Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1968

1

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189)
om upplåtelse under åborätt av viss jord, m. m.; given
Stockholm slott den 23 februari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse
under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)
om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr
36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

GUSTAF ADOLF

Sven-Eric Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagen om upplåtelse under åborätt av viss
jord skall upphöra att gälla och att som följd härav vissa ändringar genomförs
i annan lagstiftning. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 47

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

1) Förslag
till
Lag

angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse
under åborätt av viss jord

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1926 om upplåtelse under åborätt
av viss jord skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1968. Med undantag
av 7 § äger lagen fortfarande tillämpning på åborätt som då består.

2) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 13 § giftermålsbalken1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

13

Vid lotternas — —-------makens lott.

Skall ena--------äger anvisa.

Rätt, varom ---------anförvants dödsbo.

Om det företräde, som vid bodelning
tillkommer make till besittningsrätt
för obegränsad tid till viss
jord (åborätt), så ock om utlösen i
ty fall är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

1 Senaste lydelse av 13 kap. 13 § se 1958: 639.

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1968

3

3) Förslag
till
Lag

angående''ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)
om vad som är fast egendom

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast
egendom skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

Byggnad, stängsel och annan anläggning
på område, som besväras
av inskriven tomträtt eller vattenfallsrätt
eller som innehaves enligt
lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om
upplåtelse under åborätt av viss jord,
samt anläggning för gruvdrift höra
ej till fastigheten, även om de tillhöra
fastighetens ägare.

Byggnad, stängsel och annan anläggning
på område, som besväras
av inskriven tomträtt eller vattenfallsrätt,
samt anläggning för gruvdrift
höra ej till fastigheten, även
om de tillhöra fastighetens ägare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre
bestämmelser.

4) Förslag
till
Lag

angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 44 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1968.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 44 § se 1943: 883.

1-f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 47

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

5) Förslag
till
Lag

om ändring i 9 kap. vattenlagen

Härigenom förordnas, att 9 kap. 48, 52 och 63 §§ vattenlagen1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 §.

Ersättning i----—---

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §
första stycket och 7 kap. 40 § andra
stycket, så ock intrång genom ledning
för elektrisk kraftöverföring;

6. besittningsrätt för obegränsad
tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord
ävensom till rättigheten hörande
byggnader, såvitt de äro för fastighetens
jordbruk erforderliga, samt
skada å sådana byggnader.

Om undantag-------

stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 16 §
första stycket och 7 kap. 40 § andra
stycket, så ock intrång genom ledning
för elektrisk kraftöverföring.

i 50 §.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas
med penningar, besvärad av nyttjanderätt,
återköpsrätt eller rätt till servitut
eller till avkomst eller annan
förmån eller till elektrisk kraft, skall
ersättningen till egendomens ägare
och den gottgörelse, som må tillkomma
rättighetens innehavare, var för
sig bestämmas. Medför rättighet, som
nyss nämnts, förminskning av den
fasta egendomens värde, skall till
grund för den ägaren tillkommande
ersättningen läggas det värde egendomen
med därå vilande besvär äger;
dock att, så framt den besvärande
rättigheten ej är återköpsrätt eller
besittningsrätt för obegränsad tid
(åborätt) enligt lagen om upplåtelse
under åborätt av viss jord, den förhöjning
över värdet, som jämlikt
48 § må ifrågakomma, skall bestäm -

Är fast egendom, som skall lösas
med penningar, besvärad av nyttjanderätt,
återköpsrätt eller rätt till
servitut eller till avkomst eller annan
förmån eller till elektrisk kraft,
skall ersättningen till egendomens
ägare och den gottgörelse, som må
tillkomma rättighetens innehavare,
var för sig bestämmas. Medför rättighet,
som nyss nämnts, förminskning
av den fasta egendomens värde,
skall till grund för den ägaren
tillkommande ersättningen läggas
det värde egendomen med därå vilande
besvär äger; dock att, så framt
den besvärande rättigheten ej är återköpsrätt,
den förhöjning över värdet,
som jämlikt 48 § må ifrågakomma,
skall bestämmas med hänsyn till det
värde egendomen utan sådant besvär
skulle äga. Erfordras för tillämpning

1 Senaste lydelse av 48 § se 1952: 235 samt av 52 och 63 §§ se 1926:194.

Kungl. Maj:ts proposition nr M år 1968

5

(Nuvarande lydelse)

mas med hänsyn till det värde egendomen
utan sådant besvär skulle
äga. Erfordras för tillämpning av
reglerna i 69 § andra stycket, att
utöver vad nu sagts särskild värdering
sker av den fasta egendomen
med eller utan viss rättighet besvärande
densamma, varde sådan i
samband med ersättningens fastställande
verkställd.

