig innan regionplan antas. Härigenom garanteras sambandet mellan
den översiktliga markplaneringen och kommunernas planering.

Kommittén konstaterar att enligt BL frågor om regionplan skall handläggas
av ett regionplaneförbund — dvs. ett förbund av primärkommuner
— och att det därför enligt gällande lag är uteslutet att till KSL och sedermera
storlandstinget föra över regionplaneförbundets uppgifter — i vart
fall om planeringen skall ske med statliga bidrag och regionplanen skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

få den auktoritet som följer med en fastställelse. Om KSL skall bli huvudman
för regionplaneringen krävs därför lagändring.

De intressen som ligger bakom BL:s bestämmelser om förbundsbildning,
ordförandeval och förbundsordningens innehåll torde enligt kommitténs mening
få anses tillgodosedda även om regionplaneringen skulle föras över till
KSL eller till ett storlandsting. I den mån garantier finns för att regionplanearbetet
kan bedrivas effektivt i en landstingskommuns regi eller av ett
på frivillig grund bildat kommunalförbund mellan landstingskommun och
stad som inte tillhör landstingskommun torde staten inte ha anledning att
ställa upp hinder för det eller underlåta att lämna bidrag till verksamheten.
De statliga intressena beträffande den regionala planeringen tillgodoses
f. n. i praktiken mindre genom BL:s formföreskrifter om ordförandeval
m. in. än genom det samråd i planeringsfrågorna som sker mellan statliga
länsmyndigheter och ämbetsverk på ena samt interkommunala organ med
planeringsuppgifter på den andra sidan. Ett ändrat huvudmannaskap kommer
självfallet inte att innebära någon ändring i detta avseende.

Mycket talar enligt kommitténs mening för att landstingskommunerna
i framtiden bör svara för den översiktliga bebyggelseplaneringen inom
landstingskommunens område. Emellertid torde en ändring av BL i denna
riktning inte kunna ske utan ett tidskrävande förberedelsearbete. Tills vidare
kunde övervägas att ge Kungl. Maj:t möjlighet att efter prövning i
varje särskilt fall anförtro regionplaneringen åt ett landsting eller ett kommunalförbund
av samma typ som KSL. Lagtekniskt skulle detta kunna lösas
genom en bestämmelse i BL enligt vilken Kungl. Maj:t får medge
landstingskommun eller kommunalförbund mellan landstingskommun och
stad som inte tillhör landstingskommun att handlägga frågor om regionplanering.
Kommittén har emellertid inte ansett sig böra föreslå lagstiftningsåtgärder
av vidare omfattning än som behövs nu för att det skall
bli möjligt att samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholmsregionen
under en huvudman. Lämpligheten av generellt verkande regler
ankommer det på statsmakterna att bedöma. Inte heller synes förslag böra
läggas fram nu om kompetensområdet för ett blivande storlandsting. Lagstiftning
härom bör ske i samband med lagstiftningen om storlandstinget.

Kommittén har därför utarbetat ett förslag till en särskild författning
för regionplaneringens administration in. in. i stockholmstrakten vilket direkt
tar sikte på att till KSL föra över huvudmannaskapet för regionplaneringen
och därigenom åstadkomma en administrativ samordning av nuvarande
regionalt-kommunala arbetsuppgifter. Enligt förslaget får Kungl.
Maj:t förordna att regionplanefrågorna i Stockholms stad och övriga kommuner
i Stockholms län skall handläggas av ett kommunalförbund mellan
staden och landstingskommunen. Har sådant förordnande meddelats, skall
i fråga om förbundsbildning och handläggning av frågor angående region -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

plan IvFL lillämpas i stället för regleras i 128 §, 129 § första stycket samt
131 och 132 §§ BL. Regionplan och ändring i regionplan skall enligt förslaget
antas av förbundsfnllmäktige i kommunalförbundet. Kungl. Maj:t skall fastställa
planen eller ändringen och får därvid göra de avvikelser som kan anses
befogade med hänsyn till särmening som kommit fram i den nämnd
inom kommunalförbundet som upprättar förslag till regionplan, i förbundsstyrelsen
eller i förbundsfnllmäktige eller som uttalats av kommun inom
regionplaneområdet. Omfattar regionplaneområdet vid tidpunkten för förordnandet
kommun eller del av kommun utanför Stockholms län utfärdar
Kungl. Maj :t de bestämmelser som behövs för handläggning av regionplanefrågor
som berör den kommunen. Kostnaderna för att upprätta och ändra
regionplan skall i den mån de inte täcks av statsbidrag delas mellan förbundsmedlemmarna
efter skatteunderlag eller när det gäller kommun utanför
länet enligt grunder som Kungl. Maj:t föreskriver.

Kommittén föreslår också ändringar i KSL:s förbundsordning. Enligt
detta förslag skall särskild nämnd inom KSL ombesörja förvaltning och
verkställighet av förbundets uppgifter enligt BL, BS och särskilda bestämmelser
som gäller för regionplaneringen i stockholmstrakten. Förbundsstyrelsen
skall svara för förvaltning och verkställighet i övrigt.

Förslaget berör också frågor om upplösning och likvidation av stockholmstraktens
regionplaneförbund samt vissa personalfrågor.

Departementspromemorian

I promemorian betonas inledningsvis att samhällsutvecklingen skapat ett
ökat behov av fysisk översiktsplanering och att det sedan länge varit ett
önskemål att bl. a. finna effektiva former för regionplaneringen. Vidare
belyses utvecklingen av arbetet på att skapa lämpliga former för kommunal
samverkan i stockholmsregionen. Det konstateras, att man torde kunna
utgå från att ett storlandsting kommer till stånd och att detta får befogenhet
alt handlägga regionplanefrågor.

Det är enligt promemorian tydligt att tillskapandet av storlandstinget
kräver omfattande organisatoriska förberedelser. Ett viktigt led i dessa
förberedelser är att till KSL föra flera av de uppgifter som sedermera
skall ankomma på storlandstinget och att inom ramen för KSL bygga upp
en organisation lämpad att i huvudsakligen oförändrat skick föras över till
storlandstinget. Som huvudmännen för KSL och det blivande storlandstingets
har funnit är det från dessa synpunkter ändamålsenligt att handläggningen
av regionplanefrågorna i stockholmsregionen förs över till KSL.

På grund av det anförda bör enligt promemorian en lagändring företas
som gör det möjligt att anförtro handläggningen av regionplanefrågorna i

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

stockholmsregionen till KSL. Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari
1969. Frågan om huvudmannaskapet för regionplaneringen kommer visserligen
att i andra sammanhang prövas från en vidare synpunkt än som
här kan ske. Utan att föregripa resultatet av en sådan kommande prövning
bör man emellertid redan nu kunna öppna en möjlighet att föra upp handläggningen
av regionplaneringen på sekundärkommunal nivå också i andra
regioner när det är motiverat av kommunala samverkansbehov och andra
organisatoriska förhållanden motsvarande dem som föreligger i stockholmsregionen.
Frågan om att föra upp regionplaneringen på landstingskommunal
nivå bör vara beroende av en prövning från fall till fall av Kungl.
Maj:t. Vid prövningen torde särskilt beaktas de berörda primärkommunernas
inställning i frågan.

I promemorian föreslås således att Kungl. Maj :t ges befogenhet att förordna
att frågor om regionplan skall handläggas av landstingskommun eller
av kommunalförbund mellan landstingskommuner eller mellan en eller
flera landstingskommuner och stad som inte tillhör landstingskommun.

Stockholmstraktens regionplaneområde är inte identiskt med länet, dvs.
IvSL:s verksamhetsområde. Eu kommun inom regionplaneområdet ligger
utanför länet och några kommuner i länet hör inte till regionplaneförbundet.
Sistnämnda kommuner ingår helt eller delvis i kommunblock som även innefattar
områden i angränsande län. Den föreslagna befogenheten för landstingskommun
eller kommunalförbund att handlägga regionplanefrågor bör
enligt promemorian i fråga om den lokala anknytningen inte utformas på
annat sätt än landstingskommuns resp. kommunalförbunds kompetens i
övrigt. Regionplaneringen måste alltså ske för landstingskommunens resp.
förbundets område. Det innebär atl verksamheten inte får inskränkas till
viss del av området eller utsträckas utanför området. Detta bör komma till
uttryck genom att som förutsättning för förordnande om regionplanering
i landstingskommuns eller kommunalförbunds regi anges att regionplaneområdet
omfattar samtliga kommuner inom den eller de landstingskommuner
som berörs av förordnandet. För stockholmsregionens del betyder
det dels alt regionplaneområdet måste utsträckas till att omfatta också
de kommuner i Stockholms län som f. n. inte ingår i området, dels att den
kommun som ligger utanför länet men f. n. tillhör regionplaneområdet
måste uteslutas ur detta. Som en övergångsanordning i avvaktan på förestående
länsgränsjusteringar synes detta enligt promemorian inte behöva
innebära någon avsevärd nackdel. I den mån regionplanefrågor som berör
den förstnämnda gruppen av kommuner uppkommer måste frågorna lösas
efter samråd med övriga kommuner i kommunblocket, dvs. kommuner
utanför KSL. Kungl. Maj:t bör meddela föreskrift härom i samband med
förordnande för KSL att handlägga regionplanefrågorna. Försatt samarbete
i regionplanefrågor med den kommun utanför länet som f. n. hör till regionplaneområdet
kan t. v. komma till stånd i andra former än som föreskrivs

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

i byggnadslagstiftningen. Genom en sådan lösning föregrips inte kommande
ställningstaganden till justeringar av länsgränser.

