Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
1
Nr 128
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet
m. m. samt Kungl. Maj ds proposition angående ytterligare
svenska bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) jämte motioner.
(1 :a avd.)
Propositionerna
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, littera C, samt bilaga
9, littera G) beräknat medel för internationellt utvecklingsbistånd, har
Kungl. Maj :t i propositionen nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartements-, finans- och handelsärenden för
den 15 mars 1968 bl. a. föreslagit riksdagen att godkänna framlagd långtidsplan
för det statliga utvecklingsbiståndet samt riktlinjer för planens
förverkligande och att godkänna riktlinjer för ett garantisystem för investeringar
i u-länder.
I långtidsplanen föreslås att det statliga utvecklingsbiståndet för de närmaste
åren skall planeras med sikte på att den totala anslagsvolymen för
biståndsändamål budgetåret 1974/75 skall motsvara 1 % av bruttonationalprodukten.
Detta beräknas förutsätta anslagshöjningar på ca 25 % från år
till år under sjuårsperioden.
För de närmaste åren, budgetåren 1968/69—1970/71, framläggs en i
väsentliga avseenden preciserad plan för anslagens fördelning på ändamål
och verksamhetsformer. Som utgångspunkt för den fortsatta detaljplaneringen
föreslås gälla, att anslagen under nämnda treårsperiod sammanlagt
uppgår till lägst 1,8 miljard kr.
Inom den angivna treårsramen beräknas drygt 700 milj. kr. för allmänna
bidrag till internationella program. Pmdan nu utfästs enligt förslaget 265
milj. kr. i bidrag för kalenderåren 1968—1970 till Internationella utvecklingsfonden
IDA, och 276 milj. kr. utfästs för samma tid till FN:s utvecklingsprogram
UNDP. Bidragen föreslås stiga från år till år under perioden.
Till internationella livsmedelsprogram beräknas 114 milj. kr. Höjda bidrag
beräknas även till FN :s barnfond UNICEF och FN:s flyktingkommissariat.
För direkta svenska biståndsinsatser administrerade av SIDA och för
vissa ändamålsbestämda bidrag till internationella program beräknas för
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128
2
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
budgetåren 1968/69—1970/71 anslag på sammanlagt drygt 1 miljard kr.
Därav förutsätts ca 40 % utgå i form av krediter.
I långtidsplanen framläggs vidare förslag till riktlinjer för den fortsatta
biståndsverksamheten. Dessa ansluter i stor utsträckning till de riktlinjer,
som dragits upp genom statsmakternas beslut år 1962 och i vissa avseenden
därefter. Den starka betoningen av de internationella biståndsprogrammen
bibehålls. Fortsatt koncentration av den direkta biståndsverksamheten förordas
med avseende på länder och ämnesområden. Särskilt understryks
betydelsen av bistånd i syfte att främja livsmedelsförsörjning och familjeplanering
i u-länderna.
Anslagen till biståndsändamål föreslås för budgetåret 1968/69 bli höjda
med 100 milj. kr. till totalt 504 milj. kr., dvs. med 25 %. En jämförelsevis
starkt ökad medelsanvisning föreslås för informationsverksamheten.
I propositionen nr 102 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 april 1968 föreslagit riksdagen
att godkänna att Sverige biträder en internationell uppgörelse om eu
allmän ökning av internationella utvecklingsfondens (IDA) kapital och bemyndiga
Kungl. Maj :t att avge en officiell förklaring avseende den svenska
betalningsförpliktelsen i enlighet med överenskommelsen. Denna proposition
ansluter direkt till prop. 1968: 101.
Motionerna
I anslutning till statsverkspropositionens preliminära beräkning av medel
för internationellt utvecklingsbistånd samt propositionerna nr 101 och
nr 102 har väckts följande motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 1 av fröken Stenberg m. fl. och II: 5 av
herr Nordstrandh,
dels de likalydande motionerna I: 36 av herrar Lundberg och Svenungsson
samt II: 53 av herr Werner m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 55 av herr Werner och II: 52 av herr
Hector m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 98 av herr Ngman in. fl. och II: 144 av
herr Rimmerfors,
dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208
av herr Bohman m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 158 av herrar Lundberg och Blomquist
samt II: 209 av herrar Werner och Rubin,
dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson
samt II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv,
dels de likalydande motionerna I: 453 av herrar Yngve Nilsson och Blomquist
samt II: 660 av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin,
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
3
dels de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och 11: 563 av herr
Hermansson m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 791 av herr Sörenson och II: 1025 av
herr Rimmerfors,
dels de likalydande motionerna 1: 849 av herr Nyman och II: 1098 av herr
Helander,
dels de likalydande motionerna I: 851 av herr Eric Gustaf Peterson m. fl.
och II: 1101 av herr Neländer m. fl.,
dels de likalydande motionerna 1: 863 av herr Ahlmark och II: 1125 av
herr Ullsten,
dels de likalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och 11: 1124 av
fru Sundberg och herr Wennerfors,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén,
dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118
av herr Bohman m. fl.,
dels de likalydande motionerna I: 868 av fröken Stenberg och II: 1121 av
herr Nordstrandh,
dels de likalydande motionerna I: 869 av fröken Stenberg och II: 1122 av
herr Nordstrandh,
dels de likalydande motionerna 1:870 av herr Werner och 11:1120 av
herr Hermansson m. fl.,
dels motionen 1: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg,
dels motionen II: 142 av herrar Berglund och Hamrin i Jönköping,
dels motionen II: 143 av herr Nilsson i Agnäs,
dels motionen II: 387 av herr Rimmerfors,
dels motionen II: 663 av herr Rubin m. fl.,
dels motionen II: 1123 av fru Sjövall m. fl.,
dels motionen II: 1126 av herr Werner m. fl.
De i dessa motioner framförda yrkandena redovisas i det följande.
Långtidsplan för det statliga utvecklingsbiståndet m. m.
(prop. nr 101, s. 82—107)
I propositionen nr 101 har Kungl. Maj :t (s. 107) föreslagit riksdagen att
godkänna den av ministern för utrikes ärendena förordade långtidsplanen
för det statliga utvecklingsbiståndet och de samtidigt angivna riktlinjerna
för planens förverkligande.
4
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
1. Biståndsprogrammets motiv och mål (prop. nr 101, s. 82—83)
Propositionen. I propositionen erinras om de motiv och mål för utvecklingssamarbetet
och biståndsverksamheten som fastslagits genom 1962 års
beslut om riktlinjerna för det svenska utvecklingsbiståndet och genom
statsmakternas senare uttalanden om utvecklingssamarbetets inriktning och
utformning. Kravet på en internationell politik, som präglas av solidaritet
med de fattiga folken, grundas på uppfattningen att de bättre lottade har eu
moralisk plikt att bistå de sämre ställda. Orättvisor i fördelningen av världens
tillgångar ger upphov till spänningar och konflikter inom och mellan
länderna. Ett viktigt syfte för svensk utrikespolitik är att bidra till utjämning
och större förståelse mellan folken och att därigenom främja internationell
solidaritet och en fredlig utveckling i världen. Vårt aktiva stöd åt
Förenta Nationerna är ett led i denna politik. Det svenska utvecklingsbiståndet,
som är en del av utrikespolitiken, står i samklang med dessa strävanden.
Målet för utvecklingssamarbetet och biståndsgivningen är en höjning
av de fattiga folkens levnadsnivå. Därav följer att åtgärder från svensk sida
liksom hittills skall sättas in ägnade att motverka svälten och massfattigdomen,
begränsa befolkningstillväxten, förbättra utbildningen och påskynda
den ekonomiska utvecklingen. Samarbetet syftar till att genom impulser
och bistånd utifrån stimulera de fattiga ländernas egna utvecklingsansträngningar.
De skall bidra till social och ekonomisk utjämning och medverka
till en samhällsutveckling i demokratisk riktning. De uttalanden av denna
och liknande innebörd som tidigare gjorts bör enligt utrikesministern äga
fortsatt giltighet.
Motionerna. I de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och
II: 563 av herr Hermansson m. fl. har hemställts, såvitt nu är i fråga, att
riksdagen i skrivelse till regeringen anhåller om utredning angående inriktningen
av den svenska u-landspolitiken, innefattande såväl handelspolitiken
som stödet till nationella och sociala befrielserörelser och den allmänna biståndspolitikens
utformning, varvid hänsyn tages till de i motionerna anförda
synpunkterna.
Kravet på en omprövning av principerna för den fortsatta svenska
u-landspolitiken har därefter upprepats i de likalydande motionerna I: 870
av herr Werner och II: 1120 av herr Hermansson m. fl., dock utan nytt formellt
yrkande i detta sammanhang.
Utskottet. Till de uttalanden rörande det svenska biståndsprogrammets
motiv och mål som gjorts i långtidsplanens inledande avsnitt ansluter sig
utskottet. Allmänt sett innebär de en bekräftelse av 1962 års beslut om riktlinjerna
för det svenska utvecklingsbiståndet.
Den svenska biståndspolitiken har av statsmakterna kontinuerligt utfor -
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
5
mats och reviderats under största möjliga hänsynstagande till mottagarländernas,
FN-organens och de internationella biståndsprogrammens samlade
erfarenheter och önskemål. Fortlöpande sker på många olika sätt en
offentlig redovisning, genomlysning och diskussion av den svenska och
internationella biståndspolitiken, något som från tid till annan föranlett vissa
nyorienteringar och accentförskjutningar men inte gett anledning att
ifrågasätta huvuddragen av det statliga biståndsprogrammets utformning.
Utskottet får i det följande tillfälle återkomma till enskildheter i det nuvarande
och förutsedda programmet.
De skäl som förebragts i motionerna 1: 523 och II: 563 (liksom även i motionerna
I: 870 och II: 1120) för en genomgripande omvandling av utvecklingssamarbetet
i den av motionärerna angivna riktningen framstår inte
som övertygande. Senast förra året framhöll utskottet med anledning av
likartade motionsyrkanden att tillräckliga skäl inte förelåg för en utredning
om bl. a. nya riktlinjer för biståndsverksamhetens bedrivande. Därtill
kommer att åtskilliga av de aktuella motionernas krav, exempelvis på
det handelspolitiska området, fortlöpande uppmärksammas och redan drivs
av statsmakterna i fullt samförstånd mellan regering och riksdag (till dessa
frågor återkommer utskottet under punkten 3 nedan). Vad gäller stöd till
nationella befrielserörelser genom direkt bistånd, synes motionärerna bortse
från de folkrättsliga problem som inställer sig i sammanhanget. Humanitärt
bistånd och stöd till civil utbildning utgår emellertid redan i de former
som är möjliga till flyktingar undan rasligt, politiskt och socialt förtryck
och till offer för krigshandlingar i olika delar av världen (utskottet återkommer
härtill under punkten 9 nedan). På de anförda grunderna vill utskottet
avstyrka motionerna I: 523 och II: 563 såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 523 och II: 563 i
vad de avser utredning angående inriktningen av den
svenska u-landspolitiken,
2. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts
beträffande biståndsprogrammets motiv och mål.
2. Biståndsvägar och samordning (prop. nr 101, s. 83—86)
Propositionen. Sverige har särskilt starkt hävdat de mellanstatliga organisationernas
betydelse för utvecklingsplaneringen och som kanaler för bistånd.
Vårt lands finansiella insatser i de internationella biståndsprogrammen
är betydande, något som ligger i linje med Sveriges traditionellt starka
uppslutning kring Förenta Nationerna och vår vilja att stärka FN som ett
instrument till värn för freden och bistånd åt u-länderna. Ett växande finansiellt
och personellt stöd till de internationella programmen bör vara ett
väsentligt drag också i den fortsatta svenska biståndspolitiken och medför
6
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
ett särskilt ansvar för Sverige att påverka arbetet inom de mellanstatliga
biståndsorganisationerna och stärka deras betydelse. Av största vikt är vidare
att den svenska verksamheten för direkt eller bilateral biståndsgivning
inordnas i och samordnas med det internationella utvecklingssamarbetet. I
detta syfte har Sverige länge verkat för att stärka den roll som FN:s och
Världsbankens platsrepresentanter spelar som samordnare av internationellt
bistånd till deras resp. värdländer och -områden. Dessa representanter
utnyttjas i avsevärd utsträckning också vid planeringen av svenska direkta
biståndsinsatser. Sverige har en nära samverkan med de nordiska länderna
bl. a. inom ramen för gemensamma nordiska projekt. I arbetet inom OECD:s
kommitté för utvecklingsbistånd, DAC, tar Sverige aktiv del. I stigande grad
drar vårt land fördel av den samordning av biståndsgivningen till enskilda
mottagarländer som äger rum inom de konsultativa grupper och biståndskonsortier
som på senare år vuxit fram särskilt under Världsbankens egid.
I allt högre grad har Sverige vidare funnit det möjligt och önskvärt att kanalisera
penningstöd till projekt eller ändamål som utvalts av oss själva genom
mellanstatliga och icke-statliga internationella organisationer, exempelvis på
familjeplaneringens, kvinnoutbildningens och flyktinghjälpens områden.
Utvecklingsprojekt på t. ex. spannmålslagringens, vattenförsörjningens och
industrialiseringens områden har kunnat delfinansieras i samverkan med
Världsbanken/IDA. Eu samordning och fortskridande internationalisering
av den svenska biståndsgivningen sker på dessa olika vägar. Skiljelinjerna
mellan multilateralt och bilateralt bistånd är numera mindre skarpa, eftersom
en betydande del av det svenska biståndsprogrammet genomförs i intim
samverkan med internationella biståndsorganisationer.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna 1: 869 av fröken Stenberg och II: 1122 av
herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte uttala att Sverige bör representeras i Världsbankens konsortier för
Indien och Pakistan,
dels motionen I: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg vari
hemställts att riksdagen, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
uttalar sig för att Kungl. Maj:t vid utformandet av det bilaterala u-landsbiståndet
måtte beakta de förmåner som erbjuds genom samverkan med
de nordiska länderna.
Utskottet. Det är enligt utskottet angeläget att fullfölja ansträngningarna
att ytterligare samordna och integrera det svenska biståndsprogrammet
med den internationella biståndsgivningen och särskilt med de multilaterala
organisationernas biståndsprogram. Detta sker dels genom att också i fortsättningen
en betydande del av de svenska biståndsanslagen slussas genom
de internationella programmen och att Sverige i resp. styrande organ aktivt
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
7
medverkar i utformningen av dessa program, dels genom att Sverige noga
följer vad som sker i den internationella biståndsgivningen och låter sitt
bilaterala biståndsprogram utgöra ett komplement till — och när så är möjligt
en impulsgivare för — övriga biståndsprogram. Ett befästande av den
samordnande roll som FN:s biståndsprograms platsrepresentanter spelar i
u-länderna framstår i detta sammanhang som angeläget inte endast för
FN-programmet självt utan även för det direkta utvecklingssamarbetet. De
former för samfinansiering och s. k. multi-bi-bistånd som vuxit fram under
senare år har inneburit en intressant och löftesrik vidareutveckling av de
traditionella biståndsformerna.
Utskottet utgår ifrån att alla de möjligheter som finns till ytterligare biståndssamordning
också i fortsättningen tas till vara, i den mån samordningens
syften är till verkligt gagn för u-ländernas utveckling.
I motionen I: 867 har bl. a. påyrkats att Kungl. Maj:t vid utformandet
av det bilaterala u-landsbiståndet måtte beakta de förmåner som erbjuds
genom samverkan mellan de nordiska länderna. Motionärerna erinrar därvid
om den samverkan som redan förekommer mellan de nordiska länderna
bl. a. inom ramen för gemensamma projekt i Tanzania och Kenya och om
det värdefulla arbete som uträttas av den nordiska ministerkommittén för
samordning av hjälpen till utvecklingsländerna. Utskottet har erfarit att de
nordiska statsministrarna vid sitt möte i Köpenhamn den 22—23 april i år
beslutat uppdra åt de nordiska samarbetsministrarna att tillsätta en särskild
tjänstemannakommitté med uppgift att till nästa årsskifte företa utredningar
och utforma konkreta förslag om utvidgat nordiskt samarbete på
ett antal områden, däribland även ökad samordning av de nordiska ländernas
biståndspolitik gentemot u-länderna, inklusive samarbete rörande de
nordiska ländernas långivning och andra finansiella bidrag till u-länderna.
Då motionens syfte alltså redan blivit tillgodosett, finner utskottet något
särskilt uttalande från riksdagens sida inte vara påkallat med anledning
av motionen I: 867, som därför avstyrks såvitt nu är i fråga.
Vad angår de likalydande motionerna I: 869 och II: 1122 med yrkande
om svensk representation i Världsbankens konsortier för Indien och Pakistan,
har utskottet erfarit att Sverige numera är företrätt i båda dessa
konsortier för biståndssamordning i egenskap av observatör med möjlighet
att delta i överläggningarna och ta del av det material som ställs samman
inom dessa konsortier. Vederbörande biståndsmyndigheter bedömer denna
form för deltagande som tillräcklig och av fördel för den svenska biståndsverksamheten
i de berörda länderna. Mot denna bakgrund synes någon åtgärd
i den av motionärerna angivna riktningen inte vara erforderlig, varför
motionerna i fråga avstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 869 och II: 1122 om
svensk representation i vissa världsbankskonsortier,
8
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
2. att riksdagen avslår motionen I: 867 i vad den avser
samverkan mellan de nordiska länderna,
3. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts
beträffande biståndsvägar och samordning.
3. Biståndets medel och metoder (prop. nr 101, s. 86—91)
Propositionen. Biståndsgivningen kräver omsorgsfull planering, som bör
grundas på en analys av u-ländernas behov och utvecklingsplaner. Det är
angeläget att biståndsåtgärder utformas i nära samverkan med mottagarlandet,
så att verksamhetens karaktär av ömsesidigt samarbete snarare än
ensidig hjälp understryks. Man bör från början syfta till verksamhet, som
är väl integrerad i mottagarlandet. Så långt som är möjligt bör man kombinera
de olika biståndsmedien — vare sig det är fråga om kunskapsöverföring
eller kapitalöverföring — så att de kompletterar varandra och samverkar
inom ramen för ett system av åtgärder. Genom att olika slag av bistånd
och olika finansieringsformer vävs samman till stöd för varandra får
insatserna större genomslagskraft.
Den svenska personalrekryteringen för de internationella programmens
och Sveriges egen biståndsverksamhet har nästan fördubblats under de
senaste två åren. Inte minst fredskårens tillkomst har medfört en glädjande
ökning av Sveriges direkta personalinsatser i u-länderna. Det är dock angeläget
att ytterligare förstärka utbildnings- och rekryteringsverksamheten.
Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits betonas det att mottagarländerna
bör ha ett administrativt huvudansvar för verksamhet, i vilken
Sverige engagerar sig, och även ekonomiskt medverka i så stor utsträckning
som möjligt. Biståndsgivningen bör i främsta rummet avse stöd — genom
personal, leveranser av utrustning och bidrag — till verksamhet, som
från början är mottagarlandets egen.
De gåvor som förekommit i form av olika slags varuleveranser från Sverige
har bedömts vara av stort värde. Denna verksamhet bör fortsättas i
oförminskad omfattning. Liksom hittills bör varubiståndets innehåll bestämmas
av mottagarländernas behov och den utvecklingseffekt som varorna
kan väntas få.
Medverkan i de internationella programmen sker förutom genom finansiella
bidrag också genom rekrytering av personal och stipendiatmottagning
och genom aktiva insatser i de styrande organen och centrala förvaltningsorganen.
Åtskilliga frågor har i mellanstatliga organ drivits från svensk sida
med större eller mindre framgång. Till dessa hör familjeplaneringsfrågan,
krav och initiativ i syfte att främja biståndets obundenhet till leveranser
från givarlandet och arbetet på ett system för s. k. supplementär finansiering
liksom krav på åtgärder för handelns liberalisering och för främjandet av
u-länders export. Dit hör också initiativ i syfte att stärka Världsbanken/
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
9
IDA:s fonder och att åstadkomma flerårsutfästelser till FN:s biståndsprogram.
Även för framtiden bör det vara en angelägen uppgift att från svensk
sida medverka vid utformningen och genomförandet av den mellanstatliga
biståndsverksamheten.
För att ett snabbt växande biståndsprogram skall kunna förverkligas och
insatsernas värde motsvara kostnaderna och förväntningarna, måste tillräckliga
resurser avdelas för planering och förvaltning. Sakkunskap från
statlig och privat verksamhet behöver engageras för att ge biståndsprogrammet
innehåll. Nära samarbete mellan biståndsförvaltningen och andra statliga
myndigheter kommer att erfordras. Inom det svenska utbildningsväsendet
kommer u-ländernas behov av personal att behöva beaktas i ökande
utsträckning. Svenska forskningsinsatser på områden av betydelse för
u-ländernas utveckling kommer även i framtiden att visa sig angelägna.
Samverkan bör ske mellan olika statliga och privata u-landsinsatser, och
den privata biståndsverksamhetens erfarenhet och kanaler bör utnyttjas
vid genomförande även av det statliga biståndsprogrammet.
Ett särskilt delavsnitt (s. 88—91) rör det handelspolitiska och kommersiella
biståndet. De svenska ansträngningarna bör även framgent inriktas
på att i organisationer som GATT och UNCTAD liksom i andra internationella
sammanhang genom samfällda åtgärder söka undanröja hindren för
en ökad handel med u-landsprodukter och härigenom befrämja u-ländernas
ekonomiska utveckling. En angelägen uppgift är att fortsätta arbetet på att
avveckla tullbarriärer, kvantitativa restriktioner och andra hinder för en fri
handel. Sverige bör även i fortsättningen aktivt verka för lösningar på de
problem som förhållandena på råvaruområdet, särskilt de starka prisfluktuationerna,
innebär för u-ländernas utveckling. Vårt land bör också vara
positivt till förslag rörande finansiering i lämplig form av buffertlagerarrangemang
som kan komma att ingå i ett internationellt råvaruavtal. Sverige
söker också medverka till en ökad rationalisering och större mångsidighet
i u-ländernas produktion och till att förbättra marknadsföringen för u-ländernas
produkter. Av central betydelse härför är åtgärder som syftar till
att underlätta u-ländernas försäljningsansträngningar och till att undanröja
brister i fråga om kvalitet, utformning, standardkrav m. in. Sverige arbetar
för ökade insatser på detta område i olika internationella organisationer, och
svenska initiativ i syfte att få till stånd bättre samordning av dessa organisationers
arbete bör fullföljas. Medel har anvisats till en direkt svensk biståndsverksamhet
på exportfrämjandets område i samverkan med det av
UNCTAD och GATT gemensamt drivna internationella handelsinformationsorganet
ITC i Geneve. Även om åtgärder som syftar till att underlätta uländcrnas
export och utveckla deras ekonomi i allt väsentligt måste vidtas
inom ramen för internationella överenskommelser för att nå största möjliga
handelspolitiska effekt, bör dock inte begränsade nationella åtaganden
underskattas.
10
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
Beträffande en gemensam framställning från Exportföreningen och Industriförbundet
om inrättande av en fond för finansiering av svenska konsultföretags
förundersökningar av industriella investeringsprojekt i u-länderna
erinras om de gensagor mot förslagets utformning som kommit fram vid
remissbehandling (prop. s. 40—41) av framställningen. Bl. a. har hänvisats
till att behovet av stöd för svensk företagsamhet bör prövas utan samband
med biståndet till u-länderna. Enligt SIDA har viss försöksverksamhet på
detta område redan inletts inom ramen för tillgängliga anslag, varför behovet
av stöd till förinvesteringsstudier av det slag som berörts i framställningen
delvis redan tillgodoses. Så avses ske även i fortsättningen och man
synes därmed i lämplig utsträckning kunna tillgodose framställningens syfte
i den mån det är att hänföra till biståndsområdet.
Motionerna. I de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och
Bengtson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt
nu är i fråga, dels att riksdagen måtte i anslutning till vad i motionerna
anföres uttala angelägenheten av att Sverige fortsätter strävandena på det
handelspolitiska området, bl. a. i vad avser supplementär finansiering och
råvaruavtal, dels att riksdagen i anslutning till vad i motionerna sägs om
önskvärdheten av vidgad samverkan mellan stat och näringsliv måtte uttala
att s. k. paketbistånd bör användas i ökad utsträckning. (Under punkten
14 nedan rörande Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd behandlas en ytterligare
hemställan i samma motioner, att riksdagen måtte under hänvisning
till vad i motionerna anföres om inrättande av en förinvesteringsfond
bevilja ett anslag till denna med 5 milj. kr.).
Utskottet. Enligt utskottets mening är motionärernas yrkanden beträffande
angelägenheten att Sverige fullföljer sina strävanden på det handelspolitiska
området, bl. a. i vad avser supplementär finansiering och råvaruavtal,
väl tillgodosedda i utrikesministerns ovan refererade uttalanden i
långtidsplanen liksom genom andra uttalanden och åtgärder från regeringens
sida i samband med den andra handels- och utvecklingskonferensen
(UNCTAD II) i New Delhi. Förhållandet att endast begränsade resultat i
dessa och andra hänseenden nåddes under själva konferensen — något som
måste starkt beklagas -— utesluter på intet sätt att de många initiativen för
att öka u-ländernas exportmöjligheter och att övervinna problemen med de
svårartade prisfluktuationerna på råvaruområdet fullföljs bl. a. inom ramen
för de permanenta förhandlingsmaskinerier som finns inom främst UNCTAD
och GATT. Utskottet har i detta sammanhang erfarit att man på svenskt
initiativ vid UNCTAD II fastställde en tidsram för det fortsatta arbetet inom
expertgruppen för supplementär finansiering, vilket innebär att gruppen
skall ha slutfört sitt arbete före september 1969 och då inte endast presentera
en utredning av utestående problem utan även framlägga konkret förslag
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 11
för ett sadant systems tillämpning. Sverige är medlem av ifrågavarande
expertgrupp.
Även direkta svenska åtgärder, exempelvis på marknadsföringsområdet,
återfinns inom det register över vilket den svenska handels- och biståndspolitiken
gentemot u-länderna spänner. Såsom utrikesministern framhållit,
bör inte begränsade nationella åtaganden underskattas, även om åtgärder
som syftar till att underlätta n-ländernas export och utveckla deras ekonomi
väsentligen maste vidtas inom ramen för internationella överenskommelser
för att nå största handelspolitiska effekt.
Utskottet delar såväl den av utrikesministern som av motionärerna framförda
meningen om fortsatta strävanden på det handelspolitiska området
och finner därmed yrkandet i denna fråga tillgodosett, varför motionerna
I: 865 och II: 1119 avstyrks såvitt nu är i fråga.
Vad beträffar samma motioners yrkande av innebörden att s. k. paketbistånd
bör komma till användning i ökad utsträckning, vill utskottet erinra
om att utrikesministern i olika avsnitt av långtidsplanen gjort sig till tolk
för en ökad integration mellan olika biståndsformer liksom också för en
samverkan mellan olika statliga och privata u-landsinsatser. Biståndsprojekt
samordnade med svenska företag och investeringar i u-länder har i viss utsträckning
redan kommit till utförande, bl. a. på yrkesutbildningens och
kreditgivningens områden. En huvudförutsättning för sådant samarbete är
att insatsen svarar mot ett prioriterat önskemål från mottagarlandets sida
och harmonierar med dess utvecklingsplan. Samverkan i den nära sammanknutna
form som begreppet »paketprojekt» synes innebära är något som
noga måste prövas från fall till fall. Utskottet vill i och för sig välkomna
att konkreta förslag till nya och vidgade former för samverkan mellan stat
och näringsliv i detta sammanhang kommer fram och att de prövas och
bearbetas i en positiv anda — allt under förutsättning att det biståndspolitiska
syftet hålls i förgrunden — men anser inte att skäl förebragts för att
förorda ett bestämt uttalande från riksdagen till förmån för ökat s. k. paketbistånd.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser fortsatta strävanden på det handelspolitiska
området,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser s. k. paketbistånd,
3. att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts
beträffande biståndets medel och metoder.
12
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
4. Biståndets ämnes- och länderinriktning (prop. nr 101, s. 91—95)
Propositionen. I den internationella diskussionen om u-ländernas problem
framhålls med växande styrka att livsmedelsbristen och folkökningen tillhör
de allvarligaste hindren för utvecklingen. Utvecklingen av handel och därmed
u-ländernas export är en förutsättning för en självalstrande ekonomisk
utveckling. Nödvändigheten av en utbyggd infrastruktur och industrialisering
betonas i detta sammanhang, men jordbruksnäringarnas avgörande
betydelse för u-ländernas egen försörjning och även för deras exportansträngningar
betonas inte minst i deras egen planering. Genom hela diskussionen
går kravet på utbildning och kunskapsöverföring på alla nivåer.
Bistånd till livsmedelsförsörjning i vid bemärkelse — innefattande lantbruksutbildning,
gåvor av gödnings- och andra produktionsmedel för en rationell
jordbruksdrift och annan livsmedelsframställning — har fått ökad
vikt i FN-programmens och världsbanksgruppens biståndsgivning. De svenska
insatserna härvidlag har framför allt syftat till att stödja mottagarländernas
ansträngningar att utveckla de egna produktionsresurserna. Denna
prioritering bör gälla även i framtiden. Vid akuta bristsituationer har Sverige
också bidragit med livsmedelsleveranser. Genom att Sverige biträtt 1967
års konvention om livsmedelshjälp kommer de svenska livsmedelsleveranserna
till u-länderna att öka.
