Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om införande av provisoriskt
körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare
väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 74, av herr Gustafsson i Borås.

I motionen hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och
förslag beträffande införande av provisoriskt körkort för nyblivna förare».

Utskottet har vidare behandlat en inom andra kammaren väckt motion,
nr 119, av herrar Börjesson i Falköping och Gustavsson i Alvesta, i vilken
hemställes

»att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att
tralikmålskommittén får i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort
enligt i motionen uppdragna riktlinjer».

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september
1951 är ett i vederbörlig ordning utfärdat körkort giltigt i full utsträckning
från och med dagen för utfärdandet. Någon möjlighet att meddela
föreskrifter om inskränkningar i giltighetstiden för körkort föreligger inte i
vidare mån än beträffande körkort som av medicinska skäl förknippats med
vissa villkor, t.ex. om förnyad läkarundersökning efter viss tid. Körkortet
gäller i princip för innehavarens livstid.

Beträffande återkallelse och omhändertagande av körkort i anledning
av begångna förseelser man. gäller särskilda regler. I fråga om det närmare
innehållet i dessa hänvisas till utskottets utlåtande nr 7 innevarande år.

Motionerna

I motionen II: 74 av herr Gustafsson i Borås anförs bl. a. att de nuvarande
körkortsproven med nödvändighet endast blir en kontroll på att körkortsaspiranterna
besitter elementära körtekniska färdigheter och grundläggande
kunskaper om trafikregler. Dugligheten som bilförare kan inte kontrolleras
i nuvarande prov. Det första motivet för provisoriska körkort är enligt
motionären att ett system med sådana ger större möjlighet att på ett tidigt
stadium frånta olämpliga förare i alla åldrar deras körkort. Det andra och

0110208 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 6

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

ännu väsentligare motivet för provisoriska körkort anses vara dessas psykologiska
effekt på innehavarna, troligen i särskild utsträckning de yngre.

Motionären anför i fortsättningen att statistiken över skadade personbilsförare
i svensk trafik visar en mycket markerad topp under och kring 20-årsåldern. En förklaring kan enligt motionärens mening vara yngre förares
större benägenhet att köra farliga bilar, t. ex. sportbilar eller bilar av undermålig
kvalitet. Andra förklaringar kan sökas på det psykologiska planet.
Kombinationen dålig körerfarenhet och bristande medvetenhet om den
egna skicklighetens begränsning kan vara större bland yngre förare, liksom
behovet att dokumentera den egna körförmågan. Vetskapen hos de nyblivna
förarna att de fortfarande har att kvalificera sig för definitivt körkort
torde, säger motionären, hos åtskilliga förare kunna understryka medvetandet
om den egna bristande rutinen och minska önskan att dokumentera
den körskicklighet man ännu inte besitter. Ett system med provisoriska
körkort anses ha ännu eu fördel: innehavarna av provisoriskt körkort kan
åläggas särskilda trafikregler, t. ex. en högsta hastighet som understiger
den för övriga trafikanter gällande och skyldighet att förse fordonet med ett
speciellt kännetecken.

Eftersom omdömesgill ltörning främst dokumenteras genom frånvaron
av vissa slag av trafikförseelser måste man enligt vad i motionen anförs
beakta, att körkortsinnehavarna under sitt första år som förare har varierande
möjligheter att skaffa sig körrutin. Särbestämmelser om förlängt provisoriskt
körkort eller förnyat körkortsprov kan därför behöva införas
och tillämpas på förare, som uppenbarligen haft ringa eller ingen möjlighet
att skaffa sig körrutin.

