Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

1

Nr 57

Knngl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370J, m. m.; given Stockholms
slott den 1 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av bilskatteutredningens betänkande »Kompensation i vissa
fall för bensinskatt» (SOU 1967:34) framläggs i propositionen förslag om
gottgörelse för bensinskatt på bensin, som förbrukats vid viss användning av
motorsågar och snöskotrar.

Det föreslås att den som yrkesmässigt använder motorsåg skall få individuell
kompensation för bensinskatten på den därvid förbrukade bensinen.
Kompensationen skall normalt utgå med ett schablonmässigt bestämt procenttal
av det avdrag för bensin och smörjolja till motorsåg som taxeringsmyndigheterna
godtagit vid inkomsttaxeringen. Procenttalet föreslås tills
vidare utgöra 15 % av den kompensationsgrundande kostnaden. För speciella
fall föreslås särskilda regler. Restituerat belopp bör vara skattefritt
vid inkomsttaxeringen. För att erhålla restitution erfordras särskild ansökningshandling,
som bifogas självdeklarationen, men restitutionsärendena
skall handläggas inom kontrollstyrelsen.

Vidare föreslås att för budgetåret 1968/69 anvisas ett belopp om 100 000
kr. till Svenska samernas riksförbund som gottgörelse för bensinskatt som
utgår på bensin vid användning av snöskotrar inom rennäringen.

Bestämmelserna är avsedda att tillämpas, såvitt gäller motorsågarna
fr. o. m. inkomståret 1968 (dvs. 1969 års taxering), och i övrigt fr. o. m. budgetåret
1968/69.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 57

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

19

Till skattepliktig-----—- —

sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits
vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§•

—- likartad form;

sådan gottgörelse för utgift eller
kostnad som arbetsgivare uppburit
från pensions- eller personalstiftelse
ur medel, för vilka avdrag icke medgivits
vid taxering, vid första tillfälle
dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation

av staten för bensinskatt
på bensin som förbrukats
vid yrkesmässig användning av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1967:748.

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 1 mars
1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kompensation i
vissa fall för bensinskatt och anför.

Inledning

F. n. utgår bensinskatt även för bensin, som används inom andra områden
än dem som rör vägtrafiken. Eftersom bensinskatten är specialdestinerad
för vägväsendet, innebär detta att vissa grupper av förbrukare bidrar till
vägväsendet utan att ha motsvarande nytta av det. I några fall utgår f. n.
kompensation för erlagd bensinskatt, t. ex. inom jordbruksnäringen, trädgårdsnäringen
och fiskerinäringen. Krav på gottgörelse har emellertid framförts
även från andra håll.

I betänkandet »Kompensation i vissa fall för bensinskatt» (SOU 1967: 34),
som avlämnades den 24 augusti 1967, har bilskatteutredningen1 lagt fram
förslag till kompensation för bensinskatt i två avseenden. Utredningen konstaterar
till en början att dess huvuduppgift är att verkställa en översyn av
vägtrafikbeskattningen och att utredningsarbetet hunnit så långt att det
står klart att bensinbeskattning bör finnas även i framtiden. Det framhålls
att svårigheter föreligger att begränsa beskattningen till vägtrafiksektorn.

Till fördelarna från administrativ synpunkt med den nuvarande bensinbeskattningen
hör, enligt utredningens uppfattning, att skatten i allmänhet
tas ut hos tillverkarna eller grossisterna och att undantagen från skatteplikten
är få. Utredningen har ansett att man inte utan tungt vägande skäl bör
avstå från dessa fördelar.

Utredningen har övervägt vilka möjligheter som står till buds att till *

Ledamöter generaldirektören Hörjel, tillika ordförande, riksdagsmännen Folke Björkman,
Johannes Blidfors, Nils-Eric Gustafsson och Gösta Sterne samt hovrättsassessorn Hans Henrik
Abelin och kanslirådet Böret Palm.

It Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 57

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

handahålla skattefri bensin utanför vägtrafiksektorn på ett från kontrollsynpunkt
tillfredsställande sätt. Man har därvid diskuterat fördelar och
nackdelar med att tillsätta spårämnen och färg till den skattefria varan.
Sedan utredningen emellertid funnit att avgränsningsproblemen inte kan
lösas genom märkning av skattefri bensin, har utredningen ansett kompensation
genom skatterestitution vara den bästa framkomliga vägen. Utredningen
har bedömt att frågan om kompensation för bensinskatt till dem som
yrkesmässigt använder motorsåg och till samer som använder snöskoter
inom rennäringen kan behandlas för sig utan att utredningens huvudbetänkande
behöver avvaktas. Utredningen föreslår dels individuell kompensation
för bensinskatt vid yrkesmässig användning av motorsåg, dels kollektiv kompensation
för bensinskatt i samband med snöskoterkörning inom rennäringen.

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret,
kammarrätten, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen (efter hörande av rennäringsnämnden), skogsstyrelsen,
skogshögskolan, statens maskinprovningar, förste konsulenterna vid lappväsendet
i Västerbottens och i Norrbottens län, 1964 års rennäringssakkunniga,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens
folk (RLF), Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Skogsindustriernas samarbetsutskott,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska petroleuminstitutet,
Svenska samernas riksförbund, Svenska skogsarbetareförbundet,
Sveriges arbetares centralorganisation, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Nuvarande ordning

Bensinskatt utgår enligt förordningen den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt
för bensin och vissa alkoholer. Bensin beläggs även med energiskatt
enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt. Slutligen
beskattas bensin enligt förordningen den 4 februari 1966 (nr 21) om
särskild skatt på motorbränslen. Sammanlagt utgår f. n. skatt på bensin med
57 öre per liter, varav bensinskatt 43 öre, energiskatt 9 öre och motorbränsleskatt
5 öre per liter. Av de nu angivna skatterna är, som jag inledningsvis
nämnt, bensinskatten specialdestinerad för vägväsendet.

Enligt förordningen den 25 november 1960 (nr 603) om bidrag till vanföra
ägare av motorfordon kan handikappad erhålla årligt bidrag med belopp som

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

svarar mot den skatt som, då fråga är om bensindriven bil, under bidragsåret
belöpte på 480 liter bensin. Till vanför ägare av motorcykel utgår ett
mindre bidrag.

Med stöd av lagen den 16 december 1966 (nr 664) med vissa bestämmelser
om immunitet och privilegier kan vissa internationella organisationer i särskild
ordning få vissa skattelättnader, bl. a. befrielse från skyldighet att erlägga
bensinskatt.

Enligt förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning kan Kungl. Maj.-t, när synnerliga skäl föreligger,
medge befrielse från eller återbetalning av bensinskatt.

Utöver dessa möjligheter till befrielse från eller nedsättning av bensinskatt
förekommer, som jag tidigare antytt, andra former av skattebefrielse.
Sålunda utgår individuell, schablonmässigt bestämd restitution av bensinskatt
på bensin vid användning av dels bensindriven traktor (340 kr./år),
dels självgående bensindriven skördetröska (575 kr./år), dels skördetröska
med bensindriven hjälpmotor (150 kr./år). Den sammanlagda gottgörelsen
till jordbruksnäringen beräknas uppgå till 12 milj. kr. för budgetåret
1967/68. Till trädgårdsnäringen utgår årlig, kollektiv gottgörelse för
bensinskatt som erlagts inom denna näring. För budgetåret 1967/68 har
400 000 kr. anslagits för ändamålet. Till fiskerinäringen har för samma budgetår
anvisats 1 milj. kr. Slutligen utgår kollektiv gottgörelse även till småbåtshamnar.
För budgetåret 1967/68 har 4,2 milj. kr. anslagits för sådana
ändamål som tjänar den mindre sjöfartens intressen.

Motorsågarna

Utredningen

Inledning. Utredningen framhåller att motorsågar används huvudsakligen
inom skogsbruket, särskilt i samband med skogsavverkning men även vid
röjningsarbete. I någon utsträckning används motorsåg också vid byggnadsarbete.
Man räknar enligt utredningen med att en van skogsarbetare avverkar
en skogskubikmeter (m3sk) per timme. Vidare torde man kunna utgå
från att motorsågarna har en bensinförbrukning av i genomsnitt 0,75 liter
per m3sk. Med en årsavverkning om 60 milj. m3sk ger detta en total bensinförbrukning
om ca 50 milj. liter per år1. I denna kvantitet ingår även den
bensin som åtgår vid röjningsarbete, enligt uppgift 2—3 milj. liter per år.

Med utgångspunkt från en beräknad årlig förbrukning av 50 milj. liter
bensin uppskattar utredningen den däremot svarande bensinskatten till

1 Enligt skogsstatistisk årsbok 1964—1965 uppgick antalet avverkade m3sk för avverkningssäsongen
1964/65 till 62,4 milj.

G

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1968

drygt 20 milj. kr. per år. Utredningen framhåller att en viss osäkerhet vidlåder
denna uppskattning, bl. a. eftersom den använda bensinen är inblandad
med olja, vanligen 4—8 %.

Utredningen har erfarit att den enskilde skogsarbetaren regelmässigt själv
svarar för bensinkostnaderna vid motorsågning. Enligt Svenska skogsarbetareförbundet
tillhandahåller arbetsgivaren bara i undantagsfall bensinen
utan kostnad för arbetstagaren.

Val av kompensationsform. Enligt utredningen kan tre grupper av förbrukare
komma i fråga för rätt till kompensation. Den som yrkesmässigt använder
motorsåg kan sålunda vara arbetstagare, skogsägare vid avverkning
i egen skog eller företagare vid avverkning på annans mark. Kombinationer
härav kan också förekomma. Kompensation till de nu angivna grupperna
kan ske antingen kollektivt eller individuellt.

En kollektiv kompensation är enligt utredningen i allmänhet relativt billig
att administrera. Utredningen anser emellertid inte att det beträffande
skogsnäringen är möjligt att ordna en kollektiv kompensation enligt samma
mönster som tillämpas för trädgårdsnäringen och fiskerinäringen. Anledningen
härtill är framför allt att det inte finns kollektiva nyttigheter för
vilka man kan använda så stora belopp som 20 milj. kr. per år.

Utredningen har vidare övervägt att fördela de medel, som skall återbäras,
mellan de stora intresseorganisationer i vilka flertalet förbrukare är
medlemmar. Inte heller denna väg anses dock framkomlig, eftersom dels
fördelningen av medlen mellan organisationerna är förenad med vissa problem,
dels ett sådant förfarande innebär svårigheter för dem som inte är
organiserade. Utredningen har även funnit att metoden inte erbjuder de
enskilda tillfredsställande möjlighet alt besvära sig över beslut av den organisation
som betalar ut medel genom individuell kompensation.

Även möjligheten att låta en stiftelse ta hand om medlen diskuteras av
utredningen. I stiftelsens styrelse skulle finnas representanter för det allmänna
och för de stora intresseorganisationerna. Med en sådan ordning
skulle bl. a. de oorganiserades intressen kunna tillgodoses, t. ex. genom individuell
utbetalning genom stiftelsens försorg. Emellertid anser utredningen
inte en sådan lösning tillfredsställande.

Utredningen har härefter övervägt möjligheten att ordna en individuell
kompensation. En väsentlig fördel med en sådan kompensationsform anser
utredningen vara, att de återburna medlen direkt kommer dem till godo
som betalat bensinskatten. Utredningen finner visserligen svårigheter föreligga
på det administrativa planet. Enligt utredningens bedömande kan antalet
kompensationsberättigade nämligen komma att röra sig omkring 80 000,
och ett system med särskild fristående prövning av varje enskilt fall är därför
ogenomförbart enligt utredningens uppfattning. Eftersom intäkter och
kostnader vid användning av motorsåg prövas i samband med den årliga

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt, anser utredningen dock
att frågan om kompensation i princip bör anknytas till taxeringsmyndigheternas
prövning av vissa uppgifter som den skattskyldige lämnat i sin allmänna
självdeklaration.

Grund för kompensation. Utredningen redogör härefter för de deklarationsförfaranden
som kan vara aktuella för de olika förbrukarkategorierna.
Skogsarbetare, dvs. den som i egenskap av anställd avverkar skog, tar i sin
allmänna självdeklaration normalt upp ersättningen för skogsavverkning
som inkomst av tjänst. Under denna förvärvskälla yrkar han också avdrag
för kostnader för intäkternas förvärvande. Hit räknas bl. a. kostnader för
inköp av bensin och olja till motorsåg. Även kostnader för resor till och
från arbetet (vari ingår bensinkostnader) kan vara avdragsgilla. Skogsägare,
dvs. den som äger skog eller avverkningsrätt till skog och själv avverkar
för avsalu, deklarerar i allmänhet intäkter vid försäljning av skog eller
skogsprodukter såsom inkomst av jordbruk. Inkomst av skogsbruk (liksom
övriga inkomster av jordbruksfastighet) deklareras regelmässigt efter
den s. k. kontantprincipen, dvs. intäkter tas upp för det år då de inflyter,
och avverkningskostnader m. m. redovisas på motsvarande sätt för det år
då utgift betalts eller omkostnad ägt rum. Ibland kan kostnader, som har
samband med drift av motorsåg, förekomma i samband med inkomst av
rörelse. Detta kan vara fallet vid skogsavverkning på annans mark på grund
av särskild upplåtelse av avverkningsrätt. Den som är både skogsarbetare
och skogsägare torde i regel ha att i deklarationen fördela bensinkostnaderna
på utgifter under inkomst av tjänst och utgifter under inkomst av
j ordbruksf astighet.

På s, 14—15 i betänkandet redogör utredningen för själva taxeringsarbetets
bedrivande. Härav kan följande nämnas. Självdeklarationer lämnas årligen
normalt senast den 15 februari och avser inkomster och utgifter för
nästföregående år. Arbetet inom en taxeringsnämnd påbörjas omkring den
1 mars och skall vara avslutat senast den 30 juni. Utredningen pekar på
vissa omständigheter som försvårar taxeringsmyndigheternas arbete i nu
avsedda fall. Uppgifterna i deklarationerna om förbrukad kvantitet bensin
bygger sålunda ej sällan på bristfälliga minnesanteckningar. Dessutom kan
den uppgivna mängden bensin avse användning av såväl motorsåg som t. ex.
bil eller moped. I fråga om skogsägarna gäller även att de i deklarationen
kan redovisa omkostnader för avverkning av skog för ett år medan inkomster
på grund av avverkat och försålt virke kan redovisas i deklarationen för
ett annat år.

Utredningen anser emellertid att man, trots de angivna olägenheterna, kan
lösa kompensationsproblemet genom att utnyttja den skattskyldiges uppgifter
i självdeklarationen och taxeringsnämndens prövning av denna. De
uPPgifter> som därvid kan ifrågakomma, kan enligt utredningen avse an2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 57

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

tingen den inkomst arbetet gett eller de kostnader som användandet av motorsåg
orsakat. Vid valet mellan dessa olika slag av uppgifter har utredningen
funnit vissa fördelar vara förenade med att ta intäkten till utgångspunkt
för kompensationen. Sålunda skulle den enskildes strävan att i deklarationen
sänka inkomsterna och höja kostnaderna kunna leda till ett från
kontrollsynpunkt gynnsamt resultat. Främst på grund av svårigheterna att
bestämma drivmedelsförbrukningen vid tidlönat huggningsarbete — liksom
vid användning av motorsåg i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet
och inkomst av rörelse — har utredningen emellertid inte funnit det
möjligt att lägga arbetsinkomsten till grund för kompensation. Med hänsyn
till de praktiska svårigheterna att kontrollera den kvantitet virke som skogsägare
själv avverkat anser utredningen inte heller att den avverkade virkeskvantiteten
kan läggas till grund för kompensation. Utredningen finner att
i stället de i deklarationen godtagna avdragsgilla kostnaderna för bensin
och kedjesmörjolja vid användning av motorsåg bör tas som utgångspunkt
för kompensation av bensinskatt.

Schabloniserad kompensation. Enligt vad utredningen inhämtat uppgår
förbrukningen av kedjesmörjolja normalt till en tredjedel av bensinförbrukningen.
Priserna på smörjolja varierar med hänsyn till den kvantitet
som inköps. Vid köp av en 25-kilosdunk (= 28 liter) ligger priset f. n. vid
2: 13 kr. Priset på bensin och smörjolja varierar med hänsyn till försäljningsplats.
Utredningen har vid sina beräkningar utgått från ett genomsnittligt
pris om en krona per liter drivmedel för motorsåg. Vid en schablonmässig
återbäring om 25 % av kostnaderna för bensin och smörjolja erhålls
ett värde som ungefär svarar mot bensinskatten. Återbäring enligt en
sådan schablonmetod skulle alltså enligt utredningens uppfattning ge ett
tämligen riktigt resultat. En van skogsarbetares årliga kostnad för användning
av motorsåg torde, anser utredningen, röra sig omkring 2 000 kr. En
sådan kostnad skulle med den angivna schablonen berättiga till återbäring
med 500 kr.

Utredningen framhåller att denna schablon ger ett riktigt resultat, om
smörj oljeförbrukningen ligger vid en tredjedel av bensinförbrukningen och
om drivmedelspriserna antas vara de nyss uppgivna. Utredningen anser
denna schablonmetod vara acceptabel, särskilt som variationerna i smörjoljeförbrukningen
kan förväntas minska.

För de fall där den kompensationsgrundande kostnaden är hög — enligt
utredningen över 4 000 kr. — föreslår utredningen emellertid att man inte
tillämpar den angivna schablonberäkningen utan i stället bestämmer kompensationsbeloppet
till ett belopp motsvarande skatten per liter förbrukad
bensin.

Enligt utredningens förslag skall bara den som använder motorsåg yrkesmässigt
kunna erhålla kompensation. För att inte i onödan belasta myndig -

Kungl. Maj :ts proposition nr 57 år 1968 9

heterna med prövning av helt obetydliga belopp föreslår utredningen att
kompensation inte skall utgå, om det kompensationsgrundande beloppet är
lägre än 200 kr. Med den föreslagna schabloniseringen skall sålunda aldrig
ett lägre skattebelopp än 50 kr. utbetalas. I normalfallet torde, som nyss antytts,
kompensation avse ett belopp om ca 500 kr. Någon högsta gräns för
rätt till kompensation föreslås inte. Även den som i egenskap av arbetsgivare
tillhandahållit bensin åt anställda föreslås komma i åtnjutande av kompensation.

Ansöknmgsforfarandet. Utredningen har funnit det angeläget alt välja en
lösning av kompensationsförfarandet som så litet som möjligt inkräktar på
taxeringsnämndernas arbete. Utredningen har därför undvikit en ordning
enligt vilken taxeringsnämnden beslutar i kompensationsärendet. Utredningen
föieslår i stället följande. Den som önskar få kompensation fogar
vid sin allmänna självdeklaration en särskild ansökningshandling1 med uppgift
om det avdrag som han yrkat i deklarationen för kostnader för bensin
och smörjolja till motorsåg. Taxeringsnämndens ordförande utmärker på
handlingen med ett signum, om avdraget godtagits, ändrats eller lämnats
utan provning. Enligt förslaget skall taxeringsnämnden inte pröva den kompensationsgrundande
kostnaden, om denna överstiger 4 000 kr. I detta fall
t öreslås prövningen ske av kontrollstyrelsen. Ansökningshandlingen sänds
till kontrollstyrelsen, som fastställer och utbetalar kompensation antingen
på gmndtal av det i handlingen angivna kompensationsgrundande beloppet
eller efter särskild utredning av styrelsen. För att kompensationsansökan
skall kunna prövas skall ansökningshandlingen obligatoriskt inges tillsammans
med självdeklarationen.

Utredningen förutsätter, som förut nämnts, att belopp som utbetalats
som kompensation är att anse som skattepliktig inkomst. Beloppet skall i
enlighet därmed deklareras som inkomst för det beskattningsår, då utbetalning
sker.

Fullföljd av talan m. m. Utredningen framhåller att taxeringsnämndens
Provning av deklarationen kan ge tre olika resultat med avseende på det i deklarationen
yrkade avdraget. I det ena fallet godtar nämnden avdraget, i det
andra fallet ändrar nämnden avdraget och i det tredje fallet gör nämnden
en sådan skönsmässig prövning av deklarationen alt avdraget inte blir bedömt.
I de två första fallen anser utredningen att taxeringsnämndens prövning
bör läggas till grund för kompensation. I det tredje fallet föreslår utredningen
att det överlämnas åt kontrollstyrelsen — som är beskattningsmyndighet
i fråga om bensinskatt — att närmare utreda och pröva yrkat
a\drag för kostnader för bensin och smörjolja till motorsåg.

För att undvika kompetenskonflikter mellan taxeringsnämnderna och
1 Angående ansökningsblankettens utformning se s. 19 i betänkandet.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

kontrollstyrelsen föreslås att taxeringsnämndens beslut i fråga om kompensationsgrundande
kostnad för motorsåg i regel skall vara bindande för kontrollstyrelsen.
En egen prövning av denna kostnad skall styrelsen sålunda
blott göra, om den överstiger 4 000 kr. eller om taxeringsnämndens beslut
inte innebär något klart ställningstagande till storleken av den skattskyldiges
yrkande om avdrag för bensin- och smörjoljekostnader för motorsåg.

Om taxeringsnämndens beslut ändras efter besvär, bör den skattskyldige
enligt utredningen kunna med företeende av högre instans’ beslut hos kontrollstyrelsen
begära den ytterligare kompensation som beslutet kan ge anledning
till. Någon tid, inom vilken sådan ansökan om kompensation skall
ha inkommit till kontrollstyrelsen, föreslås inte. Om högre instans sänker
ett av lägre instans godtaget avdrag, bör detta enligt utredningens uppfattning
inte behöva föranleda någon ändring av tidigare kompensationsbeslnt.
Sådana fall blir enligt utredningens förmodan sällsynta och ett andringsförfarande
skulle med all sannolikhet kosta mer än man kunde vinna.

Talan mot kontrollstyrelsens beslut om kompensation föreslås ske genom
besvär hos kammarrätten. Den som vill besvära sig skall inom två månader
från den dag han fick del av beslutet inkomma med besvärsinlaga till kontrollstyrelsen.
över kammarrättens beslut får, enligt utredningens förslag,
talan inte föras.

Särskilda frågor. Den föreslagna schablonen bygger självfallet på nuvarande
pris- och skattenivå och på den tidigare redovisade normala proportionen
mellan bensin- och smörj oljeförbrukningen. Utvecklingen kan leda
till att schablonen behöver justeras. Utredningen föreslår att det bör ankomma
på kontrollstyrelsen att för varje beskattningsår till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag beträffande den andel av den kompensationsgrundande
kostnaden med vilken kompensation skall utgå.

Utredningen har beräknat kostnaderna för administrationen av det föreslagna
kompensationsförfarandet till 450 000 kr., varav 300 000 kr. för taxeringsväsendet
och 150 000 kr. för kontrollstyrelsen.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter. Det övervägande antalet remissinstanser ställer sig
positiva till utredningens förslag till lösning av frågan om kompensation
för bensinskatt såvitt rör motorsågar. En del är emellertid kritiska mot utredningens
principiella resonemang. Främst gäller detta förslaget att knyta
frågan om kompensation till taxeringsnämndernas verksamhet.

Kammarrätten ifrågasätter det berättigade i den föreslagna kompensationen
och anser det uppenbart att bensinkostnaderna ytterst belastai skogsbruket,
dvs. skogsägarna. Enligt domstolens uppfattning är den belastning,
som bensinskatten utgör för skogsägarna, inte av den storleksordningen att

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1968

eu kompensation framstår som angelägen mot bakgrunden av de administrativa
besvär och kostnader, som är förbundna därmed. Kammarrätten anser
vidare att den föreslagna kompensationen i längden kommer skogsägarna
till godo, eftersom man vid blivande avtalsförhandlingar om skogsarbetarnas
löner inte kan undgå att beakta att skogsarbetarnas kostnader minskat
genom kompensationen. Kammarrätten avstyrker därför förslaget.

I likhet med kammarrätten ifrågasätter länsstyrelsen i Västernorrlands
län om inte kompensationsmöjligheten kommer att påverka skogsarbetaravtalen
genom att man utgår från lägre omkostnader i arbetet för skogsarbetare
som håller motorsåg. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser inte att
den föreslagna kompensationen bär sådan betydelse för den enskilde skogsarbetaren
att beskattningsapparaten bör belastas med ifrågavarande kompensationsinstitut.

Även riksskattenämnden avstyrker förslaget och anser att det bör övervägas
att lägga hela arbetet med prövning och utbetalning av kompensation
för bensinskatt på kontrollstyrelsen.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att all handläggning borde kunna
ske centralt hos kontrollstyrelsen, varigenom förfarandet torde kunna göras
enklare och medföra lägre administrationskostnader.

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen påpekar att det utöver de vanliga
motorsågarna förekommer även andra bensindrivna handmaskiner i skogsbruket,
främst röj ningsmotorsågar och bergborrmaskiner. Föreningen föreslår
att dessa maskiner i kompensationshänseende jämställs med motorsågarna.

