Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

Nr 69

Utlåtande i anledning av motioner angående vissa förhandlingar
före beslut om nedläggning av företag, m.m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 81 av herr Werner samt II: 67 av herr Hermansson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till regeringen begär

1) översyn av aktiebolagslagen i syfte att ersätta de nuvarande bolagsstämmorna
med företagsstämmor där löntagarna och samhället är representerade; 2)

förslag till lagstiftning enligt vilken företagen skall vara skyldiga att
föra förhandlingar med arbetsmarknadsmyndigheter, kommunerna och
löntagarorganisationerna innan beslut fattas om nedläggningar och förflyttningar
av företag.»

Motionerna är följdmotioner till de likalydande motionerna I: 74 och
II: 64. Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sin hemställan
får utskottet hänvisa till sistnämnda motion.

Samarbete på arbetsmarknaden in. m.
Företagsnämnderna m. in.

Redan 1912 års arbetarskyddslag förutsatte, alt arbetarna på en arbetsplats
kunde inom sig utse ombud att till inspektionsförrättare framföra
arbetarnas önskemål beträffande arbetets säkerhet och sundhet. Genom en
lagändring 1931 angavs att arbetsgivaren borde söka samråd med skyddsombuden.
Enligt den nuvarande lagen, som tillkom 1949, är en sådan samverkan
ett åliggande. Arbetarskyddslagen ger på cn punkt medbestämmanderätt
åt arbetstagarna, nämligen i fråga om nattarbete (se 19 och 20 §§).

Genom kollektivavtal har arbetarsidan tillförsäkrat sig medinflytande
på vissa områden, nämligen då det gäller skyldighet för arbetsgivaren att
informera och samråda. Besluten ligger i allmänhet hos arbetsgivaren ensam.
Det viktigaste dokumentet är det avtal om företagsnämnder, som tillkom
1966 dels mellan SAF och LO, dels mellan SAF och TCO. Företagsnämnd
skall upprättas vid företag med minst 50 anställda och kan därutöver
upprättas i mindre företag efter lokal överenskommelse. Företagsnämnden
består av representanter för arbetsgivaren, för arbetstagarna och
1—0118398 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 2 avd. Nr 69

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

som regel också för industritjänstemännen och arbetsledarna. Nämnden har
till uppgift alt verka för ökad produktivitet och ökad arbetstillfredsställelse.
1966 års avtal innehåller den nyheten, att arbetsgivaren kan till företagsnämnden
delegera rätten att fatta beslut inom vissa avgränsade områden,
t.ex. sociala frågor inom en given budgetram och ersättning för
inlämnade förslag. 1 syfte att tillvarataga de anställdas erfarenheter och
insikter är det förutsatt att man i företagsnämnderna informerar om företaget
och för dess personal väsentliga frågor. Av samrådets natur följer —
anföres i § 6 i avtalet — att detta föregår företagsledningens beslut och
eventuella förändringars genomförande. Då företagsledningen fattar beslut
i fråga, som är av betydelse för de anställda, bör information därom lämnas
i företagnämnden, särskilt om frågan tidigare behandlats i nämnden. Områdena
för information och samråd är produktionsfrågor, ekonomiska frågor
och personalfrågor. Då det gäller de allmänna riktlinjerna för företagets
personalpolitik, t.ex. omflyttning av personal i samband med strukturförändringar
skall —- utöver kontakter mellan företagsledningen och de
anställdas organisationer — information och samråd äga rum i företagsnämnden.
I fråga om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning
av företagets drift skall samråd äga rum inom företagsnämnden beträffande
åtgärdens inverkan på anställningsförhållandena. Därest sådan åtgärd anmäles
till offentlig myndighet, skall dylik anmälan delgivas nämnden och
denna hållas fortlöpande underrättad om ärendets utveckling. Om det
blir aktuellt med uppsägning eller permittering kommer särskilda förhandlingsregler
i tillämpning. Samråd i företagsnämnden är det första ledet i
förhandlingsordningen. I regel gäller en varseltid om två veckor (beträflande
varselskyldighet enligt huvudavtalet se 2 LU 1968: 67 samt framställningen
nedan).

