Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av motioner om dels utländsk medborgares rätt
till fritidsfiske, dels tillstånd till fiske för utländsk gäst vid
turistanläggning.

Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen dels nr 75 i andra kammaren av herr Gustafsson
i Borås, dels nr 144 i första kammaren av fröken Stenberg och herr Hubinette
och nr 192 i andra kammaren av herrar Thylén och Hedin.

I motionen 11:75 hemställes ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa
om förslag till ändring av bestämmelserna för fritidsfiske, så att utländsk medborgare
ges lika rätt som svensk medborgare till fritidsfiske i allmänt vatten”.

I motionerna 1:144 och 11:192, som är likalydande, hemställes ”att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om översyn av lagen av den 1 december
1950 om rätt till fiske samt att härvid särskilt beaktas möjligheten för turistanläggningar
att erhålla generellt tillstånd till fiske för sina utländska gäster”.

Över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
utlåtande från fiskeristyrelsen. Därjämte har på begäran av utskottet yttrande
över motionerna avgivits av Sveriges fiskares riksförbund, Fritidsfiskets samarbetsnämnd,
Svenska turisttrafikförbundet och Svenska turisthotellens riksförbund.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen den 1 december 1950 om gräns mot allmänt vattenområde är
vattenområdet i havet längs Sveriges kuster allmänt (allmänt vatten), där det ej
ingår i fastigheterna (enskilt vatten). Enligt huvudregeln i 2 § hänföres till fastigheterna
allt vatten inom 300 meter från fastlandet.

Förutom i havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och
Storsjön i Jämtland.

I allmänt vatten får enligt 2 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske (fiskerättslagen)
varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap. Fiske med fast redskap
kräver däremot, med visst undantag, tillstånd av myndighet.

Fisket i enskilt vatten är enligt huvudregeln i 5 § samma lag förbehållet jordägaren
eller den som på annan särskild grund (t. ex. avtal eller skattläggning) äger
fiskerätt. Denna bestämmelse är emellertid underkastad vidsträckta undantag, vilka
ger svensk medborgare rätt att bedriva fiske med rörligt redskap i enskilt vatten längs
stora delar av havskusten och i viss utsträckning även i de fyra ovannämnda sjöar,
där allmänt vatten finns, samt i Mälaren.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 40

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

I fråga om utlännings fiskerätt bör först framhållas att i den mån utlänningen
stöder sig på enskild fiskerätt, t. ex. upplåtelse från jordägaren, saknar medborgarskapet
betydelse; utlänningen är likställd med svensk medborgare.

Utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande bosatt i Sverige, är enligt 4
och 21 §§ fiskerättslagen likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt
vatten och frifiske i enskilt vatten.

Ytterligare bestämmelser om utlännings fiskerätt ges i kungl. kungörelsen den 25
mars 1960 angående rätt för utlänning att fiska på allmänt vatten m. m. (nr 47),
vilken utfärdats med stöd av sistnämnda paragrafer i fiskerättslagen. Enligt 1 § i
denna kungörelse äger medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge att utan
tillstånd bedriva fritidsfiske med spö, pilk och liknande handredskap i allmänt vatten
vid havskust och i sådant enskilt vatten, där varje svensk medborgare får utöva
fritt fiske. Undantag gäller dock för viss kommun i Norrbottens län. Då rätt till fiske
inte föreligger för utlänning enligt 1 § eller på grund av stadgande i 4 eller i 21 §
fiskerättslagen får fiskeristyrelsen enligt 2 § i kungörelsen meddela tillstånd till fritidsfiske
i allmänt vatten eller i enskilt vatten, där fisket är fritt för svenska medborgare.
Sådant tillstånd får meddelas för viss person eller för grupp av utlänningar.
Tillstånd för viss person att inom visst län utöva fritidsfiske i sådant vatten
får också meddelas av länsstyrelsen. Om tillståndet endast avser fritidsfiske med
handredskap under en tid av högst 14 dagar, får tillståndet meddelas av polismyndigheten
i orten.

För o skiftade och samfällda fisken ges regler i 24 § fiskerättslagen. Huvudregeln
är att sådana fisken får nyttjas av fastigheternas ägare efter vad de kan sämjas. Om
enighet inte kan uppnås, kan en eller flera av dem hos länsstyrelsen begära föreskrifter
om hur fisket skall nyttjas. Den som vill upplåta sin fiskerätt i oskiftat eller
samfällt fiske till annan person måste i de fall som här är av intresse ha samtycke
från flertalet av de övriga delägarna.

Här må slutligen anmärkas att ovan redovisade bestämmelser om utlännings fiskerätt
tillkommit i nordiskt samarbete (prop. 1960:39, 3LU 1960:6) samt att föreskrifter
av liknande innebörd genomförts i Danmark, Finland och Norge.

Motionerna

I motionen 11:75 av herr Gustafsson i Borås framhålles att tillståndstvånget för
fritidsfiske helt i onödan diskriminerar utländska medborgare och i synnerhet turister
på tillfälligt besök i vårt land. Motionären anser, med hänsyn till den utomordentligt
stora omfattning svenskarnas fritidsfiskande har tagit, att ett begränsat antal
utlänningars fiske inte på nämnvärt sätt kan påverka vare sig fiskbeståndet, den
totala fångstmängden eller andra förhållanden av betydelse, även om dessa utlänningar
skulle få samma rätt till fritidsfiske på allmänt vatten som svenska medborgare.
Några motiv för att bibehålla särbestämmelserna om utlänningars rätt till fritidsfiske
står således enligt motionärens uppfattning inte att finna. Tvärtom talar,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

3

anser han, uppenbara rättviseskäl för att bestämmelserna avskaffas, inte minst med
hänsyn till det under senare år kraftigt ökade antalet immigranter och turister från
utomnordiska länder.

I motionerna 1:144 av fröken Stenberg och herr Hiibinette och 11:192 av herrar
Thylén och Hedin framhålles att gällande bestämmelser medför att hotell och liknande
turistanläggningar, även om de är ägare till fiskevatten, inte kan locka utländska
turister med möjligheten att fiska. Inte minst för turistnäringen vore det
därför enligt motionärerna önskvärt att man ändrar gällande bestämmelser så att
turistanläggning, som förfogar över fiskevatten, skall kunna få generellt tillstånd till
fiske för sina utländska gäster.

Remissyttranden

Motionen 11:75

Fiskeristyrelsen anser det mycket tveksamt om motionen bör föranleda någon riksdagens
åtgärd. Sveriges fiskares riksförbund avstyrker motionen. Fritidsfiskets samarbetsnämnd,
som är gemensamt organ för Fiskefrämjandet, Svenska sportfiskareförbundet
och Sveriges allmänna fiskevårdsförbund, anser att en omprövning av
bestämmelserna kan ifrågasättas. Svenska turisttrafikförbundet tillstyrker motionen.

Fiskeristyr elsen uttalar till en början att motionären synes avse att bestämmelserna
i 1 § kungörelsen 1960:47 skulle bli tillämpliga även på de i 2 § kungörelsen avsedda
utlänningarna och att som följd därav 2 § upphäves. Härefter erinrar styrelsen om
att 1960 års lagstiftning och anslutande kungörelsereglering tillkommit efter initiativ
i Nordiska rådet och bygger på internordisk reciprocitet. Om man vill likställa alla
utlänningar med nordiska medborgare, förefaller det styrelsen befogat — även med
hänsyn till att samarbete i fritidsfiskefrågor upptagits de nordiska länderna emellan
— att frågan tas upp på det nordiska planet så att motsvarande reglering kommer
till stånd även i Danmark, Finland, Island och Norge. Styrelsen framhåller vidare
att av 2 § första stycket i nämnda kungörelse framgår att även grupptillstånd kan
meddelas av fiskeristyrelsen men att något sådant ärende inte har förekommit inom
styrelsen sedan kungörelsen trädde i kraft. Härav drar styrelsen slutsatsen att nuvarande,
tämligen generösa och lättillämpade bestämmelser är ganska litet kända för
allmänheten. Utan tillgång till statistik över polismyndigheternas tillståndsgivning
uttalar styrelsen att även detta lokala licenssystem måste anses vara lättillämpat och
föga betungande för fritidsfiskande utlänningar. På dessa skäl anser styrelsen det
mycket tveksamt om motionen bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Även Sveriges fiskares riksförbund erinrar om att bestämmelserna tillkommit i
nordiskt samarbete och anser det helt uteslutet att vårt land ensidigt skulle kunna
vidtaga ändringar i dessa.

Fritidsfiskets samarbetsnämnd upplyser att såvitt nämnden kunnat finna någon

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

framställning om tillstånd till fritidsfiske aldrig avvisats. Om detta är korrekt kan
det enligt nämnden givetvis ifrågasättas om tillståndstvånget fyller någon funktion
och huruvida dess obestridliga negativa effekt ur turistsynpunkt inte bör föranleda
en omprövning av bestämmelserna. Väsentligare ur samarbetsnämndens synpunkt
uppges dock vara den totala frånvaron av information till utländska fisketurister, dels
om de nuvarande bestämmelserna om tillståndskravet, dels om de ytterst viktiga bestämmelserna
vad gäller de geografiska gränserna för det fria fiskets utövande samt
om fiskestadgorna av lokal och allmän karaktär. En flerspråkig populär broschyr
borde enligt nämndens mening framställas och hållas tillgänglig bl.a. via fritidsfiskets
och turismens organisationer. Med hänsyn till det växande nordiska samarbetet
på fritidsfiskets område och till önskemålet om i möjligaste mån likformiga
fiskebestämmelser i de nordiska länderna torde enligt nämndens uppfattning denna
fråga böra diskuteras gemensamt mellan de nordiska länderna.

Svenska turisttrafikförbundet anför att i den allmänna upplysningsverksamhet,
som förbundet med statsmedel bedriver i utlandet för att söka skapa ökat intresse
för turistresor till Sverige, informationen om fritidsfisket spelar en betydande roll.
Anledningen är att möjligheten till fritidsfiske på utländska besökare utövar stor
attraktionskraft och för en del av dem utgör ett av huvudmotiven för ett turistbesök
i Sverige. Förbundet uppger att i praktiken tillstånd som regel torde beviljas
utlänning som ansöker att få fiska på allmänt vatten. Förbundet finner därför att
tillståndstvånget i praktiken blivit en tom formalitet, men en formalitet som förbundet
erfarenhetsmässigt vet väcker betydande irritation hos utländska turister.
Med den omfattning det svenska fritidsfisket nu tagit och med tanke på de relativt
begränsade fångster det blir fråga om, finner förbundet att en utvidgning av bestämmelserna
för fritidsfiske enligt motionärens förslag inte skulle kunna inverka
menligt på yrkesfiskarnas intressen. På dessa skäl tillstyrker förbundet bifall till motionen.

Motionerna 1:144 och 11:192

Fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund avstyrker motionerna, medan
Svenska turisttrafikförbundet och Svenska turisthotellens riksförbund tillstyrker desamma.
Fritidsfiskets samarbetsnämnd synes vilja ifrågasätta en omprövning av bestämmelserna.

Fiskeristyr elsen framhåller att en stor del av det enskilda fisket — och sannolikt
huvuddelen därav — fortfarande är oskiftat. Upplåtelse av andel i oskiftat fiske
kräver samtycke av en enkel majoritet efter huvudtal bland övriga fiskeandelsägare.
Är denna fordran uppfylld, föreligger enligt styrelsen lagenliga upplåtelser av fiskerätt,
t. ex. genom fiskekortsförsäljning. Utlänning, som köpt fiskekort, är innehavare
av enskild fiskerätt och därmed likställd med svensk medborgare och undantagen
från kraven på myndighetstillstånd för fritidsfiske enligt 1960 års lagstiftning och
kungörelse.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

I det stora flertalet fall torde enligt styrelsen turistanläggningar vara delägare i
oskiftade fiskevatten i den mån de önskar utnyttja fritidsfiskemöjligheter för utlänningar
som ”försäljningsargument”. Ingenting hindrar då att turisthotellet eller pensionatet
ordnar fiskemöjligheterna för sina utländska gäster genom fiskekort som tillhandahålls
för ett formellt belopp eller inkluderas i logipriset.

Pa dessa skäl finner styrelsen att gällande rätt inte kan anses lägga några hinder i
vägen för utländska turisters fiske i enskilda fiskevatten.

Också Sveriges fiskares riksförbund är av den uppfattningen att många av de större
turistanläggningarna torde vara delägare i eller på annat sätt förfoga över enskilda
fiskevatten och att ingenting torde kunna hindra dem från att upplåta sin fiskerätt
till sina utländska gäster eller att tillhandahålla dem fiskekort, varigenom de kommer
att bli likställda med svenska medborgare. Eftersom nuvarande bestämmelser
salunda icke kan anses hindra utländska turisters fiske i enskilt vatten, finner styrelsen
att motionerna måste avstyrkas.

Svenska turisthotellens riksförbund framhåller att fritidsfisket är en stor attraktion
vid värvning av utländska gäster till turistanläggningarna. Enligt förbundet är
det emellertid högst troligt att förbudet för utländsk medborgare att utan särskilt
tillstånd bedriva fiske inte är känt ute i bygderna. Den omständigheten att lagen
troligen överträdes anser förbundet givetvis inte kunna motivera en ändring i och
för sig men finner å andra sidan inte några bärande skäl för att bibehålla en bestämmelse,
som diskriminerar våra utländska gäster. Då det knappast kan innebära någon
nämnvärd förlust för yrkesfisket om förbudet upphäves och det ligger i turisthotellnäringens
intresse att ge utländska besökare all tänkbar service och fritidssysselsättning,
tillstyrker förbundet varmt att motionerna bifalles.

Utskottet

Enligt bestämmelser i fiskerättslagen är utlänning, som sedan minst två år är stadigvarande
bosatt i Sverige, likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt
vatten och i sådant enskilt vatten, där fisket är fritt för svenska medborgare.
För medborgare i annat nordiskt land gäller särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser,
som ger dem rätt att utan tillstånd bedriva fritidsfiske vid havskust
med spö, pilk och liknande handredskap i allmänt vatten och sådant enskilt vatten
som nyss sagts. Vidare kan utlänningar, som inte enligt dessa bestämmelser äger fiskerätt,
få tillstånd till fritidsfiske i motsvarande vatten av fiskeristyrelsen eller, såvitt
gäller visst län, av länsstyrelsen. Tillstånd för högst 14 dagar kan också beviljas av
polismyndigheten i orten. Fiskeristyrelsens tillstånd kan avse såväl viss person som
grupp av utlänningar. — Om utlänningen stöder sig på enskild fiskerätt, t. ex. efter
upplåtelse från jordägaren, saknar medborgarskapet betydelse.

I motionen 11:75 av herr Gustafsson i Borås hemställes om sådan ändring av bestämmelserna
att utländsk medborgare ges samma rätt till fritidsfiske i allmänt vatten
som svensk medborgare.

I motionerna 1:144 av fröken Stenberg och herr Hiibinette och 11:192 av herrar

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 ar 1968

Thylén och Hedin framhålles som önskvärt att turistanläggning som förfogar över
fiskevatten skall kunna få generellt tillstånd för utländska gäster. Motionärerna hemställer
om översyn av fiskerättslagen i detta syfte.

Som framhålles i motionerna och i vissa remissyttranden däröver synes bestämmelserna
om utlänningars fiskerätt och då särskilt föreskrifterna om tillståndstvång
stundom vålla viss irritation. Enligt utskottets mening torde emellertid missnöjet i
stor utsträckning ha sin grund i bristande kännedom om bestämmelsernas innehåll,
något som även illustreras av vad som förevarit i detta ärende. Belysande är att möjligheten
att erhålla grupptillstånd inte har utnyttjats någon gång under de snart
åtta år bestämmelserna varit i kraft.

Vid bedömande av förslaget i motionen 11:75 bör vidare beaktas att licenssystemet,
framför allt på det lokala planet, torde fa betecknas som lättillämpat och att,
som framgår av remissyttrandena, tillståndsgivningen är synnerligen generös. Det har
sålunda uppgivits att framställning om tillstand aldrig avslagits. Vissa principiella
betänkligheter, bl. a. av säkerhetsskäl och hänsyn till yrkesfisket, synes kunna resas
mot tanken att i den utsträckning som föreslås i motionen likställa alla utlänningar
med svenska medborgare. Härtill kommer att bestämmelserna om utlänningars fiskerätt
tillkommit i nordiskt samarbete och att föreskrifter av liknande innebörd också
har utfärdats i andra nordiska länder. Som framhållits i fiskeristyrelsens och Sveriges
fiskares riksförbunds remissyttranden synes det inte böra ifrågakomma att bestämmelserna
ändras annat än på gemensam nordisk basis. Pa dessa skäl avstyrker utskottet
bifall till motionen 11:75.

Vad gäller motionerna 1:144 och 11:192 bör uppmärksammas att medborgarskapet
saknar betydelse i de fall da fråga är om fiske i enskilt vatten, där fiskerätten
är förbehållen jordägaren eller, på särskild grund, annan än denne. Utlänning, som
t. ex. genom köp av fiskekort förvärvat fiskerätt i sådant vatten, är således inte underkastad
kraven på myndighets tillstånd för sitt fiske där. Som framgar av fiskeristyrelsens
och Sveriges fiskares riksförbunds remissyttranden torde flertalet hotelleller
turistanläggningar vara delägare i eller på annat sätt förfoga över fiskerätten i
de vatten som anläggningens gäster önskar utnyttja. Vid dessa förhållanden föreligger
alltså som regel inte hinder för fiske i dessa vatten, vare sig för svenska medborgare
eller för anläggningens utländska gäster. Med hänsyn härtill bör ej heller
dessa motioner vinna riksdagens bifall.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa
att motionerna

a) 11:75 samt

b) 1:144 och 11:192

icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON

Tredje lagutskottets utlåtande nr 40 år 1968

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson (s), Ebbe
Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Hansson (s) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck
(ep)*, Hedin (h), Persson i Tandö (s)*, Svenning (s), From (fp) och Hammarberg
(s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968