Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
1
Nr 47
Utlåtande i anledning av motioner angående rätten att utföra skolskjuts.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 701 i första kammaren av herr Strandberg och nr 896 i andra
kammaren av fru Sundberg.
I motionerna, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av vägtrafikförordningen att vårdare
av skolbarn, under iakttagande av de trafiksäkerhetskrav som i övrigt gäller för
den yrkesmässiga trafiken, gives möjlighet att utan tillstånd till yrkesmässig trafik
mottaga ersättning av kommunen för transport av barn i fall som i motionen anförts”.
Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat
utlåtanden från statens trafiksäkerhetsverk, skolöverstyrelsen samt länsstyrelserna
i Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län. På begäran av utskottet har yttranden
därjämte avgivits av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Vidare har vid länsstyrelsernas yttranden fogats yttranden från olika nämnder, tjänstemän
och enskilda sammanslutningar.
Gällande bestämmelser
Angående tillstånd m. m.
Enligt förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. förstås med yrkesmässig trafik sådan trafik, i vilken automobil jämte förare
mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person- eller godsbefordran. Utövandet
av skolskjuts, dvs. transport till eller från skola av elever, är att hänföra till
yrkesmässig trafik, dock inte när skolskjutsarna ordnas i skolstyrelsens egen regi. Från
tillämpning av bestämmelserna om yrkesmässig trafik undantas enligt uttrycklig föreskrift
i 2 § i nämnda förordning också bl. a. befordran vid färd med personbil till
och från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till och från arbetsplats,
därvid med arbetsplats likställs skola eller annan lokal för undervisning. För att yrkesmässig
trafik skall föreligga förutsättes att fordonet ställts till förfogande i en viss
omfattning. En rent tillfällig körning som inte antyder försök att systematiskt utnyttja
fordonet för förvärvsändamål torde inte föranleda tillämpning av förordningens
bestämmelser.
Yrkesmässig trafik får enligt 5 § bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd),
som kan meddelas efter ett särskilt ansökningsförfarande. Tillstånd får enligt
12 § meddelas endast om den ifrågasatta trafiken finnes behövlig samt i övrigt
lämplig. Fordon som används i yrkesmässig trafik skall enligt 25 § vara godkända för
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 47
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
trafiken av tillståndsmyndighet och för föraren gäller enligt 27 § krav på särskilt
tillstånd (trafikkort). För innehavare av tillstånd har också meddelats bestämmelser
om transportplikt (23 §) och taxeplikt (29 §). Då ansökan om tillstånd till yrkesmässig
trafik avser tillstånd att uteslutande befordra skolbarn och lärare till och
från skola eller att medtaga passagerare vid färd med personbil för egen räkning
medges ill § ett förenklat tillståndsförf arande. Hinder föreligger icke för att tillståndet,
om så anses lämpligt, meddelas även annan än den som eljest innehar tillstånd
till bedrivande av yrkesmässig trafik. Tillstånd att medtaga passagerare vid färd
med personbil för egen räkning kan förklaras gälla utan skyldighet att iakttaga stadgandena
i 23, 25, 27 och 29 §§.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(numera statens trafiksäkerhetsverk) fastställt ”Särskilda bestämmelser för skolskjutsar”.
Bestämmelserna, som reviderats vid åtskilliga tillfällen, har fått sin nuvarande
utformning i styrelsens meddelande till besiktningsmännen den 17 juni 1967
(nr 02-06-01) och innehåller anvisningar om vad dessa har att iakttaga vid prövning
av det antal elever som må befordras med fordonet vid skolskjuts i yrkesmässig
trafik.
Angående statsbidrag m. m.
Tidigare utgick statsbidrag till anordnande av skolskjutsar. Enligt den kungörelse
i ämnet som upphörde att gälla med utgången av 1965 utgick bidrag till kommun,
skoldistrikt och kommunalförbund på skolväsendets område till kostnaderna
för sådana elever i grundskolor, folkskolor och fortsättningsskolor som hade lång
eller besvärlig skolväg, enligt huvudregeln med 80 % av kommunens verkliga
kostnad. För att bidrag skulle utgå krävdes att skolvägens längd uppgick till visst
antal kilometer, för elever i årskurserna 1—3 minst 3 kilometer och för elever på
mellan- eller högstadiet 4 eller 5 kilometer. Bidragen avlöstes år 1965 i samband med
införandet av ett allmänt skatteutjämningssystem.
