Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 (nr 6b8); given Stockholms slott den
8 maj 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648).

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av en utredning av kommunikationsdepartementets expertgrupp
på bilavgasområdet föreslås i propositionen vissa nya bestämmelser
för att begränsa luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna bilar. De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1969. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 124

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

Förslag

till

Förordning

om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 3 § 1 inom., 24 § 3 mom. och 65 § 1 mom. vägtrafikförordningen
den 28 september 19511 skall erhålla ändrad lydelse pa

sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

3

1 inom. Bil skall-------

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avloppsgaserna
(ljuddämpare) och,
om motorn är bensindriven, effektiv
anordning för att hindra att gaser
tränger ut från motorns vevhus (sluten
vevhusventilation);

k) stänkskydd, bestående----

24

3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick eller behäftat med fel av allenast
ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt,
skall fordonet godkännas.
Avser besiktningen fordon, som
sägs i 1 mom. första och andra styckena,
skall besiktningsmannen i samband
med godkännandet förse fordonet
med märke, utvisande tiden för
nästa inställelse till kontrollbesiktning.
Motsvarande skall äga tillämpning,
då besiktningen gäller fordon,
som avses i 1 mom. tredje stycket,
och företages å tid, då skyldighet att
inställa fordonet föreligger, eller då
sådan tid gått till ända, utan att fordonet
försetts med märke. 1

(Föreslagen lydelse)

§•

med backspegel;

j) om förbränningsmotor användes,
avgasrör, effektiv anordning för
att hindra störande ljud från avgaserna
(ljuddämpare) samt, om motorn
är bensindriven, effektiv anordning
för att hindra att gaser tränger
ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation)
eller, om motorn är
dieseldriven, dels effektiv anordning
för att hindra att tydligt färgade eller
ogenomskinliga avgaser utvecklas
annat än tillfälligt i samband med
start eller växling, dels plombering
av bränsleinsprutningspumpen;

--— hörande utrustning.

§■

3 mom. Befinnes vid kontrollbesiktning,
att fordonet är i föreskrivet
skick eller behäftat med fel, som
är av allenast ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt
eller, om det
hänför sig till anordning för att begränsa
luftförorening från motorn,
medför allenast ringa olägenhet,
skall fordonet godkännas. Fordon
med dieseldriven motor må icke godkännas
om bränsleinsprutningspumpen
icke är plomberad på föreskrivet
sätt. Avser besiktningen fordon, som
sägs i 1 mom. första och andra styckena,
skall besiktningsmannen i
samband med godkännandet förse
fordonet med märke, utvisande tiden
för nästa inställelse till kontrollbe -

1 Omtryckt 1967: 856.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

siktning. Motsvarande skall äga tilllämpning,
då besiktningen gäller fordon,
som avses i 1 mom. tredje stycket,
och företages å tid, då skyldighet
att inställa fordonet föreligger,
eller då sådan tid gått till ända,
utan att fordonet försetts med märke.

— åsättes fordonet.

Märke, som

Befinnes fordonet--------andra stycket.

Företer fordonet brister av annan
art än förut i detta moment sägs,
skall besiktningsmannen förelägga
fordonets ägare att avhjälpa anmärkta
bristfälligheter på fordonet och att
inom viss tid inställa detsamma hos
besiktningsman för kontrollbesiktning.

Har i-------motsvarande tillämpnin

Företer fordonet brister av sådan
art att det ej kan godkännas och
meddelas ej körförbud, skall besiktningsmannen
förelägga fordonets
ägare att avhjälpa anmärkta bristfälligheter
på fordonet och att inom
viss tid inställa detsamma hos besiktningsman
för kontrollbesiktning.

65

1 mom. Brukas fordon på väg,
oaktat fordonet icke överensstämmer
med de i 2—8 §§ eller med stöd av
dessa paragrafer meddelade bestämmelser
om fordonets beskaffenhet
och utrustning, skall ägaren straffas
med dagsböter, om förseelsen innebär
åsidosättande av föreskrifterna i
3 § 6 mom., och eljest med böter,
högst femhundra kronor. Dock må
ej till straff dömas, där bristfälligheten
var av ringa betydelse eller
brukandet avsåg allenast att med anledning
av skada, som under färd
uppkommit på fordonet, föra detta
till närmast belägna plats för skadans
avhjälpande och uppenbar fara
ej var förenad därmed.

Den, som

§•

1 mom. Brukas fordon på väg,
oaktat fordonet icke överensstämmer
med de i 2—8 §§ eller med stöd av
dessa paragrafer meddelade bestämmelser
om fordonets beskaffenhet
och utrustning, skall ägaren straffas
med dagsböter, om förseelsen innebär
åsidosättande av föreskrifterna i
3 § 6 inom., och eljest med böter,
högst femhundra kronor. Dock må
ej till straff dömas, där bristfälligheten
var av ringa betydelse eller
brukandet avsåg allenast att med anledning
av skada, som under färd
uppkommit på fordonet, föra detta
till närmast belägna plats för skadans
avhjälpande och uppenbar fara
ej var förenad därmed. Till straff
må ej heller dömas, om brukandet
avsåg allenast att, sedan plombering
av bränsleins prutnings pump till dieseldriven
motor brutits, föra fordonet
kortaste lämpliga väg till plats
för erhållande av ny plombering.
med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan medge undantag
från de nya bestämmelserna i 3 § 1 mom. j.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 b år 1968

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slott den 3 maj 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
Wickman, Moberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
åtgärder mot luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna fordon och
anför.

Inledning

Liksom i åtskilliga andra länder bedrivs i Sverige ett intensivt arbete för
att komma tillrätta med bilavgasproblemet. Som ett led i detta arbete har
kommunikationsdepartementets ledningsgrupp rörande utvecklingsarbete
på bilav gasområdet efter utredning i november 1967 avgett förslag till åtgärder
rörande dieselavgaser (Stencil K 1967: 8).

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsverk, statens naturvårdsverk, socialstyrelsen, Aktiebolaget
Svensk bilprovning, Motorbranschens riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska omnibusägareförbundet, Svenska Petroleum
institutet, Svenska transportarbetareförbundet och Sveriges bilindustrioch
bilgrossistförening. Socialstyrelsen har bifogat yttranden från två medlemmar
av styrelsens vetenskapliga råd samt från vissa stadsläkare och en
länsläkare. Till förste stadsläkarens i Stockholm yttrande har fogats ett
yttrande från AB Storstockholms lokaltrafik. Petroleuminstitutet har överlämnat
en skrivelse från AB Nynäs-Petroleum angående s. k. lätta dieselbränslen.
Därjämte har i ärendet inkommit en skrivelse från Philipsons
Automobil AB med synpunkter från Daimler-Benz AG i Förbundsrepubliken
Tyskland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

5

För sammanhangets skull redovisar jag i det följande också sådana detaljer
i ledningsgruppens förslag som bör tas upp i närmare föreskrifter och anvisningar.

Gällande bestämmelser

Före den 1 januari 1968 fanns här i landet inga bestämmelser om fordons
beskaffenhet och utrustning som syftade till att begränsa luftföroreningar
från motorerna. Sedan den 1 januari 1968 gäller emellertid efter en ändring
(prop. 1967: 166, 3LU 62, rskr 404, SFS 1967: 856) av 3 § 1 mom. j vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648) — VTF — att bil med bensindriven
motor skall vara försedd med effektiv anordning för att hindra att
gaser tränger ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation), överträdelse
av denna bestämmelse straffas enligt 65 § VTF med böter, högst 500
kronor. Bestämmelsen gäller inte i fråga om fordon som vid registreringseller
typbesiktning betecknats som 1968 eller tidigare års modell. I fråga om
fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknas som 1969 eller
senare års modell kan Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
medge undantag från bestämmelsen.

58 § VTF innehåller bestämmelser som gäller hanteringen av alla slags
motordrivna fordon. Genom dessa bestämmelser åläggs föraren att i görligaste
mån tillse att fordonet inte släpper ut gas eller rök i sådan mängd
att olägenhet uppstår. Vidare förbjuds användningen inom tättbebyggt område
av aggregat för uppvärmning av motorn genom tomgångskörning. Förbudet
gäller sedan den 1 januari i år. Bestämmelserna är straffsanktionerade
i 67 § VTF som för överträdelse stadgar böter, högst 500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har den 1 juni 1965 utfärdat anvisningar
för kontroll av avgaser från dieselfordon (Kontr.nr 616). I anvisningarna
anges vissa metoder för mätning av rökigheten hos avgaserna
från dieselmotor. Vidare anges särskilda värden för rökigheten som skall
gälla för godkännande vid registrerings- eller typbesiktning samt vid flygande
inspektion. Det högsta godtagbara värdet för avgasernas rökighet är
3,5 s. k. Boschenheter vid registrerings- eller typbesiktning, medan motsvarande
värde vid flygande inspektion är 4,5 Boschenheter. Värdena gäller oberoende
av fordonsslag. Konstateras ett högre värde för rökigheten skall fordonet
inte godkännas. Vid flygande inspektion skall ägaren föreläggas att
inom viss tid avhjälpa bristen och genom intyg från en av fordonstillverkaren
eller tillverkaren av motorns insprutningspump auktoriserad verkstad
styrka att så skett och att insprutningspumpen förseglats med plomb i den
av motorfabrikanten rekommenderade inställning som ger en rökighet av
högst 3,5 Boschenheter.

lf Bihang till riksdagens protokoll i968. 1 samt. Nr 124

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

Internationellt arbete

Föreskrifter rörande kontroll av avgaser från dieselfordon finns i flera
länder. Frågan har även tagits upp inom Förenta Nationernas ekonomiska
kommission för Europa, ECE, som har antagit en resolution i ämnet. Resolutionen
— dok. W/TRANS/SC 1/238/Rev. 3; (58) — har följande lydelse:
Regeringarna rekommenderas

(a) att i den inhemska lagstiftningen stadga

(i) att motorer för motorfordon, i synnerhet dieselmotorer, skall vara
så konstruerade, inställda, underhållna och behandlade att de inte utvecklar
tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utom momentant i
samband med växling, och att, bortsett från det straff vilket ägare eller
förare av fordon som bryter mot denna bestämmelse riskerar, myndigheterna
kan taga sådant fordon ur trafik till dess det är vederbörligen
reparerat eller justerat för att denna bestämmelse skall uppfyllas,

(ii) att det är lagstridigt att använda anordningen för tillskottsbränsle
på dieseldrivet fordon när fordonet är i rörelse,

(iii) att manöverorganet till anordningen för tillskottsbränsle på dieseidrivna
fordon, vilka för första gången registreras i landet efter den 31
december 1965, skall vara så anordnat att det icke kan användas av någon
i förarhytten när fordonet är i rörelse;

(b) att effektiva åtgärder skall vidtagas för att säkerställa åtlydnaden av
bestämmelserna under (a) ovan genom lämpliga kontrollpunkter längs
vägarna.

Föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med ECE:s rekommendation
finns bl. a. i Frankrike. I Belgien har sedan år 1960 avgasröken kontrollerats
vid de obligatoriska fordonsbesiktningarna, liksom också i Finland.
Viss flygande kontroll förekommer i Förbundsrepubliken Tyskland. I
Storbritannien utförs en ganska intensiv kontroll av dieselfordon genom
vägpatruller. För uppsikt över den yrkesmässiga biltrafiken disponerar
transportministeriet omkring 400 besiktningsmän, fördelade över hela landet.
Vid vissa tillfällen ordnar besiktningsmännen i samarbete med polisen
kontroller av fordon med rykande dieselmotorer. Kontrollerna sker i regel
vid backar där motorerna får arbeta med hög belastning. Om ett fordon utvecklar
rök i sådan mängd att den subjektivt bedöms vara otillåten, stoppas
fordonet av polisen, som kan utfärda förbud mot fordonets användande för
lastbefordran intill dess motorn justerats och förbudet hävts vid ny inspektion.
I svårare fall kan föraren beordras lasta av fordonet på platsen eller
låta bogsera bort det. Föraren kan dessutom åtalas och dömas till böter,
högst £ 50.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

7

Ledningsgruppen

Allmänt

Av de uppgifter ledningsgruppen lämnat framgår att vid slutet av år 1965
ca 4,5 % av samtliga bilar var utrustade med dieselmotor.

Ledningsgruppen konstaterar att en betydande ökning av antalet dieselfordon
har skett under senare år. År 1955 var sålunda ca 25 % av lastbilarna
dieseldrivna medan motsvarande siffra för år 1965 var ca 44. Dieseldriften
dominerar helt i fråga om de tyngre lastbilarna, varemot de flesta lättare
lastbilarna är bensindrivna. Ökningen är markant också beträffande
kategorin personbilar där emellertid dieselfordonen vid slutet av år 1965
fortfarande inte utgjorde mer än ca 1,2 %. En tydlig ökningstendens visar
också kategorin traktorer, inom vilken den största gruppen dieselfordon
finns. År 1965 var antalet dieseldrivna traktorer mer än dubbelt så stort som
antalet fotogendrivna och närmare fyra gånger så stort som antalet bensindrivna.
Bussarna var vid slutet av år 1965 till ca 74 % dieseldrivna. Denna
driftform förekommer särskilt i fråga om större bussar. Under senare år
bär antalet lätta bensindrivna bussar ökat kraftigt. Samtidigt har också en
förskjutning mot större dieseldrivna bussar inträffat, särskilt i tättbefolkade
län, som en följd av att personbefordran med bussar bär fått ökad betydelse
i stads- och tätortsområden men gått tillbaka i landsortsområden.

Enligt ledningsgruppens mening kan eu fortsatt ökning av dieselfordonens
andel av fordonsbeståndet A^äntas i framtiden.

Dieselfordonen som luftförorenare

Ledningsgruppen framhåller att mängden emitterade luftföroreningar
från bilar inom ett visst område beror på olika faktorer såsom biltäthet, körmönster,
körtid, motorkonstruktion, bränsleförbrukning, medelhastighet
in. m. Särskilt i städer kan stora mängder avgaser per ytenhet avges, eftersom
den stora biltätheten här ofta resulterar i uppkomsten av sekundära
faktorer som låg medelhastighet och ogynnsamt körmönster. Stora biltätheter
inom ett område medför därför vanligen att mängden föroreningar
ökar kraftigare än i proportion till antalet fordon.

Beträffande dieselfordonen anser ledningsgruppen det uppenbart att den
största gruppen, traktorerna, inte ger upphov till eller normalt förekommer
i större fordonstätheter. Den näst största gruppen dieselfordon är lastbilarna.
Ledningsgruppen konstaterar att dieseldrivna lastbilar, som främst används
för tyngre transporter, ofta i fjärrtrafik, normalt inte heller ger upphov till
nämnvärda biltätheter. På genomfartsleder i städer kan dock diesellastbilars
avgaser — främst genom rök och lukt — bidra till det allmänna av -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1968

gasproblemet. Också dieseldrivna bussar kan, trots att de är jämförelsevis
få till antalet, genom sin användning som kollektivt trafikmedel — oftast i
tätorter — ge upphov till lokala avgasproblem. De känsliga punkterna är
hållplatser, starkt trafikerade gator, uppställningsplatser och garage. Personbilar
med dieselmotor utgör endast något över 1 % av det totala antalet
personbilar. De används emellertid ofta som taxibilar och blir som sådana
i stor utsträckning använda i tätortstrafik.

Ledningsgruppen fastslår, att dieselavgasproblemet i allmänhet har lokal
karaktär och endast i mindre omfattning bidrar till de mer omfattande avgasproblem
som den explosionsartade tillväxten av antalet bensinbilar har
skapat. Genom enstaka fordons utsläpp av kraftig rök och illaluktande
ämnen utpekas de dock ofta av allmänheten som kvalificerade luftförorenare.
Ledningsgruppen påpekar emellertid också att dåligt underhåll av
motorn eller avsiktligt felaktig pumpinställning på ett dieselfordon kan
resultera i så kraftig avgasrök att under vissa förhållanden fara kan uppkomma
för omkörande fordon på grund av försämrad eller skymd sikt.

Emissioner från dieselmotorer

Ledningsgruppen betonar att avgasemissionen är helt dominerande hos
dieseldrivna fordon, medan vevhusemissionen och avdunstningsförlusterna
är små. Den partikulära emissionen från dieselinotoror, avgasröken, bedömer
ledningsgruppen som det största problemet. Avgasrök förekommer i
olika former. Vid belastning av en driftsvarm motor uppstår belastningsrölc.
Den innehåller fasta kolpartildar som ger en mer eller mindre kraftig mörkfärgning
av avgaserna. En annan röktyp är lågbelastningsröken som är vit
och emitteras från en kall motor omedelbart efter start av motorn. Denna
rök består i huvudsak av bränslerester och vattenånga. När motorn blir
varm, försvinner denna typ av rök och kan ersättas av en blåaktig rök, innehållande
kondenserade kolväten samt smörj olj er ester. Även denna röktyp
är i första hand bunden till lågbelastningsförhållanden.

Enligt ledningsgruppen är det möjligt att justera nya dieselmotorer så
att någon besvärande rök inte uppstår. Att så skett kan också kontrolleras
genom typ- eller registreringsbesiktning av fordonet. Om rök trots allt kan
konstateras från många dieselfordon, beror detta på omständigheter som inträffat
efter det att fordonet har blivit godkänt. Rök kan bero på eftersatt
underhåll av motorn, exempelvis genom igensättning av luftfiltret, vilket verkar
som en strypning av lufttillförseln. En annan orsak kan vara fel på insprutningsmunstyckena.
Till helt övervägande del orsakas avgasröken enligt
ledningsgruppen av en avsiktlig omställning av insprutningspumpen
som sker i syfte att öka den insprutade bränslemängden och därmed motoreffekten.
Högre effekt betyder bättre accelerationsförmåga, högre medelhastighet
och bättre transportekonomi. Vinsten är uppenbarligen i många
fall så stor att man helt bortser från olägenheterna i form av svarta avgaser,

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

9

högre bränsleförbrukning och risk för avsättning av koks i motorns förbränningsrum.
Särskilt i fråga om s. k. överladdade motorer, dvs. motorer
vilkas maximieffekt höjs genom att friskluften ges ett övertryck med hjälp
av en avgasdriven kompressor, kan s. k. uppställning av insprutningspumpen
från det av fabrikanten rekommenderade läget medföra stora risker för
allvarliga motorskador. Insprutningspumparna brukar därför plomberas
och varje garantiåtagande förfaller om plomberingen bryts. Trots detta,
framhåller ledningsgruppen, sker omställning av pumpen mycket ofta.

Vad beträffar emissionen av illaluktande och irriterande ämnen från dieselmotorer
anför ledningsgruppen att de högsta värdena erhålls vid mycket
låg belastning, tomgång och hög belastning. Åtgärder som begränsar röken
är enligt ledningsgruppen också effektiva för en minskning av emissionen
av dylika ämnen vid hög motoreffekt, t. ex. vid acceleration. Problemet kan
dock kvarstå vid tomgång och låg belastning.

Kolväte- och i synnerhet koloxidemissionen från dieselmotorer är normalt
så låg att ledningsgruppen anser en sänkning kunna motiveras först
sedan en långtgående sanering av bensinbilsparken har genomförts.

Kväveoxidemissionen från en direktinsprutad dieselmotor är enligt ledningsgruppen
större än eller av samma storleksordning som emissionen från
en genomsnittlig bensinmotor, medan indirekt bränsleinsprutning ger upphov
till mindre mängder kväveoxider. Ledningsgruppen betecknar det emellertid
som orealistiskt att införa normer för kväveoxidemissionen från dieselfordon.
Metoder för begränsning av kväveoxidemissionen från bensinmotorer
befinner sig ännu på utvecklingsstadiet, och det är därför inte ens
tekniskt möjligt att genomföra en minskning av kväveoxidemissionen från
bensinmotorerna inom de närmaste åren. En övergång till indirekt bränsleinsprutning
på dieselmotorer avsedda för tyngre fordon skulle prestandamässigt
innebära ett steg bakåt i dieselmotortekniken.

Svaveldioxidemissionen från dieselmotorer anser ledningsgruppen vara av
underordnad betydelse vid en jämförelse med samma slags emission från
andra källor i samhället. Dieselbrännolj ans svavelhalt är av samma storleksordning
som den som förekommer i de svavelfattigaste eldningsoljorna,
och dieselbrännoljeförbrukningen är liten jämförd med förbrukningen av
eldningsolja.

Ledningsgruppen uttalar sammanfattningsvis att luftföroreningar från
dieselmotorer inte, såvitt nu är känt, kan tillskrivas direkta hälsoeffekter
men att de påverkar välbefinnande och trivsel. Enligt ledningsgruppens
mening är dessa olägenheter tillräckligt stora för att motivera åtgärder.

Synpunkter och förslag

De åtgärder, som ledningsgruppen föreslår i syfte att förebygga onödig
luftförorening genom dieselfordon, tar i första band sikte på en begränsning
av rökemissionen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 124- år 1968

Ledningsgruppen anser att nu gällande bestämmelser i VTF inte ger tillräckligt
underlag för en effektiv bekämpning av luftföroreningarna genom
rykande dieselmotorer. I förordningen bör därför införas klara bestämmelser
om dieselmotorers beskaffenhet, dock utan att man mer än nödvändigt
går in på detaljfrågor. Närmare föreskrifter som erfordras bör meddelas
av trafiksäkerhetsverket.

Nödvändigt är enligt ledningsgruppens mening vidare ett system, sonr i
möjligaste mån försvårar den nu så ofta förekommande avsiktliga omställningen
av bränsleinsprutningspnmpen i syfte att få ut eu högre effekt av
motorn. Det bör därför föreskrivas dels att bränsleinsprutningspump skall
vara så beskaffad att ändring av inställningen kräver ingående kännedom
om pumpens konstruktion, dels alt pumpen skall vara plomberad på sådant
sätt att ändring av inställningen inte kan ske utan att plomberingen
bryts. Vid plombering bör pumpen vara inställd enligt de anvisningar som
meddelats av motorfabrikanten för att fastställda maximivärden för rökutvecklingen
inte skall överskridas vid användning av normal dieselbrännolja.
Plomberna bör vara så märkta att den som har utfört plomberingen kan
spåras. Det bör ankomma på trafiksäkerhetsverket att meddela närmare
föreskrifter om plomberingens utförande.

Av dessa skäl förordar ledningsgruppen att i 3 § VTF, i anslutning till
den i det föregående berörda rekommendationen från ECE, införs ett nytt
moment av i princip följande innehåll:

Dieselmotor, som användes för framdrivande av bil, skall vara så beskaffad
och inställd samt i sådant skick att den inte utvecklar tydligt färgade
eller ogenomskinliga avgaser utom momentant i samband med start eller
växling. Till dieselmotor hörande bränsleinsprutningspump skall vara så
beskaffad att den icke utan avsevärda svårigheter kan omställas till större
bränslemängd. Dylik pump skall vara plomberad på sådant sätt att omställning
av pumpen ej kan ske utan att plomb brytes.

De ytterligare föreskrifter om plombering och om dieselmotorns beskaffenhet
som finnes erforderliga meddelas av statens trafiksäkerhetsverk.

Vid bedömning huruvida avgaser från dieselmotor är i otillåten grad
färgade skall användas de mätmetoder och de gränsvärden som statens trafiksäkerhetsverk
fastställer.

Motsvarande bestämmelser bör enligt ledningsgruppens mening meddelas
också för traktorer och motorredskap som brukas inom tättbebyggt område.

Ledningsgruppen föreslår vidare att körning med motor på vilken plomberingen
är bruten straffbeläggs.

Ledningsgruppen nämner vissa anordningar på dieselmotorer som trafiksäkerhetsverket
bör utfärda närmare bestämmelser om. Det gäller därvid
den särskilda regulator som begränsar den insprutade bränslemängden i förhållande
till lufttrycket i insprutningsröret. Eftersom vissa överladdade

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

motorer har benägenhet att ryka vid låga varvtal, om inte motorn förses med
en sådan regulator, kan en nödvändig förutsättning för att föreskrifter om
rökutvecklingen skall kunna följas bli att fordonen måste utrustas med regulator.
Ledningsgruppen förordar också att den s. k. köldstartanordningen
bör vara så beskaffad att den inte kan påverkas av person i förarhytten och
att den automatiskt, utan möjlighet till avsiktlig blockering, kopplas ur så
snart gaspedalen släpps upp. Härigenom förhindras att köldstartanordningen
används för att tillföra motorn överskott av bänsle vid andra tillfällen än
start.

Vad angår väg- och vattenbyggnadsstyrelsens i det föregående nämnda
anvisningar för kontroll av avgaser från dieselfordon har ledningsgruppen
funnit dessa i stort sett lämpligt avvägda såvitt avser lastbilar och personbilar.
Ledningsgruppen anser dock att föreskrifterna bör kompletteras i syfte
att säkerställa att angivna maximivärden för rökutvecklingen hålls inte
bara vid det varvtal som svarar mot den i anvisningarna angivna hastigheten
av 30 km/tim. utan över en större del av motorns varvtalsområde. Ledningsgruppen
förordar därför att mätningar sker var som helst inom området
50—100 % av det maximala varvtalet vid full last.

I fråga om bussar, som ofta används som kollektivt trafikmedel i tätorter
och således kan ge upphov till lokala avgasproblem, finner ledningsgruppen
det motiverat med strängare regler om högsta tillåtna röktäthet än beträffande
lastbilar. Principiellt skulle dessa strängare regler kunna begränsas
till bussar i tätortstrafik. En sådan gränsdragning skulle emellertid vålla
svårigheter vid tillämpningen. Ledningsgruppen föreslår i stället att de
strängare reglerna görs tillämpliga endast på bussar som är godkända för
minst 30 passagerare. Mindre bussar används nämligen mycket sällan för
kollektivtransporter i samhällen.

De värden för högsta tillåtna röktäthet hos avgaserna från dieselfordon
som ledningsgruppen förordar är följ ande
vid typbesiktning eller registreringsbesiktning

bussar för minst 30 passagerare: 2,5 Boschenheter resp. 30 Hartridgeenheter övriga

fordon: 3,5 Boschenheter resp. 45 Hartridgeenheter
vid flygande inspektion eller kontrollbesiktning

bussar för minst 30 passagerare: 3,5 Boschenheter resp. 45 Hartridgeenheter övriga

fordon: 4,5 Boschenheter resp. 60 Hartridgeenheter.

Ledningsgruppen betonar att kontrollen av rökutvecklingen från dieselmotorer
måste skärpas. När det gäller nya fordon torde gällande bestämmelser
ge möjlighet att underkänna fordon som vid typbesiktning eller registreringsbesiktning
inte uppfyller föreskrifterna om högsta tillåtna rökinnehåll
i avgaserna. I fråga om fordon i trafik bör motsvarande kontroll ut -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 12''r år 1968

övas vid flygande inspektion och vid den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen.
Ledningsgruppen föreslår därför att bestämmelserna i 23 § VTF
görs tillämpliga också på kontroll av rökutvecklingen samt att sådan kontroll
infogas som ett moment i den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen.
Ledningsgruppen anser vidare att förrättningsman bör kunna meddela föreläggande
om kontrollbesiktning eller annan lämplig åtgärd för det fall att
rökutvecklingen är otillåtet stor eller insprutningspumpens plombering är
bruten. Det är enligt ledningsgruppens uppfattning därutöver befogat att
överväga en påföljd i överensstämmelse med den i Storbritannien tillämpade,
nämligen att i svårare fall förbjuda fordonets användning till dess bristfälligheten
har avhjälpts.

Ledningsgruppen framhåller att effekten av gällande och föreslagna bestämmelser
på avgasområdet måste bli helt beroende av de resurser i tekniskt
och personellt avseende som står till buds för övervakningen. De organ
som närmast kommer i fråga för denna uppgift är bilinspektionen, polisen
och Aktiebolaget Svensk bilprovning.

Enligt ledningsgruppen utgörs den tekniskt utbildade personalen inom
trafiksäkerhetsverkets regionala organisation av ca 35 man. Dessa har emellertid
sådana arbetsuppgifter att endast en del av dem tillfälligt kan ägna
sig åt övervakning av dieselfordon.

För flygande inspektion av motorfordon står ett relativt stort antal specialutbildade
polismän till förfogande. Arbetet har emellertid, enligt vad ledningsgruppen
uppger, hittills inte i nämnvärd omfattning inriktats på kontroll
av dieselfordons avgaser, och teknisk utrustning har inte anskaffats.

Den obligatoriska årliga kontrollbesiktningen, som är den främsta uppgiften
för Aktiebolaget Svensk bilprovning, är motiverad av trafiksäkerhetsskäl.
Eftersom rök från dieselfordon får anses spela en underordnad roll ur
trafiksäkerhetssynpunkt, ägnas fordonens egenskaper i detta avseende f. n.
föga uppmärksamhet. Ett begränsat antal mätningsinstrument har anskaffats
för registreringsbesiktningar.

Ledningsgruppens slutsats blir att resurserna för kontroll av dieselfordons
avgaser är helt otillräckliga. Bland tänkbara åtgärder vill ledningsgruppen
förorda förstärkning av bilinspektionens personal och en aktiv insats
från polisens sida.

Ledningsgruppen behandlar också frågan om reglernas ikraftträdande.
När det gäller åtgärder som berör dieselmotorns konstruktion bör de nya
bestämmelserna inte föranleda någon omfattande eller dyrbar ombyggnad
av fordon som är i bruk. Bestämmelserna rörande insprutningspumpens
konstruktion, köldstartanordningens utförande och förekomsten av bränsleinsprutningsregulator
bör därför tillämpas endast i fråga om nya fordon,
dvs. fordon som första gången registreringsbesiktigas eller upptas i typintyg
efter en viss angiven dag. Denna dag bör bestämmas så att tillverkarna
får skälig tid att anpassa produktionen efter de nya bestämmelserna. Led -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

ningsgrxippen framhåller att svenska tillverkare av dieselfordon redan nu
förser sina fordon med motorer som fyller kraven. Med hänsyn till utländska
tillverkare bör bestämmelserna dock inte träda i kraft före den 1
januari 1969.

Beträffande plombering av bränsleinsprutningspumparna bedömer ledningsgruppen
situationen annorlunda. Svenska motorer har sedan länge
varit så utförda att insprutningspumpen kan plomberas. På andra motorer
bör enligt ledningsgruppens mening möjlighet till plombering på ett enkelt
sätt kunna ordnas. Bestämmelsen bör följaktligen kunna tillämpas i fråga
om alla dieselfordon, oavsett ålder. Dag för ikraftträdandet bör väljas så
att tillverkarna och generalagenterna får tillräcklig tid att organisera och
genomföra plombering. Även i detta fall anser ledningsgruppen den 1 januari
1969 vara en lämplig dag.

Slutligen förordar ledningsgruppen att trafiksäkerhetsverket får möjlighet
att meddela dispens från bestämmelserna när sådan av särskilda skäl
finnes vara befogad.

Ledningsgruppen berör avslutningsvis sådana åtgärder som har nämnts
i den allmänna diskussionen såsom medel att minska olägenheterna av luftföroreningar
från dieselmotorer men som ledningsgruppen inte har ansett
sig böra förorda. De bedömningar som görs är följande.

Varken särskild avgasrenare eller filter i avgasledningen utgör, såvitt
ledningsgruppen har kunnat finna, ännu någon tekniskt godtagbar lösning.
Hittills prövade anordningar har varit skrymmande, ineffektiva och dyrbara.
Ledningsgruppen anser att anordningar av detta slag inte är nödvändiga
för att åstadkomma låg röktäthet, om de av ledningsgruppen föreslagna åtgärderna
genomförs.

Rörande frågan huruvida olägenheter från dieselavgaserna kan minskas
genom uppåtriktade avgasrör påpekar ledningsgruppen att avgasrörets riktning
givetvis inte har något inflytande på mängden av luftföroreningar. Förbättring
av förhållandena vid marknivån kan visserligen erhållas vid låga
fordonshastigheter, men samtidigt ökas olägenheterna för exempelvis dem
som vistas i andra våningsplanet i tätorter. Erfarenheterna från uppåtriktade
avgasrör har enligt ledningsgruppen också gett vid handen att man måste
beakta även andra omständigheter, såsom ökad eldfara för lasten på
lastbilar, nedsmutsning av lasten och nedsmutsning av tak i garage och
verkstäder. Ledningsgruppen framhåller att man i Finland av dessa skäl
numera har slopat eu bestämmelse om att avgasröret på tyngre diesellastbilar
skall vara uppåtriktat. Mot bakgrund härav har ledningsgruppen inte
ansett sig höra föreslå någon bestämmelse av innebörd att avgasrör på dieselfordon
skall vara uppåtriktat. Ledningsgruppen finner av vägverket meddelade
föreskrifter, som lämnar valfrihet mellan uppåtriktat och bakåtriktat
avgasrör, vara lämpliga och tillräckliga.

I fråga om röknedsätlande tillsatser till dieselbränsle har ledningsgruppen

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

kommit till det resultatet att sådana tillsatser inte kan generellt förordas
som en åtgärd i kampen mot luftföroreningarna. Det kan nämligen på goda
grunder befaras att den röknedsättande effekten utnyttjas till att öka den
insprutade bränslemängden med bibehållen röktäthet som följd. Detta kan
dels leda till motorskador, dels medföra en helt oacceptabel rökutveckling
när bränsle utan tillsats används. Den merkostnad som användning av tillsatser
skulle medföra är inte heller utan betydelse i sammanhanget.

Användning av nu förefintliga s. k. lätta dieselbränslen anser ledningsgruppen
medföra så pass obetydlig vinst i jämförelse med de av gruppen
föreslagna åtgärderna att gruppen inte har funnit skäl att förorda någon
föreskrift i detta avseende. Ledningsgruppen förutsätter dock att berörda
myndigheter följer utvecklingen på detta område med uppmärksamhet.

Inte heller rörande bränslets svavelbalt har ledningsgruppen funnit generella
föreskrifter påkallade. Ledningsgruppen påpekar att brännolja för dieselmotorer
innehåller mindre än 0,5 % svavel, som vid förbränning bildar
svaveldioxid, och att den mängd svaveldioxid som emitteras av dieselmotorer
är försvinnande liten i jämförelse med den mängd som bildas vid förbränning
av olja för bostadsuppvärmning och industriändamål. En minskning
av svavelhalten med några tiondels procent skulle dessutom ge en ytterst
obetydlig vinst ur luftföroreningssynpunkt men skulle medföra en icke
oväsentlig höjning av priset på dieselbränslet.

Ledningsgruppen tillägger att det i områden, som är särskilt utsatta för
luftföroreningar från bilar, kan vara lämpligt att lokala myndigheter i
samråd med bussbolag meddelar anvisningar om användning av bränsletillsatser
eller lätt dieselbränsle med låg svavelhalt i avsikt att förbättra situationen.
Förutsättningen härför hör dock enligt ledningsgruppens mening
dersökningar särskilt beträffande dieselavgasernas partikelinnehåll och
luktintensitet.

Ledningsgruppen anmäler att den avser att bedriva vissa ytterligare undersökningar
särskilt beträffande dieselavgasernas partikelinnehåll och luktintensitet.

Remissyttrandena

Inställningen till ledningsgruppens förslag är genomgående positiv hos remissinstanserna.
Avvikande eller kompletterande synpunkter anförs endast
i fråga om några detaljer i förslagen.

Remissinstanserna delar allmänt ledningsgruppens uppfattning om behovet
av åtgärder för att komma tillrätta med dieselavgasproblemet.
Socialstyrelsen anser det angeläget att ytterligare utredning och forskning
inom avgasområdet kominer till stånd och att denna sker i samarbete

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1968 15

mellan humanmedicinsk och teknisk expertis. Motorbranschens riksförbund,
som i princip biträder ledningsgruppens förslag, ifrågasätter om inte ett
.samlat utredningsresultat kan avvaktas som underlag för riktlinjer för alla
slags motorer.

Trafiksäkerhetsverket och Motorbranschens riksförbund stryker under
betydelsen av att ledningsgruppens förslag bygger på rekommendationer
som har antagits av ECB. Svenska transportarbetareförbundet framhåller
att bestämmelserna i VTF om avgaser bör erhålla en generell utformning
och kompletteras med detaljerade tillämpnings- och kontrollregler som meddelas
av tillsynsmyndigheten. På detta sätt, anser förbundet, kan en smidigare
anpassning ske till ändringar i fråga om fordonens tekniska utrustning
och till nya erfarenheter och rön rörande bl. a. luftföroreningar.

Ledningsgruppens förslag om kompletterande regler rörande dieselmotors
beskaffenhet och utrustning tillstyrks utan förbehåll
av rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverket och Sveriges bilindustrioch
bilgrossistförening. Aktiebolaget Svensk bilprovning förklarar sig inte
ha någon erinran mot de föreslagna reglerna om insprutningspump till dieselmotor.

Förslaget om plombe r i n g av bränslepump avstyrks endast av en
remissinstans, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, som menar att andra
tekniska åtgärder än kontroll av bränslepumpen vid olika besiktningar och
flygande inspektion inte är erforderliga. Motorbranschens riksförbund anser
att kravet på plombering av bränslepumpar kan innebära att endast vissa
företag och viss personal får göra ingrepp och justeringar och att detta
aktualiserar frågan om bilverkstädernas auktorisation och kompetenskontroll
för bilreparationer i allmänhet. Svenska omnibusägareförbundet bedömer
det som oundgängligen nödvändigt att de närmare föreskrifterna om
plombering av bränslepump till dieselmotor utformas så att trafikföretag
med egna verkstäder får rätt att utföra plomberingen.

Enligt naturvårdsverket blir emissionerna av partikulära föroreningar från
dieselmotorer räknat per kilo bränsle också med de av ledningsgruppen föreslagna
högsta värdena för röktätheten mycket höga i jämförelse
med värmeanläggningar som använder samma typ av bränsle. När de
tekniska förutsättningarna föreligger bör därför den tillåtna röktätheten
sänkas ytterligare. Värden för högsta tillåtna föroreningsutsläpp från diesel-
och bensindrivna fordon bör enligt naturvårdsverkets mening fastställas
av trafiksäkerhetsverket på förslag av naturvårdsverket, som har
erforderlig expertis till sitt förfogande. — Mot den av ledningsgruppen föreslagna
sänkningen av de högsta röktäthetsvärdena för bussar som är godkända
för minst 30 passagerare har Svenska omnibusägaref örbundet ingen
erinran när det gäller moderna bussar. I fråga om äldre bussar kan de lägre
röktäthetsvärdena enligt förbundet medföra problem då motorernas effekt
här kan komma att reduceras långt under de värden för vilka motorerna

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

har konstruerats och vilka ur trafiksäkerhetssynpunkt är nödvändiga för
fordonens manöveregenskaper. Omläggningen till högertrafik har, framhåller
förbundet, medfört en avsevärd förnyelse av bussparken. Det antydda
problemet berör följaktligen endast vissa äldre landsbygdsbussar
som har ombyggts för högertrafik. Förbundet förordar därför att de föreslagna
lägre röktäthetsvärdena görs tillämpliga endast på bussar som första
gången registreringsbesiktigats år 1967 eller senare. Sveriges bilindustrioeh
b ilgross is t förening anser att de låga röktäthetsvärdena för bussar bör
kunna uppnås men ifrågasätter om inte motoreffekten därvid måste reduceras
onödigt mycket. Daimler-Bcnz AG uttalar tveksamhet beträffande de
särskilda kraven för bussar av viss storlek. Företaget är dessutom av den
uppfattningen att de av ledningsgruppen förordade röktäthetsnormerna genomgående
är något för stränga. Förste stadsläkaren i Göteborg hävdar däremot
alt strängare regler beträffande röktätheten bör gälla inte bara för
vissa bussar utan för alla kategorier dieselmotorer som används inom tätort,
alltså även stationära motorer.

Ledningsgruppens förslag om ändring av metoden för mätning
av dieselavgasernas röktäthet så att mätning skall ske var som helst inom
området 50—100 % av det maximala varvtalet vid full last finner Aktiebolaget
Svensk bilprovning och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening
lämpligt. Föreningen ifrågasätter dock om de värden som erhålls med
Boschmätare och med Hartridgemätare är jämförbara under dessa förutsättningar.
Motorbranschens riksförbund anser att förenklingar i den praktiska
tillämpningen kan vinnas om fabrikanterna anger det för olika motortyper
»svåraste rökområdet». Enligt trafiksäkerhetsverkets mening bör den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställda metoden för mätning av
röktätheten bibehållas i princip oförändrad. Trafiksäkerhetsverket hänvisar
till att mätningsmetoden bör vara så enkel och preciserad i sin utformning
att den kan tillämpas vid inspektion på väg och inläras av besiktningspersonalen
till ren rutin. Dessutom kommer den hittills tillämpade metoden
vid lämpligt val av växel, hastighetsområde och belastning enligt trafiksäkerhetsverkets
uppfattning mycket nära det mål som ledningsgruppen vill
uppnå.

Kontrollen av att dieselmotors beskaffenhet, inställning och skick
överensstämmer med föreskrifterna bör enligt rikspolisstyrelsens mening i
första hand ske vid typ- och registreringsbesiktning samt vid de årliga kontrollbesiktningarna.
Styrelsen anser vidare att kontroll på vägen av rökutvecklingen
från dieselfordon är en uppgift som inte bör åläggas polisen.
Polisen har redan nu många trafikövervakningsuppgifter som har avgörande
betydelse för trafiksäkerheten och bör enligt styrelsens uppfattning
koncentrera sina resurser på dessa. Trafiksäkerhetsverket tillstyrker att
kontroll av rökgasutvecklingen från dieselmotorer skall kunna göras vid den
årliga kontrollbesiktningen och föreläggande om kontrollbesiktning medde -

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

las vid flygande inspektion, om rökutvecklingen befinnes vara otillåtet stor
eller plomberingen är bruten. Verket tillstyrker också ledningsgruppens
förslag om ökning av verkets och polisens möjligheter att kontrollera efterlevnaden
av bestämmelserna. Aktiebolaget Svensk bilprovning anför att bolaget
f. n. förfogar över utrustning för särskilda rökgasprov endast vid vissa
anläggningar men att erforderlig komplettering av utrustningen kan ske för
en relativt måttlig kostnad. Svenska transportarbetareförbundet betonar,
liksom åtskilliga andra remissinstanser, att möjligheterna att uppnå en någorlunda
tillfredsställande lösning av avgasproblemet är direkt avhängiga
av en väl rustad och effektiv kontrollapparat.

Svenska transportarbetareförbundet hemställer att reglerna om påföljd
för överträdelse av bestämmelserna om dieselavgaser får samma
innebörd betäffande ansvarsfördelningen som bestämmelserna i 67 § tredje
och fjärde styckena VTF om påföljd för överlast.

Rörande tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande
anför trafiksäkerlietsverket att den tid som står till tillverkarens förfogande
för omställning vid konstruktionsändringar blir för kort med den av ledningsgruppen
föreslagna tidpunkten den 1 januari 1969. Tillverkare behöver
en omställningstid av 1 1/2—3 år beroende på ändringens art påpekar
verket och föreslår att dagen för ikraftträdandet inte sätts tidigare än till
den 1 januari 1970. Motorbranschens riksförbund finner den av ledningsgruppen
i fråga om plombering av bränslepump föreslagna övergångstiden
intill bestämmelsernas ikraftträdande den 1 januari 1969 i och för sig tillräcklig.
Förbundet befarar dock att, eftersom plombering kommer att krävas
oavsett fordonets ålder, svårigheter kan uppstå i fråga om enstaka
äldre specialprodukter. Det är därför enligt förbundets mening rimligt att
trafiksäkerhetsverket kan bevilja dispens från bestämmelserna.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening förklarar sig dela ledningsgruppens
bedömning av de övriga åtgärder som ledningsgruppen
har övervägt men funnit sig inte böra förorda. Motorbranschens riksförbund
vill ifrågasätta om vid genomförande av de föreslagna bestämmelserna inte
också bör uppställas vissa minimi- och standardkrav på använda dieselbränslen.
AB Storstockholms lokaltrafik kan inte instämma i ledningsgruppens
uppfattning att användningen av förefintliga s. k. lätta dieselbränslen
skulle medföra endast obetydliga vinster. Bolaget säger sig ha flerårig erfarenhet
av lätta bränslen och uppger med stöd härav att dessa medför avsevärt
lägre röktäthet hos avgaserna samtidigt som bränsleförbrukningen är
helt oförändrad och effektminskningen är så ringa att den saknar all betydelse
vid framförande av tyngre fordon. Dessutom bör enligt bolagets
mening beaktas de lätta bränslenas utomordentligt låga svavelhalt. Bolaget
framhåller vidare att samtliga bolagets bussar numera är utrustade med
uppåtriktade avgasrör. I dessa tillförs avgaserna luft genom en diffusor så
att de, när de lämnar bussen i takhöjd, är kraftigt utspädda och snabbt

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

sprids i den omgivande luften. Klagomål från fotgängare och butiksinnehavare
över att de har blivit utsatta för sot och rök från avgaser förekommer
inte längre. Bolaget tillägger att någon brandrisk inte föreligger på bolagets
bussar och att någon nedsmutsning av tak e. d. inte har uppmärksammats
i företagets anläggningar. Förste stadsläkaren i Göteborg anser
att ledningsgruppen med hänsyn till de omgivnings- och yrkeshygieniska
risker, som kan uppstå vid användning av vissa tillsatser till motorbränslen,
borde ha belyst problemet närmare och framlagt förslag till bestämmelser
om förhandsprövning och kontroll av sådana tillsatser.

Departementschefen

I prop. 1967: 166 med förslag till vissa ändringar av bestämmelserna om
fordons beskaffenhet och utrustning in. m. redogjorde föredragande departementschefen
för pågående arbete i Sverige och utomlands för att komma till
rätta med de problem som sammanhänger med den tilltagande emissionen
av avgaser. Kommunikationsdepartementets expertgrupp, ledningsgruppen
rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet, har i november 1967 avgett
det förslag rörande dieselavgaser som berördes i propositionen. I april 1968
har ledningsgruppen också lagt fram förslag till bestämmelser om obligatorisk
avgasrening på bensindrivna bilar. Remissbehandlingen av det senare
förslaget är ännu inte avslutad.

Såvitt nu är känt är dieselavgaser inte direkt hälsofarliga. Däremot påverkar
de välbefinnande och trivsel i sådan grad att åtgärder måste anses
motiverade för att begränsa föroreningarna. Behovet av åtgärder mot luftföroreningar
från dieseldrivna fordon vitsordas också allmänt i remissyttrandena.

Med hänsyn till att problemen väsentligen rör tätorter omfattar gruppens
förslag — förutom dieseldrivna bilar — traktorer och motorredskap i den
mån de används inom tättbebyggt område. Jag är f. n. inte beredd att förorda
åtgärder i fråga om andra fordon än bilar. Traktorer och motorredskap utgör
en förhållandevis liten del av de dieseldrivna fordon som brukas inom
tätorterna. Dessutom försvåras möjligheterna att kontrollera sådana fordon
av att de i stor utsträckning inte omfattas av vägtrafikförordningens bestämmelser
om registrering och besiktning. Resultatet av motorredskapsutredningens
arbete kan ge anledning att ompröva frågan.

Ledningsgruppen har funnit att den partikulära emissionen från dieselmotorer
-—- avgasröken — utgör det största problemet. Gruppens förslag
syftar därför i första hand till en begränsning av rökemissionen. Med utgångspunkt
i en inom ECE antagen rekommendation föreslås en bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968 19

melse som innebär att dieseldriven bil skall vara utrustad så, att motorn
inte utvecklar tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser annat än momentant
i samband med start eller växling. De gränser för röktätheten som
bör godtas anges av gruppen till 3,5 s. k. Boschenheter eller 45 s. k. Hartridgeenheter
vid typ- och registreringsbesiktning samt 4,5 Boschenheter eller
60 Hartridgeenheter vid kontrollbesiktning och flygande inspektion. När
det gäller bussar för minst 30 passagerare bör gränsvärdena sänkas med en
enhet vid mätning enligt Boschmetoden och med 15 enheter vid mätning
med Hartridgemätare. Den strängare bedömningen motiveras med att bussarna
ofta används som kollektiva trafikmedel i tätorter.

För en säker bedömning av röktätheten krävs enligt gruppen mätning
inte bara vid det varvtal som f. n. anges i de anvisningar för mätning av
röktäthet som utfärdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Proven bör
företas var som helst inom området 50—100 procent av det maximala varvtalet
vid full belastning av motorn. Vidare kan det för att värdena skall
hållas vid fastställd nivå bli nödvändigt med föreskrifter om särskilda anordningar.
Detta gäller bl. a. regulator för begränsning av den insprutade
bränslemängden och beskaffenheten av den s. k. köldstartanordningen.

Enligt ledningsgruppen förekommer det ofta att bränsleinsprutningspumpen
till dieselmotor avsiktligt ställs om i syfte att få ut högre effekt av motorn.
Gruppen anser att detta bör stävjas därför att omställningen leder till
kraftigare rökutveckling. Det bör ske genom sådana bestämmelser om pumpens
konstruktion att omställning försvåras och genom föreskrifter om
plombering av pumpen.

Ledningsgruppen förordar, att en grundläggande bestämmelse om dieselmotors
beskaffenhet tas upp i 3 § VTF och att trafiksäkerhetsverket får
behörighet att meddela närmare föreskrifter i detaljfrågor.

De föreslagna åtgärderna är enligt min mening i allt väsentligt väl avvägda.
På en punkt är jag emellertid av annan mening än ledningsgruppen.
En föreskrift om bränsleinsprutningspumpens konstruktion, som innebär
att den inte kan ställas om utan svårighet, skulle kunna motverka en i och
för sig önskvärd utveckling mot bättre tekniska konstruktioner. Enligt min
uppfattning bör, åtminstone till dess närmare erfarenheter vunnits, effektiva
bestämmelser om plombering vara en tillräcklig åtgärd för att hindra
omställning av insprutningspump till större bränslemängd.

Jag föreslår att 3 § 1 mom. j VTF kompletteras med en generell bestämmelse
som anger att, om motorn är dieseldriven, bil skall vara försedd med
effektiv anordning för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga
avgaser utvecklas annat än tillfälligt i samband med start eller växling och
att bränsleinsprutningspumpen skall vara plomberad.

Gränserna för den röktäthet som inte får överskridas för att bil skall
kunna godkännas vid typ- och registreringsbesiktning bör i vart fall tills

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1968

vidare bestämmas av Kungl. Maj:t. De gränsvärden ledningsgruppen förordat
bör läggas till grund för bestämmelserna. De högre värden som enligt
gruppen bör kunna godtas vid flygande inspektion och kontrollbesiktning
bör, som jag återkommer till senare, anges i anvisningar av trafiksäkerhetsverket.

Det bör ankomma på trafiksäkerhetsverket att närmare ange metoderna
för mätning av röktätheten. Jag utgår från att verket så långt det är tekniskt
och praktiskt möjligt föreskriver sådan mätning som ger den säkraste bedömningen
av röktätheten. Om särskilda föreskrifter, exempelvis om insprutningsregulator
eller köldstartanordning, befinns nödvändiga för att
de fastställda gränserna inte skall överskridas, bör trafiksäkerhetsverket
meddela också sådana föreskrifter.

Vissa grundläggande bestämmelser om plombering av bränsleinsprutningspump
bör meddelas av Kungl. Maj :t, medan trafiksäkerhetsverket
bör meddela de närmare föreskrifterna. Verket bör utöva viss kontroll
över att plombering sker på föreskrivet sätt. Det kan ske genom att var
och en som vill utföra plombering och visar sig lia den utrustning som behövs
bl. a. för en riktig inställning av pumpen skall använda en särskild
beteckning som trafiksäkerhetsverket fastställer. Sådan beteckning
bör finnas på plomben för att plomberingen skall gälla och bör kunna
återkallas om plombering inte utförs på föreskrivet sätt. Detta system tillgodoser
önskemålet alt trafikföretag med egen verkstad självt skall kunna
utföra plombering.

Eu bestämmelse i 3 § 1 mom. j VTF i enlighet med mitt förslag leder till
att kontroll av att de nya kraven uppfylls skall ske vid registrerings- och typbesiktning
av nya fordon. Vid sådan besiktning skall nämligen enligt nu
gällande bestämmelser undersökas, om fordonet är i föreskrivet skick. Som
gruppen förutsatt bör motsvarande kontroll ske också vid kontrollbesiktning.
En bestämmelse härom har sin plats i 55 § vägtrafikkungörelsen den
7 december 1951 (nr 743). Bestämmelsen bör utformas så, att kontrollen
omfattar samtliga anordningar för begränsning av luftföroreningar från
motorn, och således avse också de tidigare meddelade föreskrifterna om sluten
vevhusventilation på bensindrivna bilar.

Enligt 24 § 3 mom. VTF skall fordon godkännas vid kontrollbesiktning,
om det är behäftat med fel som är av endast ringa betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.
På motsvarande sätt bör fel på de anordningar som
krävs för att begränsa föroreningar genom avgaser inte föranleda att fordonet
underkänns, om felet medför endast ringa olägenhet. Första stycket
i 24 § 3 mom. bör ändras i enlighet härmed. Det bör föreskrivas uttryckligen
att godkännande inte får meddelas, om bränsleinsprutningspumpen
inte är plomberad på föreskrivet sätt. Ändringarna föranleder en
redaktionell jämkning i fjärde stycket samma mom. I anvisningar till ledning
för besiktningsmännen som trafiksäkerhetsverket meddelar anges hur

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1968

olika fel bör bedömas. Det torde få ankomma på verket att, med utgångspunkt
i de gränsvärden som ledningsgruppen funnit böra gälla för godtagbar
röktäthet vid kontrollbesiktning, göra de tillägg till anvisningarna
som behövs för en enhetlig bedömning.

Bestämmelserna om flygande inspektion är avfattade så att de automatiskt
ger behörighet att undersöka om ett fordon fyller de krav som ställs
upp genom de nya bestämmelserna. De avvikelser i fråga om röktäthet som
enligt vad jag nyss sagt bör godtas vid kontrollbesiktning bör vid flygande
inspektion på motsvarande sätt naturligen föranleda endast påpekande
eller erinran från förrättningsmannen. Också detta bör lämpligen framgå
av anvisningar som trafiksäkerhetsverket meddelar.

De nya bestämmelser om dieselfordons beskaffenhet och utrustning som
jag förordat kommer att omfattas av straffbestämmelserna i 65 § VTF.
Där undantas från straffsanktion det fall att bristfälligheten är av ringa
betydelse. Frågan om straffrihet bör bedömas efter de riktlinjer som
gäller, när det skall avgöras vid besiktning om ett fel är att anse som ringa.
Ett tillägg till 65 § är enligt min mening motiverat med hänsyn till att
reparation eller översyn av bränsleinsprutningspump kan utföras av någon
som inte har rätt att plombera pumpen. Det bör inte vara straffbart att,
sedan plombering av bränsleinsprutningspump brutits, föra fordonet kortaste
lämpliga väg till plats där föreskriven kontroll och plombering kan
ske.

De nya bestämmelserna i VTF bör träda i kraft den 1 juli 1969. Från
samma tidpunkt bör de bestämmelser som skall meddelas av Kungl. Maj :t
gälla. De röktäthetsvärden som jag förordat ansluter sig till de anvisningar
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som redan tillämpas utom såtillvida
att en strängare bedömning skall gälla i fråga om vissa bussar. Vid remissbehandlingen
av ledningsgruppens förslag har i ett yttrande framhållits
att vissa äldre bussar inte kan ändras så att de nya kraven uppfylls
utan att motoreffekten påverkas i sådan grad att trafiksäkerheten
eftersätts. Med hänsyn härtill och till att det även i andra hänseenden
kan visa sig motiverat bör Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t
bestämmer kunna medge undantag från de nya bestämmelserna. Avsikten
är att trafiksäkerhetsverket skall pröva sådana frågor.

Om trafiksäkerhetsverket med stöd av sin behörighet enligt vad jag
förut anfört finner sig böra föreskriva en anordning som förutsätter konstruktionsändring,
bör det ankomma på verket att med rimligt hänsynstagande
till berörda enskilda intressenter fastställa den respittid som behövs.
Som ledningsgruppen förutsatt torde ombyggnad av äldre fordon inte
böra komma i fråga.

Genom bestämmelser i 27 § 6 mom. VTF har i flera fall gjorts undantag
från utrustningsbestämmelserna för utländska fordon som brukas till -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1968

fälligt i Sverige med stöd av turistvagnslicens. Trafiksäkerhetsverk^t bör
lämpligen bedöma vilka undantag från de nya bestämmelserna som påkallas
för sådana fordon.

Ledningsgruppen bar, med instämmande av trafiksäkerhetsverket, ansett
att en förstärkning av trafiksäkerhetsverkets och polisens resurser
behövs för kontrollen av dieselfordon. Kontrollen får ses närmast som
en uppgift för trafiksäkerhetsverket och omfattningen av polisens medverkan
i samband med flygande inspektion torde få bero av den tillgång på
personal som redan finns. Om en förstärkning visar sig påkallad för trafiksäkerhetsverkets
del, torde jag få återkomma härtill i senare sammanhang.
När det gäller de nya undersökningarna vid kontrollbesiktning har
Aktiebolaget Svensk bilprovning anfört att de kompletteringar som behövs
kan ske för en relativt måttlig kostnad.

I fråga om övriga åtgärder som ledningsgruppen har övervägt men inte
förordat har jag inte funnit anledning att frångå ledningsgruppens bedömning.

Hemställan

Under åberopande av det anförda och under framhållande att hinder
inte synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession
hemställer jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens yttrande över ett
inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till förordning om
ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

KUNGL BOKTR. STHLM 1968 680279