1 promemorian sägs att tillräckliga skäl inte föreligger för att Kungl.
Maj:t utser ordförande i kommunalförbund som fått förordnande att ba
hand om regionplanering. Inte heller behövs enligt promemorian någon
motsvarighet till föreskriften att länsstyrelsen beslutar om förbundsordning
eller ändring i denna om enighet inte uppnås. Motsvarighet till dessa
bestämmelser för landstingskommun som har hand om regionplanering
är utesluten. Det finns enligt promemorian inte heller skäl att komplicera
de nya reglerna med särskilda föreskrifter som skulle hindra upplösning
av kommunalförbund eller utträde av medlem.

Befogenhet för Kungl. Kungl. Maj :t att vid fastställelse av regionplaneförslag
avvika från förslaget — som f. n. föreligger bl. a. om förbundsmedlem
gjorts erinran mot förslaget — bör när landstingskommun eller kommunalförbund
upprättat förslag finnas också om kommun inom regionplaneområdet
gjort erinran.

I landstingskommun och kommunalförbund bör enligt promemorian förslag
till regionplan upprättas av en regionplanenämnd. Det bör föreligga
valfrihet mellan att tillsätta en särskild regionplanenämnd och att låta
förvaltningsutskottet resp. förbundsstyrelsen eller annan befintlig nämnd
vara regionplanenämnd.

Bestämmelserna i BL om hur vissa kostnader skall förskjutas och fördelas
mellan förbundsmedlemmarna bör enligt promemorian i fråga om
kommunalförbund bli tillämpliga bara på kostnader för upprättande och
ändring av regionplan. Några motsvarande bestämmelser för landstingskommun
som handlägger regionplanefrågor kommer inte i fråga. Sådan
landstingskommuns möjligheter att få förskott av statsmedel för regionplanekostnader
torde böra närmare regleras av Kungl. Maj:t.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har nästan genomgående uppfattningen att huvudmannaskapet
för regionplaneringen i stockholm sregi onen
bör kunna föras upp på landstingskommunal nivå. En avvisande inställning
till departementspromemorians förslag i dess helhet redovisas
emellertid av lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, drätselkammaren
i Malmö, Sydvästra Skånes kommunalförbund och styrelsen för
Södra Hallands kommunalförbund. Kommunalfullmäktige i Saltsjöbaden
avstyrker uttryckligen att huvudmannaskapet för regionplaneringen i stockholmsregionen
förs över till KSL. Stadsfullmäktige i Södertälje och kommunalfullmäktige
i Järna anmäler tveksamhet inför förslaget.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet stryker un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

der vad som sägs i departementspromemorian om ett ökat behov av fysisk
översiktsplanering och ett skärpt krav på instrumenteten för eu sådan planering.
Det framstår enligt majoritetens mening som särskilt angeläget att
med hänsyn till de föreliggande akuta behoven nu tillgodose dessa önskemål
för stockholmsregionen. Från dessa synpunkter innebär förslaget om
möjlighet till ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen påtagliga fördelar.
Majoriteten tillstyrker därför sådana ändringar i byggnadslagstiftningen
som syftar till att i avbidan på att storlandstinget bildas göra det
möjligt att övergångsvis anförtro handläggningen av regionplanefrågorna
i stockholmsregionen till KSL.

De remissinstanser som avstyrker förslaget i denna del anser att frågan
om ändrat huvudmannaskap för regionplaneringen bör las upp i ett senare
sammanhang och prövas från en vidare synpunkt. Lantmäteristyrelsen
framhåller sålunda att man bör avvakta ett principiellt ställningstagande
till hur den översiktliga bebyggelseplaneringen inom ett län skall bedrivas
innan en lagändring sker. I stockholmstrakten kan under en övergångstid
KSL och sedermera storlandstinget om man så önskar ta över regionplaneringen
utan stöd av bestämmelser i BL. Det får visserligen till konsekvens
att blivande regionplan inte kan fastställas men värdet av en fastställelse
är enligt styrelsen begränsat. Kommunalfullmäktige i Saltsjöbaden
befarar att köpingens möjligheter att öva inflytande på regionplaneringen
i hög grad minskar om denna förs över på KSL.

Stadsfullmäktige i Östhammar tillstyrker förslaget under förutsättning
att samtliga kommuner blir representerade i den beslutande församlingen.
Vikten av en allsidig representation för landstingskommunens olika delar
och av goda förbindelser mellan regionplaneorganen och de primärkkomrnunala
planeringsorganen betonas av stadsfullmäktige i Djursholm, Nynäshamn
och Solna samt kommunalfullmäktige i Sollentuna och kommunalnämnden
i Tyresö. Kommunalfullmäktige i Almunge, som i och för sig
tillstyrker landstingskommunal regionplanering i stockholmsregionen, hemställer,
att kommunen — med hänsyn till att den tillhör Uppsala kommunblock
— bereds lagliga möjligheter att stå utanför regionplanearbetet
i stockholmsregionen, om deltagande i arbetet skulle aktualiseras före kommunens
sammanläggning med Uppsala stad.

Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att det
givetvis är väsentligt att de primärkommunala intressena inte i detta sammanhang
lider någon opåkallad inskränkning. Såvitt majoriteten kunnat
finna har emellertid dessa planintressen i rimlig omfattning tillvaratagits
i promemorieförslaget, bl. a. genom den möjlighet som öppnats för Kungl.
Maj :t att göra avvikelse från förslag till regionplan i den mån erinran mot
förslaget framställts av kommun eller samhälle inom regionplaneområdet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, överlantmätaren i länet, stadsfullmäktige i
Uppsala samt kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och Bälinge kommu -

Kungl. Maj. ts proposition nr 13!) år 1H68

ner betonar vikten av att primärkommuner och samarbetsnämnder för kommunblock
vid eller i gränsen till Stockholms län får tillfälle att utöva inflytande
på regionplaneringen i länet. Erinran från sådan kommun eller sådan
samarbetsnämnd bör vid fastställelseprövningen tillmätes samma betydelse
som erinran från kommun inom regionplaneområdet. Överlantmätaren
föreslår att i BS ges en uttrycklig bestämmelse att grannkommun alltid
skall beredas tillfälle att yttra sig över regionplaneförslag.

I frågan om möjlighet bör öppnas att också i andra regioner än
stockholmsregionen anförtro regionplaneringen åt landstingskommun
eller kommunalförbund i vilket landstingskommun ingår är remissopinionen
delad.

Ett stort antal remissinstanser avstyrker förslaget i denna del, nämligen
riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen och länsstyrelserna
i Uppsala, Södermanlands, Malmöhus, Hallands och Örebro län samt
en majoritet inom styrelsen för Svenska kommunförbundet. Länsstyrelserna
i Älvsborgs och Gävleborgs län anser att de föreslagna reglerna i vart
fall f. n. inte bör tillämpas annat än inom stockholmsregionen.

Planverket, vägverket, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus
samt Västmanlands län, en minoritet inom styrelsen för Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet tillstyrker förslaget i denna
del. Också naturvårdsverket tillstyrker förslaget men betonar vikten av
att en kommande allmän prövning av frågorna om handläggningen av samhällsplaneringen
sker för landet i dess helhet.

De kommunala organ, länsmyndigheter och andra instanser som yttrat
sig till länsstyrelserna över förslaget till en generell lösning intar följande
ståndpunkter. I Stockholms län tillstyrker alla utom kommunalfullmäktige
i Almunge och Salts jöbaden, medan tveksamhet uttalas av ett par andra
kommuner. I Uppsala län avstyrker länsarkitekten, överlantmätaren,
stadsfullmäktige i Uppsala, kommunalfullmäktige i Norra Hagunda och
Bälinge samt Upplands-Bro kommunalfullmäktiges kommitté för betänkanden
medan vägförvaltningen och kommunalfullmäktige i Oland tillstyrker.
I Södermanlands län tillstyrker alla utom stadsfullmäktige i Mariefred. I
Malmöhus län tillstyrker länsarkitekten, landstingets förvaltningsutskott
och Sydöstra Skånes samarbetskommitté förslaget medan drätselkammaren
i Malmö och Sydvästra Skånes kommunalförbund avstyrker. I Hallands län
tillstyrker landstingets förvaltningsutskott och en samarbetsnämnd förslaget
medan övriga avstyrker. I Göteborgs och Bohus län tillstyrker alla förslaget
med vissa reservationer. I Älvsborgs län tillstyrker alla. I Örebro län tillstyrker
landstingets förvaltningsutskott, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen
förslaget medan övriga avstyrker. I Västmanlands län tillstyrker
alla. I Gävleborgs län tillstyrker landstingets förvaltningsutskott förslaget
medan övriga avstyrker.

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

Praktiskt taget alla remissinstanser som avstyrker förslaget anför som
huvudskäl eller enda skäl för sin ståndpunkt att pågående eller avslutade
utredningar som kan inverka på frågan om ändrat huvudmannaskap inte
bör föregripas genom en lösning av det slag som föreslås i departementspromemorian.
Majoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet
anför sålunda att man visserligen vitsordar att det föreligger behov även
utanför stockholmsområdet av regionplanering i andra former än dem
byggnadslagstiftningen nu anvisar. Exempel på sådan pågående regionplanering
har också anförts i promemorian. Majoriteten anser det dock vara
nödvändigt att länsdemokratiutredningens betänkande samt ställningstagandet
till länsförvaltningens organisation avvaktas. Dessutom föreligger
risk för att man föregriper den utredning som i dessa delar anförtrotts byggnadslagstiftningskommittén.
Storlandstingskommittén vars utredning låg
till grund för framställningarna till Kungl. Maj :t av stadsfullmäktige i
Stockholm och Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, föreslog heller
inte lagstiftningsåtgärder i vidare omfattning än som behövs nu för att
kunna samordna de regionalt-kommunala uppgifterna i stockholmsregionen
under en huvudman. Ungefär samma synpunkter utvecklas på följande
sätt av länsstyrelsen i Malmöhus län.

Ett överförande av regionplaneringen från primärkommunala till landstingskommunala
organ innebär ett sådant kommunalrättsligt principiellt
ställningstagande att det inte bör göras genom en delreform i BL. Dessa
frågor bör lösas i samband med att ställning tas till dels de frågor som skall
behandlas av de sakkunniga som skall se över byggnadslagstiftningen, dels
frågorna om en ny länsindelning och länsstyrelsernas organisation och dels
de frågor som länsdemokratiutredningen har att framlägga förslag om.

Lantmäteristyrelsen framhåller att de skäl som anförs i departementspromemorian
för en lösning som avser andra områden än stockholmsregionen
är knapphändiga. Också länsstyrelserna i Hallands och Örebro län
anser att tillräckliga skäl för en generell lösning inte har anförts. Lantmäteristyrelsen
finner alt förslaget kommer att medföra en inte önskad stelhet
i och med att regionplaneområdena binds till nu gällande gränser för län
och landstingskommuner. Skall reformen genomföras bör del ske med den
uttryckliga motiveringen att det rör sig om försöksverksamhet och det bör
övervägas att tidsbegränsa förordnandena på lämpligt sätt. Eu sådan försöksverksamhet
synes i och för sig värdefull.

Enligt länsstyrelsen i Uppsala län finns det anledning atL anta att promemorians
förslag inte svarar mot något större praktiskt behov utanför stockholmsregionen.
Däremot kan vissa nackdelar befaras. Med en landstingskommunal
planering kan risk uppkomma att regionplaneringen kommer
att omfatta områden för vilka de administrativa gränserna blir styrande
och inte det reella planeringsbehovet. Olämpligt torde också vara, alt olika
organisatoriska lösningar kan komma till stånd inom skilda delar av landet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1968

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att BL:s regler om översiktlig
planering visat sig vara otillfredsställande och att nya former för denna
planering prövas på allt fler håll i landet. I Skåne har primärkommunerna
lunnit den lämpligaste organisationsformen för regionplanering vara kommunalförbundet
eller samarbete grundat på civilrättsliga avtal. Alla de för
en region gemensamma uppgifterna kan sammanföras hos en huvudman
som då kan ombesörja såväl markplanering som annan planering och även
dritt av kommunal verksamhet. Länsstyrelsen och olika länsorgan deltar
i verksamheten i samordnande syfte. Primärkommunerna har både vilja
och lörmåga att handlägga frågorna. En tillfredsställande organisation för
den översiktliga planeringen kan således komma till stånd utan de i promemorian
föreslagna ändringarna i BL.

Länsstyrelsen i Västmanlands län vill inte motsätta sig promemorians
förslag men förutsätter, att Kungl. Maj:t endast med stor försiktighet kommer
att använda sig av möjligheten att anförtro regionplaneringen åt sekundärkommun
och att så sker endast i fall där primärkommunerna är ense
om åtgärden.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget anser att de föreslagna alternativa
formerna för huvudmannaskapet kan vara ägnade att förstärka regionplaneringen
och underlätta plangenomförandet.

Minoriteten inom styrelsen för Svenska kommunförbundet anför att en
intensifierad planering på regional nivå tränger sig fram med oemotståndlig
kraft. Samtidigt sker också en systematisk utbyggnad av den statliga, regionala
planeringen, vilket får som konsekvens en försvagning av den kommunala
självstyrelsen. Kommunen får i allt mer ökad utsträckning ensidigt
ta de ekonomiska och övriga konsekvenserna av den statliga planeringen,
a ars bindande karaktär oavbrutet kommer att utvecklas. I denna situation
är det angeläget att skapa ett instrument för regional planering på det kommunala
planet. Därvid är landstinget, som är ett organ direkt underställt folket
i val, den naturliga arbetsformen. Det har egen beskattningsrätt och eu
organisation som kan byggas ut. Dess arbetsformer måste självfallet anpassas
till den nya arbetsuppgiften. Genom att förstärka det kommunala inflytandet
på regional nivå slår man vakt om självstyrelsetanken och lekmannainflytandet.
Minoriteten erinrar om att promemorians förslag inte
innebär att man nu binder sig för åtgärder av aktuell natur. Innebörden är
att man öppnar möjligheten för en framlida anpassning till de krav på regional
samverkan som utvecklingen kan påfordra. Det blir sålunda fråga om
tn prövning av Kungl. Maj:t från tall till tall med beaktande av de berörda
kommunernas synpunkter.

Landstingsförbundets styrelse har en liknande uppfattning och anför.

Det ökade planeringsbehovet bör enligt förbundsstyrelsens uppfattning
tillgodoses under sådana organisatoriska och administrativa former att den
kommunala självstyrelsen på såväl primär- som sekundärkommunal nivå
blir bestämmande. Den i promemorian föreslagna lösningen för region -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

planeringens utvidgning att omfatta även andra huvudmän än primärkommuner
kan landstingsförbundets styrelse helt ansluta sig till. Som också
föreslås i promemorian bör dessa möjligheter inte endast gälla för stockholmsregionen
utan även kunna ha giltighet för andra områden i landet
med liknande samverkansbehov.

Länsarkitekten i Malmöhus län anser att förslaget är av värde för Skånes
del, då den översiktliga planläggning som bedrivs inom kommunalförbunden
och de andra samarbetsorganisationerna effektivt kunde samordnas på
landstingskommunal basis.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott framhåller att landstingskommunerna
redan har ansvaret för planeringen inom vissa områden, t. ex.
inom sjukvården. Det torde vara lämpligt att — där det är ändamålsenligt
att samordna sjukvårdsplaneringen med den övriga regionplaneringen —
landstingskommunen får ett mera direkt inflytande på övrig regionplanering.
Också länsstyrelsen i Örebro län — som emellertid avstyrker förslaget
av andra skäl — anser att det är angeläget att skapa reglerade former för
planeringen som medför att den ekonomiska och fysiska planeringen integreras
och att ansvaret för den översiktliga fysiska paneringen blir helt
klarlagt. Liknande synpunkter anlägger länsstyrelsen i Malmöhus län —
som emellertid också avstyrker förslaget — och stadsfullmäktige i Göteborg.
Örebro läns landstings förvaltningsutskott betonar att det inom ett flertal
landstingskommuner i och för sig skulle vara lika naturligt som inom det
blivande storlandstinget för Stockholms län att landstinget blev huvudman
för regionplaneringen. I den mån landstingskommunerna är beredda att
skaffa och utveckla den erforderliga planeringsorganisationen bör hinder
inte möta för sekundärkommunerna att påta sig huvudmannaskapet för regionplaneringen
.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, stadsfullmäktige i Göteborg,
Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, länsarkitekten i
Hallands län och styrelsen för Södra Hallands kommunalförbund framhåller
att förslaget inte kan tillämpas för Västsveriges del på grund av den landstingskommunala
indelning som råder där. Länsstyrelsen vill emellertid med
hänsyn till syftemålet med de föreslagna ändringarna och till angelägenheten
av att de kan träda i kraft den 1 januari 1969 inte ifrågasätta en omarbetning
av förslaget i detta sammanhang. Stadsfullmäktige i Göteborg förordar
däremot en omarbetning så att förslaget också kan tillämpas i en sådan
region som göteborgsregionen. Förvaltningsutskottet har samma inställning
och anser sålunda att också delar av en eller flera landstingskommuner bör
kunna bli föremål för regionplanering i landstingskommunal regi. Också
Hallands läns landstings förvaltningsutskott sätter i fråga om landstingskommunalt
huvudmannaskap skall få förekomma endast om regionplaneområdet
omfattar samtliga primärkommuner inom en landstingskommun.
Den innebörd som den landstingskommunal kompetensen getts i rätts -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

praxis synes inte utesluta att landstingskommun kan vara huvudman för
regionplanering, även om landstingskommunen delas på flera regionplaneområden
eller om regionplanering aktualiseras endast för en del av landstingskommunens
område.

Departementschefen

Samhällsutvecklingen har skapat ett ökat behov av fysisk översiktsplanering
och skärpt kraven på instrumenten för sådan planering. Nuvarande
regler om regionplanering är emellertid inte helt ändamålsenliga. Ett uttryck
för detta är att fastställda regionplaner finns endast i mycket begränsad omfattning
och att den interkommunala fysiska planeringen på flera håll i stället
sker i former som inte är lagreglerade. Det har därför sedan länge varit
ett önskemål att finna effektivare former för regionplaneringen. 1951 års
byggnadsutredning fick genom beslut år 1957 i uppdrag att föreslå åtgärder
för att få till stånd samordning i organisationen av regionplanearbetet
och genomföra förenklingar i själva planinstitutet (1958 års riksdagsberättelse
K: 13 s. 107). Detta arbete kom inte att slutföras. Enligt bemyndigande
av Kungl. Maj:t den 29 mars 1968 har jag den 26 april 1968 tillkallat sju
sakkunniga för översyn av byggnadslagstiftningen. I direktiven sägs att
möjligheter att uppdra regionplaneringen åt annan huvudman än ett regionplaneförbund,
dvs. förbund av primärkommuner, bör finnas.

Inom stockholmsregionen har frågan om formen för den kommunala
samverkan över huvud taget länge varit aktuell. Redan år 1947 väcktes av
1944 års kommitté för kommunal samverkan tanken på ett s. k. storlandsting
för regionen som skulle ha — utöver sedvanliga landstingsuppgifter —
uppgiften att upprätta regionplan för Storstockholm och verka för dess genomförande
(SOU 1947: 30). När riktlinjerna för den nu pågående reformen
av den kommunala indelningen fastställdes (prop. 1961: 180, KU 1962: 1,
rskr 64) anfördes att kommunindelningsfrågorna i Stockholms-, göteborgsoch
malmöregionerna fick lösas efter andra principer än som vid tillfället
slogs fast för landet i övrigt (prop. 180 s. 93). Kungl. Maj:ts planer för länens
indelning i kommuner (jfr. SFS 1964: 162) omfattar inte Stockholm.