Val av kompensationsform. Flertalet remissinstanser ansluter sig till utredningens
förslag att lösa kompensationsfrågan genom en individuell återbäring
av bensinskatt. De berörda intresseorganisationerna uttalar i princip
tillfredsställelse över förslaget. Svenska skogsarbetareförbundet anser att utredningen
funnit ett enkelt och kontrollerbart system för återbäringen och
framhåller att tidigare uttalade farhågor för att ett individuellt restitutionsförfarande
skulle bli svårt att kontrollera och administrativt otympligt torde
kunna starkt reduceras om utredningens förslag antas. Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund uttalar sin tillfredsställelse över att det föreslagna
förfarandet medger en individuell kompensation grundad på den verkliga
bensinförbrukningen. RLF framhåller att utredningens förslag, att utbetalning
sker till förbrukaren på grundval av dennes uppgifter i självdeklarationen,
torde vara den tekniskt lämpligaste vägen och ansluter sig därför till
förslaget om individuell kompensation. Skogshögskolan instämmer i förslaget
att ersättningen bör få formen av en individuell restitution och anser
lösningen att låta ansökningen om kompensation gå via taxeringsnämnderna
vara väl utformad och ägnad att tillgodose angelägna krav på ett förenklat
förfarande.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1968

Emellertid anförs även kritiska synpunkter på den föreslagna kompensationsformen.
Som nyss nämnts riktar sig denna kritik i väsentliga delar mot
utredningens förslag att sammankoppla den individuella kompensationen
med taxeringsförfarandet. De flesta remissinstanser som framfört kritik i
detta avseende anser samtidigt att kompensationsfrågan bör lösas genom
kollektiv restitution.

Statskontoret framhåller att förslaget innebär att huvudparten av arbetet
med att bestämma kompensationsbeloppet kommer att falla på taxeringsnämnderna
och i vissa fall på kontrollstyrelsen. Statskontoret anser att en
kollektiv kompensation i första hand synes böra komma i fråga, eftersom
antalet förbrukare är stort men den förbrukade bensinmängden i varje enskilt
fall är begränsad, och anser inte att utredningen anfört övertygande
skäl mot ett kollektivt kompensationsförfarande. Den föreslagna individuella
metoden fyller enligt statskontorets mening inte de krav på ett smidigt och
billigt administrativt förfaringssätt som bör eftersträvas och torde i praktiken
komma att ställa sig dyrare än vad utredningen förutsett.

Kammarrätten är av den uppfattningen att förslaget kommer att kräva
ett icke obetydligt merarbete för myndigheterna och anser att taxeringsarbetet
i dess helhet kommer att bli lidande av att taxeringsnämnderna skall
ha hand om bedömningen av ansökningar om kompensation. Om individuell
kompensation anses erforderlig, bör beräkningen av kompensationsgrundande
kostnad göras av kontrollstyrelsen. Kammarrätten ifrågasätter vidare
om det med hänsyn till pågående utredningsarbete angående införande
av definitiv källskatt är lämpligt att knyta an frågan om kompensation till
taxeringsnämndernas verksamhet.

Riksskattenämnden anför liknande synpunkter och framhåller särskilt
att det ligger i sakens natur att stor återhållsamhet måste iakttas när det
gäller att pålägga taxeringsnämnderna nya arbetsuppgifter. Nämnden anser
att man i stället borde inrikta ansträngningarna på att befria taxeringsnämndei
na fiån vissa redan ålagda uppgifter. Enligt nämndens mening föreligger
det risk för att andra och viktigare uppgifter kan bli eftersatta, om taxeringsnämnderna
belastas med de uppgifter som följer av utredningens förslag.
Riksskattenämnden anser också att en eventuell lagstiftning om definitiv
källskatt för löntagare sannolikt kommer att hindra medverkan av taxeringsnämnderna.
Även länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om konsekvenserna
för det föreslagna kompensationssystemet, om en definitiv källskatt
införs.

En del länsstyrelser anför synpunkter av ungefär samma slag som de nu
redovisade. Bland dem som anser att utredningen, bl. a. med hänsyn till att
förslaget kan befaras innebära en ytterligare belastning för taxeringsnämnderna,
bort närmare överväga möjligheterna att ordna en kollektiv kompensation
är länsstyrelserna i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens
län. Taxeringsnämndsordförandcnas riksförbund uttrycker liknan -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

de synpunkter. Även länsstyrelserna i Kopparbergs och Västerbottens län
anser att utredningens förslag skulle leda till att taxeringsnämnderna blev
belastade med ovidkommande arbetsuppgifter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att en tillfredsställande lösning
av kompensationsproblemet skulle kunna uppnås t. ex. genom att berörda
förbrukare av vederbörande organisationer erhåller rabattkuponger, som
skulle motsvara skatten på en normal årsförbrukning. Kupongerna skulle
gälla som betalningsmedel hos bensinleverantörer vilka i sin tur skulle få
avräkna värdet av kupongerna vid leverans av skatten.

Grund för kompensation. Förslaget att de i självdeklarationen godtagna
avdragsgilla kostnaderna för bensin och smörjolja vid användning av motorsåg
läggs till grund för beräkning av bensinskatterestitution har vunnit anslutning
från så gott som samtliga remissinstanser. Från några håll uttalas
dock betänkligheter mot förslaget.

Kammarrätten framhåller att de kompensationsberättigade själva för det
mesta inte torde ha några anteckningar om bensinköpen och därför inte kan
förutsättas ha någon säker kännedom om dem.

Riksskattenämnden anser att gottgörelsen bör bestämmas efter mera schablonmässiga
grunder, t. ex. på grundval av uppgifter om antalet i skogen
arbetade timmar eller antalet avverkade kubikmeter skog. 1 likhet med kammarrätten
framhåller riksskattenämnden att den skattskyldige ofta inte har
möjlighet att lämna separat redovisning av avdragsyrkandet beträffande
motorsåg, eftersom han regelmässigt inte torde föra anteckningar som kan
ligga till grund för en eventuell uppdelning på olika slag av bensinkostnader.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Värmlands län. I de något
mera komplicerade fall där den kompensationsberättigade arbetar både som
anställd och egen företagare torde enligt länsstyrelsen kompensation kunna
grundas på uppgivna inkomster eller på uppgifter om antal dagsverken och
storleken av den areal som blivit föremål för röjning.

Schabloniserad kompensation. Utredningens förslag att bestämma kompensation
för bensinskatt efter schablonmetod tillstyrks av de flesta remissinstanserna.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser emellertid att man borde
överväga att fastställa kompensationen så att den inte behöver betraktas
som skattepliktig inkomst. Enligt länsstyrelsen skulle därigenom en väsentlig
förenkling uppnås i det administrativa förfarandet, eftersom man skulle
slippa ett omfattande arbete med att sända ut och sortera kontrolluppgifter
till ledning för den årliga taxeringen. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
framhåller också att kontrollen av att utbetalda belopp blir beskattade kommer
att medföra ett merarbete för taxeringsnämnderna. Särskilt försvåras
kontrollarbetet, när fråga är om utlänningar som tillfälligt uppehåller sig i
landet.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1968

Utredningens förslag att begränsa rätten till kompensation, om det kompensationsgrundande
beloppet är lägre än 200 kr., tillstyrks eller lämnas
ntan erinran av det övervägande antalet remissorgan. Några anser dock att
minimigränsen för rätt till kompensation borde höjas. Bland dem som föreslår
en höjning är kammarrätten, som anser att en sådan åtgärd skulle medföra
en minskning i taxeringsnämndernas merarbete. Riksskattenämnden
framhåller att det administrativa förfarandet inte bör belastas med utredningar
in. in. angående bagatellbelopp och anser att det lägsta kompensationsgrundande
beloppet bör sättas till 1 000 kr. Länsstyrelsen i Västerbottens
län åberopar en av förste taxeringsintendenten i länet upprättad promemoria,
vari föreslås en höjning av minimigränsen till 800 kr.

RLb anser att rättviseskäl talar för att alla förbrukare kommer i åtnjutande
av kompensation. Av hänsyn till administrationskostnaderna bör, enligt
RBF, en minimigräns dock sättas vid 100 kr.

Skogshögskolan anser det onödigt att övervältra taxeringsnämndernas
gi anskningsansvar på kontrollstyrelsen när den kompensationsgrundande
kostnaden överstiger 4 000 kr.

Domänstyrelsen framhåller att domänverket inte taxeras till statlig inkomstskatt
och föreslår med hänsyn härtill att kompensation till verket
skall utgå efter särskild överenskommelse mellan domänstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Ansökningsförfarandet. Formen för det ansökningsförfarande som utredningen
föreslår tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla
remissinstanser. Från några håll anförs dock avvikande mening.

Statskontoret ifrågasätter om inte uträkning och utbetalning av kompensationsbelopp
samt underrättelser till taxeringsmyndigheterna kan åstadkommas
på ett rationellare sätt och till lägre kostnad genom att dessa arbetsuppgifter
samordnas med registreringen av taxeringsdata vid länsstyrelserna.
Statskontoret anser det vid ett sådant tillvägagångssätt möjligt att
hämta uppgifterna om kompensationsgrundande belopp direkt från deklarationerna
utan att man behöver använda sig av ett särskilt ansökningsförfarande.

Kontrollstyrelsen framhåller att förutsättningar finns för att styrelsen
med anlitande av den automatiska databehandlingstekniken på ett rationellt
sätt kan fullgöra en betydande del av de arbetsuppgifter som åvilar
styrelsen enligt utredningsförslaget. Styrelsen tillägger att ett anlitande av
länsstyrelsernas datakontor effektivast skulle underlätta styrelsens arbete.
Styrelsen påpekar vidare att, om länsstyrelsernas datakontor kommer att
anlitas, ansökningshandlingarna bör följa deklarationerna till datakontoret
och inte, såsom föreslagits, först tillställas kontrollstyrelsen. För att ett sådant
förfarande skall möjliggöras föreslår styrelsen att den, om anledning
finns till det, får rätt att föreskriva att ansökningshandlingarna tillhandahålls
styrelsen i annan ordning än den av utredningen föreslagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968 15

Kammarrätten anser det vara obilligt att rätten till kompensation skall
vara förverkad, om ansökan inte bifogas deklarationen.

Kontrollmöjligheter och fullföljd av talan. Flertalet remissinstanser tillstyrker
eller lämnar utan erinran utredningens förslag rörande kontroll av
"PPgivna avdragsposter och möjligheterna alt erhålla rättelse i beslut i
fråga om dessa. Flertalet av de remissinstanser som uttalar betänkligheter
mot den föreslagna grunden för kompensation framhåller emellertid även
-- som framgår av den tidigare redogörelsen — svårigheterna för taxeringsnämnderna
att upprätthålla en tillfredsställande kontroll av riktigheten av
de i självdeklarationen lämnade uppgifterna. Bland dem som ger uttryck
åt eu sådan uppfattning är kammarrätten, som emellertid anser att en viss
ledning för taxeringsnämndernas bedömning kan erhållas av den deklarerade
intäkten av skogsarbete eller av sålt leveransvirke. Kammarrätten anser
vidai e att om granskningen lett till att taxeringsnämnden avviker från
deklarationen — i underrättelsen om avvikelsen skall anges att denna också
ar avgörande för rätten till kompensation. Endast på detta sätt får nämligen
sökanden besked om att han måste överklaga taxeringen för att kunna
få kompensation. Kammarrätten föreslår även att den, som vill att ändrad
taxering skall läggas till grund för beräkning av kompensation för bensinskatt,
skall ha inkommit till kontrollstyrelsen med ansökan om kompensation
inom sex månader efter det han erhöll del av beslutet om ändrad taxering.

Riksskattenämnden anser det med hänsyn till det stora antalet deklarationer
och den begränsade tid, under vilken taxeringen skall ske, inte praktiskt
möjligt att kontrollera varje förekommande avdragsyrkande. Om prövningen
av det kompensationsgrundande beloppet knyts till taxeringsnämndernas
provning, bör enligt riksskattenämndens uppfattning en väsentlig
skärpning ske av granskningen. Frestelsen att framställa oriktiga yrkanden
kan annars komma att öka, anser nämnden. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelsen i Kopparbergs län och Taxeringsnämndsordförandcnas riksförbund.
Även länsstyrelsen i Värmlands län anser svårigheter föreligga för
taxeringsnämnderna att utöva eu tillfredsställande kontroll av drivmedelskostnaderna
men framhåller att olägenheterna sannolikt skulle undanröjas,
om även avdraget för drivmedelskostnader schabloniserades.

Departementschefen

Allmänna synpunkter. Frågan om restitution av bensinskatt på bensin som
förbrukas vid yrkesmässig användning av motorsåg har behandlats av riksdagen
vid flera olika tillfällen, senast år 1966.

Med anledning av motioner i denna fråga (1966:1: 9, 61, 521 och 533 samt
II: 15, 96, 614 och 643) uttalade 1966 års bevillningsutskott i sitt av riks -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

dagen godkända betänkande (BeU 26) att utskottet delade motionärernas
uppfattning att det var angeläget, att frågan snarast löstes beträffande avlyftning
från bl. a. skogsbrukets motorsågar av den del av bensinbeskattningen
som är avsedd att täcka vägtrafik- och vägkostnader. Utskottet ansåg emellertid
att spörsmålet inte borde avgöras före bilskatteutredningens ställningstagande
till problem som sammanhänger med att drivmedelsskatterna
belastar vissa näringsgrenar utöver den direkta nytta de har av vägväsendet.

I sitt nu avgivna delbetänkande förklarar bilskatteutredningen att den
hunnit så långt att vissa huvudlinjer i utredningens kommande förslag
framträder. Utredningen anser det sålunda klart att bensinbeskattning bör
finnas även i framtiden och även att vissa avgränsningsproblem — vartill
utredningen räknar frågan om ersättning för bensinskatt på bensin som yrkesmässigt
använts i motorsåg — inte torde kunna lösas på annat sätt än genom
skatterestitution. Vidare framhåller utredningen att denna ersättningsfråga
bör kunna behandlas för sig utan att dess huvudbetänkande behöver
avvaktas.

Bensinskatten är avsedd att komma vägtrafiken till godo. Denna specialdestincring
har ansetts böra leda till att bensinskatt på bensin som används
för andra ändamål än drift av fordon i vägtrafik i viss utsträckning återbärs
till förbrukarna. Av bl. a. administrativa skäl har sådan kompensation
begränsats till fält, där bensin i mera betydande omfattning använts för
sådana andra ändamål. De områden där f. n. kompensation utgår för bensinskatten
är jordbruket, trädgårdsnäringen, fiskerinäringen och den mindre
sjöfarten.

Bilskatteutredningens undersökningar visar, att skogsnäringen är ett annat
område där bensinskatten är en kostnadsfördyrande faktor utan att näringen
får motsvarande fördelar genom vägväsendets utveckling. Jag syftar
då inte på den bensinskatt som utgår på bensin som inom skogsnäringen
förbrukats vid användning av motorfordon utan på den bensinskatt som utgår
till följd av användningen av motorsågar. Mot bakgrunden inte minst
av skogsnäringens allmänna läge ter det sig därför angeläget att undanröja
den extra belastning som bensinskatten utgör för denna näring.

Bilskatteutredningen har föreslagit en anordning, genom vilken förbrukare
av bensin för motorsågar får kompensation för den bensinskatt, som
ingår i bensinpriset. Även om tanken på en sådan kompensation i regel vunnit
anslutning bland remissinstanserna har några principiella erinringar
framkommit. Det har sålunda sagts, att kompensationen i allmänhet kommer
skogsarbetarna till del och att denna kompensation förmodligen beaktas
vid kommande löneförhandlingar. Hittills har man nämligen vid
avtalsförhandlingarna tagit hänsyn till att skogsarbetarna i regel har att
själva bekosta drivmedel för avverkningen. Om kostnaden för drivmedel
nedbringas, skulle vid kommande löneförhandlingar arbetsgivarna se till

Kungl. Maj :ts proposition nr 57 år 1968 17

att löneförmånerna avvägs med utgångspunkt från de reducerade kostnaderna.
Kompensationen skulle med andra ord inte slutligt komma skogsarbetarna
till del utan lielt eller delvis tillfalla arbetsgivarna. På denna
grund har några remissinstanser avstyrkt förslaget.

Denna kritik vilar enligt min uppfattning på ett felaktigt synsätt. Kompensationen
är nämligen inte avsedd att komma skogsarbetarna såsom grupp
till del. Den är avsedd att från skogsnäringen ta bort en belastning, som
med bensinskattens specialdestinering framstår som orättvis och kostnadsfördyrande.
De föreslagna reglerna har heller inte begränsats till att gälla
till förmån för de anställda. De avses gälla generellt för den som haft kostnad
för bensin vid yrkesmässig användning av motorsåg, oberoende av om
vederbörande ar fysisk eller juridisk person och i lika mån för arbetstagare
och för företagare. Med nuvarande avtalsförhållanden kommer visserligen
en stor grupp av dem som får del av kompensationen att utgöras av
anställda, men detta förhållande kan givetvis komma att ändras och är
utan betydelse för frågan om kompensation bör ges eller inte.

Avgörande för frågan om införande av ett kompensationssystem är enligt
min mening, om skogsnäringen som helhet betraktad f. n. kan anses i mera
betydande omfattning erlägga bensinskatt för annat än motorfordon. Utredningen
visar tydligt att så är fallet. Enligt utredningens beräkningar
uppgår denna bensinskatt till ett så stort årligt belopp som 20 milj. kr.

Mot bakgrunden härav kan jag inte finna att det förhållandet, att kompensationen
kan komma att påverka utfallet av avtalsförhandlingar mellan
skogsnäringens arbetstagare och arbetsgivare, har någon relevans i detta
sammanhang.

Förslaget har även avstyrkts av några remissinstanser under hänvisning
till att det föreslagna förfarandet kan bli svårt att tillämpa, om ett system
med definitiv'' källskatt skulle komma att införas.

Ej heller denna invändning synes mig bärkraftig. Tidpunkten för ett eventuellt
införande av definitiv källskatt är ännu okänd. Ej heller vet man vilket
system för definitiv källskatt som kommer att föreslås. Frågan om det föreslagna
kompensationsförfarandet går eller inte går att tillämpa om vi får
definitiv källskatt torde inte kunna bedömas innan man vet vilket källskattesystem
som kommer att förordas.

Det torde inte böra komma i fråga att avstå från åtgärder som ter sig
angelägna och brådskande bara därför att andra reformer framdeles kan
komma att rubba förutsättningarna för dagens åtgärder. Skulle en framtida
k ä 11 skat t er ef o r m omöjliggöra den administrativa ordning som nu anses
lämplig för ett på nuvarande förhållanden baserat kompensationsförfarande,
torde bestämmelserna härom då få anpassas till vad som beslutas i fråga
om definitiv källskatt.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

Vad jag nu sagt ger vid handen att jag inte anser de principiella invändningarna
mot bilskatteutredningens förslag vara ett hinder mot förslagets
genomförande. Utredningen har visat angelägenheten av åtgärder på detta
område och förslagets remissbehandling visar att enighet i stort sett råder
om att skogsnäringen bör befrias från den kostnadsökande faktor som
bensinskatt på motorsågarnas drivmedel innebär. Jag delar denna uppfattning
och förordar ett kompensationsförfarande på grundval av utredningens
förslag.

Ett spörsmål som bör tas upp i detta sammanhang gäller de motordrivna
redskap för vilka rätt till kompensation skall gälla. Utredningens förslag
gäller motorsågar avsedda att användas i samband med sådan skogsavverkning
som innefattar huggning, röjning eller kvistning. Även andra bensindrivna
handmaskiner än motorsågar förekommer i skogsbruket, t. ex. bergborrmaskiner.
Enligt min uppfattning bör emellertid i förevarande sammanhang
endast sådana bensindrivna handmaskiner komma i fråga för rätt till
kompensation som används i det egentliga awerkningsarbetet. Detta innebär
att endast användning av motorsågar kan grunda rätt till kompensation för
bensinskatt.

Val av kompensationsform. Som framgår av det anförda har utredningen
föreslagit att kompensationsfrågan löses genom individuell återbäring efter
viss prövning av taxeringsnämnden eller kontrollstyrelsen. Mot en sådan
lösning har från flera håll invänts att taxeringsarbetet skulle bli ännu mer
betungande än f. n. och att lösningen medför även andra nackdelar från
administrativ synpunkt. Från några håll bär föreslagits att arbetet med en
individuell kompensation skall ombesörjas uteslutande av kontrollstyrelsen.

I valet mellan en individuell eller kollektiv återbäring bör enligt min mening
stort avseende fästas vid att de som bär kostnaden för bensinskatten
även får del av de medel som skall utbetalas. Först därigenom kan rattvisekravet,
så långt detta är rimligt, anses tillgodosett. För en kollektiv restitution
kan, såsom utredningen framhållit, olika alternativa lösningar tänkas.
I inte något av fallen skulle man emellertid nå det resultatet att den återburna
ersättningen kommer alla berättigade förbrukare till godo. Dessutom
skulle ett genomförande av någon av dessa lösningar sannolikt leda till besvärliga
fördelningsproblem. Jag biträder därför utredningens principiella
ställningstagande på denna punkt.

Beträffande de anförda betänkligheterna mot att sammankoppla en individuell
kompensation med taxeringsarbetet vill jag framhålla att jag har stor
förståelse för synpunkter av detta slag. Utredningens förslag innebär emellertid
i detta hänseende inte att taxeringsnämndens granskning skall innebära
någon bedömning av själva kompensationsyrkandet. På ansökningshandlingen
skall enligt förslaget blott antecknas hur taxeringsnämnden be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 57 år 1968

19

dömt sökandens avdragsyrkande i självdeklarationen. Detta torde medföra
ett tämligen obetydligt extraarbete. Enligt min uppfattning är det föreslagna
förfarandet praktiskt, förhållandevis lätt att tillämpa och, såvitt jag kan bedöma,
måttligt kostnadskrävande. Jag anser med hänsyn härtill att de framförda
invändningarna inte är av sådan betydelse att man bör frångå förslaget
att utnyttja taxeringsförfarandet och i stället välja en annan väg, t. ex. att,
såsom förordats av några remissinstanser, lägga hela granskningsarbetet på
kontrollstyrelsen. Jag biträder sålunda utredningens förslag även i denna
del.

Grund för kompensation. Utredningens förslag att till grund för kompensation
lägga den skattskyldiges vid taxeringen godtagna kostnader för bensin
och smörjolja har mött erinringar bara från ett par håll. De betänkligheter
som uttalats har främst avsett den skattskyldiges svårigheter att på ett tillfredsställande
sätt redovisa de aktuella avdragsposterna. Man har i stället
föreslagit att kompensationen skall grundas på uppgifter om antalet arbetstimmar
eller avverkade kubikmeter skog eller på den kompensationsberättigades
intäkter.

De framförda invändningarna kan enligt min mening inte frånkännas visst
fog. Stora svårigheter föreligger emellertid att få några säkra hållpunkter
för bestämmande av drivmedelsförbrukningen vid tidlönat huggningsarbete
och vid sådan användning av motorsåg som är att hänföra till förvärvskällorna
inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst av rörelse. Som utredningen
framhållit är även andra problem förenade med att beräkna kompensationen
med utgångspunkt från intäkterna i deklarationen. Jag vill därför
instämma i utredningens förslag att i stället lägga avdragsposten till
grund för kompensation. Det anförda hindrar emellertid inte att uppgifterna
i den ansökningshandling som skall fogas till deklarationen i vissa fall kan
behöva kompletteras med uppgifter om antalet arbetstimmar, avverkad virkeskvantitet
eller röjd areal.

Schabloniserad kompensation. Förslaget att kompensationen i regel skall
bestämmas efter en schablonmetod har vunnit allmänt gillande hos remissinstanserna.
Schablonmetoden bör ge ett så rättvisande resultat som möjligt
och samtidigt underlätta den praktiska tillämpningen både för berörda myndigheter
och för de kompensationsberättigade. Enligt förslaget skulle 25 %
av kostnaden för bensin och kedjesmörjolja återbäras till sökanden. Eftersom
denne i sin deklaration gjort avdrag för hela kostnadsbeloppet, har han
minskat sin beskattningsbara inkomst med belopp motsvarande restitutionsbeloppet.
Det återuppburna beloppet bör därför enligt utredningen anses
som skattepliktig inkomst och läggas till sökandens övriga inkomster för
beskattning under det nästkommande taxeringsåret. Det belopp av återbäringen
som återstod efter beskattning skulle utgöra sökandens nettobehåll -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

ning. Om t. ex. en skogsarbetare i deklarationen uppgett kostnaderna för
bensin och kedjesmörjolja till 2 000 ler., skulle med utredningens förslag
500 kr. återbäras till sökanden. Detta belopp skulle läggas till sökandens
övriga inkomster under beskattningsåret och vid en marginalskatt på 40 %
— som torde vara normalt för ifrågavarande förbrukare — medföra en
nettobehållning om 300 kr.

Som framhållits vid remissbehandlingen skulle emellertid praktiska fördelar
vinnas, om man reducerar det procenttal med vilket schabloniserad
kompensation skall utgå och befriar det återburna beloppet från skatt. Vid
en marginalskatt på 40 % nås sålunda samma nettoeffekt — dvs. behållningen
sedan återbäringen beskattats — om utbetalning sker med 15 % av
den kompensationsgrundande kostnaden utan att det utbetalade beloppet
sedermera behöver tas upp till beskattning (i exemplet: 15 % av 2 000 kr.
= 300 kr.). En sådan lösning innebär visserligen en grövre schablon än utredningens
förslag, eftersom nettobeloppet blir något mindre exakt, om marginalskatten
ligger vid ett annat procenttal än 40 %. Avvikelserna är dock
inte större än att jag med hänsyn till metodens fördelar anser mig böra förorda
att kompensationen bestäms till 15 % men i gengäld görs skattefri. Det
av mig föreslagna procenttalet kan självfallet behöva ändras till följd av
ändringar i bl. a. beskattningen samt bensin- och smörj oljepriserna. Det får
ankomma på kontrollstyrelsen att varje år föreslå det procenttal som skall
läggas till grund för bestämmande av kompensationen.

Liksom utredningen anser jag att kompensation med alltför obetydliga belopp
inte bör komma i fråga. Därför bör i fråga om det kompensationsgrundande
beloppet sättas en nedre gräns under vilken rätt till kompensation
ej skall föreligga. Jag finner den av utredningen föreslagna gränsen vid 200
kr. vara väl vald.

Enligt utredningen beslutar kontrollstyrelsen i kompensationsfrågan. Om
den kompensationsgrundande kostnaden inte överstiger 4 000 kr., beräknas
enligt förslaget kompensationen enligt schablonen på grundval av det avdrag
för bensin och smörjolja som medgetts vid taxeringen. Om taxeringsnämndens
beslut i fråga om taxeringen inte klart anger vad som fått dras av i
dessa hänseenden eller om den kompensationsgrundande kostnaden överstiger
4 000 kr., skall enligt utredningen kontrollstyrelsen utreda den kompensationsgrundande
kostnaden.

Jag ansluter mig till vad utredningen sålunda föreslagit. Med hänsyn till
den skattefrihet som föreslås för det kompensationsbelopp som utbetalas
bör beloppet dock, när den kompensationsgrundande kostnaden överstiger
4 000 kr., bestämmas till 60 % av bensinskattekostnaden. Även i sådana fall
där förbrukaren inte taxeras till statlig inkomstskatt, t. ex. domänstyrelsen,
får det ankomma på kontrollstyrelsen att pröva frågan om kompensation.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

Ansökningsförfarandet. Det har ifrågasatts om man inte genom att utnyttja
registreringen av taxeringsdata vid länsstyrelsen kunde avstå från ett särskilt
ansökningsförfarande och i stället hämta erforderliga uppgifter direkt
från deklarationerna.

Ett utnyttjande av de möjligheter, som automatisk databehandling erbjuder,
bör självfallet komma i fråga så snart detta är tekniskt genomförbart.
Därigenom skulle sannolikt en stor del av de arbetsuppgifter, som till följd
av förslaget faller på kontrollstyrelsen, kunna fullgöras på ett rationellt sätt.
Det ankommer på kontrollstyrelsen att närmare pröva de vägar som står till
buds i det hänseendet. Oberoende därav bör emellertid beslut om kompensation
föregås av en formell ansökan. Därigenom erhålls nämligen ett konkret
underlag för myndigheternas bedömning samtidigt som en klar åtskillnad
sker i fråga om uppgifter i den allmänna självdeklarationen och uppgifter i
ansökningen. Detta är av betydelse från såväl kontrollsynpunkt som med
hänsyn till frågor om fullföljd av talan och om det straffrättsliga ansvaret
för oriktiga uppgifter.

Fullföljd av talan. Den som inte är nöjd med taxeringsnämndens beslut i
fråga om yrkat avdrag för kostnad till följd av användning av motorsåg kan
besvära sig till prövningsnämnden, kammarrätten och i vissa fall regeringsrätten.

Om den skattskyldige vinner framgång med sin besvärstalan, kan han,
enligt utredningens förslag, hos kontrollstyrelsen begära den ytterligare
kompensation som beslutet kan föranleda till. Om högre instans sänker ett
av lägre instans godtaget avdrag, anser utredningen att detta inte behöver
föranleda någon ändring av tidigare kompensationsbeslut. Utredningen föreslår
att talan mot kontrollstyrelsens beslut om kompensation förs genom besvär
hos kammarrätten. Den som vill besvära sig skall inge besvärsinlagan
till kontrollstyrelsen, över kammarrättens beslut skall talan inte få föras.
Jag biträder utredningens förslag.

För att en skattskyldig, som erhållit avvikelse från sin deklaration, skall
bibehållas vid rätten till kompensation, föreslås från något håll att i underrättelsen
om avvikelsen från deklarationen skall anges att avvikelsen också
är avgörande för rätten till kompensation. Jag vill här erinra om att taxeringsmyndigheterna
enligt förslaget inte vid något tillfälle har att fatta beslut
i kompensationsfrågan. Vad som sker är att taxeringsnämndens ordförande
på ansökningshandlingen anger att det i ansökan uppgivna beloppet
för bensin- och smörj oljekostnad för motorsåg överensstämmer med motsvarande
i deklarationen såsom avdragsgill godtagen kostnad. Om beloppet
inte överensstämmer, skall ordföranden på ansökningshandlingen ange det
belopp som nämnden godtagit som avdragsgill kostnad. Har beloppet inte
prövats av nämnden, skall kontrollstyrelsen utreda den kompensationsgrundande
kostnaden. Taxeringsnämnden fattar, som nämnts, inget beslut i

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

kompensationsärendet. Dess beslut i taxeringsärendet har däremot självfallet
i schablonfalleu indirekt betydelse för kompensationsfrågan. En sådan
indirekt verkan av beslut i taxeringsfråga förekommer på många områden.
Ett stort antal sociala förmåner är sålunda direkt beroende av hur taxeringen
fastställs. Någon särskild underrättelse om sådana biverkningar av
taxeringsnämndens beslut lämnas av praktiska skäl inte i samband med
taxeringsnämndens underrättelse om avvikelse från deklarationen. Anledning
torde inte heller finnas till annat betraktelsesätt, när det gäller den
biverkan taxeringsnämndens beslut får enligt kompensationsschablonen.

Särskilda frågor. För reglering av olika frågor rörande kompensationsförfarandet
bar utredningen föreslagit en särskild förordning. Som följer av
förslaget kan emellertid en del fortlöpande ändringar bli nödvändiga med
hänsyn till bl. a. ändrade pris- eller skatteförhållanden. Det torde vara att
föredra att bestämmelser i ämnet meddelas av Kungl. Maj :t. Jag föreslår
därför att Kungl. Maj :t begär bemyndigande av riksdagen att medge kompensation
i huvudsak enligt utredningens förslag med de jämkningar som
jag förordat i det föregående samt att göra de ändringar i fråga om kompensationen
som behövs med hänsyn till framtida ändringar i bl. a. pris- och
skatteförhållandena.

För att klargöra att de utbetalade kompensationsbeloppen utgör skattefri
inkomst bör ett tillägg ske i 19 § kommunalskattelagen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1969 med
verkan fr. o. m. inkomståret 1968. Detta innebär att frågan om kompensation
kommer att bedömas första gången på grundval av uppgifter i 1969 års
allmänna självdeklaration.

Som jag tidigare nämnt har den årliga kompensationen beräknats till ca
20 milj. kr. Dessa kostnader kommer inte att påverka riksstaten under budgetåret
1968/69. Vidare har kostnaderna för administrationen av utredningen
beräknats till ca 450 000 kr. Inte heller dessa kostnader kommer att
belasta statsverket under budgetåret 1968/69.

Snöskotrarna

Utredningen

Inledningsvis har nämnts att utredningen föreslår kompensation för bensinskatt
även i fråga om snöskotrar. Förslaget avser bara skotrar som används
inom rennäringen. Utredningen har försökt att genom insamlade uppgifter
beräkna den totala bensinförbrukningen per år för sådana snöskotrar.
Även om materialet inte varit fullständigt, bar utredningen ansett sig
kunna konstatera att det årliga bensinskattebeloppet inte understiger

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 57 år 1968

100 000 kr. Det har emellertid inte kunnat närmare utredas, om eller hur
mycket den verkliga siffran ligger högre. Utredningen har därför stannat
vid att föreslå att kompensation skall utgå med 100 000 kr.

Vid valet av kompensationsform har utredningen övervägt individuell
eller kollektiv återbäring. Utredningen finner att den bästa lösningen är en
form av kollektiv kompensation, i synnerhet som de medel som skall återbäras
kan förväntas komma till användning på sådant sätt att samerna
själva får disponera över dem.