Vid uppskattning------

(Föreslagen lydelse)

av reglerna i 69 § andra stycket, att
utöver vad nu sagts särskild värdering
sker av den fasta egendomen
med eller utan viss rättighet besvärande
densamma, varde sådan i
samband med ersättningens fastställande
verkställd.

--rättighetens innehavare.

63

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas,
finnes i målet uppgiven arrendator,
innehavare av fastighet,
som upplåtits under besittningsrätt
för obegränsad tid (åborätt) enligt
lagen om upplåtelse under åborätt
av viss jord, eller hyresgäst, vars
rätt är av företaget beroende, vare
han ej pliktig att avflytta eller avstå
från vad han innehar förrän efter
åtnjuten uppsägningstid i enlighet
med ovan givna föreskrifter; och må
dessförinnan arbete, varigenom hans
rätt kränkes, ej av tillträdaren vidtagas.

§•

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas,
finnes i målet uppgiven arrendator
eller hyresgäst, vars rätt är av
företaget beroende, vare han ej pliktig
att avflytta eller avstå från vad
han innehar förrän efter åtnjuten
uppsägningstid i enlighet med ovan
givna föreskrifter; och må dessförinnan
arbete, varigenom hans rätt
kränkes, ej av tillträdaren vidtagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

I fråga om åborätt som består vid ikraftträdandet gäller fortfarande äldre
bestämmelser. 6

6) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Den, som äger rätt till tionde, Den, som äger rätt till tionde,
ränta eller annan sådan avgäld av ränta eller annan sådan avgäld av
1 Senaste lydelse av 17 kap. 6 § se 1953: 418.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

(Nuvarande lydelse)

fast egendom, njute ock företräde
till betalning ur egendomen, i vems
hand den vara må, där ej avgälden
stått inne längre än ett år efter förfallodagen.
Företräde till betalning
som nyss sagts äge jämväl kronan
för skogsvårdsavgift ävensom kommun
eller annan menighet för fastighetsskatt,
vilken skall utgå för
fast egendom och utgöras av den,
som innehaft egendomen med äganderätt
eller ock med fideikommissrätt
eller eljest på grund av testamente.
Samma förmånsrätt tillkomme
ock jordägare, som åt annan upplåtit
sin fasta egendom, i de denne
tillhöriga lösören och byggnader,
som å egendomen finnas, samt, där
tomträtt eller vattenfallsrätt eller besittningsrätt
för obegränsad tid (åborätt)
enligt lagen om upplåtelse under
åborätt av viss jord upplåtits,
i den upplåtna rättigheten med vad
därtill hör, för arrende eller avgäld,
som till jordägaren skall utgå, samt
för jordägaren åliggande utskyld
eller annan avgift, som bort av egendomens
innehavare gäldas, dock ej
för fordran, som förfallit till betalning
tidigare än ett år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande, så ock
för husröta eller vanhävd, där sådan
ersättning skall utgå. Har jordägare
lämnat arrendator kreatur, redskap
eller annat till egendomens bruk,
njute jordägaren lika rätt för lega,
som ej stått inne längre än nyss
sagts, ävensom för ersättning, där
sådan bör utgå, för vad sålunda blivit
arrendatorn lämnat.

