Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1968
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av motioner om höjning av maximihastigheten
för fordon med släpvagn
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Tistad och nr
355 i andra kammaren av herr Werbro.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att
vägtrafikförordningens 56 § mom. 1 b) får följande lydelse:
56 §.
1 mom. Sådan buss —--i timmen.
Har till — — —- bromsar ...................................... 70
b) en släpvagn i annat fall, än som under a) sägs, samt släpvagnen är försedd
med effektiva från fotbroms eller motsvarande anordning på bilen
manövrerbara bromsar eller har eu totalvikt eller när släpvagnen, ej är lastad,
tjänstevikt som uppgår till högst 400 kilogram och som ej överstiger en
tredjedel av bilens tjänstevikt eller som uppgår till mer än 400 kilogram och
ej överstiger en sjättedel av bilens tjänstevikt......................70.»
över motionerna har utskottet inhämtat yttrande enligt § 46 riksdagsordningen
från statens trafiksäkerhetsverk.
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § 4 mom. vägtrafikförordningen förstås med
släpfordon: fordon, som är byggt för koppling till bil eller traktor och
avsett för bland annat person- eller godsbefordran;
släpvagn: släpfordon, som är försett med hjul eller band;
påhängsvagn: släpvagn, som är avsedd att genom kopplingsanordning,
bestående av tapp med vändskiva eller därmed jämförlig konstruktion, förenas
med bil eller traktor, och som är så utförd, att dess underrede (chassi)
eller karosseri direkt vilar på det dragande fordonet.
Vidare förstås enligt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen med
bils tjänstevikt: sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
skick vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels
till fordonet hörande verktyg och reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och
vatten, dels ock föraren av fordonet;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 34.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1968
slåpfordons tjänstevikt: vikten av fordonet i normalt, fullt driftfärdigt
sluck vid användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri;
bds eller slåpfordons totalvikt: summan av fordonets tjänstevikt och maximilast.
Enligt 56 § 1 mom. vägtrafikförordningen (VTF) i dess lydelse efter författningsändring
som trätt i kraft den 1 januari 1968 gäller för bil med
annan släpvagn än påhängsvagn eu högsta hastighet av 70 km/tim under förutsättning
att släpvagnen är försedd med effektiva bromsar eller har en totalvikt
(eller, när släpvagnen ej är lastad, en tjänstevikt) som ej överstiger eu
sjättedel av bilens tjänstevikt. Om dessa förutsättningar ej föreligger, gäller
eu högsta hastighet av 40 km/tim.
Bestämmelsernas förarbeten
for bil, vartill kopplats endast en släpvagn, gällde före den 1 januari 1968
under förutsättning att släpvagnens totalvikt inte översteg en tredjedel av
bilens tjänstevikt, alt fordonen fick föras med samma hastighet, som var
medgiven tor bilen utan släpvagn, Om släpvagnen ej var lastad, skulle tjänstevikten
i stället för totalvikten vara avgörande.
Ändringen enligt ovan genomfördes, jämte andra regler för fordonskombinationer,
efter en allmän översyn av trafiksäkerhetsrådet rörande bl. a.
hastighetsgränserna för fordonskombinationer med en släpvagn.
I samband med rådets utredning utförde statens väginstitut omfattande
praktiska och teoretiska studier av ifrågavarande fordonskombinationer (se
harom SOU 1966: 41), vilka låg till grund för rådets förslag. Förslagen, som
biträddes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statens väginstitut, överensstämde
i fråga om hastighetsbestämmelserna helt med statsmakternas
beslut. Rådet fann att högre hastighet än 40 km/tim inte kunde godtas för
obromsade släpvagnar, vars totalvikt översteg 1/6 av dragbilens tjänstevikt,
med hänsyn till att risken för att kombinationen skulle »vika sig» ökades
genom påskjutskraften från ett obromsat släpfordon, när dragfordonet inbromsades.
I propositionen (prop. 1967: 160) uttalade föredragande departementschefen
utöver sitt gillande av rådets förslag bl. a. att han inte kunde biträda ett
i några remissyttranden framställt yrkande om undantagsbestämmelser för
kombinationer som förvärvats före ikraftträdandet av bestämmelserna och
för vilka maximihastigheten skulle sänkas till 40 km om släpvagnen inte
förseddes med bromsar. Departementschefen framhöll att ett sådant undantag
enligt trafiksäkerhetsrådets provningsresultat skulle vara olämpligt från
trafiksäkerhetssynpunkt. Det skulle dessutom komplicera övervakningen av
bestämmelsernas efterlevnad.
I anslutning till propositionen väcktes motioner, vari dels föreslogs den
lydelse av 56 § VTF som upptas i nu förevarande motioners hemställan,
o
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1968
dels begärdes sådan utformning av lagrummet alt släpvagnar utan broms
med en totalvikt av högst 1/3 av bilens tjänstevikt fick framföras med en
hastighet av högst 70 km/tim.
Tredje lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända utlåtande i
ärendet (uti. 1967:61) till trafiksäkerhetsrådets ovan redovisade undersökningsresultat
och anslöt sig till propositionens förslag. Mot en invändning att
de nya bestämmelserna skulle medföra att en stor grupp fordon, som erhöll
lägre tillåten hastighetsgräns, skulle komma alt orsaka stockningar i trafiken,
anförde utskoltet att faran härför kunde bedömas som ringa. Det kunde
enligt utskottet anses sannolikt alt den skärpta bestämmelsen för de något
tyngre, obromsade släpvagnarna skulle fa till följd att dessa, i den man det
kunde ske, försågs med bromsar, vilket framstod såsom önskvärt från trafiksäkerhetssynpunkt.
Motionerna
I motionerna framhålles att 1967 års ändringar i 56 § VTF innebär svåra
avbräck för vissa ägare av lättare släpvagnar, såsom idrottsutövare inom
båt- och motorsporten, lantbrukare, trädgårdsmästare och handelsresande.
Beträffande behovet av ifrågavarande fordonskombinationer inom båtspor
-
ten framhålls särskilt att stora seglingstävlingar med lättare båtar äger rum
på skilda platser i landet och att båtarna i de flesta fall transporteras tdl
tävlingarna med trailer. En typisk trailer för denna kategori batar har låb
konstruktion med små hjul, den är lätt och precis avpassad för den båt den
bär. En sådan trailer kan normalt inte förses med bromsar. För att bromstrummor
skall få plats måste både hjuldiameter och spårvidd ökas och darmed
trailern göras större och tyngre. I stället för en i de flesta fall lätt trailer
med mycket lågt tyngdpunktsläge i lastat tillstånd får man därvid en tyngre
trailer med större hjul och högre tyngdpunktsläge, en icke i alla avseenden
bättre lösning ur trafiksäkerhetssynpunkt. Det finns enligt motionärernas
uppfattning inget belägg för att kombinationen personbil med lätt båttrailer
skulle vara särskilt trafikfarlig. Såvitt bekant har varken olyckor eller
olyckstillbud med segelbåtar på trailers inträffat under de år man kan överblicka.
Remissyttrande
Statens trafiksäkerhetsverk avstyrker i sitt yttrande över motionerna den
av motionärerna föreslagna författningsändringen.
Verket framhåller i anslutning till motionärernas påstående om de uppkomna
svårigheterna för vissa släpvagnsägare att det för sin del också uppmärksammat
att de nya bestämmelserna för en del släpvagnsagare medfört
vissa akuta problem. Verket har därför i den uppkomna situationen ansett
sig böra medverka till att överbrygga dessa problem genom att efter ansökan
meddela tillfällig dispens med stöd av 63 § VTF för eu högsta hastighet av
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1968
/O km/tim for sådana kombinationer som före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande fick framföras med samma hastighet som gällde för dragfordonet
ensamt, d. v. s. kombinationer där släpvagnens totalvikt överstiger
en sjättedel men. ej eu tredjedel av dragfordonets tjänstevikt. Dispenser har
utfärdats for 1968 eller den kortare tid som bedömts erforderlig i det enskilda
fallet för att nyanskaffa släpvagnar eller bygga om de gamla. Verkets uppattning
i denna fråga är emellertid att målsättningen från trafiksäkerhetssynpunkt
måste vara att alla släpvagnar som kopplas till motorfordon bör
orses med effektiva bromsar. I motionerna föreslagen ändring av 56 § 1
mom V TF innebär därför enligt verkets uppfattning från trafiksäkerhetssynpunkt
ett steg tillbaka i utvecklingen.
Verket upplyser slutligen att statens väginstitut vid sina praktiska och
teoretiska studier av lätta fordonskombinationer använt sig av dragbil jämte
husvagn. Enligt vad verket inhämtat vid förfrågan hos statens väginstitut är
emellertid de därvid vunna resultaten tillämpliga på alla lätta fordonskombinationer
och sålunda även på kombinationer med lätta båttrailer.
Utskottet
Sedan den 1 januari 1968 gäller enligt vägtrafikförordningen att dragbil
med lastad slapvagn, som ej är s. k. påhängsvagn, inte får framföras med
högre hastighet än 40 km/tim, om släpvagnen saknar bromsar och dess totalvikt
överstiger 1/6 av dragbilens tjänstevikt.
I motionerna hemställes om sådan ändring av bestämmelserna att nämnda
fordonskombmation får föras med en högsta hastighet av 70 km/tim, om
släpvagnens totalvikt utgör högst 400 kg och högst 1/3 av bilens tjänstevikt.
Motionärerna åberopar att de nya bestämmelserna, vilka innebär en avsevärd
skärpning i förhållande till vad som tidigare gällt, medför svåra avbräck
för vissa ägare av lätta släpvagnar, t. ex. idrottsutövare inom båt- och
vattensporten, lantbrukare, trädgårdsmästare och handelsresande. Vissa
slapvagnar såsom båttrailers kan enligt motionärerna inte förses med bromsar
utan måste bytas ut. Motionärerna hävdar också att belägg saknas för
uppfattningen att kombinationen med lätt båttrailer skulle vara särskilt trafikfarlig.
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen prövades frågan om högsta
tillåtna hastighet för olika slag av fordonskombinationer av 1967 års
hostnksdag i samband med en proposition med förslag till vissa ändringar i
vägtrafikförordningen. Propositionsförslagen överensstämde i denna del med
utredningsresultaten i ett betänkande som framlagts av statens trafiksäkerhetsråd.
I anslutning till propositionen väcktes motioner med i allt väsentligt
samma innehåll som de nu förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
i ämnet anförde utskottet att i betänkandet hade genom teoretiska beräkningar
påvisats att bromsar borde föreskrivas för släpvagnar, vars totalvikt
översteg 1/6 av dragbilens tjänstevikt. I annat fall ökade risken alltför
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3i År 1968 5
mycket för att den påskjutande kraften från släpvagnen skulle föranleda
kombinationen att vika sig vid inbromsning. På dessa grunder anslöt sig utskottet
till departementschefens förslag att en högsta hastighet av 40 km/tim
borde föreskrivas för obromsad släpvagn med nyss nämnd totalvikt. Utskottet
framhöll även att det från trafiksäkerhetssynpunkt framstod som önskvärt,
att berörda släpvagnar förses med effektiva bromsar.
Några omständigheter som bör föranleda ett annat ställningstagande från
riksdagens sida har inte förekommit under den korta tid som förflutit sedan
frågan senast prövades. Statens trafiksäkerhetsverk har i yttrande över motionerna
avstyrkt att den föreslagna ändringen genomförs. Vid dessa förhållanden
anser sig utskottet inte kunna förorda annat än att motionerna
avslås av riksdagen. Med anledning av motionärernas uppgift om de akuta
problem som de nya bestämmelserna medfört för vissa släpvagnsägare vill
utskottet peka på den möjlighet till dispens som vägtrafikförordningen medger
och som, enligt vad som framgår av trafiksäkerhetsverkets remissyttrande,
även nyttjats av verket för att i förekommande fall bereda vederbörande
rådrum att skaffa ny släpvagn eller bygga om den gamla.
Utskottet hemställer
att motionerna I: 284 och II: 355 icke föranleder nagon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson (s)*,
Svante Kristiansson (s), Ebbe Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik
Jansson (s), Åkesson (fp) och Hansson (s),
från andra kammaren: herrar Levin (s), Nyberg (fp), Grebäck (ep),
Sundelin (s), Bengtson i Solna (h), fröken Anderson i Lerum (s)*, fru Ekroth
(s) * och herr From (fp).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering