Kiuigl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

1

Nr 39

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1967 vid
dess femtioförsta sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 9 februari 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens
yttrande över vad föredragande departementschefen anfört angående vissa
instrument som antagits av Internationella arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1967 vid dess femtioförsta sammanträde.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1967 antagna instrument,
nämligen konvention (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,
rekommendation (nr 128) i samma ämne, rekommendation (nr
129) om information och samråd inom företaget, rekommendation (nr 130)
om prövning och avgörande av klagomål inom företaget, konvention (nr
128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner samt rekommendation
(nr 131) i samma ämne. Svensk ratificering av konvention nr 127
avstyrks men tillstyrks i fråga om konvention nr 128.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 39

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 9 februari
1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wickman, Morerg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats
av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1967 vid
dess femtioförsta sammanträde och anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i
Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett sådant
beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras
av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna i en
rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt
men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention.
Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd,
t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konven -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

tionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som
befunnits eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av
bestämmelserna i dem.

De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella
arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta
Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 7—29 juni 1967. I sammanträdet deltog delegationer
från 109 av ILO:s 119 medlemsstater jämte representanter för flera
inlei nationella mellanstalliga och icke statliga organisationer, tillsammans
ca 1 400 personer. Social- eller arbetsministrar eller andra regeringsledamöter
från 66 länder bevistade konferensen, bland dem statsrådet Geijer
och jag själv. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer,
dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige
deltog i sammanträdet med eu fullständig delegation.1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. Generaldirektörens rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

I enlighet med beslut den 26 april 1967 av Kungl. Maj:t deltog följande personer i konferensen,
nämligen

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Lars-Åke Åström och
ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter statssekreteraren
i inrikesdepartementet Reidar Tilert och numera t. f. expeditionschefen i socialdepartementet
Ingrid Hilding, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, departementssekreterarna
lan Lagergren och Ingemar Lindberg, socialdepartementet, departementsrådet Göran
Waldau och kanslirådet Ragnar Sohlman, inrikesdepartementet, avdelningschefen i styrelsen för
internationell utveckling Sixten Heppling, professorn vid arbetsmedicinska institutet Nils Lundgren
samt numera ambassadrådet vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna
i Geneve Hans Ewerlöf;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar Bergenström
samt såsom experter direktörerna i nämnda förening Lars Strängh och Stig Sandell, direktören
i försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt, Sven Hydén samt direktörsässistenten i
arbetsgivareföreningen Johan von Holten;

för arbetslagarna: såsom ombud Landsorganisationens i Sverige internationelle ombudsman
Bertil Bolin samt såsom experter förbundsordföranden i Handelsanställdas Förbund Erik Magnusson,
tillika ersättare för Bolin, ombudsmannen Olle Gunnarsson, socionomen Sven F. Bengtsson
och juris kandidaten Bert Ahlgren, samtliga i Landsorganisationen, ävensom direktören Otto
Nordenskiöld och avdelningschefen Sven Fockstedt, båda i Tjänstemännens Centralorganisation.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av konventioner och rekommendationer.

IV. Revision av konventionerna nr 35—40 om ålders-, invaliditets- och
efterlevandepensioner (andra behandling).

V. Prövning av klagomål samt information och samråd inom företaget
(andra behandling).

VI. Högsta vikt som får bäras av en arbetstagare (engångsbehandling).

VII. Förbättring av levnads- och arbetsförhållanden för arrendatorer,
hälftenbrnkare och liknande kategorier av lantarbetare (första behandling).

VIII. Internationella arbetsorganisationen och teknisk samverkan (däri
inbegripet ILO:s roll i samband med utvecklingsländernas industrialisering).

Vidare framlades inför konferensen den rapport rörande Sydafrikas
apartheidpolitik som generaldirektören har att årligen utarbeta. Rapporten
föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1968. Budgeten fastställdes
till 24 836 091 U.S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV,
V och VI på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella
arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen

1. konvention (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,

2. rekommendation (nr 128) i samma ämne,

3. rekommendation (nr 129) om information och samråd inom företaget,

4. rekommendation (nr 130) om prövning och avgörande av klagomål
inom företaget,

5. konvention (nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,

6. rekommendation (nr 131) i samma ämne.

Texterna på engelska och svenska till dessa internationella instrument
torde få såsom bilagor (bilagorna 1—6) fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.

En särskild bilaga (bilaga 7) med förteckning över samtliga resolutioner
som antagits vid konferensen torde även få fogas till protokollet. Bland resolutionerna
bör särskilt framhållas nr IV om den snabba befolkningsökningens
inverkan på arbetstagarnas möjligheter till utbildning, sysselsättning
och välfärd, vilken resolution väckts av de svenska regeringsombuden
gemensamt med ombuden för Indiens och Kenyas regeringar. Resolutionen
antogs enhälligt.

1—2. Högsta vikt som får bäras av en arbetstagare

Med hänsyn till detta ämnes stora betydelse för arbetstagarnas hälsa och
för förebyggande av olycksfall hade Internationella arbetsbyråns styrelse i

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

första hand hänskjutit det till ett expertmöte, som hölls år 1964, och därefter
till en förberedande teknisk konferens i början av år 1966. Enligt
de procedurregler som gäller för ILO tog nämnda konferens upp en första
diskussion om form och innehåll beträffande de båda instrument som borde
antas i ämnet. ILO:s allmänna konferens kunde därefter vid sitt nu ifrågavarande
51 :a sammanträde fatta definitiva beslut härom, något som ledde
till att en konvention och en rekommendation i ämnet antogs.

Det utskott som konferensen tillsatte för utredning av frågan om maximivikt
diskuterade flera svårlösta problem, bl. a. den fysiska styrkan hos bäraren,
utbildning, klimat, markens beskaffenhet, avstånd, bördans form
samt staplingshöjd. Svårigheter uppstod också när det gällde att söka fastställa
en för alla länder och under alla förhållanden tillämplig siffra för
den högsta tillåtna vikten. Ett förslag att i konventionen skulle tas in en
bestämmelse om läkarundersökning för anställning och därpå följande läkarbesiktningar
mötte ett visst motstånd med hänsyn till den rådande bristen
på läkare i många länder. Till följd härav intogs bestämmelsen endast
i rekommendationen.

Konventionen om maximivikt antogs med 196 röster mot 74. 54 ombud
lade ner sina röster. Rekommendationen i samma ämne antogs med 267
röster mot 8 och 50 nedlagda. I fråga om konventionen röstade det svenska
arbetstagarombudet för dess antagande, medan arbetsgivarombudet röstade
emot och regeringsombuden lade ner sina röster. Beträffande rekommendationen
röstade samtliga svenska ombud för dess antagande.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen äger tillämpning endast på de grenar av näringslivet
för vilka vederbörande medlemsstat upprätthåller ett system med arbetsinspektion.
I konventionen fastslås följande fyra principer. 1) Arbetstagare
får inte anmodas eller tillåtas att befatta sig med transport för hand
av börda, som på grund av sin vikt kan antas äventyra hans hälsa eller
säkerhet. 2) Arbetstagare som används till transport för band skall dessförinnan
erhålla utbildning eller instruktioner i arbetsteknik. 3) Lämpliga
tekniska hjälpmedel skall i största möjliga utsträckning användas för att
begränsa eller underlätta transporter av bördor. 4) Kvinnor och minderåriga
arbetstagare får endast i begränsad utsträckning anmodas utföra
transport för hand av bördor, och om de anlitas till sådant arbete, skall
maximivikten vara avsevärt lägre än den som är medgiven för vuxna manliga
arbetstagare.

I jämförelse med konventionen har rekommendationen ett vidsträcktare
tillämpningsområde. Den omfattar nämligen alla grenar av näringslivet
och inte bara »reguljära» transporter för hand utan också »tillfälliga»
sådana transporter.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

Rekommendationen innehåller bestämmelser som är avsedda att utvidga
principerna i konventionen och tjäna som ledning för regeringarna samt
arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer vid dessa principers tilllämpning.
Som exempel kan nämnas rekommendationens avdelning IV, som
förordar, att läkarundersökning bör, i den mån det är möjligt och lämpligt,
krävas innan arbetstagaren anmodas utföra reguljär transport för hand
av börda, att ytterligare läkarundersökningar bör ske från tid till annan i
män av behov samt att intyg rörande arbetstagarens lämplighet för anställning
bör utfärdas. Avdelning VI reglerar villkoren för maximivikt såvitt
avser vuxna manliga arbetstagare, kvinnor och minderåriga arbetstagare
samt anger att minimiåldern för användning av sistnämnda kategori till
transport av bördor för band snarast möjligt bör höjas till 16 år och gradvis
till 18 år. Avdelning VII berör arbetsmängden per dag eller skift samt
hjälpmedel och utrustning till skydd för hälsa och säkerhet. I avdelning
VIII inryms diverse bestämmelser rörande vetenskaplig forskning inom det
av rekommendationen behandlade området samt rörande tillämpning av
rekommendationens bestämmelser på sådana transportmetoder som dragning
och skjutning. Slutligen kan nämnas att rekommendationen innehåller
eh bestämmelse, som fastslår principen att den maximivikt som får
transporteras för hand av en arbetstagare snarast bör nedbringas till
55 kg.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelser som bör beaktas vid prövning av frågan om
eu svensk anslutning till konventionen resp. tillämpning av rekommendationen
är arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), arbetarskyddskungörelsen
den 6 maj 1949 (nr 208) och kungörelsen den 2 september
1966 (nr 521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
arbetsmedicinska institutet, Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO) och ILO-kommittén.

SAF och TCO har inte funnit anledning yttra sig över ifrågavarande instrument.
Samtliga övriga remissinstanser utom LO anser, att konventionen
inte bÖr ratificeras av Sverige, främst på grund av innehållet i artikel 7,
som upptar särbestämmelser beträffande bl. a. kvinnor sysselsatta med
transportarbete. LO däremot finner att nämnda artikel inte utgör ratifikationshinder.

Arbetarskyddsstyrelsen bar gjort en jämförelse mellan de båda instrumenten
å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

I fråga om konventionen anför styrelsen följande.

Artikel 1—2

Styrelsen har ingen erinran mot definitionerna och det föreslagna tilllämpningsområdet.

Artikel 3—h

I 7 § arbetarskyddslagen föreskrivs att arbetsgivare är pliktig att iaktta
allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka
arbetet bedrivs, samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom
sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av
olycksfall däri.

Vidare skall enligt 37 § första stycket arbetarskyddskungörelsen vid lastning
och lossning samt annat arbete, vari ingår förflyttning av tunga föremål,
tillses att arbetet utförs på betryggande sätt och i erforderlig mån
under särskild ledning och övervakning samt att lämpliga redskap och
andra hjälpmedel används vid arbetet.

Artikel 5

I 1 § arbetarskyddskungörelsen föreskrivs att arbetsgivare skall tillse, att
hos honom sysselsatta arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda
risker för ohälsa och olycksfall, som är förbundna med arbetet, samt, där
så erfordras, meddela de föreskrifter och förhållningsregler, som arbetstagare
skall iaktta för att undgå dessa risker. I fråga om arbete, där bristande
kunskap eller färdighet kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall,
skall dessutom tillses att arbetstagare, som saknar nödig erfarenhet,
inte används till sådant arbete utan erforderlig undervisning och ledning.

I detta sammanhang nämner styrelsen, att styrelsens broschyr angående
arbetsteknik vid bär- och lyftarbete »Bär och lyft rätt» hittills gått ut i
över 230 000 exemplar. Den har kommit till stor användning bl. a. vid yrkesskolor
av skilda slag.

Artikel 6

I 10 § sista stycket arbetarskyddslagen sägs att arbete skall anordnas så,
att det kan utföras på sätt, som icke är onödigt tröttande. I arbetarskyddskungörelsens
27 § tredje stycket föreskrivs att om i arbetet ingår att bära
eller lyfta tunga föremål, om möjligt särskilda hjälpmedel bör användas
härför.

Artikel 7

Någon speciell bestämmelse, som innebär en begränsning av kvinnors
och minderårigas användande till transport för hand av börda, finns inte
i den svenska arbetarskyddslagstiftningen. Däremot gäller generellt den
tidigare återgivna 7 § arbetarskyddslagen för förebyggande av ohälsa eller

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

olycksfall i arbete. Möjlighet till speciella föreskrifter för kvinnor ges dock
i 38 § arbetarskyddslagen, där det stadgas att om visst slag av arbete befinns
medföra synnerlig fara för olycksfall, när kvinna används därtill,
eller vara synnerligen ansträngande eller hälsofarligt för kvinna, Kungl.
Maj :t kan föreskriva särskilda villkor för kvinnas användande till sådant
arbete eller förordna att kvinna inte får användas därtill.

Beträffande minderåriga föreskrivs i 26 § första stycket arbetarskyddslagen
att det åligger arbetsgivare att särskilt tillse, att minderårigs användande
till arbete icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling.

I kungörelsen om förbud att använda minderårig till vissa arbeten
(1966:521) finns inte bär- och lyftarbete upptaget i förteckningen över
förbjudna arbeten.

Den begränsning av kvinnors och minderårigas användande till transportarbete,
som föreskrivs i artikel 7, punkt 1, strider mot den i Sverige
rådande uppfattningen, att den individuella kapaciteten — oavsett kön
eller ålder — skall vara avgörande för de prestationskrav, som ställs på
den enskilda individen. Denna uppfattning motsvaras av ordalydelsen i
artikel 3. Enligt styrelsens mening utgör punkt 1 i artikel 7 ett hinder
för ratifikation av konventionen från svensk sida.

Föreskrifterna i punkt 2 i artikel 7 överensstämmer med andemeningen
i de nyss citerade lagparagraferna.

Vad härefter angår rekommendationen uttalar styrelsen följande.

I. Definition och tillämpningsområde

Punkt 2. Svårigheter kan föreligga att vid tillfälligt transportarbete tilllämpa
rekommendationens föreskrifter, överenskommelser om erforderliga
undantag torde emellertid kunna träffas enligt punkt 30 (hänsyn till
»arbetets natur»).

Punkt 3. Rekommendationens tillämpningsområde är vidare än konventionens.
Arbetarskyddslagens bestämmelser gäller inte beträffande arbete
inom jordbruket av medlem av arbetsgivarens familj eller arbete i arbetsgivarens
hushåll.

III. Utbildning och instruktioner

Punkterna 5 och 6 motsvarar föreskrifterna i 1 § arbetarskyddskungörelsen
(citerad under konventionens artikel 5).

IV. Läkarundersökning

Enligt 2 § arbetarskyddskungörelsen får till arbete, som ställer särskilda

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

krav på arbetstagares hälsotillstånd eller kroppsutveckling, inte användas
arbetstagare, som vid läkarundersökning befunnits sakna eller eljest uppenbarligen
inte äger erforderliga fysiska och psykiska förutsättningar för
arbetet och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa
eller olycksfall. Sådan arbetstagare bör i stället om möjligt beredas mera
lämplig sysselsättning.

Kravet pa läkarundersökningar kan enligt arbetarskyddsstyrelsens mening
bli genomförbart, först sedan en allmän företagshälsovård kommit till
stånd i Sverige. Styrelsen erinrar om den utredning, som pågår i samarbete
bl. a. med arbetsmarknadens parter, i syfte att anpassa den svenska företagshälsovården
till de riktlinjer, som anges i den av Internationella arbetsorganisationen
år 1959 antagna rekommendationen (nr 112) om företagshälsovård
(jfr prop. 1960:22).

Överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovård har under år 1967
träffats mellan SAF och LO. Det framhålls i överenskommelsen att utbyggnaden
av företagshälsovården bör äga rum så snabbt som den allmänna
tillväxten av resurserna på hälsovårdens område tillåter.

V. Tekniska h jälpmedel och emballage

Punkt 11 motsvarar innehållet i den tidigare citerade 27 § tredje stycket
arbetarskyddskungörelsen angående särskilda hjälpmedel vid lyft- och
bärarbete.

Punkt 12 motsvaras av innehållet i 37 § andra stycket arbetarskyddskungörelsen
som föreskriver att vid transportarbete skall såvitt möjligt
tillses att arbetstagare, som sysselsätts med transporten, inte utsätts för
fara att skadas genom vassa hörn eller skarpa kanter på det transporterade
godset eller genom utstående spikar, stältrådsändar eller plåtband på godsets
emballage.

VI. Maximivikt

A. Vuxna manliga arbetstagare

Arbetarskyddsstyrelsen anser att en begränsning till en bestämd högsta
yikt 55 kg — av en enmansbörda, som en vuxen manlig arbetstagare
får bära, saknar tillfredsställande vetenskapligt underlag med hänsyn till
alla de faktorer av olika slag, som har betydelse för arbetsbelastningen i
det manuella transportarbetet. En anpassning till denna maximivikt i arbetslivet
kommer sannolikt att kräva en relativt lång övergångstid innan
omställningen slagit igenom i förpackningar, emballage, tillgången till
lämpliga tekniska hjälpmedel etc. I och för sig ger den allmänna principen
i punkt 4 om anpassning av bördans vikt till individens kapacitet liksom
föreskrifterna i punkt Kla och b generellt skydd mot för stor arbetsbelastning
i transportarbete. Som riktpunkt för begränsningen av den

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

maximala belastningen kan dock enligt styrelsens mening fixeringen till
högst 55 kg vara av värde.

Styrelsen anser att den arbetsmedicinska forskningen på detta område
bör intensifieras i Sverige, en fråga som även berörs i punkt 27 i rekommendationen.

B. Kvinnliga arbetstagare

Bestämmelserna angående kvinnliga arbetstagare i punkterna 16, 17 b
och 18 strider enligt styrelsens mening mot gängse svensk uppfattning.
De generella skyddsföreskrifterna i arbetarskyddslagstiftningen gör speciella
regler för kvinnorna i detta avseende obehövliga.

C. Minderåriga arbetstagare

Rekommendationens bestämmelser om minderåriga begränsar enligt styrelsens
mening de minderårigas möjligheter inom arbetslivet mer än som
från svensk synpunkt är nödvändigt eller önskvärt. De allmänna principerna
i punkterna 4 och 13 torde ge även minderåriga det individuella skydd
som måste eftersträvas.

Enligt 24 § arbetarskyddslagen får minderårig redan det kalenderår, då
han eller hon fyller 15 år, användas till arbete med transport av personer
eller gods. Vissa dispensmöjligheter finns dessutom, t. ex. vid feriearbete.
För elever vid yrkesskolorna gäller inte bestämmelserna angående minimiålder.

VII. Andra åtgärder till skydd för hälsa och säkerhet

Med stöd av arbetarskyddslagen kan yrkesinspektionen verka för att
tekniska hjälpmedel kommer till användning där arbete med transport för
hand kan anses innebära för stor belastning för arbetstagarna.

VIII. Diverse bestämmelser

Gentemot punkterna 26—29 har styrelsen ingen erinran.

Punkt 30. Enligt styrelsens mening bör denna punkt kunna medge undantag
även för sådant transportarbete, som förorsakas av en inträffad
katastrof, varvid det gäller att hastigt rädda liv eller gods. Såsom styrelsen
uttalat under punkt 2 anser styrelsen att uttrycket »arbetets natur»
kan omfatta även visst arbete av tillfällig art.

Punkt 31. Enligt 47 § arbetarskyddslagen skall tillsyn över efterlevnaden
av arbetarskyddslagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter
utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende och ledning,
av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen beträffande konventionen att ratifikationshinder
synes föreligga på grund av bestämmelserna i konventionens
artikel 7.

I fråga om rekommendationen finner styrelsen visserligen att de allmänna

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

riktlinjerna dari i stort sett överensstämmer med föreskrifterna i den svenska
arbetarskyddslagstiftningen och att en anpassning till maximivikten__

55 kg — av enmansbörda för vuxna manliga arbetstagare måhända skulle
kunna ske efter viss övergångstid. Däremot anser styrelsen att de särskilda
föreskrifterna för kvinnor och minderåriga till vissa delar inte överensstämmer
med svensk uppfattning.

Medicinalstyrelsen, som inhämtat yttranden från styrelsens vetenskapliga
råd, professorn A. Ahlmark och överläkaren Å. Swensson, framhåller
i anslutning till dessa yttranden, att även om konventionens grundsyn på
föreliggande fråga torde kunna godtas är emellertid bördans vikt bara en
av de faktorer som bestämmer hälsorisken vid bärning. Av betydelse är
också individens styrka, kondition, lyft- och bärteknik, bördans beskaffenhet,
arbetstakten och den sträcka bördan skall flyttas. Vidare inverkar
utrymmesforhållandena på arbetsplatsen samt sådana klimatfaktorer som
temperatur och luftfuktighet. Betydelsen av sådana omständigheter har inte
beaktats i konventionen. Detta är en väsentlig brist, som inte täcks av att
rekommendationen upptar ett gränsvärde av 55 kg för män och avsevärt
lagre för kvinnor. Varje maximering eller annan begränsning medför bl. a.
tillampningssvårigheter på arbetsplatser, där det inte går att reducera lyften
till angivna storlek och där möjligheter saknas att mekanisera transportarbete.
I vissa situationer kan t. o. m. den angivna maximivikten komma
att framstå som en ur arbetarskyddssynpunkt otillåten transportvikt.
Utformningen av punkterna 15—16 i rekommendationen är dessutom sådan
att den vid sträng tolkning innebär en diskriminering av kvinnliga
arbetstagare. Sådana torde nu regelmässigt vara sysselsatta i arbete, där
flyttning av tunga bördor förekommer. Som exempel må nämnas butiks-,
post-, mejeri- och städpersonal. — Tillämpningssvårigheterna kan få till
foljd att vid ett antagande av konventionen dispenser erfordras i ett så
stort antal fall att undantagen blir påfallande talrika.

Med hänsyn till vad som nu anförts anser medicinalstyrelsen att man har
anledning att räkna med att konventionens specialbestämmelser inte får
nagon avsevärd betydelse ur arbetarskyddssynpunkt för vårt land. Vi har
en företagshälsovård, som snabbt utvecklats i vad avser medicinsk övervakning
och rådgivning till arbetstagare och arbetsgivare. Inom denna sektor
ar ytterligare forskning och upplysning av nöden — inte minst rörande
ergonomi och bioteknologi.

Arbetsmedicinska institutet, som begränsar sitt yttrande till att avse
konventionen, framhåller att denna är av en på visst sätt ny typ genom att
den avser en specificerad form av kroppsarbete, nämligen bärning av enmansbördor.
Otvivelaktigt är detta manuella transportarbete, vari konventionen
inbegriper även lyftning och nedsättning av bördor, ett av jordens
vanligaste och mest svettdrivande yrken. Enligt institutets mening bör
emellertid arbetet f. n. knappast bli föremål för någon internationell över -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

enskommelse i form av den nu antagna konventionen. Det är också uppenbart
att stora svårigheter måste uppkomma då det gäller att i några få punkter
som i förevarande konvention formulera världsomfattande regler föi hur
mycket en människa skall tillåtas bära resp. lyfta, därest man inte samtidigt
begränsar sig till så allmänna formuleringar, att innebörden av dessa i stoi
utsträckning återfinns i redan förekommande arbetarskyddslagstiftning.

Vidare kan konstateras, fortsätter institutet, att även om olikheter länder
emellan medför att i viss utsträckning olika regler för olika länder inte
kan undvikas, här ifrågavarande problem har en internationell vidd såvitt
att samma gods ofta hanteras på vitt skilda platser. Det måste däi för anses
vara ett gemensamt intresse att söka bevaka att sådant styckegods som
det här är fråga om inte blir för tungt — något som också torde vara ett
av de viktigare motiven för konventionens tillkomst. Enligt institutets
mening är emellertid förhållandena sa skiftande världen över att en generell
konvention som den nu antagna inte kan antas erhålla åsyftad verkan.
En framkomlig väg synes i stället vara att genom regionala rekommendationer
för länder med likartade förhållanden successivt nå ett läge, i vilket
en internationell överenskommelse verkligen skulle fylla en funktion.

Slutligen påpekar institutet att konventionens artikel 7 är alltför långtgående,
eftersom den innehåller en generell begränsning beträffande kvinnor
som grupp och utan hänsynstagande till den individuella variabiliteten.
Då principen om skydd för individen -— oavsett kön, ålder in. in. redan
finns formulerad i artikel 3 får, från bl. a. svensk synpunkt, generella regler
med avseende på kön anses mindre tilltalande.

LO har ingenting att erinra mot de principer som kommer till uttryck
i konventionen och som väsentligen täcks av den svenska lagstiftningen.
Beträffande artikel 7 uttalar LO att organisationen visserligen principiellt
är emot särbestämmelser för kvinnor. Då emellertid innehållet i nämnda
artikel torde kunna anses motsvaras av principerna i den svenska arbetarskyddslagstiftningen
och således några särbestämmelser inte skulle behövas
på grund av en ratifikation, finner LO något hinder mot en sådan åtgärd
inte föreligga. Såväl konventionen som rekommendationen bör enligt
organisationens mening lämpligen överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen
för prövning av frågan om och i vad man de bada instrumentens principer
bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen
utfärdade anvisningar.

ILO-kommittén erinrar om att det enligt den officiella yrkesskadestatistiken
årligen inträffar många yrkesskador i samband med lyftning, bärning
och liknande hantering av föremål eller material. År 1964 rörde det
sig i Sverige om 18 359 yrkesskadefall, i vilka lyftning etc. angivits som
huvudsaklig orsak till skadans uppkomst. Av dessa var 66 invaliditetsfalt
och tre dödsfall. Många av dessa yrkesskador orsakas av att de föremål
som lyfts eller bärs är för tunga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

13

Såsom uttalas i arbetarskyddsstyrelsens remissyttrande har man i den
svenska arbetar skyddslagstiftningen ägnat uppmärksamhet häråt (jfr 10 §
arbetarskyddslagen samt 27 och 37 §§ arbetarskyddskungörelsen). Av nämnda
bestämmelser framgår att användande av hjälpmedel bör vara en av åtgärderna
för att minska eller eliminera det tunga arbete som lyftning eller
bärning av föremål medför. En annan åtgärd är att genom instruktioner
bibringa arbetstagarna en riktig lyftteknik och arbetsrutin.

Om nu antydda åtgärder inte kan vidtas eller är tillfyllest, är det önskvärt
att vikten hos de föremål som en person har att lyfta eller bära såvitt
möjligt begränsas. Av remissyttrandena framgår emellertid att frågan om
vilken högsta last en person kan tillåtas bära eller lyfta är mycket svårbedömbar.
Den beror i hög grad inte bara på kroppsutveckling och fysisk
styrka utan också på ett flertal andra faktorer såsom föremålets form och
storlek, den nivå föremålet skall lyftas upp eller sättas ned till, den sträcka
föremålet skall bäras, om bärandet avses ske i trappor, om lyftning och
bärande av föremål sker vid enstaka tillfällen eller kontinuerligt, klimatiska
förhållanden osv. Med hänsyn till alla dessa faktorer torde viktbegränsningar
kunna anges endast i form av rekommendationer. Att vissa
sådana finns kan bidra till en ökad användning av lämpliga tekniska hjälpmedel.

Inget av de remissorgan som yttrat sig i ärendet har tillstyrkt ratificering
av konventionen. Arbetarskyddsstyrelsen har såsom skäl åheropat
konventionens artikel 7, vilken innehåller särbestämmelser för bl. a. kvinnor.
Denna artikel anser styrelsen utgöra ratifikationshinder. Medicinalstyrelsen
förmodar att konventionens bestämmelser inte får någon avsevärd
betydelse ur arbetarskyddssynpunkt för vårt land och arbetsmedicinska
institutet betvivlar, att en generell konvention som den nu antagna kan få
åsyftad verkan. LO finner att artikel 7 inte utgör hinder för ratifikation.

ILO-kommittén erinrar om att artikel 7, mom. 2, i konventionen synes
förutsätta att en maximivikt fixeras och att ratificerande land enligt artikel
8 har skyldighet att vidtaga erforderliga åtgärder för att genomföra konventionens
bestämmelser. Vidare erinrar kommittén om att principen om
mäns och kvinnors lika ställning vunnit full anslutning på den svenska
arbetsmarknaden. En konsekvens av denna likabehandling är att offentligrättsliga
regler inte onödigtvis bör medverka till skillnader i den manliga
och den kvinnliga arbetskraftens möjligheter att konkurrera om arbetstillfällena.
Genom att ratificera konventionen riskerar man att ställas inför
tvånget att i lagstiftningen införa särbestämmelser av sådan art som torde
böra undvikas.

Under hänvisning till det anförda avstyrker ILO-kommittén ratificering
av konventionen (nr 127) om den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare.
Rekommendationen (nr 128) i samma ämne överensstämmer inte
heller till alla delar med svensk uppfattning i ifrågavarande hänseende.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Eftersom de principer som kommit till uttryck i såväl konventionen som
rekommendationen likväl i en rad andra avseenden står i samklang med
svensk lagstiftning och en önskvärd utveckling på området, får kommittén
i likhet med LO föreslå att instrumenten överlämnas till arbetarskydd sstyrelsen.
Det bör ankomma på styrelsen att i samråd med arbetsmedicinska
institutet pröva frågan om och i vad mån de båda instrumentens
principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av styrelsen
utfärdade anvisningar. De båda instrumenten skulle på detta sätt komma
att tjäna såsom sådana rekommendationer i ämnet som kommittén i
det föregående antytt såsom önskvärda.

3—4. Information och samråd samt prövning av klagomål inom företaget

Frågan om information och samråd samt om prövning av klagomål inom
företaget har varit föremål för behandling vid två på varandra följande
internationella arbetskonferenser. Fn första diskussion ägde sålunda rum
vid 1966 års konferens och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen
påföljande år till antagande av två rekommendationer i dessa ämnen.
Rekommendationen om information och samråd antogs med 321 röster
mot 0 och 3 nedlagda. Rekommendationen om prövning av klagomål antogs
med 290 röster mot 0 och 7 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade
för båda rekommendationerna.

