Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

1

Nr 63

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående organisation av ett
läromedels för lag; given Stockholms slott den 15 mars
1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett företag bildas med uppgift att bedriva förlagsverksamhet
på utbildningsväsendets område i syfte särskilt att utveckla och förbättra
läromedelsproduktionen. Avtal har — under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande
— träffats mellan staten, Svenska kommunförbundet och Kooperativa
förbundet om att driva verksamheten i ett gemensamt ägt aktiebolag. Företaget
skall bildas genom att skolöverstyrelsens förlag sammanförs med det av Svenska
kommunförbundet och Kooperativa förbundet samägda Bokförlaget Liber AB.

Det nya förlaget beräknas kunna träda i funktion den 1 juli 1969.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968.

1 samt.

Nr 63

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15 mars
1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
Wickman, Moberg.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisation av ett läromedelsförlag
samt anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1968

3

Inledning

Kungl. Maj:t uppdrog den 28 juni 1962 åt statskontoret att i samråd med riksrevisionsverket
verkställa utredning rörande den statliga publiceringsverksamhetens
finansiering.

Statskontoret har med skrivelse den 9 december 1966 överlämnat betänkandet
Statlig publicering (SOU 1967: 5).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten över Skåne
och Blekinge, försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen,
riksförsäkringsverket, medicinalstyrelsen, poststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, länsstyrelserna
i Kronobergs och Kopparbergs län, statistiska centralbyrån, kungliga biblioteket,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk,
lantbrukshögskolan, statens pris- och kartellnämnd, statens institut för konsumentfrågor,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, offentlighetskommittén,
läromedelsutredningen (LU), rikspolisstyrelsen, marinförvaltningen,
flygförvaltningen, telestyrelsen, nordiska museets nämnd, fiskeristyrelsen, jordbrukets
upplysningsnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor, styrelsen för riksdagens förvaltningskontor,
styrelsen för riksdagsbiblioteket, annonsbyråernas förening (AF), Grafiska arbetsgivare-
och industriorganisationema (GAI), Landsorganisationen i Sverige (LO),
Svenska bokförläggareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska Reproduktions
AB (SRA), Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
industriförbund.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden från konsistorierna vid universiteten
i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, karolinska institutet, Chalmers
tekniska högskola och handelshögskolan i Göteborg. Kommerskollegium har
bifogat yttrande från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare och
handelskammaren i Göteborg.

Skrivelse har vidare inkommit från AB Svensk Byggtjänst.

På grundval av statskontorets utredning har Kungl. Maj:t tidigare denna dag på
hemställan av chefen för finansdepartementet beslutat förelägga riksdagen prop.
1968: 62 angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten. Statskontorets
i betänkandet framlagda förslag rörande skolöverstyrelsens förlag behandlas
emellertid inte i sagda proposition.

Jag anhåller nu att på grundval av statskontorets förslag i sistnämnda hänseende
få ta upp fråga om bildande av ett läromedelsförlag. I samband med beredningen
av detta ärende har förhandlingar förts och överenskommelse träffats med Svenska
kommunförbundet och Kooperativa förbundet om samverkan i läromedelsförlag.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 63

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Statskontorets utredning

I statskontorets utredning lämnas bl. a. följande uppgifter om förlagsverksamheten
vid skolöverstyrelsens förlag (SÖ-förlaget).

SÖ-förlaget har växt fram och arbetar som ett serviceförlag inom skolöverstyrelsen.
Förlagets existens är direkt betingad av skolöverstyrelsens strävan att genom
tryckta anvisningar och utveckling av lämpliga och riktgivande läroböcker
och andra hjälpmedel aktivt medverka till undervisningens utformning och ett
snabbt genomförande av skolreformerna ur såväl organisatorisk och administrativ
synpunkt som beträffande de pedagogiska metoderna. Utvecklingen av förlagets
utgivning och arbetsformer kan därför ses som en funktion av skolöverstyrelsens
successivt ökade åtaganden i dessa avseenden.

Det nuvarande SÖ-förlaget har sitt ursprung i den gamla skolöverstyrelsens förlagsverksamhet
och i den tidigare yrkesöverstyrelsens bokdetalj. Den förra utvecklades
under 1940-talet och bygger formellt på ett beslut av Kungl. Maj:t den 10
februari 1950. Enligt beslutet har skolöverstyrelsen rätt »att utgiva publikationer,
som befinnas erforderliga för ett ändamålsenligt bedrivande av arbetet vid de överstyrelsen
underställda läroanstalterna och vilkas utgivande beräknas kunna bekostas
genom till överstyrelsen inflytande inkomster av sålunda utgivna publikationer».
I beslut den 25 juli 1958 medgav Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen rätt att låta publikationsverksamheten
omfatta även framställning och försäljning av sådana pedagogiska
hjälpmedel som smalfilm, tonband, bildband och grammofonskivor. För
yrkesöverstyrelsens bokdetalj angavs vissa motsvarande principer i instruktionen
för överstyrelsen.

De båda tidigare förlagsenhetema arbetade i nära anslutning till övriga arbetsenheter
inom respektive överstyrelse och utan klar avgränsning vare sig i fråga om
arbetet med framställningen av publikationer eller ur ekonomisk synpunkt. Detta
till trots fick verksamheterna stor omfattning med relativt breda sortiment och utvecklades
— särskilt inom skolöverstyrelsen — ganska långt i riktning mot självfinansiering.

Utvecklingen av de båda förlagsenhetemas försäljning av skrifter, AV-material
och övningsmateriel kan belysas med följande uppgifter om den totala försäljningen
under några budgetår (avrundade belopp). Uppgifterna avser såväl egen produktion
som distribution för andra förlag.

Budgetår

Skolöverstyrelsens

Yrkesöverstyrelsens

förlagsverksamhet

bokdetalj

1960/61

246 000 kr

740 000 kr

1963/64

846 000 kr

715 000 kr

1964/65

1 369 000 kr

915 000 kr

Kungl. Maj.is proposition nr 63 år 1968

5

I anslutning till sammanslagningen av de båda tidigare överstyrelserna till nya
skolöverstyrelsen och inför den ökade mängden av åtaganden för förlagsverksamheterna
gjordes hösten 1964 i samråd med statskontoret en utredning, som ledde
till beslut av verksledningen om att förlagsenheterna skulle sammanföras och omorganiseras
till ett mera reguljärt förlag inom skolöverstyrelsens ram. Det nya förlaget
skulle utvecklas till en ekonomiskt självbärande förlagsverksamhet med adekvata
arbetsmetoder och resurser för en utökad och fackmässig produktion. Efter
omorganisationen har försäljningen fortsatt att öka trots att den nya förlagsorganisationens
större produktionskapacitet endast i mindre utsträckning hunnit medföra
ett utökat försäljningsunderlag.

I december 1964 anställdes en förlagschef och därefter utformades riktlinjer
för den nya förlagsorganisationen. Under 1965 har dessa riktlinjer till stor del omsatts
i vad gäller den konkreta utformningen av förlagets organisation och arbetsrutiner,
anskaffningen av lokaler och personalresurser samt utvecklingen av marknadsföringen
och etableringen av förlaget utåt. Därvid har noggrannare erfarenheter
och övervägande om uppgifterna för förlaget motiverat en i viss mån annan omfattning
och organisation av verksamheten än vad man tidigare utgick ifrån.

Den nuvarande förlagsverksamheten drivs i vissa avseenden som andra reguljära
förlag och har bl. a. samma inre organisation samt personal med samma funktioner
och tjänsteställning som dessa. Att förlaget arbetar inom ramen för den
statliga förvaltningen och i nära kontakt med övriga arbetsenheter inom skolöverstyrelsen
innebär å andra sidan vissa särdrag beträffande administration, ekonomiska
principer, produktval och produktutformning.

Förlagets personal uppgår till drygt 301 personer som fördelar sig på administration,
redaktion och produktion, expedition och lager samt en utställnings- och
butikslokal. Specialredaktionerna för »Aktuellt från skolöverstyrelsen» respektive
»Pedagogiska Meddelanden från skolöverstyrelsen» finansieras dessutom av förlaget.
Ur organisatorisk och juridisk synpunkt är förlaget en arbetsenhet inom
överstyrelsen.

SÖ-förlagets uppgift är att vara ett serviceförlag åt skolöverstyrelsen och för skolöverstyrelsen
väsentliga områden genom att ombesörja en självfinansierande och
fackmässig förlagsproduktion av det omfattande material som framkommer i anslutning
till skolöverstyrelsens egen verksamhet och av annat material för skolöverstyrelsens
intresseområde vars utgivning och utformning skolöverstyrelsen vill
främja och påverka. För att denna utgivning skall ske med bästa ekonomi och
utförande bör förlaget arbeta efter företagsekonomiska och strikt affärsmässiga
principer och med de resurser och metoder som krävs för en rationell avlastning
av övriga arbetsenheter, dvs. med de arbetsuppgifter kring framställningen och
distributionen av trycksaker och andra förlagsprodukter som kräver redaktionell och
grafisk yrkeskunskap.

Av den ekonomiska målsättningen följer bl. a. att förlaget måste eftersträva
täckning av alla kostnader och i princip ta betalt för alla produkter och tjänster.

