Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående särskilda
lagfartsbevis, m. in.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 21 i första kammaren av herr Bengtson och
nr 35 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping.
I motionerna, som är likalydande, hemställs
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning
och förslag om upphävande av skyldigheten att utfärda särskilda lagfartsbevis
och bevis om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt».
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom — lagfartsförordningen — skall, med visst undantag, den som
med ägande- eller fideikommissrätt åtkommer fast egendom söka lagfart å
fånget. - - Jämlikt 1 och 17 §§ lagen den 14 juni 1907 om inskrivning av
tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt åligger det i princip
på samma sätt den, som fått tomträtt eller vattenfallsrätt upplåten till
sig, att söka inskrivning av sin rätt. Jämlikt 5 och 17 §§ sist angivna lag är
vidare den, å vilken tomt- eller vattenfallsrätt övergått, enligt huvudregeln
pliktig att söka inskrivning av sitt fång.
Enligt lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning
av inskrivningsärenden skall numera inskrivningsdomare i rättens ställe
uppta och behandla bl. a. ärenden angående lagfart å fång till fast egendom
ävensom inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt fång till sådan
rätt. I 9 § denna lag anges att, med visst här ej aktuellt undantag, besked
om inskrivningsdomares beslut eller annan i inskrivningsärende vidtagen
åtgärd skall meddelas genom bevis, som tecknas på den till grund
för ansökningen åberopade handlingen.
Härutöver skall, såsom motionärerna angivit, i vissa fall utfärdas särskilda
bevis. Bestämmelserna därom är intagna i 11 § lagfartsförordningen
samt 12 och 17 §§ lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt m. in.
Särskilt bevis skall sålunda utfärdas, då lagfart eller inskrivning av tomträtt,
vattenfallsrätt eller fång till sådan rätt är beviljad. I lagf artsbevis skall
bl. a. i förekommande fall köpeskillingen anmärkas. Då lagfarten avser tomt
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 4
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
i stad skall tomtens läge och storlek uppges i beviset. Uppgifter av sist angivna
slag skall också intagas i här berört bevis rörande tomträtt eller vattenfallsrätt.
I bevis avseende vattenfallsrätt skall också anges den tid, för vilken
rätten är upplåten. I samtliga dessa slag av bevis skall även anmärkas
villkor, som inskränker förvärvarens rätt att förfoga över egendomen eller
rättigheten, m. m.
I kungörelsen den 25 februari 1921 — i lageditionen intagen under 61 § inteckningsförordningen
— återfinnes bestämmelser om gravationsbevis rörande
fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt liksom om äganderättsbevis
och bevis om innehav av tomträtt eller vattenfallsrätt. I gravationsbevis
skall bl. a. upptas uppgifter om intecknad gäld. Äganderättsbevis skall
i princip innehålla uppgift om för vem lagfart senast sökts eller beviljats
jämte dagen, då det skett. Om egendomen efter sagda dag uppdelats genom
klyvning e. d. skall jämväl bl. a. detta såsom regel angivas i äganderättsbeviset.
Enligt kungörelser den 5 juni 1953 och den 28 maj 1948 — i lageditionen
införda under 17 § lagfartsförordningen — åligger det inskrivningsdomare
att varje månad lämna vissa underrättelser om lagfarter, som sökts under
den nästföregående månaden, samt om de under samma tid sökta inskrivningarna
av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt. Sålunde
skall underrättelse lämnas till lokal skattemyndighet och till statistiska
centralbyrån om alla nu nämnda ansökningar samt till lantbruksnämnd om
sökta lagfarter å köp och byten av fast egendom, som är taxerad som jordbruksfastighet.
Underrättelserna skall innehålla ett flertal i kungörelserna
angivna uppgifter och bör lämnas genom översändande av kopia av lagfartsbevis
(respektive motsvarande handling), vid behov kompletterad med
erforderliga uppgifter.
Jämlikt 15 § lagfartsförordningen samt 10 och 17 §§ lagen om inskrivning
av tomträtt o. s. v. må, utan hinder av beviljad lagfart respektive inskrivning,
talan å fång av sådan egendom, varom här är fråga, lagligen
prövas.
De nuvarande avgifterna för lagfarts-, tomträtts- och vattenfallsrättsbevis
utgör enligt expeditionskungörelsen 5 kr. För bevis om inskrivningsdomarens
beslut, tecknat å företedd handling, är avgiften 15 kr. För äganderättsbevis
samt bevis om innehav av tomträtt eller vattenfallsrätt utgör avgiften
10 kr. För gravationsbevis, som utfärdas särskilt, är avgiften 20 kr.
För bevis som tecknas på tidigare utfärdat gravationsbevis rörande samma
egendom är avgiften under vissa förutsättningar lägre.
Motionerna
Motionärerna påpekar att på grund av gällande bestämmelser dubbla
bevis utfärdas om varje beviljad lagfart, nämligen ett bevis tecknat å fånges
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1968
handlingen och ett särskilt lagfartsbevis, båda innehållande uppgift om att
förvärvaren på grund av fångeshandlingen beviljats lagfart å fastigheten
i fråga. Det särskilda lagfartsbeviset tjänar enligt motionärernas mening
inte något praktiskt syfte, och trots att förvärvaren erhållit lagfartsbevis,
kan han i en rättegång fråndömas fastigheten. Lagfartsbevisen, liksom även
bevisen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt, anses därför vara
onödiga. Den vidtagna åtgärden i fråga framgår av beviset å handlingen,
och något annat bevis torde ej behövas vid framtida överlåtelser av fastigheten.
Motionärerna anmärker särskilt, att myndigheterna inte kräver företeende
av lagfartsbeviset, när lagfart ånyo sökes. Att de särskilda lagfartsbevisen
är onödiga anses även framgå därav att särskilda bevis ej utfärdas
om beviljande av inteckning. I fråga om inteckningar erhålles sålunda
endast beviset å inteckningshandlingen, och någon olägenhet därav torde
enligt vad motionärerna anför inte kunna påvisas.
Motionärerna påpekar vidare, att de särskilda lagfartsbevisen medför
kostnader för de lagfartssökande (enligt motionärerna 20 kr. i lösenkostnader
för varje bevis). Denna avgift anses knappast täcka statsverkets
kostnader för denna verksamhet. Antalet utfärdade lagfartsbevis uppgår
årligen till i runt tal 100 000. Ett upphävande av skyldigheten att utfärda
lagfartsbevis skulle därför enligt motionärernas mening medföra en inte
oväsentlig besparing för statsverket. Därtill kommer att en sådan reform
skulle lätta den besvärande arbetssituationen vid många av underrätternas
inskrivningsavdelningar och därmed leda till att föreskrivna expeditionstider
kunde hållas på ett bättre sätt än för närvarande.
Frågans tidigare behandling
Frågan om avskaffande av de särskilda lagfartsbevisen och motsvarande
bevis i ärenden angående tomträtt och vattenfallsrätt bar i anledning av
motioner behandlats vid 1962 och 1966 års riksdagar (3LU 1962: 18 och
1966:2).
I utskottets utlåtande nr 2 år 1966 redogörs bl. a. för vissa uttalanden rörande
lagfartsbevisens bibehållande under förarbetena till inskrivningslagen
och för innehållet i nu ifrågavarande delar i en av statens organisationsnämnd
den 16 mars 1956 avgiven rapport rörande organisationsformerna
vid de statliga domstolarna jämte remissyttrandena däröver m. in.
Utskottet hänvisar till denna redogörelse.
I utlåtandet redovisas vidare vad som förekommit vid 1962 års riksdag
i anledning av en motion (II: 57) med i allt väsentligt samma innehåll som
de nu förevarande. Utskottet hänvisar även i denna del till utlåtandet år
1966.
Vid 1966 års riksdag väcktes motion (11:30) med yrkande att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle anhålla om utredning och förslag om
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
upphävande av skyldigheten att utfärda särskilda lagfartsbevis och bevis
om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt.
I ovan nämnda utlåtande i anledning av motionen anförde utskottet bl. a.
följ ande.
Såsom framgår av uppgifter i årets statsverksproposition är arbetssituationen
vid många av underrätternas inskrivningsavdelningar besvärande.
Vid omkring hälften av inskrivningsavdelningarna kan den föreskrivna expeditionstiden
för närvarande ej hållas; i vissa fall förekommer betydande
förseningar. Det är tydligt att stora olägenheter för allmänheten härigenom
uppkommer. I detta läge framstår det som i hög grad angeläget att alla
möjligheter att förenkla och rationalisera arbetet med inskrivningsärenden
tillvaratas. Utskottet hyser sålunda sympati för syftet med den ifrågavarande
motionen.
Vad gäller frågan huruvida det kan anses välbetänkt att slopa de särskilda
lagfartsbevisen vill utskottet först omnämna, att det för allmänheten
och även vissa myndigheter i många situationer kan vara värdefullt
att ha tillgång till en auktoritativ handling med det innehåll, som lagfartsbevisen
har. Dessa kan därför inte helt frånkännas praktisk betydelse.
Å andra sidan brukar i samband med inskrivningsärenden tämligen regelmässigt
beställas gravationsbevis, vilka i allt väsentligt fyller samma ändamål
som lagfartsbevisen och som dessutom innehåller uppgifter om inteckningar
in. in. Intet tvivel synes råda om atl gravationsbevisen i regel är
mer användbara än lagfartsbevisen. I de fall då gravationsbevis utfärdas
är lagfartsbevisen sålunda av mindre värde. — Som framgår av den inledande
redogörelsen åligger det inskrivningsdomarna att varje månad lämna
vissa underrättelser om lagfarter in. in., som sökts under den nästföregående
månaden. Denna underrättelseskyldighet fullgörs regelmässigt genom
översändande av kopia av lagfartsbevis eller motsvarande handling.
Så länge denna underrättelseskyldighet kvarstår torde ett avskaffande av
lagfartsbevisen inte medföra någon nämnvärd besparing i fråga om arbete
eller kostnader för statsverket eller innebära någon väsentlig rationaliseringsåtgärd.
Utskottet är nämligen av den uppfattningen, att motionärerna
betydligt överskattat de kostnader för statsverket, som sammanhänger med
lagfartsbevisen; den nu utgående avgiften, 5 kr., torde väl täcka kostnaden
för varje bevis. Avgörande för utskottets ståndpunktstagande är emellertid
följande omständigheter.
Arbetet på den nya jordabalken bedrivs nu med sikte på ett ikraftträdande
år 1970. I samband härmed torde reformen även av inskrivningsväsendet
komma att genomföras. En bearbetning av dessa frågor torde
komma att ske i samband med departementsbehandlingen av lagberedningens
förslag till jordabalk. Genom tillkallandet av sakkunniga för att
utreda möjligheterna till automatisk databehandling på inskrivningsväsendets
område har vidare öppnats perspektiv, som för närvarande inte kan
överblickas. Redan vid prövningen av motsvarande motionsyrkande vid
1962 års riksdag hänvisades till det pågående reformarbetet på detta område.
Tiden för detta arbetes fullföljande har nu ryckt närmare och någon
större olägenhet kan icke vara förenad med ett bibehållande av nuvarande
ordning i avvaktan härpå. Utskottet anser därför fortfarande alt de frågor
som har aktualiserats genom motionen, bör prövas i samband med arbetet
på den nya jordabalken och vad därmed äger samband.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1968
Utskottet hemställde under hänvisning till det anförda att motionen inte
skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av
riksdagen.