Samtidigt med att 1966 års avtal om företagsnämnder träffades, skedde
en överenskommelse mellan SAF, LO och TCO om främjande av samarbetet
mellan företagsledning och anställda. För detta ändamål har organisationerna
inrättat ett särskilt organ, Utvecklingsrådet för samarbetsfrågor (beträffande
rådets uppgifter och arbete hänvisas till BaU 1968: 32).

Här må även nämnas, att SAF och LO vid ovannämnda tillfälle 1966 gjort
ett uttalande beträffande skolningsfrågorna för dem som är engagerade i
företagsnämnderna etc.

Beträffande företagsnämnder in. m. inom statsförvaltningen hänvisas till
BaU 1968:32 samt SFS 1968: 103 och 104.

Överenskommelse om varsel vid personalinskränkningar

Den 14 maj i år har en överenskommelse om varsel vid personalinskränkningar
träffats mellan å ena sidan arbetsmarknadsstyrelsen och å andra
sidan SAF, Sveriges Industriförbund, LO och TCO. överenskommelsen er -

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år i968 3

sätter och innebär en utvidgning av en tidigare sådan (se i detta hänseende
2LU 1968: 67 s. 3).

i överenskommelsen framhålles inledningsvis att enighet har förelegat om
betydelsen av att arbetsmarknadsverket i god tid underrättas om företagens
planer på personalinskränkningar. Härigenom erhåller verket rådrum för
att planera och verkställa åtgärder i syfte att underlätta arbetskraftens omställning
till annan sysselsättning. Särskild uppmärksamhet kräver i detta
sammanhang de många gånger besvärliga omställningsproblem som uppkommer
för sådana personer som till följd av ålder, handikapp eller andra
omständigheter har svårigheter att erhålla och anpassa sig till nya arbetsuppgifter.
Vid överläggningarna har jämväl framhållits betydelsen av att
vederbörande kommun i god tid informeras om väntade personalinskränkningar
av betydelse för den lokala arbetsmarknaden. För att lösa uppkommande
omställningsproblem krävs i många fall ett nära samarbete på
det lokala planet mellan arbetsmarknadsverket, företaget, de anställda och
vederbörande kommun.

I fråga om varseltidens längd innehåller avtalet följande bestämmelse.

Arbetsgivare som fattar beslut om sådan driftsförändring att den medför
uppsägning av minst 5 anställda skall så snart ske kan lämna varsel härom
till arbetsmarknadsverket. Detsamma skall gälla vid permitteringar (inkl.
permitteringar av säsongarbetare) och fortlöpande arbetstidsförkortning
under den i anställningsavtal angivna arbetstiden. Varsel behöver icke lämnas
i de fall där anställningen är tidsbestämd eller i övrigt av sådan karaktär
att den måste betraktas som tillfällig.

Driftförändring som väntas innebära uppsägning eller permittering på
längre tid än två veckor skall varslas senast två månader före åtgärdens
ikraftträdande. Härutöver gäller att uppsägningar som berör mer än 50
arbetstagare skall varslas senast tre månader före uppsägningarnas ikraftträdande,
dock att driftsförändring som innebär nedläggning av driftsenhet
med mer än 100 anställda skall varslas senast fyra månader före avvecklingens
påbörjande. Vad här sagts gäller under förutsättning att driftsförändringen
rimligen bort kunna förutses senast inom angivna tider.

Överenskommelsen innehåller vidare bl. a., att länsarbetsnämnd — för
att underlätta omställning i samband med driftsförändringar — äger påkalla
tillsättandet av en särskild samrådsgrupp med uppgift att så länge
omständigheterna ger anledning härtill följa omställningens förlopp och
föreslå de åtgärder som detta kan ge anledning till. I sådan samrådsgrupp
bör ingå representanter, förutom för länsarbetsnämnden, för arbetsgivaren,
de anställda samt vederbörande kommun.

t syfte att effektivisera tillämpningen av varsel systemet har SAF tillskapat
en sektion för sysselsättningsfrågor (se SAF:s delägarcirkulär nr
14/68).

2—0118398 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 69

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

Utredning om formerna för förbättrad information och vidgat samarbete

mellan företag och samhälle

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1968 har statsrådet
Wickman tillkallat sakkunniga med uppdrag att utreda formerna
för förbättrad information och vidgat samarbete mellan företag och samhälle.

1 direktiven tecknas först en utförlig bakgrund till utredningsuppdraget.
Det frainhålles, att det för att skydda viktiga medborgarintressen sedan
länge ansetts nödvändigt, att samhället har insyn i och kontroll av verksamheten
inom företag av olika slag. Denna insyn och kontroll, som
exemplifieras, har vuxit fram gradvis och främst som resultat av en vidgad
syn på samhällets ansvar. Vidare framhålles, att den fortskridande omvandlingen
av vårt näringsliv, som sker genom strukturrationalisering
och genom koncentration av verksamheten till allt större företag eller till
sammanhållna företagsgrupper, är nödvändig för att bevara en fortsatt frarnstegstakt
och en stigande lönebetalningsförmåga. Produktionens framsteg
får emellertid inte köpas till priset av otrygghet och sysselsättningsproblem
för betydande grupper på arbetsmarknaden. Vidare konstateras att den
ökande ekonomiska koncentrationen innebär, att ett fåtal personer avgör
inriktningen och omfattningen av näringslivets produktion och investeringar.
Dessa utomordentligt viktiga avgöranden, anför statsrådet Wickman,
är således i allt väsentligt undandragna medinflytande från det allmännas
sida trots den betydelse de har för både löntagarnas sysselsättning och samhälleis
egna investeringar och andra ekonomiska åtaganden. Ytterligare anförs,
att — såsom är angeläget — den positiva och förstående inställning,
som de anställda hitintills visat till näringslivets fortlöpande omvandling,
kan bevaras endast om de anställda kan vara förvissade om att den ekonomiska
utvecklingen och därmed de nödvändiga omställningarna är ett
villkor för fortsatt och utvidgad trygghet i inkomst och sysselsättning. Härefter
anföres i direktiven följande.

Förutsättningen härför är att sysselsättningstryggheten bevaras också
under den framtida strukturomvandlingen. Detta blir möjligt endast om
samhället — och näringslivet i samarbete med samhället — är berett till
aktiva insatser. Det är likaledes nödvändigt att löntagarna får garantier för
att de avgörande besluten om näringslivets utveckling fattas i sådana former
att deras rättmätiga intressen blir fullt beaktade.

Samhället har under de gångna åren vid flera tillfällen ställts inför uppgiften
att lösa akuta sysselsättningsproblem som uppstått vid driftsinskränkningar
och nedläggningar. En av förutsättningarna för att arbetsmarknadsmyndigheternas
insatser i sådana fall skall bli effektiva är att förändringar
i sysselsättningen i god tid varslas. Genom ett nyligen träffat avtal mellan
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmarknadens huvudorganisationer har
skyldigheten för företagen att varsla om planerade personalinskränkningar
inte oväsentligt utvidgats. Nyligen har också beslutats att en samråds -

Andra lagutskottets utlåtande nr (it) är It) ti K

grupp med representanter för länsarbetsnämnd, arbetstagare och kommun
skall bildas vid varje omställning för att föreslå lämpliga åtgärder och följa
dess förlopp.

Möjligheterna att använda de arbetsmarknadspolitiska medlen har härigenom
ytterligare förbättrats. Åtgärderna begränsas dock i dessa fall till
reaktioner på beslut som redan har fattats. Det är därför angeläget att
redan innan besluten fattas erhålla erforderliga informationer. I många fall
tillämpas ett sådant förfarande redan i dag.