Med stöd av nyssnämnda kungörelse utfärdade skolöverstyrelsen kompletterande
anvisningar, varigenom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens nyssnämnda särskilda bestämmelser
blev gällande också för skolskjutsar i kommunal regi. När kungörelsen
upphävdes, upphörde även anvisningarna att gälla.
Motionerna
I motionerna framhålles att enligt nuvarande bestämmelser tillstånd till yrkesmässig
trafik krävs för att få skjutsa barn till skolan och därvid uppbära ersättning
av kommunen. Sådan skolskjuts utförs i allmänhet antingen genom skolans egen försorg
eller genom anlitande av ortens taxibilar.
Genom koncentration av undervisningen till centralskolor växer enligt motionärerna
skolskjutsverksamheten alltmer. På vissa ställen i vårt land måste barnen färdas
upp till tolv mil per dag. Stora problem har uppstått särskilt i glesbygderna då barnen
i många fall bor långt från de stora allmänna vägarna och avståndet till skolskjutsens
färdväg ofta uppgår till många kilometer. I vissa kommuner löser man detta
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968 3
genom att låta skolskjutsen göra en omväg för att hämta barnet med den ökade belastning
i fardtid som detta för med sig för de övriga barnen. I andra fall svarar familjen
för barnens transport till skolskjutsen.
Motionärerna framhåller vidare att de mindre barnen har en avsevärt kortare undervisningstid
i skolan än de äldre. I de flesta sådana fall avgår skolskjutsar från
skolan pa olika tider så att icke onödig väntetid uppstår för de mindre barnen. Det
ar dock enligt motionärerna icke ovanligt att ett eller ett par barn måste vänta på de
aldre därför att kommunen av ekonomiska skäl endast kan tillhandahålla en skolskjuts
i en viss riktning eller därför att tillgången på taxibilar är begränsad. För
att förhindra trötthet och överansträngning med försämrade skolresultat som följd
föredrar manga föräldrar då att själva svara för att barnet hämtas vid skoltidens
slut. I många fall kör man då också kamrater till det egna barnet.
Denna privata skjutsning av skolbarn innebär enligt motionärerna i många fall att
avsides bosatta familjer får en hård ekonomisk belastning för barnens skolgång, som
inte drabbar familjer som bor på mer centralt belägna orter. Motionärerna anser att
kommunen skall kunna överenskomma om ersättning till sådan enskild person som
kör eget barn en stracka på vilken skolskjuts normalt skulle finnas. Detta bör enligt
motionärerna galla dels i de fall då kommunen inte håller skolskjuts eller då väntan
pa sadan för barnet skulle innebära uppenbara olägenheter, dels i sådana fall då
vägen fram till skolskjutsens färdväg är så lång att barnet icke bedöms kunna gå eller
cykla dit. För att ersättning skall utgå bör kommunen icke kräva tillstånd till yrkesmässig
trafik av föraren.
Remissyttranden
^Skolöverstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län samt kommunforbunden
uttalar sig i tillstyrkande riktning. Statens trafiksäkerhetsverk finner lämpligt
att i motionerna upptagna frågor prövas av den nedan redovisade utredningen
angående skolskjutsarnas trafiksäkerhet m. m. Länsstyrelsen i Värmlands län avstyrker
bifall till motionerna.
Skolöverstyrelsen uppger att från de synpunkter den har att företräda intet syns
vara att erinra mot bifall till motionerna. Som motionärerna antyder skulle emellertid
vissa trafiksäkerhetskrav uppkomma. Även andra fall än de motionärerna nämner
kan enligt skolöverstyrelsen bli möjliga. Framdeles kan sålunda elever i gymnasial
skola tänkas i större antal färdas till skolan med eget motorfordon. De kan därvid
också skjutsa kamrater.