1 Uppgiften avser förhållandena i november 1965. I februari 1968 uppgick personalen till drygt
50 personer.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Detta gäller i lika mån i förhållande till skolöverstyrelsen. Ur ekonomisk synpunkt
kan förlaget betraktas som fristående och har en avräkning med skolöverstyrelsen
som i princip innebär att förlaget å ena sidan får betalt för alla produkter
som levereras till skolöverstyrelsen men å andra sidan belastas med de
kostnader överstyrelsen har för förlaget. Självbärighetsprincipen och den fullständiga
kostnadsredovisningen syftar till en prissättning som så långt möjligt låter
produkterna bära sina verkliga kostnader, dvs. utöver de direkta framställningskostnaderna
även del i förlagets allmänna omkostnader. Vid prissättningen utgår
man dock inte från självkostnaderna för den enskilda titeln i snävare mening utan
beaktar genom den valda kalkylmetodiken och vissa generella pålägg, som avstäms
mot bokföringsresultatet för den samlade förlagsrörelsen, förlagets kalkylerade
styckekostnad för titeln i fråga. Så långt det är rimligt bör inom ramen för förlagets
ekonomi mera lönsamma titlar få stödja de titlar som kan säljas endast i
mindre upplagor och därför annars skulle bli alltför dyra. Av målsättningen följer
också att förlaget bör bedriva en aktiv utgivningspolitik och marknadsföring för att
skapa ekonomiskt underlag för en produktion av god kvalitet och även för en
sådan mindre lönsam utgivning som är angelägen för skolöverstyrelsen.

Förlaget är inte i egentlig mening vinstdrivande men eftersträvar utöver kostnadstäckning
marginaler som ger tillräckligt utrymme för balansering av ekonomin
från år till år. Verksamheten skall finansieras med försäljningsintäkterna. Anslagsmedel
tillförs inte förlaget annat än i den meningen att visst material som utformas
till förlagsprodukter kan ha bekostats med anslagsmedel, normalt kommer detta
till uttryck i ett lägre pris på produkten.

I betänkandet framhålls att fördelarna av ett eget förlag inom skolöverstyrelsen
och en förlagsproduktion i nära samarbete med de olika arbetsenheterna inom styrelsen
är många. Det betonas särskilt att det underlag som försäljningen skapar
gör det möjligt för skolöverstyrelsen att i egen regi publicera och till undervisningsväsendets
förfogande ställa även resultatet av det interna arbetet, bl. a. det omfattande
utvecklingsarbetet. Detta gäller olika slags publikationer men också filmer
och annat AV-materiel, som ofta inte kan produceras på rent kommersiell bas.
En aktiv marknadsföring skapar effektiva distributionskanaler till avnämarna och
medverkar till en ökad spridning av den önskvärda utgivningen. Det kan vidare i
vissa fall vara en fördel att förlaget kan rekommendera produkterna i fria former
utan karaktär av åläggande från skolöverstyrelsen.

Förlagets utgivning och försäljning av skrifter, AV-materiel och övningsmateriel
avser enligt redogörelsen i stort sett följande kategorier:

1. anvisningar för skolan beträffande såväl administration och organisation som
själva undervisningen (serviceutgivning),

2. hjälpmedel för sådana elevkategorier som är för små för att normalt utgöra
underlaget för en rent kommersiell försäljning (bristutgivning),

3. rapporter, metodiska anvisningar och hjälpmedel som framkommer i anslutning
till det pedagogiska utvecklingsarbetet i skolöverstyrelsens regi (nyprodukt-utgivning),

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968 7

4. hjälpmedel i anslutning till nya undervisningsformer och nya ämnen i den utsträckning
som skolöverstyrelsen vill medverka till utformningen av och försörjningen
med adekvata hjälpmedel (nymetod-utgivning).

Förlagets försäljning av såväl egna produkter som av förlagsprodukter i distribution
för andra riktar sig i första hand till skolor och anknytande institutioner
men även till allmänheten. Förlaget har — till skillnad från andra förlag — till
största delen direktförsäljning men säljer även genom bokhandeln (med gängse
rabatter). En del av produktionen och försäljningen avser beställningar av hela
upplagor från skolöverstyrelsens sida. På marknadssidan inriktas arbetet på att
skapa effektivare produktinformation och distributionsformer för att i enlighet med
förlagets ekonomiska målsättning och principer uppnå bästa möjliga försäljningsresultat.
Därvid utnyttjas alla de informationsvägar och reklammetoder som bedöms
vara effektiva såsom informationsbrev och kataloger till kundkretsen, annonser,
recensions- och friexemplar i informerande syfte, utställningar, påseendeförsäljning
samt direkta säljkontakter med inköpande instanser.

Statskontoret erinrar i sin utredning om att utgivningen av läroböcker
i olika sammanhang varit föremål för statsmakternas intresse, senast genom
motioner till 1964 års riksdag då frågan om samhälleliga insatser för tillskapande
av ett skolboksförlag aktualiserades (I: 56 och II: 73 samt I: 315 och
II: 413). I anledning av de båda sistnämnda motionerna förordade riksdagen en utredning
om produktion och granskning av bl. a. läroboksmateriel, varvid även frågan
om ett samhällsägt skolboksförlag borde beaktas. Utredningen skulle vara
helt förutsättningslös och även pröva spörsmålet om förlag i form av t. ex. ett av
kommunerna och staten gemensamt ägt företag (SäU 1, rskr 407). Statskontoret
påpekar vidare att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari 1966 tillkallats
sakkunniga för att verkställa utredning rörande produktion och granskning
av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel m. m. Statskontoret framhåller
att i direktiven för utredningen nämns som en av de sakkunnigas viktigaste
uppgifter att utreda frågan om inrättande av ett samhällsägt förlag för produktion
av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel.

För att tillgodose önskemålet om att de enskilda myndigheterna skall kunna erhålla
ökad service i trycknings- och publiceringsfrågor
föreslår statskontoret en förstärkning av de centrala resurserna härför. Statskontoret
diskuterar tva alternativ för en sadan förstärkning. Enligt det ena alternativet
skall all statlig central serviceverksamhet i trycknings- och publiceringsfrågor ankomma
på SRA. Bolagets nuvarande organisation skall för ändamålet ändras och
utökas på så sätt att tre skilda företag skapas — ett för tryckeriverksamhet, ett för
allmän förlagsrörelse och distribution samt ett för speciell förlagsrörelse genom
överföring till SRA av det nuvarande SÖ-förlaget. Enligt det andra alternativet
delas den statliga trycknings- och publiceringsverksamheten upp i en kommersiell
och en icke-kommersiell del. Den kommersiella verksamheten skall enligt detta

alternativ ankomma på två till SRA knutna förlag, motsvarande _ organisato 1**

•— Bihans till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 63

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

riskt sett — de förlag som skapas enligt det först nämnda alternativet. För den
icke-kommersiella verksamheten inrättas ett centralt serviceorgan. Som icke-kommersiell
verksamhet betraktar statskontoret dels uppgifter av förvaltningsmässig
karaktär, såsom normgivning, remiss- och statsbidragsärenden m. m„ dels serviceuppgifter
rörande produktionen av ej prisbelagda publikationer, blanketter m. m.
Centralorganet skall som företrädare för staten även svara för att avtal träffas med
förlagen om utgivningen av kommersiella, dvs. prisbelagda, statliga publikationer.

De två organisationsalternativen har båda enligt statskontorets mening fördelar
och nackdelar. Att klart förorda ettdera synes statskontoret för närvarande svårt
med hänsyn till att konsekvenserna av tillämpningen av respektive förslag f. n.
knappast med större säkerhet torde kunna överblickas i hela sin vidd. Statskontoret
föreslår därför att förevarande frågor tills vidare löses enligt i huvudsak följande
riktlinjer. Två med SRA:s verksamhet samordnade företag inrättas, nämligen ett
allmänt förlag med distribution och ett speciellt förlag för produktion av läromedel.
Det senare bildas genom att SÖ-förlaget överförs till SR A. Båda förlagens verksamhet
begränsas till utgivning av kommersiella publikationer. De bör dock ha
möjlighet att försöksvis åtaga sig uppgifter rörande icke-kommersiellt tryck. Som
skäl för att överföra SÖ-förlaget till SRA anför statskontoret att redogörelsen för
förlagets verksamhet synes utvisa att någon slutgiltig utformning av förlagets organisation
ännu inte kommit till stånd. Det har därför ansetts naturligt att i förevarande
sammanhang samordna SÖ-förlagets verksamhet med SRA:s med hänsyn
till de fördelar som en sådan koncentration av statlig förlagsrörelse erbjuder. Samtidigt
härmed skulle SÖ-förlaget enligt statskontoret få en självständig ställning och
eget ekonomiskt ansvar.

En överföring av statliga förlagsuppgifter till förlag som knyts till SRA kommer
enligt statskontoret att innebära relativt betydande förändringar inom den statliga
publiceringsverksamheten. Man måste även beakta åtskilliga faktorer särskilt
sådana som bär att göra med publikationernas marknadsföring — vars effekt
för närvarande är föga känd. Av dessa skäl samt på grund av att den organisatoriska
uppbyggnaden av de nya förlagen kräver tid förordar statskontoret ett successivt
överförande av arbetsuppgifterna.

Samtidigt som arbetsuppgifter förs över till de nya förlagen drivs en särskild
försöksverksamhet. Försöksverksamheten bör syfta till att pröva om det är lämpligt
att föra över även arbetsuppgifter av förvaltningsmässig natur jämte serviceuppgifter
avseende icke-kommersiellt tryck till de nya förlagen. Erfarenheterna
från försöksverksamheten bör läggas till grund för ett framtida slutligt ställningstagande
i organisationsfrågan. Försöksverksamheten bedöms böra pågå under två
till fyra år. En försöksperiod av denna omfattning ger enligt statskontoret bl. a.
möjlighet att avvakta LU:s ställningstagande i fråga om en samhällsägd förlagsverksamhet
för framställning av pedagogiska hjälpmedel.

