Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om offentlig auktorisation av
låssmeder.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 269 i första kammaren av herrar Stefanson och Tistad och
nr 337 i andra kammaren av herrar Andersson i Örebro och Nordgren.
I motionerna, som är likalydande, hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten
inom låssmedsbranschen.
Motionerna
I motionerna framhålles till en början att en vidsträckt näringsfrihet sedan lång tid
gäller för svenska medborgare, innebärande att flertalet yrken och sysselsättningar
inom bl. a. handel, hantverk och industri kan utövas utan hinder av legala restriktioner.
Undantag från denna väsentliga grundprincip har stadgats i vissa sammanhang,
där samhällets och medborgarnas intressen bedömts kräva särskilda garantier
i fråga om näringsidkares utbildning, kvalitet på tillhandahållna varor och tjänster,
offentlig kontroll och insyn i verksamheten m. m. Sådana garantier har åstadkommits
bl. a. genom speciallagstiftning med reglering av viss yrkesutövning och genom
krav på auktorisation för vissa grupper av näringsidkare.
För låssmedsyrket gäller, framhåller motionärerna vidare, för närvarande inga restriktioner
av detta slag. Den som så önskar kan när som helst etablera ett företag i
branschen. Enligt motionärernas uppfattning måste detta förhållande betecknas som
starkt otillfredsställande. I låssmedernas arbetsuppgifter ingår bl. a, installation av
lås och låsanordningar i lägenheter och fastigheter, reparation av lås och låsstycken,
nyckeltillverkning, rådgivning till allmänheten i lås- och skyddsfrågor etc. Bristen
på offentlig kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket kan enligt motionärerna
medföra en otillfredsställande begränsning av medborgarnas skydd för
personlig säkerhet och privat egendom. Under senare år har vid några tillfällen
förekommit att personer i låssmedsföretag missbrukat allmänhetens förtroende och
utnyttjat nyckelkopior och huvudnycklar för inbrott och annan brottslig verksamhet.
Motionärerna anser att en effektiv kontroll av i branschen sysselsatt personal, inrikriktad
främst på vederbörandes tidigare laglydnad och levnadsförhållanden, kan förebygga
sådana företeelser i väsentlig utsträckning. Också krav på hög yrkesteknisk
standard anses medföra en utveckling i denna riktning. Starka skäl synes därför
enligt motionärerna tala för att medborgarnas intressen i förevarande sammanhang
tillgodoses genom någon form av kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 12
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
Motionärerna upplyser att Sveriges låssmedsmästares riksförbund bildades år 1955
med syfte att verka för upprätthållande av en yrkesskicklig kår av låssmeder, väl
ägnad att uppfylla allmänhetens berättigade krav på redbarhet och pålitlighet. Förbundet
är en sammanslutning av självständiga företagare inom branschen och har
för närvarande cirka femtio medlemmar i olika delar av landet. Utanför sammanslutningen
står cirka femtio företagare. Såsom medlem kan enligt förbundets stadgar
antagas varje självständig företagare som bedriver låssmedsverksamhet och besitter
för yrkesutövningen erforderlig skicklighet och erfarenhet samt gjort sig känd för
redbarhet. Medlemsansökande företagare har tidigare ålagts att styrka sin redbarhet
genom företeende av s. k. vandelsintyg.
Enligt motionärerna har användningen av vandelsintyg starkt beskurits i samband
med lagstiftning år 1965 om polisregister m. m. Motionärerna har ingen erinran mot
principen att återanpassningen i samhället av personer med tidigare brottslig verksamhet
icke bör motverkas genom omotiverade krav på strafflöshet för erhållande av
olika anställningar i offentlig eller privat verksamhet men anser att vissa sysselsättningar
har sådan karaktär att personer med brottslig ”belastning” först efter en viss
tids ådagalagd redbarhet bör anförtros dylika arbetsuppgifter. Till denna kategori
bör enligt motionärerna utan tvekan hänföras yrken där vederbörande yrkesutövare
direkt eller indirekt ansvarar för betydande förmögenhetsvärden.
Motionärerna nämner också att möjligheterna att omedelbart uppdaga och avslöja
ett eventuellt brottsligt förfarande är särskilt små i fråga om låssmedernas verksamhet.
Nyckelkopior och huvudnycklar kan med största lätthet undangömmas och
nytillverkas av den enskilde låssmeden för att senare utnyttjas i brottslig verksamhet,
kanske först sedan flera år förflutit. Sambandet mellan ett eventuellt brott och byte
eller reparation av lås några år tidigare låter sig då svårligen fastslås.
Efter en redogörelse för frågans behandling vid 1967 års riksdag anför motionärerna
sammanfattningsvis följande.
Enligt vår mening föreligger således starka skäl för någon form av offentlig kontroll
av yrkesutövare inom låssmedsbranschen. Sådan kontroll synes företrädesvis böra
anordnas såsom auktorisation av låssmeder vilka uppfyller vissa krav i fråga om tidigare
redbarhet och yrkestekniska kunskaper. Väsentligt i sammanhanget synes vara
dels att det auktoriserande organet åtnjuter ett betydande allmänt förtroende, dels att
den undersökning som föregår auktorisationen i varje särskilt fall har sådan omfattning
att en effektiv kontroll upprätthålles. I princip torde dock auktorisationen
kunna handhas av både myndigheter och privata institutioner.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till motionen
11:337.
Gällande bestämmelser
Ang. näringsfrihet, auktorisation och mästarbrev
I förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet (näringsfrihetsförordningen)
regleras statsmakternas förhållande till näringsfriheten. I 1 § stadgas
att svensk man och kvinna, med de undantag och inskränkningar samt under de
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
villkor i övrigt, som upptages i förordningen, är berättigad att i stad eller å landet idka
bl. a. handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering. Från denna regel
om principiell näringsfrihet har vissa undantag gjorts, då särskilda skäl ansetts motivera
detta. I många fall har den statliga regleringen betingats av säkerhetssynpunkter,
t. ex. att förhindra skador till följd av vissa farliga varor. Särskilda bestämmelser
finns t. ex. för tillverkning av eller handel med eldfarliga oljor, explosiva varor, skjutvapen,
krigsmateriel, gifter m. m. I andra fall har anledningen till en viss statlig reglering
varit sociala och polisiära skäl. Detta är fallet t. ex. när det gäller rätten att
utöva pantlånerörelse eller att idka handel med skrot, lump och begagnat gods.
I stället för tillståndsprövning för tillträde till yrket i fråga finns inom olika områden
bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation av vissa företag. Härvidlag
ma endast erinras om kungörelserna den 30 juni 1947 om auktorisation av fastighetsmäklare
och den 17 september 1951 om auktorisation av enskilda bevakningsföretag
m. m. I den sistnämnda kungörelsen uppställes som villkor för erhållandet av
auktorisation a) att företagets organisation och planläggningen av dess verksamhet
uppfylla de krav, som skäligen böra ställas därå för att en effektiv bevakning skall
kunna ombesörjas; b) att för verksamheten finnes utsedd en föreståndare, som godkännes
av länsstyrelsen; samt c) att personal, som anställts hos företaget efter denna
kungörelses ikraftträdande, blivit prövad med avseende å laglydnad och medborgerlig
pålitlighet samt därvid godkänts för anställning vid företag av här avsett slag.
Prövning som under c) sägs skall verkställas av landsfogden eller i stad, som är undantagen
från området för landsfogdens polisverksamhet, ävensom i Stockholm av
poliskammaren och ske i den ordning, som tillämpas vid rekrytering av polispersonal.
Enligt kungörelsen den 11 oktober 1940 (nr 873) angående mästarbrev för hantverksutövare
kan mästarbrev tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare. Härvid
förutsättes en prövning av såväl vederbörandes yrkeskunnighet som hans vandel.
Ang. kriminalregistret
Det allmänna kriminalregistret, varom bestämmelser finns i lagen den 22 maj 1963
om allmänt kriminalregister, föres hos kriminalvårdsstyrelsen och innehåller uppgifter
om personer som ådömts vissa påföljder för brott. Utdrag av registret skall meddelas
på framställning av domstol, allmän åklagare, JK, JO, MO, rikspolisstyrelsen
eller myndighet som äger besluta om frihetsberövande enligt lagarna om utlämning
för brott eller utlänningslagen. Till enskild får utdrag av registret beträffande honom
själv lämnas a) om Konungen medgivit att utdrag ur registret får utlämnas för visst
ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål, och b) — i
annat fall — om den enskilde styrkt, att hans rätt är beroende av upplysning ur registret,
och Konungen har givit tillstånd till att utdrag utlämnas. Sådant tillstånd för
registreringsmyndigheten som nämns under a) har givits genom en kungl. kungörelse
den 22 maj 1963. Enligt denna får nämligen utdrag ur registret lämnas till enskild i
vissa fall då det är erforderligt för att främmande stats myndigheter skall bevilja inrese-,
uppehålls-, arbets- eller bosättningstillstånd.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
Ang. polisregister
Bestämmelser om polisregister finns i lagen den 9 april 1965 om polisregister m. m.
Med polisregister avses register som föres hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet
för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller
dömts, eller om någons vandel i övrigt.
Utdrag av polisregister skall enligt lagen meddelas på framställning av JK, JO,
MO, rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission, länsstyrelse, polischef eller allmän
åklagare och dessutom på framställning av annan myndighet om och i den mån
Konungen ger tillstånd därtill.
För att enskild skall erhålla utdrag ur polisregister förutsättes enligt polisregisterlagen
antingen att Konungen medgivit att utdrag meddelas för visst ändamål och
den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller — i annat fall — sedan
han styrkt att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och Konungen
tillåter att upplysningen meddelas.
En särskild regel gäller för intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller
lämplighet för viss verksamhet eller annan liknande omständighet. Sådant intyg må
polischef enligt polisregisterlagen utfärda, förutom till vissa myndigheter, till enskild
om det anges i lag eller författning eller om Konungen ger sitt tillstånd.
Polisregisterlagen kompletteras av en kungl. kungörelse av den 9 april 1965, vari
bl. a. föreskrivés att kriminalvårdsstyrelsen och poststyrelsen eller postdirektör kan
erhålla utdrag av rikspolisstyrelsens polisregister beträffande den som söker anställning
inom kriminalvården resp. postverket. Detsamma gäller för statliga och kommunala
myndigheter eller enskilda sammanslutningar eller personer som beslutar om
anställning av personal inom vissa vårdområden. Möjligheten att erhålla utdrag rörande
person som söker anställning skall emellertid begagnas endast när tillfredsställande
utredning om sökandens lämplighet icke utan avsevärd olägenhet kan vinnas
på annat sätt. Förutom i nämnda fall kan enskilda enligt kungörelsen få utdrag
ur rikspolisstyrelsens polisregister om det behövs för erhållande av inrese-, uppehålls-,
arbets- eller bosättningstillstånd av främmande stats myndighet.
Frågans tidigare behandling
En hemställan av Sveriges låssmedsmästares riksförbund om utredning angående
former för auktorisation av låssmeder lämnades genom beslut år 1959 av Kungl.
Maj:t utan åtgärd.
Sveriges hantverks- och industriorganisation hemställde i december 1966 med
hänvisning till lagen om polisregister m. m. om Konungens tillstånd för yrkesutövare
inom låssmedsyrket att, vid ansökan om auktorisation för företag inom branschen,
erhålla utdrag från det centrala polisregistret att utnyttjas i samband med behandlingen
av ifrågavarande auktorisationsärende inom en särskild auktorisationsnämnd,
benämnd ”auktorisationsnämnden för låssmeder”. I andra hand hemställde organisationen
med hänvisning till lagen om allmänt kriminalregister om tillstånd för yrkesutövare
inom branschen att för ovan angivet ändamål erhålla utdrag från det all
-
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
männa kriminalregistret. För den händelse dessa framställningar icke kunde bifallas
hemställde organisationen om en skyndsam utredning angående möjligheterna att
anordna auktorisation av låssmeder genom länsstyrelsens och överståthållarämbetets
försorg, i enlighet med vad som enligt kungl. kungörelsen den 28 september 1951
gäller för enskilda bevakningsföretag. Vid framställningen hade bilagts stadgar för
auktorisationsnämnden för låssmeder, som utarbetats av organisationen i samarbete
med Sveriges låssmedsmästares riksförbund.
Kungl. Maj:t, som inhämtade utlåtanden i ärendet från kriminalvårdsstyrelsen och
rikspolisstyrelsen, fann i beslut den 1 juni 1967 ej skäl bifalla framställningen i vad
den avsåg rätt att erhålla utdrag ur polisregister eller kriminalregistret. I övrigt föranledde,
enligt upplysning från justitiedepartementet, framställningen ej någon
Kungl. Maj :ts åtgärd.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner vari hemställdes att riksdagen hos Kungl.
Maj :t måtte anhålla om förslag i syfte att öka möjligheterna till prövning och auktorisation
av utövare av låssmedsyrket. Yttrande över motionerna, vilka behandlades
av första lagutskottet (utlåtande 1967:51), avgavs av kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen,
överståthållarämbetet, Sveriges hantverks- och industriorganisation
och Stockholms handelskammare. Samtliga remissorgan uttalade sig för anordnandet
av någon form av auktorisation för yrkesutövare inom låssmedsbranschen. Däremot
var meningarna delade om, såsom motionärerna förordat, något organ för yrkesutövare
inom låssmedsbranschen skulle