Iiungl. Maj:ts proposition nr 102 ur 1908
1
Nr 102
Iiungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare
svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA); given Stockholms slott den 5 april 1968.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
Krister Wickman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner att Sverige biträder en
internationell uppgörelse om en allmän ökning av Internationella utvecklingsfondens
(IDA) kapital. Uppgörelsen innebär för Sveriges del en skyldighet
att lämna nya bidrag till IDA motsvarande tillhopa 29 640 000 dollar
eller ca 153,3 milj. kr. att inbetalas med lika stora belopp under vart och ett
av budgetåren 1968/69, 1969/70 och 1970/71. Propositionen kompletterar
det avsnitt i prop. 1968: 101, vari föreslås en total svensk bidragsgivning till
IDA under nämnda tre budgetår motsvarande tillhopa 51 milj. dollar eller
ca 263,8 milj. kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 102
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1968
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 april 1968.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,
Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson,
Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman.
Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om godkännande av en svensk förbindelse att delta
i en ökning av Internationella utvecklingsfondens (IDA) kapital och
anför.
I enlighet med riksdagens bemyndigande (prop. 1960: 105, SU 85, rskr
211) ingick Sverige år 1960 som medlem i den samma år upprättade Internationella
utvecklingsfonden (International Development Association —
IDA).
IDA, ett dotterorgan till Världsbanken, är en internationell finansieringsinstitution
med uppgift att främja ekonomisk utveckling och därigenom
höja levnadsnivån i de underutvecklade områdena inom organisationens
medlemskrets. I detta syfte kompletterar IDA Världsbankens verksamhet
genom att lämna krediter för finansiering av högprioriterade utvecklingsprojekt
på synnerligen förmånliga villkor (50 års löptid varav den första
tioårsperioden är amorteringsfri; ingen ränta utan endast 3/4 % »administrationsavgift»).
Upphandlingen av varor och tjänster till IDA-finansierade
projekt sker på grundval av fri internationell anbudskonkurrens.
Liksom Världsbanken har IDA ställning som ett av Förenta Nationernas
fackorgan. Ett hundratal länder är f. n. medlemmar i IDA. Medlemmarna
indelas i två grupper, Grupp I och Grupp II. Grupp I, som omfattar de viktigaste
biståndsgivarländerna bland medlemmarna, bär huvudansvaret för
IDA:s kapitalförsörjning. I gruppen ingår f. n. 18 länder, däribland Sverige.
IDA grundar sin verksamhet på direkta bidrag från medlemsländerna.
En följd av IDA-krediternas ytterst »mjuka» villkor är att IDA tills vidare
behöver årliga kapitaltillskott från medlemsländerna för att kunna upprätthålla
sin utlåningsverksamhet. Detta förutses i IDA:s stadga, artikel
III, där det stipuleras att tillräckligheten av IDA:s tillgångar skall bli föremål
för periodiska översyner.
IDA:s grundkapital bestämdes till 1 miljard USA-dollar att inbetalas un -
Kungl. Maj. ts proposition nr 102 år 1968
3
der eu femårsperiod (budgetåren 1960/61—1964/65). Därav skulle Grupp
I- länderna svara för drygt tre fjärdedelar i fritt konvertibla valutor. Grupp
II- ländernas andelar av grundkapitalet skulle endast till en mindre del
erläggas i sådana valutor. Bidragen till grundkapitalet möjliggjorde under
ifrågavarande femårsperiod en genomsnittlig årlig långivning i konvertibla
valutor om drygt 150 milj. dollar.
Sedan det konstaterats att IDA:s ursprungliga resurser skulle komma alt
utnyttjas till fullo för utlåning inom loppet av den inledande femårsperioden,
träffades överenskommelse om att Grupp I-länderna skulle lämna ytterligare
bidrag till IDA om ca 750 milj. dollar avseende påföljande treårsperiod
(budgetåren 1965/66—1967/68).
Till grundkapitalet bidrog Sverige med 10,09 milj. dollar eller ea 52,2
milj. kr. (prop. 1960: 105, SU 85, rskr 211). För bidragsperioden budgetåren
1965/66—1967/68 påtog sig Sverige ett proportionellt större andelsbelopp
motsvarande 15 milj. dollar eller ca 77,6 milj. kr. (prop. 1964: 8,
SU 31, rskr 85). Utöver de nämnda ordinarie kapitalinsatserna har Sverige
för vart och ett av budgetåren 1962/63—1967/68 lämnat extrabidrag till
IDA, vilka sammanlagt uppgår till 28,1 milj. dollar eller ca 145,5 milj. kr.
Sedan IDA:s tillkomst t. o. in. innevarande budgetår har Sverige således bidragit
till IDA:s verksamhet med totalt ca 53,2 milj. dollar eller ca 275,3
milj. kr. Innevarande budgetårs totala bidragsbelopp uppgår till 10 milj.
dollar eller ca 51,7 milj. kr. Beloppet fördelas lika på ordinarie bidrag och
extrabidrag.
IDA:s för utlåning disponibla kapitaltillförsel sedan organisationens tillkomst
fram till början av år 1968 framgår av följande uppställning:
Motvärde i milj.
USA-dollar
Grundkapital i fritt konvertibla valutor .................... 791
Första resurspåfyllnaden (1965/66—1967/68) .............. 745
Extrabidrag från Sverige.................................. 28
Överföringar från Världsbankens rörelseöverskott........... 210
Rörelseöverskott......................................... 19
1 793
Beloppet 1 793 milj. dollar motsvaras praktiskt taget helt av beviljade
krediter. I avvaktan på en lösning av frågan om en ny resurspåfyllnad har
IDA sedan ett år tillbaka tvungits inskränka sin utlåningsverksamhet.
Huvuddelen av de projekt som IDA finansierar faller inom kategorin basinvesteringar.
De flesta krediterna avser kommunikations-, vattenreglerings-
och elkraftprojekt. På senare tid har man i större utsträckning än
tidigare inriktat sig på jordbruks- och undervisningsprojekt. Biståndsinsatserna
förbereds ofta i nära samarbete med FN-anknutna organ, såsom
lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 102
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1968
FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) och FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur
(UNESCO). Åtskilliga IDA-projekt är baserade på förinvesteringsstudier,
som finansierats av UNDP.
IDA:s krediter lämnas till de sämst lottade länderna inom organisationens
medlemskrets, dvs. länder med en årlig per capita-inkomst om
högst ca 250 dollar. Ytterligare två allmänna kriterier tillämpas vid länderurvalet:
dels att landets betalningsbalanssituation motiverar de ytterst
förmånliga IDA-villkoren, dels att landets egna utvecklingsansträngningar
kan betecknas som tillfredsställande. Huvudparten av IDA:s utlåning har
gått till u-länder i Asien. Indien och Pakistan är de i särklass största låntagarna.
Vid Världsbankens och IDA:s årsmöte 1965 gav IDA:s styrelse direktionen
i uppdrag att utarbeta förslag rörande nya kapitaltillskott till IDA.
Sommaren 1966 framlade chefen för Världsbanken och IDA ett förslag till
påfyllnad av IDA:s resurser, vilket avsåg en treårsperiod och siktade till
en fyrdubbling av den årliga bidragsnivån till 1 miljard dollar. Sedan dess
har frågan om nya bidrag till IDA varit föremål för utdragna förhandlingar
mellan Grupp I-länderna och IDA:s ledning. Först i februari 1968
nåddes en för alla parter godtagbar preliminär principöverenskommelse,
som innebär ett bidragsmål om 1,2 miljarder dollar för nästföljande treårsperiod
(budgetåren 1968/69—1970/71). Bidragsnivån för vart och ett
av dessa budgetår avses bli 400 milj. dollar, dvs. 60 % högre än nivån
under föregående bidragsperiod (ca 250 milj. dollar). Sverige har anslutit
sig till principöverenskommelsen med förbehåll för riksdagens godkännande.
IDA:s direktion har på grundval av principöverenskommelsen utarbetat
ett definitivt förslag till allmän uppgörelse om nya bidrag, vilket för godkännande
underställts IDA:s styrelse i form av en rapport den 8 mars 1968
jämte två därtill fogade resolutionsutkast. Det första resolutionsutkastet
avser Grupp I-ländernas ordinarie bidrag till bidragsmålet 1,2 miljarder
dollar. Till utkastet har fogats en promemoria angående dragningsförfarandet
vid utnyttjandet av ländernas bidrag. Det andra resolutionsutkastet
avser vissa extrabidrag, som ett antal länder tillskjuter utöver sina ordinarie
bidrag för att täcka en annars uppkommande brist i förhållande till
bidragsmålet.
I det följande redogörs för huvudpunkterna i den sålunda föreslagna uppgörelsen
om en allmän ökning av IDA:s kapital.
IDA bemyndigas ta emot nya kapitaltillskott från Grupp I-länderna i form
av ordinarie bidrag enligt följande fördelning.
Kungi. Maj.ts proposition nr 102 år 1968
5
Dollar
Amerikas Förenta Stater (USA) ........................ 480 000 000
Australien ........................................... 24 000 000
Belgien .............................................. 20 400 000
Canada .............................................. 67 200 000
Danmark ............................................ 12 120 000
Finland ............................................. 3 720 000
Frankrike ........................................... 97 200 000
Italien............................................... 48 360 000
Japan ............................................... 66 480 000
Kuwait .............................................. 5 400 000
Luxemburg .......................................... 600 000
Nederländerna ....................................... 26 520 000
Norge ............................................... 10 680 000
Storbritannien........................................ 155 520 000
Sverige .............................................. 24 120 000
Sydafrika............................................ 3 000 000
Tyskland (Förbundsrep.) .............................. 117 000 000
Österrike ............................................ 8 160 000
1 170 480 000
Andelsberäkningcn i fråga om de ordinarie bidragen har skett i relation
till bidragsmålet 1,2 miljarder dollar. Flertalet länder, däribland Sverige,
åtar sig samma ordinarie bidragsandel som under IDA:s första resurspåfyllnadsperiod
(budgetåren 1965/66—1967/68). Fyra länder (Australien,
Frankrike, Sydafrika och USA) har påfordrat sänkningar av sina andelar,
medan ett land (Belgien) på grund av särskilda omständigheter påtagit sig
en större ordinarie andel än tidigare. Nettoeffekten av dessa förskjutningar
är en brist i förhållande till bidragsmålet om 2,46 %. Denna brist täcks dels
av ett räntefritt, 50-årigt lån från Schweiz på 12 milj. dollar (1 %), dels
genom att en grupp länder lämnar frivilliga extrabidrag på sammanlagt
ca 17,5 milj. dollar (1,46 %).
Fördelningen av dessa extrabidrag framgår av följande uppställning:
Dollar
Canada ................................................. 7 800 000
Danmark ............................................... 1 080 000
Finland ................................................ 360 000
Nederländerna .......................................... 2 760 000
Sverige ................................................. 5 520 000
17 520 000
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 102 år 1968
För extrabidragen gäller samma villkor som för de ordinarie bidragen.
Det betonas dock att dessa frivilliga bidrag lämnas under förutsättning att
de inte skall prejudicera fördelningen av de ordinarie bidragen vid en framtida
påfyllnad av IDA:s resurser.
Med undantag av dragningsförfarandet vid utnyttjandet av bidragen sker
den föreslagna resurspåfyllnaden efter samma riktlinjer som gällt för den
första resurspåfyllnaden (budgetåren 1965/66—1967/68).
Bidragen skall ställas till IDA:s förfogande i tre lika stora belopp i fritt
konvertibel valuta senast den 8 november vart och ett av åren 1968, 1969
och 1970. Bidragen kan erläggas antingen i form av räntefria avistaskuldsedlar
eller kontant.
Uppgörelsen om IDA:s andra resurspåfyllnad avses ligga till grund för
nya låneutfästelser under tiden fram till den 30 juni 1970.
Grupp I-ländernas tidigare bidrag till IDA bär tagits i anspråk för IDA:s
utbetalningar enligt schablonmässiga, proportionella grunder i relation till
bidragsandelarnas storlek (pro rata-dragningar). Detta tillvägagångssätt avses
modifieras i enlighet med den tidigare nämnda promemorian angående
dragningsförfarandet.
Promemorian utgör en kompromiss efter förhandlingar med den ojämförligt
största bidragsgivaren USA. Under hänvisning till allvarliga betalningsbalanssvårigheter
framförde detta land vid förhandlingarna till att börja
med långtgående generella ändringskrav beträffande principerna för lämnande
av bidrag till IDA i syfte att till betydande del binda dessa till upphandling
i bidragsgivarlandet. Den av USA föreslagna ordningen kunde befaras
undergräva systemet med upphandling av varor och tjänster till
ID A-projekten på grundval av fri internationell konkurrens. Den slutliga
förhandlingslösningen ifråga om dragningsförfarandet innebär att principerna
för detta system förblir orubbade. USA får emellertid enligt promemorian
möjlighet att temporärt uppskjuta utbetalningen av den del av de
årliga bidragen, som inte motsvaras av upphandling i USA. Före den 1 juli
1971 skall USA:s bidrag tas i anspråk endast för utbetalningar, som hänför
sig till leveranser från USA.
För att IDA skall kunna bedriva sin verksamhet under oförändrade betingelser
fordras att ett långsammare utnyttjande av USA:s bidrag än som
skulle ägt rum enligt den hittills tillämpade pro rata-regeln kompenseras av
ett snabbare utnyttjande av övriga länders bidrag. De flesta övriga Grupp
I-länder ämnar tillåta ett accelererat utnyttjande av sina bidrag. Australien,
Frankrike, Kuwait och Österrike utgör undantag från regeln. Dessa länder
vill se sina bidrag utnyttjade i samma takt som om dragningarna skett pro
rata i överensstämmelse med tidigare praxis.
Med avseende på dragningsförfarandet indelas således Grupp I-länderna
enligt promemorian i tre kategorier: USA, som får temporärt betalningsanstånd
ifråga om viss del av sina årliga bidrag; ett antal länder, vilkas bidrag
Kungl. Maj. ts proposition nr 102 är 1968 7
utnyttjas enligt »normala» dragningar pro rata; slutligen flertalet länder,
vilka tillåter »accelererade» dragningar.
Det förutsätts uttryckligen alt USA avstår från specialarrangemanget beträffande
dragningarna på de amerikanska bidragen när landets betalningsbalanssituation
förbättrats. Vidare förutses i direktionens rapport
möjligheten att andra länder i händelse av allvarliga betalningsbalanssvårigheter
skall kunna tillförsäkras liknande dragningsarrangemang.
Det framhålls i direktionens rapport att administrationen av lDA:s kapitaltillgångar
skulle underlättas om bidragen ställdes till IDA:s förfogande
i form av kontanter. Ett antal länder, däribland Sverige, avser att lämna
sina bidrag kontant.
Avsikten är att uppgörelsen om den andra påfyllnaden av IDA:s resurser
avseende budgetåren 1968/69—1970/71 skall träda i kraft den 30 juni 1968.
Före detta datum bör varje bidragsgivarland ha avgett en officiell förklaring
till IDA av innebörd att landet förbinder sig att lämna bidrag till IDA i enlighet
med vad som stipuleras i förslaget till uppgörelse den 8 mars 1968.
Uppgörelsen om resurspåfyllnaden träder emellertid inte i kraft förrän
åtminstone 12 bidragsgivarländer, vilkas sammanlagda bidrag uppgår till
minst 950 milj. dollar, avgett sådana förklaringar.
Föredraganden
I annat sammanhang (prop. 1968: 101, bil. 2, s. 118) har jag nyligen
redogjort för den preliminära principöverenskommelsen om IDA:s andra
resurspåfyllnad och de förhandlingar som lett fram till denna. Kungl.
Maj:t har i prop. 1968: 101 föreslagit riksdagen att dels godkänna Sveriges
anslutning till principöverenskommelsen, dels bemyndiga Kungl. Maj :t
att utfästa ordinarie och extra bidrag till IDA för budgetåren 1968/69--1970/71 motsvarande sammanlagt 51 milj. dollar (ca 263,8 milj. kr.) fördelade
med 14 milj., 17 milj. resp. 20 milj. dollar på de tre budgetåren, dels
även anvisa medel till multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för nästa
budgetår. I dessa medel ingår bidrag till IDA med ett beräknat belopp av
72 425 000 kr.
I prop. 1968: 101 förordade jag att särskild proposition om IDA:s andra
resurspåfyllnad skulle avlåtas till riksdagen, när ett slutgiltigt förslag till
uppgörelse förelåg. Ett sådant har nu framlagts. Det har bl. a. medfört full
klarhet beträffande bidragens fördelning på ordinarie bidrag och extrabidrag.
Om riksdagen bifaller Kungl. Maj :ts förslag i prop. 1968: 101 rörande omfattningen
av den totala bidragsgivningen till IDA under budgetåren 1968/
69—1970/71 och om Sveriges bidrag till IDA:s resurspåfyllnad inom ramen
för bidragsmålet 1,2 miljarder dollar fastställs i enlighet med IDA-direktionens
förslag den 8 mars 1968, kommer Sveriges finansiella stöd till IDA
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 102 år 1968
under ifrågavarande budgetår att fördela sig på olika bidragsformer på sätt
som framgår av följande uppställning:
Milj. dollar
Ordinarie bidrag............................ |
1968/69 8,04 |
1969/70 8,04 |
1970/71 8,04 |
Extrabidrag inom ramen för bidragsmålet 1,2 mil-jarder dollar ............................ |
1,84 |
1,84 |
1,84 |
Extrabidrag utom ramen för bidragsmålet 1,2 mil-jarder dollar.............................. |
4,12 |
7,12 |
10,12 |
14,00 |
17,00 |
20,00 |
Ett 50-tal låginkomstländer med en sammanlagd befolkning på ca 1 miljard
människor ifrågakommer i dag för bistånd från IDA enligt de kriterier
som tidigare angivits (s. 4). Dessa länders yttre skuldbörda har vuxit kraftigt
under senare år. Räntor och amorteringar från dessa länder fördubblades
mellan åren 1962 och 1966. Tillväxten av skuldbelastningen sammanfaller
med en allmän åtstramning på den internationella kapitalmarknaden.
För sin kapitalförsörjning utifrån är länderna ifråga huvudsakligen
hänvisade till multilateralt bistånd och bilateralt resursflöde från offentliga
källor; av det privata kapitalflödet till u-länderna beräknas endast
ca 15 % söka sig till »IDA-länderna». Enligt Världsbankens uppskattning
skulle IDA f. n. kunna satsa över 1 miljard dollar om året i dessa länder på
utvecklingsprojekt, som motsvarar Världsbanksgruppens sedvanliga krav.
IDA är en för givar- och mottagarländer gemensam institution, vars effektivitet
är omvittnad. IDA utgör vidare den viktigaste företrädaren för bistånd
på synnerligen fördelaktiga villkor utan bindningar i förhållande till leveranskällan.
