Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 År 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om dels undantag för
handikappade från parkerings- och stoppförbud för motorfordon,
dels parkering stillstånd för handikappade.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 418 i första kammaren av herr Blomquist
m. fl. och nr 531 i andra kammaren av fröken Wetterström in. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhalla att Ivungl. Maj.t
måtte i skrivelse till landets kommuner fästa deras uppmärksamhet vid de
problem som här föreligger och de möjligheter som kan erbjuda sig att genom
lättnader i de lokala trafikföreskrifterna tillgodose de handikappades,
sjuka eller åldriga personernas särskilda behov i nu berörda hänseenden».

Utskottet har vidare behandlat en inom riksdagens andra kammare och
till lagutskott hänvisad motion, nr 352, av herr Nihlfors in. fl.

I motionen hemställes

»att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i syfte
att klarlägga under vilka förhållanden och pa vilket sätt handikappade skulle
kunna få mera generella tillstånd att utanför sin hemort fa bilparkera,
där parkeringsförbud eller stoppförbud råder».

Gällande bestämmelser

Befogenheten att meddela lokala trafikföreskrifter är enligt 61 § 1 mom.
vägtrafikförordningen (VTF) uppdelad på länsstyrelse och trafiknämnd.
Det ankommer på länsstyrelsen att ge lokala bestämmelser enligt punkt c)
i, nämnda moment om färdhastighet, enligt punkt d) om höjning eller sänkning
av enligt VTF medgivna axeltryck, boggitryck eller bruttovikt eller om
inskränkning i medgiven längd eller bredd, samt enligt punkt e) och lj om
vägs egenskap av huvudled, motorväg eller motortrafikled och om ändringai
av företrädesrätt eller stoppskyldighet i förhållande till föreskrifterna i VTF.
Trafiknämnden bestämmer för sin del enligt punkt a) om förbud eller inskränkning
i trafiken beträffande fordon av visst slag eller fordon med last
av viss beskaffenhet eller beträffande körriktning, provkörning eller övningskörning,
enligt punkt b) om parkering eller annan uppställning eller stannande
av fordon och enligt punkt g) om andra inte särskilt uppräknade åtgärder
för trafikreglering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968, 9 saml. 3 avd. Nr 29

2

Tredje lag utskottets utlåtande nr 29 år 1968

Trafiknämndens sammansättning och arbetsformer framgår av lagen den
''< december 1964 (nr 731) om trafiknämnder.

Myndigheterna kan enligt 63 § om särskilda skäl föreligger meddela undantag
för visst ändamål från lokal trafikföreskrift och även från vissa bestämmelser
i VTF. När det gäller VTF kan dispens ges från bestämmelserna
i 54 § 1, 2 och 4 mom. om axeltryck, bruttovikt och bredd m. in., 55 § 1 mom.
om tillåtet antal dragna fordon samt 56 § 1—3 mom. om maximihastigheten
för särskilda fordon och fordonskombina tioner och om maximihastighet inom
tättbebyggt område.

Undantag i fråga om hastighet meddelas av länsstyrelsen eller, om trafiken
berör mer än ett län, av statens trafiksäkerhetsverk.

I övrigt meddelas undantag, om trafiken ej berör mer än en trafiknämnds
verksamhetsområde av trafiknämnden, om den berör mer än en trafiknämnds
verksamhetsområde inom ett län av länsstyrelsen, samt om den berör
mer än ett län av statens vägverk.

Vid medgivande av undantag skall fästas sådana villkor, som kan anses
nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten eller skada på vägen.

Statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk meddelar, var inom sitt
område, allmänna föreskrifter och anvisningar om lokala trafikföreskrifter
och nyssnämnda undantag.

Bestämmelserna har ändrats i vissa avseenden från och med den 1 januari
1968 (prop. 1967: 160, 3LU 61, rskr. 403). Tidigare gällde principen att undantag
från lokal trafikföreskrift meddelades av den myndighet som utfärdat
föreskriften. Trafiknämnden ägde besluta de undantag som kunde medges
från bestämmelserna i VTF. Om trafiken berörde mer än en trafiknämnds
verksamhetsområde kunde dock undantag meddelas av länsstyrelsen
samt om trafiken berörde mer än ett län av vägverket.

Även de nämnda bestämmelserna om allmänna föreskrifter och anvisningar
av statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk gäller från och
med den 1 januari 1968. Ändamålet med bestämmelserna är att länsstyrelserna
och trafiknämnderna skall få tillgång till samordnad och enhetlig rådgivning
i olika frågor som rör lokala trafikföreskrifter.

Motionerna

I motionerna I: 418 av herr Blomquist och II: 531 av fröken Wetterström
in. fl. anförs bl. a. att många åtgärder på senare tid vidtagits för att underlätta
de handikappades situation. De tekniska hjälpmedel, som härvid ställts
till förfogande, har i hög grad brutit en del av den isolering, som är många
handikappades lott. Den alltmer komplicerade trafiksituationen har emellertid
skapat problem för de motorfordonsburna handikappade. De lokala
trafikföreskrifterna har nämligen i takt med den tätnande trafiken blivit allt
restriktivare. Man kan visserligen erhålla parkeringstillstånd i vissa fall, men

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196S

dessa tillstånd har dels lokal begränsning och är dels inte giltiga på platser
där stoppförbud råder. Det vore av mycket stort värde om sadana tillstand
kunde utsträckas att gälla dels hela riket och dels — även om vissa inskränkningar
måste ske vad avser både tid och rum — på platser med stoppförbud.

Motionärerna anser vidare, att sådana tillstånd, som nyss nämnts, borde
generellt kunna utfärdas även för landets taxiförare. Dessa utsätts ofta för
problemartade situationer, vållade av de lokala trafikföreskrifterna, när de
skjutsar gamla och handikappade.

Det torde, enligt motionärerna, inte föreligga några svårigheter från administrativ
synpunkt att införa ett för hela riket giltigt tillstånd, då del härför
krävs endast vissa samordnade föreskrifter eller rekommendationer till de
olika utfärdarna av lokala trafikföreskrifter. Utfärdandet av tillstandsbevis
torde heller inte kräva några stora administrativa eller ekonomiska uppoffringar.

I motionen II: 352 av herr Nihlfors in. tl. anförs hl. a. alt de särskilda tillstånden
för parkering är lokalt begränsade. Detta för med sig att en handikappad,
som t. ex. fått en utbildning, som gör det angeläget för honom eller
henne att kunna förflytta sig med sin bils hjälp, kan allvarligt förhindias i
sin förvärvsverksamhet när denna måste förläggas utanför bostadsorten. De
besvär handikappet förorsakar och som hemortsmyndigheten i någon män
sökt uppväga genom att meddela lokalt parkeringstillstånd består alltså
utanför bostadsorten. Även aspekten med semester eller kortare rekreation
genom bilfärd utanför den egna bostadsorten bör tas med i detta sammanhang.

Enligt motionärernas mening hör frågan om mera generella tillstånd av
här angivet slag prövas. Åtminstone skulle sådana svart handikappade, som
är särskilt beroende av att med bilens hjälp komma nära sitt resemål, kunna
komma i fråga för en generell tillstandsgivning för parkering på annars
parkeringsförbjudna platser, oavsett var i landet parkeringen äger rum. En
speciell, av t. ex. statens trafiksäkerhetsverk utfärdad skylt skulle kanske
kunna efter prövning få placeras på en handikappads bil för att markera
att generellt parkeringstillstånd erhållits.

Vissa uttalanden i proposition år 11)67

I den förut nämnda propositionen 1967: 160 berördes även en särskild fråga
om möjlighet till dispens från lokal trafikföreskrift med förbud att stanna
eller parkera fordon som tagits upp i en skrivelse den 19 augusti 1967 från
De Handikappades Riksförbund. I denna anföres att de dispenser som nu
meddelas alltid är anknutna till en »kombination av fordonet och personen».
Handikappad person utan eget fordon kan inte få dispens. Förbundet säger
sig förstå, att exempelvis taxiförare inte kan få generellt tillstånd att stanna
trots stoppförbud och lämna av handikappad person. Vissa stoppförbud har

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1968

tillkommit av trafiksäkerhetsskäl, och det kan knappast överlämnas till
droskförarna att bedöma behovet av att åsidosätta uppställningsföreskrifterna.
Däremot bör det genom ändring i VTF öppnas möjlighet att meddela
Personlig dispens för handikappad person med tillåtelse för varje fordon
som befordrar honom att stanna eller parkera vid hans bostad eller arbetsplats
eller vid plats som han måste besöka exempelvis för vård eller för att
uträtta ärende. Kan den handikappade visa behov av att kunna stiga av eller
på ett fordon, där det råder stoppförbud och förbudet är meddelat med
hänsyn till genomfartstrafiken och inte till trafiksäkerheten, hör han alltså
få tillstånd till det, oavsett vem som är ägare eller förare av det fordon han
färdas i. Detsamma gäller platser med parkeringsförbud. Förbundet framhåller,
att det i VTF medgivna uppehållet om fem minuter inte ger handikappade
samma möjligheter som andra att utnyttja fordon för inköp och
andra liknande ändamål.

I anledning av förbundets skrivelse anförde departementschefen bl.a. följande
(prop. s. 48 f).

I en förut refererad skrivelse från De Handikappades Riksförbund har
hemställts om ändring i VTF för att ge handikappad, som inte förfogar över
eget fordon, större möjligheter till dispens från parkerings- och stoppförbud.
.lag har förut anfört att uttrycket »för visst ändamål» i 63 § 1 mom.
VTF måste anses omfatta dispenser som avser visst fordon eller viss person.
. Det finns alltså redan legala förutsättningar för trafiknämnd att medge
undantag från förbud mot stannande eller parkering på så sätt att undantaget
förklaras avse viss person och innefatta varje fordon som befordrar
honom till den plats undantaget gäller. Jag anser de synpunkter förbundet
anfört i hög grad beaktansvärda. En praxis som mer än för närvarande
tillmötesgår de handikappades önskemål torde förutsätta, att de direkt begär
sådana undantag som jag nämnt och på lämpligt sätt lämnar uppgift
om sin begränsade rörelseförmåga och styrker behovet av att kunna stiga
av eller på ett fordon på den plats som avses.