Liknande tankegångar återfinns i motionen 11:119 av herrar Börjesson i
Falköping och Gustavsson i Alvesta. I motionen anförs därutöver bl. a.
att tanken på provisoriska körkort tidigare avvisats bl. a. under hänvisning
till den stora och komplicerade apparat som skulle krävas för en sådan anordning.
Enligt motionärernas uppfattning är riskerna i detta avseende
överdrivna. Ett system med provisoriska körkort borde kunna handhas med
en förhållandevis enkel administrativ apparat genom att eventuella trafikförseelser
antecknas på det provisoriska körkortet. Motionärernas bedömning
är att vinsterna ur trafiksäkerhetssynpunkt skulle väsentligt överväga
de nackdelar som ur administrativ synpunkt blir följden.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av provisoriska körkort har tidigare varit föremål
för riksdagens prövning. Några bestämmelser om sådana körkort har som
redan framgått emellertid inte kommit till stånd. Här må till en början hän -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968 3

visas till andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1958 och tredje lagutskottets
utlåtande nr 6 år 1962.

Frågan om provisoriska körkort togs upp även av bilförarutredningen i
betänkandet Körkortet och trafikutbildningen (SOU 1965: 42). Utredningen
erinrade om att tanken på provisoriska körkort avvisades av bl. a. 1962 års
riksdag beroende bl.a. på att man ville avvakta erfarenheterna av vissa
andra åtgärder. Det gällde framför allt beslut om utökad rapporteringsskyldighet
för polismyndigheterna och skärpning i reglerna om körkortsåterkallelser.
Eller redovisning av vissa statistiska uppgifter m. m. på området
anförde utredningen att det var vanskligt att dra några bestämda slutsatser
rörande verkan av de åtgärder som genomförts i form av intensifierad
rapportering och skärpningen i reglerna om körkortsåterkallelse. Erfarenheterna
hänförde sig till en relativt kort tidsperiod och byggde på förhållanden
inom polisorganisationen som väsentligt förändrats. Enbart den omständigheten
alt genom polisens förstatligande en successivt stegrad trafikövervakning
kan påräknas talade enligt utredningen mot att man tog ställning
till frågan.

Utredningen ansåg att ett system med provisoriska körkort måste förknippas
med någon form av precisering av villkoren för att vederbörande
skulle betros med slutgiltigt förarbevis. På något sätt måste därjämte enligt
utredningen vederbörande styrka att han under prövotiden i en någorlunda
rimlig omfattning verkligen fört motorfordon. Hur än denna prövning
skulle gå till uppkom för såväl den enskilde som för det allmänna olägenheter
och kostnader.

Sammanfattningsvis fann utredningen inte tillräckliga skäl föreligga att
sätta i gång den stora och komplicerade apparat som införandet av provisoriska
körkort skulle innebära. Utredningen förklarade sig ingalunda
övertygad om att värdet av en sådan anordning skulle stå i rimlig proportion
till de kostnader och olägenheter i övrigt för alla berörda parter som
institutet måste medföra.

Utredningens förslag att provisoriska körkort inte skulle införas lämnades
utan erinran eller tillstyrktes av flertalet remissinstanser.

I propositionen 1967:55 redovisade vederbörande departementschef sitt
ställningstagande till vad utredningen föreslagit och anförde därvid följande
(s. 61 f).

Utredningen har vid behandlingen av frågan om provisoriska körkort
inte funnit tillräckliga skäl föreligga att nu sätta i gång den stora och
komplicerade apparat som införandet av provisoriska körkort skulle innebära.
Då jag ansluter mig till detta utredningens ställningstagande är det av
flera skäl. Effektivare förarutbildning och förarprov kan i sig sägas minska
behovet av provisoriska körkort. Den effektivare trafikövervakningen tjänar
samma syfte som den provisoriska körkortsgivningen i så måtto att
den påverkar trafikanterna till ett mera regelenligt och varsamt färdsätt.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968

Vidare är körkorten såtillvida provisoriska att de kan återkallas av körkortsmyndigheten.
Jag ifrågasätter om man inte bör bättre klargöra körkortens
obeständighet genom ändring i reglerna för körkortsåterkallelser.
Enligt vad jag inhämtat kommer trafikmålskommittén, som har till uppgift
att utreda bl. a. frågan om körkortsåterkallelser, att undersöka lämpligheten
av ett återkallelsesystem med bl. a. tidsbestämda kortare körkortsåterkallelser
vid sådana trafikförseelser som inte bör föranleda en mera
långvarig förlust av förarbevisen.

Departementschefen tog i propositionen även upp frågan om den höga
olycksfrekvensen bland yngre fordonsförare och yttrade därvid följande
(s. 70).

Undersökningar som utförts angående förarålder och olycksfallsfrekvens
ger vid handen att de yngre fordonsförarna oftare än de äldre invecklas i
trafikolyckor. En fjärdedel av de olyckor som drabbar personbilförarna beräknas
gälla ungdomar under 22 år, dvs. de fyra yngsta årsgrupperna av
personbilförarna. Det är en mycket angelägen uppgift att söka få ner de
höga olyckstalen för unga förare. Hittillsvarande undersökningar ger mte
något entydigt svar på om den främsta orsaken är bristande mognad och
andra åldersbetingade faktorer eller bristande trafikerfarenhet. Av denna
anledning har statens trafiksäkerhetsråd satt i gång en omfattande undersökning
med målsätltningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens
mellan olika åldersgrupper bilförare då man tagit hänsyn till avvikelser i
fråga om körvanor, erfarenhet m. in. Undersökningen väntas blir klar till
sommaren. Frågan om vidare åtgärder får i första hand bli beroende av vad
som kommer fram vid undersökningen. Statens trafiksäkerhetsråd har till
hösten planerat att i samarbete med trafikmålskommittén anordna ett
symposium som helt skall ägnas åt frågan om de unga fordonsförarna. Avsikten
är att belysa denna fråga från bl. a. sociologisk, socialmedicinsk och
psykologisk-pedagogisk synpunkt.

I motion (II: 907), som väcktes i anledning av propositionen, hemställdes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att trafikmålskommittén
fick i uppdrag att utreda frågan om provisoriska körkort.

Tredje lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1967:
31) i anledning av propositionen jämte motioner i ämnet bl. a. följande (s.
29).

Frågan om provisoriska körkort har tidigare prövats av riksdagen, senast
år 1962. Vad som därefter inträffat synes närmast ha stärkt skälen
mot sådana körkort. Utskottet kan här hänvisa till vad departementschefen
vid sitt ställningstagande anför om effektivare förarutbildning och
förarprov samt effektivare trafikövervakning. Vidare är som departementschefen
även nämner körkorten så till vida provisoriska att de kan återkallas
av körkortsmyndigheten. Hela återkallelsesystemet överses f. n. av trafikmålskommittén,
som härvid bl. a. prövar frågan om införande av tidsbestämda
kortare körkortsåterkallelser vid sådana trafikförseelser som inte
bör föranleda en mera långvarig förlust av förarbevisen. Utskottet anser
mot bakgrunden av vad nu sagts att införandet av provisoriska körkort inte

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1968 5

skulle innebära sådan vinst från trafiksäkerhetssynpunkt, som står i rimlig
proportion till det arbete och de kostnader som det föreslagna systemet
måste medföra. Detta synes sålunda, om det skall bli verksamt, förutsätta
inte bara att en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga körkortet
utan även en effektiv kontroll av att vederbörande under prövotiden verkligen
fört motorfordon i godtagbar omfattning. Skäl för ytterligare utredning
av frågan föreligger inte. Utskottet avstyrker sålunda motionen II: 907.

Den i det föregående nämnda undersökningen av statens trafiksäkerhetsråd
med målsättningen att söka utröna skillnaden i olycksfrekvens mellan
olika åldersgrupper bilförare har redovisats i en i november 1967 avgiven
rapport, benämnd Unga förare och trafikolyckor. Beträffande undersökningens
resultat må här i korthet nämnas följande. Undersökningen har
gett vid handen bl. a. att olycksbelastningen under det första året för körkortsinnehavet
är större för unga förare än för äldre. Förarna mellan 18
och 24 år har sålunda en påtagligt större olycksbelastning än de förare, som
är 25 år eller äldre. Det har dock inte varit möjligt att förklara skillnaden
i olycksbelastning mellan de yngre och de äldre förarna. Vid alla de uppdelningar
av undersökningsmaterialet som företagits har de unga förarna genomgående
haft en betydligt större belastning än de äldre. Denna iakttagelse
gäller framför allt de manliga förarna. För de kvinnliga förarna har
tendensen inte varit entydig. Undersökningsresultatet anses tyda på att av
åldern betingade faktorer bidragit till de unga manliga förarnas större
olycksbelastning.

Några förslag till åtgärder redovisas inte i undersökningen.

Rapporten har överlämnats till Kungl. Maj :t. Den torde komma att av
Kungl. Maj:t överlämnas till statens trafiksäkerhetsverk för vidare övervägande.

Utskottet

I motionen II: 74 av herr Gustafsson i Borås hemställes att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning och förslag beträffande
införande av provisoriskt körkort för nyblivna fordonsförare. I motionen
II: 119 av herrar Börjesson i Falköping och Gustavsson i Alvesta föreslås
att trafikmålskommittén skall få i uppdrag att utreda frågan.

Förslaget att införa provisoriska körkort har vid flera tidigare tillfällen
diskuterats men avvisats, senast av 1967 års riksdag i anledning av motion
som väcktes i anslutning till en proposition rörande bl. a. trafikutbildningen.
I utlåtande i ämnet anförde utskottet att frågan prövats av riksdagen år
1962 och att vad som därefter inträffat närmast stärkt skälen mot provisoriska
körkort. Utskottet hänvisade härvid till att förarutbildningen och förarproven
effektiviserats och att trafikövervakningen skärpts. I utlåtandet
påpekades också att körkorten så till vida är provisoriska att de kan åter -

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1968

kallas av körkortsmyndigheten. Utskottet ansåg mot bakgrunden av dessa
omständigheter att införandet av provisoriska körkort inte skulle innebära
vinster från trafiksäkerhetssynpunkt, som stod i rimlig proportion till det
arbete och de kostnader som ett dylikt system måste medföra. Systemet ansågs
förutsätta inte bara att en prövning föregår utfärdandet av det slutgiltiga
körkortet utan även en effektiv kontroll av att körkortsinnehavaren
under prövotiden verkligen fört motorfordon i godtagbar omfattning.

Vad utskottet uttalade föregående år äger alltjämt giltighet. Skäl att nu
inta annan ståndpunkt föreligger således inte. Utskottet vill emellertid, i
anledning av att herr Gustafsson i Borås särskilt uppehållit sig vid den
höga olycksfallsfrekvensen hos unga bilförare, omnämna att statens trafiksäkerhetsråd
nyligen redovisat en undersökning rörande trafikolycksbelastningen
hos nya körkortsinnehavare med speciell hänsyn till skillnader
i olycksfrekvens mellan olika åldersgrupper. Undersökningen, som bl. a.
är ägnad att belysa det av motionären sålunda uppmärksammade problemet,
synes utgöra ett viktigt bidrag till kunskapen om hithörande frågor.
Utskottet förutsätter att utredningens resultat närmare övervägs av berörda
myndigheter under det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Något initiativ
från riksdagens sida är emellertid i frågans nuvarande läge icke påkalla!.

Utskottet får hemställa

att motionerna II: 74 och II: 119 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Göran Karlsson
(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h),
Hansson (s), Skårman (fp) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), fru
Torbrink (s), herrar Svenning (s), Sundelin (s), From (fp), Josefson i
Arrie (ep) och Adolfsson (h)*.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering

KL Beckmans Tryckerier AB«Stockholm