Därefter njute-------

Enahanda förmånsrätt, som i första
stycket sägs, i upplåten rättighet
med vad därtill hör tillkomme
upplåtare av besittningsrätt, som
ovan nämnts, för ogulden köpeskilling
för byggnad å egendomen, så ock
kronan för lån, som av statsmedel
lämnats rättighetens innehavare för
inlösen eller uppförande av byggnad

(Föreslagen lydelse)

fast egendom, njute ock företräde
till betalning ur egendomen, i vems
hand den vara må, där ej avgälden
stått inne längre än ett år efter
förfallodagen. Företräde till betalning
som nyss sagts äge jämväl kronan
för skogsvårdsavgift ävensom
kommun eller annan menighet för
fastighetsskatt, vilken skall utgå för
fast egendom och utgöras av den,
som innehaft egendomen med äganderätt
eller ock med fideikommissrätt
eller eljest på grund av testamente.
Samma förmånsrätt tillkomme
ock jordägare, som åt annan upplåtit
sin fasta egendom, i de denne
tillhöriga lösören och byggnader,
som å egendomen finnas, samt,
där tomträtt eller vattenfallsrätt
upplåtits, i den upplåtna rättigheten
med vad därtill hör, för arrende
eller avgäld, som till jordägaren
skall utgå, samt för jordägaren åliggande
utskyld eller annan avgift,
som bort av egendomens innehavare
gäldas, dock ej för fordran, som förfallit
till betalning tidigare än ett år
före utmätning eller, vid konkurs,
före konkursansökningens ingivande,
så ock för husröta eller vanhävd,
där sådan ersättning skall utgå. Har
jordägare lämnat arrendator kreatur,
redskap eller annat till egendomens
bruk, njute jordägaren lika
rätt för lega, som ej stått inne längre
än nyss sagts, ävensom för ersättning,
där sådan bör utgå, för vad
sålunda blivit arrendatorn lämnat.

---utmätningen företräde.

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968

7

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

å egendomen, samt, där lån för dylikt
ändamål lämnats ur egnahemslånefonden,
den, som å det allmännas
vägnar förmedlat lånet.

Har delägare i bo, till vilket hör
besittningsrätt, som ovan sägs, lämnat
annan delägare anstånd med betalning
av utlösen efter vad därom
är stadgat, njute för vad av den fordran
med ränta vid utmätning eller
konkursansöknings ingivande icke
stått inne mer än ett år efter förfallodagen
förmånsrätt i besittningsrätten
med vad därtill hör näst efter
fordran, som i tredje stycket avses.

Hava flera fordran, som nu sagts,
äge den, vars fordran uppkommit
tidigare, företräde; hava flera delägare
i samma bo lämnat sådant anstånd,
njute lika förmånsrätt. Där
dylik fordran icke inom nittio dagar
från det gäldenären sökte att varda
antagen till åbo anmälts hos länsstyrelsen
för antecknande i den i 16 §
i lagen om upplåtelse under åborätt
av viss jord omförmälda bok, äge
förmånsrätt därför dock ej rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. 7

7) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 192 § utsökningslagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

192

Vägrar arrendator------

Vad sålunda stadgats om arrendator
eller hyresgäst skall ock i
tillämpliga delar gälla om den, som
innehar fastighet med besittnings ''

Senaste lydelse av 192 § se 1930: 118.

(Föreslagen lydelse)

§•

----är förverkad.

Vad sålunda stadgats om arrendator
eller hyresgäst skall ock i tilllämpliga
delar gälla om bostadsrättshavare.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätt för obegränsad tid (åborätt)
enligt lagen om upplåtelse under
åborätt av viss jord, eller om bostadsrättshavare.

Om rätt---------— 191 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

9

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 2 februari 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om upphävande av
1926 års åborättslagstiftning och anför.

Inledning

1 sitt år 1960 avgivna förslag till jordabalk in. m. (SOU 1960: 24) tog lagberedningen
som 11 kap. upp ett kapitel med gemensamma bestämmelser om
nyttjanderätt m. fl. rättigheter i fast egendom. Enligt förslaget skall bestämmelserna
i balken om nyttjanderätt inte avse vissa särskilt angivna
rättigheter, bland dem åborätt enligt lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om
upplåtelse under åborätt av viss jord (åborättslagen).

Kammarkollegiet fäste i sitt remissyttrande över beredningens förslag
uppmärksamheten på att åborättslagen fått en ytterst ringa tillämpning och
att de jordpolitiska syften som lagen avsetts skola tjäna numera torde vara
inaktuella. Lagen borde därför enligt kollegiets mening upphävas.

Frågan om upphävande av åborättslagen berördes av mig vid remissen
till lagrådet den 11 februari 1966 av det inom justitiedepartementet upprättade
förslaget till ny jordabalk. Jag yttrade då, att jag inte ansett mig
böra ta ställning till frågan i det förevarande sammanhanget men att den
kunde bli aktuell i samband med utarbetandet av följ dförfattningar till den
nya jordabalken.

Spörsmålet om upphävande av åborättslagen har nu utretts inom departementet.
Resultatet av utredningen har redovisats i en i augusti 1967 upprättad
promemoria (Stencil Ju 1967: 10).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
lagberedningen, kammarkollegiet, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och

10

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1968

lantmäteristyrelsen ävensom av länsstyrelserna i Södermanlands, Kristianstads,
Göteborgs och Bolms, Gävleborgs samt Norrbottens län. Vid de av lantbruksstyrelsen
samt länsstyrelsen i Södermanlands län avgivna yttrandena
har fogats yttranden från lantbruksnämnden i sistnämnda län.

Åborättslagen

Med åborättslagen skapades en form för upplåtelse av statens jord till
bildande av mindre jordbruksfastigheter under tryggad besittningsrätt. Vid
tiden för lagens tillkomst var sedan länge frågan om statens verksamhet
för att främja egnahems- och småbruksrörelsen föremål för statsmakternas
uppmärksamhet. Därvid rådde i stort sett enighet om att statens jord i viss
utsträckning borde hållas till handa för att skapa mindre jordbrukslägenheter.
Delade meningar kom dock till uttryck rörande formen härför. Från
ett håll ansågs att jorden borde överlåtas med äganderätt, medan från motsatt
håll gjordes gällande att det åsyftade ändamålet bättre tillgodosågs
genom att jorden uppläts under besittningsrätt. Den senare uppfattningen
kom att läggas till grund för åborättslagen. Denna lags ledande princip kan
sägas vara att bibehålla statens äganderätt till den upplåtna jorden men
tillförsäkra brukaren en besittningsrätt som i viktiga hänseenden likställer
honom med en ägare.

Åborättslagen har betydande omfång och är synnerligen detaljerad. Endast
huvudpunkterna av lagens innehåll återges i det följande.

Lagen avser endast jord som ägs av staten. Åborätten är till tiden obegränsad
och kan gå i arv eller föryttras. Sedan det beslutats att jord skall
upplåtas under åborätt, ankommer det på länsstyrelsen att träffa upplåtelseavtal
och att därefter ha tillsyn över jorden. Överlåtelse av åborätt är underkastad
kontroll från det allmännas sida. I syfte att söka bevara åborätten
odelad inom åbons familj ges i lagen särskilda föreskrifter om företräde
till åborätten vid bodelning och arvskifte.

Principiellt skall åbon vara bosatt på fastigheten och bruka denna som
en enhet för sig. Fastigheten skall på åbons bekostnad förses med nödvändiga
byggnader för jordbruket. Om åbon åsidosätter sina skyldigheter, kan
åborätten förklaras förverkad. Avgäld för åborätten bestäms regelmässigt
för tjugo år i sänder. Detta sker efter uppskattning av den avkastning, som
under medelgoda år erhålls av fastigheten, om denna brukas på det sätt
som bäst överensstämmer med dess storlek, läge och beskaffenhet. Ändring
av fastställd avgäld bestäms av en för länet eller för en del av detta tillsatt
avgäldsnämnd.

Med åborätten följer rätt för åbon att efter utgången av den första avgäldsperioden
friköpa den mark som han innehar. Inlösningsrätt kan dock
vara utesluten genom förbehåll vid upplåtelsen. Lösesumman bestäms av

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968 1 j

avgäldsnämnden och skall fastställas till värdet av egendomen efter avräkning
av den förbättring som vunnits genom det arbete och de kostnader
åbon lagt ned på denna. Mot åbons lösningsrätt svarar en rätt för staten att
i vissa fall återta fastigheten, när åborätten övergått till ny innehavare. Hos
länsstyrelsen skall föras en bok över alla fastigheter inom länet som upplåtits
under åborätt. Bestämmelser om hur sådan bok skall föras och om
avgäldsnämnds verksamhet meddelas av Kungl. Maj :t. Tillämpningsföreskrifter
till åborättslagen återfinns i kungörelse den 17 december 1926 (nr
513).

I åborätten åtnjuts förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken för avgäld
och vissa andra utskylder samt för vanhävdsersättning. Samma förmånsrätt
tillkommer dels staten för ogulden köpeskilling för byggnader på
fastigheten och för lån som lämnats åbon för inlösen eller uppförande av
byggnad, dels bodelägare, som lämnat annan delägare anstånd med betalning
av utlösen av åborätt.

Åborättslagen i praxis

Sedan åborättslagen trädde i kraft den 1 januari 1927, hann nästan tio år
förflyta, innan någon upplåtelse enligt lagen kom till stånd. År 1934 antog
Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande (prop. 268, rskr 349) ett erbjudande
av Svenska kvinnors vänsterförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
att till staten med äganderätt överlåta ett av fröken Elisabeth
Tamm (född år 1880, död år 1958) till förbunden skänkt område om cirka
45,9 ha åker och 4,9 ha hagmark av egendomen Fogelstad med underlydande
fastigheter i Julita socken i Södermanlands län. Vid gåvan hade knutits
det villkoret att området skulle styckas i lotter, lämpligt stora för jordbruksändamål.
Lotterna skulle upplåtas under åborätt åt lämpliga arbetslösa
eller i övrigt medellösa personer, som var kunniga i jordbruksarbete.
Sedan Kungl. Maj :t förordnat att området skulle ställas under domänstyrelsens
förvaltning och delas upp på visst sätt, uppläts området genom
länsstyrelsens i Södermanlands län försorg i fem åbolägenheter med tillträde
den 14 mars 1936.

De angivna åbolägenheterna motsvaras numera — sedan vissa åtgärder
vidtagits för sammanläggning och avstyckning — av registerfastigheterna
Lida 51, Lida 52 och Lida 53. Lägenheterna har en areal av resp. 18,2, 17,1
och 16,2 ha. Den sammanlagda årliga avgälden för upplåtelserna utgör f. n.
1 535 kronor 82 öre. Nuvarande innehavaren av Lida 51, som är född år 1901,
hai bi ukat lägenheten sedan 1936 ars upplåtelse, medan innehavarna av
Lida 52 och 53, av vilka den ene är född år 1917 och den andre år 1910,
brukat de åt dem upplåtna lägenheterna från år 1947, då åbolägenheterna
omdisponerades.

Någon ytterligare åborätt har inte upplåtits under lagens giltighetstid.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968

Departementspromemorian

Efter en redogörelse för innehållet i åborättslagen och för den tillämpning
lagen fått anmärks, att vid tillkomsten av lagen dennas förespråkare ansett,
att upplåtelseformen skulle bli till nytta både för den enskilde och för samhället
samt att de hyst den förhoppningen att åborättsinstitutet skulle komma
att i praxis omfattas med förtroende och bli taget i allmänt bruk.

Skäl för en sådan förhoppning torde också, enligt promemorian, ha förelegat,
eftersom åborättsinstitutet onekligen är förenat med åtskilliga fördelar
såväl för åbon som för staten.

I fråga om de fördelar åborättsinstitutet medför för åbon understryks
i promemorian att åbon erhåller en tryggad besittningsrätt. Denna rätt är
till tiden obegränsad och kan inte uppsägas från statens sida så länge åbon
fullgör sina skyldigheter. Rätten är ärftlig och kan vara föremål för testamentariskt
förordnande. Statens möjlighet att återfå jorden är anordnad
på ett sådant sätt, att den inte medför någon förlust för åbon och hans närmaste.
Åbon har följaktligen säkerhet för att vinsten av hans arbete kommer
honom och hans efterlevande till godo. Av särskild betydelse är att det
vid upplåtelse av jord under åborätt inte krävs någon köpeskilling. Därigenom
görs det möjligt även för en person, som saknar tillgång till nämnvärt
kapital, att skaffa sig ett eget jordbruk. Om åbons ekonomiska förhållanden
förbättras under brukningstiden, har han i allmänhet tillfälle att inlösa
fastigheten.

Vad därefter angår åborättsinstitutets betydelse för staten betonas att
genom de inskränkningar som åborättslagen uppställer beträffande åbons
rätt att förfoga över fastigheten och genom dess bestämmelser om prövning
av en förvärvares behörighet att antas till åbo garantier skapas för att jorden
inte används för annat ändamål än det som avsetts med upplåtelsen och
för att den inte blir föremål för spekulation. På grund av lagens föreskrifter
om rätt för staten att återta fastigheten har staten möjlighet att ånyo
komma i besittning av jorden, om denna skulle behövas för något viktigt
ändamål eller om anledning skulle finnas för staten att tillgodogöra sig
j ordvärdestegring.

I promemorian konstateras därefter, att åborättsinstitutet trots dess fördelar
kommit att bli praktiskt taget betydelselöst. Under de fyrtio år åborättslagen
varit gällande har den bara vid ett enda tillfälle tagits i bruk, och
detta tillfälle ligger mer än trettio år tillbaka i tiden. De upplåtelser som
kom till stånd vid det antydda tillfället föranleddes dessutom av speciella
förhållanden.

Det finns inte någon anledning att anta att, om åborättslagen får stå kvar
inom lagsystemet, ytterligare upplåtelser med stöd av lagen skulle vara att
vänta. Sådana upplåtelser kan f. ö. från allmän synpunkt inte anses önsk -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

värda, eftersom den jordpolitiska inställning som härskade vid den tid då
lagen antogs och som utgjorde bakgrunden till denna sedan länge är övergiven.

Eftersom den utredning som redovisats ger vid handen att något behov av
att längre bibehålla åborättslagen inte föreligger, föreslås i promemorian att
lagen skall upphävas. Som tidpunkt för upphävandet förordas den 1 januari
1969.

Rörande de f. n. existerande åborättsupplåtelserna framhålls i promemorian
att det givetvis skulle vara önskvärt att upplåtelserna på ett eller annat
sätt kunde bringas att upphöra i samband med lagens upphävande. Eftersom
emellertid upplåtelserna — i betraktande av föreliggande upplysningar
— inte förefaller kunna bli bestående under någon längre tid, innan staten
får möjlighet att återta de upplåtna lägenheterna, och då därtill kommer
att lägenheterna på sin tid övergått i statens ägo genom donation, föreslås
att lagen övergångsvis får behålla sin giltighet beträffande ifrågavarande
upplåtelser.

Slutligen föreslås ändringar i viss annan lagstiftning som följd av att åborättslagen
upphävs. Bl. a. föreslås att bestämmelserna i 17 kap. 6 § handelsbalken
om förmånsrätt i fråga om åborätt skall utgå. Förmånsrätten skall
dock fortfarande få gälla med stöd av en övergångsbestämmelse beträffande
de kvarvarande åborätterna.

Remissyttrandena

Förslaget att upphäva åborättslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser.

Lantbruksstijrelsen framhåller, att de jordpolitiska betraktelsesätt och
målsättningar som på sin tid föranledde åborättslagen numera är i allt väsentligt
övergivna. Några fler upplåtelser är inte att förvänta. Även lantmäteristyrelsen
betonar åborättslagens betydelselöshet från praktisk synpunkt.
På grund av den snabba utveckling som skett inom samhället föreligger
inte längre något allmänt intresse av att främja bildandet av nya småbruk.
Lagen är oförenlig med moderna fastighetsekonomiska och jordbrukspolitiska
riktlinjer. Länsstyrelserna i Södermanlands samt Göteborgs och
Bohus län anför liknande synpunkter.

I flera av remissyttrandena beaktas situationen för innehavarna av de åborätter
som består vid den tidpunkt, då åborättslagen avses skola upphöra
att gälla. Svea hovrätt — enligt vars mening det skulle innebära en lagteknisk
vinst, om de föreslagna övergångsbestämmelserna kunde undvaras —
anser alt man bör närmare undersöka vilka möjligheter som föreligger att
före åborättslagens upphävande genom överenskommelser mellan berörda
parter avveckla de nuvarande åborätterna eller ersätta dem med upplåtelser

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

i annan form. Av kammarkollegiet påpekas att enligt åborättslagens tilllämpningskungörelse
fråga om åborätts inlösen till staten skall av länsstyrelsen
hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Kollegiet förutsätter, att
länsstyrelsen i Södermanlands län påkallar Kungl. Maj :ts prövning så snart
någon av åbolotterna i Lida kan inlösas. I detta sammanhang erinrar kollegiet
om att, eftersom staten mottagit lotterna genom donation med villkor
att de skall upplåtas under åborätt, frågan om permutation av donationen
aktualiseras i samband med det första inlösningsärendet. Enligt lantbruksstyrelsens
åsikt får det bli en senare fråga hur det i fortsättningen skall förfaras
med de nu existerande åborättsupplåtelserna. 1 förevarande sammanhang
synes det vara tillräckligt, om det föreskrivs att äldre rätt alltjämt
skall tillämpas på dessa. Om de föreliggande lagförslagen antas av riksdagen,
anser styrelsen att Kungl. Maj :t bör uppdra åt lämplig myndighet att
efter närmare utredning lägga fram förslag om avveckling av de förefintliga
åborättsupplåtelserna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Södermanlands
län. Också lantbruksnämnden i Södermanlands län uppehåller sig
utförligt vid frågan om avveckling av de nuvarande åborätterna.

Även lagberedningen går in på frågan om de kvarvarande åborättsinnehavarnas
rättsställning. Beredningen erinrar om att förmånsrättsordningen
i 17 kap. liandelsbalken f. n. överses av beredningen i nordiskt samarbete.
En gemensam strävan är att radikalt begränsa förmånsrätterna och att avskaffa
sådana privilegier, för vilka det saknas verkligt bärande motiv. Vad
angår den förmånsrätt med anknytning till åborättsinstitutet, som det allmänna
åtnjuter, kan det med hänsyn till det ytterst ringa antalet existerande
åborätter i praktiken bli fråga om endast obetydliga fordringsbelopp.
Det allmänna bör därför kunna avvara sin förmånsrätt utan vidare. Beträffande
förmånsrätten för den, som är delägare i bo vari åborätt ingår, torde
gälla att den knappast kommer att spela någon praktisk roll. I varje fall
finns det enligt beredningens mening inte tillräckligt starka sakliga skäl för
att låta denna förmånsrätt leva kvar i fortsättningen. Den föreslagna övergångsbestämmelsen
till 17 kap. 6 § liandelsbalken borde sålunda i och lör sig
kunna utgå. Emellertid är att märka, att åtskilliga bestämmelser i åborättslagen
bygger på förutsättningen att förmånsrätt finns. Om förmånsrätterna
utsläcks helt och hållet, kan därför teoretiskt sett komplikationer uppkomma
i fråga om de befintliga åborätterna. Möjligen kan detta föranleda, att övergångsbestämmelserna
till 17 kap. 6 § liandelsbalken bör behållas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1968

15

Departementschefen

Det genom 1926 års åborättslag företagna försöket att i fråga om staten
tillhörig jord finna en npplåtelseforin som bereder brukaren erforderlig
trygghet och samtidigt gör det möjligt för det allmänna att verksamt ta till
vara det syfte som avses med upplåtelsen, byggde i allt väsentligt på ett av
den s. k. kronolägenhetskommissionen år 1920 avgivet betänkande med förslag
till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och annan
publik jord. Rörande behovet och lämpligheten av att i lagstiftningen ta
upp ett institut av så säreget slag som åborätten rådde redan från början
starka meningsmotsättningar. Detta kom också till uttryck såväl vid lagrådets
granskning av förslaget till lag i ämnet som vid riksdagens behandling
av ärendet. Även efter antagandet av åborättslagen har åsiktsbrytningen rörande
lagens existensberättigande gjort sig märkbar. Sålunda dröjde det
inte längre än till år 1931, förrän i riksdagen väcktes en motion (II: 195)
om utredning angående upphävande av åborättslagen och de med anledning
av denna utfärdade författningarna. Motionen tillstyrktes av utskottet
(1LU 1931: 9) men avslogs av båda kamrarna.

Någon upplåtelse med stöd av åborättslagen hade vid denna tid ännu inte
skett, och under den långa tid som därefter förflutit har lagen inte vunnit
tillämpning i vidare mån än att vid ett enda tillfälle ett mindre antal upplåtelser
kommit till stånd på en och samma ort. På antydda upplåtelser,
vilka alla föranleddes av en donation, grundar sig de åborätter som f. n.
består. Åborätterna är nu bara tre.

Den förhoppning om att åborättsinstitutet skulle komma att tas i flitigt
bruk, som före och vid tillkomsten av åborättslagen hystes av lagens förespråkare,
har således långt ifrån blivit infriad. Några ytterligare upplåtelser
enligt lagen är säkerligen inte att emotse. I våra dagar föreligger inte något
intresse av att småbruk bildas av det slag som skulle främjas med lagen.

Goda skäl talar följaktligen för den i departementspromemorian uttryckta
uppfattningen, att åborättslagen bör utmönstras ur lagstiftningen. Denna
uppfattning delas också av alla dem som efter remiss yttrat sig över promemorian.

För egen del kan jag oförbehållsamt ansluta mig till förslaget om åborättslagstiftningens
upphävande. Lämplig tidpunkt för upphävandet torde
vara den 1 jidi 1968.

Frågan om behandlingen av de fåtaliga åborättsupplåtelser som kan beräknas
bestå vid angivna tidpunkt har övervägts såväl i promemorian som
i flera remissyttranden. Det säger sig självt, att man helst skulle se att
dessa upplåtelser kunde avvecklas i samband med åborättslagens upphävande.
En avveckling av upplåtelserna förefaller emellertid vara förbunden

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

med åtskilliga svårigheter, som delvis sammanhänger med att intressen som
strider mot varandra kan komma att göra sig gällande i fråga om det framtida
disponerandet av den upplåtna jorden. Förfarandet kan fördenskull
förutsättas komma att ta en ej obetydlig tid i anspråk. Med hänsyn till nu
anmärkta förhållanden bör frågan lösas på det sätt som föreslagits i promemorian
eller sålunda att lagen t. v. får gälla beträffande de kvarvarande
upplåtelserna. Chefen för jordbruksdepartementet avser att utreda förutsättningarna
för en avveckling av upplåtelserna. Däremot finns enligt min mening
inte tillräckliga skäl att behålla bestämmelserna om förmånsrätt med
anknytning till åborättsinstitutet. Någon övergångsbestämmelse till 17 kap.
6 § liandelsbalken föreslås därför inte. Som en följd härav torde bestämmelserna
i 7 § åborättslagen om anstånd för delägare i dödsbo med betalning
av utlösen för åborätt — vilka bestämmelser grundas på att förmånsrätt
föreligger — böra upphävas även såvitt gäller de bestående åborätterna.

Departementspromemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 2 §
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt. Ändringen
bör genomföras men torde få anmälas i annat sammanhang.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet utarbetats
förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse
under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 1153)
om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 111 juni 1907 (nr 36
s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Lagförslagen torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga1.

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 19 februari 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet
justitierådet
regeringsrådet
justitierådet

Lind,

Alexanderson,

Ringdén,

Westerlind.

Enligt lagrådet den 14 februari 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 2 februari 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda
ändamålet inhämtas över upprättade förslag till 1) lag angående upphävande
av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss
jord, 2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken, 3) lag angående
ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är
fast egendom, 4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 14 juni
1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 5) lag om ändring i 9
kap. vattenlagen, 6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken och
7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Förslagen, som finns bilägda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Hans-Olov Stark.

Lagrådet, som inhämtat att avsaknaden av övergångsbestämmelse till
ändringen i 17 kap. 6 § handelsbalken icke är ägnad utsläcka någon redan
uppkommen förmånsrätt enligt sagda lagrums sista stycke, lämnar förslagen
utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
23 februari 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sven-Eric Nilsson, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande
över förslag till

1) lag angående upphävande av lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse
under åborätt av viss jord,

2) lag om ändrad lydelse av 13 kap. 13 § giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 29 juli 1966 (nr 453)
om vad som är fast egendom,

4) lag angående upphävande av 2 kap. 44 § lagen den 74 juni 1907 (nr
36 s.l) om nyttjanderätt till fast egendom,

5) lag om ändring i 9 kap. vattenlagen,

6) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 6 § handelsbalken,

7) lag om ändrad lydelse av 192 § utsökningslagen.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslagen utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680074