Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag angående riktlinjer för en reform
av fastighetsregistreringen.

Genom propositionen nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1968/69 (bil. 4, punkt A 12) har Kungl. Maj :t under åberopande
av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 3 januari 1968
föreslagit riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen som
förordats i propositionen,

b) till ADB-system för fastighetsdata för budgetåret 1968/69 anvisa ett
reservationsanslag av 2 250 000 kronor.

Propositionen har i vad den gäller punkt a) hänvisats till lagutskott och
behandlats av tredje lagutskottet samt i övrigt hänvisats till statsutskottet.

Inledning

I de direktiv som gavs för de sakkunniga som tillkallades år 1954 för revision
av fastighetsbildningslagstiftningen togs frågan om en reform av fastighetsregistreringen
upp. I sitt huvudbetänkande år 1963 föreslog de sakkunniga
— 1954 års fastighetsbildningskommitté — en för land och stad
gemensam lag om fastighetsbildning (FBL). I 19 kap. av lagförslaget upptogs
vissa grundläggande regler om fastighetsregister. År 1964 tillkallades
en särskild utredningsman att såsom sakkunnig göra en översyn av reglerna
om fastighetsregistrering. Utredningsmannen, som i sitt arbete har haft till
förfogande bl. a. personal som statskontoret avlönat och som har antagit benämningen
Fastighetsregisterutredningen, har i oktober 1966 avlämnat betänkandet
»Fastighetsregistrering» (SOU 1966: 63). I februari 1967 har, som
en bilaga till detta betänkande, överlämnats en redogörelse för försöksverksamhet
med koordinatmetoden (Stencil Ju 1967:2). Därefter har utredningen
i september 1967 överlämnat en promemoria angående koordänatregistrering
av fastigheter (Stencil Ju 1967: 12). Utredningsarbetet fortsätter.

Betänkandet om fastighetsregistrering har remissbehandlats.

En redogörelse för gällande ordning i fråga om fastighetsregistreringen
har lämnats i betänkandet (SOU 1966: 63). Utskottet hänvisar till denna redogörelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 5

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Beträffande fastighetsregisterutredningens förslag och remissyttrandena
däröver hänvisar utskottet till propositionen bil. 4 s. 10—16.

Departementschefen

Vid anmälan av de frågor som gäller utgifterna för budgetåret 1968/69
inom justitiedepartementets verksamhetsområde anförde chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Kling, i förevarande del bl. a. följande.

Fastighetsregistret utgör ett nödvändigt underlag för fastighetsböckerna.
Registret har också till ändamål att bringa ordning och reda i de invecklade
jordförhållandena. Det har också andra från det allmännas synpunkt
viktiga uppgifter att fylla, särskilt när det gäller fastighetskrediten, beskattningsväsendet,
jordbruksstatistiken och lantmäteriväsendet. Vad särskilt
beträffar stadsregistret har åberopats att detta underlättar städernas bebyggelse-
och bostadsplanering samt markpolitik. Fastighetsindelningen och
därmed också fastighetsregistret utgör vidare grund för folkbokföringen.
Fysisk planering och planernas genomförande måste i större eller mindre
grad bygga på uppgifter om fastighetsindelningen. Slutligen kan fastighetsregistret
utgöra grund för en publicering av rättigheter och belastningar.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att den reform som fastighetsregisterutredningen
nu har föreslagit är av mycket stor betydelse för många
rättsområden och många sidor av samhällslivet.

Med hänsyn till den utveckling som på senare tid har skett inom samhällsbyggandet
och de krav som numera måste ställas inom detta område
kan de nuvarande fastighetsregistren inte längre anses fylla de krav man
bör ställa på ett ändamålsenligt register. Det är inte möjligt att åstadkomma
någon nämnvärd förbättring genom reformer inom ramen för det bestående
systemet.

Jag hyser alltså ingen tvekan om att ett helt nytt fastighetsregister är
den enda lösning som är rationell. Till utredningens allmänna utgångspunkter
för uppbyggandet av ett nytt fastighetsregister kan jag helt ansluta mig.
På grund av de stora bristerna i det nuvarande registreringssystemet -— brister
som för varje dag blir alltmer uppenbara och omöjliga att kompensera
—- delar jag också utredningens och det alldeles övervägande antalet remissinstansers
mening att en reform bör genomföras snarast.

Ett betydande utredningsarbete kvarstår. Med hänsyn till fastighetsregistreringens
stora betydelse, omfattningen av och kostnaderna för det
återstående utredningsarbetet samt de betydande kostnaderna för genomförandet
av reformen anser jag emellertid att riksdagen redan nu bör få ta
ställning till vissa större principfrågor som omfattas av utredningens förslag.
Härigenom uppnås också den fördelen att vissa förberedelser för genomförandet
av reformen kan vidtas redan under år 1968.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

3

En av de frågor som bör besvaras på ett tidigt stadium är huruvida registret
bör vara enhetligt för land och stad. I likhet med remissinstanserna kan
jag helt ansluta mig till utredningens förslag om ett enhetligt fastighetsregister.

Ett enhetligt register kräver inte med absolut nödvändighet att också
beteckningssystemet är enhetligt. Åtskilliga av de fördelar som är förenade
med ett enhetligt register går emellertid förlorade om skilda beteckningssystem
tillämpas. Bl. a. ökas kostnaderna. Vilket beteckningssystem som
skall användas i ett nytt register är i hög grad en teknisk fråga. I likhet
med utredningen anser jag att väsentliga fördelar kan vinnas om fastighetsbeteckningen
är lokaliserande. Detta innebär att i beteckningen måste
ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska begrepp.
Beteckningen bör alltså utformas på i princip samma sätt som det system
som f. n. används i jordregistret.

När det gäller indelningen i registerområden står valet närmast mellan
socknen och kommunen som indelningsgrund. Också kommunblocket kan
komma i fråga. Utredningen har stannat för att låta kommunen utgöra registerområde.
Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag men åtskilliga
röster har höjts för att sockenindelningen bör behållas.

Enligt min mening talar den primärkommunala indelningens stora betydelse
inom all administration och förvaltning samt inom samhällsplanering
m. m. för att kommunen bör vara registerområde. En sådan lösning
står också i god överensstämmelse med förslaget till FBL.

Socknen har numera i huvudsak betydelse endast som jordregister område.
Eftersom det är mycket vanligt att flera socknar ingår i en och samma
kommun kan en övergång till kommunen som registerområde tvinga fram
byte av nuvarande beteckning på fastighet. Frekvensen av dylika fall har
undersökts av utredningen. Undersökningen visar att det inte rör sig om så
många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen.
De beteckningsbyten som måste ske kan dessutom ofta begränsas till att
avse byte av enbart nummer på fastigheten. I landsändar med mycket
små socknar kan det emellertid bli nödvändigt att ändra namn på flertalet
fastigheter och att därvid t. ex. benämna dem efter den socken i vilken de
f. n. ligger.

Vissa skäl kan anföras för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock
som ju är en plan för den framtida kommunindelningen. Den vinst
man skulle göra genom att nu utgå från kommunblocken skulle bestå
i att man uteslöt möjligheten av att en sammanläggning av de kommuner
som ingår i ett kommunblock måste leda till vissa beteckningsbyten
på grund av att det finns fastigheter med samma namn i flera kommuner.
Det synes emellertid möjligt att redan vid övergången till kommunen som
registerområde beakta eventualiteten av en sådan sammanläggning. Härigenom
kan man i realiteten utesluta de allra flesta fall av beteckningslf
Bilxang till riksdagens protokoll 1967. 9 saml. 3 avd. Nr 5

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

byten av detta slag. Med hänsyn härtill torde en redovisning av fastigheterna
per kommunblock inte ge några fördelar som inte är förenade med en redovisning
per kommuner.

På grund av vad jag nu har anfört förordar jag att fastighetsregistret
läggs upp så att kommunen blir registerområde.

Utredningen har föreslagit att redovisningen av fastigheternas läge skall
ske enligt en närmare angiven koordinatmetod. Detta förslag har tillstyrkts
av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Också jag anser att utredningens
förslag till koordinatregistrering av fastigheterna i landet bör genomföras
i enlighet med betänkandet och de båda promemoriorna.

Enligt utredningens mening kan man ställa bl. a. följande krav på fastighetsregistrets
tekniska utformning. Registret bör vara anordnat så att
integration med andra register är lätt att genomföra. Stora krav på säkerhet
måste ställas. Registrets innehåll måste kunna förmedlas till användaren
snabbt, tillförlitligt och överskådligt. Detta förutsätter att även den
interna tekniska hanteringen är snabb. De tekniska hjälpmedlen måste vara
flexibla. Redovisningen måste kunna komprimeras.

Utredningen har undersökt olika alternativ i fråga om förandet av fastighetsregistret
och har därvid funnit att det enda system som fyller de
angivna kraven är ett ADB-system. Denna uppfattning delas av remissinstanserna.

Enligt min mening kan det inte råda något tvivel om att ADB-tekniken bör
användas för det nya registret. En motsvarande teknik används redan när
det gäller folkbokföringen och de centrala polisregistren. Omläggning av
åtskilliga register för ADB förbereds, bl. a. kriminalregister, företagsregister
och bilregister. Jag vill också erinra om att inskrivningskommittén har i
uppdrag att undersöka möjligheterna att använda ADB inom inskrivningsväsendets
område. Kommittén avser att avlämna ett principbetänkande i
ämnet under år 1968.

Ett beslut om att använda ADB för det nya fastighetsregistret bör fattas
redan nu. För att den del av utredningsarbetet som återstår skall kunna drivas
rationellt bör beslutet avse också frågan om registret skall föras regionalt
genom att flera datamaskiner anlitas eller centralt genom en enda anläggning.

I det förra fallet är det enda realistiska alternativet en användning av lansstyrelsernas
datamaskiner. I det senare kan en redan befintlig anläggning
med disponibel kapacitet eller en helt ny anläggning komma i fråga.

En förläggning av fastighetsregistret till länsanläggningarna medför vissa
fördelar. Sålunda kommer i dylikt fall både ADB-registren för folkbokföring
och uppbörd och fastighetsregistret att finnas tillgängliga för bearbetning
i en och samma maskin. Härigenom underlättas i vissa avseenden avisering
mellan registren och utnyttjandet av informationerna i dem. Uppdelningen
av fastighetsregistret på länsanläggningar medför dock högre
kostnader och andra olägenheter.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

5

Fastighetsregistret torde komma att spela en stor roll som basregister för
integration av informationer inom många olika områden. Kraven på kontinuerlig
anpassning till nya situationer och behov gör att utveckling och fortlöpande
komplettering av systemet får stor betydelse. Sådana åtgärder underlättas
avsevärt, om de kan göras på en plats och i ett samanhang. Ett
centralt system för fastighetsregistret kan ges en effektivare utformning än
ett system som är grundat på länsanläggningarna. Samordningen mellan ett
centralt fastighetsregistersystem och andra centrala ADB-system, som är
under uppbyggnad, kan vidare göras enklare och framför allt billigare än
om ett på länsanläggningarna grundat system används.

Jag förordar därför att fastighetsregistret förläggs till en central anläggning.
Frågan huruvida en särskild anläggning bör anskaffas för ändamålet
eller om registret kan förläggas till en anläggning som redan finns torde få
tas upp senare. Redan tillgängliga datamaskinresurser med i huvudsak för
ändamålet användbar utrustning kan ställas till förfogande för det fortsatta
utredningsarbetet och för för söksdrift eller drift i ett inledningsskede.

En betydande del av kostnaderna för den nuvarande fastighetsregistreringen
åvilar kommunerna. Frågan om den framtida fördelningen av kostnaderna
för fastighetsregistrcringen torde få prövas senare.

Genomförandet av den föreslagna registerreformen är ett mycket omfattande
företag. Även om betydande resurser ställs till förfogande, kommer
arbetet att kräva avsevärd tid. Att nu fastställa någon närmare tidsplan för
arbetet är inte möjligt. Många olika skäl talar emellertid för att arbetet bör
drivas så snabbt som möjligt, inte minst det förhållandet att genom reformen
betydande personalbesparingar kan göras och förutsättningar skapas
för kostnadsbesparande organisationsförändringar.

Jämsides med att genomförandet av reformen påbörjas måste ett fortsatt
utredningsarbete drivas, framför allt beträffande ADB-systemet. Som redan
har antytts förutsätter jag att viss försöksdrift kommer till stånd, innan reformen
i sin helhet genomförs.

Kungl. Maj :t bör få närmare bestämma hur det fortsatta utredningsarbetet
och arbetet med att genomföra registerreformen skall organiseras. Kostnaderna
har hittills bestritts till största delen med medel från det under
andra huvudtiteln upptagna anslaget Kommittéer m. m. För budgetåret
1968/69 bör anvisas 2 250 000 kr. under ett särskilt reservationsanslag, som
kallas ADB-system för fastighetsdata. Hinder bör dock inte föreligga för
Kungl. Maj :t att anvisa ytterligare medel för reformarbetet från nämnda
kommittéanslag, om medel finns tillgängliga under detta anslag.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Utskottet

I förevarande del av statsverkspropositionen hemställes att riksdagen
måtte godkänna de riktlinjer för en reform av fastighetsregistreringen som
där förordas.

Rikets fasta egendom är nästan utan undantag indelad i fastigheter som
på landet redovisas i jordregister och i stad i fastighetsregister. Bestämmelserna
om jordregister finns huvudsakligen i förordningen den 13 juni 1908
angående jordregister. I fråga om fastighetsregister för stad finns de grundläggande
bestämmelserna i 7 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad. Uttrycket fastighetsregister brukar användas som sammanfattande
benämning på båda formerna av register och i stället för fastighetsregister
för stad talar man då om stadsregister.

När jordregistret infördes år 1908 motiverades registret främst med att
det utgjorde ett nödvändigt underlag för fastighetsböckerna och att en revision
av lagstiftningen angående köp av fast egendom samt lagfart och inteckning
inte kunde ske utan att man skapade ett nytt underlag för fastighetsböckerna.
Jordregistrets betydelse inskränkte sig emellertid inte till
detta. Registret åsyftade enligt föredragande departementschefen att bringa
ordning och reda i de invecklade jordförhållandena, men det hade också
andra från det allmännas synpunkt viktiga uppgifter att fylla, särskilt när
det gällde fastighetskrediten, beskattningsväsendet, jordbruksstatistiken och
lantmäteriväsendet. I stort sett samma synpunkter åberopades när stadsregistret
infördes år 1917. Detta register avsågs också underlätta städernas
bebyggelse- och bostadsplanering samt markpolitik.

De syften som de nuvarande registren sålunda avsetts fylla har sin giltighet
än i dag. Fastighetsindelningen och därmed också fastighetsregistret
utgör emellertid numera också grund för folkbokföringen. Vidare måste all
s. k. fysisk planering och planernas genomförande i större eller mindre
grad bygga på uppgifter om fastighetsindelningen. Slutligen kan fastighetsregistret
utgöra grund för en publicering av rättigheter och belastningar, vilket
är av stor betydelse från både allmän och enskild synpunkt.

Registren fördes från början endast i fasta bokband. Numera används
band av lösbladstyp när nya band behöver inrättas. Omskrivning av äldre
band för överflyttning av innehållet till lösbladsband förekommer bara undantagsus,
och de fasta banden bildar fortfarande den ojämförligt största
delen av fastighetsregistren. Införingen i banden, som är tunga och vidlyftiga
till formaten, sker i allmänhet för hand med bläck.

Som huvudregel gäller att jordregister förs för landsbygden och stadsregister
för stad. Lantmäteristyrelsen kan emellertid förordna att stadsregister
skall föras också för samhälle eller del därav eller för annan ort på landet
eller att jordregister skall föras för stad eller del därav. Sådana förordnan -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

7

den bär också meddelats i viss utsträckning. De båda registertyperna är utformade
på helt olika sätt. Jordregistret upptar i princip en enda typ av fastighet.
Stadsregistret skiljer däremot på tomter och stadsägor. Tomterna redovisas
i tomtbok och stadsägorna i stadsägobok. Till stadsregister hör bl. a.
en registerkarta. Jordregisterfastigheter betecknas med ett namn och nummer
med exponent, t. ex. Aspa l1. Tomter betecknas med nummer och kvartersnamn,
t. ex. tomten nr 26 i kv. Eken. Stadsägorna betecknas i regel med
enbart nummer, i vissa fall med tillägg av en bokstav. Om en stadsäga vid
uppläggande av stadsregister består av flera områden på marken, får den
flera nummer, t. ex. stadsägan nr 416 -f- 822 + 934.

Jordregistret förs för varje län av överlantmätaren. Uppläggen är ordnade
sockenvis, varför man brukar säga att socknen är registerområde. Stadsregister
förs för varje stad av en särskilt förordnad registerförare. För annan
stadsregisterort är överlantmätaren i regel registerförare. Lantmäteristyrelsen
svarar för den centrala tillsynen över hela fastighetsregistreringen.

Med tanke på den allt intensivare fastighetsbildningen och den snabba
utveckling som över huvud taget skett inom samhällsbyggandet efter registrens
tillkomst för flera decennier sedan är det inte ägnat att förvåna att de
nuvarande fastighetsregistren inte fyller de krav som bör ställas på ett ändamålsenligt
register. Bristerna är många och allvarliga och kan här bara
antydas. Främst bör nämnas att registreringen i tekniskt hänseende är mycket
bristfällig och att möjligheter praktiskt taget helt saknas till integration
med andra register. Till nackdelarna hör även uppdelningen på skilda register
med olika beteckningssystem m. m. Redovisningen av uppgifter är i
många hänseenden ofullständig. Jordregistret saknar sålunda ofta helt uppgift
om fastigheternas storlek och i andra fall är uppgifterna otillfredsställande.
Någon särskild redovisning av varje till fastigheten hörande område
sker inte, ej ens genom angivande av antalet sådana områden. Avsaknaden
av registerkarta till jordregistret är ofta besvärande. Stadsregistren är i kvalitativt
hänseende mycket ojämna och upplagda på ett föga rationellt sätt.

Mot bakgrunden av vad som sagts om fastighetsregistrets olika uppgifter
och nuvarande brister är det uppenbart att den reform, för vilken riktlinjer
nu förelägges riksdagen, är synnerligen angelägen och betydelsefull för vitt
skilda rättsområden och sidor av samhällslivet.

De riktlinjer för reformen som uppdras i propositionen innebär i huvudsak
följande.

Fastighetsregistret skall vara enhetligt för hela landet och ha ett enhetligt
beteckningssystem. Fastighetsbeteckningen skall vara lokaliserande, dvs. i
beteckningen skall ingå ett namn med anknytning till allmänt kända geografiska
begrepp på samma sätt som i det system som f. n. används i
jordregistret. Kommunen skall vara registerområde. Redovisningen av fastigheternas
läge skall ske enligt en närmare angiven koordinatmetod. ADBtekniken
skall användas för det nya registret som skall föras centralt genom

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

en enda anläggning. Reformen bör genomföras så snabbt som möjligt jämsides
med ett fortsatt utredningsarbete, framför allt beträffande ADB-systemet.
Slutligen anföres i propositionen att Kungl. Maj :t bör få närmare bestämma
hur detta arbete skall drivas och organiseras.

Anförda riktlinjer bär utformats på grundval av ett omfattande utredningsarbete
av den år 1964 tillsatta fastighetsregisterutredningen. Ställningstagandena
överensstämmer praktiskt taget helt med utredningens förslag,
vilka i nu förevarande delar på något undantag när tillstyrkts av en nästan
enhällig remissopinion.

Utskottet gör följande överväganden.

Mot bakgrunden av den utjämning som skett av skillnaderna mellan land
och stad kan det enligt utskottets mening inte råda något tvivel om att fastighetsregistret
bör vara enhetligt för hela riket. Detta ställningstagande
bör även föranleda att beteckningssystemet göres enhetligt. Fördelarna med
lokaliserande beteckningar, i likhet med vad nu gäller för jordregistret, är
också uppenbara.

Viss tvekan kan enligt utskottets mening vara berättigad beträffande valet
av registerområde. Som anföres i propositionen står valet närmast mellan
socknen och kommunen som indelningsgrund, men skäl kan också anföras
för att i stället anknyta till indelningen i kommunblock. I fråga om landsbygden
innebär ett val av kommunen som registerområde — förutom att sockenindelningens
huvudsakliga funktion upphör — att det kan bli nödvändigt,
framför allt då en kommun omfattar många socknar, att ändra namn på åtskilliga
fastigheter. Som departementschefen anför synes emellertid av fastighetsregisterutredningen
företagna undersökningar visa att det inte rör
sig om så många fall att man av detta skäl måste behålla sockenindelningen.
Med hänsyn härtill anser utskottet att den primärkommunala indelningens
dominerande roll i samhällets utbyggnad och administration bör föranleda
att kommunen föredrages som registerområde framför socknen. En redovisning
av fastigheterna i kommunblock torde på skäl som i propositionen närmare
utvecklats inte innebära några ytterligare fördelar, om eventualiteten
av en kommunsammanslagning beaktas redan vid övergången till kommunen
som registerområde. Propositionens förslag att kommunen bör utgöra
registerområde bör i enlighet härmed godtagas. I anslutning härtill vill utskottet
framhålla önskvärdheten av att de beteckningsbyten som måste ske i
största möjliga utsträckning begränsas till byte av enbart numren på fastigheterna
och att även i övrigt alla möjligheter tillvaratas att bevara de kulturvärden
som ligger i de gamla gårds- och sockennamnen. I detta sammanhang
bör också understrykas vikten av att de nya registerbeteckningar, som
är avsedda att nyttjas för fastigheterna i andra sammanhang än vid databehandling,
internt bruk och avisering mellan olika registerorgan, inte blir
mer komplicerade eller omfattande än som är oundgängligen nödvändigt.

Utskottet hyser ej någon tvekan om att en redovisning av varje fastighets

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

9

läge enligt en närmare angiven koordinatmetod innebär avsevärda fördelar
såväl för fastighetsbildningsverksamheten som för samhällsplaneringen i övrigt.
För att dessa fördelar skall kunna utnyttjas och för att reformen över
huvud skall ge det utbyte som är önskvärt torde det också stå klart att moderna
tekniska hjälpmedel måste komma till användning. Det nya registret
bör alltså — i likhet med vad som redan gäller för åtskilliga andra register
— grundas på ADB. Delade meningar kan däremot råda — och har även
yppats hland remissorganen — beträffande frågan huruvida en central datamaskinanläggning
bör användas eller om registret skall föras regionalt med
utnyttjande av länsstyrelsernas datamaskiner. Departementschefen har liksom
utredningen stannat för det förra alternativet. Som skäl härför anföres
främst att kraven på kontinuerlig anpassning till nya situationer och behov
gör att utveckling och fortlöpande komplettering av systemet får stor betydelse
samt att sådana åtgärder avsevärt underlättas om de kan göras på en
plats och i ett sammanhang. Samordningen med andra centrala ADB-system
anses också kunna ske på ett enklare och framför allt billigare sätt. Utskottet
delar denna uppfattning och ansluter sig till förslaget att registret bör
föras centralt i en anläggning. Frågan om en särskild anläggning bör anskaffas
eller om registret kan förläggas till en redan befintlig anläggning får som
departementschefen framhåller las upp senare.

Ställning tas ej i propositionen till fastighetsregisterutredningens förslag
att fastighetsregister och fastighetsböcker — med bibehållande av skilda
redovisningsorganisationer — bör sammanföras till ett register i tekniskt
hänseende. Något uttalande härom synes ej heller nu, innan inskrivningskommitténs
pågående arbete rörande inskrivningsväsendet avslutats, böra
göras från riksdagens sida. Utskottet vill emellertid påpeka att vid frågans
avgörande synes böra beaktas jämväl vad riksdagen tidigare uttalat om principerna
för registrering av sådana av myndighet meddelade beslut som inskränker
ägares rätt att förfoga över sin fastighet (se härom 3LU 1960: 24
och 1963: 18).

I propositionen anges icke någon tidsplan för reformens genomförande,
men departementschefen framhåller att många olika skäl talar för att arbetet
bör drivas så snabbt som möjligt. Utskottet vill understryka sistnämnda uttalande.
Reformen är som ovan framhållits angelägen och inrymmer också
betydande möjligheter till kostnadsbesparande organisations- och personalförändringar,
vilket allt motiverar att en omläggning bör ske utan tidsutdräkt.
Jämsides med genomförandet av reformen bör såsom anges i propositionen
bedrivas fortsatt utredningsarbete och viss försöksverksamhet. Formerna
härför liksom för organisationen av reformen bör få bestämmas av
Kungl. Maj :t.

I enlighet med vad sålunda upptagits anser utskottet att de i propositionen
angivna riktlinjerna bör godtagas av riksdagen.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

att riksdagen måtte godkänna de riktlinjer för en reform
av fastighetsregistreringen som förordats i propositionen
nr 1, bil. 4, A 12.

Stockholm den 27 februari 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson
(s)*, Svante Kristiansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Hansson
(s), Skårman (fp) och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg
(fp), fru Torbrink (s)*, herrar Persson i Tandö (s), Hamrin i Kalmar (fp)*,
Josefson i Arrie (ep) och Adolfsson (h)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032