Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organisationen
av den statliga publiceringsverksamheten; given Stockholms
slott den 15 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett statligt förlag för allmän förlagsverksamhet
skall inrättas. Syftet med förlaget är att ge statliga myndigheter och institutioner
bättre service när det gäller utgivning av publikationer och upphandling
av tryckeriarbeten samt att skapa en bättre organisation för distribution
och marknadsföring av statligt tryck. Förlaget kommer när det gäller
självbärande eller i huvudsak självbärande publikationer att driva förlagsrörelse
i egentlig mening. I fråga om publikationer som i huvudsak är
subventionerade kommer förlaget närmast att fungera som centralt serviceorgan
och förmedlare av förlags- och tryckeritjänster för statsförvaltningen.
Förlaget skall arbeta på affärsmässig basis. Det föreslås skola organiseras
som ett helstatligt aktiebolag.

Mellan det allmänna förlaget och det läromedelsförlag, varom särskild
proposition framläggs, förutsätts en viss samordning. Denna skall ske genom
att det allmänna förlaget innehar hälften av aktierna i läromedelsförlaget.
Mellan förlaget och Svenska Reproduktionsaktiebolaget (SRA) förutsätts
ett avtal om samarbete. Detta samarbete skall bygga på affärsmässig grund.

I propositionen berörs även prissättningen på statliga publikationer. Det
föreslås att självfinansieringsprincipen skall tillämpas i ökad utsträckning.

Till aktieteckning i bolaget föreslås ett anslag av 7,2 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 62

2

Iiungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15
mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisationen
av den statliga publiceringsverksamheten och anför.

Inledning

Riksdagens revisorer förordade i sin år 1959 avlämnade berättelse (§ 27),
att principerna för den statliga publikationsverksamhetens organisation och
finansiering skulle tas under omprövning i enlighet med förslag som redovisades
i berättelsen. Dessa förslag innebar bl. a. att man borde utreda möjligheterna
att i ökad utsträckning göra statliga publikationer självfinansierande
och närmare undersöka förutsättningarna för att låta myndigheterna
helt eller delvis disponera inflytande försäljningsinkomster. Riksdagen beslöt
sedermera (SU 1960: 128, rskr 302) att till Kungl. Maj :t ge till känna
vad statsutskottet anfört i anledning av revisorernas uttalande. Utskottet
ansåg att den av revisorerna väckta frågan var förtjänt av att följas med
uppmärksamhet. Bl. a. pekade utskottet på att det vid tillkomsten av nya
publikationer var särskilt angeläget att klarlägga i vilken utsträckning finansieringen
kunde ske utan statsmedel. Vidare underströk utskottet vikten
av att tryckningskostnadernas storlek beaktades.

Kungl. Maj :t uppdrog den 28 juni 1962 åt statskontoret att i samråd med
riksrevisionsverket och under beaktande av vad statsutskottet anfört i sammanhanget
utreda den statliga publikationsverksamhetens finansiering och
inkomma med förslag i ämnet.

Statskontoret har redovisat sitt utredningsuppdrag i betänkandet »Statlig
publicering» (SOU 1967:5). I ärendet har statskontoret haft samråd med
riksrevisionsverket. Ett särskilt yttrande av skolöverstyrelsen angående
omorganisationen av styrelsens nuvarande förlagsverksamhet har bilagts

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

betänkandet. Tre ledamöter av statskontorets styrelse har anmält avvikande
mening beträffande den organisatoriska samordning av statlig förlags- och
tryckeriverksamhet, som förordas i betänkandet.

Efter remiss har yttranden över statskontorets förslag avgetts av hovrätten
över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, försvarets intendenturverk,
arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, riksförsäkringsverket, poststyrelsen, telestyrelsen,
sjöfartsstyrelsen, statistiska centralbyrån, kungliga biblioteket,
universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, rikets allmänna kartverk,
fiskeristyrelsen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd, statens
institut för konsumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län, lantbrukshögskolan,
offentlighetskommittén, läromedelsutredningen, styrelsen
för riksdagens förvaltningskontor, styrelsen för riksdagsbiblioteket, nordiska
museets nämnd, jordbrukets upplysningsnämnd, Svenska Reproduktions AB
(SB A), Svenska kommunförbundet, annonsbyråernas förening, Grafiska
arbetsgivare- och industriorganisationerna, Svenska bokförläggareföreningen,
Svenska tidningsutgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av konsistorierna vid
universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg, karolinska institutet,
Chalmers tekniska högskola och handelshögskolan i Göteborg. Kommerskollegium
har bifogat yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare och handelskammaren i Göteborg.

Eu skrivelse har vidare inkommit från AB Svensk Byggtjänst.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag att anmäla
frågan om organisation av ett läromedelsförlag. I detta sammanhang
kommer att anmälas de delar av statskontorets förslag som avser det nuvarande
Sö-förlaget och remissinstansernas yttranden däröver.

I sin utredning har statskontoret även behandlat frågan om statens behov
av kommunicering med allmänheten och den statliga annonseringen. Jag vill
med anledning härav erinra om att chefen för justitiedepartementet med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 maj 1967 tillkallat särskilda
sakkunniga för att utreda frågan om vidgad samhällsinformation m. in. (informationsutredningen).

Jag anhåller nu att få anmäla statskontorets förslag i övrigt.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

Den statliga publiceringsverksamhetens nuvarande omfattning

och organisation

Publiceringsverksamhetens omfattning

Antalet statliga myndigheter och institutioner som årligen ger ut publikationer
rör sig omkring 200. Antalet utgivna publikationer torde f. n. uppgå
till 700 ä 800 per år. Eftersom flera publikationer ges ut i samma serie, blir
antalet utgåvor betydligt större.

Kostnaderna för publicerings- och tryckeriverksamheten kan beräknas till
omkring 150 milj. kr. per år. Härav faller uppskattningsvis 75 milj. kr. på
egentliga publikationer, 35 milj. kr. på blanketter, 25 milj. kr. på kartor och
sjökort, varav den dominerande delen dock utgörs av kostnader för förberedelsearbeten,
samt 15 milj. kr. på annan publicering.

Intäkterna av publikationsverksamheten torde röra sig om ca 40 milj. kr.
per år. Härav utgör dock närmare 30 milj. kr. televerkets intäkter i samband
med utgivningen av telefonkatalogen.

Publiceringsverksamhetens organisation
Gällande föreskrifter

För den statliga publiceringsverksamheten gäller en rad föreskrifter. En
av de viktigaste är kungörelsen den 28 juni 1962 (nr 443) angående statsmyndigheternas
rätt att trycka publikationer. I kungörelsen fastslås huvudregeln
att statsmyndighet inte får trycka någon publikation på statsverkets
bekostnad utan Kungl. Maj :ts tillstånd för varje särskilt fall. Denna regel
gäller emellertid inte statsdepartementen, försvarets kommandoexpedition,
till försvarsdepartementet hörande myndigheter, statens affärsdrivande verk,
statens institut för konsumentfrågor och publikationer i serien Sveriges officiella
statistik. Huvudregeln gäller inte heller för sådana kortare anvisningar,
meddelanden, råd eller upplysningar som är avsedda för allmännare
spridning. Generellt medgivande bär vidare lämnats i fråga om ca 130 publikationer
eller publikationsserier, som tagits upp i en till kungörelsen fogad
förteckning (ändrad senast 1967:77).

För serien Statens offentliga utredningar gäller särskilda föreskrifter enligt
kungörelsen den 3 februari 1922 (nr 98) angående statens offentliga utredningars
yttre anordning. I kungörelsen anges vilka publikationer som
skall ingå i serien. Vidare föreskrivs att dessa skall tillhandahållas allmänheten
genom bokhandeln. Statskontoret meddelar föreskrifter angående dessa
publikationers utstyrsel och fastställer försäljningspriset på dem.

I cirkuläret den 15 december 1967 (nr 930) om publikationsserien Sveriges
officiella statistik meddelas vissa föreskrifter angående utstyrsel och distri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 5

bution av publikationerna i serien. Det föreskrivs vidare att försäljningspriset
på publikationerna skall fastställas av den statistikproducerande myndigheten
i samråd med statistiska centralbyrån.

Enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 703) för statskontoret åligger
det verket bl. a. att handlägga frågor om tryckning för statens räkning
och därvid verka för planmässighet, enhetlighet och sparsamhet vid tryckning,
häftning och inbindning.

I kungörelsen den 11 september 1937 (nr 780) med vissa bestämmelser angående
tryckning för statens räkning (ändrad senast 1964:505) föreskrivs
att statliga myndigheter är skyldiga att beträffande tryckningsarbeten som
kostar mer än 300 kr. inhämta statskontorets råd och anvisningar angående
arbetets planläggning och utförande. Samrådet gäller bl. a. val av tryckeri,
val av stilar och papper samt pris, tid och andra villkor för upphandlingen.
Vidare skall räkning på tryckning som överstiger 300 kr. av den beställande
myndigheten skickas in till statskontoret för granskning. Räkningen får inte
betalas innan den godkänts av statskontorets tryckeriexpedition.

Tryckning åt statliga kommittéer skall enligt samma kungörelse beställas
genom statskontorets försorg, om inte tryckningen är av obetydlig omfattning.
Statskontoret skall vidare om möjligt övervaka utförandet av det beställda
arbetet.

Enligt kungörelsen ankommer det även på statskontoret att, när myndighet
i Stockholm begär det, ombesörja tryckning för myndighetens räkning
samt att på anmodan av vederbörande beställare upphandla tryckpapper.

Enligt lagen den 30 december 1960 (nr 729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk gäller upphovsrätt som regel inte för handlingar som
upprättats hos myndighet.

Statskontorets tryckeriexpedition

Statskontorets tryckeriexpedition inrättades genom beslut av 1935 års
riksdag (prop. 1935: 194, SU 149, rskr 348). Expeditionen ersatte den tidigare
statens tryckerisakkunnige. Tryckeriexpeditionen ingår i en av statskontorets
utredningsavdelningar. Den sysselsätter f. n. sju personer. Till expeditionen
är organisatoriskt knuten statskontorets blankettgrupp, som f. n.
sysselsätter sju personer (för blankettkonstruktion).

Tryckeriexpeditionen lämnar råd och anvisningar i frågor som rör tryckning
för statens räkning. I vissa fall infordrar den beställande myndigheten
själv anbud på tryckningsarbetet. Anbuden skickas därefter över till tryckeriexpeditionen
för granskning och yttrande. I andra fall överlåter myndigheterna
helt till tryckeriexpeditionen att infordra anbud. Myndigheterna sköter
sedan själva upphandlingen i enlighet med anvisningar av tryckeriexpeditionen.
Denna kan emellertid också fungera som beställare för myndighetens
räkning.

Tryckeriexpeditionen anlitas vidare i frågor rörande bl. a. upplagestorlek
lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 62

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

och det administrativa förfarandet vid inköp och distribution. Vid prissättningen
av statliga publikationer sker samråd med tryckeriexpeditionen i fråga
om ca hälften av publikationerna. Vissa statliga publikationer och blanketter
distribueras genom expeditionens försorg. I dess uppgifter ingår även
utrednings- och remissverksamhet.

Vid granskning och godkännande av räkningar kontrollerar tryckeriexpeditionen
att debiteringen skett i enlighet med tidigare granskat anbud eller
att kostnaden är skälig i de fall då anbudet inte granskats. Summan av
granskade räkningar uppgick år 1966 till ca 75 milj. kr.

Statliga tryckerier och förlag
Svenska Reproduktions AB (SRA)

SRA har sitt ursprung i en år 1913 vid lantmäteristyrelsen inrättad anstalt
för reproduktion av kartor. Företaget omvandlades år 1926 till ett affärsdrivande
verk. I enlighet med beslut av riksdagen ombildades företaget
år 1962 till aktiebolag (prop. 1961: 93, JoU 25, rskr 211).

Bolaget framställer, reproducerar, trycker och förlägger kartor, ritningar,
blanketter och böcker och driver i samband därmed stående verksamhet. Företaget
har i uppdrag att sköta försäljningen av de svenska officiella och
geologiska kartorna. I övrigt arbetar bolaget i fri konkurrens med de enskilda
tryckerierna.

Den grafiska verksamheten består av boktryck och offset. De kartredaktionella
uppgifterna innefattar även flygfotogrammetri för framställning av
kartor.

Företaget har två helägda dotterbolag, AB Svensk Karttjänst SRA och AB
Svensk Bokservice SRA. Dotterbolagen bedriver kart- och bokförsäljning,
främst till detaljister men även direkt till allmänheten genom egen butik i
Stockholm.

I SRA har totalt investerats ca 15 milj. kr. Antalet anställda uppgick år
1967 till ca 250 personer och omsättningen var ca 16,7 milj. kr. Företaget visade
en nettovinst på ca 500 000 kr.

