Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dels obligatorisk
reflexanordning för gående, dels skyldighet för fotgängare
att vara försedd med reflex eller lykta.
Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt och
till lagutskott hänvisad motion, nr 429, av herr Svanström.
I motionen hemställes
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om åtgärder syftande till
sadan ändring av vägtrafikförordningen, att bärande av reflexanordningar eller tänd
lykta göres obligatorisk för gångtrafikanter vid färd i mörker på väg, där tillfredsställande
belysning ej finnes”.
Utskottet har vidare behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt motion,
nr 525, av herr Rubin.
I motionen hemställes
att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring
av vägtrafikförordningen att bestämd skyldighet för gående att vid färd i mörker
på icke upplyst väg bära reflexanordning eller tänd lykta införes”.
Gällande bestämmelser
Enligt 60 § 2 mom. fjärde stycket vägtrafikförordningen den 28 september 1951
gäller att den som under mörker färdas gående på väg, där tillfredsställande belysning
inte är anordnad och särskild gångbana inte finns, bör vara försedd med tänd
lykta eller reflexanordningar eller ock bära klädesplagg, som vid belysning skarpt avtecknar
sig mot omgivningen. Bestämmelsen har som framgår av att ordet ”bör”
används karaktären av rekommendation.
Motionerna
I motionen 1:429 av herr Svanström anförs bl. a. att förslag i olika sammanhang
framförts om skärpning av bestämmelserna så att användande av lykta eller reflexanordning
blir obligatoriskt. Invändningar har emellertid framställts, varvid hänvisats
till svårigheter att övervaka efterlevnaden av bestämmelsen. Samma invändning
kan, säger motionären, måhända göras i många andra trafiksammanhang, men
man har trots detta i de allra flesta fall tvingande bestämmelser i lagen. Det förefaller
motionären egendomligt att det t. ex. skall vara svårare att övervaka användandet
av tänd lykta eller reflexanordningar bland gångtrafikanterna än att kontrollera
samma saker hos cyklisterna.
I motionen 11:525 av herr Rubin anförs bl. a. att mörkerolyckorna inte visar någon
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 15
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968
tendens att minska. Efter högertrafikens införande är många bilförare osäkra och
har genom rattens placering inte heller samma kontroll över vägkanten som förut.
Motionären anser det därför mer än någonsin nödvändigt att fotgängare på inte upplysta
vägar bär lykta eller reflexer.
Frågans tidigare behandling
Frågan om införande av skyldighet för den som färdas gående på väg i mörker
att bära reflexanordningar eller liknande har övervägts vid flera tillfällen. En redogörelse
för tidigare riksdagsbehandling m. m. återfinns i utskottets utlåtande nr 28
år 1967.
Här må nämnas att den nuvarande rekommendationen att bära lykta eller reflexanordning
tillkommit på riksdagens initiativ (2LÖ 1960:63, rskr. 371). Stadgandet
trädde i kraft den 1 januari 1961.
Det bör vidare nämnas att Nordisk vägtrafikkommitté, som har till uppgift att utarbeta
förslag till gemensam vägtrafiklagstiftning för Danmark, Finland, Norge och
Sverige, i ett den 26 maj 1966 avgivet betänkande (NU 1966:2—3), som behandlar
vägtrafikantemas uppträdande i trafiken, inte upptagit någon motsvarighet till den
nu gällande bestämmelsen angående gåendes utrustning i mörker med tänd lykta
eller reflexanordning. Kommittén har allmänt ansett sig inte kunna förorda att trafikreglerna
innehåller bestämmelser som har karaktären av rekommendation.
Kommittén anför beträffande den nu särskilt aktuella frågan bl. a. att det visserligen
är av största vikt att gående, som under mörker vistas på körbanan, i god tid
kan ses av fordonsförare. Det kan emellertid inte komma i fråga att göra en sådan
regel tvingande, och spörsmålet bör därför inte behandlas i de gemensamma trafikreglerna.
Problemet bör enligt kommitténs mening i första hand lösas propagandavägen.
Kommittén är f. n. sysselsatt med att bearbeta över betänkandet avgivna remisssvar.
Kommittén räknar med att slutföra sitt arbete under hösten 1968.
Frågan om användande av reflexband i trafiken togs upp också i en motion
(11:813) vid 1967 års riksdag. Motionen, som berörde även vissa andra trafiksäkerhetsfrågor,
remissbehandlades. I ovan nämnda utlåtande anförde utskottet bl. a.
följande.
Reflexmaterialets positiva effekt för sikt i mörkertrafik är sedan många år tillbaka
experimentellt klarlagd. Utskottet noterar med tillfredställelse den propagandaverksamhet
som förs i syfte att upplysa fotgängare om de risker som är förenade med att
utan lykta eller reflexmaterial gå längs en väg under mörker samt om de medel som
står dem till buds för att skydda sig mot dylika risker. Ytterligare försök på området
synes inte erforderliga. Upplysningskampanjen bör däremot även i fortsättningen bedrivas
med all kraft. Vad gäller vägtrafikförordningens rekommendation om gåendes
utrustning i mörker må nämnas att den tillkommit på riksdagens initiativ för
att stödja den nyssnämnda propagandaverksamheten. I olika sammanhang har därefter
gjorts framställningar om att bestämmelsen skall göras tvingande. Saken har
emellertid på senare tid kommit i ett nytt läge genom att Nordisk vägtrafikkommitté
i ett våren 1966 avgett betänkande med förslag till enhetliga trafikregler för de nor
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968
diska länderna ansett sig inte kunna förorda att trafikreglerna har karaktären av rekommendationer.
Kommittén har inte heller föreslagit att den nu ifrågavarande bestämmelsen
görs tvingande. Kommittéförslaget saknar sålunda helt motsvarighet till
vägtrafikförordningens rekommendation. Frågan torde få prövas i hela sin vidd i
samband med att ställning tas till kommitténs förslag.
Utskottet hemställde att motionen inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Detta blev även riksdagens beslut.
Utskottet hänvisar i övrigt till utlåtandet.
Den i motionen 1:429 omnämnda uppvaktningen av Sveriges bilkårister för kommunikationsminstern
har inte föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Utskottet
Enligt bestämmelse i vägtrafikförordningen bör den som under mörker färdas
gående på väg, där det inte finns tillfredsställande belysning och inte heller särskild
gångbana, vara försedd med tänd lykta eller också bära klädesplagg som vid belysning
skarpt avtecknar sig mot omgivningen.
I motionerna 1:429 av herr Svanström och II:525 av herr Rubin yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa att den nämnda rekommendationen
ersätts av en tvingande bestämmelse.
I utlåtande i liknande ärende föregående år omnämnde utskottet att vägtrafikförordningens
rekommendation om gåendes utrustning i mörker tillkommit på riksdagens
initiativ och att det därefter i olika sammanhang gjorts framställningar om
att ersätta den med en tvingande bestämmelse. Utskottet konstaterade vidare att
frågan kommit i ett nytt läge sedan Nordisk vägtrafikkommitté i ett våren 1966 avgivet
betänkande med förslag till enhetliga trafikregler för de nordiska länderna —
under hänvisning bl. a. till att trafikregler inte bör ha karaktären av rekommendationer
— inte upptagit någon motsvarighet till den nu gällande bestämmelsen i
ämnet. Utskottet förklarade att fragan borde prövas i hela sin vidd i samband med
behandlingen av kommitténs förslag.
Vad utskottet anförde föregående år äger alltjämt giltighet. Utskottet hemställer
därför
att motionerna 1:429 och 11:525 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson (fp)*, Knut Johansson (s)*, Ebbe
Ohlsson (h), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*, Hansson
(s)* och fru Landberg (s)*;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp (s), Nyberg (fp), Grebäck (ep),
Hedin (h), Tobé (fp)*, Svenning (s), fru Ekroth (s) och herr Hammarberg (s).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968