De nu aktuella planerna på ett samgående den 1 januari 1971 mellan
Stockholms stad och Stockholms läns landstingskommun syftar till att lösa
flera viktiga kommunala samverkansfrågor. EU led i planerna är att regionplaneringen
för hela regionen efter samgåendet skall handhas av landstingskommunen.
Förslag till författning för landstinget efter samgåendet har
upprättats av en statlig utredningsman. I förslaget, som remissbehandlas
f. n., förutsätts att landstingskommunen skall handha regionplaneringen.
Jag räknar med att proposition på grundval av förslaget kommer att avlåtas
till 1969 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Man kan förutsätta att samgåendet mellan staden och landstingskommunen
kommer att ske enligt planerna. Departementspromemorians förslag
innebär bl. a. att landstingskommunen efter samgåendet kan bli huvudman
för regionplaneringen. Bara någon enstaka remissinstans har velat motsätta
sig att regionplaneringen i stockholmsregionen skall kunna föras över till
KSL eller, senare, den blivande landstingskommunen. En sådan ordning kan
innebära en ändamålsenlig lösning av flera av de särskilda kommunala
samverkansproblem som föreligger i stockholmsregionen och jag förordar
därför att förslaget genomförs.

Som tidigare nämnts är utgångspunkten att samgåendet mellan Stockholms
stad och landstingskommunen skall ske den 1 januari 1971. Det är
tvdligt att samgåendet måste föregås av omfattande organisatoriska förberedelser.
Ett viktigt led i dessa förberedelser är att till KSL föra flera av de
uppgifter som sedermera skall ankomma på landstingskommunen och att
inom ramen för KSL bygga upp en organisation lämpad att i huvudsakligen
oförändrat skick föras över till denna. Som huvudmännen för KSL och den
blivande landstingskommunen har funnit och som framhålls i departementspromemorian
torde det vara från dessa synpunkter ändamålsenligt att handläggningen
av regionplanefrågorna i stockholmsregionen snarast förs över
till KSL. Möjlighet bör alltså öppnas att göra också KSL till huvudman för
regionplanefrågor.

I departementspromemorian föreslås att också i andra regioner regionplaneringen
skall kunna handhas på landstingskommunal nivå, när det är
motiverat av kommunala samverkansbehov och andra organisatoriska förhållanden
motsvarande dem som föreligger i stockholmsregionen. Förslaget
avsåg inte att föregripa den prövning från en vidare synpunkt av frågan
om huvudmannaskapet för regionplaneringen som kommer att ske i annat
sammanhang.

Under remissbehandlingen har emellertid förslaget i den här delen på
några håll uppfattats som ett principiellt ställningstagande i denna fråga.
På grund bl. a. av remissutfallet står det vidare klart att det praktiska behovet
av att genomföra förslaget är starkt begränsat. Jag är av den uppfattningen
att ett principiellt ställningstagande i frågan inte bör göras nu. För
att ingen tvekan skall behöva råda om åt! ett sådant kommer att anstå bör
förslaget i denna del inte genomföras.

Jag föreslår alltså att särskilda regler ges som möjliggör alt anförtro
regionplaneringen i stockholmsregionen åt KSL eller, om Stockholms stad
inträder i landstingskommunen, åt denna. Det bör bero på Kungl. Maj:ts
förordnande om regionplaneringen skall anförtros KSL resp. landstingskommunen.

Frågan om landstingskommuns allmänna kompetens att för planering
och samordning vidta åtgärder som hänför sig bara till en del av landstingskommunen
utreds f. n. inom kommunalrättskommittén (1966 års riksdags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 13!) år 1068

berättelse In: 5 s. 370). För stockholmsregionens del har motsvarande fråga
behandlats av den utredningsman som lagt fram förslag till lagbestämmelser
för landstinget i Stockholms län efter samgåendet. Med hänsyn härtill
bör ifrågavarande bestämmelser — som föreslagits i departementspromemorian
och godtagits av remissinstanser med anknytning till Stockholmsregionen
— utformas så att som förutsättning för att KSL resp. landstingskommunen
skall få ha hand om regionplaneringen skall gälla att regionplaneområdet
motsvarar den blivande landstingskommunens område. Det
betyder dels att regionplaneområdet, vars omfattning bestäms av Kungl.
Maj :t, måste utsträckas till att omfatta också de kommuner i Stockholms
län som f. n. inle ingår i området, dels att den kommun som ligger utanför
länet men f. n. tillhör regionplaneområdet måste uteslutas ur detta. Som en
över gångsanordning i avvaktan på förestående länsgränsjusteringar synes
detta inte behöva innebära någon avsevärd nackdel. I den mån regionplanefrågor
berör den förstnämnda gruppen av kommuner måste frågorna lösas
i samråd med övriga kommuner i kommunblocket, dvs. kommuner utanför
KSL. Kungl. Maj :t kan meddela föreskrift härom i samband med förordnande
för KSL att handlägga regionplanefrågor. Några lagbestämmelser i syfte
att säkerställa sådant samråd — några remissinstanser har föreslagit bestämmelser
av det slaget — torde därför inte behövas. Fortsatt samarbete
med den kommun utanför länet som f. n. hör till regionplaneområdet kan
tills vidare komma till stånd i andra former än som föreskrivs i lagstiftningen.

Tillräckliga skäl för att Kungl. Maj:t — i likhet med vad som gäller i
fråga om regionplaneförbund — utser ordförande i KSL, om förbundet fått
förordnande att ha hand om regionplaneringen, synes inte föreligga. Eftersom
för sådant förordnande måste förutsättas enighet mellan förbundsmedlemmama
i fråga om formerna för regionplaneverksamheten, synes inte
heller behövas någon motsvarighet till föreskriften att länsstyrelsen beslutar
om förbundsordningen eller om ändring i denna om enighet inte
uppnås. Motsvarighet till dessa bestämmelser för landstingskommunen är
utesluten. Det synes inte heller finnas skäl att komplicera de nya reglerna
med särskilda föreskrifter som skulle hindra upplösning av kommunalförbundet
eller utträde av medlem.

Förslag till regionplan upprättas i regionplaneförbund av förbundsstyrelsen.
I KSL eller landstingskommunen bör förslag upprättas av en regionplanenämnd.
Det bör föreligga valfrihet mellan att tillsätta en särskild
nämnd som regionplanenämnd eller att låta förvaltningsutskottet resp. förbundsstyrelsen
eller annan befintlig nämnd vara regionplanenämnd. För
särskilt tillsatt regionplanenämnd bör bestämmelserna om landstingskommuns
förvaltningsutskott resp. kommuns styrelse i huvudsak äga motsvarande
tillämpning.

Att förslag till regionplan skall upprättas av regionplanenämnden inne -

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1968

bär inte att styrelsen i KSL eller landstingskommunen skall kopplas bort från
beredningsförfarandet, om annan nämnd än styrelsen är regionplanenämnd.
Beredning av ärendet om förslag till regionplan skall alltid i sista hand ske
i styrelsen.

Befogenhet för Kungl. Maj :t att vid fastställelse av regionplaneförslag
avvika från förslaget — som f. n. föreligger bl. a. i fall då förbundsmedlem
gjort erinran mot förslaget — bör när landstingskommun eller kommunalförbund
upprättat förslag finnas också om kommun inom regionplaneområdet
gjort erinran. Att som några remissinstanser föreslagit utsträcka
denna verkan till yttrande från vissa kommuner utanför regionplaneområdet
eller från samarbetsnämnd för kommunblock i eller vid gränsen till området
skulle däremot enligt min mening föra för långt. Det intresse som
man velat tillgodose genom detta förslag torde bli tillräckligt beaktad genom
det samrådsförfarande som jag berört tidigare.

Har avvikande mening i fråga om antaget förslag till regionplan uttalats
inom regionplanenämnd, bör sådan särmening liksom fallet är med särmening
som uttalats inom styrelsen i regionplaneförbund kunna föranleda avvikelse
från planförslaget. Detsamma bör gälla om särmening uttalats inom
styrelsen i KSL eller landstingskommunen, om styrelsen inte är regionplanenämnd.

I fråga om regionplanekostnaderna bör BL:s regler för regionplaneförbund
i 132 § äga motsvarande tillämpning på KSL. Någon motsvarighet till
dessa regler för landstingskommunen kommer inte i fråga. Vidare bör bestämmelserna
i 133 § BL om förfarandet i fall då regionplaneförbund underlåter
att upprätta förslag till regionplan eller till ändring i regionplan och
bestämmelserna i 149 § första stycket första punkten om talan mot beslut
om regionplan äga motsvarande tillämpning, när KSL eller landstingskommunen
har hand om regionplanefrågorna.

Jag föreslår att särbestämmelserna för handläggningen av frågor om
regionplan för kommunerna i Stockholms län utformas i enlighet med vad
jag har anfört nu. De bör träda i kraft den 1 januari 1969.

Reglerna bör inte belasta BL utan ges i en särskild lag. I BL bör endast
sägas att för handläggningen av dessa frågor finns särskilda bestämmelser.
I övrigt gäller givetvis de allmänna bestämmelserna om regionplan också
för stockholmsregionen, t. ex. BL:s bestämmelser om regionplans rättsverkningar
och detaljbestämmelser na i BS om förfarandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1968

Hemställan

I enlighet med vad jag anfört i det föregående har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 128 § byggnadslagen den 30 juni 1951 (nr
■385),

2) lag angående handläggning av frågor om regionplan för kommunerna
i Stockholms län.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

WARCUS BOKTR. STHLM 1968 680435