Länsstyrelsen i Malmöhus län, som bifogat yttranden från nio skolstyrelser, länsskolnämnden
i länet och trafikinspektören i södra distriktet, framhåller att den i och
for sig ej vill motsätta sig att ifrågavarande slag av skolskjutsar undantas från kravet
på tillstånd enligt förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Såväl
exemplen i själva motionen som innehållet i de inhämtade yttrandena - där bl. a.
behovet av smidigare transporter för handikappade barn särskilt påpekats - tyder
enligt länsstyrelsen på att skäl härför stundom kan föreligga.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
Länsstyrelsen anser emellertid ätt undantagsbestämmelserna torde böra ges sådant
innehåll att tillämpningen blir förhållandevis restriktiv. Särskilt är detta av betydelse
med hänsyn till den verkan förslaget kan medföra i ekonomiskt avseende för drosk.
trafiken. Denna är nämligen f. n. mångenstädes beroende av den extrainkomst som
utförande av skolbarnstransporter innebär. Det eventuella undantagsstadgandet bör
enligt länsstyrelsen utformas med det i 2 § nämnda förordning angivna undantaget
för medtagande av arbetskamrater m. m. som förebild. Även transport av andras
barn bör således omfattas av undantaget.
Länsstyrelsen i Norrbottens län, som bifogar yttranden från länsskolnämnden och
taxiförbundet i länet, håller i princip före att man så långt det är möjligt bör söka
främja och förbättra skolungdomens yttre studieförhållanden bland annat genom
ekonomiska satsningar på skolskjutsområdet. Ingen tvekan torde enligt länsstyrelsen
råda om att skolkommunernas ansträngningar härutinnan är stora. Elever mom det
obligatoriska skolväsendet kan i normalfallet alltid paräkna skolskjuts genom vederbörande
skolstyrelses försorg om avstandet från hemmet till skolan uppgår till tre
respektive fyra kilometer. Några undantag från denna huvudregel torde enligt vad
länsstyrelsen inhämtat ej förekomma i Norrbottens län. Det är vidare vanligt inom
de flesta glesbygdskommuner att man på olika sätt söker eliminera de olägenheter
som är förenade med långa väntetider i skolan; för de yngsta skolbarnens del sker
detta genom koncentration och samordning av skolarbetstiden till femdagarsveckor
och genom anordnande av två eller flera extra skolskjutsar varje vecka samt andra
liknande anordningar.
Det anförda hindrar enligt länsstyrelsen icke att ett bifall i huvudsak till motionärernas,
yrkande skulle kunna innebära betydande lättnader både för föräldrar och
skolbarn i vissa fall, nämligen då fråga är om transporter av ett mindre antal barn
från och till avlägset belägna byar och då reguljära trafikmedel ej står till buds eller
då ett utnyttjande härav skulle medföra osedvanligt höga kostnader. Länsstyrelsen
har därför intet att erinra mot att vårdare av skolbarn beredes större mojligheter att
särskilt i nu angivna hänseenden uppbära ersättning av kommunen för utförda skolskjutsar.
Någon ändrad lagstiftning för ett underlättande av en sådan ordning torde
emellertid enligt länsstyrelsens mening ej vara påkallad. Såvitt lansstyrelsen kan finna
synes meddelande av beslut om skolskjutsersättning till vårdare falla inom ramen for
den kommunala självbestämmanderätten. Enligt länsstyrelsens mening föreligger
ej heller några bärande skäl för ett slopande av gällande bestämmelser om tillstandsgivning.
Det förenklade tillståndsförfarande, varom stadgas i 11 § YTF och som nara
sammanhänger med kraven på godkännande av fordon samt trafikkort m. m., torde
ej medföra någon större administrativ omgång. Slutligen understryker lansstyrelsen
att försäkringspremierna för bilar i den yrkesmässiga trafik, som har satts i fråga,
torde komma att bli avsevärt högre än de premier som galler for bilar i icke yrkesmässig
trafik.
Kommunförbunden, vilka avgivit gemensamt yttrande, framhåller att vid organiserande
av skolskjutsverksamhet hänsyn måste tas till bl. a. avstånd, restidens längd
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
och barnens väntetider i skolan. I de fall avståndet mellan skolskjutshållplatsen och
hemmet är sa stort att skolskjuts normalt skulle insättas, söker kommunerna givetvis
ordna med körning av eleverna även till och från hållplatsen, s. k. anslutningsskjutsar.
I många fall kan detta vara svårt eller omöjligt att ordna dels på grund av
att tillgängen pa taxibilar är begränsad och dels på grund av att framkörningskostnaderna
i vissa fall skulle bli alldeles för höga. Eftersom skolskjutsarna onekligen
medför stora påfrestningar för eleverna, bör enligt förbunden möjligheter finnas att
astadkomma en sa praktisk och ändamålsenlig skolskjutsorganisation som möjligt.
Styrelserna hyser därför i likhet med motionärerna den uppfattningen att kommunerna
bör ha frihet att i fall som ovan anförts träffa avtal med föräldrar om ersättning
för transport av elever utan hinder av att tillstånd till yrkesmässig trafik saknas.
Avslutningsvis understryker förbunden att den här tillstyrkta lösningen inte avses
medföra en konkurrenssituation mellan utövare av yrkesmässig trafik och föräldrar
som med egna bilar kan utföra skolskjutstransporter. Enligt förbundens mening bör i
motionerna föreslagna undantag från bestämmelserna om yrkesmässig trafik endast
avse fall när ovan nämnda förutsättningar föreligger.
Trafiksäkerhetsverket uppger sig sakna förutsättningar att sakligt bedöma frågan
om transportörernas möjligheter att motta ersättning från kommunen för transport
av skolelever i fall som i motionerna anförts. Verket erinrar om den i februari detta
år tillsatta utredningen angående vissa frågor om skolskjutsarnas trafiksäkerhet m. m.
och finner det lämpligt att utredningen — som enligt direktiven är oförhindrad att
ta upp även andra frågor, vilka den anser ha samband med skolskjutsarnas trafiksäkerhet
— även prövar de i motionerna upptagna frågorna.
Länsstyrelsen i Värmlands län, som bifogat yttranden från länsskolnämnden i länet,
Värmlands taxiförbund och Värmlands och Norra Dals omnibusägareförening,
framhåller att en begränsning av tillståndsskyldigheten i enlighet med motionärernas
förslag synes från de synpunkter som redovisas i motionerna tilltalande i och för sig.
Mot förslagen synes emellertid enligt länsstyrelsens mening kunna riktas invändningar
från annan synpunkt. Befordran av skolbarn utgör i landsbygdskommunerna en väsentlig
del av det transportarbete som utföres i linjetrafik och beställningstrafik för personbefordran.
Skolbarnstransportema utgör ofta den ekonomiska förutsättningen för
linjetrafiken och beställningstrafiken. Man måste därför räkna med att en begränsning
av tillståndsskyldigheten i fråga om skolbarnstransporter kan leda till försämrad
och minskad tillgång till linjetrafik och beställningstrafik på landsbygden.
Nackdelarna härav kommer att drabba alla befolkningskategorier i de berörda bygderna.
Enligt länsstyrelsens mening måste man räkna med dylika olägenheter även
vid en sådan begränsad avveckling av tillståndsskyldigheten som motionärerna synes
åsyfta. Det ankommer på kommunalt organ att besluta om inrättande av skolskjuts.
Man bör därför ej förbise att vederbörande organ kan finna det på kortare sikt lämpligt
från skilda synpunkter att låta skolbarnsbefordran som nu sker i yrkesmässig
trafik avlösas av enskilda transporter i större omfattning än Som synes åsyftad av
motionärerna; Man torde kunna förutsätta ätt den av dessa avsedda möjligheten att
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
utan tillstånd utföra transport av eget barn till skola mot ersättning kommer att leda
till önskemål om tillstånd att förena sådan transport med befordran av även andra,
närboende barn samt att den nu föreslagna, mindre begränsningen i tillståndsplikten
därigenom kommer att även indirekt leda till ökad konkurrens med och försämring
av förutsättningarna för sådan yrkesmässig trafik som har betydelse för berörda bygder
i ett större sammanhang. På grund av det anförda finner sig länsstyrelsen böra
föreslå att motionerna avstyrkes.
Vissa reformåtgärder i fråga om den yrkesmässiga biltrafiken m. m.
Genom statsmakternas beslut år 1963 (jfr prop. 1963:191, S3LU 1, rskr. 424)
uppdrogs nya riktlinjer för den statliga trafikpolitiken. Det därvid beslutade handlingsprogrammet
innebar en uppdelning av reformåtgärderna i tre etapper. Den
första började den 1 juli 1964 och den andra den 1 juli 1966. Riktpunkten för påbörjandet
av den tredje etappen har varit den 1 juli 1968 men har uppskjutits.
I fråga om de hittills genomförda åtgärderna såvitt avser landsvägstrafiken kan
sammanfattningsvis nämnas, att i den första reformetappen skedde en uppmjukning
av regleringssystemet genom en mindre restriktiv tillståndsgivning. Dessutom ändrades
(SFS 1964:103) förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.
(YTF). Ändringarna innebar i fråga om persontrafiken bl. a. att kravet på tillstånd
för samåkning med personbil i viss omfattning slopades.
I den andra reformetappen (jfr prop. 1965:172, 3LU 35, rskr. 456) skedde en
ytterligare uppmjukning av regleringssystemet. Genom ändringar i YTF (SFS
1965:910) undantogs från förordningens tillämpning eller från behovsprövning
ytterligare vissa slag av transporter.
Med påbörjandet av den tredje reformetappen skall det beslutade handlingsprogrammet
vara i sin helhet genomfört. I denna etapp avses, såvitt här är av intresse,
bl. a. att omarbeta YTF med sikte på att slopa onödiga detaljbestämmelser och förenkla
det administrativa förfarandet.
I överensstämmelse med de angivna riktlinjerna har inom kommunikationsdepartementet
upprättats ett förslag till en ny förordning om yrkesmässig biltrafik, ursprungligen
avsedd att träda i kraft den 1 juli 1968.
I förslaget har upptagits huvudsakligen grundläggande regler, medan en särskild
av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse förutsättes komma att innefatta de övriga bestämmelser
som anses behövliga. Dessa bestämmelser avses komma att i huvudsak
ange vad som skall gälla i fråga om myndigheternas verksamhet. I förslaget har det
grundläggande begreppet yrkesmässig trafik bibehållits i sak oförändrat. De i YTF
upptagna undantagen i fråga om personbefordran har i sak bibehållits i förslaget.
I fråga om befordran av passagerare till arbetsplats har dock den nu gällande begränsningen
till fyra personer ansetts inte böra upptagas i förslaget. Nu gällande bestämmelser
i YTF om att tillstånd att medtaga passagerare vid färd med personbil för
egen räkning kan förklaras gällande utan skyldighet att iakttaga vissa föreskrifter motsvaras
i princip ay bestämmelser i förslaget.: De föreslagna reglerna i denna del för
-
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
utsätter för sin tillämpning att länsstyrelse efter ansökan funnit ifrågasatt trafik vara
behövlig inom området. Vid sådan prövning skall beaktas inom området förekommande
allmän trafik, såsom buss- eller taxitrafik samt järnvägstrafik.
Enligt förslaget skall vidare Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar
kunna undantaga viss yrkesmässig biltrafik från förordningens tillämpning.
Detta innefattar en viss utvidgning i förhållande till motsvarande bestämmelser i
2 § YTF, enligt vilka endast undantag i särskilt hänseende från förordningen kan
medges. Det kan emellertid enligt förslaget inte uteslutas att det kan uppstå behov
av att medge undantag från den blivande förordningen i dess helhet i fråga om vissa
transporter. För att göra det möjligt att tillgodose intresset härav har föreslagits
bestämmelser i enlighet härmed. För att få driva yrkesmässig biltrafik skall enligt förslaget
fordras tillstånd av myndighet.