Sö-förlaget

Skolöverstyrelsens förlagsverksamhet, Sö-förlaget, arbetar som ett serviceförlag
inom skolöverstyrelsens ram. Det har sitt ursprung i skolöverstyrelsens
förutvarande förlagsverksamhet och i bokdetaljen hos den tidigare
överstyrelsen för yrkesutbildning. Verksamheten fick sin nuvarande form
år 1965.

Ur organisatorisk synpunkt är förlaget en enhet inom skolöverstyrelsen.
Det arbetar emellertid enligt affärsmässiga principer. Detta innebär att förlaget
eftersträvar täckning av alla kostnader och i princip tar betalt för alla
produkter och tjänster. Ur ekonomisk synpunkt kan förlaget betraktas som

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 är 1968

fristående från skolöverstyrelsen. Det har en avräkning med styrelsen, som
innebär att förlaget får betalt för alla produkter som levereras till styrelsen
men i gengäld belastas med styrelsens kostnader för förlaget. Vid prissättningen
låter man så långt som möjligt produkterna bära sina verkliga kostnader.
Mera lönsamma publikationer får emellertid stödja de publikationer
som endast kan säljas i mindre upplagor. Förlaget bedriver en aktiv utgivningspolitik
och marknadsföring. Det säljer även sina produkter i en butikslokal
i skolöverstyrelsens förvaltningsbyggnad.

Sö-förlagets omsättning var år 1967 närmare 10 milj. kr. Antalet anställda
uppgick till drygt 50 personer.

Övriga statliga tryckerier och förlag

Förutom SR A finns det tre affär sdrivande tryckerier inom statsförvaltningen,
nämligen postverkets tryckeri, riksbankens sedeltryckeri och kaserntryckeriet
i Karlskrona. Dessutom finns ett 60-tal s. k. hjälptryckerier.

Postverkets tryckeri är det största statliga tryckeriet. Dess årliga produktionsvolym
har ett värde av ca 21 milj. kr. Tillverkningen utgörs främst av
sådana postala blanketter som det behövs viss specialutrustning för att tillverka.
I mindre omfattning tar tryckeriet emot beställningstryck för andra
statliga myndigheter. Tryckeriet betjänar även i viss utsträckning postbankens
kunder. Antalet anställda utgör drygt 300 personer.

Riksbankens sedeltryckeri framställer huvudsakligen värdetryck. Förutom
sedlar trycks bl. a. lottsedlar, körkort och pass. Tryckeriets tekniska
utrustning är mycket mångskiftande, bl. a. beroende på att huvuddelen av
dess produkter inte skall kunna plagieras. Tryckeriet har ca 120 anställda.
Omsättningen uppgick år 1966 till ca 7,5 milj. kr.

Kaserntryckeriet i Karlskrona framställer huvudsakligen blanketter för
statliga myndigheters räkning. Verksamheten är av mindre omfattning.

Hjälptryckerier finns f. n. bos ett 40-tal statliga myndigheter. Utrustningen
utgörs av kontorsoffsetmaskiner samt inom de större myndigheterna av
en mer eller mindre fullständig fotoreproduktionsutrustning. Produktionen
utgörs vanligen av sådana blanketter, ritningar och publikationer som framställs
i relativt begränsade upplagor.

Sveriges Radio AB bedriver en förlagsrörelse som hänger samman med
programverksamheten. Produktionen består huvudsakligen av stödmateriel
åt vuxenundervisningen, skolprogrammateriel och tidskriften Röster i Radio/TV.
Omsättningen uppgår till ca 2,5 milj. kr.

8

Kungl. May.ts proposition nr 62 år 1968

Statskontorets förslag

Utgivning och distribution
Utgivningspolitik in. m.

Statskontoret konstaterar att en ändamålsenlig utgivningspolitik från
konsumenternas synpunkt innebär att publikationerna skall ha ett aktuellt,
sakligt och läsvärt innehåll samt ett tilltalande utseende. Överskådlighet och
lättlästhet måste eftersträvas. Detta kan uppnås genom bl. a. lämplig rubricering,
sammanfattningar, god typografi och illustrationer. Publikationerna
bör göras lättåtkomliga genom en aktivt bedriven försäljning eller utlåning
eller genom andra åtgärder.

Från statens synpunkt behövs enhetliga riktlinjer för publikationsverksamheten,
t. ex. i fråga om prissättning, rabatter, honorar, typografi och avtalsfrågor.
Härigenom kan goda förutsättningar skapas för en rationellt bedriven
verksamhet. Vidare underlättas kontroll och revision.

Till grund för statskontorets utredning ligger en enkät angående den statliga
publiceringsverksamheten. Enkäten omfattade samtliga statsmyndigheter
med undantag av de affärsdrivande verken och de militära myndigheterna.
Uppgifter insamlades angående utgivning, ekonomi, redaktionella frågor,
tryckning och distribution in. in.

Enkäten visar att utgivningen i övervägande antalet fall grundar sig på
beslut av Kungl. Maj :t. I 53 % av fallen hade generellt tillstånd lämnats
enligt kungörelsen den 28 juni 1962 (nr 443) angående statsmyndigheternas
rätt att trycka publikationer och i 10 % av fallen genom annan författning
eller särskilt beslut. I 37 % av fallen grundade sig utgivningen på
myndighetens eget beslut.

Statskontoret förordar att besluten om utgivning av publikationer decentraliseras.
Detta anses särskilt fördelaktigt när det gäller självbärande publikationer.
En decentralisering bör dock även kunna genomföras i fråga om
publikationer som inte ger full kostnadstäckning. En förutsättning för decentralisering
är enligt statskontoret att en samordnad bedömning av utgivningsbehovet
kan komma till stånd, att det utformas en klar prissättningspolitik
och att utgivaren har möjlighet att själv svara för finansieringen. Under
dessa förutsättningar bör beslut om utgivning fattas av vederbörande
myndighet i samråd med ett centralt samordnande organ på området och,
i förekommande fall, med särskild utgivare. Om enighet inte kan uppnås
mellan dessa, bör ärendet hänskjutas till Kungl. Maj :t för avgörande.

Statskontoret betonar att möjligheterna till samgående med redan existerande
publikationer bör undersökas, innan en ny publikation ges ut. Likaså
bör möjligheterna till nordiskt eller internationellt samarbete uppmärksam -

mas.

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

9

Manuskript och redigering

Statskontoret konstaterar att manuskript till publikationerna till övervägande
del utarbetats inom den myndighet som svarar för utgivningen. Beträffande
ungefär var fjärde publikation har manuskript utarbetats av annan
myndighet eller av privatperson, eventuellt tillsammans med den initierande
myndigheten eller på annat sätt. Det förhållandet att bidrag till statliga
publikationer i allmänhet inte omfattas av upphovsrätt tycks inte nämnvärt
ha försämrat myndigheternas möjligheter att erhålla manuskriptbidrag
men har ändå spelat en viss roll, bl. a. när det gällt valet av förläggare.

Av enkäten framgår att honorar i allmänhet inte utgår till manuskriptförfattaren.
I ett antal fall har honorar dock utbetalats till tjänsteman hos den
myndighet som ger ut publikationen. I ytterligare ett antal fall har ersättning
utgått till tjänsteman hos annan myndighet och till medarbetare som
inte varit statsanställd.

Statskontoret föreslår att honorar skall utgå till tjänsteman inom utgivande
myndighet, när det klart kan konstateras att manuskriptet har utarbetats
utom arbetstid och inte varit ett tjänsteåliggande. Till tjänsteman vid annan
statlig myndighet bör honorar utgå under samma förutsättningar, såvida
han inte har till uppgift att hålla kontakt med tidningar och andra publikationer.
När det gäller manuskriptbidrag från personer utom statsförvaltningen
anser statskontoret, att det är skäligt och i många fall nödvändigt alt
honorar utgår.

Beträffande honorarens storlek konstateras betydande variationer. Enligt
statskontoret är det inte möjligt att förorda någon generell princip för arvodets
storlek. Verket ifrågasätter dock om det inte vore ändamålsenligt att genom
kontrakt normalisera de statliga myndigheternas överenskommelser
med utomstående skribenter.

De redaktionella kostnaderna, som enligt enkäten omfattar redigering,
bildanskaffning och korrekturläsning in. m., motsvarade enligt undersökningen
24 % av samtliga kostnader för publikationerna. De redaktionella
kostnaderna utgjordes i sin tur till ca 70 % av interna kostnader. När det
gäller utgivningsfrekvensen visar enkäten att ungefär två tredjedelar av de
statliga publikationerna ges ut som seriepublikationer, medan återstoden utgör
engångspublikationer. Av seriepublikationerna utkommer ca 45 % en
gång om året.

Statskontoret anser, att kostnaderna skulle kunna minskas genom en glesare
utgivning av seriepublikationer. En sådan åtgärd är dock mindre lämplig
när det gäller publikationer av nyhetskaraktär. I vissa fall bör publikationernas
omfattning kunna minskas genom koncisare skrivning. Detta bör
särskilt beaktas eftersom den information som f. n. produceras är av stor omfattning
och snabbt ökar. Statskontoret konstaterar att årsredogörelserna i
allmänhet är omfattande och ifrågasätter om inte vissa rekommendationer
borde utformas för dessas innehåll. Enligt verket är det risk för att årsredo -

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

görelserna blir alltför påkostade och att deras PR-värde för myndigheterna
överdrivs.

Statskontoret framhåller, att statliga upplysningsskrifter i vetenskapliga
frågor ofta får ett alltför tungt innehåll, eftersom konsumenterna ofta kan
tänkas önska endast en kort orientering om vad forskningsresultatet innebär.
Kortfattade och populära handböcker kräver tillgång till personal med
viss journalistisk träning, vilket inte alltid finns att tillgå inom myndigheterna.
Ett centralt serviceorgan skulle kunna ge råd i hithörande frågor.

Rent allmänt skulle enligt statskontoret de statliga publikationerna vinna
på att utformas mera populärt i språkligt hänseende. Illustrationer, diagram
o. dyl. kan ofta förbättra läsbarheten, liksom även tabeller. Tabeller medför
dock betydande kostnader. Uppmärksamhet bör vidare ägnas åt publikationernas
layout. Expertis på sådana frågor bör på lämpligt sätt ställas till
myndigheternas förfogande.

I fråga om vissa grupper av publikationer finns det enligt statskontoret
särskild anledning att se till att de blir uppmärksammade. Detta kan ske
bl. a. med hjälp av typografiska anordningar eller genom att man använder
illustrationer och färgtryck. Detta behov har i viss mån beaktats av de statliga
myndigheterna. Hos några myndigheter har också speciell personal anställts
för detta ändamål. För flertalet myndigheter är detta behov dock inte
så stort att det motiverar att man anställer en grafisk formgivare. I sådana
fall anlitas antingen en reklambyrå eller något tryckeri. Det förstnämnda
förfarandet kan emellertid ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt, särskilt i
fråga om stora upplagor med betydande tryckningskostnader.

Statskontorets tryckeriexpedition har f. n. resurser endast för en mera allmän
rådgivning i de avseenden som nu nämnts. Expeditionen har därför inte
möjlighet att biträda med detaljutformningen i varje särskilt fall. Mot denna
bakgrund finner statskontoret det angeläget att åtgärder vidtas för att ge
myndigheterna bättre service än f. n. på detta område.

Statskontoret anser att det statliga blankettbeståndet i stor utsträckning
behöver ses över. Ett centralt serviceorgan bör därvid biträda med en utökad
service i fråga om blankettkonstruktion. Statskontoret ifrågasätter också
om inte ett centralt organ borde fastställa formulär till vissa blanketter.

Tryckning och distribution

Extrakostnader för snabb leverans från tryckeri bör enligt statskontoret i
många fall kunna undvikas med en bättre planering i fråga om såväl manuskriptlämnande
och redigering som korrektur och tryckning. För större arbeten
bör alltid träffas överenskommelse om en tidsplan med tryckeriet.
En sådan plan bör också träffas i fråga om kontinuerligt återkommande
tryckalster. Krav på kort leveranstid innebär att antalet leverantörer, som
kan utföra arbetet i fråga, blir begränsat. Härigenom blir det inte alltid
möjligt att välja den leverantör som är mest fördelaktigt från ekonomisk

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

11

synpunkt att anlita. Under senare år har tryckerierna mer eller mindre specialiserat
sig på olika typer av tryckalster. Det är i regel förmånligt att vända
sig till dessa specialister. De har personal, maskinell utrustning och en
produktionsgång som har anpassats för en viss typ av tryckalster.