Ansvaret för genomförandet av föreslagna åtgärder bör under försöksperioden
åvila en särskild arbetsgrupp. Statskontorets nuvarande tryckeriexpedition behålls
i princip oförändrad under perioden.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Tre av statskontorets styrelseledamöter reserverade sig med instämmande av tre
experter mot förslaget att samordna de två förlagen med SRA. Reservanterna fann
att föreslagna förlag borde organiseras som ett fristående statligt aktiebolag.

I utredningsarbetets slutskede samrådde statskontoret med skolöverstyrelsen
beträffande vissa avsnitt i en preliminär redogörelse för sina
förslag. Skolöverstyrelsens yttrande i samband härmed redovisas i statskontorets
betänkande.

Skolöverstyrelsen framhåller att Sö-förlagets omsättning alltjämt ökar trots att
verksamheten och produktionen hålls inom de fyra för förlaget uppställda utgivningsprinciperna,
serviceutgivning, bristutgivning, nyprodukt-utgivning och nymetod-utgivning.
Det finns också skäl som talar för att verksamheten, även inom den
angivna ganska snäva ramen, kommer att fortsätta att öka i omfattning. Det är enligt
överstyrelsen närmast tre omständigheter som motiverar denna bedömning.

För att skolöverstyrelsen skall kunna bidra till att i ökad omfattning ge den
service till skolvärlden, som är en av skolöverstyrelsens fyra huvuduppgifter, måste
med säkerhet ett för varje ar ökande antal av studieplaner, informationsskrifter,
broschyrer för yrkesorientering, handledningar i administrativa och organisatoriska
frågor, anvisningar i pedagogiska frågor, satser med fortbildningsmateriel m. m.
komma att fordras. Inom skolöverstyrelsen bedrivs vidare ett omfattande pedagogiskt
utvecklingsarbete. Detta måste med nödvändighet vara jämförelsevis långsiktigt.
Det är därför visserligen först i ett sent stadium i ett utvecklingsprojekt som
man kan räkna med att detta frambringar resultat som fordrar förlagstekniska
åtgärder, men när resultat föreligger krävs avsevärda insatser från SÖ-förlagets
sida, insatser som måste fullgöras i samverkan med de i projektet engagerade.
Motsvarande gäller naturligtvis också det utvecklingsarbete på skolbyggnadsområdet
som kontinuerligt bedrivs inom skolöverstyrelsen.

För det andra framställs inom olika arbetsenheter på skolöverstyrelsen ökande
mängder materiel för undervisningen av typen »andra hjälpmedel än tryckta».
Dessa, som bör utges inom Sö-förlagets verksamhet, kan förväntas ställa ökade
anspråk på förlaget.

Den tredje anledningen till förutsebar ökning av Sö-förlagets verksamhet sammanhänger
med det ökade behovet av publicering inom andra, med skolan jämförbara
områden. Skolöverstyrelsen pekar på det stigande behovet av publicering
som gör sig gällande inom universitetskanslersämbetets område och sannolikt också
inom området för vissa specialhögskolor och andra utbildningsanstalter och institutioner.
Naturligtvis kan man för dessa publiceringsändamål upprätta ytterligare
statlig förlagsverksamhet, men det torde dock enligt såväl skolöverstyrelsen som
universitetskanslersämbetets mening ligga närmare till hands att undersöka om
inte här nämnda, förutsebara förlagsbehov enklast och mest rationellt kan tillgodoses
genom ökning av verksamheten inom det redan etablerade SÖ-förlaget.

Utöver de fyra riktlinjer för Sö-förlagets utgivning som redovisas i utredningen
gäller enligt skolöverstyrelsen att verksamheten så långt möjligt skall bedrivas
enligt självfinansieringsprincipen. Framställda produkter skall med andra ord bära

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

samtliga utgifter. Subventionering av produkter anslagsvägen skall ej förekomma,
en strävan som dock vad avser resultaten av det pedagogiska utvecklingsarbetet
naturligen ej kan renodlas. Det förtjänar också understrykas att inte så få av SÖförlagets
produkter hör till det som statskontoret i sin utredning kallar icke-kommersiella
produkter. För deras del bereder en renodling av den s. k. självfinansieringsprincipen
mycket betydande svårigheter. Det torde inte heller vara lika nödvändigt
att hävda principen i fråga om dessa produkter, eftersom kostnaden för dem
inte belastar någon annan än beställaren, dvs. skolöverstyrelsen och dess olika anslag.
Verksamheten inom SÖ-förlaget skall enligt de av skolöverstyrelsen efter samråd
med statskontoret uppdragna riktlinjerna inte vara i kommersiell mening vinstgivande.
Viss fondering av överskott för utvecklingsarbete inom förlagets rutiner
m. m., erhållande av likviditetsreserver etc. måste dock förekomma. Med här
nämnda reservationer vill skolöverstyrelsen dock balansera verksamheten inom sitt
förlag enligt självfinansieringsprincipen på ett sådant sätt att verksamheten inte
ger vinst i kommersiell mening.

Även om SÖ-förlaget i sin nuvarande organisatoriska form varit i verksamhet
endast en förhållandevis kort tid, anser skolöverstyrelsen sig dock redan ha vunnit
betydelsefulla praktiska erfarenheter av verksamheten. SÖ-förlaget har visat sig
vara ett mycket värdefullt organ för skolöverstyrelsens vägledande och rådgivande
verksamhet. Information om skolreformerna, administrativ och pedagogisk service
i vidare mening, framställning av yrkesväglednings- och studieorienteringsmaterial,
som för övrigt årligen måste förnyas, tillhandahållande av tryckt och annat material
för lärares fortbildning är exempel på några få men mycket viktiga områden där
tillgång på egen förlagsverksamhet visat sig vara en förutsättning för att skolöverstyrelsen
skall kunna fullgöra sina uppgifter tillräckligt snabbt, smidigt och effektivt.
Oavsett vilken organisatorisk lösning man för framtiden finner på den statliga
publikationsverksamheten, måste skolöverstyrelsen med hänsyn till sina uppgifter
förfoga över erforderlig förlagskapacitet.

Verksamheten i de nuvarande formerna har emellertid enligt skolöverstyrelsen å
andra sidan ej varit utan olägenheter. Dessa kan väsentligen sägas hänga samman
med ämbetsmannaansvaret, upphovsrättsfrågan, upphandlingsförordningen samt
administrativa och affärsmässiga komplikationer. Till komplikationerna hör bl. a.
former för personalens anställning, pensionsrätt och tjänsteårsberäkning i vissa
fall, öppnande av postgiro respektive checkkonto, finansiering vid likviditetsansträngning,
inordnande av affärsredovisning i statliga redovisningsformer. Även
om verksamheten flutit och alltjämt flyter förhållandevis friktionsfritt måste dock
i längden, framförallt då vid en utökning av verksamheten, nämnda olägenheter
betraktas som i hög grad besvärande. Skolöverstyrelsen har därför redan vid åtskilliga
tillfällen övervägt hur man med bibehållande av de fördelar som SÖ-förlaget
i egenskap av verkets eget serviceorgan innebär skall kunna förändra dess organisatoriska
status så att de med verksamheten i dess nuvarande form förenade
olägenheterna elimineras. Någon lösning på denna fråga har skolöverstyrelsen dock
hittills ej kunnat finna.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Vad avser förlagsorganisationen innebär statskontorets utredning bl. a. att ett
speciellt förlag skall inrättas för produktion av läromedel. Skolöverstyrelsen tillstyrker
statskontorets förslag om att SÖ-förlaget frigörs som arbetsenhet inom verksorganisationen
och ges status av juridisk person, lämpligen i form av statligt
aktiebolag med egen styrelse. Som förutsättning för sin tillstyrkan anger skolöverstyrelsen
att förlaget även i en ny organisatorisk form alltjämt måste vara ett serviceorgan
åt skolöverstyrelsen och, om utvecklingen visar det lämpliga härav, även
åt universitetskanslersämbetet och den härmed jämställda utbildningsverksamhet
i övrigt som kan bli aktuell. Skolöverstyrelsen förutsätter vidare att utbildningsverksamheten
får ha ett avgörande inflytande i bolagets styrelse samt att bolagets
uppgifter att vara serviceorgan åt utbildningsverksamheten inskrivs i bolagsordningen.
Bolaget förutsätts självständigt svara för marknadsföring, försäljning och
kundkontakt m. in. i den omfattning som förlagets uppgifter och speciella förutsättningar
motiverar. Någon uppdelning i kommersiellt respektive icke-kommersiellt
tryck kan inte förekomma inom SÖ-förlagets verksamhetsområde utan förlaget
måste inom utbildningsområdet ovillkorligen fungera som ett organ för såväl kommersiellt
som icke-kommersiellt tryck.

Skolöverstyrelsen framhåller slutligen att ytterligare utredning inte synes ändamålsenlig.
Beslut bör fattas utan dröjsmål. De frågor i olika avseenden som alltjämt
återstår att lösa vid en omorganisation av den statliga publiceringsverksamheten
är visserligen omfattande och betydelsefulla, men de synes bäst kunna behandlas
av den organisationsgrupp som föreslås i utredningen.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Remissyttrandena

Här redovisas de yttranden som särskilt behandlar utredningens förslag rörande
Sö-förlaget. För en närmare redogörelse för remissyttrandena i övriga delar hänvisas
till prop. 1968: 62. Beträffande utredningens förslag om de två förlagens
samordning med SRA kan dock nämnas, att omkring en tredjedel av
samtliga yttranden behandlar denna fråga. Av dem som uttalar sig är något mindre
än hälften positiva till en sådan samordning medan övriga avstyrker denna.

Följande myndigheter och övriga organ har särskilt yttrat sig över förslaget om
Sö-förlaget, nämligen skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, LU, Svenska
kommunförbundet, SRA, Sveriges grafiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen,
Sveriges bokbinderiidkareförening och Svenska bokförläggareföreningen.

I flera yttranden framhalls samhällets intressen i en förlagsverksamhet
på utbildningsväsendets område. Skolöverstyrelsen erinrar om de mycket stora
intressen som det allmänna har genom dels publicerings- och kommunikationsverksamhet,
dels de väsentliga inköp av tryckalster och läromedel som det allmänna
fullgör genom primär- och sekundärkommunernas verksamhet. Även dessa senare
uppgifter kommer med säkerhet att öka under kommande år, bl. a. därför att det
allmännas ansvar och uppgifter i fråga om utbildning kan förutses komma att alltjämt
öka. Även om utredningen inte nämnvärt berör denna sista del av frågeområdet
är det uppenbart att de framlagda förslagen aktualiserar frågan om hur i
framtiden kommunernas intressen härvidlag skall tas till vara och om de motiverar
särskilda åtgärder. Denna fråga om tillgodoseende av kommunernas behov har
emellertid, i varje fall vad avser dess mer vittsyftande omfattning, hänskjutits till
LU. Detta hindrar dock inte att kommunerna, till vilka Sö-förlaget huvudsakligen
vänder sig med sin produktion, redan i förevarande fråga har intressen som naturligen
bör beaktas. Skolöverstyrelsen understryker vidare att behovet av förlagsinsatser
genom det allmännas försorg säkerligen kan förutses komma att växa väsentligt
också i fråga om den akademiska kurslitteraturen. Enligt universitetskanslersämbetet
kan med säkerhet antas, att ämbetets behov av att ge ut tryckta publikationer
av olika slag kommer att avsevärt öka — framför allt i samband med
en intensifierad studierådgivning, förändrade former för intagning till spärrade
utbildningslinjer, ökad universitetspedagogisk aktivitet m. m.

LU har pekat på några motiv för att en statlig-kommunal samverkan på läromedelsområdet
allvarligt bör prövas. Allt flera delar av utbildningsväsendet har lagts
under kommunalt huvudmannaskap. Det gäller f. n. förskolan, grundskolan, gymnasiet,
fackskolan och yrkesskolan. Den sistnämnda är bortsett från de företagsinbyggda
yrkesskolorna primär- eller landstingskommunal. Landstingen ansvarar
också för många folkhögskolor, stora delar av specialundervisningen samt utbildningen
inom vårdsektorn. Riksdagens beslut våren 1967 om vuxenutbildning inne -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

bär att kommunerna blir huvudmän även för den framtida verksamheten inom
vuxenutbildningen. Som exempel på områden där statlig-kommunal samverkan pa
läromedelsområdet kan övervägas nämner LU forskning och utvecklingsverksamhet,
produktions-, distributions- och inköpsfrågor, läromedel för handikappade
samt kurslitteratur för universitets- och högskolestudier.

Svenska kommunförbundet erinrar om att kommunerna i inte ringa utsträckning
är avnämare av statlig publicering och att detta i speciellt hög grad gäller SÖförlagets
publiceringsverksamhet. Förbundet ser det som statens och kommunernas
gemensamma ansvar och intresse att det pedagogiska utvecklings- och rationaliseringsarbetet
inom skolväsendet samordnas och enligt förbundets bedömning får
förlagsverksamheten viktiga funktioner i detta samspel.

Sveriges grafiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen och Sveriges
bokbinderiidkareförening framhåller i ett gemensamt yttrande att det är uppenbart
att det måste ankomma på staten närmast genom skolöverstyrelsen att svara för
den forskning och den utveckling av ny metodik som skall tillämpas inom undervisningen
liksom att svara för utformning av läroplaner m. m. Det framstår såsom
naturligt att staten utövar en granskande och godkännande verksamhet i fråga om
läroböcker och andra läromedel. Lika naturligt synes det å andra sidan vara att
man i fråga om produktionen av dessa läromedel borde lita till de tjänster, som
kan erbjudas av för ändamålet redan uppbyggda företag. Inrättandet av det särskilda
SÖ-förlaget har ursprungligen motiverats med att det skulle svara för utgivning
endast av vissa skolböcker i experimentsyfte och vissa andra skolböcker i små
upplagor. Den därutöver redan vidtagna utvidgningen av förlagets verksamhet, som
alltså inte svarar mot de redovisade motiven för förlagets tillkomst, liksom planer
på ytterligare utvidgning måste från organisationernas synpunkt möta bestämd kritik.
Då emellertid som bekant en särskild utredning tillsatts rörande läromedelsförsörjningen,
varvid bl. a. frågan om ett statligt skolboksförlag skall ytterligare
prövas, finner organisationerna inte skäl föreligga att i detta sammanhang närmare
ingå på denna fråga och utgår såsom självklart ifrån att ingen åtgärd vidtas som
föregriper nämnda utredning.

Även Svenska bokförläggareföreningen anser det uteslutet att man nu, medan arbetet
inom läromedelsutredningen pågår, skulle kunna ta någon definitiv ståndpunkt
till ändring av SÖ-förlagets ställning, åtminstone vad angår den pedagogiska
utgivningen. Enligt föreningen är det av stort värde att det finns en mångfald läroböcker
och att många experter arbetar på att få fram nya och ännu bättre böcker.
Inom de gränser som anges av kursplanerna finns utrymme för personliga insatser.
Härigenom kan utvecklingen kontinuerligt föras framåt. Sanningen inom samhället
är inte oföränderlig och även elevernas vana vid text, bild och mekaniska hjälpmedel
är olika under skilda perioder. Det är — säger föreningen — betydelsefullt
att i ett fritt samhälle den verkställande maktens likriktande hand inte får alltför
intim kontakt med det fria ordets mångfaldigande. Föreningen framhåller att det
nyss sagda givetvis inte innebär någon erinran mot att SÖ-förlaget, såsom länge
skett, ger ut handledningar för lärare, författningstexter för skolmyndigheter och

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

speciellt svårfinansierade läroböcker för minoriteter, som ovillkorligen behöver
stöd av det allmänna. Slutligen anför föreningen bl. a. att skolöverstyrelsen hittills
inte lär ha försökt att med hjälp av offentliga medel använda låga priser såsom
konkurrensmedel. Att skolöverstyrelsen inte är beroende av förlagsrörelsens resultat
och att det sålunda inte finns någon automatisk prisregulator innebär emellertid
enligt föreningen ett störande moment på den i allmänhet väl fungerande normala
bokförlagsmarknaden. Allvarligare ur många synpunkter är emellertid att de som
skall svara för inköp och användning av läroböcker lätt kan bibringas den uppfattningen
— med eller utan grund — att de bör i första hand köpa och använda
statliga läroböcker antingen därför att de är utgivna av staten eller därför att de
förmodas av den anledningen vara de bästa.

I fråga om läromedelsproduktionens uppgifter framhåller
skolöverstyrelsen att utvecklingen i fråga om läromedel på alla undervisningsstadier
och områden snabbt går mot införande av mer sammansatta läromedel eller system
av läromedel. På vissa områden — det gäller närmast området för datamaskinförmedlad
utbildning och elektroniskt baserade läromedel — kommer utvecklingen
att föregås av en jämförelsevis omfattande försöksverksamhet, som oundgängligen
fordrar kompletterande material av ibland mer, ibland mindre konventionell förlagsnatur.
Hur dessa läromedelspaket kommer att sammansättas i sin slutliga utformning
torde det enligt skolöverstyrelsen vara för tidigt att nu uttala sig om.
Men om de för utvecklingsarbetet närmast ansvariga myndigheterna skall kunna
leda och driva detta arbete tillräckligt effektivt måste de som ett rent serviceorgan
till sitt förfogande ha en tillräckligt stor och effektiv förlagsorganisation. Nyare
amerikansk utveckling bekräftar i hög grad denna uppfattning. Skolöverstyrelsen
redovisar vidare i fråga om de mer konventionella läromedlen film och annan AVmateriel
att styrelsen genom ett flerårigt utvecklingsarbete på detta område kommit
att bli ensam svensk representant för den europeiska skolfilmfederationen och
därigenom pa fördelaktiga villkor fått tillgång till en betydelsefull internationell
produktion. Skolöverstyrelsen står nu inför nödvändigheten att utan dröjsmål söka
förlagsmässigt producera den materiel som sålunda redan finns och endast väntar på
att presenteras på för undervisningsbruk lämpat sätt. Endast svårigheter av praktisk
natur har hittills hindrat SÖ-förlaget från att fullgöra dessa uppgifter.