För den näringspolitiska planeringen är det av vikt att alla mer betydande
sysselsättningsförändringar som övervägs — både på kortare och
längre sikt — blir kända i god tid. Sådan information är en nödvändig
förutsättning för att samhället skall kunna aktivt använda de olika instrument
som samhället förfogar över inom näringspolitiken och därmed förverkliga
målet för denna politik, nämligen en ökad trygghet även på längre
sikt. Här kan som exempel på sådana statliga medel nämnas skilda slag av
samhällelig kreditgivning via investeringsbanken, i form av kreditgarantier
eller lokaliseringsstöd, eller de insatser som görs för att stimulera teknisk
forskning och utveckling. Det är ofta i fråga om samhälleligt engagemang
av denna typ av intresse att undersöka konsekvenserna av olika alternativa
insatser från samhällets sida. En bättre överblick över dessa förhållanden
liksom över olika tänkbara alternativ i fråga om lokalisering, investeringsprojekt
etc. medför en högre grad av handlingsfrihet och bör rimligtvis
bereda väg för effektivare insatser. Den intensifierade regionala och fysiska
planering, som nu är under uppbyggnad, förutsätter också, om den skall
kunna fungera effektivt, bättre möjligheter än f. n. alt klarlägga konsekvenserna
av enskilda företags olika investeringar och andra åtgärder
med effekter på planeringen.

Jag vill också peka på en annan utvecklingstrend på det ekonomiska
området, nämligen den vidgade internationella integrationen. Denna tar
sig f. n. bl. a. uttryck i ökade svenska investeringar i utlandet. Detta är
i och för sig ett naturligt inslag i nuvarande utveckling mot ökad internationell
integration. Samtidigt innebär det emellertid ibland en utflyttning
av viss del av en tidigare inom landet bedriven produktion. En sådan utveckling
kan menligt inverka på sysselsättningstryggheten inom vissa regioner.
För att de problem som härvid uppstår på ett effektivt sätt skall
kunna bemästras är det angeläget att informationen till samhället rörande
dessa utlandstransaktioner förbättras. Vid en ytterligare vidgad ekonomisk
integration är det vidare att förvänta ett stegrat intresse från utländska
företags sida att få inflytande inom svenska företag. Även beträffande sådana
förhållanden är det angeläget att samhället får erforderlig information
innan transaktionen fullbordats.

Mot bakgrund av vad jag här anfört finner jag en utredning böra tillsättas
för att överväga i vilka former större öppenhet och vidgad samverkan
kan skapas mellan samhälle och näringsliv. Utgångspunkten bör vara alt
söka få till stånd en sådan samordning av de olika medel som samhället förfogar
över, att strukturomvandlingen av vårt näringsliv kan genomföras
med all hänsyn såväl till de anställdas trygghet som till effektiviteten.
Det ligger i utvecklingens natur att gränsdragningen mellan enskilda och
offentliga beslut ständigt förskjuts. Det vidgade samarbete mellan samhälle
och näringsliv som den industriella utvecklingen så klart anvisar
kommer att påverka företagens beslut både direkt och indirekt via de sam -

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

häileliga åtgärder som utvecklingen aktualiserar. Samordningen och samplaneringen
syftar till cn utveckling där olika medborgargruppers intressen
blir tillgodosedda och kan påverka de avgörande besluten.

I det följande avsnittet av utredningsdirektiven anföres bi. a., att olika
lösningar för att ernå större öppenhet och vidgad samverkan mellan samhälle
och näringsliv kan tänkas. En lösning är, att det allmänna blir representerat
i företagets styrelse, men även andra åtgärder eller kombinationer
av åtgärder kan tänkas; utredningen bör fritt pröva olika uppslag från
de utgångspunkter som angivits i direktiven. I fortsättningen av dessa
anföres bl. a. följande.