Innehållet i rekommendationerna

Rekommendationen angående information och
samråd inom företaget består av två delar, av vilka den ena
berör allmänna synpunkter på och den andra riktlinjer för information
och samråd inom företaget. I rekommendationen uttalas att arbetsgivarna,
arbetstagarna och deras organisationer bör erkänna betydelsen av att inom
företagen utvecklas en anda av inbördes förståelse och ömsesidigt förtroende,
som bör främjas genom snabb spridning och utväxling av information
i fråga om olika sidor av verksamheten inom företaget samt arbetstagarnas
sociala villkor. I detta syfte bör företagsledningen fastställa effektiva
riktlinjer för information efter hörande av arbetstagarna och deras
representanter. Metoderna för information och samråd bör inte få inkräkta
på föreningsfriheten och bör inte heller menligt inverka på arbetstagarnas
fritt valda representanters och deras fackliga organisationers ställning eller
begränsa de organs funktioner som representerar arbetstagarna. För att informationssystemet
skall fungera effektivt bör de som berörs därav undervisas
i dess rätta utnyttjande samt så långt möjligt göras förtrogna med
alla ämnen som bör bli föremål för information och samråd.

I den del av rekommendationen som behandlar riktlinjer för information
och samråd framhålls att informationen bör gå fram på två vägar,.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nämligen dels mellan företagsledningen och arbetstagarna och dels mellan
företagsledningen och arbetstagarnas representanter. Rekommendationen
räknar därefter upp olika kommunikationsmedia och anger de ämnen som
bör omfattas av informationssystemet samt fastslår slutligen att om något
av dessa ämnen varit föremål för förhandlingar eller reglerats i kollektivavtal
informationerna bör uttryckligen ange detta förhållande.

Rekommendationen angående prövning och avgörande
av klagomål inom företaget innehåller tre huvuddelar,
som behandlar allmänna principer, förfaranden som skall tillämpas
inom företaget samt reglering av oavgjorda klagomål.

Den i rekommendationen fastslagna huvudprincipen är att varje arbetstagare
som anser sig ha anledning anföra klagomål bör, vare sig han handlar
individuellt eller tillsammans med andra arbetstagare, ha rätt att anföra
sådant klagomål utan att fördenskull utsättas för några som helst repressalier
och att få detta klagomål prövat i enlighet med ett lämpligt
förfarande. De slag av klagomål som förutsätts i rekommendationen omfattar
inte kollektiva krav, som syftar till en förändring i anställningsvillkoren.
När ett förfarande för prövning av klagomål fastställts genom
kollektivavtal, bör parterna i ett sådant avtal rekommenderas förbinda sig
att främja avgörandet av klagomål inom ramen för ett sådant förfarande
och att avhålla sig från varje åtgärd som skulle kunna försvåra en effektiv
tillämpning av detta förfarande. Arbetstagarnas organisationer eller
representanter för arbetstagarna inom företaget bör, på lika villkor i fråga
om rättigheter och skyldigheter, tillsammans med arbetsgivarna och deras
organisationer deltaga i utformningen och tillämpningen av klagomålsförfaranden.
I syfte att minska antalet klagomål bör enligt rekommendationen
stor omsorg ägnas åt utformningen av en sund personalpolitik, vilken
bör ta hänsyn till och respektera arbetstagarnas rättigheter och intressen.
Vidare bör företagsledningen samverka med arbetstagarnas representanter
innan beslut fattas i personalfrågor och frågor av social natur.

Den del av rekommendationen som behandlar förfaranden inom företaget
anger som en allmän regel att försök först bör göras att avgöra klagomålet
direkt mellan arbetstagaren och dennes arbetsledare. Om ett sådant
försök misslyckas, bör arbetstagaren ha rätt att få sin sak prövad i en
eller flera högre instanser. Klagomålsförfarandet bör vara så enkelt och
snabbt som möjligt och arbetstagaren bör äga rätt att biträdas eller företrädas
av sin organisation, en arbetstagarrepresentant eller annan person.
Hans representant eller rådgivare bör åtnjuta samma skydd som tillkommer
arbetstagaren själv. Arbetstagaren eller hans representant bör, om
den sistnämnde är anställd i samma företag, åtnjuta erforderlig ledighet
för att kunna deltaga i prövningen av klagomålen utan att åsamkas någon
inkomstförlust annat än vid fall av missbruk. Vidare bör åtgärder
vidtas för att tillse att de regler och den praxis som reglerar klagomåls -

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

förfarandet och villkoren för dess anlitande bringas till arbetstagarnas
kännedom.

Ehuru rekommendationen fastslår principen att klagomål i största möjliga
utsträckning bör avgöras inom företagen, uppräknas i rekommendationens
sista del olika procedurer för en lösning även utanför företagen, t. ex.
i kollektivavtal reglerade förfaranden, förlikning eller skiljedom meddelad
av offentlig myndighet, hänvändelse till arbetsdomstol eller annan judiciell
myndighet. Om arbetstagaren önskar anlita någon av dessa procedurer
bör han beredas erforderlig ledighet för att kunna deltaga i den.
Detta bör inte medföra någon inkomstförlust, om hans klagomål vid prövningen
befinns vara berättigat. Slutligen stadgas att ansträngningar bör
göras för att förlägga dessa förfaranden till en tidpunkt utanför arbetstagarens
arbetstid.

Regler och praxis i Sverige

Enligt arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen skall arbetsgivare
och arbetstagare bedriva på lämpligt sätt organiserat skyddsarbete
för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på arbetsstället.
Sålunda skall i regel, på varje arbetsplats med minst fem anställda, arbetarna
utse ett skyddsombud. På arbetsplats med minst femtio anställda
skall också finnas en skyddskommitté, bestående av skyddsombud och
företrädare för arbetsgivaren. Lagstiftningen har kompletterats med överenskommelser
mellan parterna rörande lokal skyddsverksamhet.

År 1966 ingick huvudorganisationerna bl. a. ett nytt avtal om företagsnämnder,
vilket innebar en genomgripande förändring av det år 1946 träffade
företagsnämndsavtalet. Nämndernas främsta uppgift hänför sig till
information och samråd samt till trygghetsfrågorna.

I 1966 års företagsnämndsavtal föreskrivs bl. a.

I syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och insikter är det förutsatt,
att man i företagsnämnderna informerar och samråder om för företaget
och dess personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer att
detta föregår företagsledningens beslut och eventuella förändringars genomförande.
Med företagsledningen avses såväl den verkställande ledningen
som styrelsen. Vid samråd inom nämnden bör denna söka komma fram
till en gemensam uppfattning. Resultatet av nämndens arbete skall kontinuerligt
genom en av arbetsgivaren därför utsedd representant delges berörda
personer inom företagsledningen. Då denna fattat beslut i fråga, som
är av betydelse för de anställda, bör information därom lämnas i företagsnämnden,
särskilt om frågan tidigare behandlats i nämnden.

I de fall, då det skulle kunna medföra skada för arbetsgivaren att uppenbara
visst förhållande, föreligger inte informations- och samrådsskyldighet.
Då arbetsgivaren tar ställning till huruvida i visst fall information skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968 17

lämnas bör han även ta i betraktande de anställdas intresse av att information
ges.

Områdena för information och samråd är produktionsfrågor, ekonomiska
frågor och personalfrågor. Inom nämnden bör samråd äga rum om informationens
närmare utformning.

I sin verksamhet för främjande av företagets produktion har
företagsnämnden — med särskilt beaktande av intresset att de anställdas
erfarenheter och insikter tillvaratas — att behandla frågor rörande produktionens
teknik, organisation, planering och utveckling. Det åligger i
detta hänseende arbetsgivaren att lämna nämnden fortlöpande produktionsöversikter
med redogörelse för ifrågasatta eller företagna omläggningar eller
andra viktigare förändringar av drifts- eller arbetsförhållandena vid företaget
samt för nya tillverkningar, nya framställnings- eller arbetsmetoder
och andra tekniska anordningar.

I nämndens åligganden ingår att verka för god hushållning med arbetskraft,
råvaror och materiel.

De anställdas representanter i nämnden kan till arbetsgivaren avge förslag
i frågor, som nyss nämnts.

Såvitt angår företagets ekonomi åligger det arbetsgivaren att
lämna företagsnämnden regelbunden och framåtriktad information på ett
sådant sätt att nämnden kan bilda sig en god föreställning om företagets
ekonomiska förhållanden och framtidsutsikter.

Information skall lämnas rörande konjunkturläget och marknadsutvecklingen
inom branschen, med särskild hänsyn till det egna företagets ställning,
samt rörande produktionens ekonomiska betingelser och avsättningsmöjligheterna.

Såvitt gäller aktiebolag och ekonomisk förening har nämnden rätt att
genom arbetsgivarens försorg erhålla del av för rörelsen upprättade årsredovisningshandlingar
samt revisionsberättelse. Arbetsgivaren bör tillhandahålla
nämnden material ägnat att belysa företagets ställning och resultat,
t. ex. sådant material som aktieägarna (medlemmarna) erhåller på bolagsstämman
(föreningsstämman).

Enskild näringsidkare samt kommandit- och handelsbolag bör så långt
det är möjligt utan att medföra skada för arbetsgivaren tillse att information
om rörelsens ställning och resultat lämnas de anställda.

De anställdas representanter i nämnden kan till arbetsgivaren avge förslag
i ekonomiska frågor rörande företaget.

De anställda har ett berättigat intresse av insyn i företagets allmänna
personalpolitik och i handläggningen av personalfrågor,
som berör den grupp av anställda de tillhör. I första hand tillgodoses detta
intresse genom de fortlöpande kontakterna mellan företagsledningen och
företrädarna för de anställdas organisationer. Information och samråd skall
emellertid äga rum även i företagsnämnden när det gäller de allmänna
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

riktlinjerna för företagets personalpolitik, t. ex. a) principer och metoder
för rekrytering, urval och befordran, b) allmän planering av rekrytering och
utbildning, c) uppgörande av introduktionsprogram, samt d) principer
för omplacering eller omskolning av äldre arbetskraft och betingat arbetsföra
samt för omflyttning av personal i samband med strukturförändringar.
Information skall vidare om möjligt lämnas om företagets personalstatistik
avseende personalens hälsotillstånd, sjukfrånvaro, inträffade olycksfall, personalomsättning,
rekryteringsläge etc.

I fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning av företagets
drift skall samråd äga rum inom företagsnämnden beträffande åtgärdens
inverkan på anställningsförhållandena. Därest sådan åtgärd anmäls
till offentlig myndighet, skall anmälan delges nämnden och denna
fortlöpande hållas underrättad om ärendets utveckling.

I fråga om proceduren för behandling av tvister inom företaget kan inledningsvis
erinras om att den väsentliga regleringen av anställningsvillkoren
i vårt land sker genom kollektivavtal på branschplanet. Förklaringen
till detta är inte att man på den ena eller andra sidan velat hålla de lokala
fackföreningarna tillbaka. Tvärtom bör framhållas att de lokala fackföreningarna
har en viktig uppgift beträffande kollektiva förhandlingar, nämligen
då det gäller att i olika hänseenden komplettera riksavtalen (exempelvis
i fråga om ackordsprislistor, överenskommelser om arbetstidsförläggning
m. m.). Att kollektiva förhandlingar på branschplanet dock är det
viktigaste inslaget i kollektivavtalsregleringen beror främst på den enhetliga
organisationsuppbyggnad som är betecknande för den svenska arbetsmarknaden
och som visat sig gynnsam.

Kollektivavtalen har traditionellt ingåtts för viss bestämd tid och även
traditionellt betraktats såsom avtal i verklig mening, dvs. såsom bindande
för de berörda parterna. Därav följer att kollektivavtalen även förbundits
med fredsplikt. Uttryckliga och närmare regler härom finns i 1928 års lagar
om kollektivavtal och arbetsdomstol.

Kollektivavtalens karaktär i vårt land har också från början gjort det
naturligt för de avtalsslutande parterna att i avtalen inrycka regler om en
viss förhandlingsordning för den händelse tillämpningen av avtalen skulle
medföra tvister mellan arbetsgivare och anställda. Genom 1938 års huvudavtal
mellan SAF och LO infördes en enhetlig förhandlingsordning (huvudavtalet
kap. II). På basis av huvudavtalets regler infördes i de olika kollektivavtalen
särskilda bestämmelser om lokal och central förhandling samt
om de frister som parterna i olika hänseenden hade att iakttaga. Samtidigt
förstärktes genom huvudavtalet den fredsplikt som enligt arbetsmarknadsparternas
uppfattning borde vara förbunden med kollektivavtal.

Tvistebegreppet enligt huvudavtalet bestämdes vidsträckt och begränsade
sig inte till frågor om kollektivavtalens tolkning eller tillämpning utan täckte

19

Kungl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

»arbetsvillkor eller förhållandet i övrigt» mellan arbetsgivare och anställda.
Dock uteslöts från tvistebegreppet sådana frågor som parterna fritt kan
aktualisera i förhandlingar rörande nytt kollektivavtal sedan det gamla
utlöpt.

Om vad som i snävare teknisk mening avses med tvist bör följande framhållas.
Tvist anses inte utan vidare föreligga om arbetsledningen ger en
order som arbetaren är missnöjd med. I Sverige liksom i många andra
länder gäller principen »obey now, grieve later». Det är först om arbetaren
i efterhand anmäler missnöje till fackföreningen och fackföreningen ger
honom sitt stöd som en tvist kan sägas föreligga. Ger företaget efter hänvändelse
från fackföreningens sida inte arbetarparten mera omedelbart
rätt, kan man tala om en utbildad tvist. Den blir, om fackföreningen påfordrar
det, föremål för förhandling i särskilda former. — Rör det sig om betalningsanspråk
(den anställde anser exempelvis att kollektivavtalets lönebestämmelser
tillämpats felaktigt eller att han fått för litet semesterlön eller
liknande) är det vanligt att han anmäler detta direkt till företaget. Först
om han inte därigenom får önskad rättelse, hänskjuter han saken till fackföreningen,
som efter bedömning av anspråkets berättigande kan ta upp
saken såsom tvist med arbetsgivaren och begära förhandling.

I de större företagen är det inte ovanligt att den lokala tvisteproceduren
försiggår i mer än ett steg. Det är i sådana företag ovanligt att tvistefrågan
behöver föras upp till högste chefen i företaget. I mindre företag är det
däremot vanligt att en från fackföreningen aktualiserad tvistefråga direkt
förs till det plan där beslutanderätten ligger, inte sällan företagschefen själv.

De flesta problem mellan arbetsgivare och anställda löses genom kontakter
och förhandlingar redan på det lokala planet. Ett mindre antal förs
vidare till s. k. centrala förhandlingar mellan branschorganisationerna. Efter
sådana förhandlingar kvarstår en rest, beträffande vilken avgörandet får
ske i annan ordning, dvs. genom anlitande av arbetsdomstolen.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från SAF, DO, TCO och ILO-kommittén.
Alla tre organisationerna framhåller att samtliga de i rekommendationerna
behandlade frågorna i Sverige är reglerade genom avtal
och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter på ett sätt som
i allt väsentligt uppfyller de båda instrumentens krav. Endast på någon
enstaka punkt går rekommendationen nr 130 om prövning och avgörande
av klagomål längre än i vårt land gällande avtal eller allmän praxis. Dessa
frågor bör emellertid, betonar LO, liksom hittills i första hand lösas genom
förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

ILO-kommittén föreslår, under hänvisning till yttrandena, att ifråga -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

varande rekommendationer inte skall föranleda någon åtgärd från stats*
makternas sida.

5—6. Konvention och rekommendation angående invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförmåner

Redan under sina första verksamhetsår i början av 1920-talet spelade ILO
en aktiv roll på den sociala trygghetens område. Eftersom socialförsäkringen
då ännu inte vunnit allmänt erkännande i alla länder, ägnade sig ILO först
åt att utarbeta internationella standards beträffande socialförsäkringarnas
nivå. De konventioner som på detta område antogs under mellankrigstiden
behandlade frågor som då var av speciellt intresse såsom ersättning för
olycksfall i arbete samt sjuk-, pensions- och arbetslöshetsförsäkring. ILOkonventionerna
om pensionsförsäkring (nr 35—40) antogs år 1933 men har
inte ratificerats av Sverige.

I medvetandet om den sociala trygghetens snabba utveckling och de erfarenheter
som vunnits på detta område tog ILO:s styrelse upp detta ämne
på dagordningen för 1951 års arbetskonferens och följande år antog konferensen
konvention (nr 102) om minimistandard för social trygghet (jfr
prop. 1953: 73, 2LU 9, rskr 220). Vidare beslöt styrelsen att företaga en revision
av konventioner som före andra världskriget antagits i fråga om olika
grenar av den sociala tryggheten i syfte att bringa dessa konventioner i
överensstämmelse med de nya idéer och tendenser som gjort sig gällande på
delta fält. Såsom ett första steg i detta revisionsförfarande antog arbetskonferensen
år 1964 en konvention (nr 121) om förmåner vid yrkesskada
(framlagd inför riksdagen genom prop. 1965: 51, 2LU 42, rskr 199).

Nästa etapp i revisionsförfarandet borde enligt styrelsens mening utgöras
av en revision av konventionerna nr 35—40 om ålderdoms-, invaliditets- och
efterlevandeförsäkring.1 Vid utformningen av de nya instrumenten borde
vederbörlig hänsyn tas såväl till konvention nr 102 som till nyare inslag i
de nationella trygghetssystemen.

I enlighet härmed upptogs frågan om revision av konventionerna nr
35__40 till en första diskussion vid 1966 års konferens, varpå frågan slut behandlades

nästfoljande år. Härvid antogs en konvention och en rekommendation
angående invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner. Konventionen
antogs med 240 röster mot 5 och 59 nedlagda. Röstetalen i fråga
om rekommendationen var 192 — 45 — 54. Samtliga svenska ombud röstade
för konventionen, medan i fråga om rekommendationen arbetstagarombudet
röstade för, arbetsgivarombudet emot och regeringsombuden lade
ner sina röster.

1 Närmast i tur för revision står två år 1927 antagna sjukförsäkringskonventioner, vilka skall
tas upp till första diskussion vid 1968 års arbetskonferens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

21

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Den nya konventionen medger att medlemsstat, för vilken konventionen
är i kraft, kan godta dess förpliktelser med avseende på invalidpensioner
eller ålderspensioner eller efterlevandepensioner. I fråga om envar
av dessa grenar kan den skyddade personkretsen omfatta a) alla arbetstagare,
däri inbegripet lärlingar, eller b) minst 75 % av hela den förvärvsarbetande
befolkningen eller c) alla i landet bosatta eller sådana därstädes
bosatta, vilkas medel så länge följderna av det inträffade riskfallet
består, inte överstiger vissa i konventionen föreskrivna gränser. En medlemsstat
vars ekonomi är otillräckligt utvecklad kan emellertid ratificera
konventionen med vissa temporära undantag, om den skyddade personkretsen
omfattar minst 25 % av alla arbetstagare eller minst 50 % av
samtliga arbetstagare inom industriföretag.

Med invaliditet förstås i konventionen oförmåga till förvärvsarbete, i
föreskriven utsträckning, när det kan antagas, att oförmågan kommer att
vara bestående eller när den kvarstår efter utgången av en föreskriven period
av tillfällig arbetsoförmåga eller av arbetsoförmåga som befinner sig i ett
inledande skede. Åldersgränsen för rätt till ålderspension anges till högst
65 år eller den högre ålder som kan föreskrivas av vederbörande myndigheter
med hänsyn till statistiskt påvisbara demografiska, ekonomiska och
sociala förhållanden. Om den föreskrivna åldersgränsen är 65 år eller däröver,
skall åldersgränsen under föreskrivna villkor sänkas beträffande
personer, vilka varit sysselsatta inom yrken som enligt nationell lagstiftning
med avseende på åldersförmåner bedöms vara tunga eller ohälsosamma.
I händelse av familjeförsörjarens död måste ratificerande land garantera
att åtminstone änkan och barnen kommer i åtnjutande av efterlevandeförmåner.

När det gäller förmånerna och villkoren för deras uppbärande ansluter
sig konventionen nära till 1652 års konvention (nr 102) om minimistandard
för social trygghet. Förmånsbeloppen bestäms med hänvisning till standardförmånstagare,
som definieras på följande sätt: i fråga om invaliditetsförmåner,
man med hustru och två barn; i fråga om åldersförmåner, man
med hustru i pensionsåldern; i fråga om efterlevandeförmåner, änka med
två barn. Förmånerna skall när det gäller invaliditet uppgå till 50 % av
standardförmånstagarens inkomst och när det gäller ålderdom och familjeförsörjarens
död 45 % av nämnda inkomst, dvs. 10 resp. 5 % högre än
de belopp som fastställts i nyssnämnda konvention. En nyhet är att varje
stat som godtar förpliktelserna med avseende på invaliditetsförmåner skall
tillhandhålla rehabiliteringshjälp som är ägnad att sätta en handikappad
i stånd att återupptaga sin tidigare verksamhet eller, om detta inte är
möjligt, den förvärvsverksamhet som är lämpligast med hänsyn till hans
anlag och förmåga. Därjämte skall åtgärder vidtas för att främja placering
av handikappade i lämpligt arbete.

22

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

Varje medlem vars lagstiftning skyddar arbetstagare kan i mån av behov
från konventionens tillämpning undantaga vissa kategorier av anställda
samt temporärt sådana arbetstagare inom jordbruksnäringen, vilka ännu
vid tidpunkten för ratifikationen inte skyddas genom dess lagstiftning. Vidare
kan undantas sjöfolk, däri inbegripna fiskare sysselsatta med saltsjöfiske
samt offentliga tjänstemän, om dessa grupper är skyddade genom
speciella system, som tillsammantagna tillhandahåller förmåner minst likvärdiga
med dem som föreskrivs i konventionen.

Slutligen medger konventionen under vissa villkor att ratificerande stat
kan göra avvikelser från vissa bestämmelser, om staten har ett väl utvecklat
socialt trygghetssystem som, ehuru det inte uppfyller alla konventionens
detaljbestämmelser, likväl omfattar större andel av de ekonomiskt
verksamma och erbjuder en högre förmånsstandard än den i konventionen
föreskrivna.

Enligt den kompletterande rekommendationen bör medlemsstaterna,
om så är erforderligt i etapper, utsträcka tillämpningen av sin lagstiftning
om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner till att omfatta
personer som sysselsätts med tillfälligt arbete och slutligen till alla förvärvsarbetande
personer. Vidare fastställer rekommendationen högre normer
med avseende på förmånsbeloppen än dem som anges i konventionen.

Svenska bestämmelser

De problem som berörs i konventionen och rekommendationen regleras
i Sverige genom lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från riksförsäkringsverket, SAF, LO,
TCO och ILO-kommittén.

SAF har inte funnit anledning yttra sig över ifrågavarande instrument.
Riksförsäkringsverket anser inga hinder föreligga för en svensk ratificering
av konventionen men finner att svensk lagstiftning inte på alla punkter
uppfyller de krav som uppställs i rekommendationen. LO och TCO har
inga erinringar att göra mot de båda instrumenten.

Riksförsäkringsverket har gjort en jämförelse mellan de båda instrumenten
å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra.

I fråga om konventionen anför verket följande.

Konventionens centrala delar är delarna II, III och IV, som innehåller
bestämmelser om vilka krav som ställs på ett lands lagstiftning om invalidpensioner,
ålderspensioner resp. efterlevandepensioner för att konventionen
skall kunna ratificeras. Ratifikation är tillåten även om landet
på grund av sin lagstiftning inte kan godta mer än en eller två av dessa
delar jämte därtill anslutande gemensamma bestämmelser och normer
för pensionsberäkningen.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Eftersom Sverige har lagstiftning om allmänna pensioner (folk- och tillläggspensioner)
i form av både invalid-, ålders- och efterlevandepensioner,
faller det sig naturligt att här behandla dessa pensionsgrenar gemensamt
och disponera genomgången efter de olika slag av gemensamma eller
besläktade krav som konventionen ställer på pensionslagstiftningen.

Riskfallen

De riskfall som lagstiftningen skall täcka anges i fråga om invalidpensioner
i artiklarna 8, 12 och 13, i fråga om ålderspensioner i artiklarna
15 och 19 samt i fråga om efterlevandepensioner i artiklarna 21 och 25.

Helt klart är att den svenska lagstiftningen uppfyller bestämmelserna
i artikel 8 om invaliditetsbegreppet, i artikel 12 om den tid under vilken
invalidpension skall utges samt i artikel 19 om den tid varunder ålderspension
skall utges. Beträffande innehållet i artiklarna 13, 15, 21 och 25
anmärker riksförsäkringsverket följande.

Artikel 13 innehåller bestämmelser om ett lands skyldighet att vidtaga
åtgärder dels i rehabiliteringssyfte, dels för handikappades arbetsplacering.
Sådan verksamhet faller i Sverige utanför pensioneringens ram och administreras
inte av riksförsäkringsverket. De krav som ställs torde emellertid
uppfyllas av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen.

Artikel 15 innehåller bestämmelser om den ålder, vid vilken rätt till full
ålderspension skall inträda. Enligt mom. 2 får denna ålder inte överstiga
65 år, men högre pensionsålder får av vederbörande myndighet föreskrivas
med hänsyn till demografiska, ekonomiska och sociala kriterier, som
skall visas statistiskt. Enligt den svenska lagstiftningen är den ålder,
vid vilken normal ålderspension erhålls, 67 år. Som skäl för denna högre
pensionsålder kan anföras att enligt senast publicerade offentliga statistik,
avseende utgången av år 1965, antalet personer som fyllt 67 år utgjorde
13,3 % av hela befolkningen och 17,2 % av befolkningen över 16 år. Vidare
framhåller verket att enligt den svenska lagstiftningen varje pensionsberättigad
har rätt att ta ut sin ålderspension tidigare än vid fyllda 67 år,
tidigast vid fyllda 63 år, varvid pensionsbeloppet emellertid reduceras enligt
föreskrivna allmänna regler. Enligt bestämmelserna i artikel 26 skall
ålderspensionens kompensationsgrad beräknad på visst sätt (se i det
följande under rubriken »Pensionernas storlek») vara lägst 45 %. Med tilllämpning
av samma beräkningsmetod uppnås enligt den svenska lagstiftningen
i inkomstlägen upp till 21 000 kr. om året en kompensationsgrad
av minst 68,7 % vid uttag av folk- och tilläggspension från fyllda 65 år.
(Angående beräkningsmetoden se närmare under rubriken »Pensionernas
storlek».)

Enligt artikel 15 mom. 3 skall, om den allmänna pensionsåldern är 65
år eller högre, en lägre pensionsålder gälla för personer som varit sysselsatta
i yrken som enligt landets lagstiftning om ålderspensioner bedöms

24

Iiungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

vara tunga eller ohälsosamma. Den svenska lagstiftningen innehåller inga
bestämmelser om lägre pensionsålder för särskilda yrken och torde därför
enligt riksförsäkringsverkets uppfattning inte vara förenlig med bestämmelserna
i nämnda moment. Emellertid uppfyller de svenska pensionerna
även vid uttag vid 63 eller 64 år de i artikel 26 angivna kompensationskraven.
Vidare innehåller artikel 42 vissa bestämmelser, enligt vilka för Sveriges
del ett godtagande av konventionens förpliktelser i fråga om ålderspension
måhända är möjligt.

I fråga om förutsättningarna för rätt till efterlevandepension är den
svenska lagstiftningen i flera avseenden oförenlig med vissa konventionsbestämmelser.
Med tillämpning på svenska förhållanden innefattar sålunda
artikel 21 mom. 1 jämfört med artikel 1 punkt h ett krav på att särskilda
grupper av barn skall vara berättigade till folkpension i form av barnpension
efter fyllda 16 år. Någon sådan rätt föreligger emellertid inte enligt
den svenska lagstiftningen. Enligt artikel 21 mom. 3 punkt a får ingen
åldersgräns föreskrivas för handikappad kvinnas rätt till änkepension.
För att rätt till folkpension i form av änkepension skall föreligga för barnlös
kvinna kräver emellertid den svenska lagstiftningen utan hänsyn till
eventuellt handikapp att hon vid mannens död hade fyllt åtminstone 36 år.
Vidare kräver den svenska lagstiftningen för barnlös änkas rätt till tilläggspension
i form av änkepension att hennes äktenskap med den avlidne
mannen ingåtts senast på dennes 60-årsdag, ett villkor som artikel 21 inte
ger ett land rätt att uppställa. Trots den svenska lagstiftningens oförenlighet
med vissa bestämmelser i artikel 21 torde artikel 41 ge Sverige
möjlighet att godtaga’konventionsförpliktelserna i fråga om efterlevandepension.
Härtill återkommer riksförsäkringsverket i det följande.

Artikel 25 torde enligt sin ordalydelse innefatta ett krav på att änkepension
till icke omgift änka skall utges oberoende av änkans rätt att på grund av
sin ålder uppbära ålderspension, ett krav som den svenska lagstiftningen
om folkpension i form av änkepension inte uppfyller. Enligt denna utges
sådan änkepension längst t. o. m. månaden före den, varunder änkan fyller
67 år eller folkpension i form av ålderspension dessförinnan börjar utgå
till henne. Emellertid får enligt artikel 33 rätten till två pensioner begränsas
till att avse den som är högst. Eftersom folkpension i form av ålderspension
vid uttag från 67 år är minst lika stor som folkpension i form av änkepension,
innebär de svenska reglerna i realiteten inget avsteg från konventionsbestämmelsen.
Visserligen kan vid uttag av ålderspension före eller efter
fyllda 67 år fall uppkomma då änkepensionens bortfall innebär inkomstminskning
för änkan på grund av att ålderspensionen blir lägre resp. uteblir,
men eftersom uttag av ålderspensionen före 67 år resp. underlåtenhet
att ta ut den vid fyllda 67 år är helt frivilliga åtgärder, torde kunna bortses
härifrån.

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968
Personkretsen

Beträffande kretsen av de personer som skall skyddas genom pension
finns bestämmelser beträffande invalidpensioner i artikel 9, beträffande
ålderspensioner i artikel 16 och beträffande efterlevandepensioner i artikel
22. Bestämmelserna i dessa artiklars mom. 1 punkt b innebär att minst
75 % av hela den förvärvsarbetande befolkningen skall omfattas av pensioneringen.
Detta krav uppfylls av den svenska lagstiftningen, enligt vilken
i princip alla förvärvsarbetande samt deras änkor och efterlevande barn är
pensionsskyddade.

