Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den kommunala
förköpsrätten till fastighet.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade
motioner, nr 699 i första kammaren av herrar Yngve Nilsson och Ebbe Ohlsson
samt nr 893 i andra kammaren av herr Nilsson i Bästekille och fru Heurlin.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
”att riksdagen för sin del måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i Förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868).
Härigenom förordnas att 4, 5 och 7 §§ Förköpslagen den 8 december 1967 skall
erhålla ändrade lydelser på sätt nedan angives.
4 §
Har ägare av fast egendom skriftligen erbjudit den kommun där egendomen är
belägen att till bestämt pris och på i övrigt angivna villkor förvärva egendomen och
vill kommunen antaga erbjudandet, åligger det kommunen att underrätta säljaren
om detta inom 30 dagar. Om detta ej skett eller om kommunen avvisat erbjudandet,
får förköp med anledning av försäljning av egendomen, som äger rum inom två år
efter erbjudandet, ske endast om priset är lägre eller villkoren för försäljningen tillsammantagna
är avsevärt ogynnsammare för ägaren än de som gällde för erbjudandet
till kommunen.
Har kommun förklarat sig avstå från att utöva förköpsrätt i fråga om en tillämnad
försäljning inom dess område, får förköp ej ske med anledning av försäljningen.
5 §
Förköpsrätten innebär att kommunen får förvärva den egendom köpet avser från
säljaren på de villkor som avtalats mellan denne och köparen. Kommunens förvärv
kallas förköp.
Säljaren är skyldig att på anmodan av kommunen upplysa om de bestämmelser
som gäller för försäljningen och som icke framgår av köpehandlingen. Bestämmelse
som kommunen varken ägde eller bort äga kännedom om när förköpsrätten utövades
får göras gällande mot kommunen endast om särskilda skäl föreligger.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 8
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
Villkor som avtalats mellan säljaren och köparen får jämkas, om det är oundgängligt
med hänsyn till arten av köparens åtagande gentemot säljaren. Kommunen skall
ersätta säljaren för dennes förlust på grund av jämkningen.
Väcker kommunen ej talan om jämkning inom 30 dagar från det förköpet fullbordades,
är rätten till talan förlorad. Om kommunen när förköpet utövades ej
ägde kännedom om den bestämmelse som föranleder jämkningen räknas tiden dock
från den dag då det blev avgjort att bestämmelsen får göras gällande mot kommunen.
7 §
Förköpsrätten utövas genom att kommun inom tid som anges i andra stycket underrättar
säljare och köpare om beslut att utöva förköpsrätt samt anmäler detta
beslut till inskrivningsdomaren med företeende av bevis om underrättelserna. Avser
beslutet fastighet inom annan kommuns område, gäller vad som sagts om underrättelse
till säljare och köpare också den andra kommunen. Beslutet skall antecknas i
fastighetsboken för varje fastighet som ingår i försäljningen.
Förköpsrätten skall utövas sist på den inskrivningsdag som infaller närmast efter
30 dagar från det lagfart söktes på köparens förvärv eller, om förvärvstillstånd
fordras enligt jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290) eller lagen den 30 maj
1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva
eller aktier i vissa bolag, från det tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen, med
överlämnande av styrkt avskrift av köpehandlingen, innan lagfart eller tillstånd
sökts, anmäler försäljningen till den eller de kommuner där den fasta egendomen är
belägen, räknas tiden i stället från det kommunen mottog sådan anmälan. Var avskrift
av köpehandlingen ej bifogad ansökan eller anmälan, räknas tiden först från
det kommunen mottog sådan handling.
Utövas förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är förköpsrätten förlorad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, dock att äldre bestämmelser fortfarande
skall gälla för försäljning som fullbordats före 1 januari 1969.”
Här må anmärkas att den föreslagna lydelsen endast så till vida avviker från gällande
lagtext att de i paragraferna angivna tidsfristerna om tre månader begränsats
till trettio dagar.
Gällande rätt m. m.
