Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068

Nr 103

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående effektiuisering
och samordning av statens skogsföretag, m. m.; given
Stockholms slott den 5 april 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels anta härvid fogat förslag till förordning om upphävande av förordningen
den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för förvaltningen av
vissa kronoskogar,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till gemensamt mål för verksamheten
vid statens skogsföretag. Statens skogsbruk och skogsindustri skall enligt
förslaget drivas affärsmässigt och effektivt för att på lång sikt ge bästa
möjliga samlade ekonomiska utbyte. Vidare föreslås att en verksstyrelse
inrättas för domänverket. För att få till stånd en samordnad ledning av
statens skogsföretag bör denna i stort sett vara densamma som styrelsen för
Assi. För att göra ett ökat affärsmässigt handlande möjligt föreslås domänverket
få utökade befogenheter i fråga om förvaltningen av statens skogar.
Vidare föreslås höjda värdegränser vid försäljning av mark utan riksdagens
medgivande i varje särskilt fall. Domänverkets rörliga kredit avses få ökat
användningsområde. I propositionen föreslås även att Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, domänverket skall få besluta om organisationen
av domänverket. Beträffande Assi föreslås att nuvarande begränsning
av rätten att pantförskriva inteckningar i fast egendom upphävs.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Förslag

till

Förordning

om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående
grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar

Härigenom förordnas, att förordningen den 10 maj 1935 angående grun
der för förvaltningen av vissa kronoskogar skall upphöra att gälla vid ut
gången av år 1968.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1068

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 april 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om effektivisering
och samordning av statens skogsföretag, m. m. samt anför.

Inledning

Med uppgift att utreda organisationen av statens skogsförvaltande och
skogsindustriella verksamhet tillsattes år 1962 statens skogsföretagsutredning
(direktiv se 1963 års riksdagsberättelse, s. 206). Utredningen1 har den
11 mars 1964 avlämnat betänkandet »Statens skogar och skogsindustrier»
(SOU 1964: 7). Efter remiss har yttranden avgetts av justitiekanslersämbetet,
riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkollegiet, domänstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsnämnd, generalpoststyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, vidare vissa
länsstyrelser i mellersta och norra Sverige, Aktiebolaget Statens Skogsindustrier
(Assi), Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund
(SALF), Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund,
Svenska Samernas riksförbund samt Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund.

Utredningen följdes inte av någon omedelbar åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida. Under år 1967 har frågan om effektivisering och samordning av statens
skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet behandlats av en särskild
arbetsgrupp inom finans- och jordbruksdepartementen, skogsföretagsbered -

1 Ledamöter direktörerna J. A. Ericsson och E. J. Severin. Experter generaldirektören E
W. Höjer och direktören J. O. S. Rynell.

f2 Bihang till riksdagens protokoll t968. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

ningen. Beredningen har redovisat sina överväganden och förslag i en den
15 december 1967 dagtecknad promemoria »Effektivisering och samordning
av statens skogsföretag» (Stencil Fi 1967: 16). över promemorian har efter
remiss yttranden avgetts av riksrevisionsverket, statskontoret, kammarkollegiet,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, länsstyrelserna
i Älvsborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, affärsverksutredningen, Assi, Sveriges
Industriförbund, Sveriges jordägareförbund, Svenska Samernas riksförbund,
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk (RLF), LO, SR, SACO, SALF samt TCO.

I skrivelse den 27 september 1967 har domänstyrelsen överlämnat förslag
till ny organisation för den centrala och regionala administrationen av domänverket.
över förslaget har remissyttranden avgetts av riksrevisionsverket,
statskontoret, kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen,
statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus,
Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveriges Skogsägareföreningars
riksförbund, Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare, SACO, SR,
TCO och RLF. Domänstyrelsen har vidare överlämnat yttranden från vissa
över jägmästare, Domänverkets tjänstemannaförening, Domänverkets allmänna
SACO-förening och Statsjägmästarnas förening.

Slutligen har domänstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1967 föreslagit vissa
ändringar i bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån och statlig kreditgaranti
till fast anställda skogsarbetare. Yttrande häröver har avgetts av
riksrevisionsverket, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska
Skogsarbetareförbundet.

Nuvarande ordning

Domänverket. Domänverket är ett affärsdrivande verk. Domänstyrelsen
skall enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 846) förvalta den fasta
egendom och de övriga tillgångar som hör till domänverkets fond samt förvalta
och utöva tillsyn över vissa andra allmänna skogar. Det åligger vidare
styrelsen att vidta åtgärder för att förvärva och avyttra fast egendom för
domänfondens räkning. Vissa uppgifter av allmän administrativ natur har
efter hand flyttats över på andra myndigheter. Verksamheten har härigenom
begränsats till att i huvudsak omfatta förvaltningen av statens
skogs- och jordbruksegendomar. Skogsdriften är den helt dominerande verksamhetsgrenen.

Den allmänna inriktningen av domänverkets skogsförvaltande verksamhet
anges i förordningen den 10 maj 1935 (nr 157) angående grunder för

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968 fj

förvaltningen av vissa kronoskogar (kronoskogsförordningen). Skogarna
skall enligt förordningen vårdas efter regler vilka med tillgodoseende av
fordringarna på ett uthålligt skogsbruk och eu i möjligaste mån jämn avverkning
åsyftar högsta möjliga avkastning i pengar (2 §). 1 övrigt innehåller
förordningen bestämmelser om bl. a. utsyning före avverkning, sättet
för försäljning av virke m.m. samt avtal om avverkningsrätt eller upplåtelse
av annan särskild nyttjanderätt (3—5 §§). Tillämpningsföreskrifter till
förordningen får meddelas av domänstyrelsen (6 §).

Den ekonomiska handlingsfriheten inom domänverket begränsas av eu
rad restriktioner. I fråga om finansieringen av domänverkets verksamhet
gäller att verket med egna inkomster skall bestrida sina driftsutgifter. Kungl.
Maj:t fastställer årligen efter förslag av verket driftstat för detta. Denna tar
upp dels de beräknade inkomsterna från virkesförsäljning m. m., dels de beräknade
administrationskostnaderna, kostnaderna för att tillgodogöra sig
virkesavkastningen och avsättning till förnyelsefonden samt beräknat överskott.

Förnyelsefondens medel används till bl. a. skogsvårdsåtgärder, skogsdikning
och skogsbilvägbyggnad. Reglerna för avsättning till fonden fastställdes
av 1950 års riksdag (prop. 27, JoU 3, rskr 54). Bestämmelserna innebär
att innan överskottsmedel levereras in till statsverket skall viss procent av
domänverkets bruttointäkt av skogsbruket avsättas till fonden. Det ankommer
därvid på Kungl. Maj :t att fastställa procentsatsen. Fram t. o. m. år
1966 var den 12 % och sedan år 1967 är den 10 %. Den 31 december 1966
uppgick förnyelsefonden till 54 milj. kr.

Enligt instruktionen skall överskottet i princip levereras in till statskassan.
Domänverkets rätt att placera medel på räntebärande bankkonto är
liksom för andra myndigheter begränsad genom kungörelsen den 8 juni
1951 (nr 453) om skyldighet för medelsförvaltande statliga myndigheter
in. fl. att i vissa fall anlita riksbanken, postgirorörelsen eller Sveriges Kreditbank
aktiebolag.

Till skillnad från övriga affärsdrivande verk får domänverket inte något
tillskott för investeringar över statsbudgeten. Verkets kreditbehov tillgodoses
med rörelsekapitalet på 22 milj. kr. och genom att tillgängliga medel
i markfonden och förnyelsefonden får disponeras, men främst genom tillgång
till rörlig kredit i riksgäldskontoret. Denna uppgår f. n. till 130 milj.
kr.

Domänverkets omsättning steg från 309 milj.kr. år 1957 till 412 milj. kr.år
1966. De löpande intäkterna av virkesrörelsen ökade under samma period
från 288 till 382 milj. kr. Samtidigt ökade försäljningsvolymen från 6,7 till
7,5 milj. m3sk. Försäljningspriserna i kr. per m3sk ligger f. n. på ungefär
samma nivå som år 1955. De ökade intäkterna beror till största delen på
ökade uttag och en förskjutning från försäljning av rotposter mot upparbetade
sortiment. Av det sålda virket levereras ca 35 % till Assi, som är
domänverkets största kund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

I fråga om förvaltningen av statens domäner gäller särskilda bestämmelser.
Under domänverkets fond (domänfonden) redovisas det statskapital
som förvaltas av domänverket. Enligt bokslutet för år 1966 tas domänfondens
kapital upp på följande poster:

Fastigheter............................................. 329 240 147

Naturvårdisfonden ...................................... 971497

Inventarier ............................................ 1

Aktier

Hjälmare kanal och Slussverks AB............ 3 352 206

AB Jäders bruk ............................ 11 386 000 14 738 206

Markfonden

Kontant ................................... 10 378 747

Fordringar ................................. 10 171 985 20 550 732

Flottledsfonden......................................... 1 744 027

Rörelsekapitalet ........................................ 22 000 000

Summa kr. 389 244 610

Domänfondens fastigheter har tagits upp med 1937 års utgående huvudboksvärde
som grundvärde med tillägg eller avdrag för de förändringar
genom köp, försäljningar och överlåtelser av fastigheter, som inträffat efter
den 1 januari 1938. Taxeringsvärdet för domänfondens fastigheter uppgick
den 31 december 1966 till 1 581,3 milj. kr. varav för jordbruksdomänerna
216,3 milj. kr.

De grundläggande reglerna för domänverkets markinköp fastställdes genom
beslut av 1911 och 1912 års riksdagar (prop. 1911: 214, JoU 112, rskr
216 och prop. 1912: 200, JoU 104, rskr 264). Dessa beslut innebär att markfondens
tillgångar, som i huvudsak uppkommit genom försäljning av fastigheter
som redovisas under domänfonden, får disponeras av Kungl. Maj :t
för inköp av skogsmark och för skogsbörd tjänlig mark samt för inlösen
av vissa ströängar. I överensstämmelse härmed gäller enligt de av riksdagen
(prop. 1945:157, JoU 35, rskr 261) antagna grunderna för försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. att köpeskillingen, efter avdrag av utgifter
för försäljningen, skall ingå i markfonden för att användas till inköp
av nämnda slag. Bestämmelserna härom återfinns i 14 § förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m.

Domänstyrelsen får numera under vissa förutsättningar besluta om förvärv
från lantbruksnämnd av mark, som är taxerad som jordbruksfastighet,
om köpeskillingen ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen har vidare bemyndigande
att generellt besluta om köp av skogsmark då köpeskillingen
för objektet i dess helhet ej överstiger 100 000 kr. Styrelsen får även besluta
om s. k. avtalsbyten av skogsmark mellan staten och andra skogsägare.
Som förutsättning härför gäller att förvärvet eller markbytet tillstyrkts av

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 är 1068

lantbruksnämnd eller lantbruksstyrelsen samt i förekommande fall av fastiglietsbildningsmyndighet.

Enligt 77 § regeringsformen krävs riksdagens samtycke för försäljning
och förpantning m. m. av staten tillhörig fast egendom. Riksdagen har emellertid
sedan många år för ett budgetår i sänder bemyndigat Kungl. Maj :t att
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall inom vissa värdegränser besluta
om försäljning av statens fasta egendom. Efter beslut av 1967 års riksdag
(prop. 99, JoU 23, rskr 279) gäller för innevarande budgetår att Kungl.
Maj:t får besluta om försäljning av staten tillhörig fast egendom, som förvaltas
av bl. a. domänstyrelsen, då egendomens taxeringsvärde eller, om sådant
värde ej finns, saluvärde uppgår till högst 500 000 kr. Kungl. Maj :t får
delegera beslutanderätten om nyss nämnda värden uppgår till högst 300 000
kr. Fr. o. m. den 1 januari 1968 gäller att Kungl. Maj :t utan begränsning
får besluta om markförsäljning till kommun för samhällsbyggnadsändamål.
Beslutanderätten får delegeras till domänstyrelsen då förut angivna värden
ej överstiger 1 milj. kr. Ärende om försäljning av mark ovanför odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens län samt inom de s. k. renbetesfjällen
i Jämtlands län skall prövas av Kungl. Maj :t. Detta beror på de särskilda
rättigheter som tillkommer samerna.

Domänverket förvaltar bl. a. mark, som har upplåtits med nyttjanderätt
och servitut. Dessa upplåtelser regleras av ett stort antal särskilda författningar.
Bestämmelserna medför i betydande utsträckning förpliktelser för
domänverket utöver vad den generella lagstiftningen om arrenden och nyttjanderätt
kräver.

På staten tillhörig mark är naturvårdslagen tillämplig. I samband med
att statens naturvårdsnämnd kom till år 1963 (prop. 71, JoU 11, rskr
139) inrättades under domänfonden en särskild delfond, naturvårdsfonden,
under vilken naturvårdsobjekt i statens ägo skall redovisas. För skötseln
av naturvårdsobjekt under nämnda fond och av nationalparkerna utgår ersättning
till domänverket från anslaget Naturvård: Kostnader för vård
och förvaltning av naturvårdsobjekt. Vidare har domänverket enligt Kungl.
Maj :ts anvisningar år 1909 inrättat och påtagit sig skötseln av ett stort
antal s. k. domänreservat och skyddade föremål. Den 1 januari 1967 fanns
ca 800 domänreservat omfattande 55 000 ha och lika många skyddade föremål.
Skötseln bekostas i princip av driftsmedel, överföring pågår av vissa
domänreservat till naturvårdsfonden.

När det gäller organisationen åtnjuter de affärsdrivande verken en större
frihet än administrativa myndigheter. Detta kommer främst till uttryck
genom rätten att inrätta tjänster och att finansiera dem med verkets driftsmedel.
Riksdagens beslut behövs emellertid för att inrätta ordinarie och
extra ordinarie tjänster som chef för myndighet samt ordinarie och extra
ordinarie tjänster i lägst lönegrad C 1. Övriga tjänster inrättas av Kungl.
Maj :t med möjlighet att delegera beslutanderätten (prop. 1966: 1 bil. 2 s.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

23). Affärsverken kan enligt kungörelsen den 3 december 1965 (nr 915) om
inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m. m. (ändrad senast 1966:
74) inrätta extra ordinarie tjänster på löneplan A och t. o. m. lönegrad 4 på
löneplan B samt extra tjänster t. o. m. lönegrad 5 på löneplan B.

Frågor rörande organisationen av domänverkets central- och regionalförvaltning
prövas av riksdagen. Beslut om indelningen i revir och bevakningstrakter
har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1967 bil. 11
s. 111, JoU 1 s. 30, rskr 9) delegerats till domänverket.

Chef för domänverket är en generaldirektör. Han beslutar ensam i fråga
i vars prövning han deltar. Hos styrelsen finns en överdirektör, som är generaldirektörens
ställföreträdare. Efter särskilt beslut av generaldirektören
inträder överdirektören i dennes ställe vid behandlingen av vissa ärenden
eller ärendegrupper. I disciplinmål beslutar generaldirektören gemensamt
med överdirektören, försäljningschefen, byråcheferna och förste domänfiskalen.

Styrelsen är uppdelad på sju byråer, nämligen försäljningsbyrån, första
skogsbyrån, andra skogsbyrån, skogstekniska byrån, jordbruksbyrån, kameralbyrån
och personalbyrån samt ett domänfiskalskontor. Vid sidan av
byråorganisationen finns en avdelning för naturvård och fritidsverksamhet
samt generaldirektörens sekretariat.

I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation gäller i huvudsak
följande.

Försälj ningsbyrån svarar för bl. a. frågor om försäljning och leverans
av virke, virkesmätning samt flottning. Första och andra skogsbyrån har
i norra resp. södra Sverige hand om frågor i samband med den egentliga
skogsförvaltningen, t. ex. anslagsbehov, avverkningskvantiteter, skogsvård
och vissa nyttj anderätter. Till första skogsbyrån hör en skogsvårdsavdelning
för skogsföryngrings- och beståndsvårdsfrågor. Inom skogstekniska byrån
handläggs ärenden angående köp, försäljning och byte av fast egendom,
lantmäterifrågor och fastighetsredovisning o. d. Inom byrån handläggs
även frågor om vägbyggnader och skogsindelning. Jordbruksbyrån svarar
för ärenden rörande förvaltningen av statens jordbruksdomäner såsom anslagsfrågor,
vissa nyttjanderätter samt köp och försäljning av jordbruksegendomar.
Byrån handlägger vidare, genom ett särskilt byggnadskontor,
tekniska byggnadsfrågor och domänstyrelsens lokalfrågor. Kameralbyrån har
hand om domänverkets centrala redovisning samt andra frågor av ekonomisk
art såsom årsbudget, statistik och revision samt kontorsorganisationen
inom verket. Personalbyrån handlägger personaladministrativa frågor, arbetsmarknadsfrågor,
arbetsavtal, företagsnämnder, företagshälsovård, utbildningsverksamhet
m. in. Inom byrån handläggs även frågor rörande rationalisering
av virkets tillredning och transport av en arbets- och maskinteknisk
avdelning. Domänfiskalskontoret för statens talan i mål och ärenden
av rättslig natur, som berör domänverket, samt handlägger juridiska frågor

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 101>H

i övrigt. Avdelningen för naturvård och fritidsverksamhet handlägger ärenden
angående jakt, fiske, naturvård och fritidsverksamhet. Generaldirektörens
sekretariat har hand om organisationsfrågor, utredningar och PR-verksamhet.

Den regionala skogsförvaltningen är indelad i elva distrikt. Dessa är i sin
tur uppdelade i ett antal revir, f. n. mellan sju och tio per distrikt. Reviren
är uppdelade i ett antal bevakningstrakter. Den regionala jordbruksförvaltningen
är indelad i fem domänområden.

Distriktens förvaltningskontor ligger f. n. i Växjö, Vänersborg, Linköping,
Örebro, Falun, Östersund, Sollefteå, Umeå, Skellefteå och gemensamt
för två distrikt i Luleå. Varje distrikt förestås av en överjägmästare. På
samtliga distriktskontor finns till överjämästarens förfogande jägmästarpersonal,
teknisk personal, kontorspersonal m. in.