Pensionernas storlek

Konventionens krav på en viss pensionsbeloppsstandard återfinns beträffande
invalidpensioner i artikel 10, beträffande ålderspensioner i artikel
17 och beträffande efterlevandepensioner i artikel 23. I fall då ett lands
pensionsskydd omfattar alla arbetstagare eller minst 75 % av hela den förvärvsarbetande
befolkningen skall minimistandarden bestämmas enligt föreskrifterna
i antingen artikel 26 eller artikel 27. Vid bestämmandet av pensionsstandarden
är utgångspunkten i artikel 26 vederbörandes tidigare inkomster
och i artikel 27 en vanlig vuxen manlig arbetares aktuella lön. Eftersom
enligt den svenska lagstiftningen pensionerna för arbetstagare och företagare
beräknas på i princip samma sätt, varvid inom tilläggspensioneringen
utgångspunkten är vederbörandes tidigare inkomster av förvärvsarbete, torde
pensionsbeloppsstandarden för Sveriges del böra beräknas med tillämpning
av bestämmelserna i artikel 26.

Enligt dessa bestämmelser skall pensionsbeloppet ökat med beloppet av
familjebidrag för en standardpensionär, vilket begrepp definieras i en omedelbart
efter artikel 29 intagen tabell, utgöra minst i tabellen angiven procent
av summan av pensionstagarens eller — när fråga är om efterlevandepension
— försörjarens tidigare förvärvsinkomst och familjebidrag. För
pensionsbeloppet liksom för de tidigare inkomster, som ligger till grund
för dess bestämmande får finnas ett tak under förutsättning att inom detta
ryms en på visst sätt bestämd yrkesutbildad manlig arbetares lön. Enligt
den svenska lagstiftningen förekommer inom tilläggspensioneringen ett sådant
tak som avses i artikel 26. Detta utgör 7,5 gånger basbeloppet, varvid
när fråga är om begränsning av den förvärvsinkomst, som för ett visst år
beaktas som pensionsgrundande, avses basbeloppet för januari månad inkomståret.
F. n. är basbeloppet 5 700 kr. och 7,5 gånger detta belopp således
42 750 kr., medan en enligt reglerna i artikel 26 bestämd yrkesutbildad
manlig arbetares årslön i Sverige torde uppgå till knappt 21 000 kr. Det tak
som förekommer i den svenska lagstiftningen är således tillräckligt högt
för att vara förenligt med bestämmelserna i artikel 26.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Enligt den tabell, till vilken hänvisas i artikel 26, skall som standardpensionär
anses, när fråga är om invalidpension, man med hustru och två
barn, när fråga är om ålderspension, man med hustru i pensionsåldern och
när fråga är om efterlevandepension änka och två barn. Det procenttal i tabellen,
som anger den i konventionen krävda lägsta kompensationsgraden,
är i fråga om invalidpension 50 och i fråga om ålders- och efterlevandepensioner
45. En uträkning enligt bestämmelserna i artikel 26 — och således
med beaktande av de svenska allmänna barnbidragen (familjebidrag enligt
konventionens terminologi) — visar att den kompensation för bortfallen förvärvsinkomst,
som folk- och tilläggspensionen ger i inkomstläget 21 000 kr.,
utgör i fråga om invalidpension 70,6 %, i fråga om ålderspension 80,3 %
och i fråga om efterlevandepension 67,0 %. Härvid förutsätts att realvärdet
av de tidigare årsinkomster, som ligger till grund för tilläggspensionens beräkning,
motsvarar 21 000 kr. i dagens penningvärde. Eftersom folkpensionen
utgår med fast belopp oberoende av tidigare förvärvsinkomster och
dessutom i lägre inkomstlägen kan förenas med barntillägg och vissa här
ej beaktade inkomstprövade tillägg, är kompensationsgraden i inkomstlägen
under 21 000 kr. högre än de nyss angivna.

Av det anförda följer, framhåller riksförsäkringsverket, att den svenska
lagstiftningen uppfyller konventionens krav på pensionsbeloppens storlek i
fråga om såväl invalid-, ålders- som efterlevandepensioner.

Artikel 29 uppställer krav på pensionernas värdesäkring i en eller annan
form i anslutning till väsentliga ändringar i den allmänna lönenivån eller
i levnadskostnaderna. Det sistnämnda kravet uppfylls av den svenska lagstiftningen,
som innehåller regler om automatisk värdesäkring av pensionerna
med hänsyn till ändringar i konsumentprisindex.

Kvalifikationsvillkor

Enligt artikel It mom. 1, artikel 18 mom. 1 och artikel 24 mom. 1, som
avser invalidpension, ålderspension resp. efterlevandepension, får för rätt
till pension enligt artiklarna 10, 17 och 24, dvs. full pension, inte föreskrivas
längre gående villkor beträffande kvalifikationstidens längd in. m.
än som anges i de förstnämnda artiklarnas mom. 1 punkt a) eller b).

Bestämmelserna i ifrågavarande artiklars mom. 1 punkt b) synes inte
vara tillämpliga på svenska förhållanden. Enligt artiklarnas mom. 1 punkt
a) får för rätt till pension inte krävas längre fullgjord kvalifikationstid än
i fråga om ålderspension 30 år och i fråga om invalid- och efterlevandepension
15 år. Den svenska folkpensionen, som utges utan krav på kvalifikationstid,
uppfyller inte ensam de i artikel 26 uppställda kraven på pensionens
storlek. Därför måste för Sveriges del beaktas både folkpension och
tilläggspension.

För rätt till full tilläggspension krävs enligt den svenska lagstiftningen
30 års kvalifikationstid, vilket överensstämmer med det i artikel 18 mom. 1
punkt a) beträffande ålderspension uppställda kravet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968 27

I fråga om invalidpension och efterlevandepension kräver den svenska
lagstiftningen om tilläggspensionering för rätt till full pension också en
kvalifikationstid av 30 år. Ehuru häri i vissa fall kan få inräknas även
viss tid efter pensionsfallets inträffande som om vederbörande inte hade
blivit invalid resp. avlidit, måste den svenska lagstiftningen anses strida
mot bestämmelserna i mom. 1 punkt a) av artiklarna It och 24 att föreskriven
kvalifikationstid för rätt till full invalid- resp. efterlevandepension
inte får överstiga 15 år.

EmeUertid skall enligt mom. 3 av artiklarna 11 och 24 dessa bestämmelser
ändå anses vara uppfyllda, om landets pensionsnivå är så hög att fem
års avgiftsbetalning eller anställning ger rätt till pension, som för en standardpensionär
enligt de i artikel 10 resp. 23 och i artikel 26 föreskrivna reglerna
ger kompensation för bortfallen förvärvsinkomst med 40 % i fråga om
invalidpension och 35 % i fråga om efterlevandepension. En uträkning,
avseende full folkpension och »/so av full tilläggspension, visar att dessa
båda pensioner tillsammans i inkomstläget 21 000 kr. ger kompensation,
beräknad enligt konventionens regler, med när fråga är om invalidpension
49,6 % och när fråga är om efterlevandepension 46,9%. Med stöd
av ifrågavarande artiklars mom. 3 får den svenska lagstiftningen sålunda
anses uppfylla de krav som uppställts i artiklarnas mom. 1 punkt a).

I inom. 2 av artiklarna 11, 18 och 24 föreskrivs att längre kvalifikationstid
än fem år inte får krävas för rätt till avkortad pension. Detta krav uppfylls
av den svenska lagstiftningen, vilken som nyss nämnts inte kräver
någon kvalifikationstid för rätt till folkpension och ger rätt till avkortad
tilläggspension redan på grund av tre års avgiftsbetalning eller anställning.

Övriga k onvent i onskra v

De artiklar i konventionen som i övrigt ställer krav på ett lands lagstiftning
innehåller inga bestämmelser som medför hinder för ett svenskt godtagande
av någon konventionsdel.

Artiklarna 41 och 42 ger länder med hög allmän pensionsstandard möjligheter
att godtaga de ur konventionen härrörande förpliktelserna beträffande
såväl invalidpensioner och ålderspensioner som efterlevandepensioner
även med vissa avvikelser från bestämmelserna i del II, III eller IV. Gemensamma
förutsättningar för att så skall kunna ske är, med tillämpning på Sverige,
att landet med anlitande av nu ifrågavarande bestämmelser kan godtaga
samtliga dessa delar samt att pensionsskyddet enligt landets lagstiftning
omfattar minst 85 % av den förvärvsarbetande befolkningen. Som framgår
av vad forut anförts uppfyller den svenska lagstiftningen dessa krav. För att
bestämmelserna i artikel 41 skall få utnyttjas krävs även att enligt landets
lagstiftning pensionernas kompensationsgrad med minst fem enheter överstiger
de i den omedelbart efter artikel 29 införda tabellen angivna procenttalen
i fråga om minst två av de tre pensioneringsgrenar som konventionen
avser, dvs. i fråga om invalidpensioner talet 55 och i fråga om ålders -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

pensioner och efterlevandepensioner talet 50. Att den svenska lagstiftningen
uppfyller dessa krav framgår av vad soin anförts under rubriken »Pensionernas
storlek».

Eftersom de allmänna förutsättningarna för tillämpning av artikel 41
föreligger enligt den svenska lagstiftningen, kan för Sveriges del jämlikt
artikelns mom. 2 punkt b de personer som skall ha rätt till efterlevandepensioner
bestämmas på annat sätt än som anges i artikel 21 under förutsättning
att det sammanlagda antalet till efterlevandepension berättigade
inte understiger det antal berättigade som följer av en strikt tillämpning
av artikel 21. Enligt vad som tidigare anförts under rubriken »Riskfallen»
uppfyller den svenska lagstiftningen inte fullständigt de krav som uppställts
i artikel 21. Avvikelserna är emellertid ganska obetydliga och uppenbarligen
är det antal personer som utesluts från rätt till efterlevandepension
mycket mindre än det antal som genom den svenska lagstiftningens generösa
regler i fråga om den ålder, vid vilken änkepension kan utgå, tillkommer
utöver det begränsade antal änkor som skulle befinnas änkepensionsberättigade
om änkepensionsåldern med utnyttjande av bestämmelsen i artikel
21 fastställdes till 67 år. Sålunda bortfaller för Sveriges del de hinder
för godtagande av konventionens bestämmelser om invalidpension i del II,
som eljest skulle föreligga på grund av bestämmelserna i artikel 21.

Av den i det föregående redovisade genomgången av konventionens bestämmelser
framgår, säger riksförsäkringsverket vidare, att den enda punkt,
på vilken tveksamhet kan råda i fråga om den svenska lagstiftningens förenlighet
med bestämmelserna är kravet i artikel 15 mom. 3 på lägre pensionsålder
än den allmänna för rätt till ålderspension i vissa yrken som enligt
pensionslagstiftningen bedöms som tunga eller ohälsosamma. Eftersom de
allmänna förutsättningarna för tillämpning av artikel 42 föreligger för Sveriges
del, finns emellertid enligt mom. 1 i denna artikel möjlighet att avvika
från bestämmelsen i artikel 15 inom. 3 under förutsättning att det sammanlagda
beloppet av utgående ålderspensioner uppgår till minst 110 % av det
sammanlagda ålderspensionsbelopp som skulle utgå vid tillämpning av samtliga
konventionsbestämmelser om ålderspension.

Ett exakt underlag för en beräkning, huruvida denna speciella förutsättning
för tillämpning av artikel 42 är för handen, föreligger inte. En komplettering
av den svenska lagstiftningen med bestämmelser om lägre pensionsålder
i vissa yrken i enlighet med minimikraven i artikel 15 mom. 3
torde emellertid inte behöva medföra någon nämnvärd procentuell ökning
av antalet ålderspensioner. Artikel 15 mom. 3 synes nämligen helt ö\ erlåta
åt vederbörande land att bestämma både den lägre pensionsåldersnivån
och de yrken, inom vilka den lägre pensionsåldern skall gälla. Det torde
alltså inte vara oförenligt med bestämmelsen att för ifrågavarande fall fastställa
en lägre pensionsålder som endast obetydligt avviker från den allmänna
pensionsåldern, och vidare kan den lägre pensionsåldern bestämmas

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

att gälla ett ringa antal fall. Dessutom bör i detta sammanhang beaktas att
den svenska lagstiftningen i princip omfattar hela den förvärvsarbetande
befolkningen och att de svenska ålderspensionernas kompensationsgrad, beräknad
enligt konventionens regler (80,3 %), med inte mindre än 78 %
överskrider den som konventionen kräver (45,0 %).

Under sådana förhållanden synes uppenbart att förutsättningarna för
tillämpning av artikel 42 föreligger för Sveriges del och att sålunda det hinder
för Sveriges godtagande av konventionens bestämmelser om ålderspension
i del III, som eljest skulle föreligga på grund av bestämmelserna i artikel
15 mom. 3, bortfaller.

Såsom tidigare framhållits utmynnar verkets undersökning i slutsatsen
att inga hinder föreligger för en svensk ratifikation av konventionen.

Vad härefter beträffar rekommendationen uttalar verket att de
flesta av de önskemål som kommit till uttryck i densamma redan tillgodosetts
i den svenska lagstiftningen, och att vissa frågor som tas upp i rekommendationen
är under utredning i olika sammanhang. En genomgång ger vid
handen att önskemål som inte i full utsträckning realiserats i Sverige förekommer
i punkterna 6, 7, 10, 12—16, 19—21 och 26.

Riksförsäkringsverket finner ej anledning att närmare gå in på en bedömning
av innehållet i rekommendationens olika punkter.

ILO-kommittén anför följande.

Såsom riksförsäkringsverket funnit torde det inte föreligga några hinder
för Sverige att ratificera konventionen om invaliditets-, ålders- och
efterlevandeförmåner. Någon invändning mot en svensk ratificering har
heller inte framförts av de tillfrågade organisationerna.

De artiklar i konventionen som behandlar kvalifikationstidens längd för
invaliditets- och efterlevandeförmåner (artiklarna 11 och 24) är uppbyggda
efter ett mönster som inte är helt jämförbart med det svenska systemet inom
tilläggspensioneringen med beräkning av antagandepoäng. För full invalidpension
får enligt konventionen inte krävas mer än 15 års intjänandetid.
Enligt det svenska systemet kan full invalidpension — och därmed full
efterlevandepension — utgå redan efter ett års intjänandetid, medan å
andra sidan det i vissa lägen kan förekomma att inte ens 15 års intjänandetid
ger full pension. Om t. ex. en kvinna går ut i förvärvslivet först vid 45
års ålder och blir skadad vid 60 års ålder, blir hennes ATP-pension inte
högre än V» av full invalidpension.

Uppbyggnaden av konventionssystemet har inte kunnat ändras så att det
sammanfaller med den svenska tilläggspensioneringens. Enligt en anteckning
i protokollet från 1967 års konferens1 torde Sverige emellertid kunna
falla tillbaka på en bestämmelse i mom. 5 av artiklarna 11 och 24. Detta

1 Provisional Record nr 34, punkt 30.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

mom. utsäger, att kraven på 15 års kvalifikationstid skall anses uppfyllda,
om full pension tillförsäkras en person med en kvalifikationstid som inte
får överstiga fem år vid en viss minimiålder och som får öka med stigande
ålder men dock inte överstiga ett visst antal år.

Utöver det fall som tidigare nämnts kan det även inträffa att en person,
som tillgodoräknats pensionspoäng för 15 år, blir invalid ett antal år efter
det vederbörande slutat sitt förvärvsarbete. I sådant fall utgår endast hälften
av full tilläggspension, oavsett vid vilken ålder invaliditeten inträffar, och
mom. 5 torde därför inte vara tillämpligt. Man får då räkna med full folkpension
och 15/3o av full tilläggspension, dvs. en lägre sammanlagd pension
än vid en tillämpning av mom. 5. Enligt de beräkningar som riksförsäkringsverket
redovisar i sitt yttrande ligger emellertid den svenska pensionsnivån
mycket högre än den som konventionen kräver för standardförmånstagaren
— i fråga om invalidpension 70,6 % i stället för 50 % av en yrkesutbildad
manlig arbetares lön och i fråga om efterlevandepension 67 % i
stället för 45 % av en sådan lön. Marginalen är så stor, att det inte heller i
nu angivna fall torde föreligga något ratifikationshinder från svensk sida.
I sitt svar har riksförsäkringsverket åberopat ytterligare ett moment av artiklarna
11 och 24, nämligen mom. 3. I detta moment sägs att konventionens
krav skall anses uppfyllda om fem års avgiftsbetalning eller anställning
ger en pensionsnivå som med tio enheter understiger vad konventionen eljest
kräver för standardförmånstagaren, dvs. i fråga om invalidpension 40 %
i stället för 50 % av en yrkesutbildad manlig arbetares lön och i fråga om
efterlevandepension 35 % i stället för 45 % av en sådan lön. Om man räknar
med full folkpension och 6/3o av full tilläggspension kommer invalidpensionen
att utgöra 49,6 % och efterlevandepensionen 46,9 % av nämnda
lön. Sverige uppfyller således enligt riksförsäkringsverkets kalkyler med
god marginal de krav som ställs för att mom. 3 av de nämnda artiklarna
skall få tillämpas.

Med hänsyn till det anförda torde enligt kommitténs mening konventionens
bestämmelser i fråga om kvalifikationstiden för invalid- och efterlevandepension
inte utgöra något hinder för Sverige att ratificera konventionen.

När det gäller ålderspensioneringen finns i artikel 15 mom. 3 i konventionen
en bestämmelse som säger, att om den föreskrivna gränsen för ålderspension
är 65 år eller högre den skall sänkas, under föreskrivna villkor,
beträffande personer som varit sysselsatta i yrken som enligt nationell lagstiftning,
med avseende på åldersförmåner, bedöms vara tunga eller ohälsosamma.
Riksförsäkringsverket har ansett att denna bestämmelse inte är
förenlig med svensk lagstiftning, men har åberopat de möjligheter till undantag
som finns i artikel 42 i konventionen. Enligt denna artikel kan en
medlemsstat som ratificerat konventionen i fråga om alla tre pensionsformerna
och som med sitt pensionsskydd omfattar minst 85 % av den

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

förvärvsarbetande befolkningen göra vissa avvikelser från de bestämmelser
som gäller för en viss pensionsform, om det sammanlagda belopp som
betalas ut inom ifrågavarande pensionsform uppgår till minst 110 % av
vad konventionen eljest kräver. Det är enligt riksförsäkringsverket uppenbart
att Sverige uppfyller de krav som ställs i artikel 42.

Enligt kommitténs mening är förutsättningen för att artikel 15 mom. 3
skall träda i tillämpning att den nationella lagstiftningen innehåller regler
om att vissa yrken, med avseende på förmåner vid ålderdom, bedöms som
tunga eller ohälsosamma. Den svenska lagstiftningen innehåller inga sådana
regler och kommittén finner därför att konventionen bör kunna ratificeras
utan åberopande av undantagsbestämmelserna i artikel 42.

När det gäller kretsen av förmånsberättigade inom efterlevandepensioneringen
innehåller konventionen, såsom riksförsäkringsverket framhållit,
i vissa avseenden krav som den svenska lagstiftningen inte uppfyller. I
fråga om pensionsrätt för änkor och barn som är invalidiserade torde bestämmelserna
i artikel 33 i konventionen, som ger möjlighet att ersätta en
förmån med en annan av minst samma storlek, kunna utnyttjas för svensk
del, i vart fall såvitt gäller folkpensionsförmånerna. Beträffande pensionsrätt
utöver 16-årsgränsen för barn som studerar eller är lärlingar tillgodoser
emellertid den svenska lagstiftningen inte kraven i konventionen. Inte
heller ger konventionen möjlighet att för rätt till änkepension kräva —
såsom den svenska tilläggspensioneringen gör — att äktenskapet ingåtts
innan mannen fyllt (50 år. Riksförsäkringsverket har emellertid funnit att
avvikelserna inom efterlevandepensioneringen inte utgör hinder för Sverige
att ratificera konventionen och har därvid åberopat den möjlighet till
undantag från konventionens bestämmelser, som återfinns i artikel 41.

Enligt artikel 41 kan en medlemsstat som ratificerat konventionen i fråga
om alla tre pensionsformerna och som med sitt pensionsskydd täcker 85 %
av den förvärvsarbetande befolkningen och som dessutom har en pensionsnivå
som för minst två av pensionsformerna överstiger konventionens nivåkrav
med fem procent, få bestämma kretsen av förmånstagare inom efterlevandepensioneringen
på ett sätt som avviker från konventionens bestämmelser,
under förutsättning att det totala antalet förmånstagare inom denna
pensionsform inte är mindre än om konventionsbestämmelserna tillämpats.
Kommittén finner i likhet med riksförsäkringsverket att den svenska lagstiftningen
uppfyller de krav som ställs i artikel 41 och att Sverige således
— med åberopande av denna artikel — kan ratificera konventionen utan
hinder av de avvikelser som förefinns i fråga om kretsen av förmånsberättigade
inom efterlevandepensioneringen.

Sverige bär inte godtagit ILO-konventionen nr 102 beträffande delarna V
(förmåner vid ålderdom), IX (förmåner vid invaliditet) och X (förmåner
till efterlevande). Det främsta hindret härför har varit bestämmelserna i
konventionens artikel 68, som bl. a. föreskriver att i landet bosatta utländska

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

medborgare skall äga samma rättigheter som landets egna där bosatta medborgare.
Lagen om allmän försäkring uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap
för rätt till folkpensionsförmåner. Bestämmelserna i artikel 68
saknar motsvarighet i konvention nr 128. Kommittén finner därför att det
från ifrågavarande synpunkt inte föreligger något ratifikationshinder för
svensk del.

Med åberopande av vad som nu anförts och i övrigt av vad riksförsäkringsverket
uttalat i sitt yttrande tillstyrker kommittén att Sverige ratificerar
konvention nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterleA^andeförmåner.

I fråga om rekommendationen får kommittén, med åberopande av riksförsäkringsverkets
yttrande, föreslå att rekommendationen, i de delar den
inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på socialförsäkringens område, om och i den män så befinns
möjligt och lämpligt.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde antogs
dels två instrument angående den högsta vikt som får bäras av en arbetstagare,
dels två rekommendationer om information och samråd resp. prövning
och avgörande av klagomål inom företaget dels ock två instrument
angående invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner.

Vad först beträffar konventionen (nr 127) om den högsta vikt som får
bäras av en arbetstagare vill jag framhålla att inget av de remissorgan som
yttrat sig i ärendet — arbetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen, arbetsmedicinska
institutet, LO och ILO-kommittén — har tillstyrkt svensk
ratificering. Arbetarslcyddsstyrelsen anser att artikel 7, som innehåller
särbestämmelser för bl. a. kvinnor, utgör ratifikationshinder. Denna uppfattning
delas inte av LO. ILO-kommittén erinrar om att mom. 2 i nämnda
artikel synes förutsätta att en maximivikt fixeras och att ratificerande
land enligt artikel 8 har skyldighet att vidtaga åtgärder för genomförande
av konventionens bestämmelser. Vidare erinrar kommittén om att
principen om mäns och kvinnors lika ställning vunnit full anslutning på
den svenska arbetsmarknaden. En konsekvens av denna likabehandling är
att offentligrättsliga regler inte onödigtvis bör medverka till skillnader i
den manliga och den kvinnliga arbetskraftens möjligheter att konkurrera
om arbetstillfällena. Genom att ratificera konventionen riskerar man,
framhåller kommittén, att ställas inför tvånget att i lagstiftningen införa
särbestämmelser av sådan art som torde böra undvikas. Under hänvisning
till det anförda avstyrker ILO-kommittén ratificering av konventionen.

Rekommendationen (nr 128) i samma ämne överensstämmer enligt kommitténs
mening inte heller till alla delar med svensk uppfattning. Eftersom
de principer som kommit till uttryck i såväl konventionen som rekom -

Kungl. Ma j.ts proposition nr 39 år 1968

33

mendationen emellertid i en rad avseenden står i samklang med svensk
lagstiftning och en önskvärd utveckling på området, föreslår kommittén i
likhet med LO att instrumenten överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.

Det är enligt min mening knappast möjligt att med internationella instrument
eller nationell arbetarskyddslagstiftning i varje läge ge den
ansvarige arbetsgivaren ledning, hur hälsoskador skall undvikas hos arbetstagare
i samband med lyftning av bördor in. in. Härför behövs dessutom
vägledande anvisningar av den typ arbetarskyddsstyrelsen meddelar. Om
man skall nå väsentligt längre, förutsätter detta ett sorgfälligt utredningsarbete
av det slag som redan bedrivits med framgång av arbetsmedicinska
institutet. På grund härav samt på de skäl ILO-kommittén anfört kan
jag inte tillstyrka att konventionen om den högsta vikt som får bäras av
en arbetstagare ratificeras av Sverige. I likhet med kommittén och LO anser
jag att såväl konventionen som rekommendationen bör överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen.
Det bör ankomma på styrelsen att i samråd med arbetsmedicinska
institutet pröva frågan om och i vad mån de båda instrumentens
principer bör komma till uttryck i lagstiftning eller i särskilda av
styrelsen utfärdade anvisningar.

De båda rekommendationerna om information och samråd inom företaget
samt prövning av klagomål inom företaget (nr 129 och nr 130) behandlar
frågor som i Sverige regleras genom avtal och överenskommelser
mellan arbetsmarknadens parter. Enligt remissorganen uppfyller dessa
avtal och överenskommelser i allt väsentligt de båda instrumentens krav.
I den mån så inte är fallet anser jag att det bör vara parternas sak att förhandlingsvägen
bestämma om instrumenten skall tillämpas till alla delar.
Med hänsyn härtill finner jag i likhet med ILO-kommittén att rekommendationerna
inte bör föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.

Konventionen (nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner
utgör ett led i ILO:s arbete på att få fram nya konventioner på socialförsäkringens
område i stället för de äldre konventioner som härrör från
mellankrigstiden och som framstår som föråldrade med hänsyn till den
utveckling som ägt rum efter andra världskriget. En början gjordes år
1952 genom konventionen (nr 102) angående minimistandard för social
trygghet, vilken omfattar samtliga grenar inom socialförsäkringen.

När det gäller invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmånerna har Sverige
inte ratificerat minimistandardkonventionen. Det främsta hindret härför
har, såsom ILO-kommittén påpekat, varit bestämmelserna i nämnda
konvention om att i landet bosatta utländska medborgare skall äga samma
rättigheter som landets egna medborgare. Lagen om allmän försäkring
uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap för rätt till folkpensionsförmåner.
De nämnda bestämmelserna i minimistandardkonventionen saknar
motsvarighet i konvention nr 128. Från denna synpunkt föreligger därför
inte något hinder för Sverige att ratificera konvention nr 128.

3 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Av de beräkningar riksförsäkringsverket redovisat i sitt yttrande till
ILO-kommittén framgår att Sverige med god marginal uppfyller konventionens
krav i fråga om storleken av utgående pensionsförmåner. Vidare
omfattar den svenska pensionsförsäkringen allmänt sett en betydligt större
krets av försäkrade än konventionen kräver.

Av hänsyn till medlemsstater med ett väl utvecklat socialförsäkringssystem
har i konventionstexten införts möjligheter att under där angivna
förutsättningar göra undantag från vissa bestämmelser i konventionen. Den
svenska lagstiftningen uppfyller inte helt konventionens krav i fråga om
kretsen av förmånsberättigade inom efterlevandepensioneringen. Såsom ILOkommittén
funnit torde det emellertid för svensk del föreligga förutsättningar
för tillämpning av de undantagsbestämmelser, som avser denna
pensionsgren. Inte heller från denna synpunkt föreligger därför något ratifikationshinder.

ILO-kommittén har funnit att det inte heller i övrigt föreligger något
hinder för Sverige att ratificera konventionen, och jag ansluter mig till
kommitténs uppfattning. Jag vill uttala min glädje över att Sverige kan
ratificera denna viktiga konvention, och jag föreslår att så sker.

När det gäller rekommendationen (nr 131) i samma ämne föreslår jag
— i likhet med ILO-kommittén — att rekommendationen, i de delar den
inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet,
om och i den mån det befinns möjligt och lämpligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen
(nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,

dels ock anhåller om riksdagens yttrande över vad jag i övrigt anfört om
de vid Internationella arbetskonferensens femtioförsta sammanträde antagna
internationella instrumenten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

35

Convention (No. 127) concerning the Maximum
Permissible Weight to Be Carried by One Worker

The General Conference of the International
Labonr Organisation,

Having been convened åt Geneva by
the Governing Body of the International
Labour Office, and having met
in its Fifty-first Session on 7 June
1967, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
maximum permissible weight to be
carried by one worker, which is the
sixth item on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of an
international Convention,

adopts this twenty-eighth day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-seven the following
Convention, which may be cited
as the Maximum Weight Convention,
1967:

Article 1

For the purpose of this Convention— (a)

the term “manual transport of
loads” means any transport in which
the weight of the load is wholly home
by one worker; it covers the lifting
and putting down of loads;

b) the term “regular manual”
transport of loads” means any activity
which is continuously or principally
devoted to the manual transport
of loads, or which normally includes,
even though intermittently, the manual
transport of loads;

(c) the term “young worker”
means a worker under 18 vears of
age.

Bilaga 1
(Översättning)

Konvention (nr 127) om den högsta vikt som
får bäras av en arbetstagare

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni
1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
om den högsta vikt som får bäras av
en arbetstagare, vilken fråga utgör
den sjätte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugoåttonde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande konvention, som
må benämnas konvention om högsta
tillåtna vikt, 1967.

Artikel 1

I denna konvention förstås

a) med uttrycket »transport för
hand av börda» varje transport, vid
vilken bördans hela vikt bäres av en
arbetstagare; uttrycket innefattar
lyftande och nedsättning av börda;

b) med uttrycket »reguljär transport
för hand av börda» varje verksamhet
som kontinuerligt eller huvudsakligen
ägnas åt transport för
hand av börda, eller som normalt innefattar
sådan transport, även om
transporten utföres med avbrott;

c) med uttrycket »minderårig arbetstagare»
arbetstagare som icke
fyllt 18 år.

36

Kungl. Maj:ts proposition hr SO år 1068

Artide 2

1. This Convention applies to regular
manual transport of loads.

2. This Convention applies to all
branches of economic activity in respect
of which the Member concerned
maintains a system of labour inspection.

Article 3

No worker shall be required or
permitted to engage in the manual
transport of a load which, by reason
of its weight, is likely to jeopardise
his liealth or safety.

Artide 4

In the application of the principle
set forth in Article 3, Members shall
take account of all the conditions in
which the work is to be performed.

Artide 5

Each Member sliall take appropriate
steps to ensure that any worker
assigned to manual transport of loads
other than light loads receives, prior
to such assignment, adequate training''
or instruction in working techniques,
with a view to safeguarding health
and preventing accidents.

Artide 6

In order to limit or to facilitate the
manual transport of loads, suitable
technical devices shall be used as
much as possible.

Artide 7

1. The assignment of women and
young workers to manual transport
of loads other than light loads shall
be limited.

2. Where women and young workers
are engaged in the manual transport
of loads, the maximum weight
of such loads sliall be substantially
less than that permitted for adult
male workers.

Artikel 2

1. Denna konvention äger tillämpning
på reguljär transport för hand
av börda.

2. Denna konvention äger tillämpning
på alla grenar av näringslivet
för vilka vederbörande medlem upprätthåller
ett system med arbetsinspektion.

Artikel 3

Arbetstagare får icke anmodas eller
tillåtas att befatta sig med transport
för hand av börda, som på grund
av sin vikt kan antagas äventyra hans
hälsa eller säkerhet.

Artikel 4

Vid tillämpning av den i artikel
3 angivna principen skall medlemmarna
taga hänsyn till alla de förhållanden
under vilka arbetet skall
utföras.

Artikel 5

Varje medlem bör vidtaga erforderliga
åtgärder för att tillse att arbetstagare,
som användes till transport
för hand av andra bördor än
lätta sådana, dessförinnan erhåller
lämplig utbildning eller instruktion
i arbetsteknik till förebyggande av
ohälsa och olycksfall i arbetet.

Artikel 6

För att begränsa eller underlätta
transport för hand av börda skall
lämpliga tekniska hjälpmedel användas
i största möjliga utsträckning.

Artikel 7

1. Kvinnor och minderåriga skall
endast i begränsad utsträckning anmodas
utföra transport för hand av
andra bördor än lätta sådana.

2. Om kvinnor och minderåriga
arbetstagare anmodas att för hand
transportera börda, skall dennas
maximivikt vara avsevärt lägre än
den som är medgiven för vuxna manliga
arbetstagare.

37

Kmigl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 8

Each Member shall, by laws or
regulations or any other method
consistent with national practice and
conditions and in consultation with
the most representative organisations
of employers and workers concerned,
take such steps as may be necessary
to give effect to the provisions of this
Convention.

Artide 9

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 10

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelwe
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention shall
come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 11

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years
from the date on which the Convention
first comes into force, by an
act communicated to the DirectorGeneral
of the International Labour
Office for registration. Such denunciation
shall not take effect until one
year after the date on which it is
registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years
mentioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denun -

Artikel 8

Varje medlem skall genom lagstiftning
eller annat med praxis eller
nationella förhållanden förenligt sätt
och i samråd med vederbörande mest
representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
vidtaga sådana
åtgärder som kan vara erforderliga
för att genomföra bestämmelserna
i denna konvention.

Artikel 9

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skall delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 10

1. Denna konvention är bindande
endast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 11

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft uppsäga
densamma genom skrivelse som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke i kraft
förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

ciation provided for in tliis Artide,
will be bound for another period of
ten years and, thereafter, inay denounce
this Convention åt tlie expiration
of each period of ten years
under the terms provided för in this
Artide.

Article 12

1. The Director-General of the International
Labour Office sliall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of
the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
shall draw the attention of the Members
of the Organisation to the date
upon which the Convention will come
into force.

Article 13

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
partieulars of all ratifications and
aets of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Article 1A

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of
the International Labour Office shall
present to the General Conference
a report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda of
the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Article 15

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Con -

bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna
villkoren, uppsäga konventionen vid
utgången av varje följande tioårsperiod.

Artikel 12

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och uppsägningar,
som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag, då
konventionen kommer att träda i
kraft.

Artikel 13

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av honom
registrerats i enlighet med bestämmelserna
i föregående artiklar.

Artikel 1A

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för
konventionens tillämpning och taga
under övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Artikel 15

1. Om konferensen antager en ny
konvention, innebärande revision.

39

Kungi. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

vention in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise
provides—

(a) the ralification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate
denunciation of this Convention, notwithstanding
the provisions of Artide
It above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the new
revising Convention comes into force
this Convention shall cease to be open
to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content för those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Article 16

The English and Frencli versions
of the text of this Convention are
equally autlioritative.

helt eller delvis, av denna konvention,
och den nya konventionen icke
föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
om denna trätt i kraft, ipso jure
medföra omedelbar uppsägning av
förevarande konvention, utan hinder
av vad i artikel 11 ovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 16

De engelska och franska texterna
till denna konvention skall äga lika
vitsord.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 128) concerning the
Maximum Permissible Weight to Be Carried
by One Worker

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-first Session on
7 June 1967, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
maximum permissible weight to be
carried by one worker, which is the
sixth item on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation
supplementing the
Maximum Weight Convention, 1967,

adopts this twenty-eighth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-seven the following Recommendation,
which may be cited
as the Maximum Weight Recommendation,
1967:

I. Definition and Seope

1. P\>r the purpose of this Recommendation— (a)

the term “manual transport
of loads” means any transport in
which the weight of the load is
wholly home by one worker; it covers
the lifting and putting down
of loads;

(b) the term “regular manual
transport of loads ” means any
activity which is continously or
principally devoted to the manual
transport of loads, or which normally
ineludes, even though intermittently,
the manual transport of loads;

Bilaga 2
(Översättning)

Rekommendation (nr 128) om den högsta
vikt som får bäras av en arbetstagare

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni
1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
om den högsta vikt som får bäras av
en arbetstagare, vilken fråga utgör
den sjätte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation
avsedd att komplettera konventionen
om högsta tillåtna vikt, 1967,

antager denna den tjugoåttonde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
om högsta tillåtna vikt, 1967.

I. Definition och tillämpningsområde

1. I denna rekommendation förstås

a) med uttrycket »transport för
hand av börda» varje transport, vid
vilken bördans hela vikt bäres av
en arbetstagare; uttrycket innefattar
lyftande och nedsättning av börda;

b) med uttrycket »reguljär transport
för hand av börda» varje verksamhet
som kontinuerligt eller huvudsakligen
ägnas åt transport för
hand av börda, eller som normalt innefattar
sådan transport, även om
transporten utföres med avbrott;

41

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

(c) tlie term “young worker”
means a worker under 18 years of
age.

2. Except as otherwise provided
herein, this Recommendation applies
footh to regular and to occasional
manual transport of loads other than
light loads.

3. This Recommendation applies to
all branches of economic activity.

II. General prineiple

4. No worker should be required
or permitted to engage in the manual
transport of a load which by reason
of its weight is likely to jeopardise
his health or safety.

III. Traininjj and instruetions

5. (1) Any worker assigned to
regular manual transport of loads
should, prior to such assignment,
receive adequate training or instruction
in working techniques, with a
view to safeguarding health and preventing
accidents.

(2) Such training or instruction
should include methods of lifting,
carrying, putting down, unloading
and stacking of different types of
loads, and should be given by suitably
qualified persons or institutions.

(3) Such training or instruction
should, wherever practicable, be followed
up by supervision on the job to
ensure that the correct methods are
used.

6. Any worker occasionally assigned
to manual transport of loads
should be given appropriate instruetions
on the manner in which such
operations may be safely carried out.

IV. Mcdical Examinations

7. A medical examination for fitness
for employment should, as far
as practicable and appropriate, be re -

c) med uttrycket »minderårig arbetstagare»
arbetstagare som icke
fyllt 18 år.

2. Såvida icke annorledes föreskrives
i rekommendationen bör denna
tillämpas på såväl reguljär som tillfällig
transport för hand av andra
bördor än lätta sådana.

3. Denna rekommendation äger tilllämpning
på alla grenar av näringslivet.

II. Allmän princip

4. Arbetstagare bör icke anmodas
eller tillåtas att befatta sig med
transport för hand av börda, som på
grund av sin vikt kan antagas äventyra
hans hälsa eller säkerhet.

III. Utbildning och instruktioner

5. 1) Varje arbetstagare som användes
till reguljär transport för
hand av börda, bör dessförinnan erhålla
lämplig utbildning eller instruktion
i arbetsteknik till förebyggande
av ohälsa och olycksfall i
arbetet.

2) Sådan utbildning eller instruktion
bör innefatta metoder för lyftning,
bärande, nedsättning, avlastning
och stapling av olika slags bördor
och bör meddelas av kvalificerade
personer eller institutioner.

3) Sådan utbildning eller instruktion
bör, såvitt möjligt, åtföljas av
övervakning på arbetsplatsen för att
säkerställa att riktiga arbetsmetoder
kommer till användning.

6. Varje arbetstagare, som tillfälligtvis
användes till transport för
hand av börda, bör erhålla lämpliga
instruktioner om hur denna verksamhet
kan utföras på ett betryggande
sätt.

IV. Läkarundersökningar

7. Läkarundersökning för utrönande
av lämplighet för anställning
bör, i den mån det är möjligt och

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

quired before assignment to regular
manual transport of loads.

8. Further medical examinations
should be made from time to time
as necessary.

9. Regulations concerning the examinations
provided för in Paragraphs
7 and 8 of this Recommendation
should be made by the
competent authority.

10. The examination provided for
in Paragraph 7 of this Recommendation
should be certified. The certificate
should refer only to fitness
for employment and should not contain
medical data.

V. Tcclinical Devices and Paekaging

11. In order to limit or to facilitate
the manual transport of loads,
suitable technical devices should be
used as much as possible.

12. The paekaging of loads which
may be transported manually shoiild
be compaet and of suitable material
and should, as far as possible and
appropriate, be equipped witli devices
for holding and so designed as not
to ereate risk of injury; för example
it should not have sharp edges, projections
or rough surfaces.

VI. Maximum Weiglit

13. In the application of this Part
of this Recommendation, Members
should take account of—

(a) physiological characteristics,
environmental conditions and the
nature of the work to be done;

(b) any other conditions which
may influence the health and safety
of the worker.

A. Adult Male Workers

14. Where the maximum permissible
weight which may be transported
manually by one adult male
worker is more than 55 kg., measures

lämpligt, krävas innan vederbörande
anmodas utföra reguljär transport
för hand av börda.

8. Ytterligare läkarundersökningar
bör anordnas från tid till annan i
mån av behov.

9. Bestämmelser rörande undersökningar
som avses i punkterna 7
och 8 av denna rekommendation bör
utfärdas av vederbörande myndighet.

10. Beträffande undersökning som
angives i punkt 7 av denna rekommendation
bör intyg utfärdas. Sådant
intyg bör endast angiva lämplighet
för anställning men icke innehålla
uppgifter av medicinsk natur.

V. Tekniska hjälpmedel och emballage

11. För att begränsa eller underlätta
transport för hand av börda bör
lämpliga tekniska hjälpmedel användas
i största möjliga utsträckning.

12. Emballaget på bördor, som
kan bli föremål för transport för
hand, bör vara fast sammanfogat
och av lämpligt material och bör,
såvitt det är möjligt och lämpligt,
vara försett med handtag och så utformat
att det ej förorsakar risk för
skada; det bör exempelvis inte ha
vassa kanter, utskjutande delar eller
ojämna ytor.

VI. Maxlmivikt

13. Vid tillämpningen av denna
del av rekommendationen bör medlemmarna
taga hänsyn till

a) fysiologiska särdrag, omgivningens
beskaffenhet och arten av
det arbete som skall utföras;

b) andra förhållanden som kan
vara av betydelse för arbetstagarens
hälsa och säkerhet.

,4. Vuxna manliga arbetstagare

14. överstiger den högsta tillåtna
vikt som kan bli föremål för transport
av en manlig vuxen arbetstagare
55 kg., bör åtgärder snarast möjligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1908

should be taken as speedily as possible
to reduce it to that level.

B. Women Workers

15. Where adult women workers
are engaged in the manual transport
of loads, the maximum weight of
such loads should be substantially
less tlien that permitted for adult
male workers.

16. As far as possible, adult women
workers should not be assigned
to regular manual transport of loads.

17. Where adult women workers
are assigned to regular manual transport
of loads, provision should be
made—

(a) as appropriate, to reduce the
time spent on actual lifting, carrying
and putting down of loads by such
workers;

(b) to prohibit the assignment of
such workers to certain specified
jobs, comprised in manual transport
of loads, which are especially arduous.

18. No women should be assigned
to manual transport of loads during
a pregnancy which has been medically
determined or during the ten
weeks following confinement if in
the opinion of a qualified physician
such work is likely to iinpair her
health or that of her child.

C. Young Workers

19. Where young workers are engaged
in the manual transport of
loads, the maximum weight of such
loads should be substantially less
t han that permitted for adult workers
of the same sex.

20. As far as possible, young workers
should not be assigned to regular
manual transport of loads.

21. Where the minimum age for
assignment to manual transport of
loads is less than 16 years, measures
should be taken as speedily as possible
to raise it to that level.

43

vidtagas för att nedbringa vikten till
nämnda nivå.

B. Kvinnliga arbetstagare

15. Om vuxna kvinnliga arbetstagare
användes till transport för hand
av börda, bör dennas maximivikt
vara avsevärt lägre än den som är
tillåten för vuxna manliga arbetstagare.

16. Användning av kvinnor till reguljär
transport för hand av börda
bör så långt möjligt begränsas.

17. Om kvinnor användes till reguljär
transport för hand av börda,
bör åtgärder vidtagas för att

a) där så är lämpligt nedbringa
den tid som sådana arbetstagare anslår
till själva lyftandet, bärandet
och nedsättningen av bördan;

b) förbjuda att sådana arbetstagare
användes till vissa särskilt angivna,
speciellt tunga arbetsuppgifter
i samband med transport för hand
av börda.

18. Kvinna bör ej anlitas för transport
för hand av börda under havandeskap,
som blivit medicinskt konstaterat,
eller under tio veckor efter
nedkomsten om sådant arbete enligt
kompetent läkares åsikt kan skada
hennes eller barnets hälsa.

C. Minderåriga arbetstagare

19. Om minderåriga arbetstagare
användes till transport för hand av
börda, bör dennas maximivikt vara
avsevärt lägre än den som är medgiven
för vuxna arbetstagare av samma
kön.

20. Användning av minderåriga
arbetstagare till reguljär transport
för band av börda bör så långt möjligt
begränsas.

21. Om minimiåldern för hänvisning
till transport för hand av börda
är lägre än 16 år, bör åtgärder snarast
möjligt vidtagas för att höja
minimiåldern till nämnda nivå.

44

liungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

22. The minimum age for assignment
to regular manual transport of
loads should be raised, with a view
to attaining a minimum age of 18
years.

23. Where young workers are assigned
to regular manual transport
of loads, provision should be made—

(a) as appropriate, to reduce the
time spent on actual lifting, carrying
and putting down of loads by such
workers;

(b) to prohibit the assignment of
such workers to certain specified
jobs, comprised in manual transport
of loads, which are especially arduous.

VII. Other Measures to Protcet Health
and Safcty

24. On the basis of medical opinion
and taking account of all the relevant
conditions of the work, the competent
authority should endeavour to
ensure that the exertion required in
a working day or shift of workers
assigned to manual transport of loads
is not likely to jeopardise the health
or safety of such workers.

25. Such appropriate devices and
equipment as may be necessary
to safeguard the health and safety
of workers engaged in manual transport
of loads should be provided or
made available to such workers and
should be used by them.

VIII. Miscellaneous Provisions

26. The training or instruction and
the medical examinations provided
for in this Recommendation should
not involve the worker in any expense.

27. The competent authority should
actively promote scientific research,
including ergonomic studies, concerning
the manual transport of loads,
with the object, inter alia, of—

22. Minimiåldern för hänvisning
till reguljär transport för hand av
börda bör höjas; målet bör vara att
uppnå en minimiålder av 18 år.

23. Om minderåriga arbetstagare
användes till reguljär transport för
hand av börda, bör åtgärder vidtagas
för att,

a) där så är lämpligt, nedbringa
den tid som sådana arbetstagare anslår
till själva lyftandet, bärandet
och nedsättningen av bördan;

b) förbjuda att sådana arbetstagare
användes till vissa särskilt angivna,
speciellt tunga arbetsuppgifter
i samband med transport för hand
av börda.

VII. Andra åtgärder till skydd för hälsa
och säkerhet

24. På grundval av läkarutlåtande
och med beaktande av alla på arbetet
inverkande omständigheter bör
vederbörande myndighet vinnlägga
sig om att tillse att den arbetsmängd
som under en arbetsdag eller ett skift
ålägges arbetstagare som transporterar
börda för hand icke kan antagas
äventyra sådana arbetstagares
hälsa eller säkerhet.

25. Hjälpmedel och utrustning
av lämplig beskaffenhet och erforderliga
till skydd för sådan arbetstagares
hälsa och säkerhet som användes
till transport för hand av
börda bör tillhandahållas eller ställas
till dessa arbetstagares förfogande
samt utnyttjas av dem.

VIII. Diverse bestämmelser

26. Utbildning eller instruktion
och läkarundersökning som avses i
denna rekommendation bör ej medföra
några kostnader för arbetstagaren.

27. Vederbörande myndighet bör
aktivt främja vetenskaplig forskning,
däri inbegripet ergonomi, rörande
transport för hand av börda,
för att bl. a.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) determining the relationship,
if any, between occupational diseases
and disorders and manual transport
of loads; and

(b) minimising the hazards to
health and safety of workers engaged
in the manual transport of loads.

28. Where methods of transportation
of goods by pulling and pushing
are prevalent which impose physical
strain analogous to that involved
in the manual transport of loads,
the competent authority may give
consideration to the application to
such work of such provisions of this
Recommendation as may be appropriate.

29. Each Member shonld, by laws
or regulations or any other method
consistent with national practice and
conditions and in consultation with
the most representative organisations
of employers and workers concerned,
take such steps as may be necessary
to give effect to the provisions of this
Recommendation.

30. Members may permit exceptions
to the application of particnlar
provisions of this Recommendation,
after consultation with the national
inspection service and with the most
representative organisations of employers
and workers concerned,
where the circumstances of the work
or the nature of the loads require
such exceptions; for every exception
or category of exceptions the limits
of the derogation should be specified.

31. Each Member should, in accordance
with national practice, specify
the person or persons on whom
the obligation of compliance with the
provisions of this Recommendation
rests as well as the authority responsible
for the supervision of the
.application of these provisions.

a) fastställa eventuellt samband
mellan yrkessjukdomar och andra
hälsorubbningar samt sådana transporter; b)

minska hälso- och säkerhetsrisken
för arbetstagare som användes
till sådana transporter.

28. Om vid godstransport sådana
metoder som dragning eller skjutning
till övervägande del kommer till
användning, vilka metoder förorsakar
en med transport för hand av
börda likartad ansträngning, bör vederbörande
myndighet överväga att
på sådant arbete tillämpa de delar av
denna rekommendation som kan befinnas
lämpliga.

29. Varje medlem bör genom lagstiftning
eller annat med praxis eller
nationella förhållanden förenligt sätt
och i samråd med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
vidtaga sådana
åtgärder som kan vara erforderliga
för att genomföra bestämmelserna i
denna rekommendation.

30. Medlem äger efter samråd med
den nationella arbetarskyddsmyndigheten
och med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
medge undantag
från tillämpningen av speciella bestämmelser
i denna rekommendation,
om arbetsförhållandena eller arbetets
natur påkallar sådana undantag;
i fråga om varje undantag eller kategori
av undantag bör gränserna för
avvikelsen anges.

31. Varje medlem bör i enlighet
med nationell praxis ange vilken
person eller vilka personer som skall
tillse att bestämmelserna i denna rekommendation
efterlevs, ävensom
vilken myndighet som har att svara
för att tillämpningen av rekommendationen
övervakas.

46

Kimgl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 129) concerning Communications
between Management and Workers
within the Undertaking

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-first Session on 7
June 1967, and

Noting the terms of the Co-operation
åt the Level of the Undertaking
Recommendation, 1952, and

Considering that additional standards
are called for, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
Communications within the undertaking,
which is included in the fifth
item on the agenda of the session,
and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-eightli day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-seven the following
Recommendation, which may be
cited as the Communications within
the Undertaking Recommendation,
1967:

I. General Considerations

1. Each Member should take appropriate
action to bring the provisions
of this Recommendation to the
attention of persons, organisations
and authorities who may be concerned
with the establishment and

Bilaga 3
(Översättning)

Rekommendation (nr 129) om information
och samråd inom företaget

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni
1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i rekommendationen
om samråd och
samverkan mellan arbetsgivare och
arbetstagare på företagsplanet
(1952),

som finner det önskvärt att komplettera
bestämmelserna i nämnda
instrument,

och beslutat antaga vissa förslag
om information och samråd inom
företaget, vilken fråga inbegripes i
den femte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde
dagen i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
om information och samråd inom
företaget, 1967.

I. Allmänna synpunkter

1. Varje medlem bör vidtaga lämpliga
åtgärder för att bringa bestämmelserna
i denna rekommendation
till de personers, organisationers och
myndigheters kännedom som kan ha
intresse för utformningen och till -

47

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

application of policies concerning
Communications between management
and workers within undertakings.

2. (1) Employers and their organisations
as well as workers and
their organisations should, in their
common interest, recognise the importance
of a climate of mutual
understanding and confidence within
undertakings that is favourable both
to the efficiency of the undertaking
and to the aspirations of the workers.

(2) Tliis climate should be promoted
by the rapid dissemination
and exchange of information, as
complete and objective as possible,
relating to the various aspects of the
life of the undertaking and to the
social conditions of the workers.

(3) With a view to the development
of such a climate management
should, after consultation with workers’
representatives, adopt appropriate
measures to apply an effective
policy of communication with the
workers and their representatives.

3. An effective policy of communication
should ensure that information
is given and that consultation
takes place between the parties concerned
before decisions on matters of
major interest are taken by management,
in so far as disclosure of the
information will not cause damage
to either party.

4. The communication inethods
should in no way derogate from
freedom of association; they should
in no way cause prejudice to freely
chosen workers’ representatives or
to their organisations or curtail the
functions of bodies representative
of the workers in conformity with
national law and practice.

5. Employers’ and workers’ organisations
should have mutual consultations
and exchanges of views in
order to examine the measures to be

lämpningen av riktlinjer för information
och samråd inom företaget.

2. 1) Arbetsgivarna och deras organisationer
bör i lika mån som
arbetstagarna och deras organisationer
i sitt gemensamma intresse erkänna
betydelsen av att inom företagen
utvecklas en anda av inbördes
förståelse och ömsesidigt förtroende
till båtnad för såväl företagets effektivitet
som arbetstagarnas strävanden.

2) Denna anda bör främjas genom
snabb spridning och utväxling
av så fullständig och så objektiv information
som möjligt med avseende
på olika sidor av verksamheten
inom företaget samt arbetstagarnas
sociala villkor.

3) I syfte att utveckla en sådan
anda bör företagsledningen efter
samråd med representanter för arbetstagarna
vidtaga lämpliga åtgärder
för att tillämpa effektiva riktlinjer
för information och samråd med
arbetstagarna och deras representanter.

3. Effektiva riktlinjer för information
och samråd bör skapa garantier
för att informationer lämnas och
för att samråd mellan berörda parter
kommer till stånd, innan företagsledningen
fattar beslut i frågor av
större intresse, i den mån ett meddelande
av informationer icke vållar
någondera parten skada.

4. Metoderna för information och
samråd bör inte på något sätt inkräkta
på föreningsfriheten; de bör inte
under några förhållanden menligt
inverka på arbetstagarnas fritt valda
representanters och deras fackliga
organisationers ställning eller begränsa
de organs funktioner som enligt
nationell lagstiftning och praxis
representerar arbetstagarna.

5. Arbetsgivarnas och arbetstagarnas
organisationer bör samråda och
utbyta åsikter om de åtgärder som
bör vidtagas i syfte att uppmuntra

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

taken with a view to encouraging and
promoting the acceptance of Communications
policies and their effective
.application.

6. Steps should be taken to train
those concerned in the use of communication
methods and to make
them, as far as possible, conversant
with all the subjects in respect of
which communication should take
place.

7. In the establishment and application
of a Communications policy,
management, employers’ and workers’
organisations, bodies representative
of the workers and, where appropriate
under national conditions,
public authorities should be guided
by the provisions of Part II below.

II. Elements for a Communications
Policy ivithin the Undertaking

8. Any Communications policy
should be adapted to the nature of
the undertaking concerned, account
being taken of its size and of the
composition and interests of the
work for ce.

9. With a view to fulfilling its
purpose, any Communications system
within the undertaking should be
designed to ensure genuine and regular
two-way communication—

(a) between representatives of
management (head of the undertaking,
department chief, foreman, etc.)
and the workers; and

(b) between the head of the
undertaking, the director of personnel
or any otlier representative of
top management and trade union
representatives or such other persons
as may, under national law or
practice, or under collective agreements,
have the task of representing
the interests of the workers åt the
level of the undertaking.

10. Where the management desires
to transmit information through

och främja ett godtagande och en
effektiv tillämpning av riktlinjer för
information och samråd.

6. Åtgärder bör vidtagas för att
lära vederbörande att utnyttja metoderna
för information och samråd
samt så långt möjligt göra dem förtrogna
med alla ämnen som bör bli
föremål för information och samråd.

7. Vid utformningen och tillämpningen
av riktlinjer för information
och samråd bör företagsledningen,
arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer,
organ som representerar
arbetstagarna och, där så är
lämpligt med hänsyn till nationella
förhållanden, de offentliga myndigheterna
låta sig vägledas av bestämmelserna
i del II nedan.

II. Riktlinjer för information och
samråd inom företaget

8. Riktlinjer för information och
samråd bör vara anpassade efter
vederbörande företags natur, varvid
dess storlek samt personalens sammansättning
och intressen bör beaktas.

9. För alt kunna fylla sitt ändamål
bör varje system för information
och samråd inom företaget vara så
titformat att det garanterar effektiv
och regelbunden ömsesidig information a)

mellan representanter för företagsledningen
(chef, avdelningschef,
förman etc.) och arbetstagarna; samt

b) mellan företagets chef, personalchefen
eller annan representant
för företagets högsta ledning samt
representanter för fackföreningarna
eller andra personer, som i enlighet
med nationell lagstiftning eller praxis
eller enligt kollektivavtal har till
uppgift att företräda arbetstagarnas
intressen på företagsplanet.

10. När företagsledningen önskar
lämna information genom förmed -

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

workers’ representatives, the latter,
it they agree to do so, should be
given the means to communicate
such information rapidly and completely
to the workers concerned.

It. Management should, in choosing
the channel or channels of communication
which it considers appropriate
for the type of information to
be transmitted, take due account of
the difference in the nature of the
functions of supervisors and workers’
representatives so as not to
weaken their respective positions.

12. The selection of the appropriate
medium of communication,
and its timing, should be on the
hasis of the circumstances of each
particular situation, account being
taken of national practice.

13. Media of communication may
include—

(a) meetings for the purpose of
exchanging views and information;

(b) media aimed åt given groups
of workers, such as supervisors’
bulletins and personnel policy manuals; (c)

mass media such as house
journals and magazines; news-letters
and information and induction leaflets;
notice-boards; annual or financial
reports presented in a form
understandable to all the workers;
employee letters; exhibitions; plant
visits; films; filmstrips and slides;
radio and television;

(d) media aimed åt permitting
workers to submit suggestions and
to express their ideas on questions
relating to the operation of the undertaking.

14. The information to be communicated
and its presentation
should be determined with a view
to mutual understanding in regard
to the problems posed by the complexity
of the undertaking’s activities.

ling av arbetstagarnas representanter,
och dessa samtycker därtill, bör
de beredas möjlighet att snabbt och
fullständigt förmedla sådan information
till berörda arbetstagare.

11. Vid valet av den kommunikationsväg
som må anses lämplig för
den typ av information som skall
lämnas bör företagsledningen taga
vederbörlig hänsyn till arbctsledarnas
och arbetstagarrepresentanternas
olikartade funktioner, så att ingenderas
ställning försvagas.

12. Valet av lämpligt kommunikationsmedium
och av tidpunkten
för dess användning bör ske med utgångspunkt
från förhållandena i varje
särskilt fall med beaktande av
nationell praxis.

13. Bland koinmunikationsmedia
må nämnas:

a) möten för utbyte av åsikter
och informationer;

b) media som vänder sig till bestämda
grupper av arbetstagare, såsom
bulletiner till arbetsledare och
handböcker i personalpolitik;

c) massmedia såsom företagstidningar
och tidskrifter, nyhetsbulletiner
samt informations- och introduktionsbroschyrer;
anslagstavlor; årsberättelser
eller balansräkningar som
framlägges i en för alla arbetstagare
begriplig form; skrivelser till personalen;
utställningar; visningar av
företaget; filmer; bildband och diapositiv;
radio och television;

d) media som syftar till att ge
arbetstagarna tillfälle att framlägga
förslag och ge uttryck åt sina åsikter
i frågor som rör företagets verksamhet.

14. Arten av den information som
skall lämnas och sättet att presentera
den bör bestämmas av en strävan
till ömsesidig förståelse för de problem
som skapas av den invecklade
beskaffenheten av företagets verksamhet.

15. 1) Den information som skall
utgå från företagsledningen bör allt

15. (1) The information to be
given by management should, ac4—Bihang
till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 39

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

count being taken of its nature, be
addressed either to the workers’ representatives
or to the workers and
should, as far as possible, include
all matters of interest to the workers
relating to the operation and future
prospects of the undertaking and to
the present and future situation of
the workers, in so far as disclosure
of the information will not cause
damage to the parties.

(2) In particular, management
should give information regarding—

(a) general conditions of employment,
including engagement, transfer
and termination of employment;

(b) job descriptions and the place
of particular jobs within the structure
of the undertaking;

(c) possibilities of training and
prospects of advancement within the
undertaking;

(d) general w7orking conditions;

(e) occupational safety and health
regulations and instructions for the
prevention of accidents and occupational
diseases;

(f) procedures for the examination
of grievances as well as the
rules and practices governing their
operation and the conditions for
having recourse to them;

(g) personnel welfare services
(medical care, health, canteens,
housing, leisure, savings and banking
facilities, etc.);

. (h) social security or social assistance
schemes in the undertaking;

(i) the regulations of national
social security schemes to which the
workers are subject by virtue of
their employment in the undertaking; (j)

the general situation of the
undertaking and prospects or plans
for its future development;

(k) the explanation of decisions
which are likely to affect directly or
indirectly the situation of workers
in the undertaking;

(l) methods of consultation and

efter sin art riktas antingen till arbetstagarnas
representanter eller till
arbetstagarna och bör så vitt möjligt
innefatta allt som kan vara av intresse
för personalen när det gäller företagets
verksamhet och framtidsutsikter
samt arbetstagarnas aktuella
och framtida ställning, i den mån
meddelande av sådan information
inte vållar någondera parten skada.

2) Företagsledningen bör särskilt
lämna information beträffande:

a) allmänna anställningsvillkor,
inberäknat rekrytering, förflyttning
samt upphörande av anställningsavtal
;

b) beskrivning av arbetsuppgifterna
i olika befattningar och av dessas
plats inom företaget;

c) utbildningsmöjligheter och befordringsutsikter
inom företaget;

d) allmänna arbetsvillkor;

e) säkerhets- och hälsovårdsföreskrifter
samt anvisningar till förebyggande
av olycksfall och yrkessj
ukdomar;

f) förfarande vid behandling av
klagomål samt regler och praxis för
dess tillämpning ävensom villkoren
för dess anlitande;

g) välfärdsanordningar för personalen
(läkarvård, hälsovård, bespisning,
bostäder, fritidsverksamhet,
sparande och bankväsen in. m.);

h) system för social trygghet eller
socialhjälp inom företaget;

i) bestämmelser rörande statliga
system för social trygghet, till vilka
arbetstagarna är anslutna på grund
av sin anställning inom företaget;

j) företagets allmänna läge, utsikter
eller planer för dess fortsatta utveckling; k)

förklaring av beslut som kan
förväntas direkt eller indirekt påverka
personalens ställning inom företaget; l)

metoder för samråd, diskussion

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

discussion and of co-operation between
management and its representatives
on the one hand and the
workers and their representatives on
the other.

(3) In the case of a qnestion which
has been the subject of negotiations
between the employer and the
workers or their representatives in
the undertaking or of a collective
agreement concluded åt a level beyond
that of the undertaking, the
information should make express
reference thereto.

och samverkan mellan å ena sidan
företagsledningen och dess representanter
och å andra sidan arbetstagarna
och deras representanter.

3) När det gäller frågor, som varit
föremål för förhandlingar mellan arbetsgivaren
och arbetstagarna eller
deras representanter inom företaget
eller som reglerats i ett kollektivavtal,
vilket slutits ovanför företagets
nivå, bör informationen innehålla en
uttrycklig hänvisning därtill.

52

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 130) concerning the
Examination of Grievancea within the Undertaking
with a View to Their Settlement

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
inet in its Fifty-first Session on 7
June 1967, and

Noting the terins of existing international
labour Recominendations
dealing with various aspects of labour-manageinent
relations, and in
particular the Collective Agreements
Recommendation, 1951, the Voluntary
Conciliation and Arbitration Recommendation,
1951, the Co-operation
åt the Level of the Undertaking
Recommendation, 1952, and the Termination
of Employment Recommendation,
1963, and

Considering that additional standards
are called for, and

Noting the terms of the Communications
within the Undertaking
Recommendation, 1967, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the examination of grievances within
the undertaking, which is included
in the fifth item on the agenda of
the session, and

Having deter mined that these proposals
shall take the form of a Recommendation,

adopts this twenty-ninth day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-seven the following
Recommendation, which may be

Bilaga 4

(Översättning)

Rekommendation (nr 130) om prövning och
avgörande av klagomål inom företaget

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni
1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

som beaktar bestämmelserna i existerande
internationella arbetsrekommendationer
rörande olika aspekter
på förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, särskilt rekommendationen
angående kollektivavtal
(1951), rekommendationen
angående frivillig förlikning och skiljedom
(1951), rekommendationen
angående samråd och samverkan
mellan arbetsgivare och arbetstagare
på företagsplanet (1952) och rekommendationen
angående uppsägning
av anställningsavtal (1963),

som finner det önskvärt att komplettera
bestämmelserna i nämnda
instrument,

som beaktar bestämmelserna i rekommendationen
om information
och samråd inom företaget (1967),
och

som beslutat antaga vissa förslag
om prövning av klagomål inom företaget,
vilken fråga inbegripes i den
femte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugonionde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

cited as the Examination of Grievances
Recommendation, 1967:

I. Metliods of Implementation

1. Effect may be given to this Recommendation
through national Jaws
or regulations, collective agreements,
works rules, or arbitration
awards, or in snch other manner
consistent with national practice as
inay be appropriate under national
conditions.

II. General Prineiples

2. Any worker who, acting individnally
or jointly with other workers,
considers that he has grounds for a
grievance should have the right—

(a) to subinit such grievance withont
suffering any prejudice whatsoever
as a result; and

(b) to have such grievance examined
pursuant to an appropriate
procedure.

3. The grounds for a grievance
may be any measure or situation
which concerns the relations between
employer and worker or which affects
or may affect the conditions
of employment of one or several
workers in the undertaking when
that measure or situation appears
contrary to provisions of an applicable
collective agreement or of an
individual contract of employment,
to works rules, to laws or regulations
or to the custom or usage of the
occupation, branch of economic activity
or country, regard being had
to prineiples of good faith.

4. (1) The provisions of this Recommendation
are not applicable to
collective claims aimed åt the modification
of terms and conditions of
employment.

(2) The determination of the distinetion
between cases in which a
complaint submitted by one or more

om prövning av klagomål, 1967.

I. Tilläinpningsmetoder

1. Denna rekommendation må
hringas i tillämpning genom nationell
lagstiftning, kollektivavtal, interna
reglementen och föreskrifter inom
företagen eller skilj edomsutslag eller
på annat sätt som är förenligt med
nationell praxis och som må anses
lämpligt med beaktande av förhållandena
i varje enskilt land.

II. Allmänna prineiper

2. Varje arbetstagare som anser
sig ha anledning anföra klagomål
bör, vare sig han handlar individuellt
eller tillsammans med andra arbetstagare,
ha rätt

a) att anföra sådant klagomål
utan alt för den skull utsättas för
några som helst repressalier; och

b) att få detta klagomål prövat i
enlighet med ett lämpligt förfarande.

3. Klagomålet kan ha sin grund i
varje åtgärd eller situation som avser
förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare eller som berör eller
kan beröra anställningsvillkoren
för en eller flera arbetstagare inom
företaget, när denna åtgärd eller situation
synes strida mot bestämmelser
i gällande kollektivavtal eller i
ett individuellt anställningsavtal,
mot interna reglementen och föreskrifter
inom företagen, mot lagstiftningen
eller mot sedvänja eller
bruk inom vederbörande yrke, näringsgren
eller land med beaktande
av principerna om god sed.

4. 1) Bestämmelserna i denna rekommendation
äger inte tillämpning
på kollektiva krav, som syftar till en
förändring i anställningsvillkoren.

2) Det skall ankomma på nationell
lagstiftning eller praxis att fastställa
gränsdragningen mellan å ena

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

workers is a grievance to be examined
under the procedures provided for in
this Recommendation and cases in
which a complaint is a general claim
to be dealt with by means of collective
bargaining or under some other
procedure for settlement of dispules
is a matter for national law or praclice.

5. When procedures for the examination
of grievances are established
through collective agreements,
the parties to such an agreement
should be encouraged to include
therein a provision to the effect that,
during the period of its validity, they
undertake to promote settlement of
grievances under the procedures
provided and to abstain from any
action which might impede the effective
functioning of these procedures.

6. Workers’ organisations or the
representatives of the workers in the
undertaking should be associated,
with equal rights and responsibilities,
with the employers or their organisations,
preferably by way of agreement,
in the establishment and implementation
of grievance procedures
within the undertaking, in conformity
with national law or practice.

7. (1) With a view to minimising
the number of grievances, the greatest
attention should be given to the
establishment and proper functioning
of a sound personnel policy,
which should take into account and
respect the rights and interests of
the workers.

(2) In order to achieve such a
policy and to solve social questions
affecting the workers within the undertaking,
management should, before
taking a decision, co-operate
with the workers’ representatives.

8. As far as possible, grievances
should be settled within the undertaking
itself according to effective
procedures -.which are adapted to the

sidan sådana fall då ett klagomål
som framföres av en eller flera arbetstagare
är av beskaffenhet att
böra behandlas i enlighet med det
förfarande som avses i denna rekommendation
och å andra sidan
sådana fall då ett klagomål utgör
ett allmänt krav, som bör behandlas
genom kollektiva förhandlingar eller
någon annan procedur för biläggande
av tvister.

5. När ett förfarande för prövning
av klagomål fastställts genom kollektivavtal,
bör parterna i ett sådant
avtal rekommenderas att däri införa
en bestämmelse, enligt vilken de förbinder
sig att under avtalets giltighetstid
främja avgörandet av klagomål
inom ramen för ett sådant förfarande
och att avhålla sig från varje
åtgärd som skulle kunna försvåra
en effektiv tillämpning av detta förfarande.

6. Arbetstagarnas organisationer
eller representanter för arbetstagarna
inom företaget bör, på lika vilikor
i fråga om rättigheter och skyldigheter,
tillsammans med arbetsgivarna
och deras organisationer, helst på
grund av avtal, deltaga i utformningen
och tillämpningen av klagomålsförfaranden
inom företaget i enlighet
med nationell lagstiftning eller
praxis.

7. 1) I syfte att i görligaste mån
minska antalet klagomål bör den
största omsorg ägnas åt utformningen
och den effektiva tillämpningen
av en sund personalpolitik, vilken
bör taga hänsyn till och respektera
arbetstagarnas rättigheter och intressen.

2) För att uppnå en sådan politik
och lösa sociala frågor som berör
arbetstagarna inom företaget bör företagsledningen,
innan beslut fattas,
samverka med arbetstagarnas representanter.

8. Så vitt möjligt bör klagomål avgöras
inom själva företaget i enlighet
med ett effektivt förfarande som
är anpassat till förhållandena i veder -

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

conditions of the country, branch
of economic activity and undertaking
concerned and which give the
parties concerned every assurance
of objectivity.

9. None of the provisions of this
Recommendation should result in
limiting the right of a worker to apply
directly to the competent labour
authority or to a labour court or
other judicial authority in respect of
a grievance, where such right is recognised
under national laws or regulations.

III. Procedurcs withln the Undertaking

10. (1) As a general rule an attempt
should initially be made to
settle grievances directly between the
worker affected, whether assisted or
not, and his immediate supervisor.

(2) Where such attempt åt settlement
has failed or where the grievance
is of such a nature that a
direct discussion between the worker
affected and his immediate supervisor
would be inappropriate, the
w:orker should be entitled to have
his case considered åt one or more
higher steps, depending on the nature
of the grievance and on the
structure and size of the undertaking.

11. Grievance procedures should
be so formulated and applied that
there is a real possibility of achieving
åt each step provided for by the
procedure a settlement of the case
freely accepted by the worker and
the employer.

12. Grievance procedures should
be as unc.omplicated and as rapid as
possible, and appropriate time limits
may be prescribed if necessary for
this purpose; formality in the application
of these procedures should be
kept to a minimum.

13. (1) The worker concerned
should have the right to participate

börande land, näringsgren och företag
och som ger berörda parter alla
garantier för objektivitet.

9. Vad i denna rekommendation
stadgas bör icke leda till en begränsning
i en arbetstagares rätt att få sitt
klagomål prövat direkt hos vederbörande
arbetsmyndighet eller arbetsdomstol
eller annan judiciell
myndighet, om enligt den nationella
lagstiftningen sådan rätt tilkommer
honom.

III. Förfaranden inom företaget

10. 1) I regel bör först ett försök
göras att avgöra klagomålet direkt
mellan vederbörande arbetstagare,
med eller utan biträde, och dennes
arbetsledare inom företaget.

2) Har ett sådant försök till avgörande
misslyckats eller är klagomålet
av sådan art att en direkt diskussion
mellan vederbörande arbetstagare
och hans arbetsledare icke
skulle vara lämplig, bör arbetstagaren
ha rätt att få sin sak prövad i en
eller flera högre instanser, beroende
på klagomålets art samt företagets
struktur och storlek.

11. Klagomålsförfarandet bör utformas
och tillämpas på sådant sätt
att det finns en verklig möjlighet
att i varje instans, som förutses i
förfarandet, uppnå ett avgörande
av saken, vilket kan frivilligt godtagas
av arbetstagaren och arbetsgivaren.

12. Klagomålsförfarandet bör vara
så enkelt och snabbt som möjligt,
och i detta syfte må tidsgränser kunna
fastställas om så erfordras; formalism
i förfarandet bör inskränkas
till ett minimum.

13. 1) Vederbörande arbetstagare
bör äga rätt att själv deltaga i klago -

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

directly in the grievance procedure
and to be assisted or represented during
the examination of his grievance
by a representative of a workers’
organisation, by a representative of
the workers in the undertaking, or
by any other person of bis own
choosing, in conformity with national
law or practice.

(2) The employer should have the
right to be assisted or represented
by an employers’ organisation.

(3) Any person employed in the
same undertaking who assists or
represents the worker during the
examination of his grievance should,
on condition tliat lie acts in conformity
with the grievance procedure,
enjoy the same protection as that
enjoyed by the worker under Paragraph
2, clause (a), of this Recommendation.

14. The worker concerned, or his
representative if the latter is employed
in the same undertaking,
should be allowed sufficient time to
participate in the procedure for the
examination of the grievance and
should not suffer any loss of remuneration
because of his absence
from work as a result of such participation,
account being taken of any
rules and practices, including safeguards
against abuses, which might
be provided for by legislation, collective
agreements or other appropriate
ineans.

15. If the parties consider it necessary,
minutes of the proceedings
may be drawn up in mutual agreement
and be available to the parties.

16. (1) Appropriate measures
should be taken to ensure that grievance
procedures, as well as the rules
and practices governing their operation
and the conditions for having
recourse to them, are brought to the
knowledge of the workers.

(2 ) Any worker who has submitted
a grievance should be kept informed
of the steps being taken

målsförfarandet och att under prövningen
av klagomålet biträdas eller
företrädas av ett ombud för en arbetstagarorganisation,
av ett ombud
för arbetstagarna inom företaget eller
av annat ombud efter eget fritt
val i enlighet med nationell lagstiftning
eller praxis.

2) Arbetsgivaren bör äga rätt att
biträdas eller företrädas av en arbetsgivarorganisation.

3) Varje i samma företag anställd
person, som biträder eller representerar
arbetstagaren vid prövningen
av dennes klagomål bör, under förutsättning
att han handlar i enlighet
med klagomålsförfarandet, åtnjuta
samma skydd som tillkommer arbetstagaren
enligt mom. 2 a) i denna
rekommendation.

14. Vederbörande arbetstagare eller
hans representant bör, om den
sistnämnde är anställd i samma företag,
åtnjuta erforderlig ledighet
för att kunna deltaga i prövningen av
klagomålen och bör inte åsamkas
någon inkomstförlust på grund av
frånvaro från arbetet till följd av
sådant deltagande, varvid hänsyn
bör tagas till regler och praxis —
däri inbegripet garantier mot missbruk
— som kan ha fastställts i
lagstiftning eller kollektivavtal eller
genom andra lämpliga metoder.

15. Om parterna finner det erforderligt,
kan protokoll över förhandlingarna
upprättas i samförstånd
dem emellan och ställas till parternas
förfogande.

16. 1) Lämpliga åtgärder bör vidtagas
för att tillse att såväl klagomålsförfarandet
som de regler och
den praxis som reglerar detta ävensom
villkoren för dess anlitande
bringas till arbetstagarnas kännedom.

2) Varje arbetagare som har anfört
ett klagomål bör hållas underlättad
om ärendets gång och om de

57

Kungl. Ma j:ts proposition nr 39 år 1968

under the procedure and of the
action taken on his grievance.

IV. Adjustmcnt of Unsettled Grievanees

17. Where all efforts to settlc the
grievance within the undertaking
have failed, there should be a possihility,
account being taken of the
nature of the grievance, for final
settleinent of such grievance through
one or more of the following procedures: (a)

procedures provided for by
collective agreement, such as joint
examination of the case by the employers’
and workers’ organisations
concerned or voluntary arbitration
by a person or persons designated
xvith the agreement of the employer
and worker concerned or their respective
organisations;

(b) conciliation or arbitration by
the competent public authorities;

(c) recourse to a labour court or
other judicial authority;

(d) a ny other procedure which
may be appropriate under national
conditions.

18. (1) The worker should be allowed
the time off necessary to take
part in the procedures referred to in
Paragraph 17 of this Recommendation.

(2) Recourse by the worker to
any of the procedures provided for in
Paragraph 17 should not involve for
him any loss of remuneration when
his grievance is proved justified in
the course of these procedures. Every
eftort should be made, where possible,
for the operation of these procedures
outside the working hours
of the workers concerned.

åtgärder som vidtages med anledning
av hans klagomål.

IV. Reglering av oavgjorda klagomål

17. Om alla ansträngningar att avgöra
klagomålet inom företaget misslyckats,
bör det finnas möjlighet att
under hänsynstagande till klagomålets
karaktär slutligt avgöra detsamma
genom ett eller flera av följande
förfaranden:

a) i kollektivavtal reglerade förfaranden,
t. ex. gemensam prövning.
av fallet av berörda arbetsgivar- och
arbetstagarorganisationer eller frivillig
skiljedom meddelad av en eller
flera personer, som utsetts med samtycke
av vederbörande arbetsgivare
och arbetstagare eller deras respektive
organisationer;

b) förlikning eller skiljedom meddelad
av vederbörande offentliga
myndigheter;

c) hänvändelse till arbetsdomstol
eller annan judiciell myndighet;

d) varje annat förfarande som må
befinnas lämpligt med hänsyn till
landets förhållanden.

18. 1) Arbetstagaren bör beredas
erforderlig ledighet för att kunna
deltaga i de förfaranden som anges i
mom. 17 av denna rekommendation.

2) Anlitar arbetstagaren något av
de förfaranden som anges i mom.
17, bör han icke åsamkas någon inkomstförlust,
om hans klagomål vid
prövningen befinnes vara berättigat.
Varje ansträngning bör göras att om
möjligt förlägga dessa förfaranden
till en tidpunkt utanför vederbörande
arbetstagares arbetstid.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Bilaga 5
(Översättning)

Convention (No. 128) concerning Invalidity,
Old-Age and Survivors’ Benefits

The General Conference of the International
Labonr Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-first Session on 7
Jnne 1967, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the revision of the Old-Age Insurance
(Industry, etc.) Convention, 1933,
the Old-Age Insurance (Agriculture)
Convention 1933, the Invalidity Insurance
(Industry, etc.) Convention,
1933, the Invalidity Insurance (Agriculture)
Convention, 1933, the Survivors’
Insurance (Industry, etc.)
Convention, 1933, and the Survivors’
Insurance (Agriculture) Convention,
1933, which is the fourtli item on
the agenda of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of an International
Convention,

adopts this twenty-ninth day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-seven the following
Convention, which may be cited
as the Invalidity, Old-Age and Survivors’
Benefits Convention, 1967:

Part 1. General Provisions
Article 1

In this Convention—

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as
well as laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

Konvention (nr 128) om invaliditets-, åldersoch
efterlevandeförmåner

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 7 juni
1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
rörande revision av de ar 1933 antagna
konventionerna angående ålderdomsförsäkring
(industri m. m.),
angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),
angående invaliditetsförsäkring
(industri m. m.), angående invaliditetsförsäkring
(jordbruk), angående
efterlevandeförsäkring (industri
in. m.) samt angående efterlevandeförsäkring
(jordbruk), vilken
fråga utgör den fjärde punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugonionde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande konvention, som
må benämnas konvention om invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner,
1967.

Del 1. Allmänna bestämmelser
Artikel 1

I denna konvention skall

a) med uttrycket »lagstiftning»
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) med uttrycket »föreskrivet»
förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;

59

Kungi. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(c) the term “industrial under taking”

includes all undertakings in
the following branches of economic
activity: mining and quarrying;

manufacturing; construction; electricity,
gas, water and sanitary services;
and transport, storage and communication; (d)

the term “residence” means
ordinary residence in the territory of
the Member, and the term “resident”
means a person ordinarily resident
in the territory of the Member;

(e) the term “dependent” refers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed
cases;

(f) the term “wife” means a wife
who is dependent on her husband;

(g) the term “widow” means a
woman who was dependent on her
husband åt the time of his death;

(h) the term “child” covers—

(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, whichever
is the higher; and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in
clause (i) of this subparagraph and
who is an apprentice or student or
lias a chronic illness or infirmity
disabling him for any gainful activily,
under prescribed conditions:
Provided that this requirement shall
be deemed to be met where national
legislation defines the term so as to
cover any child under an age appreciably
higher than that specified in
clause (i) of this subparagraph;

(i) the term “qualifying period”
means a period of contribution, or a
period of employment, or a period
of residence, or any combination
thereof, as may be prescribed;

(j) the terms “contributory beneiits”
and “non-contributory benefits”
mean respectively benefits the grant

c) uttrycket »industriföretag» omfatta
alla företag inom följande grenar
av näringslivet: gruvor och stenbrott,
tillverkningsindustrier, byggnads-
och anläggningsverksamhet,
elektricitets-, gas- och vattenverk
samt anordningar för sanitära ändamål
ävensom transportverksamhet,
lagring och kommunikationer;

d) med uttrycket »bosättning»
förstås stadigvarande bosättning
inom medlemsstatens territorium och
med uttrycket »i landet bosatt» envar,
som är stadigvarande bosatt
inom medlemsstatens territorium;

e) med uttrycket »beroende» förstås
ett tillstånd av beroende som
förutsätts föreligga i föreskrivna
fall;

f) med uttrycket »hustru» förstås
hustru som är beroende av sin make; g)

med uttrycket »änka» förstås
kvinna som vid tidpunkten för makens
död var beroende av honom;

h) uttrycket »barn» omfatta —

i) barn under den ålder då skolplikten
upphör eller barn under 15
år, varvid den högre av dessa åldersgränser
skall gälla;

ii) barn under en föreskriven
högre ålder än den i föregående
stycke angivna och som är lärling
eller studerande eller lider av kronisk
sjukdom eller invaliditet, som
gör honom oförmögen till förvärvsarbete,
allt under föreskrivna villkor,
om icke den nationella lagstiftningen
definierar uttrycket såsom
innefattande varje barn under en ålder,
som är avsevärt högre än den i
föregående stycke angivna;

i) med uttrycket »kvalifikationsperiod»
förstås en period av fullgjorda
avgiftsbetalningar eller av ärbetsanställning
eller en bosättningsperiod
eller dylika perioder i förening,
alltefter vad därom må föreskrivas;

j) med uttrycken »av avgifter beroende
förmåner» respektive »av avgifter
icke beroende förmåner» för -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

of which depends or does not depend
on direct financial participation by
the persons protected or their employer
or on a qualifying period of
occnpational activity.

Article 2

1. Each Member for which this
Convention is in force shall comply
with—

(a) Part I;

(b) åt least one of Parts II, III
and IV;

(c) the relevant provisions of
Parts V and VI; and

(d) Part VII.

2. Each Member shall specify in
its ratification in respect of which
of Parts II to IV it accepts the obligations
of the Convention.

Artide 3

1. Each Member which has ratified
this Convention may subsequently
notify the Director-General of
the International Labour Office that
it accepts the obligations of the Convention
in respect of one or more of
Parts II to IV not already specified
in its ratification.

2. The undertakings referred to in
paragraph 1 of this Article shall be
deemed to be an integral part of the
ratification and to have the torce of
ratification as from the date of notification.

Artide 4

1. A Member whose economy is
insufficiently developed may avail
it sel f, by a declaration accompanying
its ratification, of the temporary
exceptions provided for in the following
Artides: Article 9, paragraph 2;
Article 13, paragraph 2; Article 16,
paragraph 2; and Article 22, paragraph
2. A ny sncli declaration shall
state the reason för snch exceptions.

stås förmåner, vilkas utgivande är
beroende eller icke är beroende av direkt
ekonomiskt deltagande från de
skyddade personernas eller deras arbetsgivares
sida eller av fullgörandet
av en viss kvalifikationsperiod i förvärvsarbete.

Artikel 2

1. Varje medlem för vilken denna
konvention är i kraft skall tillämpa

a) del I;

b) minst en av delarna II, III och
IV;

c) häremot svarande bestämmelser
i delarna V och VI; samt

d) del VII.

2. Varje medlem skall i sin ratifikationshandling
ange de av delarna
II—IV av denna konvention beträffande
vilka medlemmen godtager
de ur konventionen härrörande
förpliktelserna.

Artikel 3

1. Varje medlem, som ratificerat
denna konvention, äger därefter underrätta
Internationella arbetsbyråns
generaldirektör om att medlemmen
godtager de ur konventionen härrörande
förpliktelserna med avseende
på en eller flera av delarna II—IV,
vilka icke redan angivits i dess ratifikationshandling.

2. I mom. 1 av förevarande artikel
omnämnda åtaganden skall anses ingå
i medlemsstatens ratifikation och
de skall från och med dagen för
underrättelsen medföra samma rättsverkningar
som den ursprungliga
ratifikationen.

Artikel 4

1. Medlem vars ekonomi är otillräckligt
utvecklad kan genom en vid
sin ratifikationshandling fogad förklaring
begagna sig av de temporära
undantag, som finns angivna i följande
artiklar, nämligen artikel 9
mom. 2; artikel 13 mom. 2; artikel
16 mom. 2 och artikel 22 mom. 2. I
varje förklaring skall skälen till sådana
undantag anges.

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

2. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall include in its reports
upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation a statement
in respect of each exception
of which it avails itself—

(a) tliat its reason for doing so
subsists; or

(b) that it renounces its right to
avail itself of the exception in question
as from a stated date.

3. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall increase the number
of employees protected as circumstances
permit.

Article 5

Where, for the purpose of compliance
with any of the Parts II to IV
of this Convention which are to be
oovered by its ratification, a Member
is required to protect prescribed clas;ses
of persons constituting not less
than a specified percentage of employees
or of the whole economically
active population, the Member shall
satisfy itself, before undertaking to
comply with any such Part, that the
relevant percentage is attaincd.

Article 6

For the purpose of compliance
with Parts II, III or IV of this Convention,
a Member may take account
of protection effected by means of
insurance which, although not made
compulsory by its legislation for the
persons to be protected—

(a) is supervised by the public
authorities or administered, in accordance
with prescribed standards,
by joint operation of employers and
workers;

(b) covers a substantial part of
the persons whose earnings do not
exceed those of the skilled manual
,malc employee; and

(c) complies, in conjunction writh

2. Medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel skall
i sina rapporter rörande tillämpningen
av denna konvention enligt artikel
22 av Internationella arbetsorganisationens
stadga beträffande
varje undantag, varav medlemmen
begagnar sig, ge till känna:

a) att skälen härför alltjämt föreligger;
eller

b) att medlemmen avstår från rätten
att begagna sig av ifrågavarande
undantag från och med viss dag.

3. Varje medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel
skall öka antalet skyddade arbetstagare
allteftersom omständigheterna
medgiver.

Artikel 5

När en medlem i och för tillämpningen
av de av delarna II—IV av
förevarande konvention, vilka skall
omfattas av ratifikationen, har att
bereda skydd åt föreskrivna kategorier
av personer, utgörande minst en
viss procent av arbetstagarna eller
av hela den förvärvsarbetande befolkningen,
skall medlemmen, innan
den förbinder sig att tillämpa någon
av dessa delar, förvissa sig om att
ifrågavarande procenttal är uppnått.

Artikel 6

I och för tillämpningen av delarna
II, III eller IV av förevarande konvention
äger medlemmen medräkna
sådant skydd som ernås genom försäkring,
vilken, ehuru den icke blivit
genom dess lagstiftning obligatoriskt
föreskriven för de personer, som
skall beredas skydd,

a) står under tillsyn av offentlig
myndighet eller i enlighet med föreskrivna
normer handhas gemensamt
av arbetsgivare och arbetstagare;

b) omfattar en väsentlig del av de
personer, vilkas inkomster icke överstiger
en yrkesutbildad manlig
kroppsarbetares; samt

c) i förening med övriga eventuellt

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

other forms of protection, where appropriate,
with the relevant provisions
of the Convention.

Part II. Invalidity Benefit
Article 7

Each Member for which this Part
of this Convention is in force shall
secure to the persons protected the
provision of invalidity benefit in
accordance with the following Artides
of this Part.

Article 8

The contingency covered shall include
incapacity to engage in any
gainful activity, to an extent prescribed,
which incapacity is likely to
be permanent or persists after the
termination of a prescribed period
of temporary or initial incapacity.

Article 9

1. The persons protected shall
comprise—

(a) all employees, including apprentices;
or

(b) prescribed classes of the economically
active population, constituting
not less than 75 per cent. of
the whole economically active population;
or

(c) all residents, or residents
who se means during the contingency
do not exceed limits prescribed in
such a manner as to comply with
the requirements of Article 28.

2. Where a declaration made in
virtue of Article 4 is in force, the
persons protected shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,
constituting not less than 25
per cent. of all employees;

(b) prescribed classes of employees
in industrial undertakings, constituting
not less than 50 per cent. of
all employees in industrial undertakings.

förekommande former av skydd fyller
de krav som uppställts i konventionens
tillämpliga föreskrifter.

Del II. Förmåner vid invaliditet

Artikel 7

Varje medlem, för vilken denna
del av konventionen är i kraft, skall
tillförsäkra av skyddet omfattade
personer förmåner vid invaliditet i
enlighet med följande artiklar av
denna del.

Artikel 8

Här avsett riskfall skall gälla oförmåga
till förvärvsarbete, i föreskriven
utsträckning, när det kan antagas,
att nämnda oförmåga kommer
att vara bestående eller när den kvarstår
efter utgången av en föreskriven
period av tillfällig arbetsoförmåga
eller av arbetsoförmåga som
befinner sig i ett inledande skede.

Artikel 9

1. Den skyddade personkretsen
skall omfatta

a) alla arbetstagare, däri inbegripet
lärlingar; eller

b) föreskrivna kategorier av den
förvärvsarbetande befolkningen, utgörande
minst 75 procent av hela den
förvärvsarbetande befolkningen; eller c)

alla i landet bosatta eller sådana
därstädes bosatta, vilkas medel
under den tid riskfallet omfattar,
icke överstiger de gränser, som föreskrives
i enlighet med bestämmelserna
i artikel 28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven
förklaring är i kraft, skall den skyddade
personkretsen omfatta

a) föreskrivna kategorier av arbetstagare,
utgörande minst 25 procent
av alla arbetstagare; eller

b) föreskrivna kategorier av arbetstagare
inom industriföretag, utgörande
minst 50 procent av samtliga
arbetstagare inom industriföretag.

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 10

The invalidity benefit shall be a
periodical payment calculated as follows: (a)

where employees or classes of
the economically active population
are protected, in such a manner as
to comply either with the requirements
of Article 26 or with the
requirements of Article 27;

(b) where all residents or all residents
whose means during the contingency
do not exceed prescribed
limits are protected, in such a manner
as to comply with the requirements
of Article 28.

Artide 11

1. The benefit specified in Article
10 shall, in a contingency covered,
be secured åt least—

(a) to a person protected who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period which may be 15
years of contribution or employment,
or ten years of residence; or

(b) where, in principle, all economically
active persons are protected,
to a person protected who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period of three years
of contribution and in respect of
whom, while he was of working age,
the prescribed yearly average number
or yearly number of contributions
has been paid.

2. Where the invalidity benefit is
conditional upon a minimum period
of contribution, employment or residence,
a reduced benefit shall be
secured åt least—

(a) to a person protected who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period of five years of
contribution, employment or residence;
or

(b) where, in principle, all eco -

Artikel 10

Förmån vid invaliditet skall utgöras
av periodiska utbetalningar beräknade a)

i enlighet med bestämmelserna
i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet
omfattar arbetstagare eller vissa
kategorier av den förvärvsarbetande
befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna
i artikel 28, när skyddet omfattar
alla i landet bosatta eller alla därstädes
bosatta, vilkas medel under
den tid riskfallet omfattar, icke överstiger
föreskrivna gränser.

Artikel 11

1.1 artikel 10 angiven förmån skall
i här avsett riskfall tillförsäkras
åtminstone

a) skyddad person, som före riskfallet
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort en kvalifikationsperiod,
omfattande 15 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller ock tio års bosättning;
eller

b) när skyddet i princip omfattar
alla förvärvsarbetande, skyddad person
som före riskfallet i enlighet med
föreskrivna regler fullgjort en kvalifikationsperiod
omfattande tre års
avgiftsbetalningar och beträffande
vilken under hans arbetsföra ålder
erlagts avgifter som uppgår till ett
föreskrivet årligt genomsnittsantal
eller ett föreskrivet antal per år.

2. När förmånen vid invaliditet är
beroende av en minimiperiod av avgiftsbetalningar,
anställning eller bosättning,
skall en reducerad förmån
tillförsäkras åtminstone

a) skyddad person, som före riskfallet
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort en kvalifikationsperiod
av fem års avgiftsbetalningar, anställning
eller bosättning; eller

b) när skyddet i princip omfattar

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nomically active persons are prolected,
to a person protectcd who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period of three years
of contribution and in respect of
whom, while he was of working age,
half of the yearly average number
or of the yearly number of contributions
prescribed in accordance
with subparagraph (b) of paragraph
1 of this Article has been paid.

3. The requirements of paragraph
1 of this Article shall be deemed to
be satisfied where a benefit calculated
in conformity with the requirements
of Part V but åt a percentage
of ten points low7er than shown in
the Schedule appended to that Part
for the standard beneficiary concerned
is secured åt least to a person
protected who lias completed, in accordance
with prescribed rules, five
years of contribution, employment or
residence.

4. A proportional reduction of the
percentage indicated in the Schedule
appended to Part V may be effected
where the qualifying period for the
benefit corresponding to the reduced
percentage exceeds five years of
contribution, employment or residence
but is less than 15 years of
contribution or employment or ten
years of residence; a reduced benefit
shall be payable in conformity with
paragraph 2 of this Article.

5. The requirements of paragraphs
1 and 2 of this Article shall be
deemed to be satisfied where a benefit
calculated in conformity with the
requirements of Part V is secured
åt least to a person protected who
has completed, in accordance with
prescribed rules, a qualifying period
of contribution or employment which
shall not be more than five years åt a
prescribed minimum age and may
rise with advancing age to not more
than a prescribed maximum number
of years.

alla förvärvsarbetande, skyddad person,
som före riskfallet i enlighet
med föreskrivna regler fullgjort en
kvalifikationsperiod av tre års avgiftsbetalningar
och beträffande vilken
under hans arbetsföra ålder erlagts
halva det årliga genomsnittsantal,
eller halva det antal avgifter
per år, som avses i mom. 1 b) av
denna artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av
denna artikel skall anses vara uppfyllda,
när en förmån som beräknats
i enlighet med del V men efter ett
procenttal som är tio enheter lägre
än det tal, vilket i den vid nämnda
del fogade tabellen anges för vederbörande
standardförmånstagare, tillförsäkras
åtminstone varje skyddad
person, som i enlighet med föreskrivna
regler under fem år fullgjort avgiftsbetalningar,
anställning eller bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den
vid del V fogade tabellen, får proportionellt
nedsättas, när kvalifikationsperioden
för den förmån, som motsvarar
det reducerade procenttalet,
omfattar mer än fem men mindre än
15 år av avgiftsbetalningar, anställning
eller bosättning; en avkortad
förmån skall utges enligt mom. 2 av
denna artikel.

5. Bestämmelserna i mom. 1 och 2
av denna artikel skall anses vara
uppfyllda när en förmån, som beräknats
i enlighet med del V, tillförsäkras
åtminstone varje skyddad
person som, i enlighet med föreskrivna
regler, fullgjort en kvalifikationsperiod
av avgiftsbetalningar eller anställning,
som icke får vara mer än
fem år vid en viss föreskriven minimiålder
men som får höjas med
stigande ålder, dock ej till mer än
ett föreskrivet högsta antal år.

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 12

The benefit specified in Artides 10
and 11 sliall be granted throughout
the contingency or until an old-age
benefit becomes payable.

Artide 13

1. Each Member for which this
Part of this Convention is in force
shall, under prescribed conditions—

(a) provide rehabilitation services
which are designed to prepare a
disabled person wherever possible
for the resumption of his previous
activity or, if this is not possible, the
most suitable alternative gainful
activity, having regard to his aptitudes
and capacity; and

(b) take measnres to further the
placement of disabled persons in
suitable employment.

2. Where a declaration made in
virtue of Article 4 is in force, the
Member may derogate from the
provisions of paragraph 1 of this
Article.

Artikel 12

Den i artiklarna 10 och 11 angivna
förmånen skall utges under hela den
tid riskfallet omfattar eller till dess
rätt till förmåner vid ålderdom inträder.

Artikel 13

1. Varje medlem, för vilken denna
del av konventionen är i kraft skall,
under föreskrivna villkor,

a) tillhandahålla rehabiliteringshjälp
som är ägnad att, närhelst så
är möjligt, sätta en handikappad i
stånd att återupptaga sin tidigare
verksamhet eller, om detta icke är
möjligt, den förvärvsverksamhet som
är lämpligast med hänsyn till hans
fallenhet och förmåga;

b) vidtaga åtgärder för att främja
placering av handikappade i lämplig
anställning.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven
förklaring är i kraft, äger medlemmen
bortse från bestämmelserna i
mom. 1 av denna artikel.

Part III. Old-Age Benefit
Artide It

Each Member for which this Part
of this Convention is in force shall
secure to the persons protected the
provision of old-age benefit in accordance
with the following Artides
of this Part.

Artide 15

1. The contingency covered shall
be survival beyond a prescribed age.

2. The prescribed age shall be not
more than 65 years or such higher
age as may be fixed by the competent
authority with due regard to demographic,
economic and social criteria,
which shall he demonstrated statistically.

3. If the prescribed age is 65 years
or higher, the age shall be lowered,

Del III. Åldersförinåncr
Artikel li

Varje medlem, för vilken denna
del av konventionen är i kraft, skall
tillförsäkra av skyddet omfattade
personer åldersförmåner i enlighet
med följande artiklar av denna del.

Artikel 15

1. Här avsett riskfall skall gälla
överskridandet av en föreskriven åldersgräns.

2. Den föreskrivna åldersgränsen
får ej överstiga 65 år. Högre ålder
får dock fastställas av vederbörande
myndighet med vederbörligt beaktande
av demografiska, ekonomiska
och sociala förhållanden, som skall
statistiskt påvisas.

3. Om den föreskrivna åldersgränsen
är 65 år eller högre, skall ål -

5 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 39

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

under prescribed conditions, in respect
of persons who have been
engaged in occupations that are
deemed by national legislation, for
the purpose of old-age benefit, to be
arduous or unhealthy.

Article 16

1. The persons protected shall
comprise—

(a) all employees, including apprentices;
or

(b) prescribed classes of the
economically active population, constituting
not less than 75 per cent.
of the whole economically active
population; or

(c) all residents or residents
whose means during the contingency
do not exceed limits prescribed in
such a manner as to comply with the
requirements of Article 28.

2. Where a declaration made in
virtue of Article 4 is in force, the
persons protected shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,
constituting not less than
25 per cent. of all employees; or

(b) prescribed classes of employees
in industrial undertakings,
constituting not less than 50 per cent.
of all employees in industrial undertakings.

Artide 17

The old-age benefit shall be a
periodical payment calculated as
follows:

(a) Avhere employees or classes of
the economically active population
are protected, in such a manner as
to comply either with the requirements
of Article 26 or with the requirements
of Article 27;

(b) where all residents or all residents
whose means during the contingency
do not exceed prescribed
limits are protected, in such a manner
as to comply with the requirements
of Article 28.

dersgränsen, under föreskrivna villkor,
sänkas beträffande personer
\dlka
som enligt nationell lagstiftning, med
avseende på åldersförmåner, bedömes
Arara tunga eller ohälsosamma.

Artikel 16

1. Den skyddade personkretsen
skall omfatta

a) alla arbetstagare, däri inbegripet
lärlingar; eller

b) föreskrivna kategorier av den
förvär\7sarbetande befolkningen utgörande
minst 75 procent av hela
den förvärvsarbetande befolkningen;
eller

c) alla i landet bosatta eller sådana
därstädes bosatta, vilkas medel under
den tid riskfallet består, icke
överstiger de gränser, som föreskrivits
i enlighet med bestämmelserna
i artikel 28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven
förklaring är i kraft, skall den skyddade
personkretsen omfatta

a) föreskrivna kategorier av arbetstagare
utgörande minst 25 procent
av alla arbetstagare; eller

b) föreskrivna kategorier av arbetstagare
inom industriföretag utgörande
minst 50 procent av samtliga
arbetstagare inom industriföretag.

Artikel 17

Åldersförmåner skall utgöras av
periodiska utbetalningar beräknade

a) i enlighet med bestämmelserna
i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet
omfattar arbetstagare eller vissa
kategorier av den förvärvsarbetande
befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna
i artikel 28, när skyddet omfattar
alla i landet bosatta eller alla därstädes
bosatta, vilkas medel under
den tid riskfallet omfattar, icke överstiger
föreskrivna gränser.

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

Article 18

1. The benefit specified in Article
17 shall, in a contingency covered,
be secured åt least—

(a) to a person protected who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period which may be
30 years of contribution or employment,
or 20 years of residence; or

(b) where, in principle, all economically
active persons are protected,
to a person protected who
has completed, prior to the contingency,
a prescribed qualifying
period of contribution and in respect
of whom, while he was of
working age, the prescribed yearly
average number of contributions has
been paid.

2. Where the old-age benefit is
conditional upon a minimum period
of contribution or employment, a
reduced benefit shall be secured åt
least—

(n) to a person protected who has
completed, prior to the contingency,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period of 15 years of
contribution or employment; or

(b) where, in principle, all economically
active persons are protected,
to a person protected who
has completed, prior to the contingency,
a prescribed qualifying period
of contribution and in respect
of whom, while he was of working
age, half of the yearly average number
of contributions prescribed in
accordance with subparagraph (b)
of paragraph 1 of this Article has
been paid.

3. The requirements of paragraph
1 of this Article shall be deemed to
be satisfied where a benefit calculated
in conformity with the requirements
of Part V but åt a percentage
of ten points lower than shown in
the Schedule appended to that Part
för the standard beneficiary concerned
is secured åt least to a person

Artikel 18

1.1 artikel 17 angiven förmån skall
i här avsett riskfall tillförsäkras åtminstone a)

skyddad person, som före riskfallet
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort en kvalifikationsperiod,
omfattande 30 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller ock 20 års
bosättning; eller

b) när skyddet i princip omfattar
alla förvärvsarbetande, skyddad person,
som före riskfallet fullgjort en
föreskriven kvalifikationsperiod av
avgiftsbetalningar och beträffande
vilken under hans arbetsföra ålder
erlagts ett föreskrivet årligt genomsnittsantal
avgifter.

2. När åldersförmån är beroende
av en minimiperiod av avgiftsbetalningar
eller anställning, skall en reducerad
förmån tillförsäkras åtminstone a)

skyddad person som före riskfallet
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort eu kvalifikationsperiod"
omfattande 15 års avgiftsbetalningar
eller anställning; eller

b) när skyddet i princip omfattar
alla förvärvsarbetande, skyddad person
som före riskfallet fullgjort en
föreskriven kvalifikationsperiod av
avgiftsbetalningar och beträffande
vilken under hans arbetsföra ålder
erlagts halva det årliga genomsnittsantal
avgifter, som avses i mom. 1 b)
av denna artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av
denna artikel skall anses vara uppfyllda,
när en förmån, som beräknats
i enlighet med del V men efter ett
procenttal som är tio enheter lägre
än det tal, vilket i den vid nämnda
del fogade tabellen anges för vederbörande
standardförmånstagare, tillförsäkras
åtminstone varje skyddad

68

Kungl. Maj ds proposition nr 39 år 1968

protected who has completed, in accordance
with prescribed rules, ten
years of contribution or eraployment,
or five years of residence.

4. A proportional reduction of the
percentage indicated in the Schedule
appended to Part V may be effected
where the qualifying period for the
benefit corresponding to the reduced
percentage exceeds ten years of contribution
or employment or five
years of residence but is less than
30 years of contribution or employment
or 20 years of residence; if
such qualifying period exceeds 15
years of contribution or employment,
a reduced benefit shall be
payable in conformity with paragraph
2 of this Artide.

Article 19

The benefit specified in Artides
17 and 18 shall be granted throughout
the contingency.

Part IV. Survivors’ Benefit

Artide 20

Each Member for wliich this Part
of this Convention is in force shall
secure to the persons protected the
provision of survivors’ benefit in
accordance with the following Artides
of this Part.

Artide 21

1. The contingency covered shall
inelude the loss of support suffered
by the widow or child as the result
of the death of the breadwinner.

2. In the case of a widow the right
to a survivors’ benefit may be made
conditional on the attainment of a
prescribed age. Such age shall not
be higher than the age prescribed
for old-age benefit.

3. No requirement as to age may
be made if the widow—

(a) is invalid, as may be prescribed;
or

(b) is caring for a dependent child
of the deceased.

person, som i enlighet med föreskrivna
regler fullgjort tio års avgiftsbetalningar
eller anställning eller ock
fem års bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den
vid del V fogade tabellen får proportionellt
nedsättas, när kvalifikationsperioden
för den förmån, som motsvarar
det reducerade procenttalet,
omfattar mer än 10 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller fem års
bosättning men mindre än 30 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller
20 års bosättning; överstiger ltvalifikationsperioden
15 års avgiftsbetalningar
eller anställning, skall en
avkortad förmån utges i enlighet
med mom. 2 av denna artikel.

Artikel 19

De i artiklarna 17 och 18 angivna
förmånerna skall utges under hela
den tid riskfallet omfattar.

Del IV. Förmåner till efterlevande
Artikel 20

Varje medlem, för vilken denna del
av konventionen är i kraft, skall tillförsäkra
av skyddet omfattade personer
efterlevandeförinåner i enlighet
med följande artiklar av denna
del.

Artikel 21

1. Här avsett riskfall skall gälla
änkas eller barns förlust av försörjningen
till följd av familjeförsörjarens
frånfälle.

2. I fråga om änka får rätten till
efterlevandeförmån göras beroende
av att hon uppnått en viss föreskriven
ålder. Denna åldersgräns får ej
vara högre än den som föreskrivits
beträffande förmån vid ålderdom.

3. Intet åldersltrav får dock uppställas
om änkan

a) är invalid enligt vad därom må
vara föreskrivet; eller

b) i sin vård har barn som var beroende
av den avlidne.

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

4. In order that a widow who is
without a child may be entitled to a
survivors’ benefit, a minimum duraiion
of marriage may be required.

Article 22

1. The persons protected shall
comprise—

(a) the wives, children and, as
may be prescribed, other dependants
of all breadwinners who were employees
or apprentices; or

(b) the wives, children and, as
may be prescribed, other dependants
of breadwinners in prescribed classes
of the economically active population,
which classes constitute not
less than 75 per cent. of the whole
economically active population; or

(c) all widows, all children and all
other prescribed dependants who
have lo st their breadwinner, who
are residents and, as appropriate,
whose means during the contingency
do not exceed limits prescribed in
such a manner as to comply with
the provisions of Article 28.

2. Where a declaration made in
virtue of Article 4 is in force, the
persons protected shall comprise—

(a) the wives, children and, as
may be prescribed, other dependants
of breadwinners in prescribed classes
of employees, which classes constitute
not less than 25 per cent. of all
employees; or

(b) the wives, children and, as
may be prescribed, other dependants
of breadwinners in prescribed classes
of employees in industrial undertakings,
which classes constitute not
less than 50 per cent. of all employees
in industrial undertakings.

Article 23

The survivors’ benefit shall be a
periodical payment calculated as
follows:

4. För att barnlös änka skall äga
rätt till efterlevandeförmån kan krävas
att äktenskapet bestått viss minimitid.

Artikel 22

1. Den skyddade personkretsen
skall omfatta

a) hustrur och barn samt, om så är
föreskrivet, andra beroende personer
efter alla familjeförsörjare som var
arbetstagare eller lärlingar; eller

b) hustrur och barn samt, om så
är föreskrivet, andra beroende personer
efter familjeförsörjare inom
föreskrivna kategorier av den förvärvsarbetande
befolkningen, vilka
kategorier skall utgöra minst 75 procent
av hela den förvärvsarbetande
befolkningen; eller

c) alla i landet bosatta änkor och
barn samt alla andra i lagstiftningen
föreskrivna beroende personer, vilka
förlorat sin familjeförsörjare och
vilkas medel i förekommande fall
under den tid riskfallet avser ej överstiger
de gränser som föreskrivits i
enlighet med bestämmelserna i artikel
28.

2. När en jämlikt artikel 4 avgiven
förklaring är i kraft, skall den
skyddade personkretsen omfatta

a) hustrur och barn samt, om så
är föreskrivet, andra beroende personer
efter familjeförsörjare inom
föreskrivna kategorier av arbetstagare,
vilka kategorier skall utgöra
minst 25 procent av samtliga arbetstagare;
eller

b) hustrur och barn samt, om så
är föreskrivet, andra beroende personer
efter familjeförsörjare inom
föreskrivna kategorier av arbetstagare
i industriföretag, vilka kategorier
skall utgöra minst 50 procent
av samtliga arbetstagare i sådana
företag.

Artikel 23

Efterlevandeförmåner skall utgöras
av periodiska utbetalningar, beräknade -

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) where employees or classes of
the economically active population
are protected, in such a manner as
to comply eitlier with the requirements
of Article 26 or with the requirements
of Article 27;

(b) where all residents or all residents
whose means during the contingency
do not exceed prescribed
limits are protected, in such a
manner as to comply with the requirements
of Article 28.

Article 24

1. The benefit specified in Article
23 shall, in a contingency covered,
be secured åt least—

(a) to a person protected whose
breadwinner has completed, in accordance
with prescribed rules, a
qualifying period which may be 15
years of conlribution or employment,
or ten years of residence:
Provided that, for a benefit payable
to a widow, the completion of a
prescribed qualifying period of residence
by such widow may be required
instead; or

(b) where, in principle, the wives
and children of all economically
active persons are protected, to a
person protected whose breadwinner
has completed, in accordance with
prescribed rules, a qualifying period
of three years of contribution and in
respect of whose breadwunner while
he was of working age, the prescribed
yearly average number or
the yearly number of contributions
has been paid.

2. Where the survivors’ benefit is
conditional upon a minimum period
of contribution or employment, a
reduced benefit shall be secured åt
least—

(a) to a person protected whose
breadwinner has completed, in accordance
with prescribed rules, a
qualifying period of five years of
contribution or employment; or

(b) where, in principle, the wives
and children of all economically
active persons are protected, to a

a) i enlighet med bestämmelserna
i artikel 26 eller artikel 27, när skyddet
omfattar arbetstagare eller vissa
kategorier av den förvärvsarbetande
befolkningen;

b) i enlighet med bestämmelserna
i artikel 28, när skyddet omfattar
alla i landet bosatta eller alla sådana
därstädes bosatta, vilkas tillgångar
under den tid riskfallet omfattar,
icke överstiger föreskrivna gränser.

Artikel 24

1. I artikel 23 angiven förmån
skall i här avsett riskfall tillförsäkras
åtminstone

a) skyddad person vars försörjare
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort eu kvalifikationsperiod, omfattande
15 års avgiftsbetalningar eller
anställning eller ock tio års bosättning;
gäller det efterlevandeförmåner
till änka får dock i stället
krävas att hon fullgjort eu föreskriven
bosättningsperiod; eller

b) när skyddet i princip omfattar
hustrur och barn till alla förvärvsarbetande,
skyddad person vars försörjare
i enlighet med föreskrivna
regler fullgjort en kvalifikationsperiod
omfattande tre års avgiftsbetalningar,
under förutsättning att för
denne för sörjares räkning under
hans arbetsföra ålder erlagts avgifter
som uppgår till ett föreskrivet årligt
genomsnittsantal eller ett föreskrivet
antal per år.

2. När efterlevandeförmånen är
beroende av en minimiperiod av avgiftsbetalningar
eller anställning,
skall en avkortad förmån tillförsäkras
åtminstone

a) skyddad person vars för sörj are
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort en kvalifikationsperiod omfattande
fem års avgiftsbetalningar
eller anställning; eller

b) när skyddet i princip omfattar
hustrur och barn till alla förvärvsarbetande,
skyddad person vars för -

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

person protected whose breadwinner
has completed, in accordance with
prescribed rules, a qualifying period
of three years of contribution and
in respect of whose breadwinner,
while he was of working age, half
of the yearly average number or of
the yearly number of contributions
prescribed in accordance with subparagraph
(b) of paragraph 1 of this
Article has been paid.

3. The requirements of paragraph
1 of this Article shall be deemed to
be satisfied where a benefit calculated
in conformity with the requirements
of Part V but åt a percentage
of ten points lower than shown in
the Schedule appended to that Part
for the standard beneficiary concerned
is secured åt least to a person
protected whose breadwinner has
completed, in accordance with prescribed
rules, five years of contribution,
employment or residence.

4. A proportional reduction of the
percentage indicated in the Schedule
appended to Part V may be effected
where the qualifying period for the
benefit corresponding to the reduced
percentage exceeds five years of contribution,
employment or residence
but is less than 15 years of contribution
or employment or ten years
of residence; if such qualifying period
is one of contribution or employment,
a reduced benefit shall be
payable in conformity with paragraph
2 of this Article.

5. The requirements of paragraphs
1 and 2 of this Article shall be
deemed to be satisfied where a
benefit calculated in conformity
with the requirements of Part V is
secured åt least to a person protected
whose breadwinner has completed,
in accordance with prescribed rules,
a qualifying period of contribution
or employment which shall not be
more than five years åt a prescribed
minimum age and may rise with
advancing age to not more than a
prescribed maximum number of
years.

sörj are i enlighet med föreskrivna
regler fullgjort en kvalifikationsperiod
omfattande tre års avgiftsbetalningar,
under förutsättning att för
denne försörj ares räkning under
hans arbetsföra ålder erlagts avgifter
som uppgår till halva det årliga genomsnittsantal
eller halva det antal
per år, som avses i mom. 1 b) av denna
artikel.

3. Bestämmelserna i mom. 1 av
denna artikel skall anses vara uppfyllda,
när en förmån, som beräknats
i enlighet med del V men efter
ett procenttal som är tio enheter
lägre än det tal, vilket i den vid
nämnda del fogade tabellen anges
för vederbörande standardförmånstagare,
tillförsäkras åtminstone varje
skyddad person, vars försörjare
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort fem års avgiftsbetalningar,
anställning eller bosättning.

4. Det procenttal, som anges i den
till del V fogade tabellen, får proportionellt
nedsättas, när kvalifikationsperioden
för den förmån som
motsvarar det sänkta procenttalet
omfattar mer än fem års avgiftsbetalningar,
anställning eller bosättning
men mindre än 15 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller tio
års bosättning; en avkortad förmån
skall utgå enligt mom. 2 av denna
artikel, om kvalifikationsperioden
avser avgiftsbetalningar eller anställning.

5. Bestämmelserna i mom. 1 och 2
av denna artikel skall anses vara
uppfyllda, när en förmån, som beräknats
i enlighet med del V, tillförsäkras
åtminstone varje skyddad person
vars försörjare i enlighet med
föreskrivna regler fullgjort en kvalifikationsperiod
av avgiftsbetalningar
eller anställning, som icke får
vara mer än fem år vid en viss föreskriven
minimiålder men som får
höjas med stigande ålder, dock ej
till mer än ett föreskrivet högsta antal
år.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Article 25

The benefit specified in Articles
23 and 24 shall be granted throughout
the contingency.

Part V. Standards to Be Complied with
by Periodieal Payments
Artide 26

1. In the case of a periodieal payment
to which this Article applies,
the rate of the benefit, inereased by
the amount of any farnily allowances
payable during the contingency,
shall be such as to attain, in respect
of the contingency in question, för
the standard beneficiary indicated
in the Schedule appended to this
Part, åt least the percentage indicated
therein of the total of the
previous earnings of the beneficiary
or his breadwinner and of the
amount of any family allowances
payable to a person proteeted with
the same family responsibilities as
the standard beneficiary.

2. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner shall
be calculated according to prescribed
rules, and, where the persons proteeted
or their breadwinners are
arranged in classes according to
their earnings, their previous earnings
may be calculated from the
basic earnings of the classes to
which they belonged.

3. A maximum limit may be prescribed
for the rate of the benefit or
for the earnings taken into account
for the calculation of the benefit,
provided that the maximum limit is
fixed in such a way that the provisions
of paragraph 1 of this Article
are complied with where the previous
earnings of the beneficiary or his
breadwinner are equal to or lower
than the wage of a skilled manual
male employee.

4. The previous earnings of the
beneficiary or his breadwinner, the
wage of the skilled manual male employee,
the benefit and any family

Artikel 25

De i artiklarna 23 och 24 angivna
förmånerna skall utges under hela
den tid riskfallet omfattar.

Del V. Normer för beräkning av periodiska
utbetalningar

Artikel 26

1. Vid periodisk utbetalning, varå
denna artikel äger tillämpning, skall
förmånens belopp ökat med beloppet
av familj ebidrag som kan utgå under
den tid riskfallet omfattar vara sådant,
att det för i bifogade tabell angiven
standardförmånstagare vid
riskfallet i fråga utgör minst i tabellen
angiven procent av summan av
förmånstagarens eller hans familjeförsörjares
tidigare förvärvsinkomster
och familjebidragen till en skyddad
person med samma försörjningsplikt
som standardförmånstagaren.

2. Förmånstagarens eller hans försörjares
tidigare förvärvsinkomster
skall beräknas enligt föreskrivna regler;
när de skyddade personerna eller
deras försörj are är uppdelade i inkomstklasser,
får deras tidigare inkomster
beräknas efter grundlönerna
inom de inkomstklasser, vilka de
tillhörde.

3. För förmånsbeloppet liksom för
de förvärvsinkomster, vilka ligger
till grund för beräkningen av förmånen,
får fastställas ett högsta belopp
under förutsättning att detta
bestämmes på sådant sätt, att föreskrifterna
i mom. 1 av denna artikel
uppfylles, när förmånstagarens eller
hans försörjares tidigare förvärvsinkomster
icke överstiger en yrkesutbildad
manlig kroppsarbetares lön.

4. Förmånstagarens eller hans försörj
ares tidigare förvärvsinkomster,
en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön, förmånen och familj e -

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

allowances shall be calculated on the
same time basis.

5. För the other beneficiaries the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

6. For the purpose of tliis Article,
a skilled manual male employee
shall be—

(a) a fitter or tur ner in the manu1''acture
of machinery other than electrical
machinery; or

(b) a person deemed typical of
skilled labour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph; or

(c) a person whose earnings are
such as to be equal to or greater than
llie earnings of 75 per cent. of all
the persons protected, such earnings
to be determined on the basis of
annual or shorter periods as may be
prescribed; or

(d) a person whose earnings are
equal to 125 per cent. of the average
earnings of all the persons protected.

7. The person deemed typical of
skilled labour for the purposes of
subparagraph (b) of the preceding
paragraph shall be a person employed
in the major group of economic
activities with the largest number of
economically active male persons protected
in the contingency in question,
or of the breadwinners of the persons
protected, as the case may be, in
the division comprising the largest
number of such persons or breadwinners;
for this purpose, the international
standard industrial classification
of all economic activities,
adopted by the Economic and Social
Council of the United Nations åt its
Seventh Session on 27 August 1948,
as amended up to 1958 and reproduccd
in the Annex to this Convention,
or such classification as åt
any time further amended, shall be
used.

bidragen skall samtliga beräknas i
förhållande till samma tidsenhet.

5. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt
förhållande till standardförmånstagarens
förmån.

6. I denna artikel avses med yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare

a) hopsättare eller svarvare inom
industri för tillverkning av andra
maskiner än elektriska sådana; eller b)

person som kan anses såsom typisk
för yrkesutbildad arbetskraft
utvald i enlighet med föreskrifterna
i mom. 7; eller

c) person vars förvärvsinkomster
är lika med eller överstiger de inkomster
som uppnås av 75 procent
av alla skyddade personer, därvid
inkomsterna skall beräknas för ett
år eller kortare tid, i enlighet med
vad därom må föreskrivas; eller ock

d) person vars förvärvsinkomster
är lika med 125 procent av genomsnittsinkomsterna
för samtliga skyddade.

7. Såsom typisk för yrkesutbildad
arbetskraft enligt mom. 6 b)
skall anses person som tillhör den
undergrupp vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörj
are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den huvudgrupp
som i sig innesluter det
största antalet dylika förvärvsarbetande
eller försörj are; vid bedömandet
härav skall begagnas den av
Förenta Nationernas ekonomiska och
sociala råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna,
såsom bilaga till denna konvention
fogade internationella standardindelningen
av all ekonomisk verksamhet
efter verksamhetens art med däri
intill år 1958 vidtagna ändringar
samt med de ytterligare ändringar,
som senare kan komma att vidtagas
i nämnda indelning.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

8. Where the rate of benefit varies
by region, the skilled manual male
employee may be determined foreach
region in accordance with paragraphs
6 and 7 of this Article.

9. The wage of the skilled manual
male employee shall be determined
on the basis of the rates of wages for
normal hours of work fixed by collective
agreements, by or in pursuance
of national legislation, where applicable,
or by custom, including
cost-of-living allowances if any;
where such rates differ by region but
paragraph 8 of this Article is not
applied, the median rate shall be
taken.

Article 27

1. In the case of a periodical payment
to which this Article applies,
the rate of the benefit, increased by
the amount of any family allowances
payable during the contingency, shall
be such as to attain, in respect of
the contingency in question, for the
standard beneficiary indicated in
the Schedule appended to this Part,
åt least the percentage indicated
therein of the total of the wage of an
ordinary adult male labourer and
of the amount of any family allowances
payable to a person protected
with the same family responsibilities
as the standard beneficiary.

2. The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.

3. För the other beneficiaries, the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

4. For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—

(a) a person deemed typical of
unskilled labour in the manufacture
of machinery other than electrical
machinery; or

(b) a person deemed typical of

8. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, får den yrkesutbildade
manliga kroppsarbetaren för
varje område utväljas i enlighet med
mom. 6 och 7 av denna artikel.

9. Yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen, såsom denna fastställts
genom kollektivavtal eller, i
förekommande fall, genom eller i
kraft av nationell lagstiftning eller
genom sedvana, inklusive dyrtidstilllägg,
om sådana utgår; i de fall då
den sålunda bestämda lönen varierar
mellan olika områden, men mom. 8
av denna artikel icke tillämpas, skall
medianlönen användas.

Artikel 27

1. Vid periodisk utbetalning varå
denna artikel äger tillämpning skall
förmånens belopp ökat med beloppet
av familjebidrag som kan utgå
under den tid riskfallet omfattar
vara sådant, att det för i bifogade tabell
angiven standardförmånstagare
vid riskfallet i fråga utgör minst i tabellen
angiven procent av summan
av en vanlig vuxen manlig arbetares
lön och familjebidragen till en skyddad
person med samma försörjningsplikt
som standardförmånstagaren.

2. En vanlig vuxen manlig arbetares
lön, förmånen och familjebidragen
skall samtliga beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

3. Vad beträffar övriga förmånstagare
skall förmånen stå i skäligt förhållande
till standardförmånstagarens
förmån.

4. I denna artikel avses med vanlig
vuxen manlig arbetare

a) person som kan anses såsom typisk
för icke yrkesutbildad arbetskraft
inom industri för tillverkning
av andra maskiner än elektriska sådana;
eller

b) person som kan anses såsom ty -

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

unskilled labour selected in accordance
with the provisions of the
following paragraph.

5. The person deemed typical of
unskilled labour för the purpose of
subparagraph (b) of the preceding
paragraph shall be a person employed
in the major group of economic activities
with the largest number of
economically active male persons
protected in the contingency in question,
or of the breadwinners of the
persons protected, as the case may be,
in the division comprising the largest
number of such persons or breadwinners;
for this purpose the international
standard industrial classification
of all economic activities,
adopted by the Economic and Social
Council of the United Nations åt its
Seventh Session on 27 August 1948,
as amended up to 1958 and reproduced
in the Annex to this Convention,
or such classification as åt any
time further amended, shall be used.

6. Where the rate of benefit varies
by region, the ordinary adult male
labourer may be determined for each
region in accordance with paragraphs
4 and 5 of this Article.

7. The wage of the ordinary adult
male labourer shall be determined
on the basis of the rates of wTages för
normal hours of work fixed by
collective agreements, by or in pursuance
of national legislation, where
applicable, or by custom, including
cost-of-living allowances if any;
where such rates differ by region but
paragraph 6 of this Article is not
applied, the median rate shall be
taken.

Article 28

In the case of a periodical payment
to which this Article applies—

(a) the rate of the benefit shall be
determined according to a prescribed
scale or a scale fixed by the compe -

pisk för icke yrkesutbildad arbetskraft,
utvald i enlighet med föreskrifterna
i inom. 5.

5. Såsom typisk för icke yrkesutbildad
arbetskraft enligt mom. 4 b)
skall anses person som tillhör den
undergrupp vilken med hänsyn till
antalet av ifrågavarande riskskydd
omfattade manliga förvärvsarbetande
eller med hänsyn till antalet försörj
are för skyddade personer, utgör
den största gruppen inom den
huvudgrupp som i sig innesluter
det största antalet dylika förvärvsarbetande
eller försörjare; vid bedömandet
härav skall begagnas den
av Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna,
såsom bilaga till denna konvention
fogade internationella standardindelningen
av all ekonomisk verksamhet
efter verksamhetens art med
däri intill år 1958 vidtagna ändringar
samt med de ytterligare ändringar,
som senare kan komma att vidtagas
i nämnda indelning.

6. Om förmånens storlek växlar
inom olika områden, får den vanliga
vuxna manliga arbetaren för varje
område utväljas i enlighet med mom.
4 och 5 av denna artikel.

7. Den vanliga vuxna manliga arbetarens
lön skall bestämmas på
grundval av den för normal arbetstid
gällande lönen, såsom denna fastställts
genom kollektivavtal eller, i
förekommande fall, genom eller i
kraft av nationell lagstiftning eller
genom sedvana, inklusive dyrtidstilllägg,
om sådana utgår; i de fall då
den salunda bestämda lönen varierar
mellan olika områden, men mom. 6
av denna artikel icke tillämpas, skall
medianlönen användas.

Artikel 28

Vid periodisk utbetalning, varå
denna artikel äger tillämpning,

a) skall förmånens belopp bestämmas
efter en föreskriven skala eller
en av vederbörande offentliga myn -

76

Kungl. Maj. ts proposition nr 39 år 1968

tent public authority in conformity
with prescribed rules;

(b) such rate may be reduced only
to the extent by which the other
means of the fainily of the beneficiary
exceed prescribed substantial
amounts or substantial amountsfixed
by the competent public authority in
conformity with prescribed rules;

Ce) the total of the benefit and any
other means, after deduetion of the
substantial amounts referred to in
subparagraph (b), shall be sufficient
to maintain the family of the beneficiary
in health and decency, and
shall be not less than the corresponding
benefit calculated in accordance
with the requirements of
Article 27;

(d) the provisions of subparagraph
(c) shall be deemed to be
satisfied if the total amount of benefits
paid under the Part concerned
exceeds by åt least 30 per cent. the
total amounts of benefits which
would be obtained by applying the
provisions of Article 27 and the provisions
of—

(i) Article 9, paragraph 1, subparagraph
(b) for Part II;

(ii) Article 16, paragraph 1, subparagraph
(b) for Part III;

(iii) Article 22, paragraph 1,
subparagraph (b) for Part IV.

Article 29

1. The rates of cash benefits currently
payable pursuant to Article 10,
Article 17 and Article 23 shall be reviewed
following substantial changes
in the general level of earnings or
substantial changes in the cost of
living.

2. Each Member shall inelude the
findings of such reviews in its reports
upon the application of this Convention
submitted under article 22 of
the Constitution of the International
Labour Organisation, and shall
specify any action taken.

dighet i enlighet med föreskrivna
regler fastställd skala;

b) får sådant belopp nedsättas endast
i den mån förmånstagarens familjs
övriga medel överstiger föreskrivna
väsentliga belopp eller av
vederbörande offentliga myndighet
i enlighet med föreskrivna regler
fastställda väsentliga belopp;

c) skall det sammanlagda beloppet
av förmåner och samtliga övriga
medel — efter avdrag av under b)
nämnda väsentliga belopp — vara
tillräckligt för att tillförsäkra förmånstagarens
familj sunda och drägliga
levnadsförhållanden och får icke
understiga de motsvarande förinånsbelopp,
som beräknats i enlighet med
artikel 27;

d) skall bestämmelserna i punkt

c) anses vara uppfyllda, om det sammanlagda
beloppet av enligt vederbörande
del av denna konvention utgivna
förmåner med minst 30 procent
överstiger det sammanlagda förmånsbelopp,
som skulle ernås genom
tillämpning av bestämmelserna
i artikel 27 samt bestämmelserna i

i) artikel 9, mom. 1 b) i fråga
om del II,

ii) artikel 16, mom. 1 b) i fråga
om del III,

iii) artikel 22, mom. 1 b) i fråga
om del IV.

Artikel 29

1. De belopp av löpande kontantförmåner
som avses i artikel 10, artikel
17 samt artikel 23 skall göras
till föremål för översyn i anslutning
till väsentliga ändringar i den allmänna
lönenivån eller väsentliga
ändringar i levnadskostnaderna.

2. Varje medlem skall i sina rapporter
rörande tillämpningen av denna
konvention enligt artikel 22 av
Internationella arbetsorganisationens
stadga lämna upplysning om
resultatet av en sådan översyn samt
tillika ange de åtgärder denna föranlett.

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Schedule to part V: Periodical payments
to standard beneficiaries

Part

Contingency

Standard

beneficiary

Percen-

tage

II

Invalidity ...

Man with wife
and two
children. . .

50

III

Old age .....

Man with
wife of pen-sionable
age ......

45

IV

Death of
bread-

Widow with
two child-

winner ...

ren.......

45

Part VI. Common Provisions
Article 30

National legislation shall provide
för the maintenance of rights in
course of acquisition in respect of
•contributory invalidity, old-age and
survivors’ benefits under prescribed
conditions.

Artide 31

1. The payment of invalidity, oldage
or survivors’ benefit may be
suspended, under prescribed conditions,
where the beneficiary is engaged
in gainful activity.

2. A contributory invalidity, oldage
or survivors’ benefit may be
reduced where the earnings of the
beneficiary exceed a prescribed
.amount; the reduction in benefit
shall not exceed the earnings.

3. A non-contributory invalidity,
old-age or survivors’ benefit may be
Teduced where the earnings of the
beneficiary or his other means or
the two taken together exceed a prescribed
amount.

Artide 32

1. A benefit to which a person protected
would otherwise be entitled
in compliance with any of Parts II
to IV of this Convention may be

Tabell till del V. Periodiska utbetalningar
till standardförmånslagare

Del

Riskfall

Standardför-

månstagare

Procent-

sats

II

Invaliditet ..

Man med

hustru och

två barn

50

III

Ålderdom ...

Man med

hustru i

pensions-

åldern ....

45

IV

Familjeför-

sörj arens

Änka med

död......

två barn . .

45

Del VI. Gemensamma bestämmelser
Artikel 30

Den nationella lagstiftningen skall
innehålla föreskrifter om bibehållande,
under föreskrivna villkor, av
delvis intjänade rättigheter i fråga
om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner
som är beroende
av avgifter.

Artikel 31

1. Betalning av invaliditets-, ålders-
eller efterlevandeförmån kan
innehållas, under föreskrivna villkor,
om förmånstagaren är sysselsatt i
förvärvsarbete.

2. Av avgifter beroende invaliditets-,
ålders- eller efterlevandeförmån
kan nedsättas, om förmånstagarens
förvärvsinkomster överstiger
ett föreskrivet belopp; nedsättningen
av förmånen får icke överstiga
inkomsterna.

3. Av avgifter icke beroende invaliditets-,
ålders- eller efterlevandeförmån
kan nedsättas, om förmånstagarens
förvärvsinkomster eller övriga
tillgångar eller dessa tillsammans
överstiger ett föreskrivet belopp.

Artikel 32

1. Förmån, vartill skyddad person
eljest skulle vara berättigad i
enlighet med någon av delarna II—
IV av denna konvention, kan inne -

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

suspended to such extent as may be
prescribed—

(a) as long as the person concerned
is absent from the territory
of the Member, except, nnder prescribed
conditions, in the case of a
contributory benefit;

(b) as long as the person concerned
is maintained åt public expense
or åt the expense of a social
security institution or service;

(c) where the person concerned
has made a fraudulent clairn;

(d) where the contingency has
been caused by a criminal offence
committed by the person concerned;

(e) where the contingency has
been wilfully caused by the serious
misconduct of the person concerned;

(f) in appropriate cases, where the
person concerned, without good
reason, neglects to make use of the
medical or rehabilitation services
placed åt his disposal or fails to
comply rules prescribed for verifying
the occurrence or continuance of the
contingency for the conduct of beneficaries;
and

(g) in the case of survivors’ benefit
for a widow, as long as she is
living with a man as his wife.

2. In the cases and within the
limits prescribed, part of the benefit
otherwise due shall be paid to the
dependants of the person concerned.

Article 33

1. If a person protected is or would
otherwise be eligible simultaneously
for more than one of the benefits
provided for in this Convention, these
benefits may be reduced under prescribed
conditions and within prescribed
limits; the person protected
shall receive in total åt least the
amount of the most favourable benefit.

2. If a person protected is or would
otherwise be eligible for a benefit

hållas i den utsträckning som må
vara föreskriven,

a) så länge vederbörande icke befinner
sig inom medlemsstatens territorium
utom, under föreskrivna
villkor, såvitt avser av avgifter beroende
förmåner;

b) så länge vederbörande försörjes
av allmänna medel eller på social
trygghetsinstitutions bekostnad;

c) då vederbörande sökt utfå förmån
under falska förutsättningar;

d) då riskfallet orsakats av ett av
vederbörande begånget brott;

e) då riskfallet avsiktligt orsakats
av en av vederbörande begången allvarlig
förseelse;

f) när så kan anses skäligt, i fall
då vederbörande utan giltigt skäl
underlåter att utnyttja till hans förfogande
ställda hälso- och sjukvårds-
eller rehabiliteringsanordningar
eller icke iakttager för styrkande av
riskfallets inträffande eller fortvaro
eller för förmånstagarens uppförande
föreskrivna regler;

g) i fråga om efterlevandeförmån
till änka, så länge hon sammanbor
med en man under äktenskapsliknande
förhållanden.

2. Del av förmån som eljest skulle
ha utgått, skall i föreskrivna fall
och inom föreskrivna gränser utbetalas
till personer som är beroende
av vederbörande.

Artikel 33

1. Om en skyddad person är eller
eljest skulle ha varit berättigad samtidigt
till mer än en av de förmåner
som utgår enligt denna konvention,
kan dessa förmåner reduceras under
föreskrivna villkor och inom föreskrivna
gränser; den skyddade personen
skall sammanlagt erhålla
minst det belopp som motsvarar den
gynnsammaste förmånen.

2. Om en skyddad person är eller
eljest skulle ha varit berättigad till

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

provided for in this Convention and
is in receipt of another social security
cash benefit för the same contingency,
other than a family benefit, the benefit
under this Convention may be
reduced or suspended under prescribed
conditions and within prescribed
limits, subject to the part of
the benefit which is reduced or
suspended not exceeding the other
benefit.

Article 3 b

1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal
of benefit or complaint as to its
quality or quantity.

2. Procedures shall be prescribed
which permit the claimant to be represented
or assisted, where appropriate,
by a qualified person of his
choice or by a delegate of an organisation
representative of persons protected.

Artide 35

1. Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in
compliance with this Convention and
shall take all measures required for
this purpose.

2. Each Member shall accept general
responsibility for the proper
administration of the institutions and
services concerned in the application
of this Convention.

Artide 36

Where the administration is not
entrusted to an institution regulated
by the public authorities or to a
government department responsible
to a legislature, representatives of
the persons protected shall participate
in the management under prescribed
conditions; national legislation
may likewise decide as to the

förmån som utgår enligt denna konvention
och för samma riskfall erhåller
annan kontant socialförsäkringsförmån
än familjebidrag, kan
förmån som utgår enligt denna konvention,
under föreskrivna villkor
och med föreskrivna begränsningar,
reduceras eller innehållas, förutsatt
att den del av förmånen som reduceras
eller innehålles icke överstiger
den andra förmånen.

Artikel 3b

1. Envar som gör anspråk på förmån
skall äga anföra besvär över avslag
på framställning därom eller
klagan rörande förmånens beskaffenhet
eller storlek.

2. Det skall finnas bestämmelser
om procedurregler som tillåter den
som gör anspråk på förmån att i förekommande
fall representeras eller
biträdas av en kvalificerad, av honom
utsedd person eller av ett ombud
för en organisation som är representativ
för de skyddade personerna.

Artikel 35

1. Varje medlem skall ikläda sig
det allmänna ansvaret för vederbörligt
tillhandahållande av de förmåner
som skall utgå enligt denna konvention
och vidtaga alla nödiga åtgärder
i sådant syfte.

2. Varje medlem skall ikläda sig
det allmänna ansvaret för behörig
administration av de institutioner
och inrättningar, som handhar tilllämpningen
av denna konvention.

Artikel 36

Då administrationen icke handhas
av en institution under kontroll av
offentlig myndighet eller av ett inför
den lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsorgan, skall representanter
för de skyddade personerna
medverka vid administrationen under
föreskrivna villkor; den nationella
lagstiftningen kan även inne -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

participation of representatives of hålla bestämmelser om representaemployers
and of the public authori- tion för arbetsgivare och för offentties.
liga myndigheter.

Part VII. Miscellaneous Provisions
Article 37

Any Member whose legislation protects
employees may, as necessary,
exclude from the application of this
Convention—

(a) persons whose employment is
of a casual nature;

(b) members of the employer’s
family living in his house, in respect
of their work for him;

(c) other categories of employees,
which shall not exceed in number
10 per cent. of all employees other
than those excluded under subparagraphs
(a) and (b) of this Article.

Artide 38

1. Any Member whose legislation
protects employees may, by a declaration
accompanying its ratification,
temporarily exclude from the
application of this Convention the
employees in the sector comprising
agricultural occupations who are not
yet protected by its legislation åt the
time of the ratification.

2. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall indicate in its reports
upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation to what
extent effect is given and what effect
is proposed to be given to the provisions
of the Convention in respect
of the employees in the sector comprising
agricultural occupations and
any progress which may have been
made with a view to the application
of the Convention to such employees
or, where there is no change to report,
furnish all the appropriate explanations.

Del VII. Diverse bestämmelser
Artikel 37

Varje medlem vars lagstiftning
skyddar arbetstagare kan i mån av
behov från konventionens tillämpning
undantaga

a) personer vars anställning är av
tillfällig natur;

b) medlemmar av arbetsgivarens
familj, vilka bor tillsammans med
honom, i den mån de arbetar för
hans räkning;

c) andra grupper av anställda vilkas
antal icke får överstiga tio procent
av alla andra arbetstagare än de
som uteslutits enligt punkterna a)
och b) ovan.

Artikel 38

1. Varje medlem vars lagstiftning
skyddar arbetstagare kan genom en
vid sin ratifikationshandling fogad
förklaring från tillämpningen av
denna konvention temporärt undantaga
sådana arbetstagare inom jordbruksnäringen,
vilka ännu vid tidpunkten
för ratifikationen icke
skyddas genom dess lagstiftning.

2. Varje medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel
skall i sina rapporter rörande
tillämpningen av denna konvention
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga ge till
känna i vilken omfattning konventionens
bestämmelser genomförts
eller avses att genomföras med avseende
på arbetstagare inom jordbruksnäringen
samt eventuella framsteg
med avseende på tillämpningen
av konventionen i fråga om sådana
arbetstagare, eller, i fall då ingen
ändring finns att rapportera, avge
vederbörlig förklaring därtill.

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

3. Each Member which has made a
declaration under paragraph 1 of
this Article shall increase the number
of employees protected in the agricultural
sector to the extent and with
the speed that the circumstances
permit.

Article 39

1. Any Member which ratifies this
Convention may, by a declaration
accompanying its ratification, exclude
from the application of the
Convention—

(a) seafarers, including sea fishermen,

(b) public servants,

where these categories are protected
by special schemes which
provide in the aggregate benefits åt
least equivalent to those required by
this Convention.

2. Where a declaration under paragraph
1 of this Article is in force,
the Member may exclude the persons
belonging to the category or categories
excluded from the application
of the Convention from the number
of persons taken into account when
calculating the percentages specified
in paragraph 1, subparagraph (b),
and paragraph 2, subparagraph (b),
of Article 9; paragraph 1, subparagraph
(b), and paragraph 2, subparagraph
(b), of Article 16; paragraph
1, subparagraph (b), and paragraph
2, subparagraph (b), of Article
22; and subparagraph (c) of Article
37.

3. Any Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article may subsequently notify
the Director-General of the International
Labour Office that it accepts
the obligations of this Convention
in respect of a category or categories
excluded åt the time of its ratification.

3. Varje medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel
skall öka antalet skyddade arbetstagare
i den utsträckning och i
den takt som omständigheterna medger.

Artikel 39

1. Varje medlem som ratificerar
denna konvention kan genom en vid
ratifikationshandlingen fogad förklaring
från tillämpningen av konventionen
undantaga

a) sjöfolk, däri inbegripna fiskare
sysselsatta med saltsjöfiske,

b) offentliga tjänstemän,

om dessa kategorier är skyddade
genom speciella system, som i sin
helhet tillhandahåller förmåner
minst likvärdiga med de i denna
konvention stadgade.

2. Om en i enlighet med föregående
mom. avgiven förklaring är i
kraft, kan medlemmen utesluta de
med förklaringen avsedda personerna
från det antal personer, till vilka
hänsyn skall tagas vid beräkningen
av procentsatserna i artikel 9 mom.

1 b) och 2 b), artikel 16 mom. 1 b)
och 2 b), artikel 22 mom. 1 b) och

2 b) samt artikel 37 punkt c).

3. Varje medlem som avgivit förklaring
enligt mom. 1 av denna artikel
äger sedermera underrätta Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
om att medlemmen godtager
de ur denna konvention härrörande
förpliktelserna med avseende på den
eller de kategorier, vilka uteslutits
vid tidpunkten för ratificeringen.

Article 40 Artikel 40

If a person protected is entitled, Om enligt den nationella lagstiftunder
national legislation, in case of ningen en skyddad person i händelse
6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 39

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

death of the breadwinner, to periodical
benefits other than a survivors’
benefit, such periodical benefits may
be assimilated to the survivors’ benefit
for the application of this Convention.

Article 41

1. A Member which—

(a) has accepted the obligations
of this Convention in respect of Parts
II, III and IV, and

(b) covers a percentage of the
economically active population which
is åt least ten points liigher than that
required by Article 9, paragraph 1,
subparagraph (b), Article 16, paragraph
1, subparagraph (b), and
Article 22, paragraph 1, subparagraph
(b), or complies with Article
9, paragraph 1, subparagraph (c),
Article 16, paragraph 1, subparagraph
(c), and Article 22, paragraph

1, subparagraph (c), and

(c) secures in respect of åt least
two of the contingencies covered by
Parts II, III and IV benefits of an
amount corresponding to a percentage
åt least five points higher than
the percentages specified in the
Schedule appended to Part V,

may take advantage of the provisions
of the following paragraph.

2. Such Member may—

(a) substitute, for the purposes of
Article 11, paragraph 2, subparagraph
(b), and Article 24, paragraph

2, subparagraph (b), a period of five
years for the period of three years
specified therein;

(b) determine the beneficiaries of
survivors’ benefits in a manner which
is different from that required by
Article 21, but which ensures that
the total number of beneficiaries does
not fall short of the number of beneficiaries
which would result from the
application of Article 21.

3. Each Member which has taken
advantage of the provisions of paragraph
2 of this Article shall indicate

av familjeförsörjarens frånfälle, är
berättigad till andra periodiska förmåner
än efterlevandeförmåner kan
sådana periodiska förmåner sammanslås
med efterlevandeförmånerna
vid tillämpningen av denna konvention.

Artikel 41

1. Medlem som

a) godtagit de ur denna konvention
härrörande förpliktelserna med
avseende på delarna II, III och IV,
och

b) skyddar en procentandel av
den förvärvsarbetande befolkningen
som är åtminstone tio enheter högre
än den som erfordras enligt artikel
9 mom. 1 b), artikel 16 mom. 1 b)
och artikel 22 mom. 1 b) eller uppfyller
artikel 9 mom. 1 c), artikel 16
mom. 1 c) och artikel 22 mom. 1 c)
samt

c) med avseende på åtminstone två
av de riskfall som omfattas av delarna
II, III och IV garanterar förmåner
till ett belopp, som med minst
fem enheter överstiger de tal som
angives i den vid del V fogade tabellen,

äger utnyttja bestämmelserna i
följande moment.

2. Sådan medlem äger

a) ersätta i artikel 11 mom. 2 b)
och artikel 24 mom. 2 b) angiven
period om tre år med en period om
fem år;

b) bestämma de förmånstagare
som skall åtnjuta efterlevandeförmåner
på annat sätt än som anges
i artikel 21 men som garanterar att
det sammanlagda antalet förmånstagare
icke understiger det antal förmånstagare
som skulle bli resultatet
vid en tillämpning av artikel 21.

3. Varje medlem som begagnar sig
av bestämmelserna i mom. 2 av denna
artikel skall i sina rapporter ro -

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

in its reports upon the application
of this Convention submitted under
article 22 of the Constitution of the
International Labour Organisation
the position of its law and practice
as regards the matters dealt with in
that paragraph and any progress
made towards complete application
of the terms of the Convention.

Article 42

1. A Member which—

(a) has accepted the obligations
of this Convention in respect of Parts
II, III and IV, and

(b) covers a percentage of the
economically active population which
is åt least ten points higher than
that required by Article 9, paragraph
1, subparagraph (b), Article 16, paragraph
1, subparagraph (b), and
Article 22, paragraph 1, subparagraph
(b), or complies with Article
9, paragraph 1, subparagraph (c),
Article 16, paragraph 1, subparagraph
(c), and Article 22, paragraph
1, subparagraph (c),

may derogate from particular
provisions of Parts II, III and IV on
condition that the total amount of
benefits paid under the Part concerned
shall be åt least equal to 110
per cent. of the total amount which
would be obtained by applying all the
provisions of that Part.

2. Each Member which has made
such a derogation shall indicate in
its reports upon the application of
this Convention submitted under
article 22 of the Constitution of the
International Labour Organisation
the position of its law and practice
as regards such derogation and any
progress made towards complete application
of the terms of the Convention.

Article 43

This Convention shall not apply

to—

rande tillämpningen av denna konvention
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga
redogöra för lagstiftning och
praxis beträffande de i nämnda moment
angivna förhållandena ävensom
de framsteg som gjorts i riktning
mot en fullständig tillämpning
av konventionens bestämmelser.

Artikel 42

1. Medlem som

a) godtagit de ur denna konvention
härrörande förpliktelserna med
avseende på delarna II, III och IV,
och

b) skyddar en procentandel av den
förvärvsarbetande befolkningen som
är åtminstone tio enheter högre än
den som erfordras enligt artikel 9
mom. 1 b), artikel 16 mom. 1 b) och
artikel 22 mom. 1 b) eller uppfyller
artikel 9 mom. 1 c), artikel 16 mom.
1 c) och artikel 22 mom. 1 c);

äger avvika från särskilda bestämmelser
i delarna II, III och IV under
förutsättning att det sammanlagda
beloppet av förmåner, som utgår enligt
ifrågavarande del, uppgår till
minst 110 procent av det sammanlagda
belopp som skulle uppnås vid
en tillämpning av samtliga bestämmelser
i nämnda del.

2. Varje medlem som gjort en sådan
avvikelse skall i sina rapporter
rörande tillämpningen av denna konvention
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga
redogöra för lagstiftning och
praxis beträffande sådan avvikelse
ävensom de framsteg som gjorts i
riktning mot en fullständig tillämpning
av konventionens bestämmelser.

Artikel 43

Denna konvention skall icke äga
tillämpning på

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(a) contingencies which occurred
before the coming into force of the
relevant Part of the Convention for
the Member concerned;

(b) benefits in contingencies occurring
after the coming into force
of the relevant Part of the Convention
for the Member concerned in so
far as the rights to such benefits are
derived from periods preceding that
date.

Article 44

1. This Convention revises, on the
terms set forth in this Article, the
Old-Age Insurance (Industry, etc.)
Convention 1933, the Old-Age Insurance
(Agriculture) Convention,
1933, the Invalidity Insurance (Industry,
etc.) Convention, 1933, the
Invalidity Insurance (Agriculture)
Convention, 1933, the Survivors’ Insurance
(Industry, etc.) Convention,
1933, and the Survivors’ Insurance
(Agriculture) Convention, 1933.

2. The legal effect of the acceptance
of the obligations of this Convention
by a Member which is a
party to one or more of the Conventions
which have been revised, when
this Convention shall have come into
force, shall be as follows for that
Member:

(a) acceptance of the obligations
of Part II of the Convention shall,
ipso jure, involve the immediate
denunciation of the Invalidity Insurance
(Industry, etc.) Convention,
1933, and the Invalidity Insurance
(Agriculture) Convention, 1933;

(b) acceptance of the obligations
of Part III of the Convention shall,
ipso jure, involve the immediate
denunciation of the Old-Age Insurance
(Industry, etc.) Convention,
1933, and the Old-Age Insurance
(Agriculture) Convention, 1933;

(c) acceptance of the obligations
of Part IV of the Convention shall,
ipso jure, involve the immediate

a) riskfall, som inträffat innan
ifrågavarande del av konventionen
trädde i kraft för vederbörande medlem; b)

förmåner vid riskfall, som inträffat
efter det att ifrågavarande del
av konventionen trädde i kraft för
vederbörande medlem, i den män
rätten till sådana förmåner hänför
sig till tid före nämnda ikraftträdande.