Av statskontorets enkät framgår att granskning av korrektur till publikationer
nästan alltid ombesörjs av myndigheternas egen personal. Det händer
mycket ofta att ett ofullständigt granskat manuskript lämnas till sättning,
vilket medför höga kostnader för korrigering. De totala korrigeringskostnaderna
för statsförvaltningens publikationer torde årligen uppgå till
miljonbelopp. Det är därför angeläget att minska dessa kostnader.

Vid framställning av statliga publikationer utgör tryckkostnaderna den
dominerande kostnadsposten. Av totalkostnaderna för de publikationer som
ingick i enkäten svarade tryckkostnaderna för ca 70 %. Den helt övervägande
delen av publikationerna eller 95 % trycktes av utomstående tryckeri.

Enligt statskontoret synes de format och den typografi som i många fall
används inte medge de variationsmöjligheter som är påkallade från bl. a.
ekonomiska synpunkter. Den typografiska utformningen bör tillgodose de
avläsningstekniska krav som kan ställas i varje särskilt fall. En övergång
till tvåspaltning i viss utsträckning av publikationerna bör övervägas. Upplagans
storlek varierade mycket för de publikationer som ingick i enkäten.
En spridning från 100 upp till 5,5 milj. exemplar konstaterades. Olämpligt
tryckförfaringssätt har förekommit endast i fråga om ett fåtal publikationer.
Med tanke på att statens tryckningskostnader är av betydande omfattning
anser statskontoret emellertid att kostnadsbegränsande åtgärder bör
vidtas. Detta bör i första hand ske genom att sakkunnig expertis ställs till
förfogande och normerande anvisningar utfärdas. Förfarandet med skriftliga
avtal bör tillämpas i större utsträckning än som hittills varit fallet.

När det gäller distributionen av statliga publikationer konstaterar statskontoret
att uppgifter om utgivning av ett flertal sådana lämnas i den av
kungl. biblioteket redigerade Svensk bokförteckning. Det statliga förvaltningstrycket
redovisas även fullständigt i riksdagsbibliotekets årsbibliografi
över Sveriges offentliga publikationer. Även andra redovisningsformer förekommer.
Statskontoret finner det emellertid önskvärt att staten engagerar
sig mera aktivt, när det gäller distributionen av de statliga publikationerna.
Många sådana publikationer torde vara okända inom kretsar som skulle
kunna tänkas vara köpare av dem. Allmänheten och enskilda företag liksom
ett flertal statliga myndigheter saknar tillräcklig överblick över och kännedom
om de statliga publikationerna, deras utgivning och innehåll samt deras
tillgänglighet genom köp, lån eller gratistilldelning. Ökad information på
detta område kan enligt statskontoret ske på skilda sätt. Olika grupper skulle
kunna informeras om nyutkommen statlig litteratur, listor över sådan litteratur
med sammandrag av publikationers innehåll skulle kunna distribueras
och information kunde spridas genom annonsering i pressen. Det är vidare

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

önskvärt att genom god biblioteksservice göra lätt för allmänheten att låna
statliga publikationer.

Försäljningen av de publikationer som ingår i enkäten har i två tredjedelar
av fallen skötts av myndigheterna själva eller av dessa tillsammans
med annan distributör. De företag som oftast anlitats är AB Nordiska Bokhandeln
och AB P. A. Norstedt & Söner. Även andra distributörer har utnyttjas,
t. ex. den svenska bokhandelns speditionsföretag, AB Seelig & C:o,
samt AB Svensk Byggtjänst.

Till förmån för ett statligt förlag talar enligt statskontoret den omständigheten
att ett sådant på bättre sätt än som hittills varit fallet kunde lämna
råd om prissättning, försälja publikationer med aktiva metoder för bearbetning
av potentiella köpare och kontrollera att förlagsverksamheten bedrivs
ekonomiskt. Anlitande av ett privat förlag kunde också vara ett alternativt
distributionssätt.

I utredningen pekas på flera åtgärder för att öka spridningen av statliga
publikationer, såsom annonsering och större publicitet i massmedia. Även
tillfälligt nedsatt pris och realisationer är tänkbara åtgärder.

I fråga om expediering och lagerhållning konstateras att det övervägande
antalet publikationer expedieras av myndigheterna själva. Ibland utnyttjas
postens adressregister. Publikationerna lagerhålls till 95 % av vederbörande
myndighet och tillhandahålls i regel utan tidsbegränsning.

Statskontoret diskuterar i detta sammanhang om expedieringen bör vara
centraliserad eller decentraliserad. En regelbunden utsändning till en fast
mottagarkategori bör enligt statskontoret ofta läggas hos det företag som svarar
för tryckningen av publikationen. I annat fall anses en centraliserad expediering
medföra fördelar.

Om utgivningen av flertalet av de statliga publikationerna skulle tas om
hand av ett förlag, är frågan om utnyttjande av myndigheternas tjänstebrevsrätt
av underordnad betydelse. I annat fall förordar statskontoret att
frågan om utnyttjande av tjänstebrevsrätten i den statliga publikationsverksamheten
närmare övervägs.

Det nuvarande förfarandet i samband med tryckning och distribution av
blanketter ger enligt statskontoret i stort sett inte anledning till erinran.

Prissättning av publikationer
Enkätens resultat

Med några få undantag saknas enhetliga riktlinjer för prissättningen av
statliga publikationer. Av statskontorets enkät framgår att publikationernas
pris i regel fastställs av myndighetens chef, av publikationens redaktör eller
av annan tjänsteman inom myndigheten. Endast i två fall fastställde Kungl.
Maj :t priset. Statskontoret finner att det föreligger ett betydande behov av
riktlinjer för prissättningen, eftersom myndigheterna i denna fråga sökt

13

Iiiingl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

samråd med statskontorets tryckeriexpedition beträffande ungefär hälften
av antalet utgivna publikationer. Statskontorets tryckeriexpedition bär emellertid
haft ringa möjlighet att verka för en enhetlig prissättning dels genom
sin ställning i detta hänseende som enbart rådgivande organ, dels till följd
av att expeditionen bara i ett fåtal fall kunnat få inblick i den enskilda
publikationens ekonomi, om man undantar tryckkostnaderna.

Enligt enkäten har omkring hälften av publikationerna distribuerats helt
gratis. Ett pris som medfört full kostnadstäckning av publikationen har
satts i endast omkring en tiondel av antalet redovisade fall. I övrigt har
olika prissättningsprinciper med varierande grad av kostnadstäckning tilllämpats.

Riktlinjer för prissättning

Statskontoret förordar alt prissättningen i huvudsak grundas på självfinansieringsprincipen.
Avvikelser härifrån kan dock föranledas av marknadsmässiga
skäl i förening med de önskemål staten kan ha att genom lågt
P1 is eller utan kostnader för konsumenterna söka uppnå stor spridning av
vissa publikationer. Självfinansieringsprincipen bör enligt statskontoret i
allmänhet omfatta även den del av de statliga publikationerna som används
inom statens egna verk och myndigheter. Detta skulle ske genom att man
mera generellt inför principen med intern debitering.

För att tillgodose kravet på en flexibel prispolitik delar statskontoret upp
prissättningen i sex kategorier med utgångspunkt i de olika slag av kostnader
som uppstår i samband med utgivningen av en publikation. Kategoriindelningen
innebär successivt stegrad självfinansieringsgrad. Prissättningen
antas normalt ske på så sätt att summan av de kostnader, till vilka hänsyn
skall tas, divideras med upplagans beräknade storlek. Härigenom kommer
alla konsumenter att få erlägga samma pris, således även den utgivande
myndigheten. Vid kostnadsberäkningen förutsätts att vederbörlig hänsyn
tas till myndighetens indirekta kostnader för utgivningen, dvs. administrationsomkostnader,
sociala omkostnader in. in. Om det är särskilt vanskligt
att bedöma försäljningsupplagan, kan det vara befogat att i priset räkna
in ett pålägg för risktagandet. Om en publikation medför intäkter från
annonsförsäljning, bör nettointäkten härav avräknas från utgivningskostnaderna
innan priset fastställs.

För att göra det möjligt att tillämpa en enhetlig prispolitik måste —
förutom att olika priskategorier fastställs — även anvisas riktlinjer för
vilken kategori den individuella publikationen skall hänföras till. Det är
därför nödvändigt att skapa någon form av klassificering för de statliga
publikationerna. Statskontoret presenterar ett utkast till sådan klassificering
med utgångspunkt i olika syften med den statliga publikationsverksamheten.
Om prissättningen helt skulle överlåtas till de utgivande myndigheterna,
2 Rihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 62

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

skulle möjligheterna att uppnå en enhetlig prispolitik bli otillfredsställande.
Statskontoret finner det därför önskvärt att prissättningen samordnas.

För att få en uppfattning om hur den föreslagna prispolitiken skulle komma
att påverka det ekonomiska utfallet av den statliga publiceringen har
statskontoret räknat fram resultatet av en sådan prissättning på de publikationer
som ingår i enkäten. Resultatet visar att man skulle uppnå en kostnadstäckning
av ca 78 %. Av intäkterna hänför sig ca 43 % till intern debitering
inom statsförvaltningen, medan 57 % avser ersättning från konsumenter
utanför statsförvaltningen. Sammanfattningsvis konstaterar statskontoret
att en inte oväsentligt ökad kostnadstäckning bör kunna uppnås.

Kravet på redovisning och kontroll skulle öka väsentligt, om man i större
utsträckning går över till självfinansierad publikationsverksamhet. Statskontoret
finner en enhetlig systematik i detta hänseende vara önskvärd.

Rabattering och friexemplar

Statskontoret anser att enhetliga riktlinjer bör dras upp även för rabatteringen.
Prisnedsättning bör kunna ske till lägst det pris som motsvarar
täckning av de rörliga utgivningskostnaderna. De typer av rabatt som bör
förekomma är kvantitetsrabatt, introduktionsrabatt och kategorirabatt. Betydande
restriktivitet bör tillämpas vid kategorirabattering.

Enligt enkäten uppgick vad gäller prisbelagda publikationer antalet friexemplar
till något mer än 40 % av totalantalet exemplar. Detta sammanhänger
med att utgivande myndighet mycket ofta kostnadsfritt ställer exemplar
till andra myndigheters förfogande. Genom denna generösa politik kan
det enligt statskontoret uppstå inte bara onödiga merkostnader för den utgivande
myndigheten utan även besvär och kostnader för mottagarna. Genom
att införa debitering myndigheterna emellan skulle sannolikt det övervägande
antalet av nuvarande friexemplar komma att försvinna. I övrigt
förordar statskontoret att en mera restriktiv hållning iakttas vid utdelning
av friexemplar. En särställning intar remiss- och recensionsexemplar.

Organisationen av publiceringsverksamheten
Allmänna synpunkter

Till följd av den statliga publiceringsverksamhetens storlek och vikt i olika
hänseenden är det betydelsefullt att verksamheten anordnas på ett så ändamålsenligt
sätt som möjligt. De brister härvidlag som föreligger uppvisar
enligt statskontoret ur många synpunkter likartade drag. Det kanske mest
framträdande är att statliga myndigheter och organ i allmänhet saknar egen
expertis för att lösa de speciella och ofta svårbemästrade problem som är
förknippade med verksamheten i fråga. Myndigheterna kan visserligen få
råd och anvisningar hos statskontorets tryckeriexpedition, men dennas resurser
är starkt begränsade. Det har därför varit nödvändigt att inrikta råd -

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

givningen på i huvudsak tryckeri- och blankettekniska frågor. Den otillräckliga
tillgången på sakkunnig personal får enligt statskontoret ses som huvudorsaken
till att puliceringsverksamheten inte bedrivits på ett tillfredsställande
sätt. Härtill kommer att man inte alltid tillräckligt beaktat den ekonomiska
betydelsen av verksamheten. Orsaken härtill torde främst vara
att det saknas klara ekonomiska riktlinjer för verksamheten och att redovisnings-
och finansieringsmetoderna är otillfredsställande. Det sistnämnda
har bl. a. till följd att myndigheterna endast har ringa intresse av inkomsterna.
Enligt statskontoret behövs det en förstärkning av de personella resurserna
inom ifrågavarande områden och väsentligt förbättrade ekonomiska
verksamhetsformer. Förstärkningen bör i första hand ske genom att
de centralt tillgängliga resurserna utökas.

Finansierings- och organisationsprinciper

Finansiering av utgivningen kan, oavsett på vilket sätt denna är organiserad,
ske antingen som anslags- eller fondfinansiering. Vid anslagsfinansiering
bestrids utgifterna med medel som statsmakterna beviljar. De inkomster
som inlevereras till statsverket kan utgivaren endast efter särskilt medgivande
ta i anspråk för att täcka utgifterna. Med fondfinansiering avses en
finansiering enligt vilken utgifterna täcks med medel som avsatts i form av
eu fond för ändamålet. Denna fond tillgodoförs också inkomsterna. För icke
självbärande publikationer måste i detta fall anslag beviljas för att täcka underskott
som kan uppkomma.

Statskontoret föreslår att man skiljer de självfinansierande publikationernas
finansiering från de övrigas. Detta innebär att statsmakternas intresse
vid budgetbehandlingen kan inriktas på de understödda publikationerna. Finansieringen
av en myndighets anskaffning av publikationer för eget bruk
bör enligt statskontoret alltid ske över omkostnadsanslaget. Detta bör även
gälla den myndighet som själv svarar för utgivningen.

Statskontoret presenterar fyra huvudalternativ beträffande organisationen
av finansieringsprocessen vid statlig publicering. Dessa är decentraliserad finansiering,
centraliserad finansiering, kombinerad finansiering och förlagsfinansiering.
Enligt de tre förstnämnda alternativen kan processen utformas
antingen som anslags- eller som fondfinansiering. Vid decentraliserad finansiering
styrs publiceringsverksamheten i avgörande grad av respektive myndighet,
som även svarar för finansieringen. Ett centralt organ biträder med
teknisk rådgivning. Vid centraliserad finansiering svarar ett centralt organ
för all finansiering och fattar beslut om utgivning i samråd med den berörda
myndigheten. Vid kombinerad finansiering delas finansieringen upp i en
kommersiell och en icke kommersiell del. Myndigheten svarar genom sina
anslag för den icke kommersiella delen av publikationens upplaga. Den del
av upplagan som försäljs fondfinansieras av ett centralt organ.

Vid förlagsfinansiering, vilket är det alternativ som förordas av statskon -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

toret, överlåter staten genom avtal utgivningen på ett i allmän eller enskild
regi kommersiellt drivet förlag. Detta bör tillerkännas ensamrätt till utgivningen.
Denna finansieras vid självbärande publikationer, med undantag för
manuskriptframställningen, helt av förlaget. Bidrag till understödda publikationer
lämnas av staten i form av anslag. Intäkterna behålls av förlaget
sedan den del därav som svarar mot kostnaderna för manuskriptframställningen
gottskrivits statsverket. Förlagets utgivning sker i samarbete med
initierande myndighet och centralorganet. Som huvudskäl till att alternativet
förlagsfinansiering förordas nämner statskontoret att detta ger de bästa förutsättningarna
för en effektiv marknadsföring och en önskvärd flexibilitet
i såväl finansierings- som organisationsfrågor.

Diskussionen rörande valet av huvudalternativ för den statliga publiceringsverksamhetens
organisation har av statskontoret förts med utgångspunkt
i samspelet mellan de intressenter som berörs av denna verksamhet.
Det har därvid förutsatts att i verksamheten deltar bl. a. centralorgan, förlag
och tryckeri. Statskontoret presenterar två alternativ för hur organisationen
av den statliga publiceringen bör utformas. Enligt båda alternativen har förutsatts
att förlag och tryckeri samordnas organisatoriskt. Det första alternativet,
odelat serviceorgan, innebär att man genomför en organisatorisk integration
mellan förlag och centralorgan. Enligt det andra alternativet, delat
serviceorgan, sker ingen sådan integration.

Odelat serviceorgan

Vid tillämpning av organisationsalternativet odelat serviceorgan förutsätter
statskontoret att den centrala statliga servicen avseende publiceringsverksamheten
i sin helhet kommer att föras över till SRA. I samband med
överföringen reorganiseras detta företag på så sätt att inom detta tre skilda
företag bildas, nämligen ett för tryckeriverksamhet, ett för allmän förlagsrörelse
och distribution samt ett för speciell förlagsrörelse. Sistnämnda förlag
bildas genom att det nuvarande förlaget inom skolöverstyrelsen förs över
till SRA. En ytterligare uppdelning på ett förlag och ett distributionsföretag
är tänkbar. Det förutsätts att SRA:s nuvarande organisation avseende kartografi
m. m. anpassas till den ändrade organisationen. Genom ett centralavtal
mellan staten och SRA regleras utgivningen och produktionen av statliga
publikationer, bl. a. i fråga om normer för prissättning samt förfarandet vid
tvister mellan företaget och statsmyndigheterna. Avtalet bör till en början
avse en begränsad tidsperiod. Myndighet skall enligt statskontorets förslag
vara författningsenligt skyldig att anlita SRA:s förlag för utgivningen. Myndighet
beslutar själv om utgivning efter samråd med något av förlagen. Förlaget
svarar för erforderliga avtal om utförande av tryckeriarbeten. Det förutsätts
att upphandlingen av tryckeriarbetena sker på det sätt som är mest
förmånligt för statsverket. Någon principiell förtursrätt för SRA:s tryckeri -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

företag förutsätts inte komma att gälla. För produktion av övriga tryckalster,
som blanketter o. dyl., skall myndighet vara skyldig att inhämta förlagets
råd och anvisningar. Detta motsvarar vad som nu gäller beträffande
statskontorets tryckeriexpedition.

SRA:s reorganisation kan enligt statskontoret genomföras på tre principiellt
skilda sätt. Det första alternativet härvidlag är att det nuvarande tryckeriföretaget
SRA till sig knyter två förlag i form av dotterföretag. Ett andra
alternativ är att det nya allmänna förlaget, vars ekonomiska omsättning torde
komma att bli väsentligt större än tryckeriföretagets, utgör moderbolag.
Det kompletteras med två dotterföretag i form av ett tryckeri och ett förlag
för läromedel. Detta alternativ kan enligt statskontoret sannolikt på ett bättre
sätt än det första alternativet erbjuda gynnsamma förutsättningar för att
förlagets upphandling av tryckeriarbeten skall knnna genomföras på ett så
objektivt och opartiskt sätt som möjligt. Ett tredje organisationsalternativ
slutligen är att de tre företagen organisatoriskt likställs under en gemensam
koncernledning. När de nya företagen har bildats läggs verksamheten ned
vid det nuvarande Sö-förlaget och statskontorets tryckeriexpedition.

Delat serviceorgan

Vid alternativet delat serviceorgan förutsätter statskontoret att den statliga
publicerings- och tryckeriverksamheten delas upp i en kommersiell och
en icke kommersiell del. Den icke kommersiella verksamheten tas om hand
av ett centralt serviceorgan. Denna verksamhet omfattar i huvudsak dels
uppgifter av förvaltningsmässig karaktär såsom normgivning, handläggning
av remisser in. in., dels serviceuppgifter rörande produktionen av icke prisbelagda
publikationer, blanketter och annat icke kommersiellt tryck. Det
centrala serviceorganet, som i vissa hänseenden skulle komma att motsvara
den nuvarande tryckeriexpeditionen hos statskontoret, anses böra knytas till
någon myndighet med upphandlande funktioner. En anknytning till statskontoret
anser verket av detta skäl vara mindre lämplig. Centralorganets
upphandling beräknas utgöra 80—85 % av de totala kostnaderna för statsverkets
tryckeriupphandling.

Även vid alternativet delat serviceorgan inrättas de till SRA knutna statliga
förlagen på det sätt som presenterats vid redovisningen av alternativet
odelat serviceorgan. Mellan det centrala serviceorganet såsom företrädare
för staten och förlagen träffas ett centralavtal, enligt vilket förlagen åtar sig
utgivningen av prisbelagda statliga publikationer. Myndigheterna skall vara
författningsenligt skyldiga att anlita förlagen för sin utgivning, men de beslutar
själva om utgivningen efter samråd med centralorganet och förlagen.
Förlagen svarar för upphandling av tryckeritjänsterna.

Vid saväl alternativet delat som alternativet odelat serviceorgan föreslås
att statsdepartementen och de affärsdrivande verken undantas från åliggan -

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

det att anlita de nyinrättade förlagen vid utgivning av publikationer. De bör
dock i likhet med riksdagen och dess verk ha möjlighet att efter eget önskemål
anlita förlagen.

Statskontorets organisations förslag

Statskontoret tar självt inte ståndpunkt i valet mellan alternativet delat
och alternativet odelat serviceorgan. Verket framhåller att skäl finns som talar
för båda lösningarna. I detta sammanhang berör statskontoret frågan om
SRA i dess egenskap av tryckeri bör ges eller kan komma att ges förmånsställning
i förhållande till andra tryckeriföretag. Företagets andel torde kostnadsmässigt
f. n. utgöra omkring 5 % av det totala tryck som produceras för
statens räkning, bortsett från kartor och sjökort. Vid samordning mellan
statliga förlag och statligt tryckeri förordar statskontoret, att tryckeriet inte
får någon förmånsställning vid förlagens upphandling av tryckeriarbeten.
Relationerna mellan förlag och tryckeri bör enligt statskontoret utformas så
att förlagens objektivitet vid upphandlingen i möjligaste mån skyddas. Tre
ledamöter av statskontorets styrelse har särskilt framhållit, att de inte finner
det vara styrkt att statlig förlags- och tryckeriverksamhet måste organisatoriskt
samordnas. De anser att kravet på ekonomisk upphandling lättare
kan tillgodoses, om en sådan samordning inte sker.

Statskontorets utredning utmynnar i förslag om inrättande av två med
SRA:s verksamhet samordnade företag, nämligen ett allmänt förlag med distribution
och ett speciellt förlag för produktion av läromedel. Det senare
förlaget bildas genom att skolöverstyrelsens nuvarande förlag förs över till
SRA. Beslutet om inrättande av ett allmänt förlag föreslås skola utformas på
så sätt att förlagets verksamhet begränsas till utgivning av kommersiella
publikationer. Förlaget bör dock ha möjlighet att successivt även åtaga sig
uppgifter rörande icke kommersiellt tryck. Försök bör påbörjas för att man
skall få erfarenhet om lämpligheten av att till SRA-förlagen föra över även
arbetsuppgifter av förvaltningsmässig natur och serviceuppgifter avseende
icke kommersiellt tryck. Erfarenheterna från försöksverksamheten bör läggas
till grund för ett slutligt ställningstagande till frågan om man skall välja
alternativet odelat eller alternativet delat serviceorgan. Försöksverksamheten
bör enligt statskontoret pågå under två till fyra år. Statskontoret föreslår
vidare att en arbetsgrupp får i uppdrag att svara för genomförandet av åtgärderna.
Under försökstiden bör verksamheten vid statskontorets tryckeriexpedition
i princip bibehållas oförändrad. Om arbetsuppgifter förs över
från tryckeriexpeditionen till SRA, förutsätts att personalorganisationen anpassas
härtill.

Statskontoret beräknar alt försäljningen av de nya förlagens kommersiella
publikationer inom en snar framtid kommer att uppgå till 25 å 30 milj. kr.
per år. Skulle förlagen dessutom debitera myndigheterna totalkostnaderna

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

för det icke kommersiella trycket, som förutsatts vid alternativet odelat serviceorgan,
kan förlagens årliga omsättning beräknas komma att uppgå till
125 å 150 milj. kr.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

Övervägande delen av remissinstanserna, bland vilka märks flera myndigheter
med stor publiceringsverksamhet såsom riksförsäkringsverket, sjöfartsstyrelsen,
skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen, är eniga med
statskontoret om att den statliga publiceringsverksamheten bör förbättras
genom en förstärkning av de centrala resurserna och genom att självfinansiering
tillämpas i ökad omfattning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge kan, frånsett tillstyrkande på ett par
punkter, inte finna att statskontoret har övertygande motiverat de förslag
som framförts och kan därför inte tillstyrka dem.

Statistiska centralbyrån ansluter sig med vissa reservationer till statskontorets
förslag när det gäller pris- och distributionspolitiken för de statliga
publikationerna. Organisationsfrågorna anser centralbyrån däremot vara
otillräckligt utredda. Centralbyrån avstyrker bestämt den föreslagna organisationslösningen
för centralbyråns del.

Av de branschorganisationer som yttrat sig har Sveriges grafiska industriförbund,
Svenska boktryckareföreningen och Sveriges bokbinderiidkareförening
— vilka ingår såsom medlemmar i Grafiska arbetsgivare- och industriorganisationerna
— i ett gemensamt yttrande framhållit, att starka samhälls-
och företagsekonomiska motiv talar emot ett utvidgat statligt företagande
inom den grafiska industrin. Statens behov av trycksaker bör enligt
deras mening tillgodoses genom fri upphandling. Då kan den befintliga och
rikt differentierade marknaden, där effektiv konkurrens och viss överkapacitet
f. n. råder, effektivt utnyttjas. Svenska bokförläggareföreningen anser
att de publicerande myndigheterna måste få stöd av ett sakkunnigt statsorgan.
Utredningens förslag utmynnar emellertid även i en starkt utvidgad
statlig förlagsverksamhet. Detta har enligt föreningens åsikt inte något rationellt
samband med utredningens huvudsyfte. En ökad statlig förlagsverksamhet
kan i stället befaras leda till ökad statlig tryckeriverksamhet, vilket
skulle få konkurrenshämmande effekt.