Också i OECD:s utredningsarbete kring u-landsproblemen har under det
senaste året särskild vikt lagts vid jordbrukets utveckling liksom vid befolkningsfrågan.
Sveriges företrädare i internationella organ har aktivt medverkat
i betoningen av de områden för gemensamma åtgärder som nämnts.
Så bör också ske i fortsättningen.
Statsmakterna har i olika sammanhang och senast år 1967 uttalat sig för
att hög prioritet ges i det svenska utvecklingsbiståndet åt åtgärder på livsmedelsförsörjningens
och familjeplaneringens område. I SIDA:s planering
och senaste anslagsframställning framhävs denna prioritering ytterligare.
Denna inriktning bör bibehållas.
Ämnesvalet för insatserna bestäms i första hand av mottagarländernas
behov och efterfrågan och biståndsgivarnas möjligheter att möta dem. Vissa
områden, som är eftersatta i andras bistånd men som i vårt land bedöms
som strategiska, har särskilt stötts och bör även framgent stödjas. Det gäller
bl. a. just familjeplaneringen, och det gäller exempelvis utbildning och
annan verksamhet som syftar till kvinnans frigörelse. Det synes vidare naturligt
att man från svensk sida söker befordra jordreformer eller kooperativa
former för producent- och konsumentsamarbete, främja en sund arbetsmarknadspolitik
eller en human flyktingpolitik eller uppkomsten av folkliga
organisationer, som kan bidra till en snabbare utveckling i demokratisk
anda.
Helt nya verksamhetsområden kan bli aktuella när det svenska bistånds -
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
13
programmet successivt far större resurser. T. v. torde dock planeringen böra
inriktas på i huvudsak de verksamhetsgrenar och -områden som f. n. främst
Präglar programmet och där erfarenheter vunnits så att effektiviteten inte
sätts i fara genom splittring av krafterna. Ökade resurser bör dock möjliggöra
att insatserna ges större dimensioner och därmed blir av mer avgörande
betydelse i de länder där de sätts in.
I ökad grad bör svenska krediter eller bidrag — då detta visar sig lämpligt
ur utvecklingssynpunkt — lämnas utan bindning till enskilda projekt och
i stället inriktas på hela program inom ett lands utvecklingsplan. Andra
större nya insatser kan komma att gälla utvecklingsprogram på en rad ämnesområden
i en avgränsad geografisk region såsom f. n. prövas i ett jordbruksutvecklingsprojekt
i Etiopien.
Då det gäller större insatser av den karaktär som nu nämnts, är det nödvändigare
än annars att söka samarbete för planering och eventuellt för
genomförande med de internationella biståndsorganen och andra biståndsgivare
samt med frivilliga organisationer och företag som kan visa sig intresserade.
SIDA har i sina senaste petita inte föreslagit någon ändring i fråga om det
direkta svenska biståndets länderinriktning. Hittills vunnen erfarenhet ger
vid handen, att en koncentration av biståndet till ett fåtal huvudmottaaar
o
länder
utgör förutsättning för grundlig planering av biståndsinsatserna. Till
den grupp av stater — de s. k. huvudmottagarländerna — till vilka olika slag
av svenska insatser koncentreras, räknas nu — med något olika betoning
inom olika delar av programmet — Tunisien, Tanzania, Kenya, Etiopien,
Sudan, Pakistan och Indien. Det svenska personella biståndet till Zambia_
genom fredskåren och på annat sätt — är på väg att få en sådan omfattning
att landet i detta hänseende är väl jämförbart med huvudmottagarländerna.
Då ökningen av biståndsresurserna efterhand blir betydande, kan en försiktig
vidgning av kretsen av huvudmottagarländer bli möjlig utan att biståndets
effektivitet eftersätts. I samband med svensk medverkan i Världsbankens
konsultativa grupp för Östafrika kan det bli aktuellt att överväga
bistånd även till Uganda inom ramen för vårt samarbete med Östafrika.
Samtidigt som det i propositionen förordas att statsmakterna håller fast
vid principen om koncentration av biståndet till de nämnda länderna, erinras
om att betydande svenska biståndsresurser tillförs även länder utanför
denna krets av stater. Det sker genom våra bidrag till de internationella
biståndsprogrammen, som kommer de flesta fattiga länder till godo. Exportkreditgarantigivning
på särskilt gynnsamma villkor omfattar flertalet uländer.
Biståndet på familjeplaneringens område begränsas inte till prioritetsländerna.
I viss mån görs avsteg från koncentrationsprincipen även i fråga
om bidrag till enskilda organisationer samt i fråga om stipendiat- och
kursverksamheten. Någon ändring härvidlag föreslås inte. Utanför kretsen
av huvudmottagarländer har vårt land varit berett till åtgärder vid natur
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
katastrofer, för flyktingar undan rasförtryck och i samband med krigshandlingar.
Det erinras i detta sammanhang om det biståndsprogram som inletts
för Lesotho, Botswana och Swaziland, om utbildningsbistånd som sedan
flera år bedrivs till förmån för flyktingar från Sydafrika, Sydvästafrika,
Rhodesia och de portugisiska territorierna i Afrika och om de medel som
anvisas för rättshjälp och annat humanitärt bistånd till offer för den sydafrikanska
rasåtskillnadspolitiken. Viss humanitär hjälp har lämnats genom
Röda korset till offren för kriget i Vietnam, och när kriget där upphör bör
vi vara beredda att effektivt bistå Vietnams folk i dess återuppbyggnadsarbete,
heter det.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 863 av herr Ahlmark och II: 1125 av
herr Ullsten vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
hemställa om att a) Zambia blir ett av de s. k. huvudmottagarländerna för
svensk u-landshjälp, b) att omedelbara kontakter tas med Zambias regering
angående en snabb utbyggnad av den svenska biståndsverksamheten i Zambia
samt c) att en plan härför framlägges för nästa års riksdag,
dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen måtte uttala att Zambia bör vara ett av de prioriterade
länderna.
Utskottet. I likhet med utrikesministern anser utskottet att den allt allvarligare
försörjningssituationen och den snabba folkökningen är bland de svåraste
hindren för en uppåtgående utvecklingsprocess i u-länderna. Befolkningsökningen
synes på många håll ha lett till en fortskridande sänkning av
den genomsnittliga levnads- och försörjningsstandarden trots att flera av de
länder det rör sig om samtidigt kunnat redovisa aktningsvärda ökningar av
nationalprodukten som helhet. Utskottet välkomnar därför den allt starkare
betoning som läggs vid åtgärder på livsmedelsförsörjningens och familjeplaneringens
områden inom det svenska biståndsprogrammet. Motsvarande
tendenser inom de internationella biståndsprogrammen noteras också med
tillfredsställelse, och utskottet förutsätter att Sveriges delegater i de styrande
organen för dessa program också framgent tar initiativ till och stöder
tillkomsten av effektiva och samordnade biståndsåtgärder, som är ägnade
att avvärja en katastrof på försörjningsområdet, åstadkomma en tryggad
försörjningsbalans och åtminstone på sikt frigöra u-länderna från ett alltmer
prekärt beroende av livsmedelshjälp utifrån. På livsmedelsförsörjningens
område har Sverige för egen del vissa förutsättningar att lämna bistånd
som syftar till att utveckla u-ländernas egen produktionsförmåga, genom
att bistå med tekniskt och ekonomiskt kunnande, forskning, konstgödsel,
redskap, uppförandet av siloanläggningar, vattenborrning osv. I viss ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 15
sträckning bör Sverige också i fortsättningen kunna lämna livsmedelsbistånd
in natura till områden som drabbas av akuta försörj ningskriser eller
genom kontantbidrag till samfällda internationella hjälpaktioner i samma
syfte.
Den förskjutning mot en koncentration av de direkta svenska biståndsinsatserna
till ämnesområden av mera strategisk betydelse för utvecklingsprocessen
i u-länderna — såsom just livsmedelsförsörjnings- och befolkningsområdena
— som varit märkbar under senare år har varit berättigad
och den bör prägla biståndsprogrammet även i fortsättningen. Härigenom
vinns också fördjupade allmänna och administrativa erfarenheter och därmed
ökade utsikter för effektiva resultat. Det är också uppenbart att effektiviteten
ökas när ett helt system av åtgärder kombineras och sätts in på
vitala områden. En sådan kombination kan gälla kunskapsöverföring, gåvor
och krediter, men den kan också gälla samverkande åtgärder mellan statliga
och enskilda insatser.
Liknande positiva erfarenheter har gjorts när det gäller den länderkoncentration
för det direkta svenska biståndet som medvetet börjat tillämpas
under senare år. Länderkoncentrationen är emellertid inget självändamål
utan en förutsättning för effektiva insatser och planering av långsiktiga åtgärder.
Den principiella ämnes- och länderkoncentrationen bör därför också
bibehållas i framtiden. Ett sådant fasthållande vid koncentrationsprincipen
är dock inte liktydigt med en obetingad fastlåsning vid nuvarande
ämnes- och länderkrets för det direkta biståndet.
Tillämpningen av dem båda kan — och bör -— fortlöpande omprövas ur
olika aspekter, och varken en ytterligare begränsning eller en viss vidgning
av verksamhetsområdet beträffande vare sig länder eller ämnen bör på förhand
uteslutas. Såsom indikerats i långtidsplanen kan en försiktig utvidgning
av kretsen av huvudmottagarländer bli möjlig, när ökningen av biståndsresurserna
efterhand blir så betydande som förutses i planen, utan att
biståndets effektivitet fördenskull eftersätts. Detta står i god överensstämmelse
med ett av uttalandena av 1967 års riksdag rörande utvecklingsbiståndets
länderinriktning (jfr SU 53/1967, s. 11). Av särskild betydelse är
att biståndet på familjeplaneringsområdet inte är begränsat till vissa länder,
i varje fall så länge något effektivt koordinerat och välrustat internationellt
biståndsprogram härvidlag inte förverkligats. Självklart är också
att vårt land liksom hittills efter förmåga bör lämna bistånd vid naturkatastrofer,
till flyktingar och till offer för rasförtryck och krigshandlingar
utan avseende på vilka länder det rör sig om.
Till de s. k. huvudmottagarländerna för svenskt direkt bistånd räknas nu
— med något olika betoning inom olika delar av biståndsprogrammet — Tunisien,
Tanzania, Kenya, Etiopien, Sudan, Pakistan och Indien. Av långtidsplanen
framgår att det svenska personella biståndet till Zambia — genom
fredskåren och på annat sätt — är på väg att få en sådan omfattning att
16
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
landet i detta hänseende är väl jämförbart med huvudmottagarländerna.
Det kan också bli aktuellt att överväga bistånd till Uganda inom ramen för
det svenska samarbetet med Östafrika.
De i motionerna I: 863 och II: 1125 resp. I: 865 och II: 1119 framförda
önskemålen att riksdagen bör uttala sig för att Zambia blir ett av huvudmottagar-
eller prioritetsländerna för svenskt bistånd får mot bakgrund av
det från långtidsplanen återgivna uttalandet i allt väsentligt anses vara tillgodosett.
Det är i viss mån en tolkningsfråga vad som i sammanhanget menas
med huvudmottagarland. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att det i propositionen saknas en entydig definition av begreppet huvudmottagarland
och att det i viss mån synes oklart efter vilka kriterier Sudan
kommit att betecknas som huvudmottagarland. Utskottet vill uttrycka önskemålet
om ett förtydligande av innebörden av begreppet i fråga. Zambias
biståndsbehov torde framför allt ligga på det personella området i form av
rådgivande och verkställande personal. De hittillsvarande svenska insatserna
i Zambia, som har eftersökta råvarutillgångar och till skillnad från flertalet
u-länder har en relativt gynnsam betalningsbalans, har därför koncentrerats
till sådant personellt bistånd, och en icke oväsentlig utvidgning
därav är planerad. Utskottet förutsätter att SIDA och andra biståndsinstanser
följer utvecklingen i Zambia, bl. a. med hänsyn till den övriga utvecklingen
i södra Afrika, och också i den utsträckning som den allmänna rekryteringssituationen
medger tillmötesgår de önskemål om ytterligare personellt
bistånd som kan komma därifrån.
Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat att diskussioner inletts med
hl. a. Världsbanken, vilka kan komma att utmynna i ett åtagande från
svensk sida att medverka i en samfinansiering syftande till att förbättra och
iståndsätta den huvudväg mellan Zambia och Tanzania, som blivit av vital
betydelse för Zambias försörjning i samband med Rhodesiablockaden. Sveriges
andel av finansieringen härav har preliminärt beräknats till ca 4 milj.
dollar.
Då motionärernas huvudsyfte mot denna bakgrund synes komma att tillgodoses,
avstyrks motionerna 1:863 och II: 1125 samt motionerna 1:865
och II: 1119, de båda senare såvitt nu är i fråga.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 863 och II: 1125 samt I: 865
och II: 1119, de två sistnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande biståndets
ämnes- och länderinriktning.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
17
5. Biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet (prop. nr 101, s. 95—96)
Propositionen. Utrikesministern erinrar om att det från statsmakternas
sida redan vid upprepade tillfällen uttalats att det svenska utvecklingsbiståndet
bör bringas att uppnå en sådan volym att anslagen till biståndsändamål
på statens budget motsvarar 1 % av bruttonationalprodukten
(BNP). Samtidigt har det betonats att detta mål inte är att betrakta som
någon slutgiltig gräns för de svenska biståndsinsatserna.
För att lägga en fastare grund än hittills för biståndsverksamhetens fortsatta
utbyggnad och därmed ge planeringsarbetet de nödvändiga hållpunkterna
föreslås i propositionen att riksdagen fattar ett principbeslut av innebörden
att vägen till 1 %-målet skall tillryggaläggas på sju år och att
målet sålunda skall vara uppnått budgetåret 1974/75.
Denna målsättning innebär att statsmedel genom budgetanslag m. m. för
internationellt utvecklingsarbete i form av bidrag till internationella organisationer,
gåvor och lån budgetåret 1974/75 skall uppgå till ett sammanlagt
belopp motsvarande 1 % av BNP till marknadspris enligt svensk definition.
Vid beräkning av detta belopp bör avdrag göras för sådana amorteringar,
räntebetalningar och andra återbetalningar som hänför sig till tidigare
svensk biståndsgivning.
För att det angivna 1 %-målet skall vara uppnått budgetåret 1974/75
framstår enligt propositionen en anslagsökning på i genomsnitt 25 % per
år som behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån blir beroende av BNP:s tillväxt
i löpande priser. Anslagsökningen för budgetåret 1968/69 förutsätts
belöpa sig till sammanlagt 100 milj. kr. och innebär en ökning med ca
25 % i förhållande till innevarande budgetårs anslag om sammanlagt ca
404 milj. kr.
Den angivna svenska definitionen av 1 %-målet är avsevärt mera ambitiös
än den definition av bisiåndsmålet som antogs vid den första handelsoch
utvecklingskonferensen (UNCTAD I) år 1964. I UNCTAD i:s 1 %-mål
inräknas sålunda i biståndsvolymen även privata kapitalöverföringar. Vidare
jämförs ofta biståndsflödef med nettonationalprodukten eller nationalinkomsten,
som genomsnittligt är 20—25 % lägre än BNP.
Med tillämpning av denna internationellt vedertagna jämförelsenorm
kan det samlade svenska resursflödet (offentligt plus privat) till u-länderna
nu beräknas till drygt 0,6 % av nationalinkomsten (varav det statliga
biståndet utgör nära 0,4 %). Om den i propositionen föreslagna ökningstakten
följs och förhållandena i övrigt utvecklar sig likformigt, skulle
1 %-målet enligt den vanligaste internationella definitionen därför uppnås
i början av 1970-talet, troligen budgetåret 1972/73. Vissa osäkerhetsfaktorer
vidlåder emellertid denna beräkning, främst ovissheten om det privata
kapitalflödet.
Det betonas vidare, att långtidsplanens förslag om tidpunkt för 1 %-mä
2
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 saml. Nr 128
18
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
lets uppnående inte innebär något ställningstagande till anslagshöjningarna
under vart och ett av de sex budgetår, som följer efter 1968/69. Hur mycket
anslagen kan höjas de enskilda budgetåren blir beroende på den ekonomiska
utvecklingen. En rationell och långsiktig biståndsplanering förutsätter emellertid
kontinuitet i anslagsökningen, framhålls det, och från dessa utgångspunkter
föreslås att höjningen varje budgetår i kronor räknat får förutsättas
bli minst lika stor som under det närmast föregående budgetåret. Därmed
skulle man få en minimiram för planeringen framåt, som årligen kommer
att kunna justeras med ledning av riksdagens beslut om anslag till utvecklingsbiståndet.
För att 1 %-målet skall uppnås, behövs en i absoluta tal successivt stigande
ökning av anslagen, och den verkliga anslagshöjningen kan flertalet
budgetår väntas överstiga den på angivet sätt beräknade planeringsramen,
framhåller utrikesministern.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att i motionen
intagen plan för uppnående av 1 %-målet för det svenska u-landsbiståndet
budgetåret 1974/75 antages som riktlinje för u-landsbiståndets fortsatta utveckling.
dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson
och II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv vari
hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid sin behandling av långtidsplan
för internationell hjälpverksamhet föreslår Kungl. Maj:t att tilllämpa
en anslagsmetodik varigenom anslagsökningarna inom planens ram
sättes i direkt procentuell relation till bruttonationalprodukten,
dels de likalydande motionerna I: 523 av herr Werner och II: 563 av herr
Hermansson m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte
uttala sig för att målsättningen 1 % av bruttonationalprodukten i u-landsbistånd
skall uppnås under loppet av de tre nästföljande budgetåren,
dels de likalydande motionerna I: 791 av herr Sörenson och II: 1025 av
herr Rimmcrfors vari hemställts att riksdagen som riktpunkt för det svenska
utvecklingsbiståndet på längre sikt måtte uttala sig för en två-procentig
del av den svenska bruttonationalprodukten att om möjligt uppnås under
1970-talet,
dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
och II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen måtte antaga den plan för utvecklingsbiståndets ökning
som framläggs i motionen och som bl. a. innebär att det statliga utvecklingsbiståndet
ökas så alt 1 %-målet uppnås senast budgetåret 1972/73, vilket
av motionärerna beräknats förutsätta årliga anslagsökningar med i genomsnitt
235 milj. kr. (för budgetåret 1968/69 förordas i motionerna en
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 19
anslagsökning med sammanlagt 200 milj. kr., dvs. 100 milj. kr. mer än
Kungl. Maj ds förslag).
L tskottet. På grundval av utskottets enhälliga tillstyrkan hemställde fjolårets
riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t att en plan för utvecklingsbiståndets
utbyggnad med sikte på ett totalt bistånd motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten
skulle föreläggas 1968 års riksdag. En sådan plan bär nu
framlagts, och den inrymmer förutom de rent volym- och tidsmässiga aspekterna
av frågan en rad allmänna riktlinjer för det sätt på vilket det statliga
utvecklingsbiståndet successivt skall utbyggas för att nå den förutsatta 1 %-nivån. Några av dessa allmänna riktlinjer har utskottet behandlat i det
föregående, och till vissa andra återkommer utskottet under senare avsnitt.
I utbyggnadsplanens nu förevarande avsnitt behandlar propositionen den
fråga som ofta står i centrum för den internationella biståndsdebatten,
nämligen förverkligandet av det s. k. 1 %-målet. Detta mål har i olika internationella
organ där frågan varit före definierats på sätt som i viss
mån varit skiljaktiga, och på motsvarande sätt har deras redovisning av
olika länders måluppfyllelse varierat.
Den under senare år mest gängse internationella definitionen av 1 %-målet har haft sin utgångspunkt i en rekommendation från den första
UNCTAD-konferensen år 1964, vars innebörd kommit att tolkas eller tillämpas
på olika sätt i de statistiska redovisningarna från FN resp. OECD:s biståndskommitté
DAC.
DAC har använt sig av begreppet nettonationalprodukt (»nationalinkomst»)
till faktorkostnad medan FN utgått från bruttonationalprodukt
till marknadspris. I båda dessa sammanhang har man emellertid använt
sig av begreppet »resursflöde» till u-länderna som även innefattar privata
kapitalrörelser, delvis av kortfristig karaktär. Sverige valde redan i samband
med behandlingen av prop. 1962: 100 att anta en egen och avsevärt
mera ambitiös definition av 1 %-målet i det att detta dels skulle ställas i
relation till bruttonationalprodukten (BNP) och dels avse enbart statligt
bistånd i form av gåvor, lån på minst fem års löptid och bidrag via internationella
organisationer. Det svenska 1 %-målet kan därför till skillnad
från UNCTAD-målet betecknas som ett renodlat biståndsmål, begränsat till
statliga och klart långfristiga transaktioner, och det ställer väsentligt större
krav på biståndsgivaren än 1964 års UNCTAD-mål.
I den nu aktuella långtidsplanen förordas på ett par punkter ytterligare
preciseringar av det svenska 1 %-målets innebörd. Sålunda förutsätts att
BNP-begreppet, som också kan tolkas på i viss mån olika sätt, för vår del
skall vara liktydigt med bruttonationalprodukten till marknadspris enligt
svensk definition. Som framgår av tabell 6 i prop. 101 är detta begrepp 7 å
8 % större till omfånget än det av FN tillämpade. Vidare förutsätts att det
svenska biståndet skall beräknas på fullständig nettobasis, dvs. med avdrag
20
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
icke blott för amorteringar utan även för räntebetalningar och andra former
av återbetalningar avseende tidigare svensk biståndsgivning. Vad beträffar
långivningen förutsätts denna också i fortsättningen normalt ske på
minst fem år och vanligen på väsentligt längre tid. Målsättningen innebär
sålunda i korthet att biståndsverksamheten skall utbyggas så att statsmedel
tillhandahållna genom budgetanslag m. in. för internationellt utvecklingsarbete
i form av bidrag till internationella organisationer, gåvor och lån för
ett givet budgetår skall uppgå till ett sammanlagt belopp som motsvarar
1 % netto av BNP till marknadspris enligt svensk definition.
Utskottet ansluter sig till dessa preciseringar av det svenska 1 %-målet
för biståndsverksamheten och vill samtidigt erinra om tidigare uttalanden
från statsmakternas sida att ett sådant mål i och för sig inte är att betrakta
som någon slutgiltig gräns för en svensk biståndsinsats.
I propositionen har föreslagits att riksdagen fattar ett principbeslut av
innebörden att vägen till det på svenskt sätt definierade 1 %-målet skall
tillryggaläggas på sju år och att målet sålunda skall vara uppnått budgetåret
1974/75. För att målet, efter en successiv stegring av anslagsvolymen,
skall nås vid nämnda tidpunkt framstår enligt utrikesministern en anslagsökning
på i genomsnitt 25 % per budgetår som behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån
blir beroende av bruttonationalproduktens tillväxt i löpande priser.
För budgetåret 1968/69 föreslås i propositionen anslagshöjningar med
sammanlagt 100 milj. kr„ dvs. med ca 25 % i förhållande till biståndsanslagens
nivå under innevarande budgetår. Utrikesministern framhåller vidare
att förslaget i övrigt inte innebär något ställningstagande till anslagshöjningen
under vart och ett av de sex budgetår som inom planens ram
följer efter nästa budgetår. Den exakta anslagshöjningen under de enskilda
budgetåren efter 1968/69 blir sålunda beroende på den ekonomiska utvecklingen.
En rationell och långsiktig biståndsplanering förutsätter emellertid
kontinuitet i anslagsökningen, framhåller utrikesministern, som från dessa
utgångspunkter förordar att höjningen varje enskilt budgetår framöver under
planperioden i kronor räknat förutsätts bli minst lika stor som höjningen
under det närmast föregående budgetåret. Därmed ges en kontinuerligt
växande minimiram för planeringen, som årligen kommer att kunna justeras
uppåt med ledning av riksdagens beslut om anslag.
Utskottet tillstyrker bifall till de anslagsökningar på sammanlagt 100
milj. kr. för budgetåret 1968/69, som propositionen innebär.
Vad beträffar ökningstakten under följande år kan givetvis olika bedömningar
göra sig gällande i fråga om möjligheterna att utan försvagning av
den statliga budgetpolitiken uppnå en snabbare ökningstakt än vad som
förutsätts i propositionen. Utskottet finner det emellertid befogat att mot
bakgrunden av de statsfinansiella förutsättningar, som nu kan förutses, ansluta
sig till propositionens förslag att fastställa budgetåret 1974/75 som
det år då 1 %-målet senast skall ha uppnåtts. Att nu fastställa ett tidigare
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
21
budgetår medför risken att statsmakterna till följd av oförutsedda konjunkturförändringar
eller andra omständigheter ser sig ur stånd att uppnå
målsättningen inom utsatt tid. Viktigare än frågan om vilket år 1 %-målet
skall uppnås är att Kungl. Maj:t nu tillmötesgått 1967 års riksdags begäran
om en plan för en väsentlig utbyggnad av det svenska utvecklingsbiståndet
så att detta successivt uppnår 1 %-målet. Såsom riksdagen i detta sammanhang
framhöll måste takten i planens förverkligande av naturliga skäl bli
beroende av eu rad faktorer av bl. a. praktisk och samhällsekonomisk natur,
som inte på förhand kan överblickas. Ijtskottet töiutsättei emellertid
att det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget om budgetåret 1974/75 som det
år då 1 % -målet senast skall ha uppnåtts är att betrakta som en minimimålsättning.
Därav följer att i den mån det allmänna budgetläget så tilllåter
en snabbare ökningstakt bör eftersträvas. De uttalanden som på sistone
gjorts från regeringens sida om ett massivt svenskt bistånd till åteiuppbyggnaden
av Vietnam kan snabbt aktualisera en väsentlig ökning av det
totala svenska u-landsbistandet, om strävandena till fred i Vietnam skulle
ge resultat. Andra idag oförutsedda omständigheter kan likaså motivera
ökade biståndsinsatser under de närmaste budgetåren.
i motionerna 1: 157 och II: 208 lramläggs en tidsplan för utvecklingsbiståndets
tillväxt, som förutsätter en ökningstakt för det offentliga biståndet
med ca 25 % och det statliga 1 %-målets uppnående år 1974 eller budgetåret
1974/75 men dessutom inbegriper en plan för tillväxten av det privata
kapitalflödet till u-länderna, som i sin tur förutsätter eu årlig ökningstakt
av 20 %. För detta krävs enligt motionärerna inte endast en ökning av det
statliga bidrag, som utgår av skattemedel utan också mer målmedvetna åtgärder
än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets insatser i
u-länderna. Utskottet kan inte tillstyrka att den i motionerna I: 157 och
11:208 intagna planen för uppnående av 1 %-målet antas som riktlinje
för biståndets fortsatta utveckling. Den redovisade tidsplanen innebär enligt
utskottets mening en alltför hård precisering och fastlåsning av förutsedda
ökningar per budgetår.
Vad motionärernas plan för det privata kapitalflödet beträffar, vill utskottet
erinra dels om de osäkerhetsfaktorer som erfarenhetsmässigt vidlåder
alla beräkningar framåt i tiden av de privata kapitalrörelserna och dels
om statsmakternas synnerligen begränsade möjligheter att aktivt påverka
dessa till att uppnå en viss nivå eller till att inrikta sig på en given krets av
u-länder. Ur statsmakternas synpunkt måste det dessutom vara avgörande
att de privata investeringar och krediter som går till u-länderna har en klart
utvecklingsfrämjande effekt för mottagarlandet. Det är langt ifrån givet att
alla privata kapitalrörelser uppfyller detta krav. Det är visserligen så att
den internationella statistiken i »resursflödet» till u-länderna inräknai snait
sagt alla kapitalrörelser, och även exportkrediter. Om man ser till den hittillsvarande
UNCTAD-definitionen av biståndsmålet i DAC:s tillämpning,
22
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
skulle Sverige emellertid på dessa grunder — med den genomsnittliga ökningstakt
som förutsätts för det statliga biståndet i långtidsplanen och om
förhållandena i övrigt utvecklar sig någorlunda likformigt — enligt propositionen
nå det internationellt vanligaste 1 %-målet i början av 1970-talet,
troligen budgetåret 1972/73. Med utgångspunkt från detta antagande kunde
bl. a. Sverige vid den senaste UNCTAD-konferensen, där man för övrigt i
princip enades om att i enlighet med FN-praxis använda sig av bruttonationalprodukten
(BNP) i stället för nettonationalprodukten eller nationalinkomsten
som beräkningsgrundval, ansluta sig till en rekommendation från
u-ländernas sida att 1 %-målet — inbegripande de privata resursöverföringarna
— bör vara uppnått av givarländerna omkring år 1972.
Strävanden pågår för övrigt i UNCTAD-, FN- och DAC-sammanhang att
få fram ett mera renodlat statligt biståndsmål vid sidan av det nuvarande
totala »resursflödemålet» om 1 %. Ett gemensamt förslag från u-ländernas
sida i den riktningen vann dock endast partiellt gehör under UNCTAD II,
då ett mindre antal industriländer förklarade sig beredda att inom ramen
för det nya 1 %-målet — dvs. beräknat på grundval av BNP — söka nå ett
minimum av 0,75 % i form av offentliga nettoöverföringar.
Sverige har även anslutit sig till förslag, som framkommit inom de nämnda
tre organen i samband med metodstudier angående mätningen av det
privata kapitalflödet, att i detta sammanhang dels skilja bort bl. a. transaktioner
av klart kortfristig natur liksom exportkrediter med höga räntesatser,
dels få fram klarare uppgifter om det privata kapitalåterflödet från
u-länderna som i en del fall torde uppgå till högst betydande belopp men ofta
undanskyms i det nuvarande redovisningsförfarandet.
Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrks motionerna I: 157 och II:
208 i vad de avser tidsplan för uppnående av 1 %-målet.
I motionerna I: 865 och II: 1119 har hemställts att riksdagen antar en
plan för det statliga utvecklingsbiståndets ökning, som bl. a. innebär eu
anslagsökning för nästa budgetår med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj.
kr. mer än vad Kungl. Maj:t föreslagit, och anslagsökningar under de därpå
följande budgetåren med i genomsnitt 235 milj. kr. per år, så att det
statliga 1 %-målet uppnås senast budgetåret 1972/73. Korrigeringar finge
dock ske för de enskilda budgetåren efter 1968/69 med utgångspunkt frän
BNP:s verkliga utveckling, prisförändringar och vid behov även med
hänsyn till konjunkturerna. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört
i anslutning till Kungl. Maj.ds förslag angående ökningstakten avstyrks motionerna
i denna del.
I motionerna I: 523 och II: 563 har riksdagen anmodats uttala sig för att
1 %-målet blir uppnått redan inom loppet av de tre nästföljande budgetåren.
Av det tidigare anförda följer att utskottet avstyrker dessa motioner, såvitt
nu är i fråga.
I motionerna I: 791 och II: 1025 bar hemställts att riksdagen som rikt -
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
23
punkt för det svenska utvecklingsbiståndet på längre sikt måtte uttala sig
för en målsättning av 2 % av BNP att om möjligt uppnås under 1970-talet.
Utskottet vill i detta sammanhang återknyta till vad som ovan sagts av
innebörden att det nuvarande 1 %-målet inte är att betrakta som någon
slutgiltig gräns för de svenska biståndsinsatsernas omfång. Utskottet hyser
förståelse för motionärernas krav såtillvida som det innebär en uppfordran
att planera den svenska biståndsverksamheten på ytterligare sikt
och inte betrakta lång tidsplanen och den biståndsnivå som förutses under
dess slutår som något man i och för sig har anledning att slå sig till ro
med. Statsmakterna torde tvärtom under de kommande åren få åtskilliga
anledningar och tillfällen att återkomma till de mål som bör utstakas i det
längre perspektivet. De torde i detta sammanhang också i hög grad få anledning
att ta hänsyn till den globala planeringen av biståndet. En vidareutveckling
av biståndsprogrammet utöver långtidsplanens ram bör hela tiden
has i åtanke. Utskottet vill också uttala sig för att det nya etappmålet
fastställs innan det nuvarande 1 %-målet uppnåtts.
Det synes emellertid för tidigt att redan nu anbefalla en konkretiserad
ytterligare målsättning för biståndsvolymen i nuvarande termer, och på
denna grund avstyrker utskottet motionerna I: 791 och II: 1025.
I motionerna I: 213 och II: 271 har rekommenderats en anslagsmetodik
varigenom anslagsökningarna efter nästa budgetår sätts i direkt procentuell
relation till BNP i stället för i relation till tidigare års anslag. Anslagsstegringen
skulle därigenom i kronor räknat bli mindre brant och tung att
bära mot periodens slut än vid en kumulativ stegring av anslagen med
25 % från år till år. En annan fördel som enligt motionärerna skulle vinnas
med den av dem förordade automatiken vore att den skulle bidra till
biståndsfrågornas avpolitisering och deras undandragande från mangling
mellan mera påträngande utgifter när en allmän budgetåtstramning inträffar.
Utskottet finner tanken på en jämnare upptrappning av anslagen under
planperioden tilltalande men i behov av närmare belysning ur olika aspekter,
särskilt som den ifrågasatta metoden avviker från en hävdvunnen
linje i budgetbehandlingssammanhang. Utskottet vill uttrycka önskemålet,
att den aktuella frågeställningen av Kungl. Maj :t tas upp till prövning i
samband med budgetbehandlingen under kommande år och att resultatet
av dessa överväganden kommer till uttryck om möjligt redan i nästa års
statsverksproposition, och föreslår att riksdagen ger Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet sålunda anfört.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 791 och II: 1025,
2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 213 och II:
271 i vad de avser anslagsmetodiken ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört,
3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
24
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
med avslag å motionerna I: 157 och II: 208, I: 523 och II:
563 samt I: 865 och II: 1119, samtliga motioner såvitt nu är
i fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande
biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet.
6. Anslag och planeringsram 1968/69—1970/71 (prop. nr 101, s. 96—102)
Propositionen. I detta avsnitt av långtidsplanen vidareutvecklas den förut
nämnda tanken på en minimiram för den fortsatta planeringen, som har
sin utgångspunkt i förutsättningen att anslagshöjningarna för varje budgetår
framöver förutses bli minst lika stora som under närmast föregående
budgetår. Från denna utgångspunkt förordas att ett i väsentliga avseenden
preciserat treårsprogram för anslag och planering avseende budgetåren
1968/69—1970/71 nu fastställs.
Det understryks att det för alla parter — både på mottagar- och givarsidan
— är viktigt att trygghet för de finansiella resurserna finns för perioder
av några års varaktighet och att riksdagen förut i olika sammanhang
godtagit denna princip.
Det erinras vidare om att Sverige redan tidigare i flera fall lämnat förhandsutfästelser
om bidrag till internationella utvecklingsprogram och att
det på motsvarande sätt gäller på det bilaterala, dvs. direkta svenska biståndets
område, att avtal med mottagarländer sluts för perioder av flera års
varaktighet.
I anslutning härtill och under angivna förutsättningar om anslagsökningar
föreslås i långtidsplanen dels en anslags- och utfästelseram för allmänna
bidrag till de internationella utvecklingsprogrammen, dels en anslags- och
planeringsram för det svenska direkta eller bilaterala biståndet. Utgångspunkten
för de olika ramarna är att de sammanlagda anslagshöjningarna
för vart och ett av budgetåren 1969/70 och 1970/71 blir minst lika stora som
den för nästa budgetår förutsatta höjningen, dvs. 100 milj. kr.
De förordade bidragsbeloppen inom den förstnämnda ramen framgår av
följande tablå (anslagsbeloppen för innevarande budgetår anges för jämförelse)
:
Budgetår, milj. kr. (avrundade belopp)
(1967/68) 1968/69 1969/70 1970/71 1968/71
Anslag Anslag Utfästelse Utfästelse Totalt
IDA .................... (52) 72 88 104 265
Int. livsmedelsprogram .... (16) 38 38 38 114
Asiat. utv. banken........ (3) 3 3 3 9
UNDP .................. (81) 81 91 104 276
UNICEF ................ (9) 9 15 15 39
FN:s flyktingverksamhet . . (2)_2_3_3_8_
Totalt (162) 205 238 267 710
På motsvarande sätt anges i följande uppställning de förordade anslagsoch
planeringsbeloppen för Sveriges direkta bistånd under den närmaste
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
25
treårsperioden i form av fältverksamhet (inklusive särskilda eller ändamålsbestämda
bidrag till internationella biståndsprogram) och utvecklingskrediter
:
Budgetår, milj. kr. (avrundade belopp)
(1967/68) 1968/69 1969/70 1970/71 1968/71
Anslag Anslag Planeringsram Totalt
Fältverksamhet inkl. särskilda
bidrag till internatio
-
nella program .......... (132) 180 200 230 610
Utvecklingskrediter........ (100) 105 130 160 395
(232) 285 330 390 1 005
Den förra ramen slutar på ett avrundat totalbelopp för de tre budgetåren
av 710 milj. kr. och den senare ramen på 1 005 milj. kr. Därutöver förutses,
såsom framgår av efterföljande sammanfattningstablå över det totala planering,
sutrymmet för treårsperioden, ett minimibelopp av 96 milj. kr. i vilket
ingår kostnader för den centrala biståndsförvaltningen (inklusive rekryterings-,
utbildnings- och informationsverksamheten) medan återstoden
utgör planerings- eller dispositionsreserv:
Budgetår, milj. ] |
kr. (avrundade belopp) |
||||
(1967/68) |
1968/69 |
1969/70 |
1970/71 |
1968/71 |
|
Anslag |
Anslag |
Utfästelser |
och |
Totalt |
|
planeringsramar |
|||||
Allmänna bidrag till inter-nationella program .... |
(162) |
205 |
238 |
267 |
710 |
satser och särskilda bi-drag till internationella |
(231) |
285 |
330 |
390 |
1 005 |
Ej disponerat utrymme |
|||||
samt förvaltning (inkl. re-krytering, utbildning och |
(11) |
14 |
36 |
47 |
96 |
(404) |
504 |
604 |
704 |
1 812 |
Anslags-, utfästelse- och planeringsramen för hela treårsperioden skulle
därmed belöpa sig till 1 812 milj. kr., fördelade med 504 milj. la-, på budgetåret
1968/69, 604 milj. kr. på budgetåret 1969/70 och 704 milj. kr. på
budgetåret 1970/71. Det förutsätts att successivt stigande anslagshöjningar
från år till år vidgar dispositionsramarna utöver de nämnda minimibeloppen.
Beträffande planeringsreserven framhålls det att det varken synes
lämpligt eller nödvändigt att redan nu ange den slutliga fördelningen av hela
det förutsedda framtida anslagsutrymmet. Erfarenheter som successivt görs
och händelser som inträffar kan föranleda en omprövning av programmets
inriktning och innehåll, och utrymme bör finnas för den nyorientering som
kan visa sig påkallad. Det kan vidare viisa sig angeläget att snabbt kunna ta
ställning til! exempelvis förslag om livsmedelshjälp, som kan framkomma
till följd av nya eller försvårade hunger kriser, eller beträffande biståndsåt
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
gärder som kan visa sig påkallade när de folk, som ännu kämpar för sitt
oberoende, får möjlighet att forma sina egna öden.
Vad gäller fördelningen av biståndsanslagen mellan internationella program
och direkta svenska insatser framhålls det att relationen är i stort sett
densamma som under de senaste åren och att de förutskickade utfästelserna
och planeringsramarna innebär att proportionerna ungefärligen bibehålls.
På såväl fältverksamhetens som utvecklingskrediternas områden bör en fortsatt
nära samverkan med de internationella programmen äga rum, så att
de s. k. bilaterala programmen stöder de multilaterala. En inte oväsentlig
del av anslagen till dessa bilaterala ändamål förutses bli använd till finansiering
av verksamhet inom de internationella biståndsprogrammens ram
eller i nära anslutning till dessa program. Även i övrigt förutsätts en nära
samordning ske med de internationella organen och andra biståndsgivare.
Det erinras i detta sammanhang vidare om att planeringen och genomförandet
av den i långtidsplanen förutsedda expansionen av biståndsverksamheten
kommer att ställa stora krav på de för programmets förverkligande
ansvariga organen, i första hand SIDA, och att en förstärkning av upplysningsverksamheten
kring biståndsproblematiken är påkallad.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 213 av fru Lindström och herr Hansson
och II: 271 av fru Eriksson i Stockholm och herr Svensson i Kungälv vari
hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen vid behandling av långtidsplan
för internationell hjälpverksamhet dels måtte rekommendera Ivungl.
Maj :t att snarast introducera »matching contributions» till de i motionerna
angivna multilaterala biståndsprogrammen (FN:s utvecklingsprogram
UNDP, FN:s barnfond UNICEF, Internationella livsmedelsprogrammet WFP,
Internationella utvecklingsfonden IDA och FN:s befolkningsfond), dels
måtte lämna Ivungl. Maj:t fullmakt att göra åtaganden och utfästelser om
bistånd till u-länder intill ett belopp som med 100 % överstiger storleken av
det anslag som anvisas för bilaterala utvecklingskrediter och med tredjedelen
överstiger det anslag som utgår till SIDA:s fältverksamhet,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
och II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen måtte begära att Kungl. Maj :t till höstriksdagen framlägger
de förslag till förändringar i utfästelserna till internationella program
för budgetåren 1969/70 och 1970/71 som föranleds av antagande av
den av motionärerna föreslagna plan för utvecklingsbiståndets ökning, som
redovisats under punkten 5 ovan.
Utskottet. Det föreslagna systemet med en minimiram för det samlade
biståndsprogrammet under de närmast framförliggande tre budgetåren
utgör ett väsentligt element i långtidsplanen och för dess förverkligande.
27
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
En sådan anslagsram är hl. a. en förutsättning för den omsorgsfulla planering
som hör föregå de direkta svenska biståndsinsatserna. Ytterligare stadga
tillförs denna planeringsram genom att systemet med bidragsutfästelser
till internationella biståndsprogram samtidigt utbyggs.
I den föreslagna anslags-, utfästelse- och planeringsramen har eu fördelning
av biståndsanslagen gjorts mellan insatser genom internationella organ
och direkta insatser vartill räknas kombinationer av dessa båda former.
Fördelningen innebär att proportionerna dem emellan i stort sett bibehålls
oförändrade. Det svenska biståndsprogrammets starka betoning och utnyttjande
av de multilaterala biståndsformerna kommer sålunda att kvarstå.
Såsom ä\en förutsatts i långtidsplanen bör en viss del av minimianslagsramen
för de närmaste budgetåren dessutom förbehållas för ändamål
som inte nu konkret kan förutses men som med kort varsel kan bli aktuella
för svenska biståndsinsatser.
Utskottet anser vidare att den föreslagna minimiramen är realistisk och
motsvarar både vad som är rimligt med hänsyn både till de ekonomiska betingelserna
och till biståndsmyndighetens nuvarande och överblickbara kapacitet
vad gäller planeringen av sådana biståndsåtgärder som förutsätter
svensk administration.
Av dessa skäl och av de skäl som anförts under närmast föregående avsnitt
avstyrks motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga.
Utskottet finner de motiv, som i motionerna I: 213 och II: 271 anförts för
ett övervägande av ett svenskt system med »matching contributions» till eu
råd internationella biståndsprogram, förtjäna beaktande. Det kan dock befaras
att utfästelser av ifrågasatt slag i vissa fall skulle kunna leda till
vässa mindre önskvärda konsekvenser och exempelvis medföra anslags1
luktuationer från år till år som inte kan förutses under budgetplaneringsskedet
och därmed förrycka förutsättningarna för genomförandet av andra
delar av biståndsprogrammet. Motionsyrkandets syfte torde i de flesta fall
kunna nås genom en fortsatt och rörlig tillämpning av det redan introducerade
systemet med å ena sidan långtidsutfästelser, om vilket Sverige ännu
är ensamt i UNDP och som nu föreslås även beträffande UNICEF och
UNHCR, och med å andra sidan extrabidrag till exempelvis IDA, UNHCR
och UNRWA. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t i sin planering prövar
detta och andra uppslag, som är ägnade att sporra andra bidragsgivande
länder till ökade och långtidsgaranterade prestationer, men finner inte tillräckliga
skäl föreligga för att tillstyrka motionsyrkandet i denna del.
Vad beträffar yrkandet i samma motioner av innebörd att Kungl. Maj:t ges
fullmakt att göra åtaganden och utfästelser gentemot u-länder intill ett belopp
som med 100 % överstiger storleken av det anslag som anvisas för utvecklingskrediter
och med tredjedelen överstiger det anslag som utgår till
SIL)A:s fältverksamhet, finner utskottet att yrkandet i allt väsentligt redan
är tillgodosett, bl. a. genom det förslag om vidgade kreditåtaganden som re
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
dovisas under punkt 14 nedan. Motionerna synes därför heller inte i denna
del påfordra någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför, såvitt
nu är i fråga.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 213 och II: 271 i
vad de avser »matching contributions» samt åtaganden ocli
utfästelser,
2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i
fråga, godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande
anslag och planeringsram 1968/69—1970/71.
7. Organisatoriska frågor (prop. nr 101, s. 102—107)
Propositionen. Under hänvisning till att 1967 års riksdag uttalade sig för
en organisatorisk samordning av biståndsverksamheten och därvid särskilt
underströk biståndsmyndigheten SIDA:s roll i sammanhanget erinrar utrikesministern
om de beslut och uttalanden som föregick inrättandet av
SIDA år 1965 och om den samordnande och planerande roll som SIDA därvid
tilldelades. Det heter att de uttalanden om biståndsmyndighetens uppgifter,
som gjordes i prop. 1965: 63 och godkändes av riksdagen, på nytt förtjänar
att understrykas.
Det erinras vidare om den samtidigt inrättade s. k. biståndsberedningen
som ett särskilt interdepartementalt samrådsorgan, i vilket även SIDA ingår,
och om SIDA:s deltagande i de flesta svenska förbindelseorganen till FNfamiljens
olika organ och inom de svenska delegationerna till möten inom
UNDP, ECOSOC, OECD/DAC och olika organ inom Världsbanksgruppens
arbetsområde. Det framhålls vidare att SIDA för Sveriges räkning bär huvudansvaret
för det nordiska biståndssamarbetet, att SIDA bör vara företrätt
i exportkreditnämnden vid beslut i frågor rörande tillämpningen av
det föreslagna investeringsgarantisystemet och att det också i övrigt har
vidtagits åtgärder för alt stärka SIDA:s medverkan i utredningar och beredningar
av ärenden inom handelspolitikens ram med betydelse för u-läuderna.
Beträffande den interdepartementala biståndsberedningen framhålls det
att det inte alltid är påkallat att denna sammanträder under ordförandeskap
av ett statsråd — såsom förutsågs år 1965 — och att det därför uppdragits
åt chefen för SIDA att normalt leda beredningens arbete. Samtidigt har det
uppdragits åt SIDA och vederbörande departementala enheter att svara för
sekretariatsfunktioner åt beredningen. Därmed skulle biståndsberedningens
funktion som informations- och samrådsorgan samt SIDA:s uppgifter för
att befordra samordning kunna fyllas på ett tillfredsställande sätt.
Inom ramen för sin diskussion av organisationsfrågor uttalade sig 1967
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
29
års riksdag för en översyn syftande till en anslagsteknisk samordning på
biståndsområdet. Riksdagen uttalade bl. a. att det borde ankomma på SIDA
att framlägga förslag till anslagsäskanden beträffande alla bilaterala aktiviteter.
SIDA fick i juni 1967 i uppdrag att framlägga sådana förslag för hela
det bilaterala biståndsområdet.
I sin senaste anslagsframställning har SIDA lämnat en utförlig redovisning
av anslagsutnyttj ande t över hela biståndsområdet och förslag till vissa
ändringar i den tekniska utformningen av anslagen. Kungl. Maj :t bär i flertalet
avseenden biträtt dessa förslag, som medför en anslagsteknisk rationalisering
och samtidigt torde medge en ökad flexibilitet vid utnyttjandet av
anslagen till biståndsändamål.
Med anledning av uttalanden av 1967 års riksdag angående biståndsanslagens
fördelning på huvudtitlar framhålls det bl. a. att anslagen med hänsyn
till den arbetsfördelning mellan statsdepartementen som befunnits lämplig
bör uppföras under tredje och sjunde huvudtitlarna i huvudsaklig överensstämmelse
med den tidigare tillämpade ordningen. Medel till varubistånd
bör dock i fortsättningen beräknas under fältverksamhetsanslaget på tredje
huvudtiteln.
På samma sätt som anslagstekniken anpassats till biståndsgivningens erfarenheter
och behov har biståndsförvaltningen successivt rationaliserats,
framhåller utrikesministern. Denna process är inte avslutad, och organisationen
bör även framgent vara så flexibel att den med ett minimum av
svårigheter kan anpassas till utvecklingens krav. Administrativa reformer
kan visa sig påkallade under den kraftiga expansion av biståndsverksamheten
som nu föreslås. Initiativ härtill torde få tas av vederbörande myndigheter,
då så befinns vara påkallat. Under den närmaste framtiden förutses
dock inga sådana reformer av större omfattning.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning om inrättande av
ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna, riksdag,
näringsliv, mission och andra humanitära organisationer (yrkandet har upprepats
i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118 av samma motionärer),
dels de likalydande motionerna I: 158 av herrar Lundberg och Blomquist
samt 11: 209 av herrar Werner och Rubin vari hemställts att befattning som
biståndsattaché inrättas i beskickningar i de länder som mottager statlig
svensk utvecklingshjälp i större omfattning, främst de s. k. prioriterade länderna,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och
II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,
30
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
att riksdagen måtte i anslutning till vad i motionerna anförts uttala sig för en
översyn av SIDA:s ställning i administrativt hänseende och att därvid särskilt
beaktas lämpligheten av att göra biståndsverksamheten till en del av
den svenska utrikesförvaltningen med ett särskilt statsråd i ledningen för
denna del av verksamheten inom utrikesdepartementet,
dels de likalydande motionerna 1: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en översyn av den svenska
biståndsorganisationens ställning.
Utskottet. Den nuvarande organisationen av den svenska biståndsadministrationen
och -planeringen vilar i huvudsak på den reform som genomfördes
för knappt tre år sedan efter ingående utredning och prövning från
statsmakternas sida och som bl. a. ledde till inrättandet av SIDA och den
interdepartementala s. k. biståndsberedningen. En rad smärre förändringar
och rationaliseringar har sedermera vidtagits som bl. a. varit ägnade att
stärka SIDA:s utredande, planerande, verkställande och samordnande funktioner.
Biståndsverksamheten är en för svenska förhållanden ännu ny och
på många sätt unik verksamhet som hela tiden är stadd i snabb vidareutveckling.
Detta är en följd av dels kravet att på en relativt kort tidrymd
nå en viss verksamhetsvolym, mätt i relation till bruttonationalprodukten,
dels nödvändigheten att ständigt anpassa denna verksamhet till växlande
förhållanden i avlägsna världsdelar och länder, som lider brist på snart
sagt allt som är kännetecknande för de institutionellt och teknologiskt
avancerade välfärdsstaterna. Verksamheten skiljer sig därmed på en råd
avgörande punkter från vad som gäller för den svenska statsverksamheten
i övrigt.
Det är givet att utvecklingssamarbetets eller biståndsverksamhetens organisation
och ledning under sådana förutsättningar måste vara både
flexibel och dynamisk och stå öppen för sådana förändringar som kan
leda till effektivare och mera strategiskt insatta biståndsåtgärder. Det är
betecknande för situationen också i andra biståndsgivande länder att de
administrativa formerna både för den centrala biståndsorganisationen och
för verksamheten på fältet från tid till annan omprövas och anpassas med
hänsyn till de skiftande betingelserna inom det internationella utvecklingssamarbetet.
Detta gäller även de stora biståndsgivarländerna, alltså även
dem som har mycket längre direkta erfarenheter än Sverige av verksamhet
i u-länderna. En verksamhet av detta särpräglade slag torde för övrigt
alltid få dras med administrativa och organisatoriska problem av mer eller
mindre påträngande natur.
Någon organisatorisk förändring av större räckvidd eller principiell natur
på svensk sida förutses inte under den närmaste framtiden, något som
emellertid inte utesluter att sådana reformer efter hand kan visa sig påkal
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
31
lade under det alltmer expansiva skede för biståndsverksamheten som nu
förestår. Detta ter sig för utskottet naturligt mot bakgrund av de förhållanden
som tecknats och som bl. a. innebär att biståndsorganisationen
successivt rationaliseras och modifieras på grundval av huvudlinjerna i
1965 års organisationsreform. Enligt vad utskottet erfarit är uppmärksamheten
f. n. inte minst inriktad på att finna smidigare lösningar på fältet
av de problem som den växande projektadministrationen i de s. k. huvudmottagarländerna
för svenskt bistånd erbjuder. Detta sker i fortlöpande
och nära samråd mellan utrikesdepartementet och SIDA och syftar bl. a.
till att på ett klarare sätt bestämma de svenska u-landsbeskickningarnas
roll inom den expanderande biståndsverksamheten och att i högre grad än
hittills till fältet delegera uppgifter som f. n. kräver handläggning och ställningstaganden
i Stockholm.
I detta sammanhang synes det vara värt att notera att särskilda biståndsattachéer
avses komma att knytas till ambassader i de s. k. huvudmottagarländerna
i större utsträckning än hittills. I och för sig har ett sådant
arrangemang varit förutsett en längre tid, och en instruktion för biståndsattachéer
utfärdades redan för två år sedan, men anordningen har, bl. a. på
grund av rekryteringssvårigheter, ännu inte kommit att praktiskt prövas
mer än i ett par fall. Därmed får yrkandet i motionerna I: 158 och II: 209
anses vara tillgodosett och de avstyrks därför.
Mot bakgrund av de ovan redovisade förhållandena och synpunkterna
finner utskottet heller inte skäl alt ansluta sig till yrkandena i de båda
motionsparen I: 865 och II: 1119 resp. I: 866 och II: 1118 på en översyn
av biståndsorganisationens eller SIDA:s ställning i administrativt hänseende.
De erfarenheter som gjorts framför allt under de senaste tre åren,
dvs. från tiden för SIDA:s tillkomst, vittnar enligt utskottets mening inte
om att tiden nu skulle vara inne att företa eu ny översyn av biståndsorganisationen
syftande till förändringar av mera genomgripande slag.
Den närmare samordning mellan biståndsverksamheten och utrikesförvaltningen
som med något olika tonvikt anförs i motiveringarna för de aktuella
motionsyrkandena är något som fortlöpande uppmärksammas och
successivt realiseras i vedertagna samrådsformer. Utskottet avstyrker därför
motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118, såvitt nu är i
fråga.
I motionerna I: 157 och II: 208 har en utredning ifrågasatts om inrättande
av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna,
riksdag, näringsliv, mission och andra humanitära organisationer. Utskottet
vill med anledning härav erinra om att företrädare för alla de nämnda
intresseområdena ingår i SIDA:s styrelse och där har möjlighet att både
driva sina särsynpunkter och verka för en bättre samordning av alla de
krafter i vårt samhälle som strävar att på olika sätt bistå u-länderna. Därtill
kommer att SIDA till sig knutit sakkunniga rådgivare — genom sär
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
skilda arbetsgrupper och i andra konsultationsformer — för en rad olika
ämnesområden inom fältverksamheten. Enligt motionärerna skulle syftet
med det förordade nya samordningsorganet framför allt vara att »bidra till
att informationsflödet mellan biståndsmyndigheter, riksdag, näringsliv och
allmänhet fördjupas, pröva förutsättningarna för intensifierad industriell
verksamhet, spåra och stödja utvecklingsidéer i u-länderna samt ta initiativet
till särskilda projektgrupper för skilda u-länder». Enligt utskottets
mening kan alla dessa syften — i den mån de inte redan är tillgodosedda
inom lekmannastyrelsens och konsultsystemets ram eller inom ramen för
det kontinuerliga eller intermittenta samråd som sker med enskilda intresse-
och hjälporganisationer — med fördel realiseras utan tillskapandet
av ett större permanent samrådsorgan. Motionernas yrkande i denna del
avstyrks därför.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208
samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser samordningsorgan,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 158 och II: 209 om
biståndsattachéer,
3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och
II: 1118 i vad de avser översyn av biståndsorganisationen
godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande
organisatoriska frågor.
Utvecklingsbistånd under tredje huvudtiteln
(prop. nr 101, s. 108—116, se även s. 48—53 och 59—78)
Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr 1 (bilaga 5, littera C) beräknat medel
till tekniskt och humanitärt bistånd, bär Kungl. Maj :t i bilaga 1 till propositionen
nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
den 15 mars 1968 och i anslutning till den i propositionens
huvuddel föreslagna långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet
framlagt förslag rörande bl. a. de anslag under tredje huvudtiteln
som avser utvecklingsbistånd.
8. Vissa FN-organs biståndsprogram
Kungl. Maj:t har (punkt C 1, s. 108—109) under hänvisning till vad som
i långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet anförts rörande anslagsteknisk
samordning föreslagit riksdagen att till Vissa FN-organs biståndsprogram
för budgetåret 1968/69 anvisa ett anslag av 92 460 000 kr.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
33
Beloppet är avsett att fördelas med 80 900 000 kr. till FN:s utvecklingsprogram
(UNDP), 9 000 000 kr. till FN:s barnfond (UNICEF), 1 560 000 kr.
till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och 1 000 000 kr. till FN:s hjälporganisation
för Palestina-flyktingar (UNRWA). Vidare har Kungl. Maj:t
under hänvisning till de i långtidsplanen framlagda förslagen rörande anslags-
och planeringsram för budgetåren 1968/69—1970/71 föreslagit riksdagen
att Sverige avger vissa förhandsutfästelser om stegrade bidrag till
FN:s utvecklingsprogram, FN:s barnfond och FN:s flyktingkommissariat
avseende budgetåren 1969/70—1970/71.
Anslagsrubriceringen är ny. Anslaget avses täcka ändamål som tidigare
redovisats under tre skilda anslag (C 1, C 2 och C 4) och är ett led i den
anslagstekniska samordning som förordats av bl. a. 1967 års riksdag. För
motsvarande ändamål har under budgetåret 1967/68 sammanlagt anvisats
91 200 000 kr.
I de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och
II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt nu är i fråga,
alt riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 101 måtte besluta att
utöver vad i propositionen föreslås ytterligare anvisa till a) Förenta Nationernas
utvecklingsprogram (UNDP) 15 600 000 kr. (3 milj. dollar), b)
till Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) 5 200 000 kr. (1 milj. dollar).
Utskottet. Under punkten 5 har utskottet avstyrkt det i motionerna I: 865
och II: 1119 framställda yrkandet om en ökning av det statliga biståndet
med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit för budgetåret 1968/69
och avstyrker på samma grund det i detta sammanhang föreliggande motionsyrkandet.
Utskottet har vidare under punkten 6 ovan tagit ställning
för bifall till de anslags- och utfästelseramar rörande bl. a. bidrag till de
internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Utskottet hemställer
därför
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i
fråga,
a) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till
Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP) med det
beräknade motvärdet av sammanlagt 53 milj. dollar eller
275 900 000 kr. under verksamhetsåren 1968—1970, fördelade
med 80 900 000 kr. (15,5 milj. dollar) på budgetåret
1968/69, 91 000 000 kr. (17,5 milj. dollar) på budgetåret
1969/70 och 104 000 000 kr. (20 milj. dollar) på budgetåret
1970/71;
b) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till
Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) med sammanlagt
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128
3
34
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
39 000 000 kr. under verksamhetsåren 1968—1970, fördelade
med 9 000 000 kr. på budgetåret 1968/69 och 15 000 000 kr.
på vart och ett av budgetåren 1969/70 samt 1970/71;
c) medger att Sverige utfäster sig att lämna bidrag till
Förenta Nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) med
det beräknade motvärdet av sammanlagt 1 150 000 dollar
eller 5 980 000 kr. under verksamhetsåren 1969—1971, fördelade
med 1 560 000 kr. (300 000 dollar) på budgetåret
1968/69, 2 080 000 kr. (400 000 dollar) på budgetåret 1969/
70 och 2 340 000 kr. (450 000 dollar) på budgetåret 1970/71;
d) medger att Sverige lämnar ett allmänt bidrag av
1 000 000 kr. till Förenta Nationernas hjälporganisation för
Palestina-flyktingar (UNRWA) för verksamhetsåret 1969;
e) till Vissa FN-organs biståndsprogram för budgetåret
1968/69 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar
ett anslag av 92 460 000 kr.
9. Fältverksamhet
Kungl. Maj :t har (punkt C 2, s. 109—110) föreslagit riksdagen att till
Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av
180 000 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 99 000 000 kr. Anslaget förutses
för nästa budgetår innefatta medel även för gåvobistånd i form av varor
och tjänster, vars kostnader hittills bestridits från reservationsanslaget Bilateralt
finansiellt utvecklingsbistånd under sjunde huvudtiteln, samt för de
ändamål, som f. n. belastar reservationsanslaget övrigt multilateralt tekniskt
bistånd liksom huvuddelen av de ändamål, som f. n. tillgodoses med medel
från reservationsanslaget Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl. För de
ändamål, som i propositionen föreslagits fortsättningsvis belasta förevarande
anslag, har för budgetåret 1967/68 anslagits sammanlagt 132 milj. kr. Viss
överföring av medel från anslaget Övrigt multilateralt tekniskt bistånd till
anslaget Fältverksamhet skedde i början av innevarande budgetår i enlighet
med bemyndigande från riksdagen (SU 53/ 1967, rskr. 151).
SIDA har i sin anslagsframställning begärt 190 milj. kr. för fältverksamhet
i den angivna vidgade bemärkelsen. Utrikesministern anför emellertid,
att hos SIDA sedermera utförda beräkningar ger vid handen, att — beroende
på inträffade tidsförskjutningar — ett belopp av 180 milj. kr. är tillräckligt
för att möta uppkommande utgiftsbehov under nästa budgetår. Jämfört
med budgetåret 1967/68 skulle det föreslagna beloppet innebära en ökning
med 48 milj. kr. för de ändamål som avses med anslaget. Beträffande
Stätsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 35
den av SIDA planerade fältverksamheten under budgetåret 1968/69 torde
få hänvisas till s. 59—82 i propositionen. -
De motionsyrkanden som närmast berör fältverksamheten har grupperats
i anslutning till den ordningsföljd, i vilken deolika verksamhetsområdena
redovisats i propositionens återgivande, av SIDA:s anslagsframställning.
Ifrågavarande motionsyrkanden behandlas av utskottet i det följande
gruppvis med angivande av de respektive ämnesområden, till vilka
de hänför sig. ,
Beträffande familjeplanering (prop. nr 101, 69—71, 85—86, 88,
91—94) har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att ett familjeplaneringsinstitut
i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer och principer inrättas (yrkandet
har upprepats i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118 av samma
motionärer),
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson och
II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttaja vad i motionerna anföres
om familjeplaneringen (av huvudsaklig innebörd att den svenska projektverksamheten
på området ständigt bör vidgas, samtidigt som Sverige
bör verka för att familjeplanering får ökat utrymme i de multilaterala organens
biståndsverksamhet och vidga sitt samarbete med den internationella
familjeplaneringsorganisationen IPPF).
Beträffande forskning (prop. nr 101, s. 72) haj'' utskottet behandlat
dels
de likalydande motionerna I: 1 av fröken Stenbejp m. fl. och II: 5 av
herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen måtte besluta att en professur
i u-landsfrågor inrättas vid något av våra universitet,
dels de likalydande motionerna I: 157 av herr Holmberg m. fl. och II: 208
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i friiga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att målinriktad forskning med
anknytning till u-länderna beredes utrymme inom det statliga u-landsbiståndet
(yrkandet har upprepats i de likalydande motionerna I: 866 och II: 1118
av samma motionärer),
dels de likalydande motionerna I: 849 av herr Nyman och II: 1098 av herr
Neländer vari* hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
dels att de ekonomiska, tekniska och organisatoriska förutsättningarna
för en intensifierad bioteknologislc forskning: och ett ökat utvecklingsarbete
för framställning .av protein på mikrobielb yäg och! på andra vägar utreds,
dels att i långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet medel
36
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
inräknas för nämnd forskning och utveckling och dels att i SIDA:s målsättning
forskning och utvecklingsarbete för proteinframställning i likhet
med familjeplanering blir en av huvuduppgifterna,
dels de likalydande motionerna I: 868 av fröken Stenberg och II: 1121 av
herr Nordstrandh vari hemställts att riksdagen uttalar att Kungl. Maj :t
efter verkställd utredning angående lämpligaste ämnesomfattning måtte
framlägga förslag om inrättandet av en första professur i u-landsfrågor.
Beträffande exportfrämjande bistånd (prop. nr 101, s. 25—
26, 72, 89—90) har utskottet behandlat de likalydande motionerna I: 865
av herrar Dahlén och Bengtson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén
vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte uttala vad i motionerna föreslås beträffande utredning om ett
institut för u-ländernas marknadsplanering.
Beträffande gåvobistånd i form av varor och tjänster
(prop. nr 101, s. 73 och 87) har utskottet behandlat de likalydande motionerna
I: 453 av herrar Yngve Nilsson och Blomquist samt II: 660 av herr
Nilsson i Bästekille och fru Heurlin vari hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära att skyndsamma åtgärder vidtages för
att möjliggöra export av svenska över skottslager av fisk till u-länderna
som ett led i det svenska u-landsbiståndet.
Beträffande flyktingverksamhet, humanitärt bistånd
etc. (prop. nr 101, s. 75—77, 92, 94—95) har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 55 av herr Werner och II: 52 av herr
Hector in. fl. vari hemställts, att riksdagen som humanitär hjälp och återuppbyggnad
åt anfallna och ödelagda områden i Vietnam anvisar dels
10 000 000 kr. till Demokratiska Republiken Vietnam, dels 10 000 000 kr.
till Sydvietnams nationella befrielsefront,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen måtte dels besluta att utöver vad i prop. 1968: 101 föreslagits
ytterligare anvisa till Förenta Nationernas flyktingkommissariet
(UNHCR) samt till Förenta Nationernas hjälporganisation för Palestinaflyktingar
(UNRWA) tillsammans 10 400 000 kr. (2 milj. dollar) att fördelas
av SIDA, dels till utbildning av rhodesiska flyktingar anslå 2 000 000 kr.
att användas på sätt som i motionerna anföres.
Beträffande insatser genom svenska enskilda organisationer
(prop. nr 101, s. 77, 88, 93, 94) har utskottet behandlat följande
motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna I: 36 av herrar Lundberg och Svenungsson
samt II: 53 av herr Werner m. fl. vari hemställts, att riksdagen i skri
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
37
velse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att sådana åtgärder vidtages att SIDA
tillförsäkras möjligheter att inom ramen för anslaget till fältverksamhet förmedla
utvecklingsbistånd genom enskilda organisationer såsom missionen
till ett belopp om 30 000 000 kr. och därvid beakta vad i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 851 av herr Eric Gustaf Peterson m. fl.,
och II: 1101 av herr Nelander m. fl. vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller att vid utvecklingsarbete genom de svenska frivilligorganisationerna
de i motionerna anförda synpunkterna måtte beaktas (av
huvudsaklig innebörd att de statliga bidragen till undervisning och sjukvård
samt frivilligkårsverksamhet genom frivilligorganisationernas och ungdomsorganisationernas
försorg bör ökas och bidragen även kunna avse projekteringskostnader
och initialdriftkostnader),
dels de likalydande motionerna 1: 865 av herrar Dalilén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen i anledning av vad som i motionerna anförts dels måtte
besluta att till Frivilliga organisationers fredskårer anslå 2 000 000 kr., dels
i anslutning till vad i motionerna anföres om villkoren för bidrag till de frivilliga
organisationernas verksamhet uttala sig för en liberalisering av dessa,
dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118
av herr Bohman in. fl vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att stödet till missionens och de
humanitära organisationernas verksamhet i utvecklingsländerna förbättras
samt att reglerna för den statliga bidragsgivningen omprövas,
dels motionen II: 142 av herrar Berglund och Hamrin i Jönköping vari
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om att vid
fördelningen av anslag till tekniskt och humanitärt bistånd de i motionen
angivna synpunkterna beaktas (av huvudsaklig innebörd att det statliga
stödet till de frivilliga organisationerna inklusive missionen ökas),
dels motionen II: 143 av herr Nilsson i Agnäs vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att utreda formerna för ett system av u-hjälp bestående
i ett bidrag av skattemedel till de organisationer, som bedriver verksamhet i
u-länder finansierad av gåvomedel, för vilka givarna betalt skatt,
dels motionen II: 1126 av herr Werner m. fl. vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att instruktionen för
SIDA:s verksamhet får sådan utformning att bidrag till enskilda organisationer
även kan avse driftkostnader vid biståndsprojekt i utvecklingsländer.
Beträffande stipendiat- och kursverksamhet (prop. nr 101,
s. 77—78, 94) har utskottet behandlat motionen II: 387 av herr Rimmerfors
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
sådan omprövning av riktlinjerna för individuell stipendiering inom ramen
för svensk biståndsverksamhet att också studerande som ännu icke avlagt
akademisk examen, exempelvis högt kvalificerade elever från den svenska
38
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
missionens skolor i m-länderna, kan erhålla stipendium samt att utformningen
av bestämmelserna kan ske i samråd mellan SIDA och Svenska
missionsrådet.
• < . ■
Utskottet. Beträffande familj eplanering vill utskottet med anledning
av yrkandet i: motionerna I: 865 och II: 1119 erinra om de uttalanden
som gjorts dels av utrikesministern i långtidsplanens avsnitt 2—4 och dels
av utskottet i anslutning därtill. Ömsesidigt har under strukits betydelsen av
ytterligare vidgade insatser i detta hänseende och av att Sverige fullföljer
sina ansträngningar att genom FN och dess fackorgan få till stånd ett effektivt
och välkoordinerat internationellt handlings- och biståndsprogram på
befolkningsområdet. F. n. utreds även förutsättningarna för samfinansiering
med FN eller några av dess fackorgan av familj eplaneringsverksamhet
i u-Iänderna varvid Sverige strävar efter att stitaulera de internationella organen
till mera aktiva fältinsatser än: som hittills varit möjligt. Utskottet har
i detta sammanhang också erfarit att man inom OECD, efter initiativ från
svensk sida, utarbetat- förslag till åtgärder som bl. a. syftar till bättre koordinering
och informatiöftsutbyte mellan aktuella och potentiella biståndsgivarländer
på detta- område.'', Det svenska salnarbetet med den internationella
familj eplaneringsorganisationen IPPF väntas bli ytterligare utbyggt, och
nära kontakter upprätthålls också med andra icke-statliga organisationer,
stiftelser och institutioner med intresse för och verksamhet på befolkningsoch
familj eplaneringsområdet; För familjeplaneringsaktiviteterna under
nästa budgetår har SIDA beräknat ett medeisbehov, som med över 100 %
överstiger medelsanvishingeb för detta ändamål under innevarande budgetår
och som —- om programmet blir realiserat i sin helhet — kommer att motsvara
närmare en fjärdedel av det beräknade fältverksamhetsanslaget för
budgetåret 1968/69.!''Mot denna bakgrund förefaller det nu aktuella motionsyrkande!
vara tillgodosett, varför det inte synes påkalla någon åtgärd från
riksdagens sida. •- •
Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 157 och II: 208 om inrättandet av
ett familj eplaneringsiristitut, har utskottet erhållit uppgifter som belyser
varför man inom SIDA numera frångått tanken på ett särskilt institut som
basorganisation för familj eplanéringsverksamheten och i stället avser att ge
denna formen av (in forsknings- och utbildningsgrupp med nära anknytning
till SIDA:s faihiljeplaneringsenhet och fältprojekt. Ett av de motiv
som år 1966 låg till grund för förslaget om ett institut var önskvärdheten
att få till stånd en tvärvetenskaplig samordning av de discipliner som är av
direkt betydelse för. en utvidgning och effektivisering av familj eplaneringsbiståndet,
nämligen medicin (främst endokrinologi och praktisk klinisk
verksamhet), pedagogik (metoder för utbildning av u-ländernas personal
för familjeplanering) och sociologi (bl. a. studier av allmänhetens reaktioner
i u-Iänderna på publicitet och propaganda för familjeplanering och an
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
39
passning av informationsmetoderna därefter). Tillgången på familjeplaneringsinriktad
expertis i Sverige inom nämnda vetenskapsområden är och
förblir under överskådlig tid knapp, och det är för SIDA en angelägen uppgift
att på bästa sätt utnyttja denna. Sedan SIDA hösten 1966 i sin anslagsframställning
tog upp ärendet, har emellertid detta intresse i väsentlig mån
tillgodosetts utan att särskilda institutionella former behövt tillskapas genom
att man på konsultbasis knutit tillgänglig och nödvändig expertis till
SIDA. Bl. a. med hänsyn härtill framstår upprättandet av ett särskilt familjeplaneringsinstitut
i Sverige som mindre aktuellt i dagens läge. Den ursprungliga
tanken på ett sådant institut motiverades också av att det avsågs
främja eller självt bedriva dels forskning inom ämnesområden av vikt för
familjeplaneringen, dels utbildning av personal från u-länderna liksom av
svensk personal, dels klinisk verksamhet. Vad forskningen beträffar, bedrivs
sådan i betydande omfattning i ett flertal länder, främst i USA. SIDA
stöder för sin del forskning av grundläggande endokrinologisk art vid
karolinska institutet liksom av sociologisk och mera målinriktad karaktär
i samband med fältverksamheten, främst den svenska insatsen inom
Pakistans familjeplaneringsprogram. Utbildning av personal för familjeplaneringsverksamhet
i u-länder bör enligt de erfarenheter som SIDA vunnit
under senare år bedrivas i u-landsmiljö om den skall få full effekt. SIDA
stöder också sådan utbildning med driftkostnadsbidrag och rådgivning i flera
asiatiska länder och överväger f. n. ytterligare stöd av detta slag. Därvid
kan bistånd även till ett planerat familj eplaneringsinstitut i ett u-land komma
att aktualiseras. Vad angår den kliniska verksamheten finns det uppenbara
skäl som talar för att denna främst bör avse hjälpsökande i u-länder.
Mot denna bakgrund anser utskottet att den basorganisation för familjeplaneringsverksamheten
som planerats och redan börjat förverkligas bör
få praktiskt tillämpas någon tid innan ev. andra och mera institutionella
former aktualiseras. Utskottet anser därför att någon åtgärd från riksdagens
sida inte är påfordrad med anledning av motionerna I: 157 och II: 208, såvitt
nu är i fråga.
Utskottet vill i fråga om forskning anföra följande. Det stöd åt
forskningen, som ingår i biståndsverksamheten, är inte att betrakta som
någon fristående aktivitet utan som ett värdefullt och ibland oumbärligt
komplement till den praktiska verksamheten i u-länderna. Forskningsstödet
motiveras med andra ord av behovet att dels utröna förutsättningarna
för insatser inom olika ämnesområden och länder, dels planera en så ändamålsenlig
utformning som möjligt av dessa insatser, dels göra dem mera
effektiva -— i ljuset av vunna erfarenheter — under löpande verkställighetsperiod.
Forskning bedrivs i varierande utsträckning inom och i anslutning
till flera sektorer av SIDA:s fältverksamhet. Fn bestämd gränsdragning
mellan forskning och praktisk försöksverksamhet är under sådana omständigheter
svår att göra, men enligt vad utskottet inhämtat torde den
40
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
målinriktade forskning som bedrivs med SIDA:s stöd dra en sammanlagd
kostnad av minst fem milj. kr. under innevarande budgetår. Omfattningen
av detta forskningsstöd väntas komma att betydligt öka under budgetåret
1968/69. Exempel på dylik forskning är den i det föregående nämnda familjeplaneringsforskningen
i Pakistan och vid karolinska institutet, näringsfysiologisk
och annan forskning inom det svensk-etiopiska nutritionssamarbetet
samt tillämpad lantbruksteknisk forskning (redskapsanpassning,
spannmålslagring) inom jordbruksutvecklingsproj ektet i Etiopien. Nya insatser
av forskningsstöd planeras inom bl. a. området för livsmedelsförsörjning,
däribland bioteknologiskt och mikrobiologiskt forsknings- och utvecklingsarbete
för proteinframställning. Den allmänna prioritering av livsmedelsförsörjnings-
och familjeplaneringsområdena, som alltmer präglar det
svenska biståndsprogrammet, får därigenom sin återspegling även inom
den forskningsverksamhet som stöds av SIDA-medel.
Utskottet anser mot den redovisade bakgrunden att syftet med motionerna
I: 157 och II: 208, såvitt nu är i fråga, och motionerna I: 849 och II: 1098
väsentligen tillgodosetts och därför inte påkallar någon åtgärd från riksdagens
sida.
Ett särskilt problem i sammanhanget (som f. ö. även berörs i motionen
II: 1123, som behandlas under punkten 13 nedan) är samordningen meJlan
forskning med SIDA:s stöd å ena sidan och å andra sidan den forskning
med inriktning på u-landsproblem som stöds av andra svenska organ, exempelvis
universiteten, vissa forskningsråd och Riksbanksfonden. En bättre
samordning mellan de olika forskningsaktiviteterna med u-landsanknytning
är, enligt vad utskottet erfarit, under förberedande. För SIDA:s vidkommande
synes det dock rimligt att man håller fast vid principen att den
forskning som finansieras eller stöds av SIDA-medel i första hand skall vara
inriktad på en växande och effektiviserad fältverksamhet, medan forskningav
mera allmängiltig natur men med fastare eller lösare u-landsanknytning
liksom hittills i huvudsak torde få finansieras på andra vägar.
De likalydande motionerna I: 1 och II: 5 om inrättandet av en professur
i u-landsfrågor har av utskottet underställts SIDA och universitetskanslersämbetet
(UKÄ) för yttrande.
SIDA har i sitt yttrande den 10 april i år över motionerna, som närmast
synes ha syftat till att genom en särskild u-landsprofessur få till stånd samhällsteknisk
och sociologisk attitydforskning kring de problem som omställningsprocessen
och biståndsverksamheten i u-länderna framkallar, bl. a.
framhållit att det inom ett stort antal ämnesområden och särskilt bland
yngre forskare tycks finnas stort intresse att angripa u-ländernas utvecklingsproblem.
Med hänsyn härtill och till den påtagliga svårigheten att från
andra akademiska discipliner avgränsa en ev. u-landsprofessurs forskningsområde
kan SIDA inte tillstyrka motionerna men ser gärna att den nu pågående
inriktningen av särskilt samhälls- och beteendevetenskaplig forsk
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
41
ning på problem och förhållanden i u-länderna ytterligare breddas och fördjupas.
Också UKÄ erinrar i sitt yttrande den 25 april i år om att arbete av i motionerna
åsyftat slag redan utförs vid universiteten inom ramen för nuvarande
discipliner, bl. a. ämnena etnografi, socialantropologi, kulturgeografi
och sociologi men även inom den tekniska och naturvetenskapliga forsknings-
och utbildningsverksamheten. De forskningsprojekt, som är och kan
komma att bli aktuella inom det vittfamnande begreppet u-landsfrågor,
ryms inte inom en enda disciplin, framhåller UKÄ, vartill kommer att det
inte heller är ändamålsenligt att hänskjuta de metodspörsmål inom biståndsproblematiken,
som motionerna delvis åsyftar, till en särskild professur.
UKÄ utgår från att SIDA har kontakt med vederbörande universitetsinstitutioner
och framlägger sina behov av belysning från vetenskaplig synpunkt
av här avsedda problem, i synnerhet som åtskilliga problemställningar på
detta område otvivelaktigt torde kunna penetreras inom ramen för en uppdragsverksamhet.
Det torde sålunda föreligga ett starkt latent behov av
vidgad samverkan mellan bl. a. statlig verksamhet och universitetsforskningen,
som lämpligen kan utvecklas i form av uppdragsverksamhet. UKÄ ställer
sig synnerligen tveksamt till tanken på en särskild professur i u-landsfrågor
och avstyrker för sin del motionerna.
Utskottet ansluter sig till de av SIDA och UKÄ anförda synpunkterna och
avstyrker därför motionerna I: 1 och II: 5. Utskottet avstyrker av samma
skäl även motionerna I: 868 och II: 1121 om en utredning syftande till förslag
om inrättandet av en u-landsprofessur.
Vad beträffar exportfrämjande bistånd vill utskottet i detta
sammanhang inledningsvis erinra om de uttalanden som gjorts ovan under
punkten 3 rörande angelägenheten att fullfölja de handelspolitiska ansträngningarna
i syfte att underlätta u-ländernas export bl. a. genom en förbättrad
organisation och teknik för marknadsföring. Konkreta svenska biståndsinsatser
på detta speciella område har inletts och beräknas under innevarande
budgetår ta i anspråk ca 0,5 milj. kr. av SIDA:s fältverksamhetsanslag.
Flertalet projekt har utformats i mycket nära samverkan med det av
GATT upprättade — men numera av GATT och UNCTAD gemensamt drivna
— internationella handelsinforinationscentret ITC i Geneve, som även tagit
på sig ansvaret att verkställa de svenskfinansierade projekten i fråga. Enligt
vad utskottet erfarit är det inte minst tack vare de medel och i viss mån även
den expertis som ställts till förfogande från svensk sida som ITC fått möjlighet
att bygga upp en egen operativ biståndsverksamhet på exportfrämjandets
område. Det kan nämnas att även Dag Hammarskjölds minnesfond
medverkat till verksamhetens uppbyggnad. Utskottet har vidare erfarit att
SIDA för nästa år planerar en betydande utbyggnad av sin verksamhet på
detta område och för nästa budgetår räknar med ett mer än fyrdubblat me
-
42
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
delsbehov härför. En av huvudmotiveringarna för motionerna I: 865 och
II: 1119 i vad avser exportfrämjande bistånd synes därmed bli tillgodosett.
Vad gäller den av motionärerna samtidigt aktualiserade frågan om ett
svenskt institut för u-ländernas marknadsplanering anser utskottet att
den verksamhet det här är fråga om är av en så utpräglat global natur att
det är naturligt att exportfrämjandet framför allt bärs upp och i varje fall
koordineras av ett internationellt organ. Detta hindrar inte att ITC:s arbete
i vissa fall lämpligen kan kompletteras med bilaterala biständsåtgärder
eller att exempelvis marknadsundersökningar för olika varuområden med
fördel kan utföras på nationell eller regional basis. Så sker även för svenskt
vidkommande. Det får enligt utskottets mening anses ingå i SIDA:s normala
åligganden att söka sig fram till de lämpligaste formerna för den del av
den exportfrämjande biståndsverksamheten som ägnar sig för sådana bilaterala
åtgärder, och utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionärernas
utredningsyrkande om ett särskilt institut i Sverige för u-ländernas
marknadsplanering.
Beträffande gåvobistånd vill utskottet anföra följande. Inom det
hittillsvarande varubiståndets ram har i begränsad utsträckning kunnat inrymmas
produkter från branscher eller näringsgrenar i Sverige som tidvis
haft undersysselsättning eller en temporär överproduktion. Det har bl. a.
gällt papper, redskap, konstgödsel och visst slag av livsmedel. Ett något bredare
sortiment av livsmedel har årligen ingått i naturadelen av de svenska
bidragen till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP), däribland även
fisk i konserverad form. I samtliga dessa fall har emellertid gällt att det förelegat
bestämda önskemål beträffande varorna i fråga från mottagarländernas
resp. WFP:s sida, under det att den svenska sysselsättningsaspekten
tagits i betraktande först i andra hand men givetvis varit en välkommen
sidoeffekt av biståndsinsatserna i fråga. Leveranserna av konserverad fisk
till WFP har emellertid knappast varit av den omfattningen att de haft någon
avsevärd effekt för att avleda eventuell överproduktion. Enligt vad utskottet
erfarit har det på senare år i många fall varit så att den svenska
fiskkonservindustrin inte kunnat tillgodose beställningar eller tillmötesgå
de specifikationer som uppställts från WFP:s sida.
Motionärerna synes medvetna om de speciella problem som är förknippade
med leveranser av fisk till avlägsna u-länder med besvärande klimat
och oftast utan tillräcklig lagringskapacitet och tillfredsställande distributionsförhållanden.
Enligt vad utskottet erfarit pågår emellertid både i vårt
land och i andra länder omfattande vetenskapliga och industriella försök att
omvandla det värdefulla fiskproteinet så att det blir bättre användbart i
biståndssammanhang. I så måtto är den aktuella frågeställningen besläktad
med de spörsmål rörande den målinriktade forskningen, som behandlats
ovan, och föremål för uppmärksamhet från både FN-organens och enskilda
länders sida. Utskottet anser mot denna bakgrund att någon särskild åt
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
43
gärd från riksdagens sida med anledning av motionerna inte är påkallad och
avstyrker därför dessa.
Vad angår flyktingverksamhet m. in. anför utskottet följande.
I långtidsplanen har utrikesministern bl. a. erinrat om att viss humanitär
hjälp av statliga biståndsmedel lämnas genom Röda korset till offren för
kriget i Vietnam. Sådant bistånd har, enligt vad utskottet erfarit, utanordnats
i olika omgångar alltsedan 1965 och har fördelats mellan de tre i kriget
engagerade vietnamesiska parterna, Syd- och Nordvietnam samt Nationella
befrielsefronten. Närmare uppgifter härom har lämnats bl. a. i interpellationssvar
i riksdagen den 18 mars och den 3 maj i år. I propositionen uttalas
vidare att när kriget i Vietnam upphör bör Sverige vara berett att effektivt
bistå det vietnamesiska folket i dess återuppbyggnadsarbete. Båda typerna
av biståndsinsatser har även behandlats i regeringsdeklarationen vid årets
utrikesdebatt den 21 mars, vari bl. a. anmäldes att regeringen på olika vägar
undersöker möjligheterna att utöka de svenska humanitära insatserna i Vietnam
bl. a. genom Internationella röda korset och att fortlöpande kontakter
äger rum mellan de fem nordiska länderna för att förbereda återuppbyggnadsbistånd
till Vietnam. Motsvarande informationer har senare lämnats
bl. a. i kommunikén från det nordiska utrikesministermötet i Oslo den 25—
26 april och i ett offentligt anförande av utrikesministern den 1 maj i år.
Därav har även framgått att en kartläggning av återuppbyggnadsbehoven
i Vietnam inletts och att en svensk studiegrupp i samråd med övriga nordiska
länder f. n. närmare överväger frågan om samordnade långsiktiga insatser
efter krigshandlingarnas upphörande. I motionerna I: 55 och II: 52
har påyrkats medelsanvisning genom förslagsanslag för humanitär hjälp
och återuppbyggnad i Vietnam. De uttalanden från regeringens sida i ämnet
som anförts och som utskottet vill stödja visar att beredvillighet och
beredskap finns både för ökade humanitära insatser i nuvarande läge och
för omfattande återuppbyggnadsbistånd efter krigets slut. Utskottet vill
erinra om att sådana insatser — liksom i all slags biståndsverksamhet —
på varje stadium förutsätter att vederbörande myndigheter och organ på
mottagarsidan tillkännager sina önskemål och planer samt inträder i ett
samarbetsförhållande med biståndsgivarna för gemensamma hjälpinsatser,
återuppbyggnads- och utvecklingsföretag. Medel för sådan verksamhet
torde, om och när så blir erforderligt, få begäras och anvisas i särskild ordning.
Därmed torde syftet med motionerna I: 55 och 11:52 få anses tillgodosett.
Mot denna bakgrund avstyrks motionerna i fråga.
De i motionerna 1:865 och II: 1119 föreslagna ytterligare bidragen till
FN:s båda flyktingprogram och särskilda anslaget till utbildning av rhodesiska
flyktingar får ses i sammanhang med den i samma motioner föreslagna
planen för utvecklingsbiståndets ökning. De ytterligare bidrag till
flyktingverksamhet som förordats av samma motionärer utgör med andra
ord en del av denna ytterligare ökning, som utskottet avstyrkt under punk
-
44
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
ten 5 ovan i samband med sin behandling av långtidsplanen. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet även de nu behandlade anslagsyrkandena.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att Kungl. Maj :t föreslagit ett
extrabidrag till FN:s hjälporganisation för Palestina-flyktingar med ca 10,4
milj. kr. utöver det allmänna årsbidraget av 1 milj. kr. och ett med ca 260 000
kr. ökat allmänt årsbidrag till FN:s flyktingkommissariat för nästa budgetår
samt utfästelser om successivt stigande allmänna årsbidrag för de båda följande
budgetåren. Dessutom har inom ramen för SIDA:s fältverksamhet beräknats
ett extrabidrag för nästa budgetår till flyktingkommissariatet med
ca 1,5 milj. kr. De sammanlagda bidragen till FN:s flyktingkommissariat
skulle nästa år därmed komma i paritet med USA:s nuvarande årsbidrag
som uppgår till 600 000 dollar och f. n. är det största av alla medlemsländers
bidrag. Det svenska biståndsprogrammet för utbildningsstöd till afrikansk
flyktingungdom, som byggts upp sedan 1964 och från och med nästa år
förutsätts bli en del av fältverksamhetsanslaget (från att tidigare ha ingått
i anslaget Humanitärt bistånd till flyktingar m. fl.), har samtidigt beräknats
öka med 0,5 milj. kr. till 3 milj. kr. Rhodesisk flyktingungdom är i likhet
med flyktingungdom från Sydafrika, Sydvästafrika och de portugisiska territorierna
i Afrika berättigad att söka stipendier eller på annat sätt komma
i åtnjutande av detta program för afrikansk flyktingutbildning.
Utskottet anser att angelägen flyktinghjälp även i fortsättningen i första
hand bör lämnas till FN:s organ eller biståndsprogram på området. Punktinsatser
vid sidan därav bör emellertid också vara möjliga. Utskottet förutsätter
att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet studerar möjligheterna att
ytterligare bidra till praktisk hjälp åt flyktingar från bl. a. Rhodesia. Vad
beträffar det i motionerna nämnda Mocambique-institutet vill utskottet påpeka,
att svenska bidrag till institutet möjliggjorts sedan det från afrikansk
sida tagits initiativ till institutets tillkomst. Det skulle emellertid enligt
utskottets mening vara olämpligt att den svenska regeringen, såsom motionärerna
förordar, skulle ge afrikanska regeringar råd om upprättande
av ett särskilt institut för rhodesiska flyktingar och om ett sådant instituts
placering. Om berörda afrikanska regeringar anser det ligga i sitt intresse
att skapa ett institut av skisserat slag eller att i annan ordning stödja
flyktingarna från Rhodesia bör Kungl. Maj:t därefter pröva möjligheterna
att lämna svenska bidrag till sådan verksamhet.
Utskottet vill beträffande insatser genom enskilda organisationer
anföra följande. Bistånd genom svenska enskilda organisationer
med anlitande av medel från fältverksamhetsanslaget har hittills i
huvudsak varit begränsat till missionsorganisationerna och kooperationen
som förmedlande organ. Stödet till missionsorganen avser deras verksamhet
vid sidan av evangeliseringsarbetet, främst yrkesutbildning av olika
slag och allmän undervisning samt i viss utsträckning hälso- och sjukvård.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 45
Vad kooperationen beträffar, har stöd utgått till utbildning av kooperativ
personal från u-länderna. Ett större bidrag har lämnats till uppförande
av en byggnad i New Delhi för Internationella kooperativa alliansens utbildning
av personal för länder i Asien (på motsvarande sätt har en svensk
kredit till Tanzania använts för en kooperativ skola).
Bidragen från fältverksamhetsanslaget till enskilda organisationer har
framför allt avsett del av kostnader för investering i byggnader och anskaffning
av utrustning. Ett system för utformning och prövning av bidragsansökningar
från enskilda organisationer har utarbetats efter samråd
med närmast berörda organisationer och enligt de upplysningar utskottet
inhämtat visat sig fungera tillfredsställande. Beslut om bidrag fattas
av SIDA i princip två gånger årligen.
Enligt vad utskottet erfarit har SIDA f. n. större tillgång på medel under
ifrågavarande anslagspost, för vilken i riksstaten upptagits 6 milj. kr.,
än som bedöms erforderligt för att täcka berörda organisationers medelsbehov
under budgetåret 1967/68 inom ramen för de av SIDA hittills gjorda
och ännu inte infriade bidragsutfästelserna. Återstående del av utestående
utfästelser torde, efter anfordran från organisationerna i fråga, komma att
förfalla till betalning under nästa budgetår och motsvarar ca 3 milj. kr. Nya
betalningsutfästelser torde inom kort komma att göras och beräknas leda
till utbetalningar under budgetåret 1968/69 och påföljande budgetår inom
ramen för de behov och önskemål från organisationerna som prövats av
SIDA.
Då den totala biståndsvolymen växer, framstår det som naturligt att
också biståndet genom enskilda organisationer får expandera. Organisationernas
möjlighet att tillgodogöra sig bidrag kan ökas genom att kriterierna
för SIDA:s bidragsbeslut vidgas till att avse inte endast — som
hittills varit fallet —- del i kostnader av investerings- och liknande engångskaraktär
utan även del i driftkostnader — närmast då startbidrag som
syftar till att täcka en del av driftkostnaderna under en inledande period
av verksamheten i fråga. Enligt vad utskottet inhämtat har en sådan vidgning
av bidragsmöjligheten redan planerats. En ändring av bidragsreglerna
i denna riktning torde kunna bli av särskilt intresse för de organisationer
som bedriver verksamhet av fredskårstyp i egen regi och för detta ändamål
får räkna med kostnader av övervägande driftkaraktär. Det framstår dock
som angeläget att prövningen inom SIDA av sådana enskilda fredskårsinsatsers
utformning och värde för mottagarlandet blir lika noggrann som
beträffande andra ansökningar från enskilda organisationer och beträffande
biståndsinsatser över huvud taget.
För bidrag till enskilda organisationer under budgetåret 1968/69 har
SIDA, enligt vad utskottet inhämtat, med hänsyn till den avsedda breddningen
av underlaget för bidragsbeslut numera beräknat ett medelsbehov av
7 milj. kr., dvs. 1 milj. kr. mer än som beräknades i SIDA:s anslagsfram
-
46 Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
ställning hösten 1967. Denna ökning ryms inom den anslagsram för fältverksamheten
av 180 milj. kr. som föreslagits av Kungl. Maj:t.
Skulle ytterligare behov uppkomma under budgetåret på grund av ansökningar
eller händelser som inte kan förutses nu, torde visst utrymme
finnas för ytterligare medelsanvisning från Kungl. Maj:ts sida inom det
föreslagna fältverksamhetsanslagets ram.
Mot denna bakgrund torde syftet i huvudsak vara tillgodosett med yrkandet
i motionerna 1:865 och 11:1119 i vad avser en liberalisering av
villkoren för bidrag till de frivilliga organisationernas verksamhet. Motsvarande
torde väsentligen även gälla dels yrkandet i motionerna I: 866
och II: 1118 om förbättring av stödet till missionen och de humanitära organisationerna
och omprövning av reglerna för den statliga bidragsgivningen,
dels motionerna I: 851 och II: 1101 samt motionerna II: 142 och II: 1126
av liknande innebörd. De nämnda motionsyrkandena torde därför inte påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida.
Yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 i vad avser anslag med 2 milj.
kr. till frivilliga organisationers fredskårer avstyrks, då beloppet ingår som
en del i den allmänna ökning av biståndsanslagen med 100 milj. kr. utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit, som förordats i ett annat yrkande i samma
motioner, vilket utskottet tidigare behandlat och avstyrkt under punkten 5.
Motionerna I: 36 och II: 53 om bidrag till missionen och andra enskilda
organisationer med ett belopp av 30 milj. kr. avstyrks liksom även motionen
II: 143 rörande utredning av formerna för ett system av u-hjälp bestående
i ett bidrag av skattemedel till organisationer, som bedriver verksamhet
i u-länder finansierad av gåvomedel, för vilka givarna betalat skatt.
Beträffande stipendiat- och kursverksamhet anför utskottet
följande med anledning av motionen II: 387. Med undantag för flyktingutbildningsprogrammet
är den individuella stipendieringen från svensk sida
numera i huvudsak begränsad till att dels avse fortbildning i form av specialstudier
på kvalificerad akademisk nivå, dels utbildning av personal knuten
till svenska fältprojekt. Bakom dessa regler ligger erfarenheten att utbildning
i Sverige av personer från u-länder som saknar en solid grundutbildning
av akademisk eller motsvarande art, kombinerad med praktisk erfarenhet
inom vederbörande yrke, inte är lika ändamålsenlig som utbildning
i hemlandet eller i vissa fall utbildning i tredje land, där språk- och andra
anpassningssvårigheter inte lägger hinder i vägen för studiernas framgång.
Avsteg från de numera tillämpade reglerna i detta hänseende befaras
leda till olägenheter av både praktisk och principiell art.
Det förefaller utskottet av många skäl — inte minst administrativa —
önskvärt att SIDA:s växande stöd till enskilda organisationers biståndsverksamhet
får begränsas till de områden, som behandlats i det föregående,
nämligen investering i byggnader, anskaffning av utrustning och
startbidrag till täckande av vissa driftkostnader i mottagarländerna, och
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
47
inte knytas till så specifikt angivna objekt som stipendiering av enskilda
personer eller kategorier av personer för studier i Sverige. Sådana mindre
kostnadskrävande insatser borde, enligt utskottets mening, i stället kunna
finansieras av de intresserade organisationerna själva, bl. a. med hänsyn
till den vidgning av deras finansiella verksamhetsram som följer av bidragsgivningen
från SIDA.
Mot denna bakgrund vill utskottet avstyrka den förevarande motionen.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208 samt
I: 866 och II: 1118 i vad de avser inrättandet av ett familjeplaneringsinstitut,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser uttalande om familjeplaneringen,
3. att riksdagen avslår motionerna I: 1 och II: 5 angående
inrättandet av professur i u-landsfrågor,
4. att riksdagen avslår motionerna I: 157 och II: 208 samt
I: 866 och II: 1118 i vad de avser målinriktad forskning,
5. att riksdagen avslår motionerna I: 849 och II: 1098 angående
bioteknologisk forskning och proteinframställning,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 868 och II: 1121
angående utredning om professur i u-landsfrågor,
7. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser utredning om ett institut för u-ländernas marknadsplanering,
8. att riksdagen avslår motionerna I: 453 och II: 660 angående
export av överskottslager av fisk,
9. att riksdagen avslår motionerna I: 55 och II: 52 angående
bistånd till Vietnam,
10. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser ytterligare medelsanvisning till Förenta Nationernas
flyktingkommissariat (UNHCR) och Förenta
Nationernas hjälporganisation för Palestina-flyktingar
(UNRWA),
11. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser medelsanvisning till utbildning av rhodesiska
flyktingar,
12. att riksdagen avslår motionerna I: 36 och II: 53 angående
bidrag till enskilda organisationer,
13. att riksdagen avslår motionerna I: 851 och II: 1101,
II: 142, II: 1126, I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118,
de fyra sistnämnda i vad de avser villkoren för bidrag till
enskilda organisationer,
14. att riksdagen avslår motionen II: 143 angående kom -
48
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
pensation för beskattade gåvor till enskilda organisationer,
15. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser medelsanvisning till frivilliga organisationers
fredskårer,
16. att riksdagen avslår motionen 11:387 angående riktlinjerna
för individuell stipendiering,
17. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu
är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 på
driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 180 000 000 kr.
10. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
(prop. nr 101, s. 87, 101—102, 110—112, 115—116)
Kungl. Maj :t har (punkt C 3, s. 110—112) föreslagit riksdagen att till
Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av 3 650 000 kr.
Anslagsrubriceringen är delvis ny, vilket sammanhänger med att det förutsatts
att kostnaderna för informationsverksamheten från och med nästa
budgetår inte skall belasta SIDA:s omkos tnadsanslag utan anslagstekniskt
sammanföras med det tidigare anslaget Rekrytering och utbildning av fältpersonal.
Anslagen under budgetåret 1967/68 har för dessa båda ändamål i gällande
riksstat uppförts med 2 335 000 kr., varav 235 000 kr. för informationsverksamhet.
SIDA har i sin anslagsframställning för rekryterings- och utbildningsverksamheten
begärt 3 050 000 kr. Nyrekryteringen av fältpersonal beräknas
under budgetåret 1968/69 öka till sammanlagt ca 420 personer jämfört med
en rekrytering av ca 340 personer som förutses under innevarande budgetär.
Departementschefen har anslutit sig till denna SIDA:s beräkning av medelsbehovet.
För informationsverksamhet har SIDA i sin anslagsframställning
begärt 350 000 kr. Med anledning av senare inom SIDA gjorda bedömningar
av medelsbehovet och av SIDA:s förutsättningar att möta den växande
efterfrågan på informationsmaterial från främst skolor, intresseorganisationer
och massmedia, har utrikesministern emellertid beräknat 600 000 kr.
för informationsverksamhet. Utrikesministern pekar vidare på det samband
som råder mellan den allmänna informationsverksamheten å ena sidan
och rekryteringen och utbildningen av fältpersonal å den andra och som
talat för en anslagsmässig sammankoppling mellan de båda ändamålen.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
49
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och II: 1124 av
fru Sundberg och herr Wennerfors vari bl. a. invändningar gjorts mot den
i propositionen förutsatta överföringen av anslagsposten för information
från SIDA:s omkostnadsanslag till det föreslagna anslaget Rekrytering och
utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet och hemställts, dels
att riksdagen till Rekrytering och utbildning av fältpersonal anvisar ett
reservationsanslag av 3 050 000 kr. och till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA) Omkostnader anvisar ett förslagsanslag av 2 745 000 kr.,
dels att Kungl. Maj :t låter utfärda bestämmelser om meritvärdering av ulandstjänstgöring
i riktning med vad i motionerna anförts,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen i anslutning till motionerna måtte begära en plan för
ökad information kring u-ländernas problem,
dels motionen 11:663 av herr Rubin m. fl vari hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder snarast för
att hos allmänheten väcka intresse för biståndet till utvecklingsländerna,
dels genom alt utge en broschyr med i motionen angivet innehåll för distribution
till alla hushåll, dels genom att vidtaga åtgärder i syfte att arrangera
en internationell vecka med en omfattande landsinsamling i vilken staten
fördubblar insamlat belopp.
Utskottet. SIDA:s nyrekrytering av personal för tjänstgöring inom svensk
fältverksamhet och inom de internationella biståndsprogrammen har relativt
sett avsevärt vidgats under de senaste åren. ökningen har främst haft
samband med uppbyggnaden av den svenska fredskårsverksamheten och
med tillhandahållandet av s. k. biträdande experter till FN-programmen.
Dessa nyare tjänstgöringsformer har öppnat möjligheter, som endast i ringa
utsträckning fanns tidigare, att till biståndsverksamheten knyta yngre men
med praktiska eller teoretiska kunskaper välutrustade personer, som står
i början av sin yrkeskarriär och som normalt har det lättare än äldre personer
både att lämna sina anställningar här hemma och att anpassa sig till
de främmande arbetsvillkor som u-landstjänst innebär.
I förhållande till vad Sverige finansiellt satsar på biståndsverksamhet —
och detta gäller framför allt de internationella biståndsprogrammen — framstår
emellertid den svenska insatsen i form av rådgivare, administratörer,
lärare, förmän, tekniker, ekonomer och annan expertis alltjämt som blygsam.
Den snabba utbyggnad av den svenska biståndsverksamheten som förutses
under de närmaste åren kommer att ytterligare accentuera rekryteringsbehovet.
Såsom även påpekats i långtidsplanen behöver expertrekryteringen
därför intensifieras och underlättas bl. a. genom en förstärkning av
SIDA:s resurser för rekrytering och kompletteringsutbildning av fältperso4
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128
50
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
nal men också genom särskilda åtgärder som faller inom andra myndigheters
kompetensområden, inte minst inom det allmänna utbildningsväsendet.
Utskottet tillstyrker därför den föreslagna anslagsökningen för SIDA:s rekryteringsverksamhet.
Det är uppenbart att det föreligger ett nära samband mellan rekryteringsansträngningarna
och den informationsverksamhet som är avsedd att ge
den svenska allmänheten en bättre u-landsorientering, att förmedla djupare
kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation och utvecklingssamarbetet.
Utskottet finner det därför följdriktigt och motiverat att, såsom
föreslagits av utrikesministern, också en anslagsteknisk sammankopplingsker
mellan rekryterings- och informationsverksamheterna och bär anledning
anta att båda aktiviteterna kommer att gagnas av den närmare integration
dem emellan som torde följa av den nya anordningen. Utskottet avstyrker
därför motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är i fråga. (Samma
motioners yrkanden rörande meritvärdering av u-landstjänstgöring kommer
att behandlas av utskottet i annat sammanhang och anmälas för riksdagen
vid ett senare tillfälle.)
Utskottet har bl. a. i utlåtanden till 1966 och 1967 års riksdagar uttalat
sitt intresse för en förstärkt informationsverksamhet om u-ländernas och biståndsverksamhetens
villkor. Det är därför glädjande att en relativt kraftig
utbyggnad av SIDA:s informationsverksamhet nu förutskickats, och utskottet
tillstyrker den medelsanvisning som föreslagits härför. Som förut antytts
bör den intensifierade upplysningsverksamheten vara ägnad att både
leda till gynnsammare betingelser för expertrekryteringen och skapa större
förståelse och vidgat engagemang för den offentliga biståndsverksamheten
hos den svenska allmänheten över huvud taget. Den senare aspekten blir allt
viktigare under åren framöver, när utvecklingssamarbetet i enlighet med
långtidsplanen kommer att göra anspråk på ett ständigt växande utrymme
inom statsbudgeten.
En informationsverksamhet med denna syftning har — om än med begränsade
resurser — sedan flera år bedrivits av SIDA och dess föregångare
liksom av Svenska FN-förbundet, det senare med visst statsunderstöd. Den
har på ett synnerligen värdefullt sätt kompletterats och stötts av många enskilda
organisationer, exempelvis av folkrörelserna, de politiska organisationerna
och missionen, och av såväl fasta som fria medarbetare i press,
radio, television etc. Det är angeläget att den direkta och indirekta samverkan
på opinionsbildningens och upplysningsverksamhetens område som
finns mellan dessa frivilliga organisationer och personer å ena sidan och
SIDA å den andra fortsätter och att den ytterligare breddas och fördjupas.
Av allt att döma arbetar den positiva och objektiva u-lands- och biståndsinformationen
i vårt land under gynnsammare allmänna betingelser än i
många andra länder, något som bl. a. framgår av att den ges ett förhållandevis
stort utrymme i massmedia och i den allmänna debatten i övrigt. Intres
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
51
set för dessa frågor har tilltagit starkt under senare år och är glädjande
nog särskilt påfallande inom den yngre generationen. Å andra sidan har
olika undersökningar visat att det alltjämt inom breda folklager — inom
olika socialgrupper, utbildnings- och inkomstnivåer — dröjer kvar åtskilligt
av bristande kunskaper och missuppfattningar om — eller likgiltighet inför
— u-ländernas utvecklingsproblem och om biståndsverksamhetens innehåll,
syften och arbetsbetingelser. En ökad, snabb, mångsidig, objektiv och intresseväckande
informationsverksamhet på detta område har därför en utomordentligt
viktig funktion att fylla, och statens ansvar i detta sammanhang
består inte minst i att ställa lämpligt informationsunderlag till förfogande
för den fria debatten och opinionsbildningen.
Liknande synpunkter har anförts i motionerna 1:865 och II: 1119 samt
II: 663.
Vad angår sistnämnda motion kan det enligt utskottets mening inte rimligen
anses vara en angelägenhet för riksdagen att ge detaljanvisningar om
hur en intensifierad informationsverksamhet på detta område bäst skall bedrivas
eller om det statliga stödet till enskilda organisationers insamlingar.
Det bör i stället i första hand ankomma på SIDA och dess informationsenhet
att — vid behov i samråd med utomstående intressenter och specialister —
avgöra huruvida punktinsatser och kampanjer liknande de i motionerna
ifrågasatta kan inrymmas i verksamheten och om de effektivt tjänar informationsverksamhetens
grundläggande och långsiktiga syften. Motionen II:
663 avstyrks därför.
I motionerna 1:865 och II: 1119 åter har hemställts att riksdagen måtte
begära en plan för ökad information kring u-ländernas problem. Utskottet
vill med anledning härav och under hänvisning till vad som tidigare anförts
i detta sammanhang uttala önskemålet att SIDA i samband med sin nästa
anslagsframställning lägger fram förslag till en plan för en vidgad informationsverksamhet
kring u-ländernas problem.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är
i fråga, till Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
informationsverksamhet för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 3 650 000 kr.,
2. att riksdagen i anledning av motionerna I: 865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna vad
utskottet anfört,
3. att riksdagen avslår motionen II: 663.
52
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
11. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar
Kungl. Maj:t har (punkt C 4, s. 113—115) föreslagit riksdagen att dels
till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Avlöningar för budgetåret
1968/69 anvisa ett förslagsanslag av 7 737 000 kr., dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att vid styrelsen inrätta en tjänst som avdelningschef i Ce 2
och en tjänst som byråchef i Ce 1.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 188 000 kr.
I sin anslagsframställning, som i februari 1968 kompletterats med en särskild
PM, har SIDA framhållit att den planerade ökningen av biståndsvolymen
beräknas innebära behov av en jämförelsevis liten personalökning.
Samtidigt har SIDA påpekat att en ökning av personalen allmänt måste i
tiden föregå en tillväxt av biståndsvolymen. SIDA:s avlöningsanslag beräknas
under 1967/68 behöva överskridas med ca 10 %. Den samlade personalstyrkan
vid SIDA skulle därmed vid utgången av detta budgetår uppgå till
212, dvs. 58 personer fler än som motsvaras av antalet tjänster vid budgetårets
ingång. I särskild framställning den 16 februari 1968 har SIDA hemställt
om bemyndigande att överskrida anslagen för innevarande budgetår
och om inrättande av tre byrådirektörstjänster.
För de närmaste budgetåren räknar SIDA med en mindre personalökning.
Genom ökad delegering av detaljplanering och löpande administration till
organ och personer utanför SIDA i Stockholm väntas insatserna successivt
kräva mindre löpande administration i relation till medelsförbrukningen än
hittills. SIDA:s egen kapacitet skulle därmed i stigande grad komma att
ägnas åt planering, kontroll och resultatbedömning av utvecklingsbiståndet.
Eu sådan inriktning av verksamheten skulle göra en successiv kvalitativ förstärkning
behövlig, och mot denna bakgrund skulle andelen högre befattningar
komma att öka bland de tjänster som beräknas tillkomma under de
närmaste åren. Vidare räknar SIDA med ett ökat behov av personalutbildning
och begär härför en ökning med 20 000 kr. till 50 000 kr. under budgetåret
1968/69.
För avlöningar ocli expertis har SIDA begärt 7 652 000 kr., vilket innebär
en ökning med drygt 700 000 kr. i förhållande till den beräknade faktiska
medelsförbrukningen under innevarande budgetår. Av medelsbehovet beräknas
7 227 000 kr. las i anspråk för att vidmakthålla den personalstyrka
som finns vid utgången av 1967/68 och för att tillgodose behovet av tillfälligt
anlitad expertis. Återstoden, 425 000 kr., motsvarar den personalökning
som SIDA anser sig behöva under 1968/69. SIDA föreslår att inom nämnda
anslagsram inrättas eu tjänst som avdelningschef, en tjänst som byråchef,
två som avdelningsdirektör, en som assistent och två som biträden.
Utrikesministern ansluter sig till resonemanget att de senaste årens
kraftiga personalökningar vid hemmaadministrationen bör möjliggöra för
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
53
SIDA att fullgöra sina uppgifter och planer för en stegring av biståndsvolymen
under åren framöver utan en ytterligare personalökning av motsvarande
storlek. Behovet av personalförstärkning hålls tillbaka genom de administrativa
former som är på väg att utvecklas. SIDA:s roll kommer i stigande grad
att avse planering och styrning av biståndsinsatser samt utarbetande av
underlag för statsmakternas beslut i biståndsfrågor. En successiv kvalitativ
förstärkning av SIDA:s personella resurser är då påkallad. SIDA:s förslag
om inrättande av vissa tjänster för personal i ledande ställning tillstyrks av
utrikesministern så till vida att han förordar inrättandet av en personlig
tjänst som avdelningschef i Ce 2 för nuvarande chefen för tredje avdelningen
Sixten Heppling liksom även inrättandet av en tjänst som byråchef i Ce 1.
I övrigt har medel beräknats i enlighet med förslaget i SIDA:s anslagsframställning
samt därutöver medel för två tjänster som byrådirektör med anledning
av SIDA:s särskilda framställning den 16 februari 1968.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa
1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att vid styrelsen
för internationell utveckling inrätta en tjänst som avdelningschef
i Ce 2 och en tjänst som byråchef i Ce 1,
2. att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling
(SIDA): Avlöningar för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 7 737 000 kr.
12. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader
Kungl. Maj:t har (punkt C 5, s. 115—116) föreslagit riksdagen att till Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader för budgetåret
1968/69 anvisa ett förslagsanslag av 2 145 000 kr.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 1 015 000 kr. Av sistnämnda
belopp är 235 000 kr. avsett för informationsverksamhet.
SIDA har i sin anslagsframställning föreslagit att omkostnadsanslaget
höjs till 2 495 000 kr. Därav skulle 350 000 kr. avse informationsverksamhet.
Kungl. Maj :t har emellertid (se punkt 10 ovan) beräknat medel för denna
under det omrubricerade anslaget Rekrytering och utbildning av fältpersonal
samt informationsverksamhet. I övrigt hänför sig den föreslagna ökningen
huvudsakligen till posterna Reseersättningar och Expenser.
I de Iikalydande motionerna I: 864 av herr Blomquist och II: 1124 av fru
Sundberg och herr Wennerfors har hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA): Omkostnader för
budgetåret 1968/69 anvisar ett förslagsanslag av 2 745 000 kr.
54
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
Utskottet får under hänvisning till vad som anförts under punkten 10 avstyrka
motionerna såvitt nu är i fråga. Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 864 och II: 1124, såvitt nu är i
fråga, till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA):
Omkostnader för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten under
tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 2 145 000 kr.
Finansiellt utvecklingsbistånd
(prop. nr 101, s. 117—127)
Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 (bil. 9 littera G) beräknat medel
till finansiellt utvecklingsbistånd, har Kungl. Maj :t i bilaga 2 till propositionen
nr 101 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 15 mars 1968 och i anslutning till den i propositionens huvuddel
föreslagna långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet framlagt
förslag rörande bl. a. de anslag under sjunde huvudtiteln som avser finansiellt
utvecklingsbistånd.
I anslutning härtill bär Kungl. Maj :t i propositionen nr 102 under åberopande
av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden den 5 april
1968 framlagt förslag rörande bl. a. Sveriges anslutning till en internationell
överenskommelse rörande en allmän ökning av Internationella utvecklingsfonden
IDA:s kapital.
13. Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd (prop. nr 101, s. 53—59, 96—
99, 117—122)
Propositionerna. Kungl. Maj :t har i propositionen nr 101 (punkten G 1,
s. 117—122) bl. a. föreslagit riksdagen att till Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd
för budgetåret 1968/69 anvisa ett reservationsanslag av
112 672 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 69 980 000 kr. och utnyttjas
för bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) och Asiatiska utvecklingsbanken. Under nästa
budgetår avses anslaget jämväl täcka kostnaderna för svenska leveranser i
enlighet med 1967 års konvention om livsmedelshjälp.
Internationella utvecklingsfonden (IDA)
I propositionen nr 101 (s. 118—119) lämnar föredraganden en redogörelse
för de överväganden och förhandlingar om en påfyllnad av IDA:s kapitalresurser
avseende den treåriga bidragsperioden 1968/69—1970/71, som på
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
55
gått sedan hösten 1966 och som lett till en principöverenskommelse i början
av detta år. Sveriges ordinarie bidrag till IDA för vart och ett av de tre budgetåren
skulle enligt överenskommelsen uppgå till ca 42 milj. kr. Mot bakgrund
av att de senaste budgetårens svenska bidrag uppgått till totalt nära
52 milj. kr. (varav hälften som ordinarie och andra hälften som extra bidrag)
och av att Sverige under förhandlingsskedet stött förslag om en väsentligt
högre påfyllnadsnivå än som nu överenskommits, förordar föredraganden
att Sverige även under den kommande bidragsperioden lämnar extrabidrag
till IDA och att de totala bidragen successivt stegras i enlighet med
vad som förutsatts i långtidsplanens anslags- och utfästelseram för budgetåren
1968/69—1970/71 (jfr under punkten 6 ovan) och fördelas med drygt
72 milj. kr. på budgetåret 1968/69, ca 88 milj. kr. på budgetåret 1969/70 och
ca 104 milj. kr. på budgetåret 1970/71.
I propositionen nr 102 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att godkänna
Sveriges anslutning till den internationella uppgörelse om IDA:s allmänna
kapitalökning, som blivit slutgiltig efter avlåtandet av propositionen nr 101.
Därvid förutsätts att Sverige avger en officiell förbindelse rörande den del
av de förutsedda svenska bidragen som hänför sig till bidragsmålet för IDA
av 1,2 miljard dollar för treårsperioden 1968/69—1970/71, vilket den internationella
uppgörelsen avser. Denna del av de svenska IDA-bidragen uppgår
årligen till 9 880 000 dollar eller sammanlagt 29 640 000 dollar under
hela perioden.
Genom de båda propositionerna nr 101 och 102 har Kungl. Maj:t beträffande
bidrag till Internationella utvecklingsfonden sålunda föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att avge en officiell förbindelse om
bidrag till IDA med sist angivna belopp, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta
erforderliga åtgärder för att lämna sammanlagda (ordinarie plus extra)
bidrag till IDA för åren 1968/70 motsvarande 51 milj. dollar, fördelade med
14 milj. dollar på budgetåret 1968/69, 17 milj. dollar på budgetåret 1969/70
och 20 milj. dollar på budgetåret 1970/71.
Internationella livsmedelsprogrammet (WFP)
Enligt tidigare gjord utfästelse skall Sveriges bidrag till WFP under budgetåret
1968/69 i form av livsmedelssändningar och kontanter uppgå till det
beräknade motvärdet av 3 milj. dollar eller 15 660 000 kr. För WFP:s nya
tvååriga bidragsperiod 1969—1970 har från svensk sida tidigare i år med
förbehåll för riksdagens godkännande utfästelse lämnats om samma bidrag
för vart och ett av åren. Kungl. Maj :t föreslår i propositionen nr 101 att
riksdagen godkänner nämnda villkorliga utfästelse. Enligt föredraganden
kan en höjning av den svenska bidragsutfästelsen bli aktuell i ljuset av den
utveckling WFP kan komma att undergå.
56
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
1967 års konvention om livsmedelshjälp
Sverige anslöt sig föregående år med höstriksdagens godkännande till 1967
års internationella konvention om livsmedelshjälp, som innebär att anslutna
stater under en treårsperiod (budgetåren 1968/69—1970/71) skall leverera
spannmål till u-länder till en sammanlagd kvantitet av 4,5 milj. ton. Sveriges
årliga andel därav utgör 54 000 ton och bör i enlighet med de riktlinjer som
godkändes av höstriksdagen utgå i form av svenskt vete. Kostnaden härför
per budgetår har beräknats till 18 milj. kr. Utöver sina förpliktelser enligt
konventionen har förutsatts att Sverige även bör svara för frakt- och administrationskostnader
i samband med spannmålsleveranserna. Dessa kostnader
har för nästa budgetår beräknats belöpa sig till 4 milj. kr. För en kanalisering
av den svenska spannmål shjälpen genom Internationella livsmedelsprogrammet
(WFP) talar enligt föredraganden såväl praktiska som principiella
skäl. Kungl. Maj :t föreslår i enlighet härmed att riksdagen bemyndigar
Kungl. Maj :t att med WFP träffa överenskommelse om administrationen
av den svenska livsmedelshjälpen enligt 1967 års konvention.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de likalydande motionerna I: 98 av herr Nyman m. fl. och II: 144 av
herr Rimmerfors vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer om en undersökning av möjligheterna att vid bidrag i form av
pengar för livsmedel eller in natura från vårt eget land och från internationella
organisationer till bidraget fogas vissa villkor om tillfredsställande
lagrings- och transportförhållanden som garanterar livsmedlens kvalitet,
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson samt
II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är i fråga,
dels att riksdagen måtte besluta att utöver vad som föreslagits i propositionerna
101 och 102 lämna ytterligare bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) för nästa budgetår med 15 600 000 kr. (3 milj. dollar) samt
till Internationella livsmedelsprogrammet med 21 000 000 kr. (4 milj. dollar),
dels att riksdagen med anledning av motionerna måtte uttala att Sverige bör
ta initiativet till en miljardfond för livsmedelshjälp samt att Sverige om en
sådan inrättas skall bidraga med 100 milj. kr. årligen till denna fond,
dels motionen II: 1123 av fru Sjövall m. fl. vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att av de 114 milj. kr., som under treårsperioden 1968/71 föreslagits
skola ställas till Internationella livsmedelsprogrammets förfogande,
innehålles 10 milj. kr. för livsmedelsforskning i svensk regi, av vilket belopp
5 milj. kr. anvisas som reservationsanslag budgetåret 1968/69, samt att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att en särskild nämnd eller särskilt
forskningsråd inrättas för att handlägga denna forskning.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
57
Utskottet. I samband med sin behandling av punkten 5 rörande anslags°ch
planeringsram för budgetåren 1968/69—1970/71 har utskottet uttalat
sig för ett antagande av de förslag rörande anslag och utfästelser till
de internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Under samma
punkt har utskottet avstyrkt det i motionerna 1:865 och II: 1119 framförda
yrkandet om en ökning av det statliga biståndet under nästa budgetår
med 100 milj. kr. mer än vad Kungl. Maj :t föreslagit. I konsekvens
härmed avstyrker utskottet även det i samma motioner framställda yrkandet
om sådana extrabidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) och
Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) som med 15,6 resp. 21 milj.
kr. överstiger Kungl. Maj:ts förslag rörande IDA och WFP. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att den i propositionerna föreslagna extra bidragsgivningen
till IDA för budgetåret 1968/69 överstiger Sveriges avtalsenliga
ordinarie bidrag till utvecklingsfonden med mer än hälften och att extrabidrag
även förutsatts utgå under de båda följande budgetåren och vid varje
tillfälle stiga med ytterligare 3 milj. dollar. Såvitt nu kan bedömas blir
de svenska extrabidragen till IDA därmed vida större än något annat lands.
Utskottet har för övrigt med tillfredsställelse noterat att systemet med extrabidrag
till IDA, varom Sverige varit ensamt i många år, nu till sist fått viss
efterföljd från ett antal andra länders sida, såsom framgår av föredragande
statsrådets redogörelse i propositionen nr 102.
Beträffande yrkandet i samma motioner om ett svenskt initiativ för att
åstadkomma en internationell fond för livsmedelshjälp med årliga bidragstillskott
av storleksordningen 1 miljard dollar, dvs. drygt 5 miljarder kr.
varav Sverige skulle årligen bidra med 100 milj. kr., dvs. knappt 2 %, vill
utskottet erinra om att motionsyrkanden av samma innebörd framförts tidigare
under en rad av år. Utskottet har i dessa sammanhang uttalat förståelse
för det bakomliggande allmänna syftet, dock utan att binda sig för någon
viss storleksordning eller visst arrangemang för en ökad multilateral
livsmedelshjälp. En rad förslag och utredningar rörande dels livsmedelshjälp
och dels bistånd till u-ländernas egen livsmedelsproduktion är f. n.
föremål för ingående uppmärksamhet inom en rad internationella organ såsom
FN, FAO, WFP, Världsbanken och OECD. Av de undersökningar som
gjorts har man dock kunnat dra slutsatsen att tanken på en multilateral
livsmedelsfond av den förordade storleksordningen i varje fall hittills inte
varit realistisk, främst på grund av att de större livsmedelsproducerande och
biståndsgivande länderna i så hög grad visat sig obenägna att gå samman
om en multilateral ordning på detta område. I detta sammanhang bör dock
erinras om att 1967 års konvention om livsmedelshjälp innebär att spannmål
från olika givarländer till ett sammanlagt årligt värde av ca 1 500 milj.
kr. kunnat inordnas i ett multinationellt bidragssammanliang. Det har under
senare tid vidare förmärkts en stark tendens både inom de internationella
organen och de enskilda givarländerna — däribland även Sverige —
58
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
att vid sidan av livsmedelshjälpen lägga en ökad emfas vid biståndsåtgärder
som syftar till att utveckla u-ländernas egna förutsättningar för ökad
livsmedelsproduktion (jfr under punkten 4 ovan).
Till sommarens möte med FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC)
väntas en omfattande studie bli framlagd, som på rådets uppdrag och på
FN:s generalsekreterares vägnar varit under utarbetande i två års tid och
som skall ange olika tänkbara vägar till och former för en väsentligt utökad
multilateral livsmedelshjälp. För rapporten i fråga har FN-sekretariatet
konsulterat andra berörda internationella organ och olika medlemsländer.
Sverige har i detta liksom i flera andra sammanhang manifesterat ett starkt
intresse för FN-utredningens syften och sökt bidra till framgång för dess
strävanden. Sverige har också förordat att man vid realiserandet av utredningens
ändamål bygger på det internationella livsmedelsprogram som redan
finns inom FN-systemets ram och sålunda inte går in för att tillskapa
någon ytterligare administration vid sidan av WFP för den utbyggda multilaterala
livsmedelshjälp som må komma att föreslås. I detta läge finner
utskottet inte anledning tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119 såvitt nu
är i fråga.
Det i motionen II: 1123 framförda yrkandet av innebörden, att 10 milj.
kr. av det belopp om sammanlagt 114 milj. kr., som av Kungl. Maj:t föreslagits
bli ställda till internationella livsmedelsprograms förfogande under
treårsperioden 1968/69—1970/71, innehålls och i stället används för livsmedelsforskning
i svensk regi, ser sig utskottet nödsakat avstyrka redan av
det skälet att hela det angivna beloppet om 114 milj. kr. motsvaras av gjorda
utfästelser gentemot WFP resp. åtaganden under 1967 års spannmålskonvention.
I konsekvens härmed avstyrks även övriga yrkanden i motionen
II: 1123. Beträffande livsmedelsforskning i övrigt får utskottet hänvisa
till sina uttalanden under punkten 9 ovan.
Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 98 och II: 144 har utskottet erhållit
uppgifter som omvittnar att alla krav, som rimligen kan uppställas när
det gäller kontrollen av att livsmedels- och liknande hjälpsändningar kommer
fram till distributionscentra och de hjälpbehövande i u-länderna i oskadat
skick, redan är tillgodosedda inom det svenska biståndsprogrammet.
Detta gäller för övrigt även andra varusändningar, exempelvis av konstgödsel
och skolbokspapper. Den kontroll av lagrings- och transportförhållanden
som sker i dessa sammanhang torde i de flesta fall vara bade effektivare
och smidigare än att enbart i avtal uppställa specifika villkor för gåvornas
hantering och omhändertagande. Också inom den verksamhet som
bedrivs av Internationella livsmedelsprogrammet torde alla rimliga försiktighetsåtgärder
vidtas för att livsmedelssändningarna inte skall gå till spillo
genom ovarsamhet eller avsaknad av nöjaktiga lagringsanordningar. Kraven
på detta område får dock givetvis inte drivas så långt att de i praktiken
utestänger nödlidande länder med exempelvis sämre klimatiska och hygie
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
59
niska förhållanden från livsmedelshjälp över huvud taget. De stora bristerna
på lagringsområdet vartill motionärerna hänvisar torde framför allt avse
omhändertagandet av de livsmedel och inte minst den spannmål som produceras
inom u-länderna själva. Detta utgör en av anledningarna till att en
inte obetydlig del av det svenska utvecklingsbiståndet inriktats just på att
skapa bättre lagringsförhållanden för spannmål i exempelvis Indien och Pakistan.
Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna
1:98 och II: 144 synes mot denna bakgrund inte påkallad, varför de avstyrks.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i
propositionen nr 102 bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella
utvecklingsfonden (IDA) avge en officiell förklaring
av innebörd att Sverige, på villkor och sätt som angetts
i statsrådsprotokollet över finansärenden den 5 april
1968, förbinder sig att inom ramen för överenskommelsen
om påfyllnad av Internationella utvecklingsfondens resurser
för perioden 1968/69—1970/71 lämna bidrag till fonden
med ett sammanlagt belopp motsvarande 29 640 000 dollar,
2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionen
nr 101 och med avslag å motionerna I: 865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga,
a) bemyndigar Kungl. Maj :t att vidta erforderliga åtgärder
för att lämna bidrag till Internationella utvecklingsfonden
för åren 1968—1970 motsvarande sammanlagt
51 000 000 dollar, fördelade med 14 000 000 dollar på budgetåret
1968/69, 17 000 000 dollar på budgetåret 1969/70
och 20 000 000 dollar på budgetåret 1970/71,
b) godkänner Sveriges utfästelse att till Internationella
livsmedelsprogrammet för vart och ett av åren 1969 och
1970 lämna bidrag i form av livsmedel och kontanter motsvarande
3 000 000 dollar,
3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
i propositionen nr 101 bemyndigar Kungl. Maj:t att träffa
överenskommelse med Internationella livsmedelsprogrammet
om administrationen av Sveriges livsmedelshjälp enligt
1967 års konvention om livsmedelshjälp,
4. att riksdagen avslår motionen II: 1123 angående livsmedelsforskning,
5. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag i propositionen
nr 101 och med avslag å motionerna I: 865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Multilateralt finansiell utvecklingsbistånd
för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten
60
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
112 672 000 kr.,
6. att riksdagen avslår motionerna I: 98 och II: 144 angående
villkor i samband med livsmedelshjälp,
7. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser en miljardfond till livsmedelshjälp och svenska
bidrag till en sådan fond.
14. Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd (prop. nr 101, s. 78—82, 82—87,
99—100, 122—126)
Propositionen. Kungl. Maj:t har (punkten G 2, s. 126) föreslagit riksdagen
att till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret 1968/69
anvisa ett reservationsanslag av 105 000 000 kr.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 125 000 000 kr. Anslaget har
hittills — förutom utvecklingskrediter samt projektförberedelser och projektkontroll
i anslutning därtill — även utnyttjats för gåvobistånd i form av
varor och tjänster. Detta gåvobistånd avses från och med nästa budgetår
ingå i fältverksamhetsanslaget under tredje huvudtiteln (se ovan under
punkten 9).
SIDA har i sin anslagsframställning (prop. s. 78—82) begärt ett anslag
till utvecklingskrediter av 125 milj. kr. och inom denna ram beräknat 5
milj. kr. för projektförberedelser och kontroll i anslutning till krediterna,
därav 1,5 milj. kr. för projektförberedelser i trängre bemärkelse, 2 milj. kr.
för projektering samt 1,5 milj. kr. för särskilda rådgivare och tillfälliga
konsulter.
Föredragande statsrådet redogör för aktuella kreditprojekt i bl. a. Tunisien,
Kenya, Pakistan, Indien, Tanzania och Turkiet. SIDA har i sin anslagsframställning
föreslagit en påfyllnad av den svenska utvecklingsfonden
för Latinamerika, som förvaltas av Interamerikanska utvecklingsbanken.
Fonden, som uppgår till 5 milj. dollar, väntas inom kort bli tagen helt
i anspråk. Sedan anslagsframställningen gjordes har emellertid en väsentlig
ändring av riktlinjerna för bankens verksamhet vidtagits i det att banken
frångått principen om fri upphandling till av banken finansierade projekt.
Föredragande statsrådet säger sig med anledning härav f. n. inte vara
beredd att ta ställning till en påfyllnad av den svenska fonden.
I propositionen har förutsatts en fortsatt samverkan med Världsbanken/
IDA i form av ytterligare s. k. samfinansieringsoperationer. Mot bakgrund
av den besvärliga skuldsituation som många u-länder befinner sig i, bör man
överväga att, då omständigheterna så motiverar, tillämpa de synnerligen
»mjuka» villkor som allmänt gäller för IDA:s krediter även vid svensk kredit
-
61
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
finansiering som inte avser parallellfinansiering med IDA. Föredraganden
biträder vidare SIDA:s törslag att riksdagens bemyndigande inhämtas för
svensk medverkan i internationella skuldkonsolideringsaktioner, dvs. överenskommelser
om betalningsanstånd.
SIDA bär i sin anslagsframställning föreslagit, att Kungl. Maj:t inhämtar
riksdagens bemyndigande att ingå kreditåtaganden till ett sammanlagt belopp
för vart och elt av de tre budgetåren som, inklusive tidigare åtaganden,
inte överstiger anslagsbeloppet för det budgetår då åtagande görs. Härvid
skulle något förbehåll gentemot låntagaren inte behöva göras om att riksdagen
anvisar erforderliga medel. Föredragande statsrådet tillstyrker en sådan
utvidgning av redan gällande åtagandefullmakt med den ändringen att
för det sista av de tre åren inte mer än hälften av det aktuella anslagsbeloppct
skall tas i anspråk. Med hänvisning till den möjlighet som den förordade
utvidgningen av bemyndigandet att göra kreditåtaganden i avräkning mot
framtida anslag erbjuder, torde enligt föredraganden ett anslagsbelopp om
105 milj. kr. möjliggöra lämnande av nya utvecklingskrediter nästa budgetåi
i en omfattning som motsvarar SIDAcs aktuella planering.
Motionerna. I de likalydande motionerna 1:865 av herrar Dahlén och
Bcnc/tson samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén har hemställts, såvitt
nu är i fråga, att riksdagen måtte dels till Svenska utvecklingsfonden för
Latinamerika anvisa 13 000 000 kr. (2,5 milj. dollar) samt därvid uttala vad
i motionerna sägs om tillstånd för den Interamerikanska utvecklingsbanken
att uppta ett obligationslån på den svenska marknaden, dels till utvecklingskrediter
utöver vad regeringen föreslagit anvisa ytterligare 10 000 000
kr., dels ock under hänvisning till vad i motionerna anförs om inrättande
av en förinvesteringsfond bevilja ett anslag till denna med 5 000 000 kr.
Utskottet. Beträffande den svenska utvecklingsfonden för Latinamerika
har föredragande statsrådet under hänvisning till Interamerikanska utvecklingsbankens
nya, restriktiva upphandlingspolitik sagt sig för närvarande
inte \aia beredd att ta ställning till en påfyllnad av fonden. Fondens resurser
(5 milj. dollar) beräknas inom en nära framtid bli tagna helt i anspråk för
en samfinansiering med banken, under vars förvaltning fonden står. Omständigheten
att banken ensidigt beslutat alt i varje fall tills vidare frångå
principen om fri upphandling till av banken finansierade projekt svnes
väsentligt ha rubbat de förutsättningar, på vilka beslutet om fondens inrättande
vilade. Sverige har i internationella sammanhang konsekvent liävdat
utvecklingsbiståndets obundenhet till leveranser från givarlandet och
samtidigt slagit vakt om principen om fri internationell anbudsgivning vid
upphandling till projekt som finansieras av multilaterala institutioner och
biståndsprogram. De nya reglerna innebär i stort sett och med någon förenkling
att varje utomstående land för att kunna komma i fråga som leveran
-
62
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
tör till bankfinansierade projekt i ett antal valfria former måste ställa finansiella
resurser till bankens förfogande i en utsträckning som helt motsvarar
den faktiska upphandling som skett i vederbörande land ända från tiden för
bankens tillkomst. De svenska leveranserna under denna tid har uppgått till
inemot 10 milj. dollar. Utskottet har erfarit att Sverige liksom andra av de
nya reglerna likaledes drabbade länder både inbördes och i kontakter med
banken undersöker möjligheterna att förmå banken till en återgång till de
liberalare principer som förut tillämpades eller att åtminstone åstadkomma
modifikationer i reglernas tillämpning.
Utskottet anser sig i detta läge inte ha möjlighet att förorda någon bestämd
handlingslinje men vill uttala sitt stöd för de ansträngningar som
görs för att hävda den fria upphandlingens princip, vilken bäst torde tjäna
mottagarländernas intressen.
Under hänvisning till sitt ställningstagande vid punkten 5 avstyrker utskottet
motionerna I: 865 och II: 1119 i vad de avser medelsanvisning till
utvecklingsfonden.
Även yrkandet i nämnda motioner om ytterligare medelsanvisning till utvecklingskrediter
anser sig utskottet under hänvisning till sitt ställningstagande
vid punkten 5 böra avstyrka.
Vad beträffar samma motionärers yrkande rörande inrättandet av och
anslag till en fond för s. k. förinvesteringsstudier i enlighet med den framställning
härom som gemensamt gjorts av Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund (se s. 40—41 i prop. 101), vill utskottet erinra
om departemenschefens uttalande att behovet av stöd till studier av det slag
som berörts i framställningen redan till en del tillgodoses inom ramen för
den nuvarande biståndsverksamheten i form av uppdrag till svenska konsultföretag
i samband med projektförberedelser och projektkontroll i anslutning
därtill. En viss del av anslagsbeloppet för utvecklingskrediter beräknas
regelmässigt för sådana ändamål. Några remissorgan, som haft anledning
yttra sig över de båda organisationernas framställning, har pekat på vissa
brister i förslaget, som inte gör det godtagbart i den utformning som förutsatts.
Utskottet delar de synpunkter som därvid kommit till uttryck och vill
särskilt erinra om riksbanksfullmäktiges uttalande att det — för att den
föreslagna fonden över huvud taget skall inräknas i biståndet — tordras all
den inte huvudsakligen blir eu form av subventionering av svenska undersökningar
och etableringar utomlands som i vilket fall som helst skulle
ha kommit till stånd av rent affärsmässiga skäl eller vilkas utvecklingseffekt
är obetydlig. Yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 om medelsanvisning
till en förinvesteringsfond avstyrks alltså.
I övrigt vill utskottet uttala sin anslutning till de riktlinjer för det bilaterala
finansiella utvecklingsbiståndet som förordats av föredraganden, däribland
en vidgad tillämpning för svenskt vidkommande — när omständigheterna
motiverar det — av de särskilt »mjuka» villkor som gäller för IDA
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 63
krediter och möjligheten av svensk medverkan i internationella skuldkonsolideringsaktioner
avseende sådana mottagarländer som råkat eller kan
råka i en särskilt besvärlig skuldbetalningssituation.
1966 och 1967 års riksdagar har bemyndigat Kungl. Maj:t att med förbehåll
för erforderlig medelsanvisning från riksdagens sida ingå förhandsåtaganden
om utvecklingskrediter avseende de närmast följande tre—fem
budgetåren med ett belopp motsvarande högst hälften av de då aktuella anslagsbeloppen
för vart och ett av budgetåren i fråga. Kungl. Maj :t har nu
föreslagit att den gällande åtagandefullmakten i stället utformas så att kreditåtaganden
för de närmast efterföljande tre åren får göras till ett sammanlagt
belopp som för de första två åren fullt ut motsvarar det löpande
budgetårets anslagsbelopp och för det tredje året hälften därav. Härvid
skulle något förbehåll för medelsanvisning från riksdagens sida inte behöva
göras i avtalen med låntagarna. Utskottet tillstyrker en sådan ändringav
riksdagens tidigare bemyndigande att göra kreditåtaganden i avräkning
mot framtida anslag, vilka i enlighet med den i långtidsplanen förordade
anslags- och planeringsramen (jfr punkten 6 ovan) förutsätts kontinuerligt
bli ökade från år till år med i planen angivna minimibelopp.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser medelsanvisning till Svenska utvecklingsfonden
för Latinamerika samt uttalande om tillstånd för Interamerikanska
utvecklingsbanken att uppta ett obligationslån
i Sverige,
2. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser medelsanvisning till utvecklingskrediter,
3. att riksdagen avslår motionerna I: 865 och II: 1119 i
vad de avser inrättande av och medelsanvisning till en förinvesteringsfond,
4. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är
i fråga, till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret
1968/69 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 105 000 000 kr.,
5. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag godkänner
vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande de
allmänna riktlinjerna för bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd.
64
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
Kommersiellt utvecklingsbistånd
(prop. nr 101, s. 28—40, 128—132)
15. Investeringsgarantier
Propositionen. I bilaga 3 till propositionen nr 101 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över liandelsärenden den 15
mars 1968 och i anslutning till den i propositionens huvuddel föreslagna
långtidsplanen för det statliga utvecklingsbiståndet, föreslagit riksdagen att
dels godkänna de av handelsministern därvid förordade riktlinjerna för
statliga garantier för investeringar i u-länderna, dels medge att staten intill
ett belopp om 400 milj. kr. åtar sig betalningsansvar i form av garanti för
investeringar i u-länder.
I propositionen erinras om att man i flera industriländer infört nationella
garantier mot s. k. politiska risker för investeringar i u-länder, såsom risker
för nationalisering, expropriation och transfereringshinder. Inom Världsbanken
arbetar man sedan några år på att få till stånd ett multilateralt
system avseende i stort sett samma risker som de nationella systemen. På
svensk sida har ansetts att upprättandet av ett multilateralt investeringsgarantisystem
skulle innebära stora fördelar, men det synes inte realistiskt
att räkna med att diskussionerna härom skall leda till positivt resultat inom
den närmaste tiden.
Utformningen av ett svenskt garantisystem har behandlats i en inom
finansdepartementet upprättad promemoria (prop. s. 30—34), som remissbehandlats
(prop. s. 34—40). Flertalet remissorgan har tillstyrkt införandet
av ett svenskt investeringsgarantisystem.
Chefen för handelsdepartementet anför i propositionen, att han finner
det motiverat att ett nationellt svenskt system inrättas, men framhåller samtidigt
vikten av att genomförandet sker på ett sätt som inte försvårar systemets
senare infogande i ett multilateralt system. Ett svenskt garantisystem
måste ansluta till de allmänna målen för biståndspolitiken, varför endast
investeringar som klart kan väntas bidra till den ekonomiska utvecklingen
i ett u-land bör stödjas inom ramen för ett sådant system. En grundläggande
förutsättning är å ena sidan att investeringsprojektet av värdlandet betraktas
som utvecklingsfrämjande och överensstämmer med landets utvecklingsplan
och å andra sidan att det investerande företaget ger de anställda
tillfredsställande anställnings- och arbetsvillkor och visar en positiv
inställning till fackföreningsverksamhet inom företaget.
I departementspromemorian har framhållits att det i konsekvens med den
starka betoningen av de biståndspolitiska aspekterna förefaller naturligt
att garantiverksamheten till en början avser enbart huvudmottagarländerna
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
65
för det svenska biståndet. På basis av vunna erfarenheter av systemets tilllämpning
skulle man senare kunna få anledning diskutera en utvidgning av
garantigivningen till att avse investeringar även i andra u-länder.
Flertalet remissorgan har framfört erinringar mot den i departementspromemorian
förordade länderbegränsningen och ifrågasatt värdet av ett
så utformat garantisystem. Departementschefen säger sig dock inte kunna
dela uppfattningen att garantisystemets inriktning på huvudmottagarländerna
skulle innebära en långtgående inskränkning av systemet och erinrar
om att huvudmottagarländerna för svenskt bistånd omfattar mer än
hälften av u-ländernas befolkning. Vidare framhålls att den utredning som
skall föregå beviljandet av ev. investeringsgaranti måste bli relativt ingående
och därför kräva omfattande kännedom om det tilltänkta värdlandet,
ett krav som f. n. bäst kan tillgodoses när det gäller huvudmottagarländerna.
Som följd härav förordas i propositionen att det nya systemet allmänt sett
byggs upp successivt under beaktande av vunna erfarenheter och att systemet
under uppbyggnadsskedet koncentreras till huvudmottagarländerna.
När vissa erfarenheter senare vunnits bör den administrerande myndigheten
— som föreslås bli exportkreditnämnden — ges möjlighet att lämna investeringsgarantier
även i andra länder.
Garantierna bör enligt propositionen avse endast direkta investeringar och
därmed jämförliga transaktioner och avse endast politiska risker. Investerarens
självrisk bör vara lägst 10 %. De garantiavtal som sluts bör klart
ange de villkor som gäller för återkallande av en lämnad garanti. Garanlitidens
längd bör i regel inte överstiga 15 år men undantagsvis kunna utsträckas
till högst 20 år.
Exportkreditnämndens beredning av hithörande ärenden bör ske i samråd
med SIDA, och en representant för biståndsmyndigheten bör delta i
nämndens prövning av dessa ärenden.
Det garantibelopp för vilket staten kan åta sig betalningsansvar bör vara
av en sådan storlek att det medger prövning av ett rikt urval investeringsprojekt.
Det rambelopp som föreslagits för att säkra utrymmet för en sådan
garantigivning är 400 milj. kr.
Motionerna. I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner,
nämligen
dels de likalydande motionerna I: 865 av herrar Dahlén och Bengtson
samt II: 1119 av herrar Hedlund och Wedén vari hemställts, såvitt nu är
i fråga, att investeringsgarantier i princip skall kunna gå till alla u-länder,
dels de likalydande motionerna I: 866 av herr Holmberg m. fl. och II: 1118
av herr Bohman m. fl. vari hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att investeringsgarantier i princip
skall kunna beviljas i alla u-länder,
5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 12S
66
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
dels de likalydande motionerna I: 870 av herr Werner och II: 1120 av herr
Hermansson m. fl. vari hemställts, att riksdagen måtte avslå det i Kungl.