Syftet med den föreslagna utredningen är att ge samhällssynpunkter och
löntagarintressen ett ökat inflytande på den ekonomiska utvecklingen.
Därigenom tas också ytterligare steg på vägen mot en vidgad ekonomisk
demokrati. Härmed sammanhänger nära ett annat angeläget reformområde,
nämligen en ökning av de anställdas direkta inflytande på arbetsplatserna.
Företagsdemokratifrågorna bör i vårt land med dess väl utvecklade
och starka fackliga löntagarrörelse i framtiden liksom hittills behandlas
inom ramen för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.
Det kan emellertid med skäl hävdas att företagsdemokrati också är ett
viktigt samhälleligt inresse eftersom den utgör ett nödvändigt inslag i en
fullvärdig demokrati. Samhället och löntagarrörelsen har därför ett gemensamt
intresse av att de många problem som sammanhänger med ett förverkligande
av företagsdemokratin blir belysta på ett mångsidigt och konstruktivt
sätt. Det är enligt min mening mot denna bakgrund naturligt att
de statliga företagen aktivt i samarbete med de fackliga organisationerna
verkar för att dessa frågor kommer närmare en lösning. Detta kan ske
genom medverkan i sådan verksamhet som kan ge praktiskt erfarenhetsmaterial
för att bedöma de lämpligaste framgångsvägarna på detta område.
Till frågan om formerna för en sådan verksamhet har jag för avsikt att
återkomma i annat sammanhang.

Enligt vad som upplysts kommer i dagarna att offentliggöras direktiven
till en utredning, som skall behandla den av statsrådet Wickman åsyftade
frågan om företagsdemokrati i statsbolagen.

Viss tidigare riksdagsbehandling

Under de senaste åren bär vid varje riksdag väckts motioner på företagsdemokratins
område.

I motioner till 1965 års riksdag hemställdes dels om en sådan översyn
och förändring av aktiebolagslagen, att de anställda skulle kunna få insyn
i och inflytande över företagens skötsel, dels om utredning och praktiska
åtgärder för att inom statsföretagen ge bestämmanderätt åt de anställda.

I sitt av riksdagen godkända yttrande avstyrkte allmänna beredningsutskottet
(ABU 1965: 23) motionerna och anförde därvid under hänvisning
till uppgifter som lämnats i remissyttranden, att överväganden i berörda frå -

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

gor för det dåvarande skedde inom huvudorganisationerna på arbetsmarknaden
samt att spörsmålen i första hand borde lösas genom förhandlingar
och överenskommelser mellan berörda parter, t fråga om statsföretagen
åberopande utskottet även, att företagsdemokratin befann sig i ett utvecklingsskede,
där olika avsnitt var under behandling på såväl arbetsgivaresom
arbetstagarsidan. En fortsatt dylik behandling av frågorna ansågs
vara att föredraga framför lagstiftning eller i annan ordning av riksdagen
fastställda normer för verksamheten.

Vid påföljande års riksdag framfördes motionsförslag om en utredning
om sådana förändringar i företagsformerna för den offentliga verksamheten
som skulle tillförsäkra de stats- och kommunalanställda största möjliga
mått av medbestämmande i lämplig omfattning, genom den vertikala
företagsstrukturens ersättande med självförvaltning.

Efter remissbehandling avstyrktes motionerna (ABU 1966:11) under
hänvisning till ställningstagandet år 1965. Riksdagen biföll utskottsutlålandet.

Vid 1967 års riksdag hemställdes om en förutsättningslös och allsidig
utredning rörande utbyggd företagsdemokrati inom den privata och den
offentliga sektorn. I sitt av riksdagen godkända utlåtande redogjorde allmänna
beredningsutskottet (ABU 1967: 53) för den uppgörelse rörande samarbetsfrågorna
som träffats mellan SAF, LO och TCO samt till motsvarande
reformarbete beträffande andra arbetsmarknadssektorer. Utskottet fann det
angeläget att den fortsatta utvecklingen ledde till ett ökat inflytande för de
anställda, inte minst inom de små företag där företagsnämnder inte inrättats.
Det borde i första hand ankomma på arbetsmarknadsparterna att verka
för eu sådan utveckling, uttalade utskottet och avstyrkte motionerna, som
också avslogs av riksdagen. Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade
sig till förmån för bifall till motionerna. Folkpartiets representanter ansåg
att utskottet anlagt ett alltför snävt betraktelsesätt på företagsdemokratins
problem och utvecklade vissa kompletterande synpunkter i ett särskilt
yttrande.

Vid innevarande års vårriksdag behandlades ett motionspar med samma
yrkande som nyssnämnda motioner år 1967. I motionerna anfördes bl. a.,
att det nya avtalet om företagsnämnder, som trätt i kraft 1967, inte är
till fyllest utan företagsdemokratin måste ytterligare utbyggas. Det anfördes,
bl. a., att de anställda kunde få en företrädare med samma insynsmöjligheter
som en revisor och att de kunde få rätt till representation i företagets
styrelse. Bankoutskottet anförde (BaU 1968: 32).

Icke utan grund kan det hävdas att de steg som hittills tagits på företagsdemokratins
område kännetecknas av en viss återhållsamhet. Från skilda
utgångspunkter kan radikalare åtgärder föreslås. Enligt utskottets mening
ligger det emellertid ett stort värde i att reformverksamheten på detta
område drivs fram av parterna själva och i enighet dem emellan. Det kan

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

tas för givet att de uppslag som framförts i de nyssnämnda motionerna kommer
att beaktas vid parternas fortsatta gemensamma utredningsarbete. Att
mot arbetsgivar- och arbetstagarorganisationernas samfällda vilja tillsätta
en statlig utredning i syfte att söka ytterligare stimulera reformverksamheten
på företagsdemokratins område finner utskottet inte ändamålsenligt.

I samma utlåtande behandlades ett motionspar, i vilket utgångspunkterna
synes vara desamma som i de ovan redovisade motionerna. Även
i dessa motioner anges tänkbara vägar för en väsentligt utökad medbestämmanderätt
för de anställda inom företagen. Mera otvetydigt än i de
förut nämnda motionerna betonas dock att det skall tillkomma arbetsmarknadsparterna
att avgöra hur företagsdemokratin skall vidareutvecklas. Den
utredning som begärs synes snarast vara tänkt som en kartläggning av
regler och praxis i andra länder och av möjliga reformer i Sverige.

Bankoutskottet anförde.

Arbetsmarknadens huvudorganisationer har i sina remissyttranden ställt
sig avvisande även till en utredning av denna innebörd. Detta ställningstagande
bottnar uppenbarligen inte i någon motvilja mot fortsatt reformarbete
utan i uppfattningen att utredningsverksamhet av antytt slag ingår
som ett led i det långsiktiga utvecklingsarbete på samarbetsområdet som
arbetsmarknadsparterna har inlett. Även utskottet är av den meningen att
det i nuvarande läge saknas anledning att föranstalta om en statlig utredning
av detta slag. Utskottet anser sig kunna utgå från att även därförutan
erforderligt sakmaterial kommer att stå till buds som underlag för den
fortsatta debatt om utvidgad företagsdemokrati som torde vara att emotse.

I enlighet med bankoutskottets hemställan avslog riksdagen de båda
motionspar, som här avses. Till utskottsutlåtandet fogades ett särskilt
yttrande.

Utskottet

I förevarande motioner begäres förslag till lagstiftning enligt vilken
företagen skall vara skyldiga att föra förhandlingar med arbetsmarknadsmyndigheterna,
kommunerna och löntagarorganisationerna innan beslut
fattas om nedläggningar och förflyttningar av företag. Vidare vill motionärerna
få till stånd en översyn av aktiebolagslagen i syfte att ersätta de
nuvarande bolagsstämmorna med företagsstämmor där löntagarna och
samhället är representerade. Som skäl för motionsyrkandena framhålles
bl. a. — mot bakgrunden av de aktuella sysselsättningsproblemen —
att samhället och löntagarna måste ha rätt att komma in och påverka företagens
dispositioner innan dessa fattar beslut i frågor som gäller anställnings-
och inkomsttryggheten.