Artikel 44

1. Genom denna konvention revideras
— på de villkor som anges i
denna artikel — de år 1933 antagna
konventionerna angående ålderdomsförsäkring
(industri in. m.),
angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),
angående invaliditetsförsäkring
(industri in. in. ), angående invaliditetsförsäkring
(jordbruk), angående
efterlevandeför säkring (industri
m. m.) samt angående efterlevandeförsäkring
(jordbruk).

2. Om förpliktelserna i denna konvention
godtages, skall dessa för
medlem som är part i en eller flera
av de ändrade konventionerna medföra
följande rättsverkningar, så
snart denna konvention trätt i kraft
för medlemmen:

a) godtagande av förpliktelserna i
del II av konventionen skall, ipso
jure, innebära uppsägning med omedelbar
verkan av konventionen angående
invaliditetsförsäkring (industri
in. in.), 1933, samt konventionen
angående invaliditetsförsäkring
(jordbruk), 1933;

b) godtagande av förpliktelserna i
del III av konventionen skall, ipso
jure, innebära omedelbar uppsägning
av konventionen angående ålderdomsförsäkring
(industri in. in.),
1933, samt konventionen angående
ålderdomsförsäkring (jordbruk),

1933;

c) godtagande av förpliktelserna i
del IV av konventionen skall, ipso
jure, innebära omedelbar uppsägning

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 39 år 1968

denunciation of the Survivors’ Insurance
(Industry, etc.) Convention,
1933, and the Survivors’ Insurance
(Agriculture) Convention, 1933.

Article 45

1. In conformity with the provisions
of Article 75 of the Social
Security (Minimum Standards) Convention,
1952, the following Parts of
that Convention and the relevant provisions
of other Parts thereof shall
cease to apply to any Member having
ratified this Convention as from the
date åt which this Convention is
binding on that Member and no declaration
under Article 38 is in force:

(a) Part IX where the Member
has accepted the obligations of this
Convention in respect of Part II;

(b) Part V where the Member has
accepted the obligations of this Convention
in respect of Part III;

(c) Part X where the Member has
accepted the obligations of this Convention
in respect of Part IV.

2. Acceptance of the obligations of
this Convention shall, on condition
that no declaration under Article
38 is in force, be deemed to constitute
acceptance of the obligations
of the followdng parts of the Social
Security (Minimum Standards) Convention,
1952, and the relevant provisions
of other Parts thereof, for
the purpose of Article 2 of the said
Convention:

(a) Part IX where the Member has
accepted the obligations of this Convention
in respect of Part II;

(b) Part V where the Member has
accepted the obligations of this Convention
in respect of Part III;

(c) Part X where the Member has
accepted the obligations of this Convention
in respect of Part IV.

Article 46

It any Convention which may be
adopted subsequently by the Con -

av konventionen angående efterlevandeförsäkring
(industri m. m.),
1933, samt konventionen angående
efterlevandef örsäkring (j ordbruk),
1933.

Artikel 45

1. I enlighet med bestämmelserna
i artikel 75 av konventionen angående
minimistandard för social trygghet,
1952, skall följande delar av
nämnda konvention och berörda bestämmelser
i andra delar därav upphöra
att gälla för medlem, som ratificerat
förevarande konvention,
från och med den dag, då denna konvention
träder i kraft för medlemmen
utan att någon förklaring enligt
artikel 38 är i kraft:

a) del IX om medlemmen godtagit
förpliktelserna i denna konvention
med avseende på del II;

b) del V om medlemmen godtagit
förpliktelserna i denna konvention
med avseende på del III;

c) del X om medlemmen godtagit
förpliktelserna med avseende på del
IV.

2. Godtagande av förpliktelserna
i denna konvention skall, såvitt ingen
förklaring enligt artikel 38 är i kraft,
anses medföra godtagande av förpliktelserna
i följande delar av konventionen
angående minimistandard
för social trygghet, 1952, och berörda
bestämmelser i andra delar därav i
och för tillämpningen av artikel 2
i nämnda konvention:

a) del IX om medlemmen godtagit
förpliktelserna i denna konvention
med avseende på del II;

b) del V om medlemmen godtagit
förpliktelserna i denna konvention
med avseende på del III;

c) del X om medlemmen godtagit
förpliktelserna i denna konvention
med avseende på del IV.

Artikel 46

Om konvention, som senare kan
komma att antagas av konferensen

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

ference concerning any subject or
subjects dealt with in this Convention
so provides, such provisions of
this Convention as may be specified
in the said Convention shall cease to
apply to any Member having ratified
the said Convention as from the date
åt which the said Convention comes
into force för that Member.

Part VIII. Final Provisions

Article tf

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 48

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention shall
come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Artide 49

1. A Member which has ratified
this Convention may, after the expiration
of ten years from the date on
which the Convention first comes
into force, denounce the Convention
or any one or more of Parts II to IV
thereof by an ad communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.
Such denunciation shall not take
effect until one year after the date
on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does

rörande något eller några av de i
förevarande konvention behandlade
ämnen, så stadgar, skall sådana bestämmelser
i förevarande konvention,
vilka i den nya konventionen
särskilt anges, upphöra att gälla för
medlem, som ratificerat den nya
konventionen, från och med den
dag, då sistnämnda konvention träder
i kraft för medlemmen.

Del VIII. Slutbestämmelser
Artikel tf

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skall delges Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 48

1. Denna konvention är bindande
endast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 49

1. Medlem, som ratificerar denna
konvention, kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
konventionen eller en eller flera av
delarna II—IV av densamma genom
skrivelse som delges Internationella
arbetsbyråns generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke
i kraft förrän ett år efter det den
registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

not, within the year following the
expiration of the period of ten years
mentioned in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will
be bound for another period of ten
years and, thereafter, may denounce
the Gonvention or any one or more of
Parts II to IV therof åt the expiration
of each period of ten years under
the terms provided for in this Article.

år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden gör
bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara bunden
för en ny period av tio år och
kan därefter, med iakttagande av de
i denna artikel föreskrivna villkoren,
uppsäga konventionen eller en eller
flera av delarna II—IV av densamma
vid utgången av varje följande tioårsperiod.

Artiklarna 50—54

Dessa artiklar är likaly dande med artiklarna 12—16 av konventionen (nr
127) om högsta tillåtna vikt, dock att då i artikel 15 av sistnämnda konvention
hänvisas till artikel 11, detta i förevarande konvention motsvaras av
en i artikel 53 upptagen hänvisning till artikel 49.

Annex

International Standard Industrial Classification
of All Economic Activities

(Revised up to 1958)

List of Division and Major Groups

Maj°r Division

group

Division 0. Agriculture, Forestrg,

Hunting and Fishing

Öl. Agriculture.

02. Forestry and logging.

03. Hunting, trapping and game
propagation.

04. Fishing.

Division 1. Mining and Quarrging

11. Coal mining.

12. Metal mining.

13. Crude petroleum and natural
gas.

14. Stone quarrying, clay and sand
pits.

19. Other non-metallic mining and
quarrying.

Divisions 2-3. Manufacturing

20. Food manufacturing industries,
except beverage industries.

21. Beverage industries.

Bilaga

Internationell standardindelning av all ekonomisk
verksamhet efter näringsgren

(Reviderad intill 1958)

Förteckning över huvudgrupper och
undergrupper

Under- Huvudgrupp

grupp

Huvudgrupp 0. Jordbruk, skogsbruk,
jakt och fiske
Öl. Jordbruk

02. Skogsbruk och skogsavverkning

03. Jakt och jaktvård

04. Fiske

Huvudgrupp 1. Gruvdrift och mineralbrytning 11.

Kolgruvor

12. Malmgruvor

13. Råpetroleum- och naturgasverk

14. Stenbrott, sand- och lertag

19. Annat icke metallförande mineral Huvudgrupper

2-3.
Tillverkningsindustri

20. Livsmedelsindustri utom dryckesvaruindustri 21.

Dryckesvaruindustri

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

22. Tobacco manufacturers.

23. Manufacture of textiles.

24. Manufacture of footwear, other
wearing apparel and made-up
textile goods.

25. Manufacture of wood and cork,
except manufacture of furniture.

26. Manufacture of furniture and
fixtures.

27. Manufacture of paper and paper
products.

28. Printing, publishing and allied
industries.

29. Manufacture of leather, and
leather and fur products, except
footwear and other wearing
apparel.

30. Manufacture of rubber products.

31. Manufacture of Chemicals and
Chemical products.

32. Manufacture of products of petroleum
and coal.

33. Manufacture of non-metallic
mineral products, except products
of petroleum and coal.

34. Basic metal industries.

35. Manufacture of metal products,
except machinery and transport
equipment.

36. Manufacture of machinery, except
electrical machinery.

37. Manufacture of electrical machinery,
apparatus, appliances
and supplies.

38. Manufacture of transport equipment.

39. Miscellaneous manufacturing industries.

Division 4. Construction

40. Construction.

Division 5. Electricity, Gas, Water
and Sanitary Services

51. Electricity, gas and steam.

52. Water and sanitary services.

Division 6. Commerce

61. Wholesale and retail trade.

22. Tobaksindustri

23. Textilindustri

24. Sko- och beklädnadsindustri
samt konfektionsindustri

25. Trä- och korkindustri utom möbelindustri 26.

Möbel- och inredningsindustri

27. Pappers- och pappersvaruindustri 28.

Grafisk industri, förlagsverksamhet
m. m.

29. Läderindustri, läderberedning
och pälstillverkning med undantag
av skodon och andra beklädnadsartiklar 30.

Gummiindustri

31. Kemisk industri

32. Kol- och mineraloljeindustri

33. Framställning av icke metallförande
mineralprodukter utom
kol- och mineraloljeprodukter

34. Metallindustri

35. Metallmanufaktur utom maskiner
och transportmateriel

36. Tillverkning av maskiner utom
elektriska maskiner

37. Elektroindustri

38. Tillverkning av transportmateriel 39.

övrig industri

Huvudgrupp 4. Byggnads- och anlåggningsverksamhet 40.

Byggnads- och anläggningsverksamhet Huvudgrupp

5. El-, gas- och vattenverk
m. m.

51. El-, gas- och värmeverk

52. Vatten- och renhållningsverk

Huvudgrupp 6. Handel

61. Parti- och detaljhandel

89

Kiingl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

62. Banks and other financial institutions.

63. Insurance.

64. Real estate.

Division 7. Transport, Storage and
Communications

71. Transport.

72. Storage and warehousing.

73. Communication.

Division 8. Services

81. Government services.

82. Community services.

83. Business services.

84. Recreation services.

85. Personal services.

Division 9. Activities Not Adequately
Described

90. Activities not adequately described.

62. Banker och andra finansföretag

63. Försäkring

64. Fastighetsförvaltning

Huvudgrupp 7. Transport, lagerrörelse
och kommunikationer

71. Transport

72. Lager- och magasinsrörelse

73. Kommunikationer

Huvudgrupp 8. Tjänster

81. Statlig förvaltning

82. Andra samhälleliga tjänster

83. Kommersiell uppdragsverksamhet 84.

Rekreationsverksamhet

85. Personliga tjänster

Huvudgrupp 9. Ej specificerbar verksamhet 90.

Ej specificerbar verksamhet

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Recommendation (No. 131) concerning Invali dity,

Old-Age and Survivors’ Benefits

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-first Session on
7 June, 1967, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the revision of the Old-Age Insurance
(Industry, etc.) Convention, 1933,
the Old-Age Insurance (Agriculture)
Convention, 1933, the Invalidity
Insurance (Industry, etc.) Convention,
1933, the Invalidity Insurance
(Agriculture) Convention, 1933, the
Survivors’ Insurance (Industry, etc.)
Convention, 1933, and the Survivors’
Insurance (Agriculture) Convention,
1933, which is the fourth item on
the agenda of the session, and

Having determined tliat these
proposals shall take the form of a
Recommendation supplementing the
Invalidity, Old-Age and Survivors’
Benefits Convention, 1967,

adopts this twenty-ninth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-seven the following
Recommendation, which may be
cited as the Invalidity, Old-Age and
Survivors’ Benefits Recommendation,
1967:

I. General Provisions

1. In this Recommendation—

(a) the term “ legislation” ineludes
any social security rules as well as
laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means

Bilaga 6
(Översättning)

Rekommendation (nr 131) om invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats den 7
juni 1967 till sitt femtioförsta sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
rörande revision av de år 1933 antagna
konventionerna angående ålderdomsförsäkring
(industri m. m.),
angående ålderdomsförsäkring (jordbruk),
angående invaliditetsförsäkring
(industri in. in.), angående invaliditetsförsäkring
(jordbruk), angående
efterlevandeförsäkring (industri
m. m.) samt angående efterlevandeförsäkring
(jordbruk), vilken
fråga utgör den fjärde punkten
på sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation
avsedd att komplettera konventionen
om invaliditets-, ålders- och
efterlevandeförmåner, 1967,

antager denna den tjugonionde dagen
i juni månad år nittonhundrasextiosju
följande rekommendation,
som må benämnas rekommendation
om invaliditets-, ålders- och
efterlevandeförmåner, 1967.

I. Allmänna bestämmelser

1. I denna rekommendation skall

a) med uttrycket »lagstiftning»
förstås såväl lagar och författningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) med uttrycket »föreskrivet»

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

determined by or in virtue of national
legislation;

(c) the term “dependent” refers
to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed
cases;

(d) the term “wife” means a wife
who is dependent on her husband;

(e) the term “widow” means a
woman who was dependent on her
husband åt the time of his death;

(f) the term “child” covers—

(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, whichever
is the higher; and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in subclause
(i) of this clause and who is
an apprentice or student or has a
chronic illness or infirmity disabling
him for any gainful activity, under
prescribed conditions;

(g) the term “qualifying period”
means a period of contribution, or a
period of employment, or a period
of residence, or any combination
thereof, as may prescribed;

(h) the term “ contributory benefits”
means benefits the grant of
which depends on direct financial
participation by the persons protected
or their employer or on a
qualifying period of occupational
activity.

II. Persons Proteeted

2. Members sliould extend the application
of their legislation provning
for invalidity and old-age
benefits, by stages if necessary, and
under appropriate conditions—

(a) to persons whose employment
is of a casual nature;

förstås fastställt i eller med stöd av
den nationella lagstiftningen;

c) med uttrycket »beroende» avses
ett tillstånd av beroende som
förutsätts föreligga i vissa föreskrivna
fall;

dj med uttrycket »hustru» förstås
hustru som är beroende av sin
make;

e) med uttrycket »änka» förstås
kvinna som vid tidpunkten för makens
död var beroende av honom;

f) uttrycket »barn» omfatta

i) barn under den ålder då skolplikten
upphör eller barn under 15
år, varvid den högre av dessa åldersgränser
skall gälla;

ii) barn under en föreskriven
högre ålder än den i föregående
stycke angivna och som är lärling
eller studerande eller lider av kronisk
sjukdom eller invaliditet, som
gör honom oförmögen till förvärvsarbete,
allt under föreskrivna villkor; g)

med uttrycket »kvalifikationsperiod»
förstås en period av fullgjorda
avgiftsbetalningar eller av
arbetsanställning eller en bosättningsperiod
eller dylika perioder i
förening, alltefter vad därom må föreskrivas; h)

med uttrycket »av avgifter beroende
förmåner» förstås förmåner,
vilkas utgivande är beroende av direkt
ekonomiskt deltagande från de
skyddade personernas eller deras arbetsgivares
sida eller av fullgörandet
av en viss kvalifikationsperiod i
förvärvsarbete.

II. Skyddade personer

2. Medlemmarna bör, om så är erforderligt
i etapper, och under lämpliga
villkor, utsträcka tillämpningen
av sin lagstiftning om invaliditetsoch
åldersförmåner till att omfatta

a) personer vilkas anställning är
av tillfällig natur;

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

(b) to all economically active
persons.

3. Members should extend the application
of their legislation provning
for survivors’ benefits, by
stages if necessary, and under appropriate
conditions, to the wives,
children and, as may be prescribed,
other dependants of—

(a) persons whose employxnent
is of a casual nature;

(b) all economically active persons.

III. Contingeneies Covercd

4. The definition of invalidity
should take into account incapacity
to engage in an activity involving
substantial gain.

5. A reduced benefit should be
provided in rcspect of partial invalidity,
under prescribed conditions.

6. With a view to protecting persons
who are over a prescribed age
but have not attained pensionable
age Members should provide benefits,
under prescribed conditions,
for—

(a) persons whose unfitness för
work is established or presumed;

(b) persons who have been involuntarily
unemployed for a prescribed
period; or

(c) any other prescribed categories
of persons for which such a measure
is justified on social grounds.

7. The pensionable age should
where appropriate be lowered, under
prescribed conditions, in respect of
any prescribed categories of persons
for which such a measure is justified
on social grounds.

8. A reduced old-age benefit should
be payable under prescribed conditions
to a person proteeted who,
by reason only of his advanced age
when the legislation giving effeet
to the Invalidity, Old-Age and Sur -

b) alla förvärvsarbetande personer.

3. Medlemmarna bör, om så är
erforderligt i etapper, och under
lämpliga villkor, utsträcka tillämpningen
av sin lagstiftning om efterlevandeförmåner
till att omfatta
hustrur och barn, och om så är föreskrivet,
andra personer som var
beroende av

a) personer vilkas anställning är
av tillfällig natur;

b) alla förvärvsarbetande personer.

III. Omfattade riskfall

4. Definitionen av begreppet invaliditet
bör taga hänsyn till oförmåga
att utföra ett arbete i en verksamhet,
som är förenad med tillfredsställande
inkomster.

5. En reducerad förmån bör, under
föreskrivna villkor, utgå i händelse
av partiell invaliditet.

6. I syfte att skydda personer, som
överskridit viss föreskriven ålder
men som ännu icke uppnått pensionsåldern,
bör medlemmarna, under
föreskrivna villkor, tillhandahålla
förmåner åt

a) personer vilkas olämplighet för
arbete är fastställd eller presumerad;

b) personer som under en föreskriven
period varit ofrivilligt arbetslösa;
eller

c) andra föreskrivna kategorier,
beträffande vilka eu sådan åtgärd
är motiverad av sociala skäl.

7. Pensionsåldern bör i förekommande
fall och under föreskrivna
villkor sänkas för alla föreskrivna
kategorier, beträffande vilka en sådan
åtgärd är motiverad av sociala
skäl.

8. En reducerad åldersförmån bör
under föreskrivna villkor utgå till en
skyddad person, som enbart på grund
av sin framskridna ålder vid tidpunkten
för ikraftträdandet av den
lagstiftning som genomförs i anslut -

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

vivors’ Benefits Convention, 1967,
comes into force, has not satisfied
the qualifying conditions prescribed,
unless a benefit in conformity with
the provisions of paragraph 1, 3 or
4 of Article 18 of that Convention is
secured to such person åt an age
higher than the normal pensionable
.age.

9. Where the widow’s right to a
■survivors’ benefit is conditional on
the attainment of a prescribed age,
•a widow below that age should be
given every assistance and all facilities,
including training and placement
facilities and the provision of
benefit where appropriate, to enable
lier to obtain suitable employment.

10. A widow whose husband had
fulfilled the prescribed qualifying
conditions, but who does not herself
fulfil the conditions for a survivors’
benefit, should be entitled to an
nllowance for a specified period, or
a lump-sum death benefit.

11. A contributory old-age benefit,
or a contributory survivors’ benefit
payable to a widow, should not
be suspended after a prescribed age
solely because the person concerned
is gainfully occupied.

12. An invalid and dependent
widower should, under prescribed
conditions, enjoy the same entitleinents
to survivors’ benefit as a
widow.

13. An invalidity benefit should be
secured åt least to a person protected
who has completed, prior to the
contingency, in accordance with
prescribed rules, a qualifying period
which may be five years of contribution,
employment or residence.

14. The qualifying period for an
invalidity benefit should be eliminated
or reduced, under prescribed
conditions, in the case of young
workers who have not attained a
prescribed age.

15. The qualifying period for an
invalidity benefit should be elimi -

ning till konventionen om invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner,
1967, icke uppfyllt de föreskrivna
kvalifikationsvillkoren, såvida
icke en förmån i enlighet med
bestämmelserna i artikel 18 mom. 1,
3 eller 4 av nämnda konvention tillförsäkras
en sådan person vid högre
ålder än den normala pensionsåldern.

9. Då änkas rätt till efterlevandeförmån
är beroende av att hon uppnått
viss föreskriven ålder, bör änka
som ej uppnått denna ålder beredas
all hjälp och alla lättnader, däri inbegripet
tillgång till utbildning och
arbetsförmedling samt, i förekommande
fall, förmåner i syfte att göra
det möjligt för henne att erhålla
lämplig anställning.

10. Änka vars make har uppfyllt
föreskrivna kvalifikationsvillkor men
som ej själv uppfyller villkoren för
en efterlevandeförmån bör vara berättigad
till bidrag under en föreskriven
period eller till ett belopp
för en gång vid dödsfallet.

11. Av avgifter beroende ålderseller
efterlevandeförmån, som skall
utgå till änka, bör icke efter viss
föreskriven ålder innehållas enbart
av det skälet att vederbörande är
förvärvsarbetande.

12. En invalidiserad och beroende
änkling bör, på föreskrivna villkor,
äga samma rätt till efterlevandeförmån
som änka.

13. Förmån vid invaliditet bör tillförsäkras
åtminstone skyddad person,
som före riskfallet i enlighet
med föreskrivna regler fullgjort en
kvalifikationsperiod omfattande fem
års avgiftsbetalningar, anställning
eller bosättning.

14. Kvalifikationsperioden för förmån
vid invaliditet bör under föreskrivna
villkor borttagas eller nedsättas
i fråga om unga arbetstagare,
som ej uppnått viss föreskriven ålder.

15. Kvalifikationsperioden för förmån
vid invaliditet bör under före -

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

nated or reduced, under prescribed
conditions, where the invalidity is
due to an accident.

16. An old-age benefit should be
secured åt least to a person protected
who has completed, prior to the
contingency, in accordance with prescribed
rules, a qualifying period
which may be 20 years of contribution
or employment or 15 years
of residence.

17. Where an old-age benefit is conditional
upon a minimum period of
contribution or employment, a reduced
old-age benefit should be
secured åt least to a person protected
who has completed, prior to the
contingency, in accordance with
prescribed rules, a qualifying period
of ten years of contribution or
employment.

18. Where an old-age benefit is
conditional upon a minimum period
of contribution or employment, the
amount of the old-age benefit should
bo increased under prescribed conditions— (a)

where the grant of the benefit
is conditional upon retirement from
a prescribed gainful activity, if a
person who has reached the pcnsionable
age and has fulfilled the
qualifying conditions of contribution
or employment prescribed for a benefit
defers his retirement;

(b) where the grant of an old-age
benefit is not conditional upon retirement
from a prescribed gainful
activity, if a person who has reached
the pensionable age and has fulfilled
the qualifying conditions prescribed
for a benefit defers his claim to benefit.

19. A survivors’ benefit should be
secured åt least on the qualifying
conditions provided for in Paragraph
13 of this Recommendation för an
invalidity benefit.

20. Where the grant of invalidity,
old-age and survivors’ benefits depends
on a period of contribution

skrivna villkor borttagas eller nedsättas,
om invaliditeten förorsakas
av ett olycksfall.

16. Åldersförmån bör tillförsäkras
åtminstone skyddad person, som
före riskfallet i enlighet med föreskrivna
regler fullgjort en kvalifikationsperiod
omfattande 20 års avgiftsbetalningar
eller anställning eller
15 års bosättning.

17. Är åldersförmån beroende av en
minimiperiod av avgiftsbetalningar
eller anställning, bör en reducerad
åldersförmån tillförsäkras åtminstone
skyddad person, som före riskfallet
i enlighet med föreskrivna regler
fullgjort tio års avgiftsbetalningar
eller anställning.

18. Är åldersförmån beroende av
en minimiperiod av avgiftsbetalningar
eller anställning, bör beloppet av
förmånen under föreskrivna villkor
ökas

a) ifall förmånens utgivande är
beroende av tillbakaträdande från en
föreskriven förvärvsverksamhet, om
en person som uppnått pensionsåldern
och har uppfyllt de för förmånen
föreskrivna kvalifikationsvillkoren
för avgiftsbetalning eller anställning
uppskjuter sitt tillbakaträdande; b)

ifall utgivande av åldersförmån
icke är beroende av tillbakaträdande
från en föreskriven förvärvsverksamhet,
om en person som uppnått
pensionsåldern och har uppfyllt de
för förmånen föreskrivna kvalifikationsvillkoren
för avgiftsbetalning
eller anställning uppskjuter sitt pension
skrav.

19. Efterlevandeförmån bör garanteras
åtminstone på de i punkt 13.
i denna rekommendation angivna
villkoren för kvalifikation till förmån
vid invaliditet.

20. Om utgivandet av invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner
är beroende av en period av avgifts -

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

or employment, åt least periods of
incapacity due to sickness, accident
or maternity and periods of involuntary
uneraployment, in respect of
which benefit was paid, should be
assimilated, under prescribed conditions,
to periods of contribution or
employment in calculating the qualifying
period Ihat has been fulfilled
by the person concerned.

21. Where the grant of invalidity,
old-age and survivors’ benefits depends
on a qualifying period of
contribution or employment, periods
of compulsory military service
should be assimilated, under prescribed
conditions, to periods of
contribution or employment in calculating
the qualifying period that
has been fulfilled by the person concerned.

IV. Benelits

22. The percentages indicated in
the Schedule appended to Part V
of the Invalidity, Old-Age and Survivors’
Benefits Gonvention, 1967,
should be increased by åt least ten
points.

23. National legislation should fix
minimum amounts of invalidity,
old-age and survivors’ benefits, so
as to ensure a minimum standard of
living.

24. The amount of invalidity,
old-age and survivors’ benefits should
be periodically adjusted taking
account of changes in the general
level of earnings or the cost of living.

25. Increments in benefits or supplementary
or special benefits should
be provided, under prescribed conditions,
för pensioners requiring the
constant help or attendance of
another person.

26. Benefits to which a person
protected would otherwise be entitled
should not be suspended solely
because the person concerned is
absent from the territory of the
Member.

betalningar eller anställning, bör åtminstone
perioder av arbetsoförmåga
på grund av sjukdom, olycksfall eller
moderskap eller perioder av ofrivillig
arbetslöshet för vilka ersättning
utgivits, under föreskrivna villkor,
sammanräknas med perioder av
avgiftsbetalningar eller anställning
vid beräkning av den kvalifikationsperiod
som vederbörande har uppfyllt.

21. Om utgivandet av invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner
är beroende av en kvalifikationsperiod
av avgiftsbetalningar eller anställning
bör under föreskrivna villkor
perioder av obligatorisk militärtjänstgöring
sammanräknas med perioder
av avgiftsbetalningar eller anställning
vid beräkning av den kvalifikationsperiod
som vederbörande
har uppfyllt.

IV. Förmåner

22. De procenttal som anges i den
vid del V av konventionen angående
invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner,
1967, fogade tabellen
bör höjas med minst tio enheter.

23. Den nationella lagstiftningen
bör fastställa minimibelopp för invaliditets-,
ålders- och efterlevandeförmåner
på sådant sätt att en minimilevnadsstandard
säkerställes.

24. Beloppet av invaliditets-, ålders-
och efterlevandeförmåner bör
periodiskt justeras med hänsyn till
ändringar i den allmänna lönenivån
eller i levnadskostnaderna.

25. Höjningar i förmåner eller tillläggs-
eller specialförmåner bör under
föreskrivna villkor tillhandahållas
pensionärer som behöver ständig
hjälp eller tillsyn av annan.

26. Förmåner till vilka skyddad
person i annat fall skulle vara berättigad
bör icke innehållas enbart
på grund av att vederbörande ej befinner
sig inom medlemsstatens territorium.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 39 år 1968

Bilaga 7

Resolutioner

I. Resolution om Internationella arbetsorganisationens 50-årsjubileum.

II. Resolution om arbetsmedicin, yrkessjukdomar samt särskilda åtgärder
till förebyggande och bekämpande av cancer såsom yrkessjukdom.

III. Resolution om internationell samverkan för ekonomisk och social utveckling.

IV. Resolution om den snabba befolkningsökningens inverkan på arbetstagarnas
möjlighet till utbildning, sysselsättning och välfärd.

V. Resolution om åtgärder från Internationella arbetsorganisationens sida
till förmån för migrerande arbetare.

VI. Resolution om den rasdiskriminering i fråga om anställning, yrkesutövning
och föreningsfrihet som utövas av den illegala regimen i
Syd-Rhodesia.

VII. Resolution om de internationella fördragen angående de mänskliga
rättigheterna samt vilka åtgärder Internationella arbetsorganisationen
bör vidtaga med avseende på dessa fördrag.

VIII. Resolution om uppförande på dagordningen för nästa allmänna konferenssammanträde
av frågan om förbättring av levnads- och arbetsvillkoren
för arrendatorer, s. k. hälftenbrukare och liknande grupper
av lantarbetare.

IX. Resolution om Internationella arbetsorganisationen och jordreform.

X. Resolution om Internationella arbetsorganisationen och teknisk samverkan.

XI. Resolution om antagande av budget för 50:e budgetåret (1968) samt
fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

XII. Resolution om Internationella arbetsorganisationens bidrag till Internationella
arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år 1968.

XIII. Resolution om det belopp som erfordras till täckande av Internationella
arbetsbyråns tjänstepensionsfonds ökade förpliktelser på grund
av pensionernas anpassning till levnadskostnaderna.

XIV. Resolution om pensionskassan för ledamöterna i fasta mellanfolkliga
domstolen.

XV. Resolution om förordnande av ledamöter i Internationella arbetsorganisationens
administrativa domstol.

XVI. Resolution om återbetalning av Sydafrikas andel i reservfonden.

ESSELTE AB, STHLM 68
714941