Utredningen har inhämtat, att Svenska samernas riksförbund kan anses
representera nästan hela rennäringen. Riksförbundet håller varje år ett
landsmöte, där samtliga anslutna samebyar och sameföreningar är representerade.
Utredningen föreslår att av bensinskattemedel ett belopp om
100 000 kr. årligen ställs till riksförbundets förfogande att enligt landsmötets
beslut användas för ändamål som gagnar de renskötande samerna.
Medlen kan användas för stipendier, kursverksamhet, förstärkning av riksförbundets
ekonomi etc. För att det allmänna skall få en uppfattning om
hur skattemedlen disponerats, föreslår utredningen att förbundet varje år
skall avge redovisning för medlen till lantbruksstyrelsen, som handlägger
vissa andra samefrågor.

Utredningen har vid behandlingen av frågan om kompensation till samerna
samrått med 1964 års rennäringssaltkunniga. Utredningen framhåller
att resultatet av de sakkunnigas arbete kan ge upphov till en omprövning
av kompensationsfrågan och att utredningens förslag därför delvis får anses
utgöra ett provisorium.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens
förslag att kompensera samerna för bensinskatt, som utgår på bensin
som de förbrukar vid körning av snöskoter i samband med renskötseln.
Några invändningar framförs inte heller mot utredningens beräkning av det
belopp som föreslås utgå som kompensation eller mot den föreslagna kompensationsformen.
Svenska samernas riksförbund framhåller emellertid att
förbundet förordar individuell restitution och att förbundets landsmöte i
och för sig har möjlighet att besluta om sådan restitution.

I fråga om medlens disposition uttrycker några remissinstanser en avvikande
mening. Sålunda föreslår lantbruksstyrelsen att medlen disponeras
av styrelsen för att efter hörande av rennäringsnämnden fördelas till olika
ändamål. Styrelsen föreslår även att kompensationsbeloppet omräknas vartannat
år samt påpekar vidare att även arrendatorer på vissa fjällägenheter
bör kunna erhålla kompensation.

Lappväsendet i Västerbottens län invänder mot utredningens förslag att
ställa medlen till förfogande för Svenska samernas riksförbund, att denna

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

organisation tillvaratar även de icke renskötande samernas intressen, och
föreslår därför att medlen tillförs statens lappfond. Därigenom skulle medlen
komma rennäringen direkt till godo. I viss mån liknande synpunkter anförs
av 1965 års rennäring ssakkunniga, som dock anser sig kunna godta
att förbundets landsmöte får rätt att besluta om beloppets användning. Även
lappväsendet i Norrbottens län anför betänkligheter mot förslaget att tillföra
medlen Svenska samernas riksförbund och förordar att de i stället utbetalas
till lappbykassan i de olika lappbyarna.

Departementschefen

Utredningens förslag att medge kompensation för bensinskatt åt de renskötande
samerna har tillstyrkts av samtliga remissinstanser som yttrat sig
i frågan. Avvikande uppfattning har uttalats bara beträffande medlens disposition,
i fråga om vilken några remissinstanser förordat bl. a. att medlen
ställs till lantbruksstyrelsens eller statens lappfonds förfogande. Därjämte
har 1964 års rennäringssakkunniga i ett nyligen avlämnat betänkande, Rennäringen
i Sverige, förordat delvis individuell kompensation till samerna.

Vad först angår frågan, huruvida kompensation för bensinskatt bör utgå
till de renskötande samerna, anser jag mig kunna instämma i vad utredningen
anfört och vill därför under de förutsättningar som f. n. gäller på detta område
tillstyrka förslaget. Med hänsyn till utredningens beräkningar, som
jag tills vidare anser mig kunna godta, skulle ett belopp om f. n. 100 000 kr.
årligen ställas till samernas förfogande. Enligt min uppfattning är detta belopp
inte av sådan storleksordning att en individuell kompensation genom
det allmännas medverkan framstår som lämplig. Å andra sidan synes medlen
om möjligt böra komma de samer till godo som burit kostnaderna för
bensinskatten. Den av utredningen föreslagna lösningen torde bäst tillgodose
detta önskemål. Jag vill därför ansluta mig till utredningens förslag att
medlen ställs till Svenska samernas riksförbunds förfogande att användas
enligt landsmötets beslut för ändamål som gagnar de renskötande samerna.
Förbundet bör avge redovisning till lantbruksstyrelsen för hur medlen utnyttjats.
Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att för kommande budgetår
till jordbruksdepartementet inkomma med förslag till medelsyrkande för
det avsedda ändamålet.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att till Svenska samernas
riksförbund för budgetåret 1968/69 anvisas ett belopp om 100 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

25

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändrad
lydelse av 19 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

dels godkänna de av mig förordade grunderna i fråga om kompensation
för bensinskatt,

dels till Kompensation för bensinskatt till rennäringen för budgetåret
1968/69 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 100 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

Bilaga

Bilskatteutredningens förslag1
till

Förordning om kompensation för bensinskatt vid yrkesmässig
användning av motorsåg

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för yrkesmässig användning av motorsåg haft kostnad för förbrukning
av bensin och smörjolja (kompensationsgrundande kostnad) kan
erhålla kompensation för bensinskatt på de villkor som sägs i denna förordning.

Kompensation utgår endast, om den kompensationsgrundande kostnaden
för beskattningsår uppgått till lägst 200 kronor.

Kontrollstyrelsen fastställer och utbetalar kompensation.

2 §•

Den som önskar erhålla kompensation skall avge särskild ansökan på
blankett enligt fastställt formulär.

3 §•

Ansökan om kompensation inges till taxeringsnämnden i sökandens hemortskommun
såsom bilaga till den allmänna självdeklaration i vilken avdrag
yrkas för kompensationsgrundande kostnad. Sökanden skall i deklarationen
eller annan handling som lämnas till ledning för taxeringen särskilt uppge
denna kostnad.

4 §•

Taxeringsnämndens ordförande anger på ansökningshandlingen hur avdrag
för kompensationsgrundande kostnad bedömts vid taxeringen till statlig
inkomstskatt och översänder handlingen till kontrollstyrelsen senast den
31 juli under taxeringsåret.

5 §.

Överstiger den av taxeringsnämnd godtagna kompensationsgrundande
kostnaden ej 4 000 kronor, utgår kompensationen med den andel av kostnaden
som Konungen bestämmer. Överstiger den godtagna kostnaden 4 000
kronor, utgår kompensationen efter kontrollstyrelsens prövning med 43 öre
för varje liter förbrukad bensin.

Har taxeringsnämnden ej tagit ställning till uppgift, som lämnats enligt
3 §, bestämmer kontrollstyrelsen den kompensationsgrundande kostnaden.

Ändras sökandens taxering till statlig inkomstskatt, kan sökanden hem 1

I betänkandet Kompensation i vissa fall för bensinskatt (SOU 1967:34).

27

Kungi. Maj:ts proposition nr 57 år 1968

ställa hos kontrollstyrelsen, att den ändrade taxeringen skall läggas till
grund för bedömningen av ansökan om kompensation. Sökanden skall därvid
förete bevis om ändringen.

6 §•

Den som på uppdrag av kontrollstyrelsen granskar uppgifter om kompensationsgrundande
kostnad, får taga del av självdeklaration eller annan
handling, som är av betydelse för granskningen.

7 §•

Kompensation utbetalas före taxeringsårets utgång, om binder ej möter.

8 §•

Kontrollstyrelsen delger sökanden sitt beslut om kompensation med angivande
av vad den som vill fullfölja talan mot beslutet har att iakttaga.

9 §•

Talan mot kontrollstyrelsens beslut om kompensation föres genom besvär
hos kammarrätten. Den som vill anföra besvär över beslutet skall inom två
månader från det han fick del av detta inkomma med besvärsinlaga till kontrollstyrelsen.

Besvärsinlaga skall ställas till kammarrätten samt innehålla uppgift om
klagandens namn, yrke och postadress.

I inlagan skall klaganden uppge

1. det beslut mot vilket talan föres,

2. grunderna för besvärstalan, om de ej framgår av vad han tidigare anfört
i saken,

3. i vilken del beslutet överklagas och den ändring i beslutet, som klaganden
yrkar.

10 §.

Över kammarrättens beslut enligt denna förordning får talan ej föras.

11 §•

Den som i ansökningsärende uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till ledning
för bestämmande av kompensation, dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Har någon lämnat sådan uppgift av grov oaktsamhet, dömes han till böter.

12 §.

Innehållet i uppgift, som lämnas eller inhämtas i ansökningsärende, får
ej yppas i vidare mån än som behövs för att vinna det med uppgiften avsedda
ändamålet. Den som bryter häremot, dömes till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Brott som avses i första stycket får åtalas av allmän åklagare endast efter
angivelse av målsägande.

13 §.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968 och tillämpas första
gången under taxeringsåret 1969.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 6801 5 8