Ytterligare en omständighet i detta sammanhang är enligt skolöverstyrelsen av
betydelse för bedömningen av de anspråk som framdeles kommer alt ställas på ett
statligt förlag för produktion m. m. av läromedel för hela undervisningsväsendet.
Inom ramen för dels anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete, dels anslaget till
fortbildning av lärare m. m. utvecklas nya undervisningsmetoder och metodmaterialsystem,
vilka för sitt slutliga genomförande fordrar jämförelsevis omfattande
förlagsmässiga insatser, insatser som kommer att bli av delvis nytt slag. Eftersom
utvecklingen av dessa metod-materialsystem, av typen IMU (individualiserad matematikundervisning),
SIM (självinstruerande, svårighetsgraderat läsmaterial) eller
UME (undervisningsmetodik i engelska), sker uteslutande i statsverkets regi och
bekostas av skattemedel är det rimligt att den slutliga produktionen också sker ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1968 15

nom statliga insatser samt att uppkommande försäljningsvinst återförs till det allmänna,
i första hand så att man genom vinsten kan till en del bekosta det fortsatta
utvecklingsarbete som fordras bl. a. för att de nya produkterna skall kunna
successivt förbättras. Skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet och övriga
statligt ansvariga myndigheter på undervisningens fält måste, betonar överstyrelsen,
fa möjlighet att utan dröjsmål föra ut resultaten av eget utvecklingsarbete. Marknadsföringen
kommer att kräva fortsatta insatser av styrelsen och dess tjänstemän
varför en utläggning av projekten på enskilda producenter får bedömas som svårgenomforbar.
Vad här sagts gäller inte minst därför att marknadsföringen framdeles
av nya utvecklingssystem på undervisningsområdet liksom inom all annan
avancerad verksamhet måste förenas med en långt driven inskolning av den personal
som skall använda materielen. Denna inskolning kommer i många fall ej att
kunna skiljas från den fortbildningsverksamhet i övrigt som skolöverstyrelsen bedriver.

o Universitetskanslersämbetet uttalar i fråga om utvecklingen på läromedelsområdet
att det pågående universitetspedagogiska utvecklingsarbetet med säkerhet leder
åt samma håll som inom skolans område, läromedlen blir ett allt mer omfattande
område, där kravet på integration mellan olika typer av undervisningsmaterial
blir allt mer markant och där boken blir ett bland fler läromedel.

Frågan om ett särskilt läromedelsförlag och den företagsform som skall
gälla för det behandlas ingående i flera remissyttranden.

Skolöverstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om att SÖ-förlaget frigörs som
arbetsenhet inom verksorganisationen och ges ställning av egen juridisk person,
lämpligen i form av statligt aktiebolag. Som bestämd förutsättning för sin tillstyrkan
anger skolöverstyrelsen, att förlaget även i en ny organisatorisk form alltjämt
måste vara ett serviceorgan åt styrelsen och, om utvecklingen visar det lämpliga
härav, därjämte åt universitetskanslersämbetet och den härmed jämställda utbildningsverksamhet
i övrigt som kan bli aktuell. Styrelsen förutsätter vidare att
utbildningsverksamheten får ha ett avgörande inflytande i bolagets styrelse samt
att bolagets uppgifter att vara serviceorgan åt utbildningsverksamheten inskrivs i
bolagsordningen. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som åvilar de för undervisningsverksamheten
ansvariga ämbetsverken och de erfarenheter styrelsen kunnat
göra av SÖ-förlaget under de senaste årens verksamhet bedömer styrelsen det sålunda
som oundgängligen nödvändigt att styrelsen även fortsättningsvis alltjämt
till sitt förfogande har en serviceenhet av förlagets karaktär. Skulle det nuvarande
SÖ-förlaget avvecklas eller förändras så genomgripande att styrelsen inte längre
kan med tillräckligt inflytande förfoga över dess verksamhet, ställs styrelsen inför
nödvändigheten att inom ämbetsverket åter bygga upp en speciell arbetsenhet för
i stort sett de förlagsuppgifter och den kommunikationsförmedling som SÖ-förlaget
i dag ombesörjer. Skolöverstyrelsen understryker, att inte heller en eventuell
koncernbildning får medföra någon begränsning av det inflytande på SÖ-förlagets
ledning från utbildningsmyndigheternas sida, som styrelsen ställt som villkor^ör
sin tillstyrkan av förlagets ombildning till aktiebolag. Styrelsen förutsätter vidare att

] (• Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

bolaget självständigt får svara för marknadsföring, försäljning och kundkontakt
m. m. i den omfattning som förlagets uppgifter och speciella förutsättningar motiverar.
Någon uppdelning i kommersiellt respektive icke-kommersiellt tryck kan
heller inte förekomma inom SÖ-förlagets verksamhetsområde utan förlaget måste
inom utbildningsområdet ovillkorligen fungera som ett odelat serviceorgan.

Vid sitt ställningstagande utgår skolöverstyrelsen från att det är ett väsentligt faktum
att ett särskilt läromedelsförlag redan finns i form av Sö-förlaget. Skolöverstyrelsen
finner det därför naturligt att begränsa frågeställningen till huruvida SÖförlaget
har den administrativa status och den organisationsform som är mest ändamålsenlig
med hänsyn till förlagets uppgifter och arbete inom ramen för undervisningsverksamhetens
behov. Även om Sö-förlaget i sin nuvarande organisatoriska
form varit i verksamhet endast en förhållandevis kort tid, har dock redan
betydelsefulla praktiska erfarenheter av verksamheten vunnits som underlättar
en bedömning av utredningens förslag. Av väsentlig betydelse för SÖ-förlagets
verksamhet i nuvarande form är enligt skolöverstyrelsen de fyra riktlinjer för utgivningen
— serviceutgivning, bristutgivning, nyprodukt-utgivning och nymetod-utgivning
— som tillämpats och som avgränsar SÖ-förlagets utgivning mot den produktion
som sker genom andra förlag. SÖ-förlagets verksamhet i de nuvarande
formerna har enligt skolöverstyrelsens uppfattning bedrivits relativt framgångsrikt,
i varje fall i den meningen att förlaget kunnat allt bättre fylla sina servicefunktioner
inom ämbetsverket. Verksamheten har emellertid å andra sidan inte varit utan
olägenheter. Dessa har väsentligen hänfört sig till ämbetsmannaansvaret, upphovsrättsfrågan,
upphandlingsförordningen samt administrativa och affärsmässiga komplikationer.
Enligt skolöverstyrelsens bedömning torde det i längden ej bil möjligt
att driva en så omfattande verksamhet som den SÖ-förlaget nu bedriver mom ramen
för de speciella bestämmelser som gäller för ett statligt ämbetsverks arbete.
Önskemålet att eliminera de olägenheter som sammanhänger med bl. a. upphovsrätten
och upphandlingsförordningens bestämmelser motiverar enligt skolöverstyrelsen
starkt en övergång snarast möjligt till en juridiskt mer självständig form för
SÖ-förlaget än den nuvarande.

Skolöverstyrelsen finner det beträffande de nuvarande riktlinjerna för förlaget
naturligt, med hänsyn främst till läromedelsutredningens pågående arbete, att dessa
alltjämt får bli i rimlig omfattning vägledande för den fortsatta verksamheten
med förlaget som statligt aktiebolag. I övrigt fordras enligt styrelsens mening
ingen särskild begränsning av verksamheten utöver den som anges av bolagsordning
och gällande lagstiftning.

Universitetskanslersämbetet framhåller att det utan att formellt avtal träffats varit
ämbetets avsikt att huvudsakligen ge ut sina publikationer genom Sö-förlaget,
som således skulle bli ett serviceorgan åt ämbetet liksom nu åt skolöverstyrelsen.
Ämbetet konstaterar vidare att SÖ-förlagets nuvarande status medför problem. Bet
inte minst besvärliga i sammanhanget är upphovsrättsfrågan, vartill kommer ekonomiska
och andra komplikationer, som beror på förlagets nuvarande organisatoriska
anknytning till skolöverstyrelsen. En förändring av SÖ-förlagets status är därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968 17

enligt ämbetets mening nödvändig från många synpunkter. Väsentligt är emellertid
att förlaget i sin nya form kan behålla sin primära uppgift att producera material
för utbildningsväsendets behov.

LU tillstyrker statskontorets förslag om att SÖ-förlaget som ett speciellt förlag
för produktion av läromedel knyts till en med SRA samordnad förlagsenhet. LU
pekar i sammanhanget — med anledning av den reservation som avgetts mot statskontorets
förslag — på att liknande samordning mellan förlags- och tryckeriverksamhet
förekommer på den enskilda läromedelsmarknaden. Den ledande förlagskoncernen
på området är exempelvis helt integrerad med två av våra största tryckeriföretag,
varav ett tillhör landets dominerande tryckerikoncerner. Det näst största
läiomedelsförlaget ingår i ett av landets största tryckerikoncerner. Den föreslagna
förändringen av SÖ-förlagets status utgör enligt LU inget hinder för den prövning
av frågan om statlig-kommunal samverkan på läromedelsområdet som enligt direktiven
ankommer på LU. Ett par av ledamöterna i LU reserverar sig mot det av
LU avgivna remissyttrandet. En av reservanterna uttalar sig för ett avstyrkande av
statskontorets förslag rörande SÖ-förlaget. Den andre reservanten anför att förändringen
av SÖ-förlagets status måste ske under sådana former och villkor att
den inte föregriper eller försvårar genomförandet av de förslag som LU kan komma
att framföra.

Svenska kommunförbundet finner sig ha anledning att ägna särskild uppmärksamhet
åt vad som föreslagits rörande SÖ-förlagets framtida status. Vad utredningen
och skolöverstyrelsen redovisat beträffande de olägenheter som är förknippade
med SÖ-förlagets nuvarande ställning motiverar enligt förbundets mening en ändring
av förlagets juridiska status. Ändringen synes böra innebära att hela förlagsverksamheten
bryts ut ur ämbetsverket. Kommunförbundet finner det vara angeläget
att ett väl fungerande samband mellan skolöverstyrelsen och förlaget bevaras
även efter omorganisationen.

Inom den privatägda delen av branschen torde, framhåller SRA, det i själva verket
höra till undantagen att förlagsrörelse inte samordnas med tryckeriverksamhet.
Ur företagsekonomisk synpunkt är det olyckligt — fortsätter SRA_om den

statliga koncernen helt eller delvis åstadkommer en dubblerad organisation. Kostnaderna
blir avsevärt lägre om verksamheten koncentreras till ett företag. Lägre
styckepris och slagkraftigare marknadsföring erhålls än genom uppsplittring, där
varje enhet själv får sköta sin administration, produktion, försäljning, reklam och
distribution utan tillgång till specialister inom alla verksamhetsgrenar. Även för
kundkretsen är det en förenkling att ha endast ett ställe att vända sig till. Sammanfattningsvis
uttalar SRA att de uppgifter som beskrivits i utredningen är väl
lämpade att inpassa i en statlig företagsform med liknande organisation som den
privata branschens kombinerade grafiska industri- och förlagsrörelser. Kommersiell
verksamhet bör enligt SRA varken helt eller delvis förläggas till ett ämbetsverk.

Sveriges gi afiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen och Sveriges
bokbinderiidkareförening rekommenderar i sitt tidigare omnämnda gemensamma
yttrande att de brister i fråga om främst samordningen som påtalats beträffande den

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

statliga publiceringsverksamheten avhjälps genom erforderlig förstärkning av statskontorets
tryckeriexpedition. Denna bör få sin roll som centralt serviceorgan fastställd
och utvidgad genom att det fastslås att berörda myndigheter skall vara skyldiga
att i publiceringsfrågor inhämta expeditionens råd och anvisningar. Expeditionen
bör enligt organisationerna få ställning som centralt upphandlande organ med
uppgift att anlita de tryckerier och förlag som på affärsmässiga grunder kan befinnas
lämpliga. Även över försäljning och distribution kan expeditionen ges ett erforderligt
inflytande genom de avtal som ingås med anlitade leverantörer utan att
detta behöver medföra inrättande av statlig förlagsfunktion. Organisationerna uttalar
sammanfattningsvis att de helt delar reservanternas uppfattning att en organisatorisk
samordning mellan SRA och de statliga upphandlande organen skulle
medföra risk för att tryckeriet skulle komma i förmånsställning i relation till andra
tryckeriföretag vid upphandlingen, vilket skulle kunna medföra en marknadsmassigt
omotiverad utbyggnad av de statliga tryckeriresurserna.

Även Svenska bokförläggareföreningen uttalar sig för att statens behov av serviceorgan
för publiceringsverksamheten tillgodoses genom att statskontorets tryckeriexpedition
ges ökade resurser. Föreningen, som uppfattat huvudsyftet med utredningen
vara att överväga sådana åtgärder som kan väntas förbättra det ekonomiska
utfallet av den statliga publiceringsverksamheten samtidigt som myndigheternas legitima
publiceringsbehov tillgodoses, kan inte finna att det föreligger något rationellt
samband mellan detta huvudsyfte och de propåer om en starkt utvidgad statlig
förlagsverksamhet som utredningens förslag utmynnar i. Vad närmare angår utredningens
förslag att ansluta förlagsverksamheten till bl. a. det ur skolöverstyrelsen
utbrutna SÖ-förlaget anser föreningen — såsom tidigare redovisats det uteslutet
att man medan arbetet inom LU pågår skulle kunna ta någon definitiv ståndpunkt
till detta projekt, åtminstone vad angår den pedagogiska utgivningen.

Frågan om vilken finansieringsmetod som skall tillämpas vid förlagsverksamheten
tas upp i några remissyttranden. Enligt skolöverstyrelsen är riktpunkten
för SÖ-förlagets produktion att den skall vara självfinansierande, dvs. intäkterna
från framställda produkter skall tillsammans bära samtliga kostnader
för produktionen. Genom en långt driven interndebitering och genom att skolöverstyrelsen
själv i fråga om »icke prissatta publikationer» betraktar sig som beställare
eller köpare i förhållande till sitt eget förlag, har det också visat sig överflödigt
att upprätthålla någon form av skillnad mellan kommersiellt och icke-kommersiellt
tryck. Självfinansieringsprincipen och därtill hörande krav på interndebitering
kan emellertid inte drivas till sina yttersta konsekvenser. Råd, anvisningar och
bedömanden av olika slag lämnas naturligtvis i viss omfattning från tjänstemän inom
verket i övrigt till SÖ-förlaget, tjänster som inte kan debiteras den färdiga produkten.
Skolöverstyrelsen vill emellertid framhålla att motsvarande tjänster inte sällan
lämnas även till andra förlag av tjänstemän inom verket. Men även med beaktande
av här nämnda svårigheter liar skolöverstyrelsen funnit att självfinansieringspnncipen
varit lättare att upprätthålla än vad som förmodades då förlaget organiserades
i sin nuvarande form. Vad som anförs i utredningen om att SÖ-förlaget inte avses

Kungl. Maj:1s proposition nr 63 år 1968

19

vara vinstgivande gäller naturligtvis under förutsättning att förlaget utgör en del av
verksorganisationen. Då Sö-förlaget erhåller självständig administrativ ställning,
torde för förlaget få gälla det mål för verksamheten som anges i bolagsordningen
och de allmänna rättsreglerna som gäller för all ekonomisk verksamhet, enskild
såväl som allmänt bedriven.

Universitetskanslersämbetet anser att i princip alla publikationer bör behandlas
som kommersiella och framställas med självfinansieringsprincipen som grund. Beslut
om tryckning bör fattas av vederbörande myndighet, som då också har att
täcka kostnaderna genom medelsanvisning från de anslag som är ställda till myndighetens
disposition.

Liknande synpunkter på finansieringsfrågan kommer till uttryck i Svenska kommunförbundets
yttrande. Såväl kommersiellt som icke-kommersiellt tryck får alltså
enligt förbundet förutsättas ingå i det nya företagets verksamhet. Ett ekonomiskt
band mellan skolöverstyrelsen och förlaget måste följaktligen bestå, eftersom skolöverstyrelsen
skall finansiera den icke-kommersiella delen av förlagets verksamhet.

Vad närmare gäller styrelsen för ett nybildat läromedelsförlag uttalar sig
endast skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet.

För att utbildningsverksamheten skall få det inflytande över bolagets ledning, som
skolöverstyrelsen anger som en förutsättning för sin tillstyrkan av utredningens
förslag, anser styrelsen att det bör ankomma på styrelsen och universitetskanslersämbetet
att nominera vardera så många ledamöter i styrelsen att de tillsammans
utgör majoriteten. Det är vidare önskvärt att man undviker alltför stort splittring
vid sammansättningen av bolagets styrelse varför ytterligare uppdelning av representationen
på andra statliga huvudmän inom utbildningsområdet ej bör förekomma.
Om det anses önskvärt och lämpligt att i styrelsen även finns representant för
de kommunala intressena, har styrelsen intet att erinra häremot. Tvärtom kan det
för förlagets arbete säkerligen vara av betydande värde att man vid ledningen av
förlagets arbete redan på ett tidigt stadium får tillgång till kommunala erfarenheter
och önskemål. Styrelsen fäster så stort avseende vid vad som här anförts om bolagets
styrelse att detta bör på sätt som anges i 77 § aktiebolagslagen föreskrivas av
Kungl. Maj:t i beslutet om förändring av det nuvarande Sö-förlaget till statligt aktiebolag,
alldeles oavsett om aktiebolaget blir fristående eller ingående i en statlig
tryckeri- och förlagskoncern.

Universitetskanslersämbetet finner det väsentligt att de båda ämbetsverk som
svarar för utbildning och undervisning får direkt inflytande på det omorganiserade
förlagets ledning. Det synes därför naturligt att skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet
blir representerade i företagets styrelse.

Frågan om successivt genomförande av den föreslagna ombildningen
av bl. a. SÖ-förlaget berörs av skolöverstyrelsen. Styrelsen finner förslaget
om att den nya organisationen — oavsett om denna sker i koncemform eller ej —
skall upprättas successivt föga ändamålsenligt. Erfarenheter från andra områden av
allmän och enskild verksamhet talar enligt skolöverstyrelsen för att ett beslut om
en ny organisation ej bör vara fakultativt och förenat med en försöksverksamhet

20 Kungi. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

som så småningom skall ge klarare upplysning om huruvida nyordningen bör genomföras
eller ej.

Beträffande tidpunkten för ombildningen av SÖ-förlaget och i frågan om
tillsättandet av en särskild arbetsgrupp för genomförandet av de föreslagna
åtgärderna uttalar skolöverstyrelsen att den anser att omändringen av SÖförlaget
på det sätt som styrelsen tillstyrkt bör ske utan dröjsmål. Styrelsen avstyrker
tillsättandet av en särskild arbetsgrupp för omändringen. Det bör i stället ankomma
på det nya företagets styrelse att ansvara för omändringen. Erforderliga förberedelsearbeten
— inventering, förteckning av de tillgångar som SÖ-förlaget nu
har och som bör ingå i det blivande aktiebolagets bolagskapital, erforderliga förändringar
i personalens anställningsförhållanden, ändring av avtal i fråga om
främst lokaler m. m. — bör uppdras åt skolöverstyrelsen att utföra i samråd med
universitetskanslersämbetet. Skolöverstyrelsen avser i så fall att för ändamålet tillsätta
en mindre arbetsgrupp med tillgång till erforderlig expertis. Slutligen framhåller
styrelsen beträffande inverkan på pågående utredningar m. m. att enligt styrelsens
mening ingen av de institutioner eller verksamheter som gränsar till SÖförlaget
skulle ofördelaktigt påverkas eller föregripas i sitt arbete av att SÖ-förlaget
omändras på sätt som utredningen föreslagit.

SRA uttalar att ytterligare utredningsverksamhet inte synes ändamålsenlig, varför
beslut om ombildningen utan dröjsmål bör fattas. Enligt SRA synes det vara
lämpligt att en särskild arbetsgrupp tillsättes för att genomföra ombildningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

21

Överenskommelse om samverkan i läromedelsförlag

I anslutning till beredningen av statskontorets förslag beträffande SÖ-förlaget
har överläggningar tagits upp med Svenska kommunförbundet om eventuell samverkan
mellan stat och kommun på läromedelsområdet. Vid överläggningarna har
väckts fråga om att sammanföra SÖ-förlaget med det av Svenska kommunförbundet
och Kooperativa förbundet (KF) till lika delar ägda skolboksförlaget Bokförlaget
Liber AB (Liber). I fråga om Liber har i samband med förhandlingarna bl. a.
redovisats att förlaget år 1967 hade en omsättning av omkring 6,4 milj. kr. och att
antalet anställda uppgår till omkring 30.

Förhandlingarna har lett fram till att överenskommelse — under förbehåll om
Kungl. Maj:ts godkännande — träffats mellan staten, Svenska kommunförbundet
och KF om att i samverkan driva förlagsverksamhet på utbildningsväsendets område
i syfte särskilt att utveckla och förbättra läromedelsproduktionen. Verksamheten
skall enligt överenskommelsen bedrivas i ett gemensamt ägt aktiebolag, vilket
skall bildas genom att SÖ-förlaget sammanförs med Liber. Sammanförandet av
förlagen skall tillgå så att Liber övertar Sö-förlagets tillgångar och skulder och att
parterna vid nyemission förvärvar aktier i Liber i den omfattningen att aktierna
fördelas på staten med 50 % samt på kommunförbundet och KF med vardera
25 %. Det ombildade bolagets aktiekapital anges skola vara 2 milj. kr. Staten skall
vid aktieteckningen äga kvitta sin skuld på grund av aktieteckningen mot motsvarande
del av sin fordran i anledning av Libers förvärv av SÖ-förlaget. Enligt avtalet
förbinder sig staten att svara för att bolaget erhåller erforderliga rörelsemedel
såväl i samband med ombildningen som därefter vid en rimlig ökning av omsättningen
och en godtagbar resultatutveckling. Bolagets styrelse skall enligt överenskommelsen
bestå av åtta ledamöter. Av dessa utses tre av staten, två av kommunförbundet,
två av KF och en av bolagsstämman. Från statens sida förutsätts
enligt överenskommelsen att av dess ledamöter en utses av skolöverstyrelsen, en
av universitetskanslersämbetet och en av ett statligt aktiebolag. Parterna är ense
om att till ordförande i styrelsen utse ledamot som de statliga representanterna
föreslår. Ombildningen av SÖ-förlaget och Liber till ett gemensamt förlagsaktiebolag
anges i överenskommelsen skola ske den 1 juli 1969.

Sedan principbeslut fattats om sammanförandet av SÖ-förlaget och Liber skall
enligt överenskommelsen en av parterna gemensamt utsedd arbetsgrupp förbereda
det praktiska genomförandet av ombildningen. Arbetsgruppen skall bl. a. pröva
frågor om den närmare inriktningen av förlagsaktiebolagets verksamhet och frågor
om bolagets organisation, namn och lokaler. Gruppen skall vidare ägna särskild
uppmärksamhet åt de personalfrågor som aktualiseras av ombildningen. I gruppens
uppgifter skall även ingå att närmare pröva bolagets behov av rörelsemedel liksom
övriga finansiella frågor i samband med ombildningen. Gruppen äger därvid även
ompröva storleken av bolagets aktiekapital.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Departementschefen

I betänkandet Statlig publicering har statskontoret i samråd med riksrevisionsverket
lagt fram förslag rörande statlig publiceringsverksamhet. På hemställan av
chefen för finansdepartementet har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat förelägga
riksdagen prop. 1968: 62 angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten.
I propositionen, som inte behandlar det i betänkandet upptagna
förslaget rörande skolöverstyrelsens förlagsverksamhet, föreslås att statlig publiceringsverksamhet
förs samman till ett statligt förlagsaktiebolag. Förhållandena
på utbildningsväsendets område är med hänsyn till bl. a. omfattningen av den förlagsverksamhet
som f. n. bedrivs inom skolöverstyrelsen, läromedelsproduktionens
speciella karaktär och de starka kommunala intressena i produktionen i åtskilliga
avseenden vitt skilda från dem som gäller för den statliga publiceringsverksamheten
i övrigt. Av dessa skäl har jag i samråd med chefen för finansdepartementet funnit
det lämpligt att de frågor som rör publiceringsverksamheten på utbildningsområdet
behandlas i en särskild proposition.

Statskontoret föreslår att för utbildningsväsendet skapas ett speciellt förlag för
produktion av läromedel genom att det nuvarande förlaget inom skolöverstyrelsen
(SÖ-förlaget) knyts till SRA. Förlagsrörelsen, som enligt förslaget skulle drivas av
ett statligt förlagsaktiebolag, skulle begränsa sin verksamhet till utgivning av kommersiella
publikationer, dock med möjlighet att försöksvis även åtaga sig uppgifter
rörande icke-kommersiellt tryck. Ombildningen av SÖ-förlaget föreslås ske successivt
under ledning av en särskild arbetsgrupp.

Förslaget om ombildning av SÖ-förlaget har sin utgångspunkt i de betingelser
som f. n. gäller för förlaget. Av de utförliga redogörelser för SÖ-förlaget som lämnas
i betänkandet och i skolöverstyrelsens remissyttrande framgår bl. a. att SÖförlaget
kan betecknas som ett serviceförlag inom överstyrelsens ram och att dess
existens direkt betingas av verkets strävan att genom tryckta anvisningar och utveckling
av läroböcker och andra hjälpmedel aktivt medverka till undervisningens
utformning och ett snabbt genomförande av skolreformerna. Förlaget arbetar i vissa
avseenden som andra, reguljära förlag och har samma inre organisation samt personal
med samma funktioner och tjänsteställning som dessa. Att förlaget drivs inom
ramen för den statliga förvaltningen innebär emellertid att det företer vissa särdrag
beträffande administration, ekonomiska principer, produktval och produktutformning.
I huvudsak arbetar förlaget efter företagsekonomiska och affärsmässiga principer
med den ekonomiska målsättningen att förlaget skall eftersträva täckning av
alla kostnader och i princip ta betalt för alla produkter och tjänster. Det gäller
även i förhållande till skolöverstyrelsen med vilken därför sker en avräkning som
innebär att förlaget å ena sidan får betalt för alla produkter som levereras till skolöverstyrelsen
men å andra sidan belastas med de kostnader överstyrelsen har för
förlaget. Förlaget är inte i egentlig mening vinstdrivande men eftersträvar utöver

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

kostnadstäckning sådana marginaler som ger tillräckligt utrymme för balansering
av ekonomin från år till år. SÖ-förlagets utgivning avgränsas mot produktionen hos
andra förlag enligt de fyra riktlinjer för utgivningen — serviceutgivning, bristutgivning,
nyprodukt-utgivning och nymetod-utgivning — som närmare beskrivits
i den tidigare lämnade redogörelsen för statskontorets förslag.

SÖ-förlagets verksamhet i de nuvarande formerna har enligt skolöverstyrelsens
uppfattning bedrivits relativt framgångsrikt, i varje fall i den meningen att förlaget
kunnat allt bättre fylla sina servicefunktioner inom ämbetsverket. Verksamhetsformen
har emellertid medfört vissa olägenheter. Dessa har väsentligen hänfört sig
till frågor som rör ämbetsansvar, upphovsrätt och upphandling. Vidare har verksamhetsformen
medfört vissa administrativa och affärsmässiga komplikationer. Enligt
skolöverstyrelsens bedömning torde det i längden inte bli möjligt att inom ramen
för de speciella bestämmelser som gäller för arbetet inom ett statligt ämbetsverk
driva en så omfattande verksamhet som den Sö-förlaget f. n. bedriver. Önskemålet
att eliminera bl. a. de nämnda olägenheterna motiverar enligt skolöverstyrelsen
en övergång till en juridiskt mer självständig form för Sö-förlaget än den
nuvarande. Denna bedömning delas eller lämnas utan erinran av de remissinstanser
som särskilt behandlat statskontorets förslag rörande Sö-förlaget.

Skolöverstyrelsen har framhållit att förlagsverksamheten vid Sö-förlaget med säkerhet
kan antas fortsätta att öka i omfattning. Styrelsen har pekat på bl. a. att
styrelsen med säkerhet måste ge ut ett för varje år ökande antal studieplaner, informationsskrifter,
broschyrer för yrkesorientering, handledningar i administrativa
frågor, anvisningar i pedagogiska frågor, satser med fortbildningsmateriel in. m.
Skolöverstyrelsen framhåller vidare att det inom styrelsen på det pedagogiska
området och skolbyggnadsområdet bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete, som
när resultat föreligger kräver avsevärda insatser från SÖ-förlagets sida. Dessutom
framställs inom olika arbetsenheter ökande mängder undervisningsmateriel av
typen »andra hjälpmedel än tryckta», vilka också kan väntas ställa ökade anspråk
på förlaget. En ytterligare anledning till att SÖ-förlagets verksamhet kan väntas
öka är att behovet av publicering inom andra, med skolan jämförbara områden
blir allt större. Styrelsen åsyftar närmast det stigande behovet av publicering
inom utbildningsområdet för universitet och högskolor. Det torde enligt styrelsens
uppfattning vara enklast och mest rationellt att detta behov tillgodoses genom en
utvidgning av det redan etablerade Sö-förlaget.

Utvecklingen av Sö-förlaget kan också belysas med uppgifter om förlagets omsättning.
Denna ökade från omkring 1 milj. kr. budgetåret 1960/61 till cirka
2.3 milj. kr. budgetåret 1964/65. Under 1967 uppgick omsättningen till i runt
tal 9,6 milj. kr.

Av det anförda framgår att Sö-förlaget befinner sig i ett skede av stark expansion.
Det finns anledning anta att denna expansion kommer att fortsätta. Som skolöverstyrelsen
anfört är den nuvarande företagsformen förenad med vissa olägenheter.
Dessa torde komma att öka i takt med den pågående expansionen. Jag finner
det därför nödvändigt att SÖ-förlaget blir juridiskt självständigt i förhållande
till skolöverstyrelsen. Detta bör såsom styrelsen begärt ske utan dröjsmål.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

Det framgår vidare av vad jag redovisat i fråga om SÖ-förlagets utveckling, att
ökningen av förlagsverksamheten i betydande utsträckning är att se som ett uttryck
för utbildningsmyndigheternas och därmed samhällets intressen i en förlagsverksamhet
på utbildningsväsendets område. Denna aspekt på förlagsverksamheten
tas upp i flera remissyttranden. Skolöverstyrelsen erinrar sålunda särskilt om de
stora intressen det allmänna har genom dels behovet av publicering och kommunicering,
dels de väsentliga inköp av tryckalster och läromedel som det allmänna
fullgör genom primär- och sekundärkommunernas verksamhet. De framlagda förslagen
aktualiserar enligt skolöverstyrelsen frågan om hur kommunernas intressen
härvidlag i framtiden skall tas till vara och om kommunernas intressen motiverar
särskilda åtgärder. Läromedelsutredningen (LU) anför flera skäl för att en
statlig-kommunal samverkan på läromedelsområdet allvarligt bör prövas. LU erinrar
om att allt flera delar av utbildningsväsendet lagts under kommunalt huvudmannaskap
och nämner som exempel på frågor där statlig-kommunal samverkan
på läromedelsområdet kan övervägas forskning och utvecklingsverksamhet, produktions-,
distributions- och inköpsfrågor, läromedel för handikappade samt kurslitteratur
för universitets- och högskolestudier. Svenska kommunförbundet utgår
från att staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar och intresse av att det
pedagogiska utvecklings- och rationaliseringsarbetet inom skolväsendet samordnas
och anser att förlagsverksamheten får viktiga funktioner i detta samspel.

Sveriges grafiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen och Sveriges
bokbinderiidkareförening, som inte i och för sig ifrågasätter det allmännas ansvar
för läromedlen inom utbildningsväsendet främst i vad avser forskning, utveckling
och kontroll, finner det å andra sidan naturligt att man i fråga om produktionen av
läromedlen borde lita till de tjänster som kan erbjudas av de för ändamålet redan
uppbyggda företagen. Organisationerna utgår från att ingen åtgärd vidtas som
föregriper LU:s arbete och finner därför inte skäl att gå närmare in på frågan om
ett statligt skolboksförlag. Liknande synpunkter anförs av Svenska bokförläggareföreningen.

Utveckling och produktion av goda läromedel ingår som ett mycket väsentligt
led i den ständigt pågående omdaningen av vårt utbildningsväsende. Det måste därför
anses vara ett betydande samhällsintresse att utveckla och förbättra läromedelsproduktionen.
Detta intresse har tagit sig uttryck i bl. a. en alltmer ökande serviceverksamhet
från skolöverstyrelsens sida samt i att statsmakterna under senare år
gett det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet allt större resurser. Kommunernas
intresse för läromedelsproduktionen betingas bl. a. av att de såsom huvudmän
för grundskolan och de gymnasiala skolorna är de ojämförligt största avnämarna
av läromedel. Kommunerna har också — genom Svenska kommunförbundet
-— sedan några år en egen förlagsverksamhet för bl. a. läromedelsproduktion.
Verksamheten drivs i ett av kommunförbundet och KF gemensamt ägt aktiebolag
Bokförlaget Liber AB (Liber).

Mot bakgrund av de stora intressen som staten och kommunerna sålunda har i
förlagsverksamhet på utbildningsväsendets område har jag funnit det naturligt att
— utan att avvakta resultatet av LU:s omfattande utredningsuppdrag — möjlig -

Kungl. Maj.is proposition nr 63 ur 1968

25

heterna till och formerna för ett statligt-kommunalt samarbete på läromedelsområdet
prövas redan i samband med behandlingen av förslaget om Sö-förlagets
ombildning. I sådant syfte har förhandlingar ägt rum med Svenska kommunförbundet
och KF som medpart i den kommunala förlagsverksamheten på läromedelsområdet.
Förhandlingarna har resulterat i den överenskommelse som redovisats
i det föregående. Enligt överenskommelsen, som träffats under förutsättning av
Kungl. Maj:ts godkännande, är parterna ense om att i samverkan bedriva förlagsverksamhet
på utbildningsväsendets område i syfte särskilt att utveckla och
förbättra läromedelsproduktionen. Förlagsverksamheten skall drivas i ett gemensamt
ägt förlagsaktiebolag, som bildas genom att SÖ-förlaget sammanförs med
Liber. Förlagsaktiebolaget skall ha ett aktiekapital av 2 milj. kr. Efter ombildningen
skall aktierna ägas till 50 % av staten och till 25 % av vardera Svenska kommunförbundet
och KF. Staten skall svara för att bolaget erhåller erforderliga
rörelsemedel. Sammanförandet av SÖ-förlaget och Liber förutsätts tillgå så att
Liber övertar tillgångarna och skulderna i den av skolöverstyrelsen bedrivna förlagsverksamheten.
Enligt överenskommelsen skall förlagsaktiebolagets styrelse bestå
av åtta ledamöter. Av dessa utses tre av staten, två av Svenska kommunförbundet,
två av KF och en av bolagsstämman. Det förutsätts från statens sida att
av dess ledamöter en utses av skolöverstyrelsen, en av universitetskanslersämbetet
och en av ett statligt aktiebolag. Parterna är ense om att till ordförande i styrelsen
utse ledamot som de statliga representanterna föreslår. Det nya förlaget
skall träda i funktion den 1 juli 1969.

Den överenskommelse som träffats mellan staten, Svenska kommunförbundet
och KF utgör enligt min mening en god grund för statligt-kommunalt samarbete
i fråga om förlagsverksamheten på utbildningsväsendets område. Överenskommelsen
torde skapa gynnsamma förutsättningar för en utveckling av läromedel
som är lämpade för den aktuella och väntade undervisningssituationen samtidigt
som den tillgodoser statens och kommunernas behov av service på detta område.
Styrelsens sammansättning kan i dessa hänseenden anses utgöra en garanti för
verksamhetens inriktning i överensstämmelse med parternas gemensamma intressen.

Såsom chefen för finansdepartementet anfört i prop. 1968: 62 är avsikten att
det aktiebolag för allmän förlagsrörelse som föreslås i nämnda proposition skall
fullgöra statens avtalsmässiga skyldighet att svara för erforderliga rörelsemedel i
läromedelsförlaget. Detta gäller i den mån nettovärdet av de tillgångar och skulder
som staten tillskjuter i samband med att läromedelsförlaget bildas inte räcker.
Vid beräkning av medelsbehovet för det allmänna förlagsaktiebolaget har hänsyn
tagits härtill. Detta bolag skall också inneha aktierna i läromedelsförlaget.

Under förutsättning att riksdagen fattar principbeslut om bildande av det föreslagna
läromedelsförlaget skall enligt överenskommelsen en av parterna gemensamt
utsedd arbetsgrupp med karaktär av interimsstyrelse för det blivande läromedelsförlagét
förbereda det praktiska genomförandet av överenskommelsen.
Gruppen skall pröva frågor om den närmare inriktningen av förlagets verksamhet
samt frågor om förlagets organisation, namn och lokaler. Den skall vidare

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1968

enligt överenskommelsen ägna särskild uppmärksamhet åt de personalfrågor som
aktualiseras av ombildningen. I gruppens uppgifter skall även ingå att närmare
pröva förlagets behov av rörelsemedel liksom övriga finansiella frågor i samband
med ombildningen. Gruppen äger därvid även ompröva storleken av bolagets aktiekapital.

Jag räknar med att inrättandet av det särskilda läromedelsförlaget för med sig en
rad frågor av juridisk och praktisk art. Det synes lämpligt att dessa frågor behandlas
i en arbetsgrupp såsom parterna överenskommit. Det synes nämligen naturligt
att bl. a. den närmare inriktningen av förlagets verksamhet, utgivningspolitik etc.
i första hand ses som en fråga för arbetsgruppen och den blivande företagsledningen.
Förlaget bör givetvis inom ramen för sin uppgift eftersträva bästa affärsmässiga
utveckling. Jag vill också särskilt betona att jag ser det som en viktig
uppgift för arbetsgruppen att föreslå lösningar av de personalfrågor som kan aktualiseras
av förlagsombildningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att

1) besluta att staten fr. o. m. den 1 juli 1969 tillsammans
med Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet skall
driva förlagsverksamhet på utbildningsväsendets område i ett gemensamt
ägt förlagsaktiebolag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag anfört i det föregående;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som fordras
för att sammanföra SÖ-förlaget med Bokförlaget Liber AB till
ett gemensamt förlagsaktiebolag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämstämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson