Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år t968

Nr 72

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr
300) om redareavgift för sjöfolks pensionering.

Genom en den 18 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 147, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående
ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att nuvarande system för beräkning och uppbörd
av redareavgiften för sjöfolks pensionering ersätts av ett nytt system
som innebär att avgiften samordnas med redareavgiften för sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
och att uppbörden sker enligt samma regler som
gäller för uppbörden av redares avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.
Det nya systemet skall enligt förslaget tillämpas fr. o. m. år 1969.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 72

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1968

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300) om redareavgift för

sjöfolks pensionering

Härigenom förordnas, att 1—3 §§ lagen den 2 juni 1961 om redareavgift
för sjöfolks pensionering skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Redare skall---svenskt handelsfartyg.

Till manskapet skall vid tillämpningen
av denna lag hänföras sjöman,
som antagits av redaren eller
befälhavaren och icke tillhör fartygs-
eller maskinbefälet eller är
radiotelegrafist eller ekonomiföreståndare.

Med handelsfartyg förstås fartyg,
som nyttjas till handels sjöfart eller
resandes fortskaffande eller till annat
ändamål, som äger gemenskap
med handelssjöfarten, såsom bogsering,
isbrytning, bärgning eller dykning.

Redareavgift erlägges för sjöman
tillhörande manskapet och utgår
med två och åtta tiondels procent
av sjömannens lön för tid, under
vilken han varit för utrikes fart påmönstrad
svenskt handelsfartyg.
Med lön förstås kontant lön för ordinarie
arbetstid utan annat tillägg
än tjänsteårstillägg.

§•

Redareavgift utgår för varje år
å vad redaren sammanlagt under
året utgivit i lön till sådana arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket
förordningen den 16 maj 1958 (nr
295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare
å lön i penningar och naturaförmåner
i form av kost eller bostad,
sedan därifrån för varje arbetstagare
dragits sådan del av lön, som för år
räknat överstiger sju och en halv

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

Konungen äger förordna, att viss
personalgrupp tillhörande manskapet
skall vid tillämpningen av denna
lag likställas med fartygs- och maskinbefälet
samt radiotelegrafist och
ekonomiföreståndare.

utlåtande nr 72 år 1968

(Föreslagen lydelse)

gånger det i 1 kap. 6 § lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring
avsedda basbelopp som gäller
vid årets ingång. Vid beräkningen
skall bortses från lön till arbetstagare
som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen den 14 maj 1954
(nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Konungen fastställer procentsats
för redareavgiften med hänsyn till
det avgiftsbehov som föranledes av
de enligt 1 § bestämda eller eljest
gällande grunderna för sjöfolks pensionering.
Fastställd procentsats får
tillämpas tidigast för året näst efter
det år varunder den fastställts.

3 §•

I fråga om debitering och uppbörd
av redareavgift enligt denna lag äger
förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. motsvarande tillämpning.
Vid fördelning enligt 44 § första
eller andra stycket förordningen
skall redareavgiften jämställas med
de avgifter som avses i 1 § förordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969 och äger tillämpning på löner
som utges från och med nämnda dag. Äldre bestämmelser äger alltjämt
tillämpning i fråga om avgift för år 1968 eller tidigare år.

För avgift enligt 2 § beräknas för åren 1969 och 1970 preliminär avgift
särskilt med ledning av arbetsgivaruppgift, som enligt 5 § förordningen
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
avlämnats för år 1967 respektive år 1968, och med tillämpning i övrigt av
bestämmelserna i samma förordning. Sådan preliminär avgift påföres räkning
enligt 27 § samma förordning, när 17 § förordningen ej är tillämplig.

Av propositionen redovisas nedan endast vad föredragande departementschefen,
statsrådet Lundkvist, och lagrådet anfört.

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1968

Departementschefen

Sjömanspensioneringen avser att komplettera den allmänna pensioneringen
genom att ge sjömän i manskapsgrad visst ekonomiskt stöd i åldern
mellan 55 och 67 år. För en reformering av sjömanspensioneringen tillkallade
jag med stöd av Iiungl. Maj :ts bemyndigande år 1967 tre sakkunniga,
sjömanspensionskommittén, att utreda såväl själva sjömanspensioneringen
som dess administration. I det senare hänseendet har åsyftats bl. a. förenkling
och rationalisering av avgiftsuppbörden.

Sjömanspensionskommittén förordar att en förenkling av avgiftsuppbörden
genomförs utan att den slutliga utformningen av ett nytt pensionssystem
avvaktas och föreslår att nuvarande system för redareavgift för sjöfolks
pensionering ersätts av ett nytt som innebär att avgiften samordnas med
redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Enligt förslaget skall
samma underlag användas för de båda avgifterna och skall RFV debitera
ett enhetligt procentuellt tillägg till den redareavgift för den allmänna sjukförsäkringen,
som verket tar ut enligt förordningen angående redares avgifter
i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Även för uppbörden skall
enligt förslaget gälla samma regler som för uppbörden av redares avgift till
den allmänna sjukförsäkringen. RFV skall överlämna influtna avgiftsbelopp
till HPA.

Det föreslagna nya systemet för uppbörd av redareavgift innebär en betydande
förenkling jämfört med det nuvarande och medför en icke obetydlig
arbets- och kostnadsbesparing. Med den föreslagna omläggningen försvinner
också det väsentliga hinder för en rationalisering av sjömanshusens arbete
som deras nuvarande uppgift att beräkna redareavgiften utgör. I likhet
med bl. a. HPA och sjöfartsstyrelsen anser jag att den ytterligare skillnad
som uppkommer mellan avgiftsunderlaget och de inkomster som kan
bli pensionsgrundande inte medför någon nämnvärd olägenhet. Jag förordar
att den av kommittén föreslagna ändringen genomförs utan att utredningen
om pensionssystemet i övrigt avvaktas. Det nya avgiftssystemet bör, som
kommittén föreslagit, införas den 1 januari 1969.

Kommittén har efter jämförelse mellan de influtna redareavgifterna och
debiteringsunderlaget för avgiften till sjukförsäkringen under de senaste
åren funnit att avgiftsuttaget i nuvarande läge behöver sättas till 0,8 % av
debiteringsunderlaget, för att en redareavgift för sjöfolks pensionering baserad
på samma underlag som redareavgiften till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
skall inbringa ungefär samma belopp som det som tas ut genom
nuvarande avgiftssystem. Jag anser i likhet med kommittén att uttagsprocenten
inte bör lagfästas. Uttaget kan behöva ändras av olika skäl, t. ex.
förändringar i avgiftsunderlaget. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1968

fastställa avgiftsuttaget med ledning av det avgiftsbehov som föranleds av
de för sjöfolkspensioneringen gällande grunderna.

Enligt 1 § lagen om redareavgift för sjöfolks pensionering bestämmer
Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt grunderna för sjömäns särskilda
rätt till pension. Regler om sådan pension är intagna i reglementet den 2
juni 1961 (nr 302) för handelsflottans pensionsanstält. Äldre pensionsbestämmelser
gäller fortfarande i viss utsträckning. De ändringar som nu förordas
är inte avsedda att medföra någon rubbning av pensionsreglerna.

I enlighet med vad jag anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändring i lagen den 2 juni 1961 (nr 300)
om redareavgift för sjöfolks pensionering. Departementsförslaget torde få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Lagförslaget torde inte behöva närmare kommenteras på mer än en punkt.
För debitering och uppbörd av redareavgiften för sjöfolks pensionering skall
enligt vad jag förordat gälla samma regler som för redareavgiften till sjukoch
yrkesskadeförsäkringarna. Enligt förslaget skall därför förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. äga motsvarande tillämpning. Det betyder
att vad som i förordningen sägs om arbetsgivaravgift skall tillämpas
även på redareavgiften för sjöfolks pensionering. I 44 § första och andra
styckena förordningen hänvisas till en uppräkning i 1 § av de avgifter som
förordningen är tillämplig på. För tydlighetens skull har sagts i förslaget,
att redareavgiften för sjöfolks pensionering skall jämställas med dessa avgifter.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
147.

Stockholm den 28 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

1 Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är likalydande med det förslag som är fogat
vid propositionen frånsett vissa smärre ändringar av redaktionell art.

Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar
Lars Larsson (s), Hubinette (h), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric
Carlsson (ep), Dahlberg (s) och Edström (fp);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp)*, fru Ekendahl (s)*, herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Wetterström
(h), herr Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s) och herr Johansson
i Södertälje (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68003