Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1968
1
Nr 117
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 9 april 1965 (nr 94) om polisregister
m. m.; given Stockholms slott den 5 april 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den
9 april 1965 (nr 94) om polisregister m. m.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att skyddet för hemliga uppgifter i polisregister
förstärks genom införande av en särskild bestämmelse om tystnadsplikt i
polisregisterlagen.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 117
Kungl. Majrts proposition nr 117 år 1968
2
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 9 april 1965 (nr 94) om polisregister m. m.
Härigenom förordnas, dels att 10 § lagen den 9 april 1965 om polisregister
in. m. skall erhålla beteckningen 11 §, dels att i samma lag skall införas en
ny paragraf, 10 §, av den lydelse som nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 §.
Den som i sin tjänst eller med
stöd av denna lag fått del av uppgift
ur polisregister om annans personliga
förhållanden får icke obehörigen
yppa vad han sålunda erfarit.
Bryter någon uppsåtligen eller
av oaktsamhet häremot, dömes till
böter eller fängelse i högst ett år,
om gärningen ej är belagd med straff
i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968
3
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
15 mars 1968.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling,
Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff,
WlCKMAN, MoRERG.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstadgad tystnadsplikt
rörande uppgifter i polisregister och anför.
De grundläggande bestämmelserna om polisens registrering av brott och
vandel suppgifter i övrigt återfinns i lagen den 9 april 1965 (nr 94) om
polisregister in. m. Med polisregister förstås enligt denna lag register som
förs hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet för att tjäna till
upplysning om brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, eller
om någons vandel i övrigt. Lagen gäller alla slag av polisregister. I allmänhet
innehåller polisregistren ett stort informationsförråd avseende ett ansenligt
antal människors privata förhållanden. På skyddet av innehållet i
polisregister måste därför ställas mycket höga krav. En brist i detta skydd
är att det inte finns någon i lag stadgad tystnadsplikt för den som får del
av uppgifter ur polisregister. Denna brist bör nu avhjälpas.
Med stöd av polisregisterlagen förs hos rikspolisstyrelsen ett allmänt
register för hela riket och hos de lokala polismyndigheterna ett flertal olika
register. Härom har lämnats ingående upplysningar i prop. 1965: 18. Dessutom
har säkerhetspolisen ett särskilt centralt register. Polisregisterlagen
reglerar inte närmare innehållet i polisregister. I 2 § föreskrivs endast att
innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter som polisen behöver
för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet
i övrigt. Det hos rikspolisstyrelsen förda allmänna registret innehåller uppgifter,
som har betydelse för bekämpande av i första hand annan brottslighet
än den som faller inom säkerhetstjänstens område. Säkerhetspolisens
register innehåller uppgifter som polisen måste ha tillgång till i sin
verksamhet till förebyggande och uppdagande av brott mot rikets säker1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 117
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1968
het. I registret ingår också uppgifter, som säkerhetspolisen behöver för att
kunna fullgöra sin verksamhet i övrigt. Eu viktig del av denna övriga verksamhet
är att tillhandagå vissa myndigheter med upplysningar i samband
med kontroll av pålitligheten ur säkerhetssynpunkt hos personer, som innehar
eller skall tillträda vissa tjänster (personalkontroll). De lokala polisregistren
innehåller ofta ett stort antal informationer om enskilda personer.
Att dylika informationer måste samlas hos de lokala polismyndigheterna
beror på att det i många sammanhang ställs höga krav på dessa myndigheters
personkännedom. Detta gäller såväl vid utredningar — inte endast
brottsutredningar — i egen regi som vid avgivande av remissyttranden.
Polisregisterlagen innehåller ett flertal bestämmelser om utlämnande av
uppgifter ur polisregister. I 3 § behandlas uppgiftslämnande till svenska
myndigheter och till enskilda. Vissa myndigheter har rätt att få uppgifter
utan tillstånd av Kungl. Maj :t. Det gäller justitiekansler!!, riksdagens ombudsmän,
rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission, länsstyrelse,
polischef och allmän åklagare. Andra svenska myndigheter samt enskilda
måste däremot ha Kungl. Maj :ts tillstånd för att kunna få uppgifter ur registret.
Beträffande uppgifter till enskilda gäller vissa begränsningar enligt
6 och 7 §§. Enligt 4 § äger vissa utländska myndigheter och sammanslutningar
rätt att under vissa förutsättningar få uppgift ur polisregister. För
det uppgiftslämnande som sker genom publicering i tidningen Polisunderrättelser
gäller enligt 5 § särskilda bestämmelser. Polisregisterlagen omfattar
inte bara bestämmelser om utlämnande av utdrag eller upplysning
ur polisregister utan också regler om utfärdande av intyg och utlåtande om
personer. 8 § innehåller bestämmelser om sådant uppgiftslämnande. Där föreskrivs
att polischef får utfärda intyg eller utlåtande om någons vandel,
redbarhet eller lämplighet för viss verksamhet eller om annan liknande omständighet
till dels myndighet som utan tillstånd av Kungl. Maj :t äger få
uppgift ur polisregister, dels annan myndighet, när skyldighet därtill föreligger
enligt lag eller författning, dels enskild i de fall och den ordning lag
eller författning särskilt anger, dels myndighet eller enskild i annat fall,
om Kungl. Maj :t ger tillstånd till det.
Bestämmelser om utlämnande av uppgifter ur polisregister vid s. k. personalkontroll
meddelas i ett kungl. brev den 30 juni 1961 till statspolisintendenten
(numera rikspolisstyrelsen). Enligt detta brev med dess numera
gällande innehåll äger rikspolisstyrelsen under vissa förutsättningar
att till de myndigheter, som genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t tillagts
rätt att företa personalkontroll, utlämna uppgifter beträffande person, som
omfattas av kontrollen.
Vad gäller skyddet mot obehörigt utlämnande av uppgifter ur polisregister
gäller bl. a. följande. Enligt It § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen)
får uppgifter och anteckningar, vilka har tillförts register som av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968 5
ses i lagen om polisregister m. m., inte lämnas ut i annat fall eller annan
ordning än där sägs. Av allmänna rättsgrundsatser följer att befattningshavare,
även då uttrycklig föreskrift därom inte har meddelats, har tystnadsplikt
beträffande innehållet i allmän handling, som är hemlig. Det nu
sagda innebär, att anställda inom polisväsendet har tystnadsplikt i avseende
på sadana uppgifter i polisregister som inte får lämnas ut enligt polislegisterlagen.
Vidare bör nämnas alt tjänsteman inom polisväsendet enligt
15 och 17 §§ polisinstruktionen den 3 december 19(55 (nr 686) inte obehörigen
får yppa vad han erfarit i tjänsten av beskaffenhet att inte böra komma
till utomståendes kännedom av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.
Brott mot den av sekretesslagen följande tystnadsplikten och mot
tystnadsplikten enligt polisinstruktionens föreskrifter bestraffas enligt 20
kap. 3 § brottsbalken.
Den tystnadsplikt som nu berörts gäller inte i förhållande till pressen.
I fråga om lämnande av uppgifter till pressen råder särskilda bestämmelser
med hansyn till tryckfrihetens speciella ställning i vårt land. I 1 kap. 1 §
första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) definieras tryckfriheten såsom
en varje svensk medborgare tillkommande rätt att i tryckt skrift yttra sina
tankar och åsikter, och i andra stycket av samma paragraf fastslås, att
tryckfriheten omfattar även rätt alt för offentliggörande i tryckt skrift till
dess författare, utgivare eller redaktion lämna uppgifter och underrättelser
i vad ämne som helst. Betydelsen av denna regel förstärks därav att
enligt 3 kap. 4 § TF den som har lämnat sådant meddelande åtnjuter anonymitet,
så att hans identitet inte får efterforskas. Enligt 7 kap. 5 § TF
kan emellertid ansvar för tryckfrihetsbrott i vissa fall komma i fråga för
otillåtet offentliggörande genom tryckt skrift. Men ansvar för sådant brott
kan regelmässigt utkrävas endast av den som enligt TF:s speciella regler
är ansvarig för skriften, när det gäller periodisk skrift den ansvarige utgivaren.
I 7 kap. 3 § andra stycket TF föreskrivs emellertid för vissa fall
att brott mot tystnadsplikt kan åtalas och straffas, fastän meddelandet
bär skett för offentliggörande i tryckt skrift. Så kan ske dels då meddelandet
innefattar vissa hrottsbalksbrott, nämligen uppror, högförräderi, landsförräderi,
landssvek, spioneri, grovt spioneri eller försök, förberedelse eller
stämpling till sådant brott, dels då någon som på grund av allmän befattning
eller i och för utövande av lagstadgad tjänsteplikt har erhållit kännedom
om förhållande, varom han enligt lag har att iaktta tystnad, uppenbarar
vad han sålunda har erfarit. Den omständigheten att innehållet i hemlig
handling omfattas av tystnadsplikt innebär inte att tystnadsplikten
anses stadgad i lag.
Beträffande innehållet i polisregister betyder det sagda alt utlämnande
för publicering i pressen kan ske utan att den som lämnat ut uppgiften i
fråga drabbas av någon straffrättslig påföljd. Enligt rådande uppfattning
anses det t. o. m. som regel förbjudet för myndigheter och tjänstemän i
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968
allmän tjänst att efterforska vem som har lämnat ut uppgift som bort hållas
hemlig.
Det nuvarande skyddet för innehållet i polisregister är enligt min mening
inte tillfredsställande. Särskilt allvarligt är att det har förekommit
att uppgifter ur säkerhetspolisens register läckt ut och publicerats i pressen.
Det bristfälliga sekretesskyddet för säkerhetspolisens register har också
uppmärksammats av den parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären
i dess utlåtande »Handläggningen av säkerhetsfrågor» (SOU 1968:4).
Flera myndigheter, bland dem justitieombudsmannen och rikspolisstyrelsen,
har i sina remissyttranden över nämndens utlåtande dragit den slutsatsen
att tystnadsplikten i fråga om uppgifter ur säkerhetspolisens register
måste regleras genom lag för att sekretesskyddet skall bli allsidigt
och tillförlitligt. Denna slutsats är befogad. En lagstadgad tystnadsplikt bör
emellertid enligt min mening avse alla slags polisregister. Däremot bör den
begränsningen göras att tystnadsplikt föreskrivs endast beträffande uppgifter
om enskilds personliga förhållanden. Jag föreslår att i lagen om polisregister
införs en ny paragraf av innebörd att den som i sin tjänst eller med
stöd av lagen har fått del av uppgift ur polisregister om annans personliga
förhållanden inte obehörigen får yppa vad han har fått reda på. Paragrafen
bör få sin plats omedelbart efter 9 § varvid nuvarande 10 § får byta nummer
och bli 11 §.
För åsidosättande av tystnadsplikt inträder ansvar enligt 20 kap. brottsbalken
om den skyldige har ämbetsansvar eller om han, utan att vara
underkastad ämbetsansvar, är anställd i allmän tjänst eller fullgör lagstadgad
tjänsteplikt. Den här föreslagna tystnadsplikten beträffande innehållet
i polisregister bör emellertid, som redan har framgått, gälla även för
annan än den som tillhör någon av dessa kategorier. Den bör omfatta alla
som behörigen fått del av uppgifter ur registret. Det måste därför finnas en
fristående straffbestämmelse som är tillämplig om gärningen ej är belagd
med straff enligt brottsbalken. Straffet bör vara böter eller fängelse högst
ett år. Straffmaximum blir då detsamma som enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.
Beträffande det subjektiva rekvisitet bör gälla att ansvar inträder om
gärningen begås uppsåtligen eller av oaktsamhet.
Ändringarna i polisregisterlagen bör träda i kraft snarast möjligt.
Frågan om behovet av lagstadgad tystnadsplikt för uppgifter ur andra
hos myndigheter förda register, t. ex. kriminalregistret, får prövas i annat
sammanhang, lämpligen i samband med en allmän översyn av sekretesslagstiftningen.
I
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag angående ändring i lagen den 9 april 1965 (nr 9i) om polisregister
in. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968 7
Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga1.
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande inhämtas enligt 87 §
regeringsformen över lagförslaget genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson 1
1 Bilagan har här uteslutits, Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968
Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 4 april 1968.
Närvarande:
f. d. justitierådet Lind,
justitierådet Alexanderson,
regeringsrådet Ringdén,
justitierådet Westerlind.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15 mars
1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändring i lagen den 9 april 1965 (nr 9i) om polisregister
m. in.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
rättschefen Carl Lidbom.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1968
9
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 april
1968.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag angående ändring i lagen den 9 april 1965 (nr 94) om polisregister
in. m.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten