Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
1
Nr 122
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående begränsning
av svavelhalten i eldningsolja; given Stockholms slott
den 19 april 1968.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om begränsning av svavelhalten
i eldningsolja.
GUSTAF ADOLF
Eric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förbud mot förbränning av olja med högre svavelhalt
än 2,5 viktprocent efter den 30 juni 1969. Vidare föreslås att Kungl.
Maj:t får bemyndigande att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten.
Sänkningen avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar
finns härför.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 122
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
Förslag
till
Förordning
om begränsning av svavelhalten i eldningsolja
Härigenom förordnas som följer.
1 §>
Eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde
Konungen bestämmer får ej förbrännas inom landet.
Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet i första stycket beträffande
anläggning med tillfredsställande rökgasrening eller i annat fall när
särskilda skäl föreligger.
2 §‘
Länsstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av 1 § första stycket och
villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 § andra stycket. Företrädare
för länsstyrelsen får hos den som förbränner eldningsolja taga prov på
oljan och rökgasen från eldningsanläggningen samt äger för sådant ändamål
tillträde till förråd där oljan förvaras och till anläggningen.
3 §•
Den som deltagit i tillsyn enligt denna förordning eller som på annat sätt
tagit befattning med ärende som avses i förordningen får icke röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom,
och får ej heller obehörigen yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande
varom han sålunda fått kännedom.
4 §•
Den som säljer eldningsolja skall lämna köparen uppgift om oljans sva -
velhalt.
5 §•
Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket eller villkor som meddelats vid
medgivande enligt 1 § andra stycket eller mot 3 §.
Till böter dömes den som
a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,
b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet
anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff
i brottsbalken.
Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.
6 §.
Utan hinder av 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan den
19 december 1958 (nr 663) får i lokal hälsovårdsordning meddelas föreskrift
om en högsta tillåten svavelhalt för eldningsolja som understiger 2,5
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
viktprocent eller det lägre värde Konungen bestämmer med stöd av 1 §
första stycket. Sådan föreskrift får dock ej avse den som medgivits undantag
enligt 1 § andra stycket.
7 §.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av
Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, statens naturvårdsverk.
Denna förordning träder i kraft, såvitt gäller 4 § och 5 § andra stycket
den 1 januari 1969 och i övrigt den 1 juli 1969.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1968
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
19 april 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling, Sven-Eric
Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,
Moberg.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om begränsning
av svavelhalten i eldningsolja och anför.
Inledning
Statens naturvårdsverk har i skrivelse den 6 mars 1968 föreslagit begränsning
av svavelhalten i eldningsolja.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av vattenöverdomstolen,
socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, kommerskollegium, länsstyrelserna
i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands
län, korrosionsinstitutet, 1964 års naturresursutredning, Svenska kommunförbundet,
Svenska stadsförbundet, Föreningen för allmän hälsovård, Sveriges
Industriförbund, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges redareförening,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
(SABO), Hyresgästernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen.
Svenska kraftverksföreningen har inkommit med skrift i ärendet.
Nuvarande ordning
Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt
begränsa utsläpp av vissa ämnen t. ex. svavel eller svavelföreningar
i luftrummet. Däremot finns det möjlighet för kommunerna att med stöd
av 65 § hälsovårdsstadgan i lokal hälsovårdsordning för kommun eller del
därav meddela de ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården
som behövs utöver hälsovårdsstadgan.
Statens luftvårdsnämnd utfärdade år 1967 rekommendationer rörande
5
Kungl. Maj:In proposition nr 122 år 1968
riktvärden för högsta svaveldioxidhalt i utomhusluft. Dessa, som huvudsakligen
är grundade på medicinska effekter av svaveldioxid, avser i första
hand problemen inom tätortsområden.
Naturvårdsverkets förslag
Naturvårdsverket framhåller att utsläpp av svaveldioxid ger upphov till
lokala och globala luftföroreningsprohlem av medicinsk och ekonomisk natur.
Svaveldioxid kan åstadkomma skador på andningsvägarna hos människan.
Utländska undersökningar har visat att samband föreligger mellan
förekomst av luftvägssjukdomar och grader av luftföroreningar. I England
utgör kronisk bronkit numera en av de vanligaste dödsorsakerna. I Sverige
saknas emellertid ingående undersökningar rörande samband mellan svaveldioxidhaltiga
luftföroreningar och medicinska skadeverkningar.
Svaveldioxid kan också medföra skador på växter och materiel. De svenska
riktvärdena torde ge tillfredsställande säkerhet mot växtskador med undantag
för skador på lavar, som är ytterst känsliga för luftförorening. Skador
på materiel uppstår vid mycket låga svaveldioxidhalter. Närvaron av sot eller
liknande partiklar förstärker svaveldioxidens korrosiva verkan. Vid förbränning
av olja släpps ut både svaveldioxid och svavelsyrebemängda sotpartiklar,
som orsakar korrosion och förorening.
Den materielförstöring som uppkommer av luftförorening och som huvudsakligen
får tillskrivas svaveldioxiden åstadkommer stora ekonomiska
förluster. Skadorna i Sverige för enbart av luftförorening framkallad korrosion
har uppskattats till minst 200 milj. kr. per år. Dessutom förstörs
kulturella värdeföremål som målningar och skulpturer. Svaveldioxid som
släpps ut på låg höjd i en tätort har större korrosiv verkan än samma mängd
som släpps ut genom en hög skorsten. Varje ton svaveldioxid kan i Sverige
uppskattas vålla korrosionsskador för minst 500 kr.
Data från ett europeiskt stationsnät i atmosfärisk kemi visar att nuvarande
svaveldioxidutsläpp medför betydande risker och skadeverkningar.
Mätningar har utförts av bl. a. luftens svavelinnehåll och nederbördens surhet
(pH-värde). Under 1950-talet, då mätningarna började, var förhållandena
i stort sett oförändrade. Från och med början av 1960-talet har härefter
fortlöpande konstaterats stigande svavelhalter och sjunkande pH-värden
i nederbörden. Dessa förändringar anses vara en följd av den ökade
förbränningen av svavelhaltiga bränslen.
Nederbördens surhet ökar de materiella skadorna. På längre sikt kan allvarliga
verkningar befaras. Undersökningar i Skandinavien om ytvattnets
beskaffenhet har visat sjunkande pH-värden för de flesta vattensystem. I
många områden har på två år sjöarna blivit dubbelt så sura. I vissa sjöar
har surheten ökat så starkt att den medfört omfattande fiskdöd.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1968
Om den sura nederbörden påverkar marken beror på markens beskaffenhet.
I områden med hög kalkhalt eller där jordlagret till stor del utgörs
av leror neutraliseras syran. Svaveltillförseln har där en positiv effekt och
verkar som gödningsmedel. Stora delar av vårt land täcks emellertid av endast
tunna morän- eller jordlager med obetydlig förmåga att neutralisera
svavelsyran. Inom sådana delar försuras ytvattnet. Det kan också befaras
att svavelsyran där i viss utsträckning kommer att lösa ut och föra bort
viktiga näringsämnen, något som på sikt skulle kunna leda till nedsatt
skogstillväxt och minskad avkastning inom jordbruket, om inte motåtgärder
vidtas.
Svaveldioxid släpps i vårt land ut vid eldning med olja, kol och koks
samt vid vissa industriprocesser med den fördelning som anges i följande
tabell. En prognos har gjorts för åren 1975 och 1985.
Ursprung Svaveldioxid (1 000-tal ton)
1955 |
1965 |
1975 |
1985 |
|
Lättolja (Eo1 1—2).. . |
25 |
60 |
90 |
100 |
Tjockolja (Eo 3—5) . . |
. . 175 |
415 |
885 |
1 500 |
Kol och koks........ |
. . 175 |
100 |
100 |
100 |
Industriprocesser .... |
. . 250 |
175 |
175 |
175 |
Summa |
625 |
750 |
1 250 |
1 875 |
Förbränning av tjockolja åstadkommer de största utsläppen av svaveldioxid
och kommer — om inte åtgärder sätts in för att hejda utsläppen —
att öka avsevärt. Fördelningen på olika förbrukare av tjockolja år 1986
framgår av följande tabell.
Olja (milj. ton)
Eo 3 Eo 4 Eo 5 Summa
Industrier ............ 0,6 1,6 2,4 4,6
Fastigheter............ 1,6 1,4 0,1 3,1
Kraftverk ............ —• 0,1 1,0 1,1
Summa 2,2 3,1 3,5 8,8
De av luftvårdsnämnden rekommenderade riktvärdena för högsta halt
svaveldioxid i utomhusluft överskrids f. n. i många svenska tätorter. Föroreningens
intensitet beror på värmeförbrukningen per ytenhet, bränslets svavelhalt,
fördelningen mellan stora och små eldningsanläggningar samt skorstenshöjden.
Inom samma tätort kan svaveldioxidhalterna variera med hänsyn
till vilket uppvärmningssystem som används inom olika delar av orten.
Generellt kan sägas att i hårt exploaterade områden — som tätorternas centrala
delar och större bostadsområden med flerfamiljshus — endast fjärrvärme,
gasuppvärmning eller elvärme ger en tillfredsställande luftkvalitet.
Dessa uppvärmningssystem är från lokal föroreningssynpunkt överlägsna
uppvärmning med lätt eldningsolja i små centraler. I Stockholms centrala
delar kan sålunda — trots att 80-—90 % av uppvärmningen sker med lätt
1 Ko = eldningsolja
Kungl. Maj:ts proposition nr VZ2 år 1968 7
eldningsolja — svaveldioxidhalterna bli 2—3 gånger högre än rekommenderade
riktvärden.
Den svavelsyra som faller ned över Sverige torde inte ha sitt ursprung
enbart i svenska svaveldioxidutsläpp. En viss del förs in över landet med
vindar från den europeiska kontinenten.
Försurningen av nederbörd och ytvatten kan motverkas endast genom att
de totala utsläppen av svaveldioxid minskas. Höga skorstenar har endast lokal
effekt i detta avseende. För att begränsa svaveldioxidutsläppen måste
användningen av svavelhaltig tjockolja minskas. Detta kan ske i första hand
genom att sådana oljetillgångar, som i naturligt tillstånd är svavelfattiga,
utnyttjas. Dessa tillgångar är emellertid relativt begränsade. Redan i dag
utnyttjas sådana oljetillgångar, som har låg och medelhög svavelhalt, mest
i förhållande till de totala oljereserverna. Nya fyndigheter av svavelfattig
olja kan naturligtvis ändra förhållandena.
Enligt naturvårdsverket kan svavelhalten i tjockolja minskas till 2 %
(viktprocent) genom att svavelrik och svavelfattig tjockolja blandas. Kostnadsökningen
beräknas till högst 6 kr./m3.
En annan möjlighet att sänka svavelhalten i tjockolja är avsvavling. Kostnaden
härför beräknas uppgå till 6—24 kr./m3 beroende på hur mycket av
svavlet som skall reduceras. Kostnaden vid olika alternativ framgår av följande
tabell.
Kostnad för avsvavling av tjockolja från 2,5 % till
2,0% 1,5% 1,0% 0,5%
kr./m3 6 12 18 24
Naturvårdsverket har gjort en uppskattning av den kostnadsökning för
uppvärmningen av en bostadslägenhet på 75 m2, som uppkommer vid en
höjning av oljepriset med 10—20 kr./m3. Höjningen av bostadskostnaden
uppskattas till ca 2—4 kr. per månad.
Vid en höjning av oljepriserna kommer kostnadsökningen att variera
starkt inom olika industribranscher. Olika industribranschers kostnad för
bränsle uttryckt i procent av produkternas salutillverkningsvärde anges i
följande tabell.
Industribransch Kostnad i % av salu tillverkningsvärdet -
Gruvindustri .................................. 1,5
Järn- och metallverk............................ 4,4
Verkstäder.................................... 0,6
Jord- och stenindustri.......................... 4,0
Massa- och pappersindustri...................... 2,0
Kemisk industri................................ 0,9
Minskning av svaveldioxidutsläppen kan också enligt naturvårdsverket
ske genom rökgasrening. De typer av anläggningar, för vilka rökgasrening
främst diskuterats, är kol- och oljeeldade kraftverk. Kostnaderna varierar
avsevärt beroende på sådana faktorer som driftstider och bränslets svavel
-
8
Iiungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
halt. Preliminära kalkyler för svenska förhållanden avseende rökgasrening
vid större oljeeldade värmecentraler med användning av en s. k. våt metod
visar, att kostnaden uppgår till ca 10—15 kr./m3 olja. Hänsyn har då inte
tagits till värdet av det svavel som erhålls vid reningen. Vid rökgasrening
uppstår vissa problem med att transportera bort slam. Vid en värmecentral
för 7 000 lägenheter (50 Ccal/h) erhålls ca 25 ton slam per dygn.
Avsvavling av oljan erbjuder åtminstone vid små anläggningar stora fördelar
i jämförelse med rökgasrening. En omfattande forskning pågår för att
finna bättre och billigare avsvavlingsmetoder och möjligheter bör finnas att
avsevärt sänka kostnaderna.
Nuvarande lagstiftning ger inte möjlighet att generellt begränsa svaveldioxidutsläppen.
Naturvårdsverket föreslår därför att Kungl. Maj :t får bemyndigande
att meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna bör ha formen
av förbud mot förbränning av olja, som innehåller mer än en viss
mängd svavel. Länsstyrelserna bör emellertid få befogenhet att ge tillstånd
att använda olja med högre svavelhalt vid anläggningar som har rökgasrening.
Sådant tillstånd bör förenas med villkor beträffande kontroll av utsläppen
och omhändertagande av produkter från rökgasreningen. Det bör
vidare finnas möjlighet att i lokala hälsovårdsordningar föreskriva lägre
högsta tillåtna svavelhalter för särskilt utsatta områden.
Naturvårdsverket anger som ett första mål att svaveldioxidutsläpp år 1975
trots stigande oljeförbrukning inte bör överstiga 1960 års nivå. En nedtrappning
av svavelhalten i tjockolja enligt följande tabell skulle tillgodose detta
krav.
Datum Tillåtet svavel- Motsvarande
dioxidutsläpp svavelhalt
g/kg olja i olja (%)
1.7.1969 .............. 50 2,5
1.7.1970 .............. 40 2,0
1.7.1972 .............. 30 1,5
1.7.1974 .............. 20 1,0
Naturvårdsverket bedömer det vara möjligt att åstadkomma en nedtrappning
av svavelhalten enligt denna tidsplan. För att komma ned till en svavelhalt
på 1 % blir det nödvändigt att bygga avsvavlingsanläggningar. Om
tillgångar på svavelfattig tjockolja ökar ges möjlighet till en snabbare reduktion
än vad som angetts i tidsplanen. En ytterligare sänkning av svavelhalten
i första hand till 0,5 % bör enligt verket övervägas, då närmare data
föreligger rörande spridningen av svaveldioxid från utländska föroreningskällor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1968
9
Remissyttrandena
Flertalet remissinstanser understryker behovet av åtgärder för
att hejda luftföroreningarna och för att minska luftens svaveldioxidhalt.
Vattenöverdomstolen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,
Föreningen för allmän hälsovård, Svenska naturskyddsföreningen, korrosionsinstitutet,
socialstyrelsen, 1964 års naturresursutredning och länsstyrelsen
i Stockholms län tillstyrker förslaget i dess helhet. Socialstyrelsen
framhåller att det är angeläget att svavelutsläppet snarast reduceras även
om det medför att oljeförbrukarna får ökade kostnader. Enligt Svenska
kommunförbundet och Svenska stadsförbundet bör man inte avstå från att
ingripa mot luftföroreningsproblemen även om dessa inte kan bemästras
enbart genom inhemska åtgärder. Enligt förbunden får kraven på insatser
särskild tyngd genom att det finns metoder att avsvavla oljan och kostnaderna
härför synes måttliga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det ligger
en fara i att dröja med åtgärder. Den kostnadsökning som uppstår bör inte
få hindra att åtgärder vidtas. Åtgärderna kommer även att medföra vissa
besparingar i form av minskade korrosionsskador. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län anser det angeläget att svaveldioxidutsläppen nedbringas men
anser att så länge begränsningen av utsläppen är en isolerad svensk företeelse
bör de kostnadsökningar som exportindustrin drabbas av särskilt beaktas.
Statens institut för folkhälsan anser att storstäderna i första hand bör
komma i fråga för åtgärder mot svaveldioxidutsläpp framför de generella
begränsningar som föreslagits. Kommerskollegium anser det nödvändigt att
svaveldioxidutsläppen vid tjockoljeeldning begränsas men betonar att det
vid en sådan begränsning måste tas hänsyn till industrins konkurrensförhållanden.
Det kan för näringsidkare i Sverige bli svårt eller omöjligt att
hävda sig mot konkurrensen från ett land, där imissionslagstiftningen är
mildare eller saknas. Om det är påkallat att införa begränsningar i Sverige
innan några internationella överenskommelser träffats är det nödvändigt
— särskilt med hänsyn till vissa av våra basindustriers redan nu svaga lönsamhet
— att dessförinnan utreda konsekvenserna för olika industribranscher
och från nationalekonomisk synpunkt. En sådan utredning bör kunna
göras så snabbt att lämpliga åtgärder kan vidtas sommaren 1969. SABO tillstyrker
i princip förslaget men framhåller att det medför kostnader, som
ytterst drabbar bostadskonsumenterna och vilkas storlek är svåra att bedöma.
Industriförbundet är positivt till att åtgärder vidtas som syftar till att
utsläpp av svaveldioxid successivt minskas. Frågan måste dock enligt förbundet
ytterligare utredas innan definitiv ställning tas. Detta bör dock inte
hindra att svavelhalten i eldningsoljor begränsas till 2,5 % den 1 juli 1969.
Förbundet har heller inte något att erinra mot att Kungl. Maj:t redan nu
får befogenhet att meddela bestämmelser om generell begränsning av svavel
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
dioxidutsläpp. Denna fullmakt bör dock —- i avvaktan på vidare utredning
— inte tas i anspråk för en längre gående begränsning än till 2,5 %. I åtskilliga
fall kan de ekonomiska konsekvenserna för industrin allvarligt inverka
på vårt konkurrensläge och bör därför närmare utredas liksom de samhällsekonomiska
konsekvenserna av förslaget. Svenska Petroleum Institutet
tillstyrker att bestämmelser meddelas om begränsning av svavelhalten till
2,5 % den 1 juli 1969 och att möjligheterna till ytterligare begränsningar
utreds. Institutet erinrar om att vi f. n. har avsevärda mängder tjockolja
med en svavelhalt av 3,5 % och t. o. in. över 4 %. Det är framför allt olja
som förbrukas av kraftverken (ca 1 milj. ton/år) som tillhör denna grupp.
Institutet hyser allvarliga betänkligheter i fråga om möjligheten att förse
vårt land med de kvantiteter svavelfattig olja som behövs om förslaget till
en långt gående nedtrappning genomförs. Erfarenheterna av den teknik
som används för alt avsvavla tjockolja är begränsade. Man saknar vidare
underlag för att bedöma effektivitet, driftsäkerhet och driftkostnader i fråga
om avsvavlingsanläggningar. En begränsning av svavelhalten till 2 % skulle
innebära att en stor del av oljeimporten från Sovjet måste upphöra, vilket
i sin tur skulle påverka handelsutbytet i övrigt med detta land. En nedtrappning
till 2 % kan inte genomföras utan hjälp av avsvavlingsanläggningar.
Fastighetsägareförbundet anser att det är angeläget att minska förbrukningen
av tjockolja till förmån för de svavelfattiga lätta oljorna. Detta
motverkas dock av den nuvarande beskattningen. Man bör börja med begränsningar
i städernas centrala delar och sedan successivt minska halten
i ytterområdena i mån av tillgång på svavelfattig olja. Förbundet ifrågasätter
dock om inte de aktuella åtgärderna bör samordnas med en väntad immissionslagstiftning.
Hyresgästernas riksförbund anser att förslaget f. n.
inte bör genomföras. Ytterligare utredning av frågan bör ske. Förslaget medför
starkt höjda bränsleutgifter för hyresgäster i fastigheter, vilkas värmeoch
varmvattenberedning ombesörjs av fjärrvärmeanläggningar och större
panncentraler. Det är tveksamt om svenska bostadskonsumenter isolerat
skall påläggas ökade kostnader, då luftföroreningsproblemen kan lösas endast
genom internationella överenskommelser. Länsstyrelsen i Malmöhus
län anser det angeläget att svaveldioxidutsläppen begränsas. Med hänsyn till
att konsekvenserna för det svenska näringslivet och samhällsekonomin inte
klarlagts torde förslaget dock inte böra genomföras utan ytterligare överväganden.
Det är vidare tveksamt om det är lämpligt att som alternativ till
avsvavling av tjockolja införa möjlighet att rena rökgaserna.
Flera av remissinstanserna tar upp tidsplanen för den föreslagna
nedtrappningen av svavelhalten i oljan. Naturskyddsföreningen anser att det
är synnerligen angeläget att svaveldioxidutsläppen minskas. Om det är tekniskt
möjligt bör begränsningen påbörjas före den 1 juli 1969. SABO anser
att det finns skäl att göra nedtrappningsperioden längre än vad som föreslagits,
då det inom de närmaste åren kan komma fram billigare och effek
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968 jr
tivare avsvavlingsmetoder än de som finns nu. Svenska Petroleum Institutet
framhåller att det inte är möjligt att utan uppenbara risker för vårt lands
energiförsörjning genomföra nedtrappningen till 1 % år 1975. Hyresgästernas
riksförbund anser att den föreslagna tidsplanen med hänsyn till outredda
tekniska och ekonomiska frågor är orealistisk.
Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna berörs av flera remissinstanser.
Svenska Petroleum Institutet framhåller att de redovisade uppgifterna
om kostnaderna för avsvavling förefaller i första hand vara räkneexempel.
Hyresgästernas riksförbund anser att i en tid då hyreskostnaderna
för vissa kategorier av bostäder redan nått en icke tolerabel nivå måste förslag
som leder till ännu högre hyror noga övervägas. Industriförbundet framhåller
att det fram till år 1975 behöver byggas avsvavlingsanläggningar till
en kostnad av 1 300—1 400 milj. kr. om förslaget genomförs. Kemikontoret
påpekar att dess medlemmar skulle drabbas av en kostnadsökning på 30_
35 milj. kr. per år om gränsen för svavelhalten sätts vid 1 %.
Många remissinstanser framhåller att Sverige bör ta initiativ för att få
till stånd internationella överenskommelser för att minska
svaveldioxidutsläppen. Detta motiveras av dels att svaveldioxiden sprids luftvägen
från land till land och frågan därför inte kan lösas isolerat av ett
land, dels att konkurrensen snedvrids om svensk industri skall påläggas
kostnader som industri i andra länder inte har. 7.964 års naturresursutredning
understryker att Sverige bör bli ett föregångsland när det gäller att bekämpa
föroreningarna. Sveriges möjligheter att verka för internationella
överenskommelser ökar om Sverige redan nu vidtar åtgärder. Liknande synpunkter
förs fram av socialstyrelsen, Svenska naturskyddsföreningen och
SABO. Kommerskollegium anser att det är tveksamt vilken effekt som nås
genom ensidiga svenska begränsningar och vilka kostnader som skäligen
hör läggas ned på åtgärder inom Sverige, då föroreningarna till viss del
härstammar från andra länder. Energiska ansträngningar bör därför göras
för att få till stånd internationella överenskommelser. Liknande synpunkter
förs fram av Industriförbundet och länsstyrelsen i Västernorrlands län.
Departementschefen
Luftföroreningsproblemet har i Sverige aktualiserats framför allt av den
pågående urbaniseringen och den snabbt stigande energiförbrukningen. Under
de senaste 30 åren har befolkningen i våra tätorter ökat med en miljon.
F. n. bor ca 75 % av Sveriges invånare i tätorter och andelen tätortsinvånare
fortsätter att öka. Energiförbrukningen har stigit med ca 75 % under den
senaste tioårsperioden. Den energiproduktion som bygger på oljeförbränning
vållar de största föroreningsproblemen. Sådan förbränning sker främst
inom industri, värmekraftverk och uppvärmningsanläggningar.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
Luftföroreningar av olika slag åstadkommer både medicinska och ekonomiska
skador. I fråga om luftföroreningarnas medicinska effekter har man
alltmer kommit till insikt om att det är föroreningarnas långtidsverkningar
som är det allvarligaste hotet mot folkhälsan. Luftföroreningar åstadkommer
också stora skadeverkningar i ekonomiskt avseende. De korrosionsskador
som uppkommit i Sverige enbart av luftföroreningar uppskattas till
minst 200 milj. kr. årligen. Försurningen av våra sjöar och vattendrag har
uppmärksammats under senare tid och anses ha sitt upphov i nederbörd
som innehåller svavelföreningar.
Svaveldioxid förorsakar allvarlig luftförorening. Utsläpp av detta ämne
sker framför allt vid eldning med olja och särskilt med tjockolja, som i allmänhet
har hög svavelhalt. Förbrukningen av olja i vårt land förutses komma
att stiga avsevärt under de närmaste årtiondena och därmed kommer
också svaveldioxidutsläppen att öka oroväckande, om inte åtgärder sätts in
för att begränsa dem.
Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt
begränsa utsläpp av förorenande ämnen i luften. I immissionssakkunnigas
betänkande »Luftförorening, buller och andra immissioner» (SOU
1966: 65) föreslås bestämmelser, som tar sikte på att motverka immissioner
vid användning av fast egendom. Förslaget innehåller dock inte ett generellt
förbud mot utsläpp av vissa ämnen eller viss mängd av ämnen. Den möjlighet
som nu finns för kommuner att med stöd av hälsovårdsstadgan meddela
bestämmelser i lokal hälsovårdsordning om t. ex. begränsning av svavelhalten
i olja som används vid eldning har hittills inte utnyttjats av någon kommun.
Stockholms stad förbereder dock sådana bestämmelser.
Enligt min mening är det — mot bakgrunden av rådande och väntade
förhållanden i fråga om luftförorening genom svaveldioxidutsläpp — angeläget
att åtgärder vidtas för att begränsa utsläpppen av svaveldioxid. De
möjligheter som nu finns att meddela bestämmelser i lokal hälsovårdsordning
om svavelhalten i eldningsolja anser jag inte vara tillräckliga, bl. a.
med hänsyn till att svaveldioxid sprids över mycket stora områden. Enligt
min mening är det nödvändigt att meddela bestämmelser som gäller för
hela landet.
Som framgått av redogörelsen för naturvårdsverkets förslag och som redovisats
av 1964 års naturresursutredning transporteras luftföroreningarna
från land till land. Man kan alltså inte inom ett land helt komma till rätta
med luftföroreningarna genom att vidta åtgärder inom det egna landet.
Detta förhållande bör dock enligt min mening inte hindra oss från att göra
ansträngningar för att begränsa luftföroreningen från anläggningar inom
landet. Sveriges möjligheter att verka för internationella överenskommelser
blir större, om det vidtas åtgärder inom landet redan nu. Flertalet remissinstanser
ansluter sig i princip till förslaget att utsläppen av svaveldioxid
i Sverige begränsas.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
Åtgärder för att begränsa svaveldioxidutsläppen medför direkt eller indirekt
vissa kostnadsökningar för olika kategorier i samhället. Detta får
emellertid inte hindra oss från att vidta åtgärder för att minska föroreningarna.
Överhuvudtaget måste vi räkna med att bevarandet och återställandet
av en god miljö inte kan ske utan ekonomiska uppoffringar. De åtgärder
som jag i det följande föreslår medför dock relativt små kostnadsökningar.
Naturvårdsverket har föreslagit en tidsplan för nedtrappningen av svavelhalten
i tjockolja så att vi år 1975 skulle ha ungefär samma totala svaveldioxidutsläpp
som år 1960. Detta förutsätter att svavelhalten i tjockolja minskas
successivt till 1 % den 1 juli 1974. Verket anser att en ytterligare sänkning
av svavelhalten till i första hand 0,5 % bör övervägas då det finns
säkrare data beträffande spridningen från utländska källor. F. n. används
inom landet tjockolja som i vissa fall innehåller mer än 4 % svavel. Enligt
naturvårdsverket kan svavelhalten sänkas till 2 % genom att olja med hög
svavelhalt blandas med olja med låg svavelhalt. Någon avsvavling behövs
inte för att nå denna gräns. Verket föreslår att högsta tillåtna svavelhalt
i eldningsolja bestäms till 2,5 % för tiden efter den 1 juli 1969. Detta värde
motsvarar ett svaveldioxidutsläpp av 50 g/kg olja. De anläggningar som
försetts med rökgasrening och som inte har högre svaveldioxidutsläpp än
som motsvarar det angivna värdet bör enligt verket medges undantag från
förbudet att använda olja med högre svavelhalt än 2,5 %.
Flertalet remissinstanser tillstyrker att Kungl. Maj :t får befogenhet att
meddela bestämmelser i ämnet och att gränsen sätts vid 2,5 % den 1 juli
1969. Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, Sveriges Industriförbund
och Svenska Petroleum Institutet, anser att frågan om den fortsatta
nedtrappningen av svavelhalten bör utredas ytterligare.
Enligt min mening bör naturvårdsverkets förslag att såsom ett första
steg förbjuda förbränning av olja med högre svavelhalt än 2,5 % godtas.
För att nå den angivna gränsen krävs inte avsvavlingsanläggningar utan endast
inblandning av olja som har låg svavelhalt. Emellertid behövs med
hänsyn till inköps-, transport- och lagringsförhållanden en viss omställningsperiod
för övergången till olja med lägre svavelhalt. Vidare synes det
lämpligt att de nya bestämmelserna börjar verka i perioden mellan två
eldningssäsonger då konsumenternas lagerhållning kan antas vara lägst.
Med hänsyn till dessa förhållanden ter det sig mindre välbetänkt att — såsom
någon remissinstans förordat — dröja med en författningsreglering
av svaveldioxidutsläppen för att samordna den med immisionslagstiftningen
i övrigt. De fördelar av i huvudsak lagteknisk natur som skulle vinnas med
en sådan samordning är uppenbarligen inte av den betydelse att de bör föranleda
ett uppskov. Åtgärder bör därför vidtas så snart förhållandena medger
det. Det kan nämnas att kostnaden för en sänkning av svavelhalten till
2,5 % uppskattas till mindre än 6 kr./m3 olja. Jag förordar med hänsyn till
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
det sagda att förslag nu föreläggs riksdagen om förbud mot förbränning
efter den 30 juni 1969 av olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent.
Flertalet remissinstanser har i princip godtagit förslaget om en successiv
nedtrappning av den tillåtna svavelhalten från 2,5 till 1 %. När det gäller
takten i nedtrappningen har vissa instanser ifrågasatt, om det finns praktiska
möjligheter att genomföra naturvårdsverkets förslag. För min del finner
jag en snabb nedtrappning angelägen men är inte nu beredd att ta ställning
till verkets tidsplan. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att ge
naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter
utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna
beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten och att
komma in med förslag i ämnet. Härvid bör utgångspunkten vara att de
fortsatta åtgärderna genomförs i den takt praktiska och ekonomiska förutsättningar
medger. Emellertid bör Kungl. Maj:t redan nu ges ett bemyndigande
att sänka den högsta tillåtna svavelhalten under värdet 2,5 %. En
sådan sänkning måste sannolikt ske etappvis.
För anläggningar med tillfredsställande rökgasrening bör undantag kunna
medges från förbudet. I sådana fall måste dock krävas att det slam som
bildas vid rökgasreningen tas om hand på ett godtagbart sätt.
Även i andra fall där särskilda skäl föreligger bör undantag kunna medges.
Närmast torde detta komma i fråga för att lösa problem vid övergången
från en högre till en lägre svavelhalt. Undantag bör dock inte medges i de
fall inköp av högsvavlig olja skett efter det att en kommande sänkning av
gränsvärdet bekantgjorts. Frågor om undantag torde lämpligen böra handläggas
av länsstyrelsen och i händelse av besvär av Kungl. Maj :t i statsrådet.
Kontroll över efterlevnaden av förbudet och av villkor som meddelats vid
undantag från förbudet bör anförtros länsstyrelsen.
För att förebygga överträdelser av förbudet mot förbränning av olja med
svavelhalt som överstiger den tillåtna gränsen torde det i allmänhet vara tillräckligt
med möjlighet att döma till dagsböter. Möjlighet att utmäta kortare
fängelsestraff i fall av upprepad tredska av mera allvarlig beskaffenhet
synes dock inte kunna undvaras.
Eftersom förbudet av praktiska skäl måste rikta sig mot konsumenten,
bör säljaren åläggas en plikt att vid försäljning av olja ange dess svavelhalt.
Sådan skyldighet bör föreligga även vid försäljning av olja till återförsäljare.
Underlåtenhet att lämna uppgift om svavelhalt eller lämnande av uppgift
om lägre svavelhalt än den verkliga bör straffas med dagsböter.
Med stöd av hälsovårdsstadgan kan kommun f. n. i lokal hälsovårdsordning
förbjuda eldning med olja vars svavelhalt överstiger viss procent. Sådant
förbud övervägs f. n. för vissa delar av Stockholms stad. Man bör kunna
räkna med att praktiska förutsättningar kan föreligga att inom viss
kommun eller del av kommun föreskriva en lägre maximigräns för svavel
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968
halten än den som kommer att gälla för landet i dess helhet. Enligt min
mening är det angeläget att kommunerna tillvaratar denna möjlighet. På
grund härav är det av vikt att de bestämmelser som föreslagits i det föregående
inte leder till att kommunerna förlorar nyssnämnda möjlighet. Eftersom
i lokal hälsovårdsordning enigt 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan
inte får meddelas föreskrift som avser förhållande som regleras
genom annan allmän författning, måste kommunens möjlighet att
meddela längre gående förbud än som gäller för hela landet komma till uttryck
i en särskild bestämmelse. Denna bör dock innefatta den begränsningen
att ett kommunalt förbud inte får drabba den som beviljats undantag
från det riksomfattande förbudet.
Närmare föreskrifter för tillämpningen av de nya bestämmelserna bör
få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av
naturvårdsverket. Sådana bestämmelser torde främst behövas för tillämpning
av undantagsbestämmelserna och i fråga om den uppgiftsskyldighet
som skall åligga säljare av olja.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att
antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag
till förordning om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680268