Pågående utredning
Chefen för justitiedepartementet har den 17 december 1965 tillkallat sakkunniga
för att utreda möjligheterna till automatisk databehandling (ADB)
på inskrivningsväsendets område. I direktiven för utredningen (1966 års
riksdagsberättelse s. 81 ff) anförs bl. a. att inskrivningsväsendet i hög grad
präglas av uppgiften att registrera vissa data och att lämna uppgifter om
dessa data. Vad som främst anses stå att vinna genom att införa ADB inom
inskrivningsväsendets område är — förutom en integrationsmöjlighet mellan
fastighetsböckerna och vissa andra register — rationaliseringar i fråga
om själva registreringen och avläsandet av registren. En övergång till ADBsystem
för registreringen anses komma att i hög grad påverka handläggningsformerna
hos inskrivningsdomaren, kanske i något fall även de materiella
bestämmelserna. I direktiven nämns åtskilliga spörsmål som bör bli
föremål för uppmärksamhet under utredningsarbetets gång. Av särskild
betydelse i detta sammanhang är att i direktiven uttalas, att möjligheterna
att erhålla uppgifter från registret på mekanisk väg och att lägga utskrifter
av bevis av olika slag på datamaskin bör klarläggas.
Enligt uppgift i årets statsverksproposition avser kommittén att avlämna
ett principbetänkande i ämnet under år 1968. Utredningsarbetet beräknas i
övrigt pågå under hela året.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser skall, med visst här ej aktuellt undantag,
besked om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd i inskrivningsärende
meddelas genom beslut, som tecknas på den till grund för ansökningen
åberopade handlingen. Då lagfart beviljas skall dessutom särskilt
s. k. lagfartsbevis utfärdas.
Motsvarande bestämmelser gäller då inskrivning av tomträtt, vattcnfallsrätt
eller fång till sådan rätt beviljas.
I motionerna hemställes på anförda skäl att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall anhålla om utredning och förslag om upphävande av
skyldigheten att utfärda särskilda lagfartsbevis och bevis om inskrivning av
tomträtt och vattenfallsrätt.
Motioner med förslag om avskaffande av de särskilda lagfartsbevisen
har prövats av riksdagen åren 1962 och 1966. På hemställan av tredje lag
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1968
utskottet har motionerna inte föranlett någon riksdagens åtgärd. I utlåtandet
i ämnet år 1966 anförde utskottet bl. a. att arbetet på den nya
jordabalken bedrevs med sikte på ett ikraftträdande år 1970 och att i samband
härmed även reformer av inskrivningsväsendet torde komma att genomföras.
Enligt utskottets mening var någon större olägenhet inte förenad
med att bibehålla den gällande ordningen i avvaktan på dessa reformer.
Utskottet ansåg därför — liksom år 1962 — att de frågor som aktualiserats
genom motionerna borde prövas i samband med arbetet på den nya jordabalken.
I sammanhanget erinrade utskottet också om att sakkunniga tillkallats
för att utreda möjligheterna till automatisk databehandling på inskrivningsväsendets
område. Vid utredningsarbetet skall bl. a övervägas
möjligheterna att lägga utskrifter av olika slag på datamaskin.
Sedan utskottet uttalade sig år 1966 har läget så till vida ändrats att arbetet
med den nya jordabalken försenats, och det torde nu stå klart att balken
med tillhörande författningar inte kan träda i kraft år 1970 utan först vid
en senare tidpunkt. Någon försening av sådan omfattning att den inverkar
på bedömningen av motionsyrkandet föreligger dock inte. Vidare har utredningen
rörande övergång till automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet
fortskridit så långt att ett principbetänkande i ämnet är
att vänta under innevarande år. Utskottet finner inte skäl att frångå sin
tidigare intagna ståndpunkt.
Utskottet får sålunda hemställa,
att motionerna 1:21 och 11:35 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 februari 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s),
Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp),
Hansson (s) och Nils Nilsson (ep);
från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Nyberg
(fp), fru Torbrink (s), herrar Hedin (h)*, Persson i Tandö (s),
Tobé (fp) och Josefson i Arrie (ep).
EJ närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 68
814080