Utskottet

1 motionerna 1: 418 av herr Blomquist in. fl. och II: 531 av fröken Weflerström
in. fl. samt motionen II: 352 av herr Nihlfors in. fl. berörs frågan om
dispens för handikappade beträffande lokala trafikföreskrifter med förbud
att stanna eller parkera fordon. I de två förstnämnda motionerna, som är
hkalydande, hemställes att riksdagen skall anhålla, att Kungl. Maj:t fäster
kommunernas uppmärksamhet på de problem, som sådana förbud medför
ior handikappade, sjuka eller åldriga personer och de möjligheter som föreligger
att genom lättnader i de lokala trafikföreskrifterna tillgodose dessas
särskilda behov. I motionen 11:352 föreslås utredning för klarläggande av
flagan under vilka förhållanden och på vilket sätt handikappade skulle
kunna fa mera generella tillstand att utanför sin hemort parkera fordon
utan hinder av parkerings- eller stoppförbud.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Motionernas gemensamma huvudsyfte är att underlätta de handikappades
problem i trafiken genom att för hela landet gällande dispenser från lokala
förbud att stanna eller parkera fordon meddelas.

De bestämmelser som nu gäller på området innebär bl. a. följande. Lokal
trafikföreskrift, som innehåller förbud att stanna eller parkera fordon, meddelas
av trafiknämnden. Om särskilda skäl föreligger kan för visst ändamål
meddelas undantag från sådan föreskrift. Undantag kan avse visst fordon
eller viss person. 1 sistnämnda fallet avser undantaget varje fordon som befordrar
vederbörande. I samband med dispens skall meddelas bl. a. sådana
föreskrifter som är erforderliga för att förebygga fara för trafiksäkerheten.
Dispens meddelas, om trafiken ej berör mer än en trafiknämnds verksamhetsområde
av denna, om den berör mer än en trafiknämnds verksamhetsområde
inom ett län av länsstyrelsen samt om den beror mer än ett lån av
statens vägverk. Statens vägverk och statens trafiksäkerhetsverk ager enligt
författningsändring som trätt i kraft den 1 januari 1968, var inom sitt område,
meddela allmänna föreskrifter och anvisningar om lokala trafikföreskrifter
och om undantag från sådana.

Enligt utskottets mening bör alla rimliga åtgärder vidtas som kan minska
de handikappade fordonsförarnas problem i trafiken. Utskottet anser därför
att motionernas syfte är behjärtansvärt. Som framgår av vad nyss sagts
föreligger emellertid redan nu lagliga förutsättningar att låta dispens från
lokal trafikföreskrift omfatta ett större område. I praxis har också enligt
vad utskottet erfarit förekommit att statens vägverk lämnat handikappad
person tillstånd att i samband med utövning av yrkesverksamhet ha fordon
uppställt tillfälligt på vägar och gator i hela landet utan hinder av lokal
trafikföreskrift om parkeringsförbud. Det är emellertid tydligt att viss restriktivitet
måste iakttas vid meddelande av sådana generella dispenser.
Många lokala förbud kan sålunda inte åsidosättas utan att risker uppstår
för trafikolyckor, som kan drabba även de handikappade. Också effekten
av de parkeringsförbud som tillkommit för att öka framkomligheten i trafiken
minskar, om generella dispenser ges i alltför stor utsträckning. Dessa
synpunkter kan uppenbarligen tillgodoses på ett effektivare sätt om dispenserna
är lokalt begränsade.

Enligt utskottets mening kan de krav som bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt
bör ställas på dispensgivningen inte efterges. Även hänsynen till de
handikappades egen säkerhet talar härför. Från handläggningssynpunkt
synes den nu gällande ordningen tillgodose de anspråk man kan ställa. Behovet
av information om de möjligheter till dispens, som erbjuds i gallande
föreskrifter, och av enhetlighet vid dispensgivningen torde kunna tillgodoses
genom de föreskrifter och anvisningar som statens vägverk och trafiksälcerhetsverket
nyligen bemyndigats utfärda. Det får även anses vara en
angelägen uppgift för de handikappades organisationer att sprida upplysning
om de möjligheter till dispens som står till buds.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna är med hänsyn till
vad utskottet anfört inte påkallad.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 418 och II: 531 samt II: 352 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1968

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från forsta kammaren: herrar Alexanderson (fp), Svante Kristiansson
(s), Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp), Herbert Larsson fs)*,
fru Landberg (s)* och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herr Nyberg (fp), fru Torbrink (s), fröken
Anderson i Lerum (s), fru Ekroth (s), herrar From (fp), Hammarberg (s),
Krönmark (h) och Josefson i Arrie (ep).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nyberg (fp).