Förslaget har remissbehandlats och övervägs f. n. inom kommunikationsdepartementet
i samband med arbetet för genomförandet av den tredje etappen. Enligt uppgift
från departementet kommer i samband med dessa överväganden att prövas ett förslag
från Björsäters skolstyrelse, Östergötlands län, om ”ändring av YTF därhän att kommun
får rättighet att anlita person utan särskilda trafikrättigheter att mot ersättning
utföra skolskjutsar i de fall då droskbilar eller motsvarande fordon ej lämpligen kan
anlitas”.
Förslag till körkortsreform
I proposition 1967 :55 har i samband med förslag till körkortsreform förordats en
ändrad indelning av förarbevisen. Förarbevisen skall vara av fem slag, nämligen körkort
för personbil och lätt lastbil, för tung lastbil, för buss, för motorcykel eller för
traktor. Körkort för buss och tung lastbil skall utan särskild prövning berättiga till
yrkesmässig personbefordran. Innehavare av körkort för personbil och lätt lastbil skall
vidare få föra fordon vid yrkesmässig personbefordran efter särskild prövning och angivande
härav på körkortet. Reglerna avses ersätta bestämmelserna om trafikkort
i förordningen angående yrkesmässig trafik.
I yttrande över propositionen uttalade riksdagen, i likhet med föredragande departementschefen,
att särskilda krav i fråga om körkort inte borde uppställas för
förare av skolskjutsar. Till stöd härför åberopades främst att uppställande av ett
formellt kompetenskrav åtminstone i vissa glesbygder sannolikt skulle få till följd
ett otillräckligt antal förare av skolskjutsar med föreskriven kompetens (se 3LU
1967:31).
Tidpunkten för reformen är beroende av att vissa spörsmål rörande körkortsregistrering
och körkortens utformning löses.
Utredning rörande skolskjutsarnas trafiksäkerhet
Enligt bemyndigande den 2 februari 1968 har chefen för kommunikationsdepartementet
tillkallat sakkunnig med uppdrag att utreda vissa frågor angående skolskjutsarnas
trafiksäkerhet m. m. Särskilda direktiv har icke utfärdats utan vid utredningen
skall beaktas vad som anförs i en inom nämnda departement upprättad promemoria.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
I promemorian redovisas innehållet i en framställning från skolöverstyrelsen till
statens vägverk den 13 november 1967 med begäran om skärpta bestämmelser om
skolskjutsar, anpassade till nutida trafiksäkerhetskräv samt en skrivelse från vägverket
till Kungl. Maj:t den 6 december 1967 med begäran om utredning rörande skolskjutsväsendets
anordnande. Bland de frågor som bör utredas nämner verket bl. a.
omfattningen av den nuvarande skolskjutsverksamheten, formerna för dess bedrivande,
beskaffenheten och utrustningen av fordon och föreslagna åtgärders inverkan på
taxi- och busstrafiken. I promemorian anföres vidare bl. a. att det bör utredas hur
skolskjutsverksamheten bör ordnas från trafiksäkerhetssynpunkt och klarläggas vilket
behov som föreligger av särskilda krav på beskaffenhet, utrustning och utmärkning av
de fordon som används i verksamheten. Särskilda hastighetsbestämmelser och säkrare
på- och avstigningsmöjligheter för skolbarnen bör också belysas. Det framhålles att
utredningen bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor som den finner ha
samband med skolskjutsarnas trafiksäkerhet.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser är transport av elever till och från skola att hänföra
till yrkesmässig trafik, om körningarna utföres mot ersättning och inte är av tillfällig
natur. Sådan trafik förutsätter särskilt tillstånd, s. k. trafiktillstånd. Enligt huvudregeln
krävs också, bland annat, att föraren innehar trafikkort och att bilen godkänts
för användning i yrkesmässig trafik.
I motionerna hemställes om sådan ändring av bestämmelserna att vårdare av skolbarn
skall få rätt att mot ersättning av kommunen transportera eget barn till eller
från skola i sådana fall, då kommunen ej anordnar skolskjuts, då väntan på skolskjuts
medför uppenbara olägenheter för barnet eller då avståndet till skolskjutsens färdväg
är för långt för barnet att gå eller cykla. Enligt motionärerna bör sådan transport få
ske utan tillstånd men under iakttagande av de övriga trafiksäkerhetskrav som gäller
för yrkesmässig trafik.
Otvivelaktigt föreligger i åtskilliga kommuner, framför allt på landsbygden, avsevärda
svårigheter att anordna skolskjutsverksamheten på ett tillfredsställande sätt.
Problemen härvidlag har skärpts genom övergången till nya skolformer med förläggning
av undervisningen till centralskolor med starkt varierande undervisningstid för
olika klasser och stadier. Avsevärda ekonomiska satsningar och olika åtgärder som
koncentration och samordning av skolarbetstiden har inte kunnat eliminera allvarliga
olägenheter för skolbarnen i form av långa väntetider och skoldagar. Ett bifall till
motionärernas förslag skulle därför innebära betydande lättnader såväl för skolbarnen
som för de föräldrar vilka ansett sig nödsakade att själva skjutsa barnen till skolan
eller till skolskjutsens färdväg.
Utskottet vill emellertid framhålla, att redan enligt nu gällande bestämmelser
möjlighet finns att i viss utsträckning tillgodose motionärernas önskemål utan någon
större omgång eller olägenhet. I detta avseende må erinras om det förenklade tillståndsförfarande
som stadgas i 11 § i nyssnämnda förordning då ansökan avser att
Tredje lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968
9
uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från skola eller att ta med passagerare
vid färd med personbil för egen räkning. Tillstånd att ta med passagerare vid
färd med personbil för egen räkning kan förklaras gälla utan skyldighet för föraren
att inneha trafikkort och godkännande av bilen för användning i yrkesmässig trafik.
Det bör också uppmärksammas att från förordningens tillämpning helt undantas befordran
vid färd med personbil till och från egen arbetsplats av högst 4 personer på
väg till och från arbetsplats, därvid med arbetsplats likställs skola eller annan lokal
för undervisning.
Vid remissbehandlingen har även framkommit synpunkter som talar mot bifall
till motionärernas förslag. Dessa gäller sådana överväganden, som avser regleringen
av den yrkesmässiga trafiken över huvud taget.
Som framgår av redogörelsen ovan förbereds inom kommunikationsdepartementet
genomförandet av tredje etappen av det handlingsprogram rörande den statliga
trafikpolitiken som statsmakterna år 1963 beslutat. I samband därmed företas en
omarbetning av förordningen om yrkesmässig trafik. En promemoria i ämnet har
remissbehandlats och är för närvarande föremål för fortsatta överväganden. I samband
därmed kommer också enligt vad utskottet erfarit att prövas en framställning till
Kungl. Maj :t av väsenligen samma innehåll som nu förevarande motioner. Vissa
frågor angående skolskjutsarnas trafiksäkerhet är föremål för utredning genom särskilt
tillkallad sakkunnig.
De ställningstaganden som sålunda är att vänta från Kungl. Maj :ts sida bör enligt
utskottets mening inte föregripas. I avvaktan på att förslag föreläggs riksdagen bör nu
gällande bestämmelser i de flesta fall kunna möjliggöra en godtagbar lösning av de i
motionerna upptagna problemen.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1:701 och 11:896, i den mån de ej kan anses
besvarade med vad utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s)*, Svante
Kristiansson (s)*, Ebbe Ohlsson (h), Åkesson (fp), Hansson (s), fru Landberg (s)
och herr Nils Nilsson (ep)*;
från andra kammaren: herr Nyberg (fp), fru Torbrink (s)*, herr Ekström i
Iggesund (s), fru Ekroth (s)*, herrar From (fp)*, Hammarberg (s), Krönmark (h)*
och Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.