Enligt 1 § lagen den 8 december 1967 om kommunal förköpsrätt har kommun
förköpsrätt enligt lagens bestämmelser vid försäljning omfattande sådan fast egendom
som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller
därmed sammanhängande anordning. Förköpsrätt får enligt 2 § utövas, om egendom
av detta slag helt eller delvis är belägen inom kommunens eget område eller inom
det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör. Om egendomen helt
eller delvis är belägen i annan kommun, får förköpsrätt utövas endast om denna
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
3
kommun samtycker till förköpet. I vissa fall som anges i 3 § får förköpsrätt inte
utövas, t. ex. om försäljningen avser fastighet med en areal som understiger 3 000 m2
och ett taxeringsvärde som är lägre än 200 000 kronor eller om staten är säljare eller
köpare eller om försäljningen äger rum mellan nära släktingar. I 4 § ges bestämmelser
om hembud av följande innehåll. Har ägare av fast egendom skriftligen erbjudit
den kommun där egendomen är belägen att till bestämt pris och på i övrigt
angivna villkor förvärva egendomen och vill kommunen antaga erbjudandet, åligger
det kommunen att underrätta säljaren om detta inom tre månader. Om detta ej
skett eller om kommunen avvisat erbjudandet, får förköp i princip inte utövas vid
försäljning inom två år till samma eller högre pris. Har kommun förklarat sig avstå
från att utöva förköpsrätt i fråga om en tillämnad försäljning inom dess område, får
förköp ej heller ske.
Förköpsrätten innebär enligt 5 § att kommunen får förvärva den egendom köpet
avser från säljaren på de villkor som avtalats mellan denne och köparen. Dessa får
jämkas, om det är oundgängligt med hänsyn till arten av köparens åtagande gentemot
säljaren. Väcker kommunen ej talan om jämkning inom tre månader från det
förköpet fullbordades, är rätten till talan förlorad. Om kommunen när förköpet utövades
ej ägde kännedom om den bestämmelse som föranleder jämkningen räknas
tiden dock från den dag då det blev avgjort att bestämmelsen får göras gällande
mot kommunen.
Lös egendom som ingår i förköpet skall enligt 6 § under vissa omständigheter
undantagas från detta. Väcker ej köparen eller kommunen talan om undantagande
inom tre månader från det förköpet fullbordades, är rätten till talan förlorad.
Förköpsrätten utövas enligt 7 § genom att kommun underrättar säljare och köpare
om beslut att utöva förköpsrätt samt anmäler detta beslut till inskrivningsdomaren
med företeende av bevis om underrättelserna. Förköpsrätten skall utövas sist på den
inskrivningsdag som infaller närmast efter tre månader från det lagfart söktes på
köparens förvärv eller, om förvärvstillstånd fordras enligt jordförvärvslagen eller
1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m., från
det tillstånd söktes. Om säljaren eller köparen på visst sätt, innan lagfart eller tillstånd
sökts, anmäler försäljningen till den eller de kommuner där den fasta egendomen
är belägen, räknas tiden i stället från det kommunen mottog sådan anmälan.
Utövas förköpsrätten ej inom föreskriven tid, är förköpsrätten förlorad.
Kommun som utövat förköpsrätt är enligt 9 § skyldig att hos Kungl. Maj:t söka
tillstånd till förköpet om säljaren eller köparen bestrider förköpsrätten. Enligt 10 §
är förköp inom kommunens eget område fullbordat, när kommunens beslut om förköp
vunnit laga kraft samt tillstånd till förköpet givits eller tiden för bestridande av
förköpsrätten utgått utan att bestridande anmälts.
Om skyldighet för inskrivningsdomare, lantbruksnämnd och länsstyrelse att vid
ansökan om lagfart eller förvärvstillstånd underrätta den eller de kommuner, där
den fasta egendomen är belägen, stadgas i förköpskungörelsen den 8 december 1967.
Vid remissen till lagrådet av förslaget till förköpslag anförde föredragande depar -
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
tementschefen, statsrådet Kling, rörande de tidsfrister inom vilka förköpsrätten skall
utövas (7 §) respektive ställning tas till ett avgivet hembud (4 §) följande.
Beträffande längden av den frist som bör stå kommun till buds för ett avgörande
i förköpsfrågan har kommittén framhållit att köp av fast egendom ofta föregås av
tekniska och ekonomiska utredningar av kvalificerad art. Ett kommunalt förvärv
måste vidare behandlas i flera kommunala instanser med fullmäktige som beslutande
organ. Även om formerna för kommunala beslut i markförvärvsärenden skulle komma
att förenklas kan fristen enligt kommitténs mening knappast bestämmas till kortare
tid än tre månader. Av hänsyn till fastighetsägarens och köparens intressen samt
till omsättningen på fastighetsmarknaden borde fristen inte heller göras längre.
Några remissinstanser har ansett det otillfredsställande att frågan om ett köpeavtal
skall bestå kan komma att hållas svävande under så lång tid som tre månader. Från
kommunalt håll har emellertid ifrågasatts om en frist på tre månader erbjuder tillräckligt
rådrum för kommunerna. Särskilt i de fall då kommunerna måste finansiera
markförvärvet genom att ta upp underställningspliktiga lån skulle det kunna uppstå
avsevärda svårigheter att iakttaga den föreslagna tidsfristen.
Vid bestämmande av tidsfristen för kommunen att utöva förköpsrätten måste —
som kommittén funnit — en avvägning göras mellan kommunens behov av att få
tillräckligt rådrum för sitt ställningstagande i förköpsfrågan och enskildas intressen av
att försäljningen inte hålls svävande alltför länge. Enligt min mening är en tidsfrist
om tre månader i och för sig i kortaste laget för kommunerna. Det bör emellertid
vara möjligt för kommunen att hålla en hög beredskap och att därigenom nedbringa
den behövliga tiden för sitt ställningstagande i förköpsfrågan. Om fristen görs längre
än kommittén tänkt sig, kan det befaras att olägenheterna blir stora för fastighetsmarknaden.
Jag är därför inte beredd att förorda en längre frist än tre månader
(prop. 1967:90 s. 137).
Den tidsfrist inom vilken kommun skall ta ställning till ett avgivet hembud böi
överensstämma med den tidsfrist som kommunen har att iaktta när förköpsrätt
skall utövas efter anmälan eller ansökan enligt 7 § andra stycket. Den av kommittén
föreslagna tremånadersfristen har därför tagits upp i paragrafen (prop. s. 129).
Vad departementschefen härutinnan anfört föranledde inte något riksdagens
yttrande.
Motionerna
1 motionerna framhålles att kommunen enligt förköpslagen skall ge till känna sin
avsikt att tillämpa förköp senast tre månader efter köpets fullbordan. Den långa tid
som härigenom kan förflyta mellan en köpares förvärv av fastighet och tills han får
vetskap om huruvida förköp kommer att tillämpas eller inte kan enligt motionärerna
många gånger medföra stora svårigheter för köparen. För att undvika dylika
olägenheter synes det motionärerna angeläget att minska den tid inom vilken kommunen
skall avlämna besked. Då kommunen i de flesta fall har en utarbetad plan
över den framtida bebyggelsen torde det enligt motionärerna i de flesta fall vara
relativt enkelt att avgöra om förköpsrätten bör utnyttjas eller inte.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
Utskottet
I lagen om kommunal förköpsrätt, vilken trädde i kraft den 1 januari 1968, föreskrives
att kommuns förköpsrätt enligt lagens bestämmelser skall utövas sist på den
inskrivningsdag som infaller närmast efter tre månader från det fånget anmälts till
kommunen eller lagfart söktes på köparens förvärv eller, om förvärvstillstånd fordras
enligt jordförvärvslagen eller 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom m. m., från det tillstånd söktes. Den tidsfrist, inom vilken kommunen
skall ta ställning till ett avgivet hembud från ägare av fast egendom utgör
också tre månader. Samma frist — räknat från det förköpet fullbordades — gäller
även för kommun som önskar väcka talan om jämkning av de villkor som träffats
mellan säljare och köpare av fastigheten i fråga.
I motionerna framhålles att den långa tid som kan förflyta från förvärvet till dess
köparen får besked huruvida förköpsrätten skall utövas många gånger medför stora
olägenheter för köparen. Mot bakgrunden härav hemställer motionärerna att nyss
angivna tidsfrister måtte begränsas till 30 dagar.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om längden av berörda
tidsfrister föremål för prövning i samband med tillkomsten av förköpslagen.
Av uttalanden under förarbetena framgår att tremånadersfristen valdes efter en avvägning
mellan å ena sidan kommunens behov att få tillräckligt rådrum för sitt
ställningstagande till förköpsfrågan och å andra sidan enskildas intressen av att försäljningen
inte hålles svävande alltför länge. Förslag liknande dem som framställts
i motionerna avvisades av statsmakterna. Några erfarenheter av lagens verkningar
som kan föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida har uppenbarligen
inte vunnits under den korta tid som lagen varit i kraft. Motiv för en lagändring
i enlighet med motionärernas förslag föreligger därför ej.
Utskottet får således hemställa
att motionerna 1:699 och 11:893 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Göran Karlsson (s), Svante
Kristiansson (s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Nils
Nilsson (ep) och Österdahl (fp);
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), fru Torbrink
(s), herrar Svenning (s), Sundelin (s), From (fp), Josef son i Arrie (ep) och
Adolfsson (h)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Ebbe Ohlsson (h).