Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bestämmelserna
för återkallelse av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 41, av herr Sjönell.

Motionären hemställer

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om att bestämmelserna
för återkallelse av körkort prövas i enlighet med vad i motionen
anförts».

Utskottet har vidare behandlat en inom andra kammaren väckt motion,
nr 898, av herrar Åkerlind och Oskarson, i vilken hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag till sådan ändring i vägtrafikförordningen att körkortsindragning
på grund av trafikbrott eller annan brottslig gärning före verkställighet
skall vara föremål för prövning av domstol».

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 195T ankommer
det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande
och återkallelse av körkort. Besvär över av länsstyrelsen meddelade beslut i
dylika ärenden prövas av Kungl. Maj :t i regeringsrätten.

Enligt 33 § 2 mom. vägtrafikförordningen skall beslut om återkallelse av
körkort fattas i följande åtta fall:

1) om föraren gjort sig skyldig till brott mot 1 § andra stycket trafikbrottslagen,
dvs. grov vårdslöshet i trafik;

2) om föraren brutit mot 4 § nämnda lag, dvs. gjort sig skyldig till trafiknykterhelsbrott,
endera rattfylleri eller »rattonykterhet», eller varit vållande
till trafikolycka med personskada som följd och därefter genom att
avlägsna sig från olycksplatsen undandragit sig att i mån av förmåga medverka
till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bort föranleda, dvs. gjort sig
skyldig till kvalificerad »smitning» enligt 5 § trafikbrottslagen;

3) om föraren genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i
trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna
fordon, i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta
sig efter dessa bestämmelser;

4) Om föraren eljest vid färd med motordrivet fordon i något för trafik0110208
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 7

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 7968

säkerheten väsentligt hänseende grovt åsidosatt honom som förare åliggande
förpliktelser;

5) om föraren gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej
kan anses uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person,
eller om han med hänsyn till onyktert levnadssätt icke bör betros med att
inneha körkort;

6) om föraren genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn
till andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses
lämplig som förare av körkortspliktigt fordon:

7) om förarens förutsättningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon
blivit så väsentligen minskade genom sjukdom, skada eller dylikt, att han
ur trafiksäkerhetssynpunkt icke vidare bör inneha körkort; samt

8) om föraren icke efterkommer länsstyrelsens föreläggande att inkomma
med lämplighetsintyg, läkarintyg eller kompetensbevis eller underlåter
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats honom i samband
med sådant föreläggande.

Grunden 8 ansluter till stadgandena om länsstyrelsens handläggning av
återkallelseärenden. Enligt 33 § 1 mom. skall dylika ärenden av länsstyrelse
upptagas ex oflicio. Frågan om en persons lämplighet som körkortsinnehavare
skall skyndsamt upptagas till omprövning, där det med hänsyn till
inkomna underrättelser befinnes, att vederbörande ej uppfyller de krav på
skicklighet, hänsyn, ansvar och pålitlighet i nykterhetshänseende eller de
övriga förutsättningar, som gäller för erhållande av körkort. Därvid äger
länsstyrelsen ålägga föraren att inkomma med lämplighetsintyg, läkarintyg
eller kompetensbevis, varvid må lämnas särskilda föreskrifter om den undersökning
som skall föregå handlingens utfärdande. Länsstyrelsen äger
även själv eller genom polismyndighet införskaffa erforderlig utredning.

Beslut om återkallelse av körkort fattas av den länsstyrelse, som utfärdat
körkortet. Återkallelse på grund av straffbelagd förseelse må icke ske, förrän
frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom lagakraftvunnen
dom, såvida ej omständigheterna är sådana, att föraren oavsett utgången i
ansvarsfrågan kan anses olämplig att föra körkortspliktigt fordon.

Redan töre slutligt beslut i fråga, som här avses, äger länsstyrelse återkalla
körkort tills vidare, om det på sannolika skäl kan antagas, att körkortet
kommer att slutligt återkallas.

Återbekommande av återkallat körkort kan enligt 5 mom. endast ifrågakomma,
där återkallelsen skett på någondera av grunderna 7 eller 8. Så
snart det förhållande upphört, som föranlett återkallelsebeslutet, äger föraren
ansöka om körkortets återfående. Har ett år eller däröver förflutit, måste
dock ansökan avse utfärdande av nytt körkort.

Har återkallelsebeslut fattats på någon av grunderna 1—6 kan föraren
ånyo förvärva rätt att föra körkortspliktigt fordon endast genom att ansöka

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

3

om nytt körkort. Före utfärdandet skall viss i 5 mom. angiven tid ha förflutit.
Denna skall vid återkallelse på grunden 1 utgöra minst två år och i övriga
fall, sålunda enligt grunderna 2—6, minst ett år.

Om synnerliga skäl föreligger, äger länsstyrelsen enligt 5 mom. föreskriva,
att nytt körkort må efter ansökan utfärdas efter kortare tid än huvudreglerna
skulle medföra. Minsta tid skall dock utgöra ett år vid återkallelse på
grunden 1 och tre månader vid återkallelse på någon av grunderna 2—6.

Om omhändertagande av körkort stadgas i 35 §. Förutsättning för beslut
därom är, att föraren endera vid färd med motordrivet fordon ådagalagt grov
vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller
egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller
annat ämne, eller till följd av sjukdom, skada eller dylikt förlorat förmågan
att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt.

Beslut om omhändertagande meddelas av polismyndighet eller av åklagare.

Reglerna kompletteras för fall av misstänkt trafiknykterhetsbrott med en
särskild bestämmelse enligt vilken omhändertagande skall ske skyndsamt
efter erhållande av blodanalysattest, som visat minst 0,5 promille. Till följd
av särskild undantagsföreskrift utgör emellertid gränsen realiter 0,8 promille.

Beslut om omhändertagande skall jämte förefintligt utredningsmaterial
skyndsamt och i allt fall inom 48 timmar översändas till den länsstyrelse,
som utfärdat körkortet, och gäller till dess länsstyrelsen förordnat, hur med
körkortet skall förfaras.

Om varning stadgas i 34 §. Enligt huvudregeln må sådan meddelas, där
mot förare förebragts omständighet, som med återkallelsegrunderna 3—6
avses, eller annat förhållande som är ägnat att allvarligt minska tilltron till
hans lämplighet som förare, utan att likväl tillräckliga skäl till återkallelse
föreligger. Varning meddelas av länsstyrelsen.

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och
81 §§ vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges
här en omfattande underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa
brott och förseelser m. in. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av
betydelse för bedömningen av dennes lämplighet att inneha körkort.

Motionerna

I motionen 11:41 av herr Sjönell tas upp två frågor, nämligen dels frågan
om under vilka förutsättningar körkort kan återkallas, dels frågan
om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

I fråga om det materiella innehållet i återkallelsereglerna anför motionären
att det måste anses vara felaktigt att faktorer som onyktert levnads -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968

sätt, brottslig gärning eller personliga förhållanden, som inte har direkt
samband med framförande av motorfordon, skall utgöra grund för återkallande
av körkort. Principen bör i stället vara att endast handlingar, försummelser
eller förhållanden, som äventyrar eller kan äventyra trafiksäkerheten
— exempelvis rattonykterhet, vårdslöshet eller smitning — skall
medföra körkortsåterkailelse.

Motionären anför i fortsättningen att ur rättssäkerhetssynpunkt övervägande
skäl talar för ett överförande av frågan om återkallelse av körkort
till domstol. Han nämner i sammanhanget att om en förare dömts för rattfylleri
eller grov vårdslöshet i trafik, så skall länsstyrelsen utan egen prövning
återkalla körkortet, medan om körkortsindragningen aktualiseras av
annat brott, exempelvis vårdslöshet i trafik, så måste länsstyrelsen ingå i
en bedömning av den brottsliga handlingen. Denna bedömning sker uteslutande
på handlingar utan direktkontakt med eventuella vittnen. Ur den
tilltalades synvinkel innebär delta alt han är tvungen att svara inför två
skilda straffutmätare. Inför domstolen riskerar han kanske bara böter,
inför länsstyrelsen körkortsindragning. Inför den förra har han mot sig en
åklagare, i den senare instansen utövas såväl åklagare- som beslutsfunktionen
av samma personer. Inför domstolen får han övervara handläggningen
och bemöta varje detalj i det åklagaren anför mot honom. Inför länstyrelsen
får han inte ens veta exakt vad den beslutande tjänstemannen
anser speciellt viktigt i ärendet och kan alliså inte bemöta detta i detalj.
Domstolens dom är utförligt motiverad — länsstyrelsens beslut knapphändigt
eller inte alls.

Den administrativa handläggningen av lcörkortsärendena innebär enligt
motionärens mening risker för subjektivitet och godtycke. Risken finns
också att det utbildas olika praxis vid olika länsstyrelser. För ett överförande
av återkallelsefrågan till domstol anses också lala möjligheterna att
åstadkomma en förenklad handläggning. En viktig fördel vore också att ett
avgörande i körkortsfrågan skulle komma till stånd snabbare än enligt nuvarande
ordning, enligt vilken länsstyrelsen i regel måste avvakta lagakraftvunnen
dom. Om körkortsfrågan överfördes till domstol skulle vidare
en önskvärd samordning kunna uppnås av de olika åtgärderna i anledning
av brott.

I motionen II: 898 av herrar Åkerlind och Oskarson anförs bl. a. att återkallelse
av körkort inte är avsedd som ett straff men dock verkar som ett
sådant. Åtgärden drabbar också olika. För den som är beroende av körkortet
för sin utkomst kan en återkallelse betyda ekonomisk katastrof,
som dessutom, om vederbörande är gift, drabbar familjen. Enligt motionärernas
mening bör återkallelse av körkort på grund av trafikbrott ske endast
vid grövre förseelser. Med hänsyn till de vittgående konsekvenserna för
den enskilde bör frågan avgöras i samband med prövningen av åtalet.

o

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 år 1968
Frågans tidigare behandling

Frågan om vilken myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort
har varit föremål för överväganden vid åtskilliga tillfällen. Redogörelse för
tidigare riksdagsbehandling m.m. har intagits i utskottets utlåtande nr 3
år 1967, till vilket här hänvisas. Här må beträffande den senaste utvecklingen
nämnas följande.

1957 års trafikngkterhetskommitté föreslog i betänkandet SOU 1963: 72
att samtliga fall, där återkallelse av körkort kan ifrågakomma på grund
av annan straffbelagd handling än fylleri, skulle överföras till domstols
handläggning. Huvudskälen för kommitténs förslag var rättssäkerhetssynpunkter
samt önskemålen att åstadkomma en förenklad handläggning och
att samordna de olika åtgärderna i anledning av brott.

Kommitténs förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.
Många remissinstanser tillstyrkte förslaget i dess huvuddrag. Ungefär lika
många avstyrkte det. Betänkandet och remissvaren ansågs inte ha gett någon
klar och entydig anvisning i fråga om vilken myndighet som lämpligen bör
besluta om återkallelse av körkort. Ytterligare utredning har därför ansetts
erforderlig.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott (direktiv
1967 års riksdagsberättelse s. 60 ff) skali bl. a. ägna påföljdsproblemen vid
trafiknykterhetsbrott särskild uppmärksamhet ur de allmänna kriminalpolitiska
synpunkter som präglar brottsbalken. Beträffande utformningen av
påföljderna skall kommittén samråda med trafikmdlskommittén. Denna
kommitté kommer att ta upp frågan om påföljdssystemet vid andra trafiköverträdelser
än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd till översyn från
kriminalpolitiska utgångspunkter och därvid även pröva frågan om vilken
myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

Enligt vad utskottet erfarit kommer trafikmål skommittén även att överse
de materiella bestämmelserna angående återkallelse av körkort.

Ytterligare må här nämnas att det vid 1967 års riksdag väcktes motioner
(I: 32 och II: 45) med yrkande att riksdagen hos Kungl. Maj: t skulle begära
utredning och förslag till ändrad lagstiftning, innebärande att domstol
skulle besluta om återkallelse av körkort.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1967: 3) anförde tredje lagutskottet
bl. a. följande.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har den av motionärerna
väckta frågan tidigare diskuterats i åtskilliga sammanhang. Den
har senast behandlats av 1957 års trafiknykterhetskommitté i dess år 1963
avgivna betänkande. I detta förordas att samtliga fall, där återkallelse kan
ifrågakomma på grund av annan straffbelagd handling än fylleri, överförs till
domstols handläggning. Förslaget har emellertid vid remissbehandlingen
fått ett blandat mottagande. Varken betänkandet eller remissvaren däröver

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1968

anses ha gett någon klar och entydig anvisning i frågan om vilken myndighet
som lämpligen bör besluta om återkallelse av körkort. Ytterligare utredning
av hithörande frågor har därför befunnits erforderlig. Här må först
nämnas att den i januari 1966 tillkallade nya trafiknykterhetsutredningen
skall förutsättningslöst ompröva trafiknykterhetskommitténs ställningstaganden
till olika frågor i belysning av remisskritiken. Utredningsuppdraget
omfattar visserligen inte den nu aktuella frågan om handläggningen av
körkortsåterkallelser men utredningen skall beträffande utformningen av påföljderna
för trafiknykterhetsbrott samråda med trafikmålskommittén.
Denna kommitté kommer alt ta upp frågan om påföljdssystemet vid andra
trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd till översyn
från kriminalpolitiska utgångspunkter och därvid pröva även frågan om vilken
myndighet som bör besluta om återkallelse av körkort.

Då åtgärder sålunda redan är vidtagna för att utredning i ämnet skall
komma till stånd är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna inte
påkallad.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra
frågor om återkallelse av körkort. Beslut om återkallelse kan grundas på
att körkortsinnehavaren gjort sig skyldig till förseelse mot trafikförfattningarna
(t.ex. vårdslöshet i trafik, rattonykterhet eller s.k. smitning) eller
annan brottslig gärning men kan också föranledas av förhållanden som
onyktert levnadssätt eller sjukdom.

I motionen II: 41 av herr Sjiinell hemställes att riksdagen skall hos Ivungl.
Maj :t anhålla om sådan ändring av bestämmelserna att dels endast omständigheter
som har direkt samband med förande av motorfordon som
exempelvis rattonykterhet, vårdslöshet i trafik eller smitning kan utgöra
grund för återkallelse av körkort, dels domstol skall besluta i dessa ärenden.

I motionen II: 898 av herrar Åkerlind och Oskarson föreslås att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till ändring av vägtrafikförordningen
så att beslut om återkallelse av körkort på grund av brott
skall fattas av domstol.

Som utskottet erinrade om i utlåtande i liknande ärende föregående år
utreds frågan om körkortsåterkallelser och vad därmed har samband sedan
någon tid tillbaka. Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott
skall sålunda pröva bl. a. frågan om utformningen av påföljderna
för trafiknykterhetsbrotten och därvid samråda med trafikmålskommittén.
Sistnämnda kommitté avser att ta upp frågan om påföljdssystemet
vid andra trafiköverträdelser än trafiknykterhetsbrotten i hela dess vidd
till översyn från kriminalpolitiska utgångspunkter. Härvid kommer in i bilden
inte bara spörsmålet om utformningen av de materiella bestämmelserna
om körkortsindragning utan också frågan om vilken myndighet som bör
besluta i sådana ärenden.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7 dr 1968

7

Då utredning således pågår rörande de frågor som avses i motionerna och
resultatet härav inte bör föregripas är någon riksdagens åtgärd i ärendet
inte påkallad. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten av
att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt så att slutlig ståndpunkt till dessa
från såväl trafiksäkerhets- som rättssäkerhetssynpunkt viktiga frågor kan
tas snarast möjligt.

Utskottet hemställer

att motionerna 11:41 och 11:898 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Göran Karlsson
(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik
Jansson (s), Nils Nilsson (ep) och Österdahl (fp);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), fru
Torbrink (s), herrar Svenning (s), Sundelin (s), From (fp), Josefson i
Arrie (ep) och Adolfsson (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.