Inte minst i samband med sessionen med FN:s handels- och utvecklingskonferens
i New Delhi (UNCTAD II) har vi fått belägg för u-ländernas
uppskattning av IDA:s verksamhet.
En fortsatt kraftig satsning på IDA från svensk sida innebär ett fullföljande
av en biståndspolitisk linje, som befästs av vunna erfarenheter inom
det internationella utvecklingssamarbetet. Enligt min mening står det utom
allt tvivel att det genom IDA kanaliserade utvecklingsbiståndet utgör en av
de värdefullaste biståndsformerna. Det finansiella stödet till IDA avses också
bli en hörnsten i utbyggnaden av det svenska utvecklingsbiståndet med
sikte på 1 % av bruttonationalprodukten.
I ett skede då det internationella biståndsflödet allmänt sett präglas av
stagnation har IDA:s kapitalförsörjning för kommande treårsperiod kunnat
ökas med 60 %. Detta utgör förvisso ett framsteg. Mot bakgrund av
det väsentligt mycket större behovet av det slags bistånd, som IDA lämnar,
och av IDA-ledningens ursprungliga förslag till resurspåfyllnad — en fyrdubbling
av den årliga bidragsnivån — innebär emellertid utgången av förhandlingarna
om nya bidrag till IDA en besvikelse. Från svensk sida har
man hela tiden verkat för en generös lösning i nivå med IDA-ledningens
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1068
nyssnämnda förslag. Den svenska totalinsatsen under den aktuella treårsperioden
har föreslagits få en omfattning i konsekvens med denna inställning.
Sålunda avses Sverige under perioden lämna bidrag till IDA, vilka tillhopa
gradvis stiger till nivån 20 milj. dollar (budgetåret 1970/71). Detta
belopp innebär en fyrdubbling av vårt ordinarie bidrag för innevarande
budgetår.
Från svensk synpunkt har det varit särskilt glädjande att Sverige under
förhandlingarna kunnat spela en aktiv roll vid bildandet av en grupp länder,
som genom att utfästa extrabidrag påtagit sig ett speciellt ansvar för att
bidragsmålet 1,2 miljarder dollar skall nås. Sverige kommer således inte
längre att vara ensamt om att stödja IDA med extrabidrag. Sveriges extrabidrag
utom ramen för bidragsmålet saknar däremot tills vidare motsvarighet.
Vissa utsikter finns emellertid att vi skall få efterföljare även på denna
plinkt.
Frågan om vilken häasyn som bör tas till ett bidragsgivarlands betalningsbalanssvårigheter
har i slutuppgörelsen fått en lösning av engångskaraktär,
som garanterar en oförändrad tillämpning av principen om fri
upphandling efter internationell anbudskonkurrens i samband med IDA:s
utvecklingsfinansiering. Med tanke på förhandlingsförutsättningarna i denna
fråga är jag böjd att betrakta uppgörelsen på denna fundamentala punkt
som tillfredsställande.
Sveriges bidrag enligt det definitiva förslaget till uppgörelse om IDA:s
andra resurspåfyllnad budgetåren 1968/69—1970/71 uppgår till ett sammanlagt
belopp motsvarande 29 640 000 dollar eller ca 153 334 000 kr. Fördelningen
av detta belopp på ordinarie bidrag och extrabidrag inom ramen
för bidragsmålet 1,2 miljarder dollar samt över de tre budgetåren framgår
av uppställningen i det föregående (s. 8). Jag förordar att Sverige förbinder
sig att delta i IDA:s andra resurspåfyllnad med nyss angivna belopp på villkor
som stipuleras i förslaget till allmän uppgörelse. Enligt detta skall Sveriges
anslutning till uppgörelsen ske genom en till IDA ställd officiell förklaring.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) avge en officiell förklaring av innebörd
att Sverige, på villkor som angetts i det föregående,
förbinder sig att lämna bidrag till fonden med ett sammanlagt
belopp motsvarande 29 640 000 dollar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt,
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTB. STHLM 1968 680222