Jordbruksdomänerna, som huvudsakligen är belägna i södra Sverige, förvaltas
av de under domänstyrelsen lydande domänintendenterna. Dessa
svarar var och en för egendomarna inom ett område, som omfattar en grupp
av län och utgör ett domänområde.

AB Statens Skogsindustrier (Assi). Under 1930-talets depression fick domänstyrelsen
bemyndigande att köpa in och åter ta upp driften vid ett flertal
sågverk för att därigenom främja sysselsättningen. År 1941 bildades AB
Statens Skogsindustrier (Assi) varvid den skogsindustriella verksamheten
skildes från domänverket. Sedan år 1957 lyder bolaget direkt under Kungl.
Maj :t.

Assis verksamhet omfattar sågverksrörelse samt produktion av cellulosa
och kemiska produkter, papper och wallboard. Huvuddelen av verksamheten
bedrivs i övre Norrland men under senare år har det skett en viss
förskjutning så att allt större del av produktionen av sågade trävaror och
wallboard sker i Mellansverige.

Då Assi bildades år 1941 valdes aktiebolagsformen bl. a. därför att denna
ansågs lämplig för ett företag som skulle drivas affärsmässigt och i konkurrens
med andra företag. Syftet med bolagets verksamhet var från början
att med utgångspunkt från existerande lokalisering och andra givna
betingelser uppnå bästa möjliga ekonomiska resultat.

Den ekonomiska handlingsfriheten baseras för Assi som aktiebolag på
aktiebolagslagen. I samband med att Assi skildes från domänverket och
ställdes direkt under Kungl. Maj :t år 1957, beslöt riksdagen att bolaget inte
fick pantförskriva inteckningar i sin fasta egendom i större omfattning än
Kungl. Maj :t medgav för viss period.

Möjligheten att pantförskriva inteckningar har utnyttjats så att den häremot
svarande låneskulden den 10 november 1967 uppgick till 165,3 milj. kr.

I fråga om organisationen kan nämnas att chef för Assi är en verkställande
direktör, som inför bolagsstyrelsen är ansvarig för företagets förvalt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

ning. Bolagets styrelse, som tillsätts av Kungl. Maj:t vid ordinarie bolagsstämma,
har f. n. sju ledamöter.

Industrianläggningarna utgörs av sågverk på Seskarö, i Båtskärsnäs,
Karlsborg och Lövholmen i Norrbottens län, i Horndal i Kopparbergs län,
i Skinnskatteberg i Västmanlands län samt i Valåsen och Laxå i Örebro län.
Assi har wallboardfabriker i Lövholmen och Skinnskatteberg och sulfatmassefabriker
jämte pappersbruk i Karlsborg och Lövholmen. I Horndal
har bolaget en till sågverket knuten snickerifabrik.

Under år 1967 har bolaget förvärvat en fabrik i södra England för tillverkning
av papperssäckar. Verksamheten bedrivs av dotterbolaget Flexer
Paper Sacks Ltd. Under år 1967 har bolaget vidare förvärvat Förenade Well
AB.

Assis omsättning ökade under åren 1957—1966 med 184 milj. kr. till
395,8 milj. kr. Det betyder en omsättningsökning på 87 %. Samtidigt ökade
produktionen med 80 %. Av sin råvara tar Assi 72 % från domänverket.
Under perioden har skett en förskjutning i bolagets produktion mot papper
och cellulosa, som år 1966 utgjorde 47 % av nettoleveransvärdet mot 53
% för trävaror, snickerier och wallboard. År 1957 var motsvarande siffror
18 % och 72 %. Rörelseöverskottet efter avdrag för administrations-, forsknings-
och pensionskostnader steg från 27 milj. kr. år 1957 till 78 milj. kr.
år 1965 och var 56 milj. kr. år 1966. En viss nedgång kan väntas för år
1967 för Assi liksom för övriga skogsindustriföretag. Förräntningen på i bolaget
sysselsatt kapital var efter kalkylmässiga avskrivningar år 1965 7,8 %
och 1966 3,9 %.

Samordning mellan domänverket och Assi. Då Assi år 1957 skildes från
domänverket (prop. 117, SU 111, rskr 295) behölls en viss samordning
mellan företagen. Bl. a. fick domänstyrelsen utse två ordinarie ledamöter
och två suppleanter i bolagets styrelse. Dessutom reglerades den viktigaste
gemensamma frågan, den statliga skogsindustrins råvaruförsörjning från
domänverket, genom ett tioårsavtal om leveranser och priser. I propositionen
lämnades en redogörelse för det huvudsakliga innehåll som detta avtal
borde ha. Det ursprungliga avtalets giltighetstid utgick år 1967. Ett nytt,
likartat avtal har träffats.

Statens skogsföretagsutrednings förslag

Utredningen ansåg att domänverket borde ombildas till ett aktiebolag,
AB Statsskogar. Som skäl härför anförde utredningen bl. a. att affärsverksformen
var tungrodd. Företagsledningen behövde större frihet i organisatoriska,
personalpolitiska och ekonomiska frågor. Utredningen ansåg vidare,
att den statliga löneregleringen försvårade rekryteringen av kvalificerad
personal. En friare lönesättning och personalpolitik skulle bli möjlig om

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 är 1963

1 1

verket ombildades till aktiebolag. Bolagsformen skulle vidare underlätta
verkets kapitalanskaffning genom självfinansiering och lån på kreditmarknaden.
Slutligen ansåg utredningen att den statliga revision, som ett affärsverk
är underkastat, var av formell och ej ekonomisk karaktär.

Det föreslagna bolaget skulle mot viss ersättning förvalta statens skogar
och markfondens medel liksom även vissa allmänna skogar och nationalparkerna.
Målsättningen skulle vara bästa möjliga ekonomiska utbyte
enligt regler för uthålligt skogsbruk och såvitt möjligt jämn avkastning.

Domänverkets uppgift på jordbruksförvaltningens område kunde lämpligen
flyttas över till lantbruksstyrelsen. Om av AB Statsskogar förvaltad
skogsmark skulle ingå i försäljningen av ett jordbruk, skulle bolaget och
lantbruksstyrelsen gemensamt träffa avtalet. Därigenom skulle staten uppträda
enhetligt på fastighetsmarknaden. Statens inköp av skogsmark genom
domänverkets markfond skulle enligt förslaget flyttas över till lantbruksstyrelsen.
På grund av jordförvärvslagstiftningen kunde AB Statsskogar
endast använda markfonden för köp av mindre områden. Anförtroddes
den helt åt lantbruksorganisationen skulle en samordning av de
statliga markinköpen åstadkommas.

Förvaltningen av nationalparkerna borde enligt utredningens mening
mot ersättning för självkostnaden anförtros åt skogsbolaget. Slutligen borde
jaktvården anförtros åt statens naturvårdsnämnd.

För att förbättra den allmänna samordningen mellan AB Statsskogar och
Assi förordade utredningen ett gemensamt förvaltningsbolag, AB Skogsintressen,
vilket skulle äga aktierna i båda bolagen. Genom förvaltningsbolaget
skulle en inre samordning vinnas samtidigt som man kunde bevara
varje bolags speciella karaktär. Uppkommande problem skulle kunna lösas
ur statsnyttans synpunkter. Vidare borde till Assi föras över en del av
domänverkets vinst såsom kompensation för att Assi inte har egna skogar.
Därigenom skulle Assis resultat lättare kunna jämföras med andra svenska
skogsbolags.

Till betänkandet var fogat särskilda yttranden av utredningens experter
generaldirektören Höjer och direktören Rynell. Höjer ansåg att utredningsmännen
borde ha prövat flera möjligheter för en omorganisation av
domänverket. Man borde framför allt invänta en utredning om den s. k.
»tredje formen», en statlig typ av företagsform som framlagts av Postutredningen
år 1956 i ett expertförslag (SOU 1962: 52, bil. 2). En kollegial styrelse
för statens skogsförvaltning förordades. Det var enligt Höjers mening
mindre lämpligt att ombilda domänverket till bolag, då dess uppgifter inte
kunde anses vara rent affärsmässiga. Att föra över statens skog och mark
till ett statligt bolag skulle vara vanskligt. En ombildning till bolag skulle
inte väsentligen underlätta verkets finansiering, då verket är helt självfinansierande.
Höjer ansåg inte heller att den statliga revisionen var huvudsakligen
formellt inriktad, utan menade att den var mera sakbetonad. Vida |3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. ATr 103

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

re avvisade Höjer en överflyttning av jordbruksförvaltningen till lantbruksstyrelsen.

I likhet med utredningen fann Höjer att en integration mellan råvaruproduktion
och förädlingsverksamhet skulle medföra uppenbara fördelar.
De båda företagens olika karaktär och ställning i staten/ägarens och samhällets
tjänst skulle emellertid göra det mindre lyckligt att koppla ihop dem
i ett gemensamt förvaltningsbolag. Domänverkets uppgift var att förvalta
jord och skogar och att tillgodose vissa allmänna samhällsintressen medan
Assis uppgift var att driva industriell verksamhet. Assi borde lämpligen på
nytt inordnas som ett dotterbolag under domänverket. Utredningens förslag
om viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget biträdde Höjer
i princip.

Rynell ansåg att en ändamålsenlig samordning mellan statsskogarna och
den statsägda skogsindustrin borde kunna uppnås utan en sammanslagning
till ett företag. Inte heller fann han någon principiell olägenhet eller
någon speciell fördel för Assi att statsskogsbruket organiserades i aktiebolagsform,
eftersom båda företagen borde drivas efter väsentligen ekonomiska
principer.

Enligt Rynells mening hade både domänverket och Assi en sådan storlek
att en tämligen självständig organisation för vardera företaget var motiverad.
Främst behövdes en samordning på styrelseplanet. Utredningens förslag
att inrätta ett gemensamt förvaltningsbolag fann Rynell vara välbetänkt.
För att de båda dotterbolagens styrelser skulle få meningsfulla arbetsuppgifter,
föreslog Rynell att förvaltningsbolagets styrelse skulle till större
delen bestå av ledamöter ur dotterbolagens styrelser.

Eftersom den statsägda skogsindustrins råvarubas primärt är statsskogarna,
borde dessa tillgodose statsindustrins behov i den utsträckning som
var möjlig och lämplig, varvid de transportekonomiska faktorerna och bolagets
möjlighet att skaffa råvara från andra leverantörer skulle beaktas.
Prisavräkningen borde syfta till att ge en så riktig bedömning som möjligt
av verksamheternas ekonomiska resultat. I anslutning härtill utvecklade
Rynell specifika synpunkter på prisavräkningen.

Remissyttrandena

Många av remissinstanserna anmärkte att utredningsmännen inte gått
helt förutsättningslöst tillväga. De fann utredningen vag och oklar på
många punkter.

Så gott som alla remissinstanser redovisade åsikter om förslaget att o mbilda
domänverket till aktiebolag. Flertalet avstyrkte. Statskontoret,
SACO och vattenfallsstyrelsen var positiva till förslaget. De remissinstanser
som avstyrkte förslaget ansåg att de olägenheter som affärsverks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 10.7 år 1008

formen hade inte var större än att de med en litet friare organisation skulle
kunna övervinnas. I stället borde Höjers förslag om »tredje formen» utredas.
Ett vanligt motiv för att avstyrka var även att de värden i skog oeh
mark, som staten skulle avhända sig, var alltför stora för att överlåtas till
ett bolag. Många tvekade inför de försämrade möjligheterna till insyn och
menade att den primära uppgiften för den statliga skogsförvaltningen inte
är att gå med vinst. Samhälleliga intressen skulle få det svårt att hävda sig
i ett bolag med dess mer kortsiktiga politik, hävdade bl. a. riksrevisionsverket,
domänstyrelsen, skogsstyrelsen, justitiekanslersämbetet och Sveriges
Industriförbund. Inte heller kunde remissinstanserna helt dela utredningens
åsikt att personalpolitiken skulle underlättas genom en ombildning till
bolag. Skickligt folk kunde rekryteras till verket genom kontraktsanställning.
Alt det skulle vara lättare för ett bolag än för ett affärsverk att avskeda
eller placera om människor ansåg t. ex. TCO vara föga troligt. De revisionshänsyn
som utredningen angivit som ett skäl för en övergång till
bolagsform fick föga stöd hos remissinstanserna.

Förslaget att jordbruksförvaltningen skulle flyttas över till
lantbruksstyrelsen vann ringa anslutning hos remissinstanserna. Kammarkollegiet,
domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen m. fl. framhöll, att en ny fastighetsindelning
skulle bli svår och dyr att genomföra. Dessutom pekade
bl. a. justitiekanslersämbetet och domänstyrelsen på att staten saknar lagfarter
på sin mark. Andra ansåg att utredningens förslag byggde på missuppfattningen
att domänverkets nuvarande jordbruksförvaltning inte vilade
på ekonomisk grund.

Förslaget om att bolaget skulle sköta nationalparkerna godtogs
i allmänhet av remissorganen. Naturvårdande organ pekade på riskerna
för konjunkturbetonad nationalparksvård. Man uttryckte även farhågor
för att fritidsverksamheten i skog och mark skulle komma på mellanhand
om den sköttes av bolaget.

Genom en fastare samordning främst mellan Assi och det föreslagna
skogsbolaget, som syftade till att trygga Assis råvaruförsörjning,
kunde risk uppstå att många små inlandssågar, som tillsammans är större
kunder hos domänverket än Assi, fick sin råvaruförsörjning avsevärt försvårad,
påpekade bl. a. riksrevisionsverket och länsstyrelserna i Västernorrlands
och Västerbottens län. Flera remissinstanser ansåg att detta skulle
kunna medföra sysselsättningsproblem och att kostnaderna för att lösa
dessa sannolikt skulle överstiga vinsterna av att Assi fick sitt råvarubehov
tryggat.

En viss vinstöverföring från skogsbolaget till industribolaget var
berättigad, ansåg många remissinstanser. I samband härmed påpekade riksrevisionsverket
och länsstyrelsen i Västernorrlands län att skatteunderlaget

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1963

i fattiga skogskommuner skulle komma att minska till förmån för rikare
industrikommuner.

Flertalet remissinstanser ställde sig kritiska till förslaget om samordning
av företagen. Majoriteten stödde Höj ers förslag, att till dess
möjligheterna att införa en ny, friare form för statlig förvaltning hade
utretts, det var tillräckligt att göra Assi till dotterföretag till domänverket.
Assi avstyrkte dotterbolagsförslaget med hänsyn till att industriintressena
skulle kunna komma att bli lidande.

Skogsföretagsberedningens förslag

Allmänna utgångspunkter. Beredningen konstaterar inledningsvis att kritiken
mot skogsföretagsutredningens förslag varit stark. Kritiken riktas
emellertid främst mot förslagets tekniska lösning. Efter det att utredningen
lämnades har dessutom vissa omständigheter tillkommit som bör beaktas
vid frågans bedömning. Sålunda har antagits en ny jordförvärvslag, som i
princip likställer aktiebolag med andra markägarkategorier när det gäller
förvärv av skogsmark. Den s. k. tredje företagsformen har i viss mån prövats
vid omorganisationen av postverket år 1964. Statsmakterna ansåg då
att en vidare utredning av frågan inte var aktuell. Erfarenheterna visar
också enligt beredningen, att en effektivisering av verksamheten kan ske
inom ramen för affärsverksformen. Domänverket har vidare blivit löst från
vissa allmänna uppgifter, såsom tillsynen över jakt- och viltvården i riket.

Beredningen anser, att skäl fortfarande finns för att åstadkomma en effektivisering
och samordning av domänverket och Assi. Främsta motivet för
att söka nya och effektivare former för samordningen mellan de båda företagen
är att staten/ägaren bör ha ett enhetligt mål för verksamheten. I
princip kan endast en bedömning av skogsnäringens framtid vara riktig
och den måste knyta an till förutsättningarna för att sälja slutprodukterna.

De båda företagen har emellertid enligt beredningen också sidor som inte
är gemensamma. Domänverket säljer t. ex. 65 % av sin produktion till
andra än Assi. Också andra inkomstkällor än virkesfångsten spelar in i
verkets ekonomi. Beredningen anser en företagsfusion f. n. vara olämplig.
Motiven för att behålla två helt fristående företagsenheter har emellertid
efter hand försvagats. Tillgången till expertis hos det ena företaget bör
kunna utnyttjas av det andra. Vissa centrala administrativa rutiner, personalservice
etc. kan sannolikt också vara möjliga att samordna. De frågor
som är väsentliga för företagens utveckling — och som det naturligen
bör ankomma på företagsledningarna att samordna — gäller inriktningen
och omfattningen av investeringsverksamheten, kapitalanskaffningen och
den långsiktiga finansieringen samt väsentliga frågor beträffande driften
och marknadsföringen. Vidare bör genom en samordning av ledningsfunk -

Kanyl. Maj. ts proposition nr 108 år 11)08

iionerna frågan om domänverkets virkesleveranser till Assi och prissättningen
därav kunna lösas på ett smidigare sätt.

Beredningen har utgått från att någon omedelbar ändring av domänverkets
företagsform till aktiebolag inte skall vidtas. Den pekar därvid på de
svårigheter som är förenade med att föra över statens fastigheter till ett
bolag och de konsekvenser som skulle uppkomma beträffande personalens
anställningsformer. Härigenom blir inte heller en samordning av de båda
företagen genom ett gemensamt förvaltningsbolag möjlig. En återgång till
förhållandena före år 1957, då Assi var dotterbolag till domänverket, kan
knappast komma i fråga, eftersom den utveckling av företagen som skett
sedan dess talar mot en sådan anordning. Beredningen anser, att om domänverkets
handlingsfrihet i vissa avseenden utvidgas skulle affärsverksformen
ge goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar.

Assi har att arbeta inom ramen för aktiebolagslagens regler och därmed
under lika villkor som enskilda företag. Statsmakterna har dock begränsat
bolagets ekonomiska handlingsfrihet vad gäller rätten att pantförskriva den
fasta egendomen och i fråga om virkesleveranserna från statsskogarna.

Målet för de statliga skogsföretagens verksamhet. Beredningen konstaterar,
att staten bär ett direkt ansvar för att naturtillgångarna utnyttjas på ett
från samhällets synpunkt rationellt sätt. Skogen är en av dessa tillgångar.
En konsekvens av statens ansvar för skogen är den relativt omfattande lagstiftningen
på området.

Motiven för staten att driva skogsindustri var ursprungligen statens ansvar
för sysselsättningen i övre Norrland. Resurserna för en aktiv arbetsmarknadspolitik
har efterhand byggts ut och ansvaret härför har övertagits
av arbetsmarknadsverket. Beredningen anser det därför olämpligt att domänverket
och Assi vid sidan om arbetsmarknadsverket väger in allmänt
sysselsättningspolitiska och näringspolitiska hänsyn i sin förvaltning. Härigenom
riskerar man en bristande samordning i statsförvaltningens åtgärder.
Beredningen anser att statens skogsföretag i princip bör handla och
behandlas som varje annat ansvarskännande företag inom näringslivet. Renodlingen
av företagens mål är inte i sig avsedd att resultera i att sysselsättningen
minskar utan endast i att ansvaret och kostnaderna för särskilda
sysselsättningspolitiska ålägganden skiljs ut. I vissa fall kan statsmakterna
vilja ställa upp särskilda krav på de statliga företagen. Det bör då enligt beredningen
ankomma på statsmakterna att noga definiera dessa speciella
krav. Om exempelvis sysselsättningspolitiska åligganden eller krav på särskild
service skulle förekomma, bör inverkan därav anges vid de framtida
resultatbedömningarna. Detta kan ske t. ex. genom en särskild ersättning
över statsbudgeten eller genom att i företagens redovisning klart anges hur
den extraordinära belastningen påverkar resultatet.

Beredningen framhåller vidare att de statliga företagen inte kan få vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S

bidrag som lämnas till enskilda företag. Den förordar att Assi i detta avseende
snarast ges samma möjligheter som ett enskilt aktiebolag. Främst torde
frågan gälla möjligheterna till lokaliseringsstöd. Frågan om samma rätt
för domänverket till stöd för skogliga rationaliseringsåtgärder som gäller
för enskilda företag bör prövas av skogspolitiska utredningen.

Beredningen framhåller, att det från statsmakternas synpunkt är rimligt
att kräva att alla beslut av vikt, som kan beröra antingen domänverket eller
Assi eller båda företagen, fattas med sikte på att uppnå totalt sett den bästa
lönsamheten. Det bör vara främst på längre sikt som lönsamheten bedöms,
men också ett rimligt årsresultat bör kunna begäras.

På de angivna grunderna föreslår beredningen följande gemensamma mål
för verksamheten vid domänverket och Assi.

Målet för domänverkets och Assis verksamhet är att —• under vederbörligt
hänsynstagande till de speciella krav som kan föreskrivas av ägaren/staten
■—• på sikt åstadkomma bästa samlade ekonomiska utbyte av
verksamheterna. Därvid skall även ett rimligt årligt resultat kunna presteras.

Av betydelse vid utformningen av målet för domänverkets verksamhet är
övergången till en alltmer affärsmässig inriktning av verksamheten genom
att administrativa uppgifter flyttas över till andra myndigheter. Vid sidan
om affärsdriften återstår numera endast nationalparker och naturreservat
i statens ägo samt vård och tillsyn av ett mindre antal allmänna skogar.

En godtagbar lönsamhet inom skogsbruket torde inte kunna uppnås enbart
genom rationalisering av arbetsprocessen. Även strukturella förändringar
kommer att bli nödvändiga. Marker med svaga biologiska och avverkningsekonomiska
produktionsförutsättningar, där en lönsam drift inte
kan upprätthållas annat än i ett gynnsamt marknadsläge, kan enligt beredningen
övergångsvis behöva läggas utanför avverkningsprogrammet utan
att därför skogsproduktionen äventyras på längre sikt. I strukturförändringarna
måste vidare ingå ökade ansträngningar att förbättra ägoarronderingen.

På grund av sin karaktär av producerande skogsbruk måste svenskt
skogsbruk drivas med en högre investeringsnivå än flertalet konkurrentländers.
Om man skall kunna uppnå önskat resultat för statsskogarna måste
ett skärpt företagsekonomiskt betraktelsesätt anläggas. Detta är även ett
samhällsintresse på grund av skogsnäringens betydelse för landet.

Mot bakgrund härav och med kravet på effektivitet som främsta motiv
finner skogsföretagsberedningen — i likhet med statens skogsföretagsutredning
— det lämpligt att målsättningen för statsskogsbruket ges en strikt
ekonomisk inriktning. De samhällsintressen, som bör komma till uttryck
i målsättningen, skall vara desamma som gäller eller kommer att gälla för
övriga skogsägarkategorier. Beredningen vill för domänverket uttrycka
detta i ett krav på uthålligt skogsbruk.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Statsskogsbruket bör sålunda inriktas mot ett gott ekonomiskt utnyttjande
av skogsinnehavet samtidigt som kravet på uthålligt skogsbruk skall
tillgodoses. Enligt beredningen skall uthålligt skogsbruk bedrivas på domänverkets
mark där detta är biologiskt möjligt. Slutavverkning skall endast
få ske på marker, där eu godtagbar föryngring kan erhållas. Under
perioder då man inte får täckning för avverknings- och reproduktionskostnader
inom ett område skall detta utan att man ger upp kravet på uthålligt
skogsbruk övergångsvis kunna läggas utanför avverkningsprogrammet. I de
fall olika drifts- och investeringsalternativ kan komma i fråga skall räntabi
litet sberäkningar så långt möjligt vara vägledande.

En del av det fastighetsinnehav, som domänstyrelsen förvaltar, används
inom ramen för affärsdriften i begränsad utsträckning till annat än
skogsbruk, t. ex. för jordbruk, jakt, fiske eller fritidsändamål. Målsättningen
bör lämna utrymme även för detta slags markutnyttjande, men
även i sådana fall skall det strikt ekonomiska kravet vara vägledande.

Skogsföretagsberedningen föreslår följande målformulering för statsskogsbruket.

Domänverket skall med sikte på gott ekonomiskt utnyttjande förvalta
den fasta egendom och de övriga tillgångar, som hör till domänverkets fond
eller i övrigt ansluter till verkets rörelse, samt förvalta och utöva tillsyn
över vissa andra allmänna skogar. Det statliga skogsbruket skall drivas
uthålligt, affärsmässigt och effektivt, ytterst syftande till största möjliga
långsiktiga bidrag till det ekonomiska utbytet av den statliga skogsföretagsgruppen.

Beredningen finner det naturligt när det gäller målet för Assis verksamhet
att verksamheten inom överskådlig tid kommer att ha sin tyngdpunkt
inom skogsindustrin samt att en fortsatt integration och utveckling kommer
till stånd. Vid en integration framåt bör även andra produkter än sådana
som har trä som råvara kunna komma i fråga.

Trots det strukturella arv Assi fått bör i målet för bolagets verksamhet ingå
en ambition att utveckla verksamheten i den takt som -— med hänsyn
till världsmarknadsläget och andra faktorer — generellt kan vara möjligt
för svensk skogsindustri. Bolaget skall därvid vara obundet vid valet av
industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmarknaden.
Från ägarens synpunkt bör samma krav ställas på bolaget i fråga
om effektivitet och affärsmässighet som på andra företag av likartad struktur
och storlek.

Beredningen föreslår följande formulering av målet för Assis verksamhet.

Assi skall ha som en huvuduppgift att tillverka och sälja skogsindustriprodukter.
Assis verksamhet skall bedrivas affärsmässigt och effektivt.
Målet för bolaget skall vara att ge bästa möjliga ekonomiska utbyte på sikt,
ytterst syftande till största möjliga långsiktiga bidrag till det ekonomiska
utbytet av den statliga skogsföretagsgruppen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Ekonomiska befogenheter m. m. Domänverket har liksom övriga affärsdrivande
verk en rad begränsningar i sin ekonomiska handlingsfrihet. Problemen
borde därför studeras horisontellt för alla verken samtidigt. En sådan
undersökning gör den pågående affärsverksutredningen. Med hänsyn till
den speciella marknadssituation, som domänverket arbetar i, torde emellertid
dess verksamhet endast i begränsad omfattning beröras av affärsverksutredningens
förslag.

Som aktiebolag har Assi formellt fri handlingsrätt inom aktiebolagslagens
ram. Statsmakterna har som tidigare berörts funnit skäl att ålägga
företaget vissa särskilda restriktioner.

Beredningen anser att båda företagen principiellt bör, inom ramen för
de mål statsmakterna anger för dem, ha största möjliga ekonomiska handlingsfrihet.
Båda företagen arbetar i konkurrens med enskilda företag. Det
är därför viktigt att staten/ägaren också ger dem möjlighet att ta upp denna
konkurrens på lika villkor. Om affärsverksformen för domänverket skall
ses som ett alternativ till bolagsformen får den inte innefatta besvärande
begränsningar i det affärsmässiga handlandet.

Som berörts i det föregående skall domänverket i princip leverera in liela
sitt överskott till statskassan. Om en balansering av överskottsmedel tillåts
samtidigt som kravet på självfinansiering behålls, skulle verket enligt beredningen
få rådrum för större och annorlunda periodiserade investeringar.

Enligt beredningen bör verkets rätt att förvärva mark i fortsättningen
inte vara begränsad till markfondens kapital. Om domänverket i framtiden
får väsentligt större ekonomisk handlingsfrihet vid köp och försäljningav
mark samt vid dispositionen av eventuella balanserade medel är det enligt
beredningens uppfattning naturligt att statsmakterna får en garanti
mot att det statskapital som fastigheterna utgör minskas. Beredningen föreslår
därför, att den nuvarande markfonden avvecklas och att i dess ställe
inrättas en investeringsfond, till vilken försäljnings- och liknande inkomster
från den nuvarande domänförmögenheten förs. Denna investeringsfond,
som enbart bör fungera som en bokföringstitel, bör få användas för investeringar
i fastigheter eller andra tillgångar med en varaktighet av minst
tio år. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för investeringar
med begränsad livslängd bör investeringsfondens kapital hållas intakt.

Balanserade överskottsmedel eller medel från andra källor än det befintliga
domänkapitalet bör föras samman i en dispositionsfond. Verket bör ha
full frihet att använda sådana medel, oavsett om de är placerade i mark
eller andra tillgångar. Den nuvarande begränsningen av rätten att placera
medel på räntebärande bankkonto bör avvecklas.

I fråga om domänverkets kreditbehov finner beredningen det olämpligt
att f. n. gå ifrån nuvarande system med rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Den rörliga krediten bör dock inte vara bunden till några särskilda typer

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1008

av medelsbehov eller transaktioner. Krediten är f. n. 1110 milj. kr. Beredningen
föreslår med hänsyn till det vidgade användningsområdet alt den
höjs till 200 milj. kr. Kungl. Maj:t hör heslula hur stor del av detta belopp
som bör ställas till domänstyrelsens förfogande. Eftersom frågan om affärsverkens
kreditförsörjning är föremål för överväganden inom affärsverksutredningen,
bör förslaget att grunda verkets lånebehov endast på
rörlig kredit ses som ett provisorium i avvaktan på utredningens förslag.

Beredningen anser vidare, att domänverket skall ha rätt att förvärva aktier
i bolag eller att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Detta innebär
också att olika typer av samarbete med Assi bör kunna ske i gemensamt
ägda dotterbolag. Om markförvärv sker genom aktieköp i markägande bolag
bör en indirekt belåning kunna förekomma.

Beredningen förutsätter att medel skall kunna föras över från verket
till Assi och tvärtom. Kapitaltransaktionerna skulle få formen av bidrag eller
lån. Lånegivningen kan emellertid vid gällande författningsregler beträffande
statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi.

Domänverkets möjligheter att anpassa sin organisation till ändrade förhållanden
bör utsträckas väsentligt. Med den ledningsform och med den
strikta ekonomiska målsättning beredningen föreslår finns starka skäl att i
detta avseende jämställa verket med ett aktiebolag. Domänverket bör få
befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela löneplansområdet.
Riksdagens bemyndigande till detta bör inhämtas. I fråga om ordinarie
tjänster finns däremot inte tillräckliga skäl för att man skall lämna nuvarande
regler. Beredningen förordar dock att när vakanser uppkommer
extra ordinarie tjänster eller extra tjänster inrättas för att ersätta de ordinarie.
I fråga om kontraktsanställning föreslår beredningen att ett generellt
bemyndigande lämnas domänverket att använda denna anställningsform
efter hörande av kontraktsdelegationen. Kungl. Maj:t bör vidare inhämta
riksdagens bemyndigande att medge verket att vidta lämpliga förändringar
i distriktsindelningen och centralförvaltningens huvudorganisation.
Beslut som avser väsentliga organisatoriska förändringar bör fattas
av verksstyrelsen.

En konsekvens av beredningens förslag om ökad ekonomisk handlingsfrihet
för domänverket är att driftskostnadsstat i fortsättningen inte bör
fastställas. Verkets ekonomiska utveckling kommer självfallet att uppmärksamt
följas inom vederbörande departement. Årsredovisning, verksamhetsberättelse
och övriga rapporter bör överlämnas till Kungl. Maj :t på sätt som
senare får bestämmas.

Enligt förarbetena till jordförvärvslagen bör staten kunna förvärva skogsmark
på samma villkor som övriga skogsägarkategorier. Beredningen anser
att detta principiella ställningstagande bör beaktas i bestämmelser om ordningen
för markförvärv. Vidare bör de särskilda beslut av riksdagen som
tidigare krävts inte längre behövas i fråga om markförvärv, som sker genom

■f4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068

att alla aktier i ett markägande företag övertas av domänverket. Även om
jordförvärvslagen inte är tillämplig på statens förvärv, anser beredningen,
att kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och domänstyrelsen i
markförvärvsfrågor bör regleras analogt med jordförvärvskungörelsens bestämmelser
om juridiska personers förvärv av fast egendom. Beredningen
föreslår därför att domänstyrelsen får besluta om förvärv av fast egendom
som är taxerad som jordbruksfastighet, om egendomens värde är högst
100 000 kr. Om ändring sker i värdegränsen i jordförvärvskungörelsen bör
Kungl. Maj :t besluta om motsvarande ändring i domänstyrelsens beslutanderätt.
Liksom hittills bör domänstyrelsen ha rätt att besluta om avtalsbyten
mellan staten och andra markägare.

Som en förutsättning för att domänstyrelsen skall kunna fatta definitivt
beslut om markförvärv eller markbyte bör gälla att åtgärden tillstyrkts av
vederbörande lantbruksnämnd eller, om ärendet kommit under lantbruksstyrelsens
prövning, av denna myndighet. Däremot är det enligt beredningens
mening inte längre nödvändigt att kräva särskild tillstyrkan av fastighetsbildningsmyndigheten,
eftersom överlantmätaren numera ingår som ledamot
i lantbruksnämndernas strukturdelegationer.

Förvärv av mark, som inte är taxerad som jordbruksfastighet, torde endast
bli aktuellt i mycket begränsad omfattning. Om sådant förvärv bör
domänstyrelsen få besluta utan någon begränsning. Eftersom markförvärv
genom köp av aktier i ett markägande bolag ej faller under jordförvärvslagen
bör det inte heller råda någon inskränkning i domänstyrelsens handlingsfrihet
vid sådana köp.

Beredningen anser vidare att domänstyrelsen skall få ökade befogenheter
vid försäljning av mark även för annat ändamål än samhällsbyggnad. Den
dominerande delen av sådana försäljningar är överlåtelse av jordbruksegendom
till arrendatorer och försäljning av skogsmark som ett led i rationalisering
av kombinerade jord- och skogsbruksfastigheter. Domänstyrelsen
bör få befogenhet att generellt besluta om försäljning av fast egendom
om taxeringsvärdet, eller, om taxeringsvärde inte finns, saluvärdet uppgår
till högst 1 milj. kr. Beredningen anser dock att begränsningen i rätten
att försälja mark ovan odlingsgränsen bör kvarstå. Emellertid bör i lämpligt
sammanhang, förslagsvis i anslutning till att man tar ställning till rennäringssakkunnigas
förslag, en översyn göras för att förenkla de förvaltningsföreskrifter
som gäller för statens mark i lappmarkerna.

Domänstyrelsen har att vid markförsäljning ta speciella hänsyn till naturvårdsintressen.
Som tidigare berörts föreslår beredningen att domänverkets
rörelse inte belastas med extra kostnader för att tillgodose speciella samhällsintressen.
Detta leder till att mark under domänstyrelsens förvaltning,
som bör skyddas och vårdas särskilt till följd av naturvårdslagens bestämmelser,
antingen bör föras över till naturvårdsfonden eller beläggas med
föreskrifter enligt naturvårdslagen. Ersättning för intrång på grund av

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 ur 1968

bestämmelser enligt naturvårdslagen bör då kunna utgå till domänverket
efter samma normer som till andra markägare. Beredningen ifrågasätter
om inte naturvårdsfonden bör bli eu självständig fond, som förvaltas av
statens naturvårdsverk.

Domänverket skall vid sina markförsäljningar även ta hänsyn till kulturhistoriska
och antikvariska intressen. Lagstiftningen på detta område utreds
f. n. av särskilda sakkunniga. Beredningen har utgått från alt man i
samband härmed kommer att beakta de extra belastningar för domänverket
som beror på att sådana objekt skall skyddas särskilt.

överföring av mark från domänfonden till andra myndigheters förvaltning
kräver f. n. oavsett markområdets storlek beslut av Kungl. Maj :t. Beredningen
förutsätter att en prövning av delegeringsbestämmelserna kommer
att ske i annat sammanhang.

Beredningen har inte haft möjlighet att i detalj gå igenom bestämmelserna
för upplåtelse av nyttjanderätt och servitut. Då resultatet av arrendelagsutredningens
arbete föreligger bör en översyn komma till stånd av samtliga
bestämmelser som reglerar nyttjanderätts- och servitutsupplåtelser av
mark, som förvaltas av domänstyrelsen.

I fråga om restriktionerna för Assi pekar beredningen på att företagsformsutredningen
i sitt principbetänkande (SOU 1960: 32) gick ut från att samma
effektivitetskrav skulle ställas på statliga och enskilda bolag. De statliga
bolagen borde därför inte sättas i vare sig bättre eller sämre ställning än
de enskilda, utan få möjligheter att arbeta under samma villkor som dessa.
Den särskilda frågan om Assis rätt att pantförskriva egendom tog utredningen
inte upp till prövning. Någon liknande restriktion torde inte förekomma
inom andra statliga affärsbolag. Beredningen föreslår därför att
föreskriften om tillstånd till pantförskrivning av inteckningar upphävs.

Lönsamhetskraven. För att få möjligheter att höja lönsamheten har beredningen
föreslagit att företagens ekonomiska handlingsfrihet ökas, och
att detalj anvisningar ersätts med effektivitetskrav.

Begreppet effektivitet anser beredningen väsentligen kunna beskrivas som
avkastningen på ägarens insats — kapitalet. Avkastningen är att anse som
summan av penningavkastningen och kostnaden för eventuella särskilda
krav som statsmakterna ställt på företagen, t. ex. sysselsättningspolitiska
krav. Beredningen konstaterar att det är svårt att definiera vilket kapital
ägaren satsat i ett företag. Kapitalbegreppet bör emellertid definieras som
befintligt ägarkapital. Det innebär att man i princip bör anse sådant kapital
som avskrivet när det tillförts företaget av andra skäl än företagsekonomiska.
Med denna utgångspunkt bör i framtiden den av beredningen förordade
effektivitetsgrundade målsättningen kunna formuleras.

Beredningen har prövat möjligheten att för domänverket objektivt fixera

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

ett kapitalvärde, som skulle kunna bli basen för ett räntabilitetskrav och
som skulle tillåta en jämförelse av domänverket med andra skogsföretag i
fråga om avkastning och effektivitet. Att försöka använda fastighetstaxeringsvärdena
ligger nära till hands, särskilt eftersom de beräknas enligt en
för hela skogsbruket enhetlig metodik. Beredningen har emellertid funnit
att fastighetstaxeringsvärdena inte är användbara som utgångspunkt för
att fastställa avkastningskravet. Därför har beredningen övervägt att basera
avkastningskravet på särskilda beräkningar där domänverkets överskott är
utgångspunkt.

Beredningen föreslår att avkastningskravet liksom nu fastställs av Kungl.
Maj :t efter hörande av domänstyrelsen, förslagsvis för fem år i taget. Man
bör under denna period kunna göra avkastningskravet till föremål för omprövning
om väsentliga, inte förutsedda förändringar inträffar. Inbetalningarna
till statsverket av den för femårsperioden fastställda avkastningen bör
ske efter en fastställd plan med angivna tidpunkter. Dröjer inbetalningen
skall ränta fr. o. in. betalningsdagen beräknas på ej inlevererat belopp. I den
mån nettoöverskottet överstiger det angivna avkastningskravet förs detta till
verkets dispositionsfond. Genom detta arrangemang öppnas en viss möjlighet
för verket till resultatutjämning.

Beredningen pekar på att avkastningskravets storlek blir beroende av de
redovisningsformer som kommer att gälla för verket. Om förändringar sker
härvidlag — beroende på affärsverksutredningens kommande förslag —-måste detta självfallet beaktas. Å andra sidan är det med hänsyn till samordningen
med Assi naturligt att avkastningens relativa storlek anpassas
till detta företag snarare än till övriga affärsverk.

Under första tiden av sin verksamhet lämnade Assi utdelning på sina
aktier men efter år 1956 har så ej skett. Vid den tidpunkten hade bolaget
ett akiekapital på 44 milj. kr. Finansieringen av verksamheten har i övrigt
skett med lånemedel och rörelseöverskott. Aktiekapitalet har höjts efter hand
och uppgår sedan år 1962 till 260 milj. kr.

En viktig anledning för staten att engagera sig i skogsindustriell verksamhet
var att främja sysselsättningen, speciellt i Norrbotten. Detta har
givit Assi-industrierna en lokalisering som för betydande delar av verksamheten
innebär en särskild kostnadsbelastning vid jämförelse med flertalet
skogsindustriföretag av motsvarande storlek. Därjämte saknar Assi, i motsats
till vad som är regel för svensk skogsindustri i övrigt, naturtillgångarna
skog och vattenkraft. Dessa förhållanden måste rimligtvis påverka
avkastningens storlek, samtidigt som de påverkat kapitalbildningen i bolaget.

Det finns således enligt beredningens mening anledning att reducera det
belopp till vilket avkastningskravet skall knytas, så att det motsvarar endast
en del av aktiekapitalet. Beredningen finner överslagsvis att den förräntningspliktiga
delen av aktiekapitalet tills vidare skulle kunna sättas till ca

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1903

hälften av aktiekapitalet. Det bur ankomma på aktieägarens representant
att i samråd med bolaget närmare precisera beloppet. Avkastningens storlek
skall närmast anses vara ett uttryck för statsmakternas förväntningar på
sikt i fråga om bolagets lönsamhet. Det ankommer sedan på bolagets styrelse
att föreslå hur det uppkomna överskottet skall disponeras i form av utdelningar
och fonderingar. Detta förslag skall sedan godkännas av bolagsstämman.

Samordnad ledning. En förutsättning för förslaget anser beredningen vara
att statsmakterna skall kunna delegera väsentliga beslut som berör de statliga
skogsföretagen och deras inbördes förhållanden. Mot denna bakgrund
tar beredningen upp frågan om samordningen av ledningsfunktionerna.

Assi har, som framgår av det föregående, f. n. en styrelse på sju ledamöter.
Domänverket är — till skillnad från övriga statliga affärsverk — en
enrådig myndighet. Enligt beredningens mening bör emellertid en lekmannastyrelse
inrättas för domänverket. Detta finner beredningen vara motiverat
bl. a. genom att det möjliggör ett tillskott av kunskap och erfarenhet
från olika områden. Endast de stora och principiellt väsentliga frågorna bör
behandlas i styrelsen. Härtill kommer att styrelsen bör kunna bli ett viktigt
forum för samordningen mellan de båda skogsföretagen.

Beredningen diskuterar flera olika lösningar till en samordning av företagens
ledning. Man finner därvid att ett system med två identiska styrelser
uppfyller alla krav på reellt inflytande hos medlemmarna i samordningsfrågor.
För att domänverkets styrelse skulle vara likartad med flertalet
andra affärsverks styrelser borde generaldirektören vara ordförande i verksstyrelsen.
Praktiska skäl talar emellertid för att man i detta speciella sammanhang
frångår praxis och att för bägge styrelserna utses samma ordförande,
som inte bör ha någon särskild anknytning till det ena eller det
andra företaget.

Beredningen anser emellertid att man kan vinna vissa fördelar med inte
helt identiska styrelser. Härigenom får olika särintressen hos de båda enheterna
mera självständiga företrädare. Detta bör enligt beredningens mening
främja den interna styrelsediskussionen.

Sambandet mellan de båda styrelserna belyser beredningen med följande
skiss.

ordförande

Domänverket

1 ledamot

2—4 ledamöter Assi

GD VD 1 ledamot

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

Både generaldirektören i domänverket och verkställande direktören i
Assi bör ingå i kretsen av gemensamma styrelseledamöter. Denna krets
består i övrigt av ordföranden samt 2—4 ledamöter. Vidare bör överdirektören
i domänverket ingå i domänverkets styrelse eftersom han i vissa frågor
beslutar i stället för generaldirektören samtidigt som han är generaldirektörens
ställföreträdare. I båda styrelserna bör utses fyra suppleanter. Det
bör övervägas om inte vice verkställande direktören i Assi bör ingå som
suppleant i styrelsen för Assi.

En fråga som hör intimt ihop med ledningsfunktionerna är revisionen
av verksamheterna. Revisionen av Assi sker i överensstämmelse med aktiebolagslagen.
Den utförs f. n. av tre revisorer varav en skall vara auktoriserad.
Revisionen av domänverket utförs dels av riksdagens revisorer, som
har rätt till sakgranskning av verkets skötsel, dels av riksrevisionsverket,
som gör både en mer kameralt inriktad revision och en sakrevision.

Av säkerhetsskäl föreskriver aktiebolagslagen att bland ett dotterbolags
revisorer en eller flera revisorer skall rekryteras från moderbolagets revisorer,
om detta är möjligt. Även om ett dotterbolagsförhållande inte existerar
eller föreslås mellan domänverket och Assi, kan det tänkas att det i en
framtid kan förekomma transaktioner liknande dem som förekommer mellan
koncernbolag. Beredningen påminner därför om att Assis revisorer
med stöd av offentlighetsprincipen har rätt att granska domänverkets verksamhet.
Skulle det på grund av sekretessbestämmelserna för verket inte
vara möjligt för Assis revisorer att på denna väg få ta del av allt material,
som rör transaktioner med Assi, bör man överväga ett speciellt tillstånd.

Val av revisorer i eventuella framtida dotterbolag till domänverket bör
ske med hänsyn till dessa synpunkter.

Beredningen föreslår, att ställning snarast möjligt tas till den framtida
förläggningen av domänstyrelsen och Assi och att därvid en samförläggning
sker av de båda företagen. Beslut i frågan om Assis förläggning fattas
av bolagets styrelse.

Förslagets genomförande. Beredningen har den uppfattningen att dess
förslag bör genomföras så snart som möjligt. Den särskilda verksstyrelsen
för domänverket bör enligt beredningen tillsättas per den 1 juli 1968. Förslaget
om ny organisation för verket har förutsatts gälla från denna tidpunkt.

De ekonomiska restriktionerna för verket bör enligt beredningen också i
allmänhet kunna lösas upp den 1 juli 1968. I den mån omläggningarna av
den ekonomiska redovisningen blir besvärliga att företa per denna tidpunkt
bör dessa kunna göras vid bokföringsårets utgång. I vissa fall innebär beredningens
förslag att ytterligare omläggningar kan ske senare.

Beträffande Assi bör upplösningen av de gällande restriktionerna kunna
ske så snart riksdagen tagit ställning till frågan. De förändringar i Assis

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068 25

styrelse, som kan bli aktuella, bör vidtas vid den ordinarie bolagsstämman
i maj/juni 1968.

Remissyttrandena

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till såväl beredningens principiella
ställningstagande för en strikt ekonomisk målsättning och en vidgad handlingsfrihet
för statens skogsföretag som förslaget till samordning av företagens
ledningsfunktioner. På vissa punkter framförs dock kritik mot
beredningens förslag.

I fråga om de allmänna utgångspunkterna för beredningens
förslag framhåller riksrevisionsverket att det skärpta konkurrensläget för
skogsprodukter på världsmarknaden kan väntas bestå för lång tid framöver.
För att de statliga skogsföretagen skall kunna hävda sig i detta läge får
företagen inte ges sämre förutsättningar för ett affärsmässigt handlande
än konkurrerande enskilda företag. Ämbetsverket tillstyrker därför att
lämpliga åtgärder vidtas för en ökad ekonomisk handlingsfrihet för domänverket
och för den föreslagna samordningen av företagen. Liknande synpunkter
framförs av bl. a. domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och länsstyrelserna
i Älvsborgs och Kopparbergs län.

Av remissinstanserna är det endast statskontoret som helt avvisar beredningens
förslag. Ämbetsverket anser sålunda, att beredningens uppgift sammanfaller
med den som getts till den år 1961 tillkallade affärsverksutredningen,
vars arbete beräknas bli avslutat innevarande år. Under sådana omständigheter
är det enligt ämbetsverket mindre lämpligt att nu separat
behandla förslag som lagts fram av skogsföretagsberedningen. Man förordar
i stället att dessa tas upp i ett större sammanhang sedan affärsverksutredningens
arbete är slutfört. Mot statskontorets beslut har dock ordföranden
Löfqvist, ledamöterna Lindmark och S. Ekström, t. f. överdirektören Bruno,
avdelningschefen Rydin och föredraganden Foyer anmält avvikande meningar.
Löfqvist tillstyrker förslaget till samordnad ledningsfunktion för
domänverket och Assi. Lindmark hänvisar till de ställningstaganden, som
redovisas i riksrevisionsverkets yttrande. Ekström, Foyer, Bruno och Rydin
framhåller bl. a., att statskontoret samma dag i yttrande över förslaget
till ändrad företagsform för vattenfallsverket uttalat, att beslut om ombildning
av detta verk till aktiebolag bör kunna fattas utan att affärsverksutredningens
betänkande avvaktas. I konsekvens härmed hade statskontoret
varit oförhindrat att nu i alla delar granska skogsföretagsberedningens
förslag. Bruno och Rydin ser beredningens förslag som en första
etapp till att ombilda domänverket till aktiebolag.

I fråga om domänverkets företagsform ställer sig flertalet
av remissinstanserna positiva till att domänverket behålls som affärsverk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

Riksrevisionsverket anser att bolagsformen, även om den har vissa fördelar,
inte i dagens läge har så trängande aktualitet att inte en modifierad
affärsverksform bör prövas. De framkomna erfarenheterna får därefter
avgöra den definitiva företagsformen. Enligt skogsstyrelsen framstår det
som angeläget att förvaltningen av samhällets enda stora markinnehav
även i fortsättningen anförtros ett offentligrättsligt organ med full insyn.
Några remissinstanser, bl.a. SACO och SALF, anser emellertid att domänverket
bör ombildas till aktiebolag för att man bäst skall uppnå det nya
målet.

Beredningens förslag till nytt mål för statens skogsföretag
tillstyrks av flertalet remissinstanser men har föranlett olika såväl allmänna
som speciella erinringar.

Skogsstyrelsen ställer sig kritisk till den ändrade målsättningen för domänverket
och hävdar att det finns viktiga samhällsaspekter på statens
skogs- och markinnehav som borde komma till uttryck i målsättningen. Styrelsen
anser vidare, att frågan om ny målformulering för statsskogsbruket
inte är tillräckligt allsidigt studerad och föreslår att denna hänskjuts till
skogspolitiska utredningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att
en strikt ekonomisk inriktning av målsättningen för statsskogsbruket medför
att statsskogarna i övre Norrland, bl. a. från investeringssynpunkt, hamnar
i ett ogynnsamt läge. Om en ekonomisk prioritering skall tillämpas bör
denna begränsas till regioner med likartade förutsättningar. Mot bakgrunden
av det besvärliga arbetsmarknadsläget i länet anser länsstyrelsen det
vara angeläget att samhället för att bibehålla ett aktivt skogsbruk i de svagare
delarna av inlandet, under en övergångstid i rimlig omfattning bidrar
till skogsodlingskostnaderna. Länsstyrelsen i Västerbottens län kan inte
godta beredningens uttalande att statens skogsföretag inte bör väga in näringspolitiska
och sysselsättningspolitiska hänsyn i förvaltningen. Man anser
med hänsyn till rådande arbetsmarknadssituation att staten genom domänverket
bör lämna sin medverkan till en så god sysselsättning som möjligt,
vilket lämpligen kan ske genom ett effektivt skogsbruk. Även TCO
anser att sysselsättningsfrågan bör beaktas i domänverkets målsättning.

Domänstyrelsen anför, att den gemensamma planeringen av investeringarna
inom domänverket och Assi inte får inkräkta på domänverkets möjligheter
att genomföra de reproduktionsåtgärder som behövs för att behålla
virkeskapitalet.

1 fråga om målet för Assis verksamhet framhåller Sveriges
Skogsägareföreningarnas riksförbund och RLF, att projekt, som inte har trä
som råvara eller som kan innebära väsentligt ändrat mål för företaget, bör
prövas av statsmakterna. Man anser också att en framtida industrilokalisering
från Assis sida bör begränsas och förläggas till regioner där domänverket
i väsentlig utsträckning kan förse bolaget med råvara. Sveriges Jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 10,‘t år Wfitf

ugarcförbund framhåller, att det skulle vara till gagn för skogsbruket i södra
Sverige om tyngdpunkten för Assis verksamhet inriktades på cellulosa- och
papperstillverkning.

Utredningens förslag rörande en ö k a d ekonomisk handlingsfrihet
för statens skogsföretag har likaledes föranlett olika erinringar av
remissinstanserna.

Domänstyrelsen framhåller, att de långsiktiga planerna utövar ett allt
större inflytande på verksamheten för det enskilda året. Nuvarande skyldighet
för affärsverken alt leverera in hela årsöverskottet av verksamheten
till statskassan är därför inte förenlig med kraven på en effektiv planering
och förvaltning. Styrelsen anför vidare, att den långsiktiga planeringen till
stor del bygger på att erforderligt kapital står till förfogande, när åtgärderna
blir aktuella att utföra. I många fall krävs följdinvesteringar för att bästa
ekonomiska resultat av grundinvestering skall erhållas. Affärsverksutredningen
har vid sin bedömning av den utökade självständighet, som kan ges
affärsverken, utgått från förhållandet att de juridiskt sett inte är självständiga
subjekt utan integrerade delar av statsförvaltningen. Utredningen anser
detta innebära viss begränsning i de befogenheter som kan ges dem i fråga
om medelsdisposition in. m. Utredningen har intet att erinra mot förslagen
om rätt att placera medel på räntebärande bankkonto, de utsträckta befogenheterna
att förvärva aktier och mark, förslaget att driftskostnadsstaten
inte längre skall fastställas av Kungl. Maj :t liksom förslaget att mer självständigt
få ta i anspråk inkomster från fastighetsförsäljning. Beträffande
dispositionen av överskottsmedel, principer för avskrivningar och fonderingar
anser utredningen däremot nuvarande bestämmelser böra gälla i avvaktan
på en prövning av de förslag affärsverksutredningen kan komma att
lämna. Riksrevisionsverket förordar, att resultatet av affärsverksutredningens
arbete avvaktas, innan man tar ställning till förslagen om ändringar i
domänverkets redovisningssystem. Statskontoret anser, att innan restriktionssystemet
kan prövas generellt bör inte några speciella lättnader genomföras
för domänverkets del.

Sveriges Industriförbund tillstyrker i princip att de statliga affärsdrivande
enheterna ges samma ekonomiska handlingsfrihet som gäller för privata
industrier. Förbundet förutsätter emellertid därvid dels att en tillfredsställande
insyn och kontroll i företagen kan ordnas, dels att de statliga företagen
inte får gynnas av ägaren/staten med snedvridna konkurrenseffekter
som följd. Förslaget att häva förbudet mot pantförskrivning av Assis tillgångar
tillstyrks. Förbundet avvisar förslaget att kapitaltransaktioner i
form av lån eller koncernbidrag skall kunna ske från domänverket till Assi.
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund anser, att det klart skall anges
att den rörliga krediten i riksgäldskontoret utgör en driftskredit för den
löpande driften eller för investeringar i omsättningstillgångar. Den bör varken
permanent eller tillfälligt få användas för fastighetsförvärv. Fulla för -

Kangl. Maj. ts proposition nr 103 år 1068

räntningskrav bör ställas upp för denna kredit. Arbetsmarknadsstyrelsen
pekar på att domänverket för de kollektivavtalsanställda har speciella pensionskostnader,
som är väsentligt högre än vad övriga skogsföretag har.
Dessa kostnader, som grundas på statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR), bör ersättas av statsmedel. Risk föreligger, att en del arbetare,
som har ett eller annat år kvar för att komma i åtnjutande av SPR-pension,
kan komma att sägas upp från sina anställningar.

Beträffande domänverkets köp och försäljning av
mark understryker lantbruksstyrelsen att domänverket liksom alla andra
markägarkategorier även i fortsättningen bör delta i det skogliga strukturförbättringsarbetet.
I princip innebär förslaget enligt styrelsens mening
inte några väsentliga förändringar i domänverkets roll i jordpolitiken. De
föreslagna åtgärderna torde emellertid ge utrymme för ökad aktivitet och
handlingsfrihet i detta avseende. Domänstyrelsen framhåller, att begränsning
av inköpsverksamheten till i huvudsak de medel, som kan fås från
försäljning av mark, försvårar en snabb och rationell omstrukturering av
verkets skogsinnehav. Ett smidigt system för att finansiera för strukturomvandlingen
nödvändiga markaffärer kommer framdeles att bli nödvändigt.
Styrelsen förutsätter vidare, att domänverkets förvärv av mark, vars
värde överstiger 100 000 kr., kommer att prövas av Kungl. Maj :t endast
med utgångspunkt i bestämmelserna i jordförvärvskungörelsen.

Kammarkollegiet har intet att erinra mot den föreslagna anordningen
med investeringsfond och dispositionsfond. Rätten att använda investeringsfonden
för annat än fastighetsförvärv bör dock begränsas till visst
årligt belopp eller viss del av fondens behållning. Fast egendom, som förvärvas
för investeringsfondens medel, bör normalt ske genom direkt köp.
Förvärv av fast egendom genom inköp av aktier bör avgöras av Kungl.
Maj :t. Egendom förvärvad genom aktieköp kommer inte att utgöra kronoegendom
i vanlig mening. Den blir inte redovisad under domänfonden och
underkastas inte reglerna för förvaltning, försäljning och förpantning av
kronoegendom. Kollegiet framhåller också, att det är svårt att överblicka
konsekvenserna av en fullständig frihet för domänverket att köpa aktier
i fastighetsägande bolag. Vidare avstyrker kammarkollegiet, att behörighetsgränsen
vid försäljning av mark för annat ändamål än samhällsbyggnad
ändras. Kollegiet anser det vara svårt att förutse vilken effekt på markförsäljningspolitiken
som de nya reglerna kan få. Sådan försäljning torde
normalt inte avse högre värden än att domänstyrelsen redan nu får besluta.
För domänverkets affärsmässighet torde en höjning av gränserna sakna
betydelse. Ämbetsverket framhåller vidare att ett generellt bemyndigande
för domänverket att besluta om försäljning av mark, som inköpts för dispositionsfondens
medel, står i mindre god överensstämmelse med 77 § regeringsformen.
Samma regler, som kommer att gälla för domänfondens
fastigheter, bör bli tillämpliga även här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1068

Enligt Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund är någon annan utökning
av domänverkets markinnehav än den som är betingad av rent
arronderingsmässiga skäl inte påkallad. Domänverkets markförvärv bör
sålunda liksom hittills i princip hållas inom den förmögenhetsram, som
det nuvarande markinnehavet och inarkfonden representerar. Sveriges Industriförbund
anför liknande synpunkter. TCO ställer sig tveksam till att
domänverket ges rätt att för särskilda ändamål bilda aktiebolag. Nya statliga
aktiebolag bör stiftas först efter riksdagens beslut i varje särskilt fall.
LO anser, att statsskogsbrukets påbörjade expansion i södra och mellersta
Sverige är önskvärd. Med hänsyn härtill bör domänverket få besluta om
köp av fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet, då egendomsvärdet
är högst 200 000 kr.

I fråga om förvaltningen av natur vårdsobjekt m. m.
anser statens naturvårdsverk att — om domänverket befrias från uppgiften
att i samma utsträckning som hittills beakta naturvårdsintresset i fråga om
statens egendom — den uppgiften måste föras över på naturvårdsverket.
Verket måste då ges resurser att fortsätta naturvårdsverksamheten på kronomark
i oförändrad eller helst intensifierad omfattning. Domänverket bör
därvid utföra det praktiska arbetet mot ersättning från naturvårdsverket.
Domänverket bör vidare i samråd med naturvårdsverket redovisa de naturvårdsaktiviteter
som kommer att begränsas och de nuvarande kostnaderna
härför. Förslaget att domänverket skall få ersättning för intrång på grund
av bestämmelserna i naturvårdslagen avstyrks. Om ett av kronan ägt område
bör skyddas enligt naturvårdslagen bör det föras över till naturvårdsfonden.
I likhet med kammarkollegiet och domänstyrelsen avvisar naturvårdsverket
tanken att föra över naturvårdsfonden till naturvårdsverkets
förvaltning.

Vad angår domänverkets organisatoriska handlingsfrihet
framhåller domänstyrelsen att, sett mot bakgrunden av de krav ägaren/
staten enligt beredningens målformulering kommer att ställa på domänstyrelsen
i fråga om förvaltningen av domänfondens tillgångar, friheten att
vidta interna organisationsändringar är en av grundförutsättningarna för
att verksledningen skall nå ett tillfredsställande resultat. Befogenheten att
inrätta extra ordinarie och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt
ett förenklat förfaringssätt vid konlraktsanställning bedömer styrelsen bli
värdefull, när det gäller att anställa inte bara kvalificerad personal i chefsställning
utan även specialister i mellangraderna. Styrelsen förutsätter
också att domänverket får ökade befogenheter, när det gäller ledigförklarande
av extra ordinarie tjänster. En begränsning av ordinariesättningen
för flertalet tjänster inom de affärsdrivande verken anser styrelsen vara
ändamålsenlig med hänsyn till den ökade rörlighet på arbetsmarknaden,
som förutses i framtiden. Även SACO tillstyrker i huvudsak beredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1068

förslag men avstyrker dock bestämt att de ordinarie tjänsterna byts ut mot
extra ordinarie och extra tjänster.

Avtalsverket anser, att lönesättningen inom domänverket kommer att
påverka lönesättningen inom andra verk. Verket framhåller också, att konkurrensen
från den enskilda skogssektorn är liten, eftersom det f. n. torde
råda överskott på skogsutbildad personal. För det fåtal tjänster i nyckelställning,
där rekrytering kan visa sig besvärlig, bör kontraktsanställning
enligt hittillsvarande principer tillämpas. Verket avstyrker, att domänverket
ges generellt tillstånd att utnyttja kontraktsanställning, vilket skulle
strida mot kontraktsinstitutionen. Vidare avstyrker verket förslaget att ge
domänstyrelsen befogenhet att inrätta extra ordinarie tjänster inom hela
löneplansområdet. Slutligen erinrar verket om lönesystemutredningens pågående
arbete. TCO framför liknande synpunkter och understryker, att
i avvaktan på en ändring av nu gällande förhandlingsordning bör varje
väsentlig omorganisation i domänverkets centralförvaltning och distriktsorganisation
prövas av riksdagen.

Beredningens förslag rörande det lönsamhetskrav som bör ställas
på statens skogsföretag har berörts av flera remissinstanser. Domänstyrelsen
bedömer förslaget vara ändamålsenligt sett ur såväl ägarens/
statens synvinkel som företagsledningens. Genom att använda domänverkets
långsiktsplaner som underlag knyter avkastningens storlek direkt an
till de aktuella förutsättningarna för ett målinriktat ekonomiskt skogsbruk.
Denna metod att fastställa avkastningen ger vidare möjlighet till ett mer
flexibelt handlande än en stel beräkning av den årliga avkastningens storlek
baserad på kapitalvärdet. Styrelsen framhåller vidare pensionskostnadernas
stora inflytande på årsresultatet. På grund av att fondering för detta
ändamål inte får vidtas, saknas tillgångar för pensionsförpliktelser som
är hänförliga till tidigare år. En avlösning av vissa av de nuvarande pensionsförpliktelserna
och en övergång till att belasta resp. år för beräknade framtida
pensionskostnader, som hänför sig till den under året anställda personalen,
skulle väsentligt bidra till en förbättrad och mer rättvisande resultatsredovisning.
Assi framhåller att hänsyn måste tas till bolagets speciella
struktur vid bedömningen av dess lönsamhet.

Affärsverksutredningen framhåller, att kravet på jämställdhet med enskilda
företag medför bl. a. att domänverket måste bestrida de räntekostnader
och den minimiutdelning på insatt kapital som statsmakterna bör
kunna göra anspråk på, innan fondering av överskott eller avskrivningar
utöver en av företagsekonomiska skäl bestämd miniminivå får äga rum.
Minimiutdelningen bör vidare bestämmas så, att den inrymmer någon
form av motsvarighet till den statliga inkomstskatt, från vilken domänverket
är befriad. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Jordägareförbund.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att ett system med

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008

fastlagd årlig avkastning kan verka hämmande på den eftersträvade rörelsefriheten.
Det är motiverat att ange den nivå man vill uppnå från lönsamhets-
och överskottssynpunkt men ett absolut krav på att denna nivå skall
uppnås hör inte ställas upp. Enligt SACO hör en ökad handlingsfrihet för
domänverket medföra en mera effektiv extern revision. I stället för att visst
avkastningskrav ställs upp, bör föreskrivas att »utdelningen» till staten
skall fastställas av Kungl. Maj :t efter förslag av företagets styrelse och
efter yttrande från revisorerna. Sveriges Industriförbund framhåller, att
när det gäller väsentliga nyinvesteringar staten bör precisera avkastningskrav,
inte minst i fråga om markförvärv. Liknande synpunkter framförs av
Sveriges Skogsägareföreningars riksförbund, som vidare anser, att när avkastningskravet
skall bestämmas för domänverket, underlag för bedömningen
av skäligheten i uppställda räntabilitetskrav hör föreläggas riksdagen.

När det gäller samordning av statens skogsföretag anser
länsstyrelsen i Kopparbergs län att alternativet med Assi som dotterbolag
till domänverket borde ha prövats utförligare av beredningen. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län är inne på samma linje. Flertalet privata skogsindustriföretag
arbetar med stora egna skogsinnehav, vilket måste betraktas
som gynnsamt för dessa företags totala verksamhet. Skogsägareföreningarna
har från att tidigare ha varit enbart virkesleverantörer integrerat framåt
till att i dag även vara industriidkare. Samtidigt levererar föreningarna
virke till förädlingsenheter, som står utanför deras organisation. Detta är
en parallell situation till den som skulle uppstå Aid en fusion mellan domänverket
och Assi. Den föreslagna personidentiteten på styrelsenivå är otvivelaktigt
ett steg i rätt riktning mot samordning mellan råvara och färdigprodukt,
men det finns goda skäl för att undersöka förutsättningarna för en
fusion.

Några av remissinstanserna förordar en samordning även på det lokala
planet, bl. a. länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län. Den senare länsstyrelsen
pekar på att Assi i Norrbotten under senare år byggt upp en egen
avverkningsorganisation som skall svara för att vissa tämligen obetydliga
tillskottskvantiteter anskaffas. Länsstyrelsen anser, att domänverket bör
svara för utdrivning även av det virke Assi köper från andra skogsägare.
SALF menar, att samordning av de centrala ledningsfunktionerna inte resulterar
i ett vidgat samarbete i de led där det produktiva arbetet utförs.
SALF förordar att Assi och domänverket förs samman till ett enda bolag.

Flera av remissinstanserna, bl. a. Sveriges Industriförbund och Sveriges
Jordägareförbund, stryker under att domänverket ej bör vara bundet att
leverera virke till Assi i sådana kvantiteter att verket förlorar sin profil
som betydande leverantör av råvaror till den enskilda industrin. Domänstyrelsen
framhåller, att förtroendet mellan verket och dess virkesköpare

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

är väsentligt för verkets lönsamhet. Grunden härför är att domänverket
förblir en särskild enhet med uppgift att producera råvara även för annan
skogsindustri än Assi. Assi pekar på, att en samordning av den långsiktiga
planeringen för de båda företagen är synnerligen angelägen med hänsyn
till den framtida utvecklingen inom bolaget. Råvaruplaneringen är av sådan
vikt vid bedömningen av olika projekt, att ett nära samspel mellan skog
och industri behövs.

Affårsverksutredningen stryker under vikten av att det löpande samarbetet
grundas på ekonomiskt avräkningsförfarande, som gör det möjligt att hålla
domänverket och Assi redovisningsmässigt klart åtskilda. Liknande synpunkter
framförs av Industriförbundet in. fl.

Beträffande den nya verksstyrelsen för domänverket understryker
domänstyrelsen, att i denna bör företagsekonomisk och annan sakkunskap
vara företrädd. Styrelsen förutsätter, att en företrädare för bankväsendet
kommer att ingå i verksstyrelsen och finner det vidare önskvärt, att
en ledamot hämtas bland landets ledande industrimän från annan gren av
näringslivet än skogsbruk och skogsindustri. Riksrevisionsverket framhåller,
att överdirektören i domänverket inte bör ingå som ordinarie ledamot
i verkets styrelse. Härigenom undviker man att två representanter från
samma verk kan hävda olika meningar. SACO menar, att vice verkställande
direktören i Assi bör ingå i bolagets styrelse.

Domänstyrelsens förslag till ny organisation av domänverket

Allmänt. Strukturomvandlingen och de nya arbetsmetoderna i skogsbruket
kräver enligt domänstyrelsen en organisation med bättre möjligheter till samordning
och överblick över större områden än den nuvarande. Detta innebär
minskat antal lokala och regionala enheter. Det är också nödvändigt att i
organisationen tillgodose utvecklingsarbetet såväl i fråga om arronderingsverksamheten,
rationaliseringen av avverkningsarbetet och skogsskötseln
som i fråga om den administrativa rationaliseringen. I sistnämnda avseende
är det nödvändigt att utforma organisationen så, att den kan utgöra en god
grund för fortsatt administrativ rationalisering.

De grundläggande dragen i verkets organisation bör enligt domänstyrelsen
i princip inte ändras. Det betyder att reviren även i fortsättningen skall vara
de ekonomiska enheterna, med i stor utsträckning verkställande och beslutande
funktion. Utvecklingen på skogsbrukets olika områden medför emellertid
ofrånkomliga centraliseringsbehov. Om en effektiv verksamhet skall
kunna uppnås, måste vissa arbetsavsnitt planeras och i vissa fall även verkställas
över större områden än reviret rimligen kan omfatta. Denna nödvändiga
samordning över revirgränserna bör enligt domänstyrelsen utföras
inom överjägmästarinstitutionen. Inom andra områden av verksamheten

Knngl. Maj. ts proposition nr 103 år 1003

har vissa arbetsuppgifter flyttats från lokalförvaltningarna till domänstyrelsen.
Styrelsen framhåller emellertid alt det är nödvändigt alt i övrigt
utnyttja alla möjligheter till decentralisering av verksamheten.

Den centrala förvaltningen. Domänstyrelsen har studerat olika ärendens
handläggning samt kontakt- och informationsvägar inom domänverkets nuvarande
organisation. Härvid har man funnit, att åtskilliga viktiga funktionssamhand,
som råder mellan en del ärenden, pekar på att vissa omgrupperingar
är nödvändiga inom domänstyrelsen. Likartade ärenden bör föras
samman för alt göra det möjligt att utnyttja personalen effektivare samt
för att få en enhetlig behandling av ärendena och ökade delegeringsmöjligheter.
Styrelsen har också funnit att skillnaden i förvaltningsbanseende
mellan landets norra och södra delar har minskat och att överjägmästarinstitutionen
bör vara tillräcklig garanti för att behovet av regional samordning
blir tillgodosett i domänverkets arbete. Utredningens slutsats är
därför att en funktionell arbetsfördelning i domänslyrelsen bör eftersträvas.

När en rationellt arbetande organisation byggs upp bör eftersträvas att
antalet enheter på skilda nivåer begränsas samtidigt som det funktionella
sambandet beaktas. Härigenom säkerställs samordningen mellan närliggande
verksamhetsområden samt underlättas den interna kommunikationen.
Vikt bör läggas vid att verkschefen erhåller ett lämpligt antal chefstjänstemän
vilka tillsammans med honom bildar direktionen.

Domänstyrelsen har undersökt flera olika alternativ i frågan om styrelsens
organisation. Bland alternativen märks ett med tre huvudenheter, som
dock innebär risk för överorganisation genom att ytterligare en nivå skapas.
Styrelsen har också övervägt en uppbyggnad med fem huvudenheter, vilken
emellertid ansetts medföra alltför ojämn belastning enheterna emellan.

Styrelsen har slutligen stannat för ett förslag, som innebär en minskning
av antalet självständiga organisatoriska enheter i domänstyrelsen från 37
till 25. Under generaldirektören och en överdirektör som generaldirektörens
ställföreträdare föreslås sex huvudenheter (avdelningar), nämligen försäljningsavdelningen,
driftsavdelningen, utvecklingsavdelningen, ekonomiavdelningen,
personalavdelningen och fastighetsavdelningen. De indelas med
undantag av försäljningsavdelningen i underenheter (sektioner). Den juridiska
sektionen liksom en sektion för långtidsplanering föreslås sortera direkt
under generaldirektören, liksom generaldirektörens sekretariat och
PR-sektionen.

I fråga om de olika enheternas verksamhet och organisation föreslås i
huvudsak gälla följande.

Försäljningsavdelningen har sin motsvarighet i nuvarande försäljningsbyrån
och skall svara för försäljning och leverans av virke. Utvecklingsarbetet
inom enheten skall vara inriktat på att skapa rationellare leverans -

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

former som gör kostnadsbesparingar möjliga i virkeshanteringen från stubbe
till industri. Avdelningen bör därför även svara för frågor om fj ärrtransporter.

Driftsavdelningen har sin närmaste motsvarighet i nuvarande första och
andra skogsbyrån samt delar av jordbruksbyrån. Den skall utöva den centrala
ledningen av driften vid skogs- och jordbruksförvaltningen. I uppgiften
ingår bl. a. att ha hand om allmänna driftsfrågor, sakgranskning av förvaltningsförslagen
och driftsplanering. Avdelningen skall vidare handlägga
nyttjanderättsärenden avseende jordbruksdomäner, kronotorp, skogsjordbruk
in. m. samt markupplåtelser och ärenden reglerade av gruv- eller renbeteslagen.
Handläggningen av nyttj anderättsärendena under driftsavdelningen
motiveras med att de kräver driftsekonomiska överväganden och att
de har nära samband med ärenden angående jakt, fiske och naturvård som
också skall handläggas inom avdelningen. Driftsavdelningen skall slutligen
även ha hand om vissa tekniska byggnadsfrågor.

Utvecklingsavdelningen är en ny enhet under vilken utvecklings- och rationaliseringsverksamheten
inom områdena skogsvård, avverkning och
transport förts samman. Enheten bör noga följa utvecklings- och rationaliseringsarbetet
inom olika forskningsorgan och inom skogsbruket i övrigt.
Forsknings- och erfarenhetsmaterialets tillämplighet för domänverket skall
bedömas och sedan på olika sätt föras ut i praktiskt bruk. Försöksverksamhet
i egen regi skall utföras endast om erforderligt kunskapsstoff inte kan
erhållas på annat sätt. Enheten skall ta över nuvarande skogsvårdsavdelningens
resp. arbets- och maskintekniska avdelningens arbetsuppgifter. Utvecklingsavdelningen
skall också svara för skogsindelningen, eftersom denna
verksamhet fordrar nära kontakter med skogsvårds- och teknikfrågorna.
Även vägbyggnadsfrågorna skall höra till avdelningen.

Fastighetsavdelningen utgör en sammanslagning av delar från såväl nuvarande
skogstekniska byrån som jordbruksbyrån. Enheten skall handlägga
frågor angående fastighetsinnehavets yttre rationalisering samt vara verkets
förhandlingsorgan i markärenden. I uppgiften ingår även att svara för
lantmäterifrågor och fastighetsredovisning, in. m.

Personalavdelningen övertar personalbyråns uppgifter och skall svara
för de centrala avtalsförhandlingarna med skogsarbetarna. I uppgiften ingår
vidare att handlägga övriga arbetsmarknadsfrågor och ärenden angående
bebyggelselokalisering. Den tekniska utvecklingen och rationaliseringsverksamheten
kräver personalenhetens medverkan främst beträffande rekrytering
och omplacering av arbetare och tjänstemän. Enheten skall också svara
för bl. a. arbetarskydd, personalvård samt löne- och pensionsfrågor. Även
utbildningen av tjänstemän och arbetare skall administreras från personalavdelningen.

Ekonomiavdelningens uppgifter motsvarar i stort dem, som åvilar den
nuvarande kameralbyrån. Avdelningen skall ha hand om den centrala re -

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

dovisningen, budgetarbetets tekniska samordning, andra frågor av ekonomisk
art samt vissa allmänna servicefrågor. För organisationsfrågor, administrativ
rationalisering och systemarbete skall en särskild sektion för administrativ
rationalisering svara. Förvaltningsrevision och annan intern revision
beträffande förvaltningarna skall handläggas av revisionssektionen.
För revisionsuppdrag avseende förvaltningsåtgärder inom styrelsen skall
sektionen vara direkt underställd verkschefen eller dennes ställföreträdare.

Sekretariatet skall svara för sekreterarservice till verkschefen, företagsnämndsverksamhet
samt vissa ärenden av allmän natur. PR-sektionen skall
ha hand om intern och extern information, företagstidning och pressöversikt.
Sektionen för långtidsplanering skall svara för utformningen av domänstyrelsens
skogliga och ekonomiska politik på längre sikt. Juridiska
sektionens uppgifter motsvarar dem som nu åligger domänfiskalskontoret.

Den regionala och lokala förvaltningen. Domänstyrelsen föreslår, att antalet
överjägmästardistrikt minskas med tre distrikt till åtta. Som ytterligare
skäl för en minskning utöver vad som anförts i det föregående nämner
styrelsen att ny länsindelning ger färre kontaktlinjer och att skogsindustrins
strukturrationalisering underlättar affärsverksamhetens administration.
Större distrikt möjliggör också förstärkning av distriktskontoren
med kvalificerad personal. Administrationskostnaderna kan samtidigt sänkas
genom färre kontor.

Vid gränsdragningen mellan distrikten bör man eftersträva sammanhängande
områden med hänsyn till virkesflödet och affärsförbindelser samt
flottnings- och mätningsföreningars verksamhetsområden. Vid val av stationeringsorter
för distriktskontor bör om möjligt väljas orter med rimliga
reseavstånd till de viktigaste kontaktpunkterna. Möjligheterna att i distriktskontoren
inordna revirexpeditioner och kontorsutrymmen för kronojägare
bör beaktas. Stationeringsorten bör ha god allmän service och helst vara
residensstad. Angivna önskemål anser styrelsen i stor utsträckning vara
tillgodosedda vid den nya distriktsindelningen och vid valet av stationeringsorter.

Den föreslagna distriktsindelningen innebär att Nedre Norrbottens distrikt
delas upp på Luleå och Skellefteå distrikt, att nuvarande Sollefteå och Östersunds
distrikt slås ihop till ett distrikt benämnt Östersunds distrikt samt
att Bergslagsdistriktet delas upp på Falu, östra och Västra distriktet.
Distriktskontoren föreslås bli förlagda till Växjö, Vänersborg, Linköping,
Falun, Östersund, Umeå samt för två distrikt till Luleå. Indragningen av
örebrokontoret är en följd av delningen av Bergslagsdistriktet. Vid valet
mellan Östersund och Sollefteå som distriktsort har styrelsen valt Östersund
med hänsyn till markinnehavets belägenhet, överföring av Skellefteåkontoret
till Luleå motiveras med en eventuell framtida sammanslagning av
Luleå och Skellefteå distrikt.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196S

Varje distrikt skall liksom nu förestås av en överjägmästare. I hans åligganden
bör en viss förskjutning ske mot huvuduppgiften att samordna,
övervaka och genom rådgivning styra verksamheten inom de underställda
förvaltningsenheterna. För sådana arbeten där reviret utgör en otillräcklig
bas för en effektiv arbetsform bör överjägmästarinstitutionen överta
verkställigheten.

För att få genomgående funktionella kontaktlinjer från styrelsen ned till
de olika förvaltningsenheterna, bör överjägmästarinstitutionen organiseras
enligt samma principer som domänstyrelsen. Distriktskontoren föreslås få
en enhetlig organisation med biträdande över jägmästare jämte ett antal sektioner,
nämligen allmän sektion, teknisk sektion, skogsvårdssektion och
kontorssektion samt inom de tre södra distrikten en nyttjanderättssektion.

Beträffande den lokala jordbruksförvaltningens organisation föreslår domänstyrelsen,
att de nuvarande fem domänområdena slås samman till tre
och ges en sådan geografisk omfattning att de sammafaller med de tre södra
distrikten. Samtidigt bör nyttjanderättssektion med domänintendent som
chef inrättas vid distriktskontoren i Växjö, Vänersborg och Linköping.

Domänintendenten bör ha jordbruksdomänerna inom distriktet under sin
direkta förvaltning och i samtliga förvaltningsfrågor, liksom i frågor rörande
nyttjanderätter och byggnader på kronoparkerna, lyda under överjägmästaren
i likhet med övriga sektionschefer. Speciellt i jordbrukstekniska
frågor och beträffande byggnader på domänerna förutsätts dock direktkontakter
med de centrala organen för dessa verksamheter. Genom
chefsskapet för nyttjanderättssektionen anses domänintendentens sakkunskap
utnyttjas bäst.

De svårigheter, som förslaget kan ge upphov till sammanhänger med att
jordbruksdomänerna har sin tyngdpunkt inom andra geografiska områden
än skogarna. Inom de nya Västra och Södra överjägmästardistrikten torde
dock de ojämnheter som uppstår kunna godtas. Inom östra distriktet kommer
däremot arbetsbelastningen att bli betydligt större, särskilt på grund
av det merarbete storstadsregionerna inom detta område medför. Distriktet
bör därför tilldelas mer personal för nyttjanderättsfrågor än övriga distrikt.

Särskilt yttrande. Mot domänstyrelsens förslag till ny organisation för domänverket
har chefen för domänstyrelsens jordbruksbyrå byråchefen Stig
Holmstedt anmält skiljaktig mening. Nyttjanderättssektionen måste enligt
Holmstedts mening knytas till främst marksektionen och sålunda tillhöra
fastighetsavdelningen samt åtföljas av husbyggnadssektionen. Motivet till
detta är framför allt att sambandet mellan ärenden som avser upplåtelse av
jordbruksfastighet och ärenden som avser köp och försäljning är utomordentligt
starkt. Efter det att nyttjanderätts- och husbyggnadssektionerna
inordnats under fastighetsavdelningen bör återstoden av driftsavdelningen,
eventuellt med undantag av naturvårdssektionen, kunna slås samman med

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1008

utvecklingsavdelningen. Detta innebär att domänstyrelsen organiseras på
fem huvudenheter.

I fråga om den lokala jordbruksförvaltningen anser Holmstedt att det
östra överjägmästardistriktet bör delas upp i två domänområden med den
ene domänintendenten stationerad i Stockholm. Domänintendenten i Södra
distriktet bör stationeras i Kristianstad.

Remissyttrandena

Remissinstanserna anser allmänt att domänstyrelsens förslag i stort bör
kunna ligga till grund för en omorganisation av domänverket. Samtidigt
har flera instanser anfört kritik mot utredningsförslagets schematiska karaktär.
Eftersom en närmare redogörelse för förslagets ekonomiska och
personella återverkningar saknas, anses förslaget inte kunna bedömas
från företagsekonomiska synpunkter.

Några remissinstanser anför vissa principiella synpunkter på
förslaget. Statskontoret framhåller att den omgruppering av arbetsuppgifterna
till funktionella enheter som föreslås i väsentliga stycken synes vara
logisk med hänsyn till den omställning som skett och alltjämt pågår i skogsbruket.
De vertikala funktionssamband som föreslås mellan styrelsen och
överjägmästardistrikten anses skapa förutsättningar för ett effektivt informationssystem
under förutsättning att kommunikationen får arbeta i
båda riktningarna. Även riksrevisionsverket ansluter sig till organisationsförslagets
principiella uppläggning men framhåller att eftersom förslaget
utformats till en organisationsplan bör organisationen inte låsas på sådant
sätt att inte de ändringar kan komma till stånd som betingas av den fortsatta
utvecklingen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att den av utredningen skisserade
utvecklingen av skogsbrukets driftsförhållanden och domänverkets organisation
inte bör ses enbart från verkets synpunkter. Tvärtom bör ifrågavarande
problem, i all synnerhet såvitt Norrlands inland angår, bedömas
med hänsyn till samhällsutvecklingen där. Länsstyrelsen finner det vara inkonsekvent
att statliga verk och förvaltningar i mer eller mindre rask takt
rationaliserar bort arbetstillfällen från inlandet samtidigt som staten genom
lokaliseringsstöd eller andra åtgärder för stora kostnader försöker
skapa nya arbetstillfällen.

Domänstyrelsens förslag att indela den centrala förvaltninge
n i sex avdelningar jämte stabsorgan har godtagits av bl. a. lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
flertalet länsstyrelser och vissa personalorganisationer. Några remissinstanser
har emellertid ställt sig kritiska.

Sålunda har statskontoret vid sin analys av centralförvaltningens orga -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

nisation funnit en organisation med fem huvudenheter vara mest lämplig.
Ämbetsverket har i första hand undersökt om driftsavdelningen resp. utvecklingsavdelningen
fått en riktig utformning i funktionellt avseende. Detta
anser man inte vara fallet. Driftsavdelningen är inte någon renodlad driftsavdelning
och utvecklingsavdelningen har till stor del ålagts uppgifter, som
inte är av utvecklings- eller rationaliseringskaraktär. Däremot är utvecklingsavdelningens
arbetsresultat själva grundvalen för driftsavdelningens
centrala arbetsuppgift, nämligen driftsplaneringen. Denna uppgift skall
enligt utredningen driftsavdelningens allmänna sektion svara för. Statskontorets
slutsats blir att den allmänna sektionens uppgifter bör flyttas över
till utvecklingsavdelningen, som då bör ges en mer adekvat benämning, förslagsvis
driftsavdelning. I detta sammanhang understryker statskontoret
vikten av att det inom den centrala myndigheten finns en operativ enhet
genom vilken all ordergivning och annan styrning av de underlydande förvaltningarna
kan ske. Återstoden av den i betänkandet föreslagna driftsavdelningen
anser ämbetsverket bli för obetydlig och för isolerad för att
kunna bilda en egen huvudenhet. Med hänsyn härtill anser sig statskontoret
kunna tillstyrka reservationsförslaget att nyttjanderätts- och husbyggnadssektionerna
inordnas i fastighetsavdelningen. Härefter kvarstår endast naturvårdssektionen,
vilken enligt statskontoret bör föras till fastighetsavdelningen.
Kammarkollegiet framför liknande synpunkter och ifrågasätter om
inte nyttjanderättsärendena och fastighetsfrågorna bör handläggas under
en och samma avdelning. Kollegiet pekar på att av ärenden, som är reglerade
av renbeteslagen, vederbörande länsstyrelse prövar nyttjanderättsfrågorna,
medan domänstyrelsen svarar för frågor om försäljning och byte av
mark ovan odlingsgränsen. Länsstgrelsen i Malmöhus län anser, att driftsoch
fastighetsavdelningarna bör slås samman.

Riksrevisionsverket har i sitt yttrande bl. a. tagit upp den organisatoriska
ställningen hos revisionssektionen, som enligt utredningen skall lyda under
ekonomiavdelningen. Enligt ämbetsverket bör internrevisionen vid domänstyrelsen
få en i förhållande till ekonomiavdelningen oberoende ställning
såsom stabsfunktion inom styrelsen och förslagsvis underställas överdirektören.
Härigenom skapas dessutom ökade förutsättningar för ett önskvärt
samarbete med den föreslagna sektionen för långtidsplanering.

De remissinstanser som i sina yttranden behandlat den regionala
förvaltningens organisation har i allmänhet varit positiva till
förslaget om en minskning av antalet överjägmästardistrikt. Detta gäller
bl. a. statskontoret, riksrevisionsverket, skogsstgrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
de flesta länsstyrelserna och Skogsindustriernas samarbetsutskott.

I fråga om gränserna mellan distrikten och lokaliseringen av distriktskontoren
har däremot vissa kritiska synpunkter framförts från några håll.

Statskontoret framhåller att minskningen av antalet överjägmästardistrikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1968

står i överensstämmelse med förändringarna på det skogliga området där
en rationell skogsvård och mekaniserad virkeshantering kräver betydligt
större förvaltningsområden än hittills. Liknande synpunkter framförs av
skogsstyrelsen, som dock ifrågasätter om inte en ännu kraftigare nedskärning
av antalet distrikt vore motiverad från rent företagsekonomiska synpunkter.

över jägmästaren i Bergslagsdistriktet hävdar att styrelsen varken följt
de principer för gränsdragning mellan distrikt eller de kriterier på lämpliga
stationeringsorter, som styrelsen själv ställt upp. Han är särskilt kritisk
mot den föreslagna indragningen av Bergslagsdistriktet och påpekar i sitt
yttrande att för området söder om Östersunds distrikt motsvarar Örebro
bäst de uppställda kriterierna, men att även Linköping, Jönköping, Västerås
och Växjö får anses vara lämpliga stationeringsorter. Minst lämpliga orter
är Falun och Vänersborg. Falun ligger inom ett område där kronoparksinnehavet
på längre sikt bör försvinna. Till samma resultat har Domänverkets
tjänstemannaförening kommit. TCO och länsstyrelsen i Örebro län
anser att synpunkterna i överjägmästarens yttrande är bättre underbyggda
än utredningens eget förslag, som inte anses kunna ligga till grund för ett
beslut. De yrkar på förnyad utredning som enligt TCO helst bör göras av
statskontoret. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att Sollefteå
är en lämpligare stationeringsort för distriktskontoret inom Östersunds
distrikt med hänsyn till den produktiva skogsmarkens belägenhet. Länsstyrelsen
i Västerbottens län anser, att Skellefteå distrikts administration
bör förläggas till Skellefteå.

Några av remissinstanserna har även berört utredningens förslag till
organisation av den lokala jordbruk sförvaltningen.
TCO anför att man finner det rationellt att föra samman skogs- och jordbruksförvaltningen
under en enhetlig ledning enligt utredningens förslag.
Liknande synpunkter framförs av statskontoret. Länsstyrelsen i Malmöhus
län jämte en underremissinstans anser däremot bl. a. att domänintendenten
i Södra distriktet bör vara stationerad i Höör eftersom det huvudsakliga
geografiska arbetsområdet blir Skåne. SACO anser att utredningens förslag
beträffande domänintendenternas ställning är oklar.

Domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser om bostadslån m. m.
till domänverkets skogsarbetare

Nuvarande ordning. Bestämmelserna om bostadslån, bostadsrättslån samt
statlig kreditgaranti till domänverkets arbetare är knutna till anställningsformen
fast anställd arbetare med skriftligt avtal om ömsesidig arbetsgaranti
för visst antal dagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Genom beslut av 1955 års riksdag (prop. 143, JoU 21, rskr 255) bemyndigades
domän&tyrelsen för att stimulera till fast anställning att av verkets
driftsmedel använda visst belopp för bostadslån till verkets fast anställda
skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år. Lån får
beviljas vid nybyggnad och större ombyggnad med belopp, som skulle motsvara
låntagarens egen insats i byggnadsföretaget. Lägsta beloppet är 4 000
kr. och högsta 10 % av låneunderlaget beräknat enligt grunder som fastställts
av Kungl. Maj:t för lån till småhus. Lånen är ränte- och amorteringsfria
och avskrivs med visst belopp per år. Avskrivningen sker vid anställningsårets
slut och med hänsyn till den ömsesidiga arbetsgarantins omfattning.
Maximala beloppet var före den 1 januari 1962 500 kr. per år och är efter
detta datum 800 kr. för ett arbetsåtagande av 250 dagar per år. En och
samma arbetare kan inte beviljas bostadslån vid mer än ett tillfälle.

I beslut den 30 december 1964 bemyndigades styrelsen att av verkets
driftsinkomster använda medel för bostadsrättslån till bl. a. fast anställda
skogsarbetare med en lägsta arbetsgaranti av 100 dagar per år.

Genom beslut av 1961 års riksdag (prop. 191, JoU 41, rskr 380) fick domänstyrelsen
bemyndigande att bevilja statlig kreditgaranti för lån till att
skaffa traktorer och utrustning för virkestransport. Sedermera har styrelsen
fått förnyat bemyndigande, senast av 1966 års riksdag (prop. 141, JoU 27,
rskr 354). Bemyndigandet gäller t. o. m. den 31 december 1968. Kreditgaranti
kan enligt bestämmelserna utgå till domänverkets arbetare som tecknat
avtal med en lägsta arbetsgaranti av 200 dagar per år.

Domänstyrelsens förslag. Styrelsen föreslår nya former för anställning,
vilka knyter an till kollektivavtalets bestämmelser. Skogsarbetarna indelas i
tre grupper, nämligen kontinuerligt anställda, säsongsanställda samt tillfälligt
anställda arbetare. Med kontinuerligt anställd avses arbetare som är anställd
att utföra arbete under varje avtalsenlig arbetsdag under året. Sådan
arbetare får skriftligt besked om anställning tills vidare.

Domänstyrelsen föreslår att möjligheten att lämna bostadslån, bostadsrättslån
eller statlig kreditgaranti knyts till den nya anställningsformen
kontinuerligt anställd arbetare. Härvid skall inte längre behövas skriftligt
anställningsavtal med arbetsgaranti.

I fråga om bostadslån föreslår styrelsen vissa ändringar i bestämmelserna.
Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad föreslås lånebelopp kunna
beviljas intill högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för
byggnaden, dock högst med det belopp som kan beviljas vid nybyggnad av
motsvarande eget hem. Vid omflyttning av arbetare mellan olika revir och
vid inflyttning av arbetare från glesbygd till centralort bör förnyat lån
kunna beviljas. Styrelsen föreslår vidare att lån till kontinuerligt anställd
arbetare, som tecknar lån efter den 1 januari 1968, får avskrivas med 800
kr. per år. För redan beviljade lån till kontinuerligt anställda vilka teck -

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1063

nats före den 1 januari 1962 föreslås den årliga avskrivningen vara oförändrat
500 kr. och för lån tecknade efter nyssnämnda tidpunkt 800 kr.
Styrelsen bör härutöver få möjlighet att medge avskrivning med reducerat
belopp om arbetstagaren varit frånvarande från arbetet enligt styrelsens
bestämmelser angående ledighet. Avskrivningen skall ske vid kalenderårets
slut. Tidigare tecknade bostadslånekontrakt bör få ändras enligt förslaget.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser anser att den nya anställningsformen inte behöver
medföra några förändringar i möjligheten att få bostadslån, bostadsrättslån
eller statlig kreditgaranti.

Riksrevisionsverket ifrågasätter om bostadslånen har samma relevans
nu som när de infördes. Bostadslånen avskrivs ju successivt och kan betraktas
som en ren löneförmån. Ämbetsverket anser vidare att det föreslagna
beräkningssättet medför en kraftig höjning av det nu gällande
högsta lånebeloppet. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt att nu ytterligare
öka förmånen av bostadslån. Förnyat lån till en och samma låntagare
avstyrks. Det kan nämligen förutsättas att arbetaren vid en förflyttning
kan sälja sitt bostadshus och härvid tillgodogöra sig en försäljningsintäkt,
som inkluderar tidigare erhållet bostadslån. Svenska Skogsarbetareförbundet
anser det vara välbetänkt att medge ytterligare bostadslån till
de arbetare som tidigare erhållit sådant lån men vilka måste byta bostadsort.
Med hänsyn till de förändringar, som på olika sätt påverkar skogsbrukets
hela struktur, blir det säkert aktuellt för många arbetstagare att
byta bostadsort. Statlig kreditgaranti till maskinlån bör enligt förbundet
uteslutande ges till anställda, som genom tidigare investeringar eller särskilda
anställningsvillkor är beroende av att kunna förnya sina maskiner.
Nya kreditgarantier bör inte ges utan att synnerligen starka skäl kan
åberopas. Arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen har inte något att
erinra mot domänstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser.

Departementschefen

Den svenska skogsnäringen har i hög grad bidragit till välståndsutvecklingen
i landet. En jämförelse med förhållandena i andra länder ger vid
handen att vår skogsnäring arbetar med hög effektivitet. Den rådande överkapaciteten
inom världens skogsindustri har dock medfört att lönsamheten
för den svenska skogsnäringen försämrats efter hand. Stora möjligheter
föreligger emellertid att ytterligare höja dess effektivitet. Härtill kommer
att världens förbrukning av skogsprodukter väntas öka kraftigt. Förutsättningarna
för att ta upp den internationella konkurrensen får därför
anses vara goda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

De sista årens försämrade skogskonjunktur har liksom för flertalet
skogsföretag inneburit en viss försvagning även av domänverkets och Assis
lönsamhet. Möjligheterna för statens skogsföretag att hävda sig i framtiden
torde vara lika goda som för den svenska skogsnäringen i övrigt. En
förutsättning härför är dock att domänverket och Assi inte ges sämre betingelser
för ett affärsmässigt handlande än konkurrerande enskilda företag.
Av redogörelsen i det föregående framgår att företagen i dag inte har
samma förutsättningar som enskilda företag med hänsyn till gällande regler
för skogsbrukets drift, markförsäljning, organisation m. m.

Frågan om effektivisering och samordning av statens skogsföretag har
behandlats av statens skogsföretagsutredning. Utredningen föreslog bl. a.
att domänverket skulle ombildas till aktiebolag och samordnas med Assi genom
ett särskilt förvaltningsbolag. Utredningens förslag möttes av mycket
stark kritik vid remissbehandlingen. Som framgår av redogörelsen i det föregående
har utredningens förslag överarbetats av en särskild arbetsgrupp
inom finans- och jordbruksdepartementen, benämnd skogsföretagsberedningen.
Remissinstanserna har i stort anslutit sig till beredningens förslag.
Även jag anser att dessa förslag i huvudsak bör kunna ligga till grund för
effektivisering och samordning av statens skogsföretag. I detta sammanhang
bör erinras om att en särskild delegation tillsatts för frågor rörande de statliga
företagen. Delegationen skall bl. a. föreslå riktlinjer för den långsiktiga
utvecklingen av de statliga företagen och pröva formerna för organiserat
samarbete mellan olika företag och inom den statliga företagsgruppen som
helhet.

Det främsta motivet för en samordning av domänverket och Assi är att
staten/ägaren bör ha ett gemensamt mål för dessa företags verksamhet.
Båda företagen har emellertid betydande verksamhetsgrenar som helt saknar
beröringspunkter med varandra. Liksom beredningen anser jag därför
att domänverket och Assi f. n. inte bör slås samman. Den nödvändiga samordningen
mellan statens skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet
bör enligt min mening kunna åstadkommas genom samordning
av ledningarna av de båda företagen. Härtill återkommer jag i det följande.

Beredningen anser att affärsverksformen tills vidare bör behållas för
domänverket med hänsyn främst till behovet av insyn i markförvaltningen
men även på grund av svårigheterna att föra över statens fastigheter till ett
bolag. Enligt beredningens mening finns inom ramen för affärsverksformen
goda möjligheter till en effektiv förvaltning av statens skogstillgångar. Vissa
remissinstanser har ansett att domänverket bör ombildas till aktiebolag.
För egen del delar jag beredningens uppfattning. För att domänverket skall
få förutsättningar att anpassa sig till de ändrade förhållandena inom
skogsbruket bör verket enligt min mening ges en handlingsfrihet som så
nära som möjligt ansluter till de befogenheter som skulle följt av en ombildning
till aktiebolag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 10OH

Det gemensamma målet för verksamheten vid domänverket och Assi
bör enligt beredningens mening vara att på sikt åstadkomma bästa möjliga
samlade ekonomiska utbyte och därvid prestera ett från företagsekonomisk
synpunkt rimligt årsresultat. Alla beslut av vikt som kan beröra antingen
domänverket eller Assi eller båda företagen bör, anser beredningen, fattas
med sikte på att uppnå totalt sett bästa lönsamhet. Några remissinstanser
liar ställt sig tveksamma härtill och framhållit att vissa samhällsaspekter
bör omfattas av målet för verksamheten. Enligt min mening bör statens
skogsföretag i princip handla och behandlas som varje annat ansvarskännande
företag inom näringslivet. Domänverket ocli Assi kan komma att
ställas inför uppgifter som normalt inte faller inom en affärsmässigt driven
företagsamhet. Som exempel kan anföras uppgifter av naturvårdande
eller sysselsättningsbefrämjande karaktär. Hänsyn härtill bör tas vid fastställande
av kraven på räntabilitet resp. vid bedömning av företagens årsredovisningar.

Den krympande lönsamheten och den hårdnande konkurrensen på världsmarknaden
gör att även rationaliseringen av statsskogsbruket måste påskyndas.
Denna effektivisering liksom den fortsatta driften av statsskogsbruket
bör i stort följa företagsekonomiska principer. Målet för domänverkets
verksamhet bör därför såsom beredningen föreslagit ges en strikt
ekonomisk inriktning. Domänverket bör bedriva skogsbruk där biologiska
och ekonomiska förutsättningar föreligger härför. Detta skogsbruk bör
vara uthålligt, dvs. slutavverkning bör följas av åtgärder för att få nöjaktig
återväxt inom skälig tid i syfte att i möjligaste mån ta till vara skogsmarkens
naturliga förmåga till virkesproduktion. Under perioder när virkesinkomsterna
inte täcker avverknings- och reproduktionskostnader inom
ett visst område bör detta kunna läggas utanför awerkningsprogrammet
utan att kravet på ett uthålligt skogsbruk därmed överges. Förvaltningen
bör utövas så att den på lång sikt bidrar till att statens affärsdrivande
verksamhet inom skogsbruk och skogsindustri lämnar bästa möjliga ekonomiska
resultat samtidigt som den ger en från företagsekonomisk synpunkt
godtagbar årlig avkastning. Även när fastighetsinnehavet disponeras för
annat ändamål än skogsbruk bör de företagsekonomiska principerna vara
vägledande.

Vad jag här föreslagit kräver att de enligt kronoskogsförordningen gällande
grunderna för domänstyrelsens förvaltning av statens skogar ersätts
med de grunder jag i det föregående förordat. Kravet att utsyning av virke
skall föregå avverkning har numera förlorat sin aktualitet. Vidare torde
i förordningen intagna regler för vissa upplåtelser med nyttjanderätt och
vissa bestämmelser om sättet för försäljning av virke kunna upphöra och
föreskrifter härom meddelas i annan ordning. Att ange grunderna för
förvaltningen av statens skogar i en formlig författning synes inte längre
behövligt. Jag föreslår därför att kronoskogsförordningen upphävs och att

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

riksdagen såsom grunder för domänverkets förvaltning av statens skogar
fastställer de allmänna principer jag förordat i det föregående. I enlighet
med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till
förordning om upphävande av förordningen den 10 maj 1935 (nr 157)
angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar.

Den nya inriktningen av domänverkets verksamhet innebär att skogsförvaltningen
i högre grad än f. n. kommer att ske enligt företagsekonomiska
principer. Detta medför att rationaliseringen av skogsdriften kommer
att bedrivas i ökad takt. Detta torde i sin tur få viss effekt på sysselsättningen
inom statsskogsbruket. Enligt vad jag inhämtat från domänstyrelsen
kan verket ställa ytterligare arbetsobjekt i Norrlands inland, vilka
lämpar sig för beredskapsarbeten, till förfogande för arbetsmarknadsmyndigheterna.
För min del vill jag starkt betona vikten av att så sker. Den
nödvändiga effektiviseringen av domänverkets drift måste självfallet ske
under beaktande av de anställdas intressen och i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Målet för Assis verksamhet är redan nu klart ekonomiskt. Häri ingår en
ambition att utvidga den skogsindustriella verksamheten om tillfredsställande
lönsamhet kan påräknas. Bolaget bör därvid vara obundet vid valet
av industriplats samt ha möjligheter att på normalt sätt anlita kapitalmarknaden.
Assi bör kunna ta upp framställning av även andra produkter än
sådana som har trä som råvara.

Mot bakgrunden av de krav som staten enligt den nya målformuleringen
bör ställa på domänverket i fråga om förvaltningen av domänfondens tillgångar
ter det sig nödvändigt att från tid till annan smidigt anpassa organisationen
till situationens krav. En sådan möjlighet stämmer också bäst
överens med önskemålet att ge domänverket en handlingsfrihet som så
nära som möjligt motsvarar ett aktiebolags. I det följande återkommer jag
till vissa huvudlinjer i domänverkets nya organisation.

Beredningen har föreslagit att domänverket skall få inrätta extra ordinarie
och extra tjänster inom hela löneplansområdet samt ges ökad frihet att
utnyttja kontraktsanställning. Jag anser dock att det f. n. inte är lämpligt
att utvidga domänverkets befogenheter i dessa avseenden. Frågan om
rätten att inrätta och tillsätta tjänster bör enligt min mening prövas generellt
för samtliga affärsverk. Kontraktsanställning bör ske i samma ordning
som nu. Förslaget att allmänt begränsa antalet ordinarie tjänster
bör prövas i anslutning till lönesystemutredningens kommande förslag.

Liksom för övriga affärsdrivande verk gäller en rad begränsningar i
domänverkets ekonomiska handlingsfrihet. Såsom jag tidigare framhållit
arbetar de statliga skogsföretagen i konkurrens med enskilda företag. Det
är viktigt att staten/ägaren ger sina företag möjlighet att ta upp denna
konkurrens på lika villkor. Affärsverksformen får därför inte innefatta
besvärande begränsningar för domänverket i det affärsmässiga handlandet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 10il år 1968

Vissa frågor av detta slag som berör affärsverken i allmänhet prövas f. n.
av affärsverksutredningen. I den mån utredningens förslag leder till större
generell handlingsfrihet för affärsverken eller till andra lösningar än vad
jag i det följande föreslår för domänverket, hör självfallet även domänverkets
befogenheter ändras.

Den ökade handlingsfriheten får inte medföra att det kapital som förvaltas
av domänverket minskas. Det redovisningssystem som jag föreslår i
det följande innefattar en garanti mot att så sker. Under domänfonden bör
liksom nu redovisas det statskapital som förvaltas av domänverket. Markfonden
utgörs i huvudsak av medel, som frigjorts vid försäljning av fast
egendom under domänfonden. Såsom beredningen föreslagit bör markfonden
upplösas och ersättas av en investeringsfond till vilken bl. a. motsvarande
medel förs. Fonden bör få utnyttjas förutom till inköp av fast egendom
till investeringar med en varaktighet av minst tio år såsom t. ex. byggnader
och skogsbilvägar. Genom avsättningar till värdeminskningskonto för
investeringar med begränsad varaktighet bör investeringsfondens kapital
hållas intakt. I enlighet med vad jag här har anfört förordar jag att grunderna
för försäljning i vissa fall av kronoegendom in. m. ändras så att köpeskillingen,
efter avdrag för statens utgifter på grund av försäljningen, skall
ingå i domänverkets investeringsfond. Godkänner riksdagen detta förslag,
ankommer det på Kungl. Maj :t att förordna om ändring i enlighet härmed
av författningsbestämmelserna i ämnet.

Under senare år har domänverkets långsiktiga planer kommit att utöva
ett allt större inflytande på verksamheten under det enskilda året. Nuvarande
system att leverera in hela årsöverskottet till statskassan är därför
inte förenligt med kraven på en effektiv planering och förvaltning. Den
långsiktiga planeringen bygger till stor del på att erforderligt kapital står
till förfogande, när olika investeringar blir aktuella. I likhet med beredningen
anser jag därför att det överskott, som kan kvarstå sedan statsmakternas
krav på avkastning från domänfonden tillgodosetts, bör föras
till en dispositionsfond. Verket bör enligt beredningen ha full frihet att förfoga
över dispositionsfonden. Denna frihet föreslås även gälla om fondens
medel placeras i mark. Kammarkollegiet har framhållit att ett generellt
bemyndigande för domänverket att besluta om försäljning av mark, som
inköpts för dispositionsfondens medel, skulle stå i mindre god överensstämmelse
med 77 § regeringsformen. För min del anser jag att om dessa
medel används för förvärv av fast egendom eller för investering i annat
objekt med en varaktighet av minst tio år detta objekt skall redovisningsmässigt
föras över från dispositionsfonden till domänfonden. I övrigt bör
verket fritt få förfoga över dispositionsfonden. Det ankommer på Kungl.
Maj :t att meddela de närmare föreskrifter i budgettekniskt hänseende som
behövs.

Genom den föreslagna anordningen med en investeringsfond och en

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1968

dispositionsfond behövs enligt min mening inte längre den nuvarande
förnyelsefonden för återväxtkostnader m. m. Det kapital som nu redovisas
under denna fond bör därför delas upp på investeringsfonden och
dispositionsfonden med hänsyn till förväntad användning. Kungl. Maj:t
hör få besluta härom med utgångspunkt från dispositionen av fonden för
investering i markanläggningar resp. skogsvårdsåtgärder m. m. under
senare år.

Som beredningen angett bör domänverket kunna bilda aktiebolag för
särskilda ändamål. Ett krav bör dock vara att bolagets uppgift står i nära
samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Såsom exempel
på sådan särskild aktivitet kan nämnas exploatering av grustillgång.
Samarbetet med Assi bör kunna bedrivas bl. a. genom gemensamt ägda
dotterbolag. Domänverket bör också kunna förvärva aktier i redan befintliga
bolag. Även här bör endast sådant bolag komma i fråga vars ändamål
står i nära samband med verkets uppgift att förvalta statens egendom. Om
markförvärv sker genom aktieköp i markägande bolag bör en indirekt belåning
kunna förekomma. Beredningen har föreslagit att domänverket ensamt
bör få besluta i dessa frågor. Kammarkollegiet har emellertid anfört vissa
erinringar häremot med hänsyn till att aktier inte underkastas reglerna för
förvaltning av statens fasta egendom. I likhet med kammarkollegiet anser
jag att beslut om att bilda aktiebolag eller förvärva aktier i sådant bolag
bör underställas Kungl. Maj :ts prövning. I samband härmed kan Kungl.
Maj :t meddela vissa förvaltningsföreskrifter.

Domänverket har f. n. en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 130 milj. kr.
Krediten får inte användas för investeringar utan är avsedd att mera på kort
sikt klara verkets behov av likvida medel. Liksom varje annat företag har
domänverket tidvis behov att investera i större utsträckning än vad avkastningen
från den egna rörelser medger. Sålunda behöver domänverket kapital
för att bl. a. anskaffa maskiner och anläggningar för att rationalisera driften
och för andra ändamål i syfte att begränsa driftskostnaderna. Med hänsyn
till att domänverket inte bör vara sämre ställt än andra företag inom näringslivet
bör möjligheterna att få krediter utvidgas. I avvaktan på affärsverksutredningens
förslag rörande affärsverkens kapitalförsörjning föreslår
jag att användningen av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret får
utvidgas på sätt jag nyss berört. Kungl. Maj :t bör dock avgöra hur stor del
av krediten som domänverket vid skilda tillfällen får disponera.

I likhet med beredningen anser jag att domänverket bör få rätt att placera
medel på räntebärande bankkonto. Jag avser att senare återkomma
till Kungl. Maj :t med förslag i denna fråga.

Såsom jag anfört i prop. 1965: 41 med förslag till jordförvärvslag m. m.
är det angeläget att staten även i fortsättningen har möjlighet att på samma
villkor som andra skogsägare öka sitt markinnehav genom förvärv av
skogsmark som enligt domänverkets bedömning är lämplig att infoga i dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1003

förvaltning. Liksom beredningen anser jag det därför vara naturligt att
beslut om förvärv av mark för domänverkets räkning bör regleras på i
princip samma sätt som enligt jordförvärvskungörelsen den 14 maj 1965
(nr 292) gäller för tillstånd till juridisk persons förvärv av fast egendom.
När det gäller förvärv av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet,
bör domänverket få besluta under förutsättning att vederbörlig myndighet
förklarat att jordpolitiskt hinder ej föreligger, överstiger egendomens
värde 100 000 kr. bör beslutet underställas lvungl. Maj:t. Om den nu tillämpade
värdegränsen 100 000 kr. för lantbruksnämnds befogenhet att medge juridisk
person förvärvstillstånd ändras, bör motsvarande ändring ske av domänverkets
befogenhet. Liksom hittills bör dock domänverket få besluta om
markbyten med andra markägare i arronderingssyfte även om den förvärvade
fastighetens värde överstiger 100 000 kr. Förvärvet eller markbytet bör
dock ha tillstyrkts av lantbruksnämnd eller av lantbruksstyrelsen. Särskild
tillstyrkan från fastighetsbildningsmyndighet behövs ej längre med hänsyn
till att överlantmätaren numera ingår i lantbruksnämnden. I likhet med
beredningen förordar jag vidare att förvärv av fast egendom, som ej är taxerad
som jordbruksfastighet, får beslutas av domänverket. Syftet med förvärvet
bör dock stämma överens med verkets uppgift att förvalta statens
egendom.

Frågan om försäljning av staten tillhörig mark behandlades av 1967 års
riksdag (prop. 99, JoU 23, rskr 279). Kungl. Maj:t och de markförvaltande
myndigheterna gavs därvid avsevärt vidgade befogenheter i fråga om försäljning
av mark till kommuner för samhällsbyggnadsändamål. Någon ändring
av dessa befogenheter anser jag inte vara påkallad f. n. När det gäller
försäljning av mark till annan än kommun och till kommun för annat ändamål
än som nyss nämnts, bör dock rätten enligt min mening utvidgas. Kungl.
Maj:t bör därför få besluta om försäljning av fast egendom som förvaltas
av domänverket om taxeringsvärdet eller, om taxeringsvärde saknas, det
vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst 2 milj. kr.
Kungl. Maj :t bör få delegera beslutanderätten till domänverket om nämnda
värden uppgår till högst 1 milj. kr.

Vid försäljning av aktier i markägande bolag bör enligt min mening i
princip tillämpas samma värdegränser som vid försäljning av mark. Härvid
bör värdegränserna hänföras till bolagets totala markinnehav om inte
Kungl. Maj:t i samband med förvärvet har föreskrivit något annat. Försäljningen
av fast egendom som förvaltas av domänverket bör liksom nu
årligen redovisas för riksdagen. Detsamma bör gälla beträffande försäljningen
av de aktier i markägande bolag, som förvaltas av domänverket.

Någon anledning att vidta särskilda åtgärder beträffande den ordning
som nu gäller för redovisning och förvaltning av naturvårdsobjekt föreligger
inte enligt min mening.

F. n. fastställer Kungl. Maj:t årligen driftsstat för domänverket varvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

även frågan om lämplig avkastning av domänkapitalet behandlas. En följd
av den ökade ekonomiska handlingsfrihet, som jag föreslagit för domänverket,
bör vara att Kungl. Maj :t i fortsättningen inte fastställer sådan driftsstat
för verket. Kungl. Maj :t bör i stället såsom beredningen föreslagit begränsa
sig till att ställa upp ett avkastningskrav för domänverket. Härvid
bör beaktas att den klara ekonomiska inriktningen av verksamheten och
de föreslagna utvidgade befogenheterna torde skapa förutsättningar för en
relativt sett ökad avkastning. Mot vad beredningen föreslagit i fråga om
formerna för att fastställa avkastningskravet och sättet för inleveransen till
statskassan har jag intet att erinra. Kungl. Maj :t bör liksom nu få bestämma
avkastningskravet och meddela domänverket närmare föreskrifter i
ämnet.

Såsom beredningen föreslagit bör kapital kunna föras över från domänverket
till Assi och tvärtom. Långivning kan dock med hänsyn till gällande
regler för statsupplåningen endast ske från domänverket till Assi. Assis
ekonomiska handlingsfrihet är när det gäller rätten att pantförskriva inteckningar
i fast egendom begränsad till skillnad från andra statliga bolags.
För att Assi skall få samma möjligheter som andra företag när det gäller
kapitalanskaffningen bör såsom beredningen föreslagit denna begränsning
hävas.

Förslaget att Assi skall få samma möjlighet till lokaliseringsbidrag som
enskilda företag har tillstyrkts av de remissinstanser som behandlat förslaget
i sina yttranden. Jag vill meddela att denna fråga prövas generellt
för de statliga företagen av den tidigare nämnda företagsdelegationen.

I det kapital som Assi skall förränta ingår delar som tillförts företaget av
andra skäl än företagsekonomiska. Beredningen har föreslagit att sådant
kapital bör anses vara avskrivet vid beräkning av avkastningen från Assi.
Denna fråga bör prövas i vidare sammanhang.

Såsom jag framhållit i det föregående bör samordningen mellan statens
skogsförvaltande och skogsindustriella verksamhet kunna ske genom
en samordnad ledning av de båda företagen. För att detta skall kunna genomföras
bör en särskild verksstyrelse inrättas för domänverket. Genom
denna blir det möjligt att tillföra domänverket kunskaper och erfarenheter
från skilda områden. Styrelsen bör såsom beredningen föreslagit genom
personidentitet närmast vara densamma som styrelsen för Assi. Det ankommer
på Kungl. Maj :t att besluta härom.

Styrelsen för domänverket bör i första hand avgöra frågor av större vikt
eller principiell natur. Bland de frågor som styrelserna för domänverket och
Assi har att avgöra bör samordningen mellan de båda skogsföretagen tillmätas
stor betydelse. En av uppgifterna för styrelserna bör vara frågan om
domänverkets virkesleveranser till Assi och prissättningen därav. Förutom
samordning i ekonomiska frågor bör såsom beredningen föreslagit möjligheterna
till organisatorisk samordning av vissa centrala administrativa

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 10(13

funktioner prövas. För egen del anser jag att även möjligheterna till samordning
på det lokala planet t. ex. i fråga om avverkningsorganisation hör
tas tillvara. Det bör emellertid ankomma på styrelserna att pröva denna
fråga.

För att öka förutsättningarna för samarbetet mellan domänverket och
Assi har beredningen föreslagit att de båda företagens centralförvaltningar
får kontorslokaler i anslutning till varandra. I sammanhanget vill jag erinra
om att Kungl. Maj :t i prop. 1968: 105 föreslagit en ny ämbetsbyggnad
för domänverkets centralförvaltning. Jag förutsätter att man med utgångspunkt
i det gemensamma målet för statens skogsföretag prövar möjligheterna
och lämpligheten av eu samförläggning. Det ankommer på styrelsen
för Assi att besluta var bolagets centralförvaltning skall förläggas.

Med hänsyn till att domänverkets driftsstat redan är fastställd för år
1968 och att såväl verkets som Assis räkenskapsår löper på kalenderår
bör enligt min mening domänverkets styrelse träda i funktion den 1 januari
1969. Båda styrelserna bör emellertid utses i maj/juni 1968 i anslutning
till Assis bolagsstämma. De föreslagna bestämmelserna om den ökade
handlingsfriheten för domänverket bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Den ökade handlingsfriheten för Assi bör bolaget kunna utnyttja så snart
riksdagen tagit ställning till Kungl. Maj :ts förslag.

Jag förordar att domänverket nu organiseras enligt följande huvudlinjer.
Funktionellt likartade arbetsuppgifter bör såsom domänstyrelsen förordat
föras samman i enheter inom såväl den centrala som den regionala förvaltningen.
Härigenom uppnås klara ansvarsgränser, enhetlig ärendebehandling
samt ökade förutsättningar för delegering. En organisation enligt funktionsprincipen
bör även medge bättre betingelser för ett rationellt utnyttjande
av personalen samt för en effektiv ekonomisk planering och uppföljning.
Mot bakgrunden härav bör det vara möjligt att relativt sett sänka domänverkets
administrationskostnader.

Enligt min mening bör domänverket under den i det föregående föreslagna
verksstyrelsen liksom nu ledas av en generaldirektör och en överdirektör
som är generaldirektörens ställföreträdare. Domänverkets centralförvaltning
bör i övrigt tills vidare organiseras på fem huvudenheter, nämligen
en försäljningsenhet, en driftsenhet, en rationaliseringsenhet, en personalenhet
och en ekonomienhet samt på vissa stabsorgan. Detta innebär att
jag i huvudsak ansluter mig till domänstyrelsens förslag till ny organisation
för domänverkets centralförvaltning. Jag anser emellertid i likhet med vissa
remissinstanser att frågor rörande bl. a. köp och försäljning av mark, vilka
domänstyrelsen ansett böra handläggas inom en särskild enhet, i stället bör
ankomma på driftsenheten. Såsom statskontoret framhållit bör driftsenheten
vara den operativa enheten inom domänverket från vilken beslut som
avser den löpande förvaltningen bör utgå. Härigenom kan utvecklings- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196S

rationaliseringsarbetet ske inom en särskild huvudenhet utan att den nödvändiga
samordningen med driftsenheten riskeras.

I fråga om den regionala organisationen delar jag domänstyrelsens uppfattning
att antalet överjägmästardistrikt bör minskas. Strukturomvandlingen
och den tekniska utvecklingen inom skogsbruket kommer sannolikt
att kräva fortlöpande ändringar inom den regionala organisationen.
Enligt min mening bör därför antalet överjägmästardistrikt vara högst åtta.
De principer för distriktsindelning och val av stationeringsorter, som styrelsen
ställt upp, kan jag ansluta mig till. Jag kan även biträda såväl förslaget
till organisation av överjägmästarinstitutionen som förslaget till organisation
av den lokala jordbruksförvaltningen. Domänverket bör ensamt
få besluta i dessa organisationsfrågor sedan Kungl. Maj :t angett högsta antalet
överjägmästardistrikt. I detta sammanhang vill jag erinra om att domänstyrelsen
redan nu har rätt att bestämma lokaliseringen av distriktskontoren.

Den nya organisationen bör tillämpas så snart det är möjligt. Den förvaltningsapparat,
som står till ledningens förfogande, bör emellertid härefter
fortlöpande kunna anpassas till utvecklingen. Det synes därför angeläget
att Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, domänverket
ges rätt att besluta i sådana frågor.

För att genomföra den omorganisation, som jag översiktligt redovisat i
det föregående, krävs inte att ytterligare sådana tjänster inrättas vartill
riksdagens medgivande behövs. Kungl. Maj :t bör vid omorganisationen få
utnyttja högst nuvarande antal ordinarie och extra ordinarie tjänster på
löneplan C. Anställnings- och arbetsvillkor för dessa tjänster — med undantag
av verkschefstjänsten och överdirektörstjänsten — fastställs efter
förhandlingar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna. Avtal
härom underställs Kungl. Maj :t och riksdagens lönedelegation.

Vissa övergångsanordningar kan bli nödvändiga i samband med omorganisationen.
I den utsträckning som behövs bör därvid Kungl. Maj :t kunna
föra tjänster på övergångsstat och utfärda erforderliga övergångsbestämmelser.
Riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder bör därför inhämtas.

De ändrade bestämmelserna som domänstyrelsen föreslagit beträffande
bostadslån m. m. till domänverkets arbetare kan jag i huvudsak ansluta
mig till. Verket bör således få teckna kontrakt om bostadslån, bostadsrättslån
samt statlig kreditgaranti för maskinlån med arbetare som är anställd
enligt anställningsformen kontinuerligt anställd arbetare. Tidigare tecknade
kontrakt bör få ändras då innehavaren av sådant kontrakt övergår till
nämnda anställningsform.

Vid förvärv av ej nyuppförd bostadsbyggnad bör bostadslån få beviljas
med högst 15 % av fastställt eller beräknat taxeringsvärde för byggnaden,
dock högst med det belopp som kan utgå vid förvärv av nybyggt eget hem.

Kungi. Maj:ts proposition nr 103 år 1968

Med hänsyn till de ökade byggnadskostnaderna och för att få likartade bestämmelser
som gäller för statliga bostadsförbättringslån enligt kungörelsen
den 5 oktober 1962 (nr 538) om förbättringslån bör enligt min mening
bostadslån, som tecknats av kontinuerligt anställd arbetare efter den
1 januari 1968, få avskrivas med en tiondel per år. Verket bör kunna medge
avskrivning med reducerat belopp om arbetstagaren varit frånvarande
från arbetet under del av året. Avskrivningen bör ske vid kalenderårets slut.
När arbetare flyttar mellan olika revir eller från glesbygden till centralort
bör nytt lån kunna beviljas. Förnyat lån bör dock endast komma i fråga då
låntagaren vid försäljning eller inlösen av tidigare bostadshus får täckning
högst för skulderna på huset.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

1) anta förslag till förordning om upphävande av förordningen
den 10 maj 1935 (nr 159) angående grunder för förvaltningen
av vissa kronoskogar,

2) fastställa de grunder jag i det föregående angivit för
domänverkets förvaltning av statens skogar,

3) godkänna den av mig förordade ändringen i grunderna
för försäljning i vissa fall av statlig egendom m. m.,

4) godkänna vad jag förordat i fråga om riktlinjer för
domänverkets organisation,

5) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets
ekonomiska handlingsfrihet,

6) godkänna vad jag förordat beträffande domänverkets
rätt att bilda aktiebolag samt förvärva, förvalta och avyttra
aktier i bolag,

7) godkänna vad jag förordat i fråga om dispositionen
av domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret,

8) medge att Kungl. Maj :t tills vidare utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall beslutar om försäljning av
staten tillhörig av domänverket förvaltad fast egendom till
annan än kommun och till kommun till annat än för samhällsbyggnadsändamål
om taxeringsvärdet eller, om sådant
värde saknas, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppgår till högst 2 000 000 kr. med rätt för Kungl.
Maj:t att låta domänverket besluta om försäljning då motsvarande
värden uppgår till högst 1 000 000 kr.,

9) godkänna vad jag förordat beträffande samordnad
ledning av statens skogsföretag,

10) godkänna vad jag förordat rörande pantförskrivning
av inteckningar i Assi tillhörig fast egendom,

11) godkänna vad jag förordat beträffande bostadslån, bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Q3 år 190$

stadsrättslån och statlig kreditgaranti för maskinen åt arbetare
vid domänverket,

12) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgäröpr i övrigt
som behövs för förslagens genomförande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680200