Enligt Sveriges industriförbund bör åtgärder vidtas för att skapa en effektiv
och rationell statlig publicering. De metoder som statskontoret anvisar
härför siktar dock betydligt längre än till en sådan rationalisering och leder
till ett betydligt utökat statligt företagande inom den grafiska industrin.
Detta vill förbundet bestämt avråda ifrån. Som skäl anförs bl. a. att en stat -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

lig förlagsverksamhet av mångskiftande karaktär knappast skulle kunna
tillgodogöra sig fördelarna av specialisering.

Utgivning och distribution

Statskontorets förslag att beslut o in utgivning av publikationer
skall fattas av vederbörande myndighet efter samråd med ett centralt serviceorgan
anser försvarets intendenturverk och statens råd för byggnadsforskning
vara oantagbart.

Statistiska centralbyrån, patent- och registreringsverket, statens institut
för konsumentfrågor och statens råd för byggnadsforskning, vilka har en
omfattande egen publiceringsverksamhet och särskilda resurser härför, vill
bli undantagna från skyldigheten att anlita ett centralt organ för sin publiceringsverksamhet.
Som motiv anförs bl. a. att det i vart och ett av dessa fall
rör sig om särpräglade verksamheter och att någon rationalisering inte kan
åstadkommas genom en centralisering.

Arméförvaltningen anför att förvaltningens publikationer är av sådant
slag att de fordrar speciella kunskaper och erfarenheter hos den redaktionella
personalen rörande materielen i stort inom förvaltningens område och om
de behov som olika slag av publikationer skall fylla och de förhållanden under
vilka de används. Den sakkunskap som behövs för detta kan enligt förvaltningens
åsikt inte tillgodoses genom personal som är placerad hos ett gemensamt
serviceorgan. I dessa synpunkter instämmer marinförvaltningen
och flygförvaltningen.

Poststyrelsen och telestyrelsen ansluter sig till statskontorets synpunkt
att de affärsdrivande verken inte skall behöva anlita ett centralt samordningsorgan.

Beträffande upphovsrätten till inlämnade manuskript och övriga
alster anför skolöverstyrelsen, med instämmande av universitetskanslersämbetet,
att denna fråga inte kan lösas på ett godtagbart sätt för Sö-förlaget
inom ramen för de speciella bestämmelser som gäller för ett statligt ämbetsverk.

Offentlighetskommittén framhåller att kommittén i sitt betänkande sökt
ange vissa kategorier av allmänna handlingar som skall vara föremål för
upphovsrätt enligt vanliga regler. I förhållande till den gällande bestämmelsen,
som medger upphovsrätt endast för vissa officiella kartor, innebär kommitténs
förslag väsentligen den ändringen att upphovsrätt skall kunna göras
gällande även till verk som har framställts för försäljning till allmänheten
samt till alster av bildkonst. Om kommitténs förslag genomförs, torde de
nuvarande olägenheterna komma att avlägsnas i de praktiskt viktiga fallen.

I fråga om upphandlingen framhåller skolöverstyrelsen att skyldigheten
för styrelsen, och därmed för Sö-förlaget, att följa upphandlingsförordningens
bestämmelser inte sällan för förlagets del medför konsekven -

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

21

ser, som står i direkt strid mot strävan att få en billig, rationell och framför
allt snabb verksamhet med tillräcklig flexibilitet.

När det gäller distributionen av statliga publikationer, instämmer
statens pris- och kartellnämnd i statskontorets uppfattning att en aktivare
och mer kommersiellt upplagd marknadsföring allmänt sett är önskvärd.
Nämnden ser gärna för sitt vidkommande att de centrala statliga instanserna
förstärks i detta hänseende. I synnerhet torde försäljning genom bokhandel
och annan detalj distribution kunna underlättas, om man inrättar ett
centralt förlag. En sådan åtgärd får dock enligt nämnden inte medföra att
myndigheterna förlorar möjligheterna att i egen regi bedriva försäljning
och vidta försäljningsfrämjande åtgärder.

Den ekonomiska sidan av distributionen av statsverkets publikationer finner
statistiska centralbyrån inte tillräckligt utredd. Medan vissa rationaliseringsvinster
kan tänkas uppkomma, torde distributionsapparatens omfattning
och omkostnaderna för ett detaljerat debiteringssystem behöva klarläggas
innan en omorganisation genomförs. Vidare anför centralbyrån att
många verk och institutioner behöver ett aktuellt adressregister. Detta skulle
kräva antingen att registren dubblerades eller att myndigheten respektive
förlaget kontinuerligt försåg den andra parten med aktuella adressuppgifter.
Poststyrelsen finner det önskvärt att kontakt tas med styrelsen i fråga om
utnyttjandet av postens adressregister för distributionen. Styrelsen delar statskontorets
uppfattning att frågan om användning av tjänstebrevsrätt för
distribution av statliga publikationer är av underordnad betydelse, om flertalet
av publikationerna tas om hand av ett förlag. Om distributionen löses
på annat sätt instämmer styrelsen i statskontorets förslag att frågan om
tjänstebrevsrätten i den statliga publikationsverksamheten närmare övervägs.

När det gäller det statliga blankett ryck et har statskontoret
bl. a. framhållit vikten av ett centralt serviceorgan. Statskontorets uppfattning
delas av hovrätten över Skåne och Blekinge, riksförsäkringsverket, rikets
allmänna kartverk och försvarets intendenturverk. Intendenturverket
erinrar i detta sammanhang om att vissa lagerhållnings- och distributionsfrågor
in. m. redan beaktas, genom att blankettryck för försvaret skall ombesörjas
av intendenturverket. Skolöverstyrelsen framhåller att de privata
blankettförlagen ger god service såväl gentemot styrelsen som till skolväsendet
i övrigt och förordar fortsatt tillämpning av nuvarande praxis. Statistiska
centralbyrån understryker vikten av att de blanketter som ligger till
grund för statistiska undersökningar får utformas av expertis på området.

Prissättning av publikationer

Statskontorets förslag till allmänna riktlinjer för prissättning
av statliga publikationer tillstyrks i princip av statistiska centralbyrån,
som dock föreslår att behovet av arkiv- och arbetsexemplar för publicerande
myndighet tillgodoses genom viss procent av grundupplagan.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Offentlighetskommittén anser det osäkert om man i nämnvärd grad kan
förbättra finansieringen ntan att alltför mycket motverka syftet att skrifterna
skall få en vidsträckt spridning. Bortsett från kommersiella publikationer
måste den primära frågan när det gäller statlig och kommunal
verksamhet vara på vad sätt nödvändig information blir spridd. Finansieringen
måste enligt kommittén vara en sekundär fråga. Riksdagens förvaltningskontor
intar i stort sett samma ståndpunkt, när det gäller prissättning
på publikationer och spridning av information om statsmakternas och särskilt
riksdagens åtgärder.

Statens pris- och kartellnämnd ansluter sig till förslaget att intern debitering
i ökad utsträckning skall tillämpas vid leverans av publikationer mellan
statliga myndigheter. Nämnden tillstyrker också att självfinansieringsprincipen
blir allmän regel med de avvikelser som måste kunna göras, om
spridningen av en skrift framstår som mer betydelsefull än kostnadstäckningen.
Rikets allmänna kartverk framhåller att priset inte bör sättas högre
än att informationen blir effektiv. Eftersom verkets meddelanden har karaktär
av nödvändig information, anser verket att dessa meddelanden bör
delas ut gratis i stor utsträckning. Styrelsen för lantbrukshögskolan konstaterar
att det finns publikationer som visserligen endast riktar sig till och
är till nytta för en bestämd och begränsad grupp av intressenter men där
det allmänna ändå kan ha ett så väsentligt intresse av en god spridning att
en subventionering av priset kan vara motiverad.

När det gäller frågan om rabattering och friexemplar delar
statistiska centralbyrån statskontorets uppfattning om att kostnaderna för
publikationerna i större utsträckning skall täckas genom försäljning och
att ökat kostnadsmedvetande skapas genom intern debitering myndigheterna
emellan. Reservation anförs dock för speciella problem, som kan uppkomma
genom kontakter med uppgiftslämnare och utländska bytesförbindelser.
Även kungl. biblioteket instämmer med statskontoret i denna del. Enligt
biblioteket pågår f. n. en utredning inom forskningsbiblioteksrådet där bl. a.
frågor rörande bibliotekens bytesverksamhet berörs. Styrelsen för lantbrukshögslcolan
anser att anmärkningar som riktats mot utbytet av vetenskapliga
publikationer har visst fog för sig. Styrelsen påpekar dock att anskaffning
av det material som kommer till biblioteken bytesvägen ekonomiskt
sett förmodligen skulle ställa sig dyrare om det anskaffades genom
köp. Häri instämmer patent- och registreringsverket, som även framhåller
att vissa viktiga tidskrifter och serier inte torde vara möjliga att anskaffa
genom köp. Universitetskanslersämbetet anser, att frågan om bytesverksamheten
inte bör behandlas i detta sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

23

Organisationen av publiceringsverksamheten

Statskontorets förslag att skilja finansieringen på självbärande
och icke självbärande publikationer behandlas av några
remissinstanser. Samtliga ställer sig negativa eller tveksamma till en sådan
uppdelning. Arbetsmarknadsstyrelsen, som delar statskontorets uppfattning
att det statliga förlaget skall arbeta på kommersiell basis, anser detta kunna
ske i fråga om såväl rent kommersiella som icke kommersiella statliga publikationer.
I det senare fallet bör de statliga myndigheterna utan särskilt
bemyndigande från förlaget kunna inköpa de upplagor av sina egna publikationer
som behövs för dess verksamhet med anlitande av de medel myndigheterna
disponerar.

Från finansiell synpunkt förefaller det sjöfartsstyrelsen rimligt att dess
publikationsverksamhet behandlas som en enhet och att överskott på en
publikation får utnyttjas för att täcka underskott på övriga. Detta innebär
enligt styrelsen att de ekonomiska relationerna mellan styrelsen och förlaget
bör avse samtliga eller i vart fall flertalet av styrelsens prisbelagda publikationer
och att endast underskottet av den totala förlagsverksamheten för styrelsens
publikationer bör belasta styrelsen. Lämpligen bör en sådan ekonomisk
uppgörelse regleras genom avtal eller direkta förhandlingar mellan styrelsen
och förlaget. Universitetskanslersämbetet ställer sig tveksamt till behovet
av att dela upp de statliga publikationerna i kommersiella och icke
kommersiella. I princip bör alla publikationer behandlas som kommersiella
och framställas med självfinansieringsprincipen som grund. Beslut om
tryckning bör fattas av vederbörande statliga myndighet, som också då har
att täcka kostnaderna genom medelsanvisning från disponibla anslag hos
myndigheten. Skolöverstyrelsen föreslår att man vid behandling av statligt
tryck och statlig publicering i övrigt behandlar all produktion som kommersiell
sedd från vederbörande förlags sida.

I fråga om publiceringsverksamhetens organisation tar den övervägande
delen av remissinstanserna inte ställning till frågan om odelat eller delat
serviceorgan. Till förmån för det odelade serviceorganet uttalar
sig skolöverstyrelsen, som bl. a. anför att den mycket betydande tryckerioch
publiceringsverksamheten inom statsförvaltningen medför ett naturligt
behov av rådgivning och service i nämnda frågor. Detta gäller såväl rent
tryckeritekniska frågor som problem rörande blankettutformning, standardisering
av tryckerisaker, nomenklatur in. m. De arbetsuppgifter som ett
serviceorgan enligt statskontorets mening bör ha förefaller styrelsen väl anpassade
till de problem som ett statligt verk ställs inför. Statskontorets förslag
om att man i varje fall övergångsvis skulle ha ett s. k. delat serviceorgan
kan enligt styrelsens mening knappast vara ändamålsenligt. Den tryckeritekniska
servicefunktionen måste erfarenhetsmässigt ligga hos ett före -

24 Kungi. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

tag eller en instans med egen daglig erfarenhet av tryckeriteknisk verksamhet.

Skolöverstyrelsens uppfattning delas av SR A. Målet för SRA måste vara
att driva verksamheten efter företagsekonomiska principer. Om resurserna
koncentreras, får man ett effektivt och slagkraftigt företag som har goda förutsättningar
att effektivt konkurrera på öppna marknaden. Alternativet odelat
serviceorgan sammanfaller enligt SRA väl med dessa synpunkter. Detta
alternativ står också i samklang med den strukturella omvandling som
branschen genomgår och som tar sig uttryck i hård rationalisering, koncentration
och samordning. Avslutningsvis påpekar SRA att kommersiell verksamhet
varken helt eller delvis bör förläggas till ämbetsverk.

Till förmån för delat serviceorgan uttalar sig arméförvaltningen
med instämmande av marinförvaltningen och flggförvaltningen. Arméförvaltningen
hänvisar till de speciella förhållanden som gäller för publiceringsverksamheten
inom försvaret. Om ett odelat serviceorgan inrättas, bör
försvaret eller i varje fall dess centrala materielförvaltande myndigheter
undantas i likhet med de affärsdrivande verken. Förvaltningen har däremot
inget att erinra mot att även i fortsättningen anlita ett centralt serviceorgan
för rådgivning och samråd när det gäller upphandling av tryck. Väljs alternativet
delat serviceorgan anser förvaltningen att dess publikationer skall
betraktas som icke kommersiellt tryck. Förvaltningen uttalar även sin tveksamhet
när det gäller att överlåta åt ett statligt bolag att utforma statens utgivningspolitik,
besvara remisser och andra förvaltningsuppgifter. Det kan
heller inte vara lämpligt att ett förlag som är nära anknutet till SRA är remissorgan,
när det gäller förändringar vid andra statliga tryckerier, som kan
vara i konkurrenssituation med SRA. Enligt förvaltningen blir effekten densamma
vilketdera av alternativen man än väljer, under förutsättning att förvaltningen
undantas från de föreslagna bestämmelserna. Med hänsyn till
den tvekan som förvaltningen har om lämpligheten att uppdra förvaltningsuPP§ifter
åt ett statligt bolag förordar förvaltningen emellertid ett delat serviceorgan.

Telestyrelsen är tveksam om lämpligheten av att anförtro myndighetsutövande
arbetsuppgifter åt ett statligt bolag. Det är enligt styrelsen inte
lämpligt att föra över tryckeriexpeditionens uppgifter till SRA, som i sin
egenskap av tryckeriföretag har ett partsintresse.

Styrelsen för lantbrukshögskolan anser det föreligga en tydlig tendens till
specialisering inom förlagsvärlden. Detta hänger samman med att speciell
produktion ger företagen ökade möjligheter till att göra konkurrensdugliga
insatser i fråga om redaktion och marknadsföring. Styrelsen har inte genom
utredningen blivit övertygad om det lämpliga i att starta en statlig förlagsrörelse.
Det kan befaras att ett statligt förlag, som nödvändigtvis måste
spänna över alla fackområden, inte kan ge den redaktionella service som de

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

enskilda myndigheterna måste ha. Enligt styrelsens mening kan ett statligt
förlag vara försvarbart om det får arbeta i fri konkurrens med de privata
förlagen. Om statskontorets förslag skall realiseras, uttalar sig styrelsen till
förmån för alternativet delat serviceorgan.

Jordbrukets upplysningsnämnd avstyrker bestämt utredningens alternativ
med odelat serviceorgan och tvång för statliga myndigheter att anlita SRA
för produktion och utgivning av tryckalster. All erfarenhet talar enligt
nämnden för att en sådan organisation skulle bli dyrbar och tungarbetad
men troligen ändå ge sämre service. Nämnden tillstyrker i stället att man
prövar alternativet med delat serviceorgan. Inte heller rikets allmänna kartverk
finner skäl föreligga för en försöksverksamhet med odelat serviceorgan.
Skiljaktigheterna i uppgifternas mål och inriktning är enligt verket så
pass klara att ställning redan nu bör kunna tas till förmån för alternativet
med delat serviceorgan.

Försvarets intendenturverk framhåller att samarbetet med statskontorets
tryckeriexpedition är värdefullt och fungerar mycket tillfredsställande. Nordiska
museets nämnd anser att tryckeriexpeditionen inom ramen för sina befogenheter
och sina resurser på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fyllt sin
uppgift som serviceorgan i publiceringsfrågor. Nämnden anser att expeditionen
borde kunna bli det effektivaste instrumentet för att till rimlig kostnad
för statsverket lösa många av de viktiga problem som utredningen behandlar.
TCO framhåller att ett centralt serviceorgan bör stå myndigheterna till
tjänst för att uppnå önskad samordning av den statliga publiceringsverksamheten.
Enligt organisationens mening skulle det vara lämpligt att bygga
ut den serviceverksamhet som nu bedrivs inom statskontoret.

De instanser som representerar den enskilda grafiska industrin har — såsom
tidigare redovisats -— allmänt avstyrkt statskontorets förslag. Sveriges
grafiska industriförbund, Svenska boktrgekareföreningen och Sveriges bokbinderiidkareförening
framhåller i sitt gemensamma yttrande — med instämmande
från Sveriges industriförbund och Svenska bokförläggareföreningen
— att de av statskontoret konstaterade bristerna bör kunna avhjälpas
om man bygger ut statskontorets tryckeriexpedition. Expeditionen bör
få ställning som centralt upphandlande och rådgivande organ med uppgift
att anlita eller anvisa de förlag och tryckerier som på affärsmässiga och
andra grunder kan anses lämpliga.

Beträffande de i utredningen behandlade koncernfrågorna anför
rikets allmänna kartverk att det allmänna förlaget bör utgöra moderbolag,
eftersom den ekonomiska omsättningen torde komma att bli väsentligt större
för förlaget än för tryckeriföretaget. Om förlaget skall kunna upphandla
tryckeriarbeten objektivt och opartiskt, torde förlaget som moderbolag vara
det enda tänkbara, såvida inte företagen skall göras helt fristående.

Frågan om förlagens samordning med SRA föranledde re -

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

servationer i statskontorets styrelse. Knappt hälften av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan tillstyrker att de föreslagna förlagen samordnas med
SRA, medan drygt hälften är negativa till förslaget.

SRA är synnerligen positiv till alt företaget samordnas med det statliga
förlaget. Inom den privatägda delen av branschen torde, framhåller SRA, det
höra till undantagen att förlagsrörelse inte samordnas med tryckeriverksamhet.
Ur företagsekonomisk synpunkt är det olyckligt om den statliga koncernen
helt eller delvis åstadkommer en dubblerad organisation. Kostnaderna
blir avsevärt lägre om verksamheten koncentreras till ett företag. Även för
kundkretsen är det en förenkling att ha endast ett ställe att vända sig till.
Eftersom den tekniska utvecklingen kräver allt större underlag för rationell
och konkurrenskraftig drift får enligt SRA fördelen med samordning
inom de statliga sektorerna i fortsättningen ökad tyngd.

Skolöverstyrelsen konstaterar att de flesta stora förlag inom läromedelsutgivningens
område är ägda av eller anslutna till tryckeriföretag. Den övervägande
delen av all skolboksutgivning torde ombesörjas av förlag som ingår
i koncern med tryckeriverksamhet. Styrelsen finner inte kravet på objektivitet
vid upphandlingen relevant i annan mån än vad som framgår av
statskontorets beskrivning härav. Från allmänt näringspolitiska synpunkter
bör man föra samman närliggande verksamheter till större enheter. Det
måste rimligen bli lättare att planera för en jämn beläggning på det statliga
tryckeriet, om detta kan räkna med kontinuerligt inkommande uppdrag
från anslutna förlag. Styrelsen ansluter sig till statskontorets uppfattning
att upphandlingen av tryckeriarbeten alltid bör ske obundet och på det sätt
som är mest förmånligt för statsverket. Detta förhållande ger enligt styrelsen
inte anledning till förord åt någondera meningen i samordningsfrågan.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en samordning med SRA skapar förutsättningar
för att bättre tillvarata de rationaliseringsmöjligheter som kan
föreligga och den erfarenhet i detta hänseende som redan nu finns bl. a. hos
skolöverstyrelsen. För myndigheterna skulle därigenom även tillgång till
expertis säkerställas och den service som f. n. lämnas myndigheterna från
statskontorets tryckeriexpedition genom en utbyggnad och överföring till
det statliga förlaget av dess personalorganisation förbättras.

TCO har inte något att invända mot att SRA ombildas till tre skilda företag
för tryckeri- och förlagsverksamhet. Däremot avstyrker organisationen
att myndigheterna skall åläggas att anlita SRA för sin publiceringsverksamhet.
Dessa bör liksom statsdepartementen samt riksdagen och dess verk
kunna anlita SRA eller på annat sätt täcka sitt behov av förlags- och tryckeriuppgifter.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, lantbrukshögskolan, telestyrelsen, statens
råd för byggnadsforskning och nordiska museets nämnd är av samma skäl
som reservanterna i statskontorets styrelse emot att förlagen samordnas med
SRA. Även ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor instämmer i allt väsent -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

ligt i de anförda betänkligheterna i konknrrenshänseende mot en organisatorisk
samordning av statlig förlags- och tryckeriverksamhet.

Medicinalstyrelsen anser det innebära en viss fara för att den objektivitet
som upphandlingskungörelsen inskärper hos statliga myndigheter åsidosätts,
om ett tryckeriföretag som skall konkurrera med andra tryckerier
självt skall ombesörja upphandling och pröva inkomna anbud. Häri instämmer
patent- och registreringsverket.

Kommerskollegium anser, i likhet med de hörda handelskamrarna, att
förslaget om anknytning till SRA inte bör förverkligas. Enligt kollegiets mening
måste en sådan ordning i praktiken leda till konkurrensbegränsningar.

Sveriges grafiska industriförbund, Svenska boktryckareföreningen och
Sveriges bokbinderiidkareförening hävdar i gemensamt svar — med instämmande
från Sveriges industriförbund — att det centrala upphandlingsorganet
inte skall samordnas med SRA.

Den särskilda försöksverksamhet som statskontoret föreslår tillstyrks
av riksförsäkringsverket och sjöfartsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen
delar också statskontorets uppfattning om en viss försöksverksamhet
men ifrågasätter om det behövs en så lång försöksperiod som föreslagits.
Skolöverstyrelsen anser det föga ändamålsenligt med en successiv uppbyggnad
av den nya organisationen och avstyrker att ett särskilt statligt serviceorgan
för tryckerifrågor ens övergångsvis upprättas.

Slutligen betonar universitetskanslersämbetet det väsentliga i att det inom
den statliga sektorn ordnas med utbildning i fråga om trycksaksproduktion
för berörda personalgrupper. Även fortbildningsverksamheten är
väsentlig. Enligt ämbetet bör sådan utbildning inte bara avse tryckningsproduktion
utan även frågor rörande distribution, lagerhållning, kalkylering
in. in.

Departementschefen

Den statliga publiceringsverksamheten

Den statliga publiceringsverksamheten har en betydande omfattning. Antalet
myndigheter och institutioner som ger ut publikationer är omkring
200. Årligen ger dessa ut 700 å 800 publikationer, varav många är seriepublikationer
med flera nummer per år. Kostnaderna för den statliga publiceringsverksamheten
uppgår till omkring 150 milj. kr. om året. Härav avser
ungefär hälften egentliga publikationer, medan åtestoden gäller speciell
publicering såsom blanketter, kartor och sjökort.

Publiceringsverksamheten omspänner vitt skilda ämnesområden. Den
gäller bl. a. publikationer som myndigheterna ger ut som ett led i sin verksamhetsutövning,
såsom sammanställningar över författningar, råd och anvisningar,
verksamhetsberättelser, cirkulär och meddelanden. En betydande
del av publiceringen hänför sig till forskningsinstitutioner samt universitet

28

Kungl. Majrts proposition nr 62 år 1968

och högskolor. Dessa ger ut redogörelser för forskningsresultat, meddelanden,
studiehandböcker, kataloger in. in. Många myndigheter och institutioner
ger ut tidskrifter och andra löpande publikationer, som är avsedda antingen
för det egna verkets område eller för en större allmänhet. Andra
exempel på den statliga publiceringen är det statistiska trycket, som vanligen
ingår i serien Sveriges officiella statistik, och de offentliga utredningarna,
som i allmänhet utges i serien Statens offentliga utredningar.

Av myndigheter och institutioner med en betydande publikationsverksamhet
kan nämnas statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens institut för konsumentfrågor och statens
råd för byggnadsforskning. Härutöver kan erinras om den omfattande publiceringsverksamhet
som riksdagens organ och statsdepartementen svarar
för.

För att begränsa kostnaderna för den statliga publiceringsverksamheten
och systematisera denna i olika avseenden har ett flertal föreskrifter meddelats.
Sålunda får myndigheterna som regel inte utan tillstånd av Kungl.
Maj :t ge ut publikationer av större omfattning. Föreskrifter har också meddelats
i fråga om utformningen av bl. a. det statistiska trycket och de offentliga
utredningarna. Särskilt har uppmärksamheten riktats på att hålla
nere tryckningskostnaderna. I detta syfte biträder statskontorets tryckeriexpedition
vid upphandling av tryckeritjänster och granskar tryckeriräkningar.

Staten har sedan lång tid tillbaka engagerat sig inom den grafiska verksamheten.
Sålunda har staten tre affärsdrivande tryckerier av förhållandevis
stor omfattning, nämligen Svenska Reproduktions AB (SRA), postverkets
tryckeri och riksbankens sedeltryckeri. Dessutom finns f. n. ett mindre
affärsdrivande tryckeri och ett 60-tal s. k. hjälptryckerier hos ett 40-tal olika
myndigheter. Även inom förlagsverksamheten har staten etablerat sig, bl. a.
genom den förlagsrörelse som SRA bedriver och genom Sö-förlaget inom
skolöverstyrelsen. Jag har i det föregående lämnat en närmare redogörelse
för dessa företags verksamhet.

Behovet av reformering av publiceringsverksamheten

Den statliga publiceringsverksamheten har i olika sammanhang berörts
i utredningar och behandlats av riksdagen. På grundval av riksdagens revisorers
berättelse år 1959 uttalade sig riksdagen år 1960 för att den statliga
publikationsverksamheten skulle ses över bl. a. såvitt avsåg finansieringen.

På Kungl. Maj :ts uppdrag har statskontoret gjort en utredning om den
statliga publiceringsverksamheten. Syftet med utredningen har varit att
överväga organisatoriska, finansieringsmässiga och andra former av åtgärder
som kan förbättra utfallet av publiceringsverksamheten och samtidigt
tillgodose myndigheternas publiceringsbehov. Man har också beaktat

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 29

betydelsen av att distributionen av publikationerna till läsarna blir ändamålsenlig.

Resultatet av utredningen visar enligt statskontoret alt det finns åtskilliga
brister i fråga om den statliga publiceringsverksamheten. Detta sammanhänger
bl. a. med alt verksamheten inte samordnats tillräckligt. De
statliga myndigheterna och institutionerna saknar i allmänhet tillgång till
expertis som kan lösa de speciella och ofta svåra problem som är förknippade
med publicering. Detta har medfört att verksamheten inte bedrivits
tillräckligt ekonomiskt. Enligt statskontorets uppfattning har man inom
den statliga verksamheten inte heller tillägnat sig det kostnadsmedvetande
som svarar mot den ekonomiska vikten av publiceringsverksamheten.

Statskontoret föreslår en rad åtgärder för att de konstaterade bristerna
skall kunna avhjälpas. Sålunda anser verket att staten bör utforma en aktiv
och enhetlig utgivningspolitik för publiceringsverksamheten. Utgivningen
bör baseras på självfinansiering med de avvikelser därifrån som kan betingas
av särskilda skäl. De centrala resurserna bör förstärkas för att de enskilda
myndigheterna och institutionerna skall kunna få ökad service i
trycknings- och publiceringsfrågor.

De remissinstanser som har yttrat sig över statskontorets utredning har i
allmänhet vitsordat behovet av åtgärder för att förbättra den statliga publiceringsverksamheten.
Detta gäller även de remissinstanser som inte anslutit
sig till de konkreta förslag som statskontoret fört fram.

Jag anser det värdefullt att en allsidig kartläggning har gjorts av den statliga
publiceringsverksamheten. Denna verksamhet är av stor betydelse för de
statliga myndigheterna och institutionerna i deras arbete. Den utgör också
en mycket viktig del i samhällsorganens information till allmänheten. När
det gäller samhällsinformationen vill jag erinra om att chefen för justitiedepartementet
tillkallat särskilda sakkunniga (informationsutredningen) för
att utreda denna fråga.

Om de statliga publikationerna skall kunna fylla sin uppgift som ett led i
samhällsinformationen är det väsentligt att de är aktuella, informativa, lättlästa
och lättåtkomliga för allmänheten. Åtskilliga myndigheter och institutioner
har inte minst på senare tid lagt ner ett stort arbete på att förbättra
sina publikationer i dessa avseenden. Utbyggnaden av den förlagsverksamhet
som finns inom SRA och skolöverstyrelsen har härvid varit ett viktigt bidrag.

Alltjämt svarar flertalet myndigheter och institutioner själva helt för utformningen
av sina publikationer. När det gäller tryckning för statens räkning
lämnar statskontorets tryckeriexpedition en värdefull service. Expeditionens
uppgifter inskränker sig dock väsentligen till tryckningsfrågorna,
medan övriga frågor i samband med publiceringen åvilar den utgivande
myndigheten eller institutionen.

I likhet med statskontoret och flertalet av de hörda remissinstanserna

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

anser jag att det finns åtskilliga brister i fråga om den statliga publiceringsverksamheten
och att åtgärder bör vidtas för att ge verksamheten en mera
effektiv organisation.

Prissättning av statliga publikationer

Innan jag går närmare in på de åtgärder som bör genomföras för att effektivisera
den statliga publiceringen, vill jag ta upp en del frågor som gäller
finansieringen av publiceringsverksamheten och prissättningen på statliga
publikationer.

Några enhetliga riktlinjer för prissättningen av statliga publikationer
finns inte. Av statskontorets utredning framgår att hälften av alla publikationer
distribuerats helt gratis. Endast en tiondel av publikationerna har
åsatts ett pris som gett full kostnadstäckning, medan i övriga fall utgivningen
varit mer eller mindre subventionerad.

Statskontoret förordar att prissättningen i huvudsak skall grundas på
självfinansieringsprincipen. Undantag skall dock göras om detta motiveras
av t. ex. önskemålet om en stor spridning av publikationen. Även myndigheter
och institutioner emellan skulle man ta betalt för publikationerna. Statskontoret
har presenterat en skiss till hur de statliga publikationerna skulle
kunna indelas i olika prisklasser.

Remissinstanserna bär till alldeles övervägande del ställt sig positiva till
principen om självfinansiering av publikationerna. Flera remissinstanser
understryker dock att finansieringen måste vara en underordnad fråga och
att det väsentliga är syftet med utgivningen och den spridning av publikationerna
som man vill uppnå.

Den statliga publiceringsverksamheten är som jag förut berört mycket
mångskiftande. I stor utsträckning gäller den publikationer som inte är avsedda
att finansieras i kommersiell mening utan som ingår som en del i
samhällsinformationen eller som är avsedda att tjäna som underlag för den
offentliga debatten. Det kan här gälla exempelvis upplysningsbroschyrer om
den allmänna försäkringen, trafiksäkerhet, självdeklaration, civilförsvar etc.
Jag anser det givet att sådana publikationer måste tillhandahållas gratis, eftersom
man ju här vill att innehållet skall bli känt av en stor allmänhet. Jag
anser det också naturligt att många publikationer måste bli subventionerade
i den meningen att man inte kan få täckning för alla kostnader som de medfört.
Om man t. ex. lagt ner stora kostnader på ett statligt utredningsarbete,
l;an dessa helt naturligt inte i sin helhet belasta priset på utredningsbetänkandet.

Även om man alltså får räkna med att finansieringen av statliga publikationer
i stor utsträckning måste ske med statsmedel, bör en ökad självfinansiering
kunna genomföras. Inte minst erfarenheterna från den förlagsverksamhet
som redan bedrivs inom statsverket, främst genom SRA och Sö-för -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

laget, visar att detta hör vara möjligt. Eu ökad självfinansiering av publikationerna
bör enligt min mening även leda till att utgivaren i väsentligt större
utsträckning än f. n. tar ut ersättning för de publikationer som beställs av
andra offentliga myndigheter och institutioner. I vilken utsträckning gratisexemplar
skall lämnas ut får avvägas på grundval av dels det värde detta
kan ha från den utgivande myndighetens eller institutionens synpunkt, dels
kostnaderna härför.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att avgörande för prissättningen av
statliga publikationer bör vara syftet med utgivningen. I vilken utsträckningstatliga
publikationer skall helt eller delvis finansieras med statsmedel får
prövas i samma ordning som medelsbehovet för den utgivande myndighetens
eller institutionens verksamhet i övrigt prövas. Självfinansiering bör
dock tillämpas i väsentligt större utsträckning än f. n. Detta gäller även
myndigheter och institutioner emellan.

Organisationen av publiceringsverksamheten

Statskontoret har i sin utredning presenterat två alternativ för organisationen
av den statliga publiceringsverksamheten. Dessa har man benämnt
odelat respektive delat serviceorgan. Alternativet odelat serviceorgan innebär
att servicen gentemot myndigheter och institutioner i publicerings- och
tryckningsfrågor samt utgivningen av publikationerna koncentreras till en
statlig företagskoncern. Denna svarar för utgivningen av såväl självbärande
som icke självbärande publikationer. Det andra organisationsalternativet,
delat serviceorgan, innebär att publicerings- och tryckningsverksamheten
delas upp i en kommersiell och en icke kommersiell del. Med icke
kommersiellt tryck menar statskontoret tryck som inte till någon del är
prisbelagt. För den icke kommersiella delen inrättas ett centralt serviceorgan.
Detta skulle få uppgifter som närmast kan karaktäriseras som en utljy§§nad
av de uppgifter som nu åligger statskontorets tryckeriexpedition.
Utgivningen av prisbelagda publikationer ombesörjs däremot av en statlig
företagskoncern liksom i alternativet odelat serviceorgan. Företagskoncernen
bildas i båda fallen med SRA som grund.

Statskontoret tar inte ställning till vilket av de redovisade alternativen
som bör väljas. Den övervägande delen av remissinstanserna berör heller
inte denna fråga. Bland de remissinstanser som direkt yttrar sig på denna
punkt är meningarna delade.

Jag har tidigare framhållit att den statliga publiceringsverksamheten
bör effektiviseras. Jag har också när det gäller finansieringen av denna
verksamhet framhållit att självfinansiering bör tillämpas i väsentligt större
utsträckning än f. n. Detta kräver alt de centrala resurserna för service
till myndigheter och institutioner i publiceringsfrågor förstärks. På denna
punkt råder inga delade meningar bland remissinstanserna. En sådan för -

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1968

stärkning skulle givetvis kunna ske genom att statskontorets tryckeriexpedition
byggs ut, så att den förutom granskning i fråga om upphandling av
tryck även svarade för redigeringsfrågor. En betydande del av publiceringsverksamheten
skulle dock komma att ombesörjas i annan ordning.
Detta kan leda till att resurserna i form av tillgänglig expertis splittras.
I åtskilliga fall torde en uppdelning i kommersiell och icke kommersiell
publicering vara svår att genomföra. En ökad övergång till självfinansiering
medför också att gränsen mellan de båda formerna av publicering
alltmer försvinner. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att de
centrala uppgifterna när det gäller den statliga publiceringen och därmed
sammanhängande frågor koncentreras till ett organ. Ett sådant organ bör
enligt min mening kunna få en samlad överblick över den statliga publiceringen
och de konsumentgrupper som denna vänder sig till. Genom den expertis
som ett centralt organ får bör det också bättre kunna bedöma i vilka
former den statliga publiceringen bör ske och ge myndigheter och institutioner
god service i hithörande frågor. Jag föreslår att ett allmänt förlag inrättas
för nu ifrågavarande ändamål. Jag återkommer i det följande till företagets
uppgifter och organisation.

Statskontoret har utgått från att SRA skall utgöra grunden för den föreslagna
företagskoncernen. Detta bolag skulle härvid ombildas på så sätt att
tre företag bildas, nämligen ett för tryckeriverksamhet, ett för allmän förlagsrörelse
och ett för speciell förlagsrörelse. Sistnämnda förlag skulle bildas
genom överföring av det nuvarande Sö-förlaget. Statskontoret har inte
förutsatt att SRA:s tryckeri skulle ha någon principiell förtursrätt vid upphandling
av tryck för statens räkning. Den tänkta företagskoncernen skulle
enligt statskontoret kunna bildas med antingen SRA eller det allmänna förlaget
som moderföretag eller i form av tre helt fristående företag.

Samordningen mellan SRA:s tryckerirörelse och det allmänna förlaget
har gett upphov till delade meningar vid utredningsarbetet och hos remissinstanserna.
Reservanter i statskontorets styrelse har sålunda ansett att förlags-
och tryckerirörelsen inte bör samordnas. Några remissinstanser, däribland
SRA och skolöverstyrelsen, är positiva till en samordning enligt statskontorets
förslag. Flera myndigheter, däribland ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,
och de remissinstanser som företräder den enskilda grafiska
industrin uttalar sig emot en sådan samordning. Motiveringen för denna
ståndpunkt är att en samordning av förlag och tryckeri skulle kunna
verka konkurrenshämmande vid upphandling av tryck.

Vad gäller den framtida organisationen av Sö-förlaget kommer chefen för
utbildningsdepartementet senare denna dag att föreslå Kungl. Maj:t att för
riksdagen lägga fram proposition angående organisation av ett läromedelsförlag.
Detta företag skall bedriva förlagsverksamhet på utbildningsväsendets
område i syfte särskilt att utveckla och förbättra läromedelsproduktionen.
Avtal har — under förutsättning av Kungl. Maj ds godkännande —

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968 33

träffats mellan staten, Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet
om att driva verksamheten i ett gemensamt ägt aktiebolag. Företaget
skall bildas genom att det nuvarande Sö-förlaget sammanförs med det av
Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet samägda Bokförlaget
Liber AB. Av aktiekapitalet i bolaget skall staten äga 50 % samt Svenska
kommunförbundet och Kooperativa förbundet vardera 25 %. Det nya förlaget
beräknas kunna träda i funktion den 1 juli 1969.

Om ett allmänt förlag inrättas, såsom jag har föreslagit, är det naturligt
att ett nära samarbete kommer till stånd mellan detta förlag och lärornedelsförlaget.
Detta bör enligt min mening komma till uttryck bl. a. därigenom
att det allmänna förlaget bör äga de aktier i läromedelsförlaget som
motsvarar den statliga andelen av aktiekapitalet.

Vad härefter angår samordningen mellan det allmänna förlaget och
SRA anser jag det naturligt att det mellan dessa statligt ägda företag kommer
till stånd en viss samordning. De farhågor som uttalats under utredningsarbetet
och vid remissbehandlingen av statskontorets förslag att en
samordning skulle medföra risk för konkurrensbegränsning finner jag knappast
befogade. SRA har f. n. endast omkring 5 % av det statliga trycket, om
man bortser från trycket av kartor och sjökort. Även en mycket betydande
ökning av SRA:s andel av denna marknad skulle alltså inte i någon högre
grad ändra denna bild. Jag vill också instämma i vad statskontoret anfört
om att upphandlingen bör ske på det sätt som är mest förmånligt för staten.
Den samordning mellan det allmänna förlaget och SRA som bör komma
till stånd bör enligt min mening bygga på affärsmässig grund. Lämpligen
synes samordningen kunna baseras på ett långfristigt avtal om samarbete
mellan företagen. Hur detta samarbete i detalj skall utformas bör
det ankomma på de båda företagen att själva besluta om. Ett motsvarande
samarbete kan även befinnas lämpligt mellan det nya läromedelsförlaget
och SRA.

Utgivningen av publikationer

Statskontoret har föreslagit att statliga myndigheter och institutioner
skall vara författningsenligt skyldiga att anlita de föreslagna förlagen för
sin publicering. De skall själva besluta om utgivningen men detta skall ske
efter samråd med förlagen. Från åliggandet att anlita förlagen skall statsdepartementen
och de affärsdrivande verken undantas.

Flera remissinstanser har vänt sig mot den föreslagna skyldigheten. Ett
par remissinstanser avstyrker helt denna ordning, medan flera andra anser
sin publikation sverksamhet vara så speciell att de av denna anledning bör
undantas från skyldigheten att anlita ett centralt organ.

Om man skall få till stånd den effektivisering av den statliga publikationsverksamheten
som avsetts är det angeläget att de centrala resurser som

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

ställs till förfogande i form av expertis på publicerings- och tryckerifrågor
blir effektivt utnyttjade. Jag anser därför att de föreslagna förlagen bör
svara för så stor del av den statliga publikationsverksamheten som är praktiskt
möjligt.

Enligt statskontorets förslag skall statsdepartementen och affärsverken
undantas från den föreslagna skyldigheten att anlita förlagen. De omfattas
inte heller av de nuvarande föreskrifterna om att publikationer inte får ges
ut utan Kungl. Maj :ts tillstånd. Jag ansluter mig till statskontorets ståndpunkt
i denna fråga. Vad beträffar statsdepartementen utgår jag från att
de föreslagna förlagen kommer att anlitas så långt det är möjligt och lämpligt,
även om detta inte särskilt föreskrivs. Jag utgår också från att affärsverken
kommer att finna det ändamålsenligt att anlita förlagens tjänster
när de själva inte har resurser för publicering eller tryckning. Jag vill i
detta sammanhang erinra om att statskontorets tryckeriexpedition biträder
även affärsverken när det gäller upphandling av tryckeriarbeten. Jag förutsätter
att förlagen också skall kunna betjäna riksdagens organ i den mån
dessa önskar utnyttja förlagens tjänster.

Den övriga delen av statsverkets publicering bör i princip falla under
det allmänna förlagets verksamhetsområde i den mån den inte kommer att
ombesörjas av det nya läromedelsförlaget. Inom vissa områden kan det dock
vara lämpligt att publiceringsverksamheten handläggs i annan ordning.
Kungl. Maj:t bör därför kunna medge myndighet eller institution att själv
handha sina publiceringsfrågor om det anses ändamålsenligt eller föreskriva
att de skall handläggas i annan särskild ordning. Av praktiska skäl synes
det t. ex. vara lämpligt att myndighet eller institution själv får svara
för publicering eller tryckning som endast medför en ringa kostnad. Ett sådant
undantag motsvarar vad som f. n. gäller i fråga om skyldigheten att
anlita statskontorets tryckeriexpedition vid upphandling av tryckeriarbeten.
Likaledes bör det allmänna förlaget för enstaka fall kunna låta publiceringen
ombesörjas i särskild ordning om det visar sig praktiskt och ekonomiskt
fördelaktigt.

Jag är angelägen framhålla att syftet med den nu föreslagna ordningen
för publiceringsverksamheten är att ge statliga myndigheter och institutioner
bättre service när det gäller utgivning av publikationer och upphandling
av tryckeriarbeten samt att skapa en bättre organisation för distribution
och marknadsföring av statligt tryck. Jag räknar med att åtskilliga av
de brister som statskontoret påvisat i fråga om den statliga publiceringen
skall kunna avhjälpas genom den service som förlaget skall ge. Särskilt
viktigt anser jag det vara att distributionen av de statliga publikationerna
förbättras så att de kommer ut till de konsumenter som man vill nå. Detta
kan ske genom en lämplig form för publiceringen och genom en effektiv
marknadsföring. Statskontoret har här lagt fram flera förslag till åtgärder,
som jag förutsätter att förlaget kommer att beakta.

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 år 1968

35

Ansvaret för vilka publikationer som skall ges ut kommer att vila på
den berörda myndigheten eller institutionen. I den mån det inte gäller
publikationer som är helt självfinansierande blir det myndigheten eller institutionen
som skall svara för täckning av underskottet vid publiceringen.
Jag har i det föregående förordat att självfinansiering skall tillämpas vid
publiceringen i ökad utsträckning. Jag förutsätter att det allmänna förlaget
i samråd med berörd myndighet eller institution kommer att pröva
möjligheterna att marknadsföra publikationer på kommersiell basis.

Genom den nu föreslagna ordningen för den statliga publiceringen finns
det enligt min mening inte anledning att längre ha särskilda föreskrifter
om vilka publikationer myndigheterna skall få ge ut. Även i övrigt bör de
nuvarande författningsföreskrifterna på området ändras. Om riksdagen godkänner
den föreslagna organisationen, avser jag att sedermera för Kungl.
Maj :t lägga fram de förslag till författningsändringar som behövs.

Det allmänna förlagets uppgifter och organisation

Som jag förut framhållit är det allmänna förlagets uppgift att ge myndigheter
och institutioner service och att effektivisera marknadsföringen
av statliga publikationer. Jag anser att förlaget skall arbeta på rent affärsmässig
basis. Det skall ta ut ersättning för sina produkter och tjänster på
gängse sätt, så att det blir självbärande och kan förränta det insatta kapitalet.

När det gäller självbärande eller i huvudsak självbärande publikationer
kommer förlaget att driva förlagsrörelse i vanlig mening. För publikationer
som i huvudsak är subventionerade torde förlaget däremot närmast få karaktären
av serviceenhet och förmedlare av förlags- och tryckeritjänster för
statsförvaltningen. I fråga om sistnämnda slag av publikationer torde framställningen
av manuskript som regel komma att ligga hos de enskilda myndigheterna.
Förlaget skall svara för den fortsatta delen av produktionskedjan
fram till färdigt tryck. I förlagets uppgifter kommer bl. a. att ingå layoutfrågor
samt upphandling av trycknings- och bokbinderiarbeten.

I princip bör förlagets uppgifter även omfatta distribution och försäljning.
Härvid torde dock förhållandena kunna bli olika för skilda slag
av produkter. Produkter som är helt eller till huvudsaklig del självbärande
bör distribueras och försäljas i kommersiell form, antingen genom förlaget
självt eller genom att det överlåter distributionen till särskild distributör.
För produkter som är helt eller till stor del finansierade av statsmedel
torde i flertalet fall den färdiga upplagan komma att direkt överlämnas
till den beställande myndigheten eller institutionen. Om distributionen
skall ombesörjas av beställaren, förlaget eller i annan form får avgöras
från fall till fall mellan beställaren och förlaget.

Med det nu sagda har jag velat ge en konkret bild av de uppgifter som

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

förlaget kan beräknas få. Hur verksamheten skall utformas är givetvis en
fråga som förlagets ledning skall besluta om. Likaledes får ledningen bestämma
den närmare organisationen för förlaget. Jag vill i detta sammanhang
dock framhålla att jag anser det angeläget att man genom samarbete
mellan det allmänna förlaget, läromedelsförlaget och SRA verkar för att de
sammanlagda resurserna hos företagen utnyttjas effektivt, inte minst vad
gäller distribution, lagerhållning och marknadsföring.

Det allmänna förlaget bör organiseras som ett fristående aktiebolag. Samtliga
aktier bör ägas av staten. Såsom jag förut berört bör det allmänna förlaget
inneha den statliga andelen av aktierna i det nya läromedelsförlaget.
Enligt den överenskommelse som träffats om läromedelsförlaget skall sammanförandet
av Sö-förlaget och Bokförlaget Liber AB tillgå så att Liber
övertar de tillgångar och skulder som är att hänföra till Sö-förlaget. Nettovärdet
av dessa tillgångar och skulder utgör alltså statens tillskott till läromedelsförlaget.
De rörelsemedel som härutöver enligt avtalet fordras från
statens sida i läromedelsförlaget torde få tillskjutas av det allmänna förlaget.
Vid min beräkning i det följande av medelsbehovet för det allmänna
förlaget har jag tagit hänsyn härtill.

Aktiekapitalet i det allmänna förlaget beräknar jag till 6 milj. kr. För
att ge bolaget en reservfond bör aktierna emitteras till en kurs av 120 %.
Det totala kapitalbehovet för bolaget beräknar jag alltså till 7,2 milj. kr.
Jag föreslår att ett investeringsanslag av denna storlek anvisas i riksstaten
för nästa budgetår.

Det allmänna förlaget bör börja sin verksamhet under våren 1969. Det
bör den 1 juli 1969 överta statskontorets nuvarande uppgifter på tryckeriområdet.

Bildandet av det allmänna förlaget för med sig en rad frågor av juridisk
och praktisk art. Under förutsättning att riksdagen fattar beslut om inrättande
av bolaget, synes det lämpligt att en arbetsgrupp med karaktär
av interimsstyrelse tillsätts för att behandla hithörande frågor. På gruppen
bör bl. a. ankomma att på grundval av de riktlinjer som jag har angett
närmare behandla verksamhetens uppläggning, bolagets organisation,
benämning m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

37

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att

1) besluta att ett statligt aktiebolag för allmän förlagsverksamhet
skall inrättas,

2) till Teckning av aktier i ett aktiebolag för allmän förlagsverksamhet
i riksstaten för budgetåret 1968/69 på kapitalbudgeten
under fonden för statens aktier anvisa ett
investeringsanslag av 7 200 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

38

Kurigl. Maj:ts proposition nr 62 år 1968

Innehållsförteckning

Sid.

Inledning .......... 2

Den statliga publiceringsverksamhetens nuvarande omfattning och organisation
............................ 4

Publiceringsverksamhetens omfattning ............ 4

Publiceringsverksamhetens organisation ........ 4

Statliga tryckerier och förlag .................................. 6

Statskontorets förslag ....................... ................... 8

Utgivning och distribution ........ 8

Prissättning av publikationer ............. 12

Organisationen av publiceringsverksamheten .................... 14

Remissyttrandena .;....................... 19

Departementschefen ............ 27

Den statliga publiceringsverksamheten.......................... 27

Behovet av reformering av publiceringsverksamheten.............. 28

Prissättning av statliga publikationer............................ 30

Organisationen av publiceringsverksamheten .................... 31

Utgivningen av publikationer .................................. 33

Det allmänna förlagets uppgifter och organisation ........ 35

Hemställan .................................................... 37

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680195