Sedan motionerna väcktes har statsrådet Wickman efter bemyndigande
av Kungl. Maj :t i augusti i år tillkallat sakkunniga med uppdrag att

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

utreda formerna för förbättrad information och vidgat samarbete mellan
företag och samhälle. I utredningsdirektiven konstateras bl. a., att
samhället under de gångna åren vid flera tillfällen ställts inför uppgiften
att lösa akuta sysselsättningsproblem som uppstått vid driftsinskränkningar
och företagsnedläggningar. En av förutsättningarna för att arbetsmarknadsmyndigheternas
insatser i sådana fall skall bli effektiva är att
förändringar i god tid varslas. Det konstateras, att möjligheterna att använda
de arbetsmarknadspolitiska medlen ytterligare förbättrats genom
den tidigare i år träffade överenskommelsen om varsel vid personalinskränkningar.
Åtgärderna begränsas dock i åsyftade fall till reaktioner på
beslut som redan fattats. Det är därför angeläget — uttalas det i direktiven
— att redan innan besluten fattas erhålla erforderliga informationer.
Mot bakgrunden av bl. a. det här anförda uttalas i direktiven att en utredning
bör tillsättas för att överväga i vilka former större öppenhet och
vidgad samverkan kan skapas mellan samhälle och näringsliv. Utgångspunkten
bör vara att söka få till stånd en sådan samordning av de olika
medel som samhället förfogar över, att strukturomvandlingen av vårt näringsliv
kan genomföras med all hänsyn såväl till de anställdas trygghet
som till effektiviteten. I de följande avsnitten av utredningsdirektiven uttalas
att olika lösningar kan tänkas för att nå det mål, som utredningen
syftar till. En lösning, som det pekas på, är att det allmänna blir representerat
i företagets styrelse. Vidare anföres, att syftet med den föreslagna utredningen
är att ge samhällssynpunkter och löntagarintressen ett ökat inflytande
på den ekonomiska utvecklingen och att därigenom även tas ytterligare
ett steg på vägen mot en vidgad ekonomisk demokrati. Härmed sammanhänger
nära ett annat angeläget reformområde, nämligen en ökning av
de anställdas direkta inflytande på arbetsplatserna. Företagsdemokratifrågorna
i vårt land bör, uttalas det, med dess väl utvecklade och starka
fackliga löntagarrörelse i framtiden liksom hittills behandlas inom ramen
för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Statsrådet Wickman
framhåller emellertid också, att samhället och löntagarorganisationerna
har ett gemensamt intresse av att de många problem som sammanhänger
med ett förverkligande av företagsdemokratin blir belysta på ett mångsidigt
och konstruktivt sätt. Han aviserar tillsättandet av en utredning som
skall syfta till att genom medverkan av de statliga företagen i samarbete
med de fackliga organisationerna få fram erfarenhetsmaterial för att bedöma
de lämpligaste framgångsvägarna på detta område. Enligt vad som
upplysts kommer direktiven till den åsyftade utredningen att offentliggöras
i dagarna.

Med hänsyn till det utredningsarbete, som i enlighet med det sagda
bedrives och kommer att bedrivas på det av motionärerna aktualiserade
området, finner utskottet någon riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandena
inte vara påkallad.

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1968

Utskottet hemställer

att förevarande motioner, 1:81 och 11:67, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 november 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herrar
Hubinette (h), Dahlberg (s), Edström (fp), Wanhainen (s)*, Erik Filip
Petersson (fp) och fru Nilsson (ep);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström
(h), herr Bengtsson i Varberg (s), fröken Sandell (s), herrar Johansson
i Södertälje (s), Fredriksson (s), Jönsson i Ingemarsgården (fp) och
Jonsson (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB • Stockholm Öl 18398