Maj :ts proposition nr 101 föreslagna systemet med statliga garantier för
privata kapitalinvesteringar i n-länder,
dels motionen I: 867 av fru Segerstedt Wiberg och herr Holmberg vari
hemställts, såvitt nu är i fråga, att Kungl. Maj :t tar initiativ till en samordning
mellan de nordiska länderna av regler för garantier för investeringar
i u-länderna.
Utskottet. Frågan om inrättandet av ett svenskt system för statliga garantier
av privatinvesteringar i u-länder har tidigare behandlats av riksdagen.
I fjolårets statsverksproposition meddelade chefen för finansdepartementet
att en undersökning av de problem som är förknippade med ett
nationellt investeringsgarantisystem skulle göras inom berörda departement.
1967 års riksdag betonade i anslutning härtill att frågan om ett nationellt
garantisystem kunde anses ha fått förnyad aktualitet bl. a. med
hänsyn till att det inte föreföll rimligt att räkna med att något multilateralt
system skulle komma att etableras inom den närmaste tiden. Riksdagen
framhöll vidare att det pågående utredningsarbetet borde bedrivas med
sikte på att förslag i ämnet kunde föreläggas 1968 års riksdag.
Det statliga svenska garantisystem för u-landsinvesteringar som nu föreslagits
bli inrättat förefaller — såvitt nu kan bedömas — i allt väsentligt
vara väl utformat med avseende såväl på sin allmänna konstruktion som sina
huvudsyften och kriterier. Enligt vad utskottet erfarit har största möjliga
hänsyn härvid tagits både till de garantisystem som finns etablerade i Norge
och Danmark och till det internationella konventionsutkast som utarbetats
inom OECD och som överlämnats till Världsbanken för vidare behandling.
Det synes angeläget att arbetet på ett multilateralt system också i fortsättningen
får stöd från svensk sida, och det är från denna utgångspunkt
inte minst viktigt att det svenska systemets genomförande och tillämpning
sker på ett sätt som inte försvårar dess senare infogande i ett multilateralt
system.
U-ländernas egna meningar om utvecklingsnyttan av utländska privatinvesteringar
och sådana investeringars förenlighet med dessa länders nationella
intressen har tidigare gått åtskilligt isär och i viss utsträckning
torde så alltjämt vara fallet. I den s. k. Alger-deklarationen från hösten
1967, som föregick den nyligen avslutade andra handels- och utvecklingskonferensen
(UNCTAD II) i New Delhi och som gav ett samstämmigt uttryck
för u-ländernas uppfattning i olika utvecklingsfrågor, återspeglades
emellertid ett mera positivt intresse än tidigare av att industriländerna
främjar sådana investeringar, under förutsättning att de av värdländerna
själva bedöms bli av bestående värde för deras utveckling. Sådana investeringar
som u-länderna själva prioriterar inom ramen för sina nationella ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
67
vecklingsplaner bör sålunda enligt deklarationen kunna främjas exempelvis
genom garantier och genom andra åtgärder. En liknande inställning kom
till uttryck i en resolution från UNCTAD II, vari också underströks nödvändigheten
av fortsatta systematiska studier av de utländska investeringarnas
struktur och ekonomiska effekter i u-länderna.
Utskottet kan i allt väsentligt godkänna de allmänna riktlinjer för statliga
garantier för investeringar i u-länder, som redovisas i propositionen, och
tillstyrker att staten därvid ikläder sig ett betalningsansvar intill ett sammanlagt
belopp av 400 milj. kr.
Utskottet tillstyrker vidare att exportkreditnämnden anförtros administrationen
av det nya systemet liksom även att beredningen av investeringsgarantiärendena
sker i nära samråd med SIDA, som bör vara företrätt vid
nämndens prövning av hithörande ärenden.
Utskottet vill särskilt understryka att endast investeringar som klart kan
väntas bidra till den ekonomiska utvecklingen i ett u-land bör stödjas inom
ramen för ett garantisystem och att en förutsättning för investeringsgarantier
är att det investerande företaget ger de anställda tillfredsställande anställnings-
och arbetsvillkor och visar en positiv inställning till fackföreningsverksamhet
inom företaget.
Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks motionerna 1:870 och II:
1120, som i betydande mån synes ha missförstått förslagets innebörd och
syftning.
Utskottet vill inte motsätta sig att anordningen med investeringsgaranlier
under ett uppbyggnadsskede koncentreras till de länder som prioriteras
i det svenska biståndsprogrammet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att Zambia i fråga om personellt bistånd är jämförligt med de s. k.
huvudmottagarländerna och att BotsAvana, Lesotho och Swaziland med hänsyn
till sitt ekonomiska beroende av Sydafrika är i särskilt behov av bistånd
till industriell utveckling. Dessa länder bör sålunda redan i inledningsskedet
inbegripas bland dem som kan komma i fråga i samband med statliga
garantier för privata investeringar. På längre sikt bör en strikt länderprioritering
ej upprätthållas. Utskottet förutsätter emellertid att utrikespolitiska
överväganden i vissa fall skall kunna begränsa kretsen aAr länder, där
investeringsgarantier kan medges. Garantier av'' nämnda slag bör sålunda
ej kunna ges för privata svenska investeringar i t. ex. av Portugal behärskade
områden, även om dessa klassificeras som u-länder. Utskottet vill vidare
påpeka att det i propositionen saknas en klar definition eller avgränsning
av begreppet u-land. Utskottet anser att gängse FN-definition men
däremot ej DAC-definitionen i detta sammanhang bör tillämpas. Utskottet
anser det sålunda inte skäligt att garantier skall kunna medges för investeringar
i länder som Grekland, Spanien, Jugoslavien och Turkiet.
Motionerna I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 avstyrks, såvitt
nu är i fråga.
5f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128
G8
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
Med anledning av det i motionen I: 867 framförda yrkandet att Kungl.
Maj :t tar initiativ till en samordning mellan de nordiska länderna i vad
avser reglerna för investeringsgarantier vill utskottet erinra om att frågan
om investeringsgarantier tidigare blivit utredd på nordisk basis av en särskild
arbetsgrupp, som arbetat inom ramen för det permanenta nordiska
ekonomiska samarbetsutskottet. Dess rapport avlämnades sommaren 1966.
Tyngdpunkten i denna låg vid förslag till lösningar på de många problem
av främst teknisk natur som är förknippade med nationella system för
investeringsgarantier. I den nordiska rapporten uttalades också önskemål
om att viss samordning skulle komma till stånd mellan nationella nordiska
system och att man borde eftersträva största möjliga likformighet för utfärdande
av garantier och villkoren för dessa. De allmänna riktlinjerna
för det svenska systemets utformning bygger, enligt de upplysningar som
lämnats utskottet, liksom de existerande danska och norska systemen i väsentliga
avseenden på den nämnda nordiska utredningen. Enligt vad utskottet
vidare erfarit är avsikten att tillämpa ett återkommande nordiskt
samrådsförfarande mellan de organ i berörda länder som har befattning
med hithörande frågor på liknande sätt som redan äger rum i fråga om
exportkrediter. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om det under
punkten 2 ovan nämnda beslutet vid statsministerkonferensen i Köpenhamn
den 22—23 april att låta utreda frågan om ökad samordning av de
nordiska ländernas biståndspolitik gentemot u-länderna.
Därmed torde syftet med motionen 1: 867 såvitt nu är i fråga få anses
vara tillgodosett, varför motionen också i denna del avstyrks.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och
med avslag å motionerna I: 865 och II: 1119, I: 866 och II:
1118 samt I: 870 och II: 1120, de fyra förstnämnda såvitt
nu är i fråga, godkänner de i statsrådsprotokollet förordade
riktlinjerna för statliga garantier för investeringar i uländer,
2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag medger
att staten intill ett belopp av 400 milj. kr. åtar sig betalningsansvar
i form av garanti för investeringar i u-länder,
3. att riksdagen avslår motionen 1: 867, såvitt nu är i
fråga.
Stockholm den 21 maj 1968
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
69
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Birger Andersson (s),
Virgin (h), Axel Andersson (fp), Fritz Persson (s), Rikard Svensson (s),
fru Wallentheim (s), herrar Kaijser (h), Nyman (fp), Mårtensson (s),
Bengtson (ep), Ottosson (h), Herbert Larsson (s), Björk (s) och Sundin
(ep) samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Almgren (s), Eliasson i Sundborn (ep), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson
(s), herrar Nihlfors (fp), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå
(fp), Lindholm (s), Gustafsson i Uddevalla (s), Antonsson (ep), Fagerlund
(s), Ullsten (fp) och Petersson (h).
Reservationer
1) vid punkten 3 (Biståndets medel och metoder) av herrar Virgin (h),
Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp), Bengtson (ep), Ottosson
(h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten (fp) och Petersson
(li) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119,
såvitt nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med »Vad beträffar»
och slutar med »s. k. paketbistånd» bort ha följande lydelse:
»I samma motioner har — liksom för övrigt även i motionerna I: 157 och
II: 208 samt I: 866 och II: 1118 — yrkats på ett närmare samarbete mellan
staten och näringslivet och olika biståndsområden angetts där sådant närmare
samarbete med fördel kan äga rum. Detta gäller bl. a. beträffande
investeringsgarantierna och förslaget om inrättande av en förinvesteringsfond
(jfr under punkterna 15 resp. 13 nedan). Enligt utskottets mening
bör även andra former av samverkan komma till stånd. Vidgade möjligheter
till gemensamma projekt för staten och enskilda företag eller grupper
bör, såsom motionärerna framhållit, prövas. Detta skulle kunna ske i »paketprojektets»
form genom att t. ex. SIDA står för vissa delar av projektet
och företaget för en annan del. Det statliga biståndet skulle kunna svara
bl. a. för sådana infrastrukturella investeringar som kan bli nödvändiga för
att en ur utvecklingssynpunkt angelägen privat investering skall kunna genomföras.
Staten kan också medverka genom finansiering av sådana följdinvesteringar
i samband med en företagsetablering som inte är nödvändiga
för lönsamheten men ur andra synpunkter önskvärda ur u-landets synpunkt.
En industrianläggning kan exempelvis kompletteras med en yrkesskola eller
vice versa, ett jordbruksprojekt med slakterier och mejerier etc. Ett samarbete
på planeringsstadiet mellan staten och enskilda konsultföretag bör
därvid också kunna utvecklas. Utskottet vill därför tillstyrka att riksdagen
70
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
uttalar sig till förmån för vidgad användning av sådana gemensamma projekt,
s. k. paketbistånd.»
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen bifaller motionerna I: 865 och II: 1119
i vad de avser s. k. paketbistånd och ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,»
dels utskottets hemställan under 3. vid bifall till yrkandet beträffande 2.
bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i övrigt godkänner vad i statsrådsprotokollet
anförts beträffande biståndets medel och metoder.»
2) vid punkten 4 (Biståndets ämnes- och länder inriktning) av herrar
Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i
Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep)
och Ullsten (fp) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 863
och II: 1125 och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »De i» och
slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»Det är i viss mån en tolkningsfråga vad som i sammanhanget menas
med huvudmottagarland. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
det i propositionen saknas en entydig definition av begreppet huvudmottagarland
och att det i viss män synes oklart efter vilka kriterier Sudan kommit
att betecknas som huvudmottagarland. Utskottet vill uttrycka önskemålet
om ett förtydligande av innebörden av begreppet i fråga.
Innebörden i motionerna I: 863 och II: 1125 samt I: 865 och II: 1119 är
emellertid klar; motionärerna önskar en utvidgning av de svenska biståndsinsatserna
i Zambia. Som skäl härför åberopas i motionerna 1: 863 och II:
1125 de intima förbindelser som etablerats mellan Zambia och Sverige samt
att Zambia trots en jämförelsevis god ekonomi ändå är i behov av biståndsinsatser
eftersom den pågående Rhodesiablockaden innebär en stark påfrestning
på landets resurser. Samma tanke synes ligga bakom det som anföres
i motionerna I: 865 och II: 1119 beträffande landets ''speciella situation’.
I de förstnämnda motionerna påpekas också att Zambia söker ett allt
närmare ekonomiskt samarbete med de östafrikanska staterna, vilka redan
finns med bland de prioriterade länderna för svenskt bistånd.
Utskottet har inhämtat att SIDA förbereder en ökning av det svenska personella
biståndet till Zambia och att ett svenskt bidrag till den planerade
huvudvägen mellan Zambia och Tanzania kan bli aktuellt. Utskottet hälsar
detta med tillfredsställelse och finner bl. a. med hänvisning till de i förenämnda
motioner anförda motiveringarna att en fortsatt utvidgning av biståndet
till Zambia bör komma till stånd. Utskottet förutsätter att de i motionerna
I: 863 och II: 1125 föreslagna kontakterna med Zambias regering
kommer att etableras genom SIDA:s försorg och att biståndsmyndigheten
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
71
i sedvanlig ordning kommer att lägga fram förslag beträffande de vidgade
biståndsinsatser som dessa förhandlingar bör syfta till.»
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»att riksdagen i anledning av motionerna 1:863 och II:
1125 samt I: 865 och II: 1119, de två sistnämnda såvitt nu
är i fråga, hos Kungl. Maj :t hemställer att omedelbara kontakter
tas med Zambias regering angående en utbyggnad av
den svenska biståndsverksamheten i Zambia och i övrigt
godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts beträffande biståndets
ämnes- och länderinriktning.»
3) vid punkten 5 (Biståndets omfattning och vägen till 1 %-målet)
a) av herrar Axel Anderson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin
(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),
Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med »I propositionen»
och på s. 21 slutar med »närmaste budgetåren» bort ha följande
lydelse:
»I propositionen har föreslagits att riksdagen fattar ett principbeslut av
innebörden att vägen till det på svenskt sätt definierade 1 %-målet skall
tillryggaläggas på sju år och att målet sålunda skall vara uppnått budgetåret
1974/75. För att målet skall nås vid nämnda tidpunkt framstår enligt
utrikesministern en anslagsökning på i genomsnitt 25 % per budgetår som
behövlig. Den slutgiltiga anslagsnivån blir beroende av bruttonationalproduktens
tillväxt i löpande priser. För budgetåret 1968/69 föreslås i propositionen
anslagshöjningar om sammanlagt 100 milj. kr., dvs. med ca 25 % i
förhållande till biståndsanslagens nivå under innevarande budgetår.
Utskottet vill erinra om att det när statsmakterna år 1962 fattade sitt principbeslut
att snarast möjligt söka uppnå en biståndsnivå om 1 % av bruttonationalprodukten
fanns förhoppningar om att detta etappmål skulle nås
under loppet av 1960-talet, som då hade proklamerats som ’FN:s utvecklingsårtionde’.
Ökningen av biståndsanslagen har dock hittills varit mycket
blygsam. I regel har den uppgått till mindre än en tiondels procent per
år och har i dagens läge enligt DAC:s redovisning inte nått längre än till
ca 0,4 % av nationalinkomsten. I förhållande till bruttonationalprodukten
är relationen givetvis ännu lägre. Eftersläpningen har gjort att tidpunkten
för uppnåendet av 1 %-målet oavlåtligt flyttats framåt.
I propositionens långtidsplan har föreslagits att målet skall vara uppnått
först under budgetåret 1974/75. Såsom även framhållits i motionerna I: 865
och II: 1119 anser utskottet den i propositionen förutsatta ökningstakten
alltför långsam, och utskottet vill därför ansluta sig till motionärernas för
-
72
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
slag att u-hjälpen snabbt ökas så att 1 %-målet uppnås två år tidigare, dvs.
senast under budgetåret 1972/73.
Olika antaganden kan göras om vad 1 % av BNP kommer att innebära
för Sveriges del budgetåret 1972/73. Om BNP exempelvis antas öka med
4,2 % per år från nuläget, skulle den i 1966 års priser då vara omkring 155
miljarder kr. Den totala statliga u-hjälpen skulle i 1966 års priser då behöva
uppgå till 1,55 miljard kr. Det finns olika sätt att beräkna vad en sådan
utvecklingstakt kräver i anslagsökning varje enskilt budgetår. Om man
emellertid accepterar den skisserade utgångspunkten, skulle det innebära
att det svenska offentliga biståndet i genomsnitt måste öka med 235 milj. kr.
per år i fasta priser i förhållande till innevarande budgetår.
Utskottet vill mot denna bakgrund även ansluta sig till motionsyrkandet
att riksdagen beslutar en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet för
nästa budgetår med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj. kr. mer än vad Ivungl.
Maj :t föreslagit.»
dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med »I motionerna»
och på s. 22 slutar med »1 %-målet» bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 157 och II: 208 framläggs en tidsplan för utvecklingsbiståndets
tillväxt, som i likhet med propositionen förutsätter en årlig ökningstakt
för det offentliga biståndet med ca 25 % och det statliga 1 %-målets
uppnående år 1974 eller budgetåret 1974/75. Den inbegriper dessutom en
prognos för tillväxten av det privata kapitalflödet till u-länderna, vilken bygger
på en genomsnittlig ökning av 20 % per år. Av vad som tidigare anförts
från utskottets sida följer att utskottet avstyrker det föreliggande motionsyrkandet,
eftersom det liksom Kungl. Maj :ts förslag förespråkar en alltför
långsam ökningstakt för det statliga utvecklingsbiståndet. Däremot delar utskottet
de i motionerna framlagda synpunkterna så till vida som det vid
sidan av de biståndsinsatser som förutsätter anslag över statsbudgeten bör
vidtas mera energiska och planmässiga åtgärder för att också främja och
underlätta de privata och långfristiga kapitalrörelserna till u-länderna,
framför allt i form av investeringar och företagsetableringar. För utvecklingsländerna
är det, som motionärerna påpekar, av central betydelse att
kapitalimporten — både den offentliga och den privata — tillväxer. Direkta
och i utvecklingsplanerna inordnade företagsinvesteringar i u-länderna har
dessutom den viktiga fördelen att de till skillnad från krediter inte ökar
u-ländernas alltmer besvärande skuldbörda. Utskottet har under punkten 3
ovan förordat ett närmare samarbete mellan staten och näringslivet på
utvecklingsbiståndets område och bl. a. tillstyrkt att riksdagen uttalar sig
till förmån för att gemensamma projekt i form av s. k. paketbistånd används
i ökad utsträckning.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »I motionerna»
och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
73
»Utskottet vill vidare i enlighet med motionerna I: 865 och II: 1119 uttala
sig för att riksdagen beslutar om en plan för biståndets ökning innebärande
att för vart och ett av de därpå följande fyra budgetåren till och med 1972/
73 biståndet skall öka med i genomsnitt 235 milj. kr. Korrigeringar får sedan,
i samband med varje enskilt års budgetbehandling, självfallet ske med
hänsyn till bruttonationalproduktens verkliga utveckling under perioden i
fråga liksom även till prisförändringar och konjunkturerna.»
dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,
med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119 och med avslag
å motionerna I: 157 och II: 208 samt I: 523 och II: 563,
samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört beträffande biståndets omfattning
och vägen till 1 %-målet.»
b) av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Ottosson (h), Bohman (h) och Petersson
(h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 157 och
II: 208 såvitt nu är i fråga, och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med »I motionerna»
och på s. 22 slutar med »1 %-målet» bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 157 och II: 208, som framlades i anslutning till statsverkspropositionen,
dvs. ett par månader innan innehållet i Kungl. Maj :ts
långtidsplan blev känt, föreslås en tidsplan för utvecklingsbiståndets tillväxt,
som i likhet med propositionen förutsätter en årlig ökningstakt för
det offentliga biståndet med ca 25 % och det statliga 1 %-målets uppnående
under budgetåret 1974/75. Så till vida har motionärernas yrkande blivit
tillgodosett genom Kungl. Maj :ts förslag. Emellertid inbegriper motionärernas
tillväxtplan också en prognos för ökningen av det privata kapitalflödet
till u-länderna, enligt vilken en genomsnittlig årlig ökningstakt av 20 % bör
kunna beräknas. Riktpunkten för denna kombinerade tillväxtplan har varit
att Sverige på detta sätt bör kunna nå det internationellt vedertagna 1 %-målet, i vilket såväl det privata som det offentliga biståndsflödet inräknas,
redan under något av de båda första åren av 1970-talet. Härför krävs emellertid
inte endast en ökning av de statliga biståndsinsatserna utan också
mera målmedvetna åtgärder än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets
insatser i u-länderna. Ökade insatser till u-länderna bör inte begränsas
till enbart den statliga biståndsgivningen utan fordrar att man anlägger
en helhetssyn på biståndsverksamheten. De privata investeringarnas
utvecklingsfrämjande effekt erkänns alltmer allmänt, något som även kom
till uttryck vid UNCTAD II. För utvecklingsländerna är det av central betydelse
att kapitalimporten — vare sig den är av offentlig eller privat natur
— tillväxer. Från regeringens sida brukar framhållas att statsmakternas
möjligheter att påverka de privata kapitalrörelserna är alltför små för att
74
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
tas med i beräkningen i detta sammanhang. Härtill vill utskottet för sin del
genmäla att staten i själva verket förfogar över en rad medel varigenom
näringslivets investeringar och andra utvecklingsbefrämjande åtgärder skulle
kunna stimuleras och ökas. Sådant närmare samarbete mellan stat och näringsliv
har berörts under punkten 3 ovan, och utskottet får under punkten
15 nedan anledning återkomma till ämnet i samband med sin behandling av
Kungl. Maj :ts förslag om ett svenskt investeringsgarantisystem. Hit hör
även åtgärder på dubbelbeskattningens och den allmänna företagsbeskattningens
områden. Företagsinvesteringar i u-länderna kan också verksamt
främjas genom statligt stöd till s. k. förinvesteringsstudier genom svenska
konsultföretag. Mot denna bakgrund vill utskottet förorda att riksdagen uttalar
sig för en samlad plan för utvecklingsbiståndets tillväxt av den innebörd
som föreslagits i motionerna I: 157 och II: 208 och som förutsätter
mera målmedvetna åtgärder än hittills i syfte att stimulera det svenska näringslivets
insatser i u-länderna.»
dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag,
med bifall till motionerna I: 157 och 11:208 och med avslag
å motionerna 1:523 och 11:563 samt 1:865 och II:
1119, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande biståndets
omfattning och vägen till 1 %-målet.»
4) vid punkten 6 (Anslag och planeringsram 1968/69—1970/71) av herrar
Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson
i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson
(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen
3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119 och att
därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med »Det föreslagna»
och på s. 27 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»Det föreslagna systemet med en minimiram för det samlade biståndsprogrammet
under de närmast framförliggande tre budgetåren utgör i och
för sig ett väsentligt element i en långtidsplan och för dess förverkligande.
En sådan anslagsram utgör bl. a. en förutsättning för den omsorgsfulla
planering som bör föregå de direkta svenska biståndsinsatserna. Denna planeringsram
tillförs ytterligare stadga genom att systemet med bidragsutfästelser
till internationella biståndsprogram samtidigt utbyggs.
Under punkten 5 ovan har utskottet med ändring av Kungl. Maj :ts förslag
och i anledning av motionerna 1:865 och II: 1119 uttalat sig för en
snabbare utbyggnad av det statliga utvecklingsbiståndet så att 1 %-målet
uppnås redan under budgetåret 1972/73, dvs. två år tidigare än enligt Kungl.
Maj :ts förslag. Enligt de antaganden som samtidigt gjorts angående bruttonationalproduktens
ökning under samma tidrymd har utskottet vidare ut
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
75
lalat sig för en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet för nästa budgetår
med 200 milj. kr., dvs. med 100 milj. kr. mer än vad Kungl. Maj:t föreslagit,
och för en plan innebärande att biståndet skall ökas med i genomsnitt
235 milj. kr. per år under de därpå följande budgetåren fram till och med
1972/73.
I motionerna har i anslutning härtill föreslagits en uppräkning av bl. a.
bidragen till vissa internationella program, som närmare behandlas under
punkterna 8 och 13 nedan. Utskottet, som ansluter sig till dessa förslag, tillstyrker
även motionärernas yrkande med anledning härav att riksdagen
måtte begära att Kungl. Maj :t till höstriksdagen framlägger de förslag till
förändringar i utfästelserna till internationella program för budgetåret
1969/70 och 1970/71 som föranleds av ovannämnda plans antagande.
I den av Kungl. Maj :t föreslagna anslags-, utfästelse- och planeringsramen
har en fördelning av biståndsanslagen gjorts som innebär att proportionerna
mellan insatser genom internationella organ och direkta svenska
insatser (vartill räknas kombinationer av dessa båda former) bibehålls i
stort sett oförändrade. Det svenska biståndsprogrammets starka betoning
och utnyttjande av de multilaterala biståndsformerna skulle därmed kvarstå.
Utskottet vill i huvudsak ansluta sig till dessa riktlinjer och förutsätter
att denna strävan kommer till uttryck också i detaljutformningen av den
plan för biståndets snabbare utbyggnad och 1 %-målets uppnående budgetåret
1972/73 som utskottet i det föregående tillstyrkt.»
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu
är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört
beträffande anslag och planeringsram 1968/69—1970/71.»
5) vid punkten 7 (Organisatoriska frågor)
a) av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp),
Bengtson (ep), Ottosson (h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn
(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep),
Ullsten (fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 157 och II: 208 samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser utredning
om inrättande av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna,
riksdag, näringsliv, mission och andra humanitära organisationer
och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 31 börjar med »I motionerna»
och på s. 32 slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»I motionerna I: 157 och II: 208 har påyrkats en utredning om inrättande
av ett samordningsorgan mellan de biståndsgivande myndigheterna, riksdag,
näringsliv, mission och andra humanitära organisationer. Syftet med ett
76
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
sådant samordningsorgan skulle framför allt vara att bidra till att informationsflödet
mellan biståndsmyndigheter, riksdag, näringsliv och allmänhet
fördjupas, pröva förutsättningarna för en intensifierad industriell verksamhet,
spåra och stödja utvecklingsidéer i u-länderna samt ta initiativet till
särskilda projektgrupper för skilda utvecklingsländer.
Utskottet finner goda skäl tala för ett tillstyrkande av att en sådan utredning
kommer till stånd genom Ivungl. Maj :ts försorg. Det totala resursflödet
till u-länderna har relativt sett stagnerat under senare år. I denna oroande
situation är det enligt utskottets uppfattning mycket angeläget att kraftansträngningar
görs på håde offentligt och privat håll för att öka det samlade
biståndet till u-länderna. Ökade insatser till u-länderna bör inte isoleras
till enbart den statliga biståndsgivningen utan fordrar att man anlägger en
helhetssyn på biståndsverksamheten. I denna måste — förutom det statliga
stödet över budgeten — inbegripas åtgärder på det handelspolitiska
området, näringslivets insatser, missionens och de humanitära organisationernas
insatser och, inte minst, samordningen mellan alla dessa biståndsformer.
Det enskilda humanitära hjälparbetet har med knappa resurser nått
utomordentliga resultat, varför det är angeläget att de erfarenheter som
samlats i denna verksamhet också tillvaratas på ett bättre sätt än hittills.
Alla dessa syften skulle säkerligen bli bättre tillgodosedda än nu om ett
samordningsorgan med den breda förankring som förordats i motionerna
inrättades.»
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen bifaller motionerna 1:157 och 11:208
samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser utredning om inrättande
av ett samordningsorgan och ger Kungl. Maj :t till
känna vad utskottet anfört,»
b) av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp),
Bengtson (ep), Ottosson (h),Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn
(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten
(fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser översyn av SIDA:s
ställning i administrativt hänseende och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med »Den nuvarande»
och på s. 31 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»I sitt beslut om det statliga utvecklingsbiståndet framhöll 1967 års riksdag
att starka skäl talade för att — såsom även hade förordats av riksdagens
revisorer — en organisatorisk samordning av biståndsverksamheten under
enhetlig ledning kom till stånd och att i konsekvens härmed samtliga biståndsanslag
borde sammanföras till tredje huvudtiteln.
I motionerna 1:865 och II: 1119 erinras bl. a. om att Kungl. Maj :t inte
beaktat detta önskemål och i motionerna I: 866 och II: 1118 påtalas bl. a.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
77
att propositionen försummat de problem som den administrativa splittringen
av biståndsverksamheten utgör. Förutom SIDA är utrikesdepartementet,
finansdepartementet och handelsdepartementet ansvariga instanser i sammanhanget.
Eftersom biståndsverksamheten i hög grad rör vårt lands relationer
till andra länder och därmed utgör en betydelsefull del av den svenska
utrikespolitiken, anser motionärerna det angeläget att en bättre administrativ
samordning mellan SIDA och utrikesdepartementet kommer till stånd
och att man därvid bör överväga att inlemma SIDA i den svenska utrikesförvaltningen.
I motionerna pekas även på den betydande befattning som de
svenska ambassaderna i u-länderna har med biståndsärenden på fältet och
att de svårigheter som ofta uppstår mellan ambassaderna och SIDA väsentligt
skulle minskas om biståndsverksamheten utgjorde en integrerande del
av utrikesförvaltningen. Samordningssvårigheterna här hemma och på fältet
utgör ett hinder för ett effektivt utnyttjande av de resurser som ställs till
u-hjälpens förfogande, heter det i motionerna I: 860 och II: 1118, som också
erinrar om de personalbesparingar som ett direkt inlemmande av biståndsverksamheten
i utrikesförvaltningen skulle kunna medföra.
Utskottet anser att de motiv som anförts för en översyn med sikte på biståndsadministrationens
inlemmande i utrikesdepartementet är övertygande
och ansluter sig därför till de yrkanden på en översyn av biståndsorganisationens
resp. SIDA:s ställning i administrativt hänseende som de fyra motionerna
utmynnar i. Då biståndspolitiken i så hög grad berör våra relationer
med andra länder är u-hjälpens administration mer än ärenden som handläggs
av andra ämbetsverk en direkt regeringsangelägenhet. Detta motiverar
att lämpligheten av att det svenska utvecklingsbiståndets administration inordnas
som en funktion i vår utrikesförvaltning närmare undersöks. I det
sammanhanget bör även övervägas att administrativt anknyta fältverksamheten
till beskickningarna i de länder där projekten bedrivs. Personalrekryteringen
till denna del av utrikesförvaltningen bör under sådana omständigheter
anpassas till de speciella krav som biståndsverksamheten ställer, vartill
kommer att specialutbildning i viss utsträckning bör kunna anordnas
för den del av utrikesdepartementets diplomatiska personal som får närmare
befattning med biståndsfrågor.
I detta sammanhang bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Maj :t även
anmodas att i enlighet med yrkandet i motionerna I: 865 och II: 1119 pröva
möjligheten att inrätta eu särskild statsrådspost för ledningen av denna del
av verksamheten inom utrikesdepartementet.
Enligt vad utskottet erfarit avses särskilda biståndsattachéer komma att
knytas till ambassaderna i de s. k. huvudmottagarländerna i större utsträckning
än hittills. Såsom ett led i försöken att finna rationella former
för fältadministrationen hälsar utskottet detta med tillfredsställelse. Ett
sådant arrangemang har varit förutsett en längre tid och en instruktion för
biståndsattachéer utfärdades redan för två år sedan men anordningen har,
6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt. Nr 128
78
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
bl. a. på grund av rekryteringssvårigheter, ännu inte kommit att praktiskt
tillämpas mer än i ett par fall. Emellertid får yrkandet i motionerna I: 158
och II: 209 mot denna bakgrund anses vara tillgodosett, varför de avstyrks.
»
dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna 1:865 och 11:1119 samt
I: 866 och II: 1118 i vad de avser översyn av biståndsorganisationen
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört.»
6) vid punkten 8 (Vissa FN-organs biståndsprogram) av herrar Axel Andersson
(fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn
(ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och
Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Under punkten 5 har utskottet tillstyrkt det i motionerna 1: 865 och
II: 1119 framställda förslaget om dels en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet
med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit för budgetåret
1968/69 och dels en plan med sikte på 1 %-målets uppnående budgetåret
1972/73. Under punkten 6 ovan har utskottet likaså yrkat bifall
till den i samma motioner föreslagna fördelningen av den förutsatta ökningen
på bl. a. de internationella biståndsprogrammen och tillstyrkt att
riksdagen begär att Kungl. Maj :t för höstriksdagen framlägger förslag
till sådana förändringar i de förutsatta utfästelserna till internationella
program för budgetåret 1969/70 och 1970/71 som föranleds av nämnda
plans antagande.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet även de nu föreliggande motionsyrkandena
rörande ytterligare bidrag till P''N:s utvecklingsprogram
(UNDP) och FN:s barnfond (UNICEF).
Med anledning härav hemställer utskottet
att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i
fråga,
a) medger att Sverige för budgetåret 1968/69 lämnar bidrag
till Förenta Nationernas utvecklingsprogram (UNDP)
med det beräknade motvärdet av 18,5 milj. dollar eller
96 500 000 kr.;
b) medger att Sverige för budgetåret 1968/69 lämnar
bidrag till Förenta Nationernas barnfond (UNICEF) med
14 200 000 kr.;
c) medger att Sverige utfäster sig att lämna allmänna
bidrag till Förenta Nationernas flyktingkommissariat
(UNHCR) med det beräknade motvärdet av sammanlagt
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
79
1 150 000 dollar eller 5 980 000 kr. under verksamhetsåren
1969—1971, fördelade med 1 560 000 kr. (300 000 dollar) på
budgetåret 1968/69, 2 080 000 kr. (400 000 dollar) på budgetåret
1969/70 och 2 340 000 kr. (450 000 dollar) på budgetåret
1970/71;
d) medger att Sverige lämnar ett allmänt bidrag av
1 000 000 kr. till Förenta Nationernas hjälporganisation för
Palestina-flyktingar (UNRWA) för verksamhetsåret 1969;
e) till Vissa FN-organs biståndsprogram för budgetåret
1968/69 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar
ett anslag av 111 260 000 kr.»
7) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande familjeplanering
av herrar Virgin (h), Kaijser (h), Ottosson (h), Bohman (h), Ullsten (fp)
och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 157
och II: 208 samt I: 866 och II: 1118, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med »Vad beträffar»
och på s. 39 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill med anledning av yrkandet i motionerna I: 157 och II: 208
erinra om att SIDA hösten 1966 i sin anslagsframställning för innevarande
budgetår föreslog inrättandet av ett svenskt familjeplaneringsinstitut med
anknytning till SIDA:s fältverksamhet. Institutet skulle tjäna som basorganisation
för bl. a. den forskning och utbildning som utgör en förutsättning
för en vidgad projektverksamhet på detta vitala område. 1967 års
riksdag ställde sig uttryckligen positiv till tanken på inrättande av ett sådant
familjeplaneringsinstitut. SIDA synes nu -— i varje fall tills vidare
— ha frångått denna tanke och i stället föreslagit att basorganisationen
ges formen av en forsknings- och utbildningsgrupp, utan institutionell ram,
med anknytning till SIDA. Enligt utskottets uppfattning utgör detta visserligen
ett steg i rätt riktning, men det finns många skäl som talar för att
man efterhand ändå förverkligar planerna på ett särskilt familjeplaneringsinstitut.
Det bör därigenom bl. a. bli lättare än nu att till familjeplaneringsverksamheten
knyta kompetent vetenskaplig och annan personal
och att för framtiden bredda de nu mycket snäva rekryteringsmöjligheterna
på detta område. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer att ett familjeplaneringsinstitut blir inrättat.»
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen bifaller motionerna I: 157 och II: 208
samt I: 866 och II: 1118 i vad de avser inrättandet av ett
familjeplaneringsinstitut och ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,»
80
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
8) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande exportfrämjande
bistånd av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman
(fp), Bengtson (ep), Ottosson (h), Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i
Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep),
Ullsten (fp) och Petersson (h) som anser att utskottet bort tillstyrka motionerna
I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 42 som börjar med »Vad gäller»
och slutar med »u-ländernas marknadsplanering» bort ha följande lydelse:
»Vid sidan av det stöd från svensk sida till exportfrämjande åtgärder som
kanaliseras genom ITC finns det emellertid anledning att uppmärksamma
områden där bilaterala biståndsåtgärder med fördel kan sättas in. Detta
gäller exempelvis marknadsundersökningar, experthjälp, individuella studier
eller sammanhållna kurser i marknadsföringstelcnik, -organisation,
kvalitetskontroll etc. Utskottet biträder därför motionärernas förslag om en
anmodan till Kungl. Maj :t att överväga frågan om ett institut i Sverige för
u-ländernas marknadsplanering, som för övrigt berördes i den expertutredning
år 1966 som låg till grund för SIDA:s anslagsframställning samma år
för inledande verksamhet på detta område. Ett sådant institut borde lämpligen
komma till stånd genom ett samarbete mellan statliga organ, Exportföreningen,
importorganisationerna och andra intressenter och sakkunnigorgan.
SIDA bör enligt utskottets mening få Kungl. Maj :ts uppdrag att tillsammans
med dessa organ ånyo utreda och framlägga förslag i frågan.»
dels utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:
»7. att riksdagen bifaller motionerna I: 865 och II: 1119
i vad de avser utredning om ett institut för u-ländernas
marknadsplanering och ger Kungl. Maj :t till känna vad
utskottet anfört,»
9) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande flyktingverksamhet
a)
av herrar Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin
(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),
Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen
3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna 1: 865 och II:
1119 i vad de avser ytterligare bidrag till UNHCR och UNRWA och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med »De i» och
på s. 44 slutar med »afrikansk flyktingutbildning» bort ha följande lydelse:
»Inom den förändrade anslagsram för budgetåret 1968/69, som utskottet
tillstyrkt vid sin behandling av långtidsplanen under punkten 5 ovan och
som innebär en höjning av anslagen till utvecklingsbistånd med 100 milj.
kr. utöver Kungl. Maj :ts förslag, finns utrymme även för ytterligare bidrag
till flyktinghjälpen.
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
81
Utskottet vill därför, i enlighet med vad som föreslagits i motionerna
I: 865 och II: 1119, förorda att ytterligare särskilda bidrag anslås till FN:s
båda flyktingprogram UNRWA och UNHCR med sammanlagt 10,4 milj. kr.
(motsvarande 2 milj. dollar) att på lämpligt sätt fördelas mellan programmen
i fråga av SIDA.»
dels utskottets hemställan under 10. bort ha följande lydelse:
»10. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, utöver vad som förutsatts i
Kungl. Maj :ts förslag till Förenta Nationernas flyktingkommissariat
(UNHCR) samt till Förenta Nationernas hjälporganisation
för Palestina-flyktingar (UNRWA) för budgetåret
1968/69 inom ramen för anslaget till fältverksamhet
anvisar ett belopp av 10 400 000 kr. att fördelas av SIDA,»
b) av herrar Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin
(ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp),
Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen
3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II:
1119 i vad avser anslag till utbildning av rhodesiska flyktingar och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 44 som börjar med »Utskottet
anser» och slutar med »sådan verksamhet» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Rhodesias frihetskamp har, såsom motionärerna framhållit, stor politisk
betydelse. Alla möjligheter till insatser på utbildningens område måste tillvaratas
för att ge bättre chanser till undervisning åt afrikanska ungdomar
från Rhodesia både inom och utom Rhodesia. För detta erfordras att ett
utvidgat program för bistånd till Rhodesias afrikaner med betydligt större
resurser än f. n. står till förfogande för sådana insatser.
Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag att ett belopp av 2 milj.
kr. ställs till SIDA:s förfogande för detta ändamål. Genom att bereda rhodesiska
ungdomar studiemöjligheter i andra länder kan Sverige lämna ett
värdefullt bidrag till den framtida demokratiska utvecklingen i Rhodesia.
Särskild betydelse bör därvid ges åt administrativa studier och åt praktik
inom andra länders förvaltning. Sverige, som i dag ekonomiskt stöder det
s. k. Mozambique Education Institute i Dar es Salaam, bör vara berett att
diskutera upprättandet av ett motsvarande utbildningsinstitut för flyktingar
från Rhodesia.»
dels utskottets hemställan under 11. bort ha följande lydelse:
»11. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, till utbildning av rhodesiska
flyktingar för budgetåret 1968/69 inom ramen för anslaget
till fältverksamhet anvisar ett belopp av 2 000 000 kr.,»
82
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
10) vid punkten 9 (Fältverksamhet) beträffande insatser genom
enskilda organisationer av herrar Axel Andersson (fp), Nyman
(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), och Ullsten (fp) som under
förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka
motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med »Yrkandet
i» och slutar med »punkten 5» bort ha följande lydelse:
»I motionerna 1:865 och II: 1119 har även hemställts att riksdagen beslutar
om ett anslag av 2 milj. kr. till frivilliga organisationers fredskårer.
Beloppet ingår i den ökning utöver Kungl. Maj :ts förslag av biståndsanslagen
för budgetåret 1968/69, som utskottet tillstyrkt vid sin behandling av
långtidsplanen under punkten 5 ovan. SIDA har visserligen numera förklarat
sig berett att uppmjuka sina hittillsvarande regler och villkor för bidrag till
enskilda organisationer därhän att det statliga stödet i viss utsträckning även
skulle kunna avse driftkostnader under ett projekts initialskede, något som
för första gången skulle öppna möjligheter för offentligt stöd till den värdefulla
verksamhet av fredskårstyp som hedrivs av flera frivilliga organisationer.
Denna principiella attitydförändring är i och för sig välkommen
men hör enligt utskottets mening fullföljas på så sätt alt en särskild finansiell
ram skapas för stöd till frivilligorganisationernas fredskårsverksamhet
vid sidan av det stöd som i övrigt — och främst i form av investeringsbidrag
för utbildning och hälsovård — utgår till missionen och andra enskilda organisationer.
De enskilda initiativen på fredskårsområdet bör ges stöd från
statsmakternas sida. Ett sådant stöd skulle vara i linje med Europarådets
rådgivande församlings resolution och rekommendation år 1966 angående
enskilda organisationers fredskårsverksamhet. Utskottet vill mot den angivna
bakgrunden tillstyrka motionärernas förslag att 2 milj. kr. anvisas specifikt
för frivilliga organisationers fredskårsverksamhet. SIDA bör av Kungl.
Maj :t bemyndigas att träffa överenskommelser med intresserade organisationer
som vill sätta upp fredskårer, varvid samma krav bör ställas på dem
som SIDA nu ställer på sina egna fredskårer. Under nästa budgetår kan
dock knappast mer än viss uttagning och utbildning av sådana fredskårister
hinna äga rum. Med anledning härav har beloppet 2 milj. kr. bedömts vara
tillräckligt. Stödet får förutsättas bli successivt utbyggt under efterföljande
budgetår.»
dels utskottets hemställan under 15. bort ha följande lydelse:
»15. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, till frivilliga organisationers
fredskårer för budgetåret 1968/69 inom ramen för anslaget
till fältverksamhet anvisar ett belopp av 2 000 000 kr.,»
dels utskottets hemställan under 17. vid bifall till yrkandena beträffande
10., 11. och 15. bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
83
»17. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu
är i fråga, till Fältverksamhet för budgetåret 1968/69 på
driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 194 400 000 kr.»
11) vid punkten 13 (Multilateralt finansiellt utvecklingsbistånd)
a) beträffande bidrag till Internationella utvecklingsfonden IDA av herrar
Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson
i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson
(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen
3 a anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt
nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med »I samband»
och slutar med »propositionen nr 102» bort ersättas med text av följande
lydelse:
»Utskottet har under punkten 5 ovan tillstyrkt det i motionerna 1: 965
och II: 1119 framställda förslaget om dels en ökning av det statliga utvecklingsbiståndet
med 100 milj. kr. utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit för budgetåret
1968/69 och dels en plan med sikte på 1 %-målets uppnående budgetåret
1972/73. Under punkten 6 ovan har utskottet likaså yrkat bifall
till den i samma motioner föreslagna fördelningen av den förutsatta ökningen
på bl. a. de internationella biståndsprogram varom nu är fråga. Utskottet
har samtidigt tillstyrkt att riksdagen begär att Kungl. Maj :t för höstriksdagen
framlägger förslag till sådana förändringar i de förutsatta utfästelserna
till internationella program för budgetåren 1969/70 och 1970/71
som föranleds av nämnda plans antagande.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet även det nu föreliggande molionsyrkandet
rörande ytterligare bidrag till Internationella utvecklingsfonden
(IDA) för nästa budgetår med 15 600 000 kr. (3 milj. dollar), samt
till Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) med 21 000 000 kr. (4
milj. dollar).»
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag i
propositionen nr 101 och med bifall till motionerna I: 865
och II: 1119, såvitt nu är i fråga,
a) bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella utvecklingsfonden
för budgetåret 1968/69 lämna bidrag med
det beräknade inotvärdet av 17 milj. dollar eller 88 400 000
kr.,
b) bemyndigar Kungl. Maj :t att till Internationella livsmedelsprogrammet
för budgetåret 1968/69 lämna bidrag
84
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
med det beräknade motvärdet av 7 milj. dollar eller
36 400 000 kr.,»
dels utskottets hemställan under 5. vid bifall till yrkandet beträffande 2.
bort ha följande lydelse:
»5. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag i
propositionen nr 101 och med bifall till motionerna I: 865
och II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Multilateralt finansiellt
utvecklingsbistånd för budgetåret 1968/69 på driftbudgeten
under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
149 272 000 kr.,»
b) beträffande livsmedelsfond av herrar Axel Andersson (fp), Nyman
(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp), som anser
att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i
fråga, och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med »Beträffande
yrkandet» och på s. 58 slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»En betydande internationell aktivitet råder f. n. på livsmedelsområdet,
bl. a. inom FN, FAO, WFP, Världsbanken och OECD. Till sommarens
möte med FN :s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) väntas en sedan
två år förberedd studie bli framlagd som skall ange olika tänkbara vägar
till och former för en väsentligt utökad multilateral livsmedelshjälp. Utskottet
anser att Sverige i detta och andra sammanhang bör ta initiativet
till och arbeta för en gradvis uppbyggnad av en fond för multilateral livsmedelshjälp
med årliga bidragstillskott av storleksordningen 1 miljard
dollar, dvs. drygt 5 miljarder kr., och att Sverige därvid bör förklara sig
berett att bidra till en sådan fond med 100 milj. kr. om året, såsom föreslagits
i motionerna I: 865 och II: 1119. Fondens syfte bör vara att utvidga
FN:s livsmedelsprogram och användas för att för u-ländernas räkning göra
uppköp från överskottsproduktionen av livsmedel på världsmarknaden.
Livsmedelshjälpen inom det här tilltänkta liksom inom nuvarande program
bör ges i sådana former att produktionsutvecklingen inom u-länderna inte
hämmas och handeln med livsmedel mellan u-länderna inte försvåras. Sverige
bör för sin del förutom i form av penningbidrag också delvis kunna erlägga
sin fondinsats genom leverans av lämpliga egna jordbruksprodukter.
Samtidigt som livsmedelsproduktionen i industriländerna i ökande utsträckning
inriktas på produktion för hjälpsändningar bör givetvis åtgärder vidtas
för att på längre sikt åstadkomma en ökning av u-ländernas egen livsmedelsproduktion,
såsom även framhållits under punkten 4.»
dels utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
85
vad utskottet anfört om svenskt initiativ till en miljardfond
för livsmedelshjälp och svenska årsbidrag till en sådan
fond.»
12) vid punkten 14 (Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd)
a) beträffande svenska utvecklingsfonden för Latinamerika av herrar
Axel Andersson (fp), Nyman (fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson
i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson
(ep) och Ullsten (fp) som under förutsättning av bifall till reservationen 3 a,
anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är
i fråga, och att därför
dels den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med »Beträffande
den» och på s. 62 slutar med »till utvecklingsfonden» bort ha följande lydelse:
»SIDA
har i sin anslagsframställning föreslagit en påfyllnad av den svenska
utvecklingsfonden för Latinamerika, som ställdes till den Interamerikanska
utvecklingsbankens förfogande i början av förra året. Fondens resurser
(5 milj. dollar) beräknas inom en nära framtid bli tagna helt i
anspråk. Föredraganden har emellertid under hänvisning till att banken
sedermera frångått principen om fri upphandling till av banken finansieraderade
projekt förklarat sig inte f. n. vara beredd att ta ställning till en
påfyllnad av den svenska utvecklingsfonden. De nya reglerna innebär i
stort sett och med någon förenkling att varje utomstående land för att kunna
komma i fråga som leverantör till bankfinansierade projekt i ett antal
valfria former måste ställa finansiella resurser till bankens förfogande i en
utsträckning som motsvarar den faktiska upphandling som skett i vederbörande
land från tiden för bankens tillkomst. De svenska leveranserna under
denna tid har enligt uppgift uppgått till inemot 10 milj. dollar. De nya
reglerna torde ha sin grund i de aktuella internationella valutaproblemen.
Till de finansieringsformer som räknas som jämställda med direkta bidrag
till banken eller till särskilda fonder under dess förvaltning — och därmed
tillgodoräknas i upphandlingssammanhang — hör även upptagande av
obligationslån i respektive leverantörsländer. I det läge som uppkommit
finner utskottet skäligt att tillstyrka förslaget i motionerna I: 865 och II:
1119 att riksdagen anvisar 13 milj. kr. (2,5 milj. dollar) för en partiell påfyllnad
av den svenska utvecklingsfonden, motsvarande hälften av det av
SIDA begärda beloppet för detta ändamål. Vidare bör Sverige i enlighet med
motionärernas förslag lämna banken tillstånd att uppta ett obligationslån
i vårt land. Samtidigt finner utskottet det angeläget att man från svensk
sida framhåller vikten av att principen om fri upphandling till av banken
finansierade projekt återinförs.»
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
86
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
»1. att riksdagen med bifall till motionerna I: 865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, till Svenska utvecklingsfonden
för Latinamerika för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp
av 13 000 000 kr. (2,5 milj. dollar) och i samband därmed
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande
tillstånd för Interamerikanska utvecklingsbanken att uppta
ett obligationslån i Sverige,»
b) beträffande utvecklingskrediter av herrar Axel Andersson (fp), Nyman
(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under
förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka
motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 62 som börjar med »Även yrkandet»
och slutar med »böra avstyrka» bort ha följande lydelse:
»I Kungl. Maj :ts förslag har SIDA:s förslag till medelsanvisning för utvecklingskrediter
reducerats från 125 till 105 milj. kr., dvs. med 20 milj.
kr. Av föredragandens motivering framgår att detta innebär att viss minskning
av kreditgivningen torde komma att inträffa i förhållande till SIDA:s
intentioner. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en sådan konsekvens
vore olycklig och tillstyrker därför att anslagsbeloppet för utvecklingskrediter
höjs med 10 milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag.»
dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:
»2. att riksdagen med bifall till motionerna I: 865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, utöver vad som förutsatts i
Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp
av 10 000 000 kr. till utvecklingskrediter,»
c) beträffande en förinvesteringsfond av herrar Axel Andersson (fp), Nyman
(fp), Bengtson (ep), Sundin (ep), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors
(fp), Gustafsson i Skellefteå (fp), Antonsson (ep) och Ullsten (fp) som under
förutsättning av bifall till reservationen 3 a anser att utskottet bort tillstyrka
motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i fråga, och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med »Vad beträffar»
och slutar med »avstyrks alltså» bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill även i enlighet med yrkandet i motionerna I: 865 och II:
1119 tillstyrka att en statlig fond inrättas för finansiering av förundersökningar
av tänkbara industriella investeringsprojekt i u-länderna, såsom föreslagits
i en gemensam framställning från Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund (se s. 40—41 i prop. 101). Kungl. Maj:t
har inte tagit bestämd ställning till detta förslag utan endast påpekat att
behovet av stöd till sådana studier delvis tillgodoses redan inom den nuva
-
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
87
rande biståndsverksamhetens ram, bl. a. i samband med projektförberedelser
och projektkontroll vid utvecklingskrediter. Så avses ske även i fortsättningen,
och man skulle därmed enligt Kungl. Maj:t i lämplig utsträckning
kunna tillgodose framställningens syfte. Behovet av bättre finansieringsmöjligheter
för dylika investeringsundersökningar är emellertid f. n. ett av
de stora problemen när det gäller investeringsprojekt i u-länderna. Utskottet
finner det därför angeläget att den föreslagna fonden kommer till stånd
och vill tillstyrka motionärernas förslag att 5 milj. kr. anvisas för inrättandet
av en sådan förinvesteringsfond. Medel ur fonden bör anslås efter ansökan
av vederbörande u-landsregering som har att styrka att den ifrågasatta
investeringen skulle vara av väsentligt intresse för landets ekonomiska
och sociala utveckling. Villkoren för fonden bör kunna vara analoga med
dem som föreskrivs för investeringsgarantier och de s. k. u-garantierna
inom exportkreditområdet. Exportkreditnämnden bör — såsom nu även föreslagits
beträffande investeringsgarantierna — vara administrerande myndighet
för fonden i fråga. Kungl. Maj:t bör få fullmakt att efter ytterligare
utredning fastställa reglerna för fonden.»
dels utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:
»3. att riksdagen med bifall till motionerna 1:865 och
II: 1119, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört rörande inrättandet av en förinvesteringsfond
och för budgetåret 1968/69 anvisar ett belopp av
5 000 000 kr. till denna,»
dels utskottets hemställan under 4. vid bifall till yrkandena beträffande
1.—3. bort ha följande lydelse:
»4. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och
med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu är i
fråga, till Bilateralt finansiellt utvecklingsbistånd för budgetåret
1968/69 på driftbudgeten under sjunde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 133 000 000 kr.,»
13) vid punkten 15 (Investeringsgarantier) av herrar Virgin (h), Axel
Andersson (fp), Kaijser (h), Nyman (fp), Bengtson (ep), Ottosson (h),
Sundin (ep), Bohman (h), Eliasson i Sundborn (ep), Nihlfors (fp), Gustafsson
i Skellefteå (fp), Antonsson (ep), Ullsten (fp) och Petersson (h) som
anser att utskottet bort tillstyrka motionerna I: 865 och II: 1119, såvitt nu
är i fråga, och att därför
dels den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med »Utskottet
vill inte» och slutar med »i fråga» bort ha följande lydelse:
»Departementschefen har framhållit att frågan om länderurvalet måste
ses mot bakgrund av de relativt stränga krav på utvecklingseffekt som kommer
att ställas på de investeringar som kan erhålla garanti. Den utredning
88
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968
som föregår ett ev. beviljande av en investeringsgaranti måste enligt dennes
mening bli relativt ingående och följaktligen komma att ställa krav på omfattande
kännedom om det tilltänkta värdlandet, krav som f. n. bäst skulle
kunna tillgodoses beträffande huvudmottagarländerna.
Det anförda påpekandet att svenska biståndsmyndigheters kännedom om
u-länder är störst i fråga om de s. k. huvudmottagarländerna är otvivelaktigt
riktigt. Såsom även framhållits i motionerna I: 866 och II: 1118 kan
man enligt utskottets mening därav dock inte dra slutsatsen att det är vare
sig nödvändigt eller önskvärt att begränsa garantisystemet till att endast
omfatta sådana länder som är huvudmottagare för det statliga bilaterala
biståndet från Sverige. I motionerna 1:865 och 11:1119 erinras om att
också flertalet remissorgan som uttalat sig över förslaget har reagerat mot
tanken att det svenska garantisystemet till eu början skulle inskränkas till
de s. k. huvudmottagarländerna och att det ofta varit en ren tillfällighet
som gjort att ett land blivit huvudmottagarland för svenskt offentligt bistånd.
Det finns ingenting som säger att den bästa utvecklingseffekten skulle
uppnås genom industriell verksamhet eller projekt av därmed jämförlig art
i just dessa länder. Utskottet vill här också hänvisa till den på annan plats
i utlåtandet påpekade oklarheten om vad som egentligen avses med termen
huvudmottagarland.
Ett grundläggande villkor för att statsmakterna genom investeringsgarantier
skall stödja en u-landsinvestering bör vara att den kan inordnas i ulandets
utvecklingsplan och tjäna landets sociala och ekonomiska framåtskridande.
Därutöver krävs givetvis att myndigheterna i vederbörande uland
finner investeringen önskvärd och är beredda att ge sitt tillstånd till
att den görs. Den snäva gränsdragning som föreslagits i propositionen skulle
på ett allvarligt sätt begränsa den totala svenska biståndsinsatsen.
Utskottet vill dessutom erinra om att en stor del av det totala statliga utvecklingsbiståndet
är multilateral och till avsevärd del kommer andra uländer
till godo än de f. n. sju huvudmottagarländerna.
I likhet med bankofullmäktige, LO, RF, kommerskollegium och näringslivsorganisationerna
och i överensstämmelse med vad som anförts i motionerna
I: 865 och II: 1119 samt I: 866 och II: 1118 anser utskottet att den
av departementschefen förordade länderbegränsningen är klart olämplig.
Motionärerna i fråga har liksom flera av remissorganen underkänt de av
departementschefen anförda motiven för systemet länderbegränsning i uppbyggnadsskedet
och erinrat om den sakkunskap om olika u-länder — även
om sådana som inte räknas som huvudmottagarländer — som finns inom
exempelvis SIDA, utrikesdepartementet och exportkreditnämnden. Samma
länderram bör enligt utskottets mening gälla för både u-garantier och investeringsgarantier.
Utskottet förutsätter emellertid att utrikespolitiska överväganden i vissa
fall skall kunna begränsa kretsen av länder, där investeringsgarantier kan
Statsutskottets utlåtande nr 128 år 1968 89
medges. Garantier av nämnda slag bör sålunda ej kunna ges för privata
svenska investeringar i t. ex. av Portugal behärskade områden, även om
dessa klassificeras som u-länder. Utskottet vill vidare påpeka att det i propositionen
saknas en klar definition eller avgränsning av begreppet u-land.
Utskottet anser att gängse FN-definition men däremot ej DAC-definitionen
i detta sammanhang bör tillämpas. Utskottet anser det sålunda inte skäligt
att garantier skall kunna medges för investeringar i länder som Grekland,
Spanien, Jugoslavien och Turkiet.
Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna 1:865 och II: 1119
samt I: 866 och II: 1118, såvitt nu är i fråga, och föreslår att riksdagen uttalar
att garantier i princip skall kunna utfärdas för investeringar i alla
u-länder.»
dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:
»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,
med bifall till motionerna I: 865 och II: 1119 samt 1:866
och II: 1118 och med avslag å motionerna I: 870 och II:
1120, de fyra förstnämnda såvitt nu är i fråga, godkänner
de i statsrådsprotokollet förordade riktlinjerna för statliga
garantier för investeringar i u-länder, dock med den ändringen
att sådana garantier i princip skall kunna avse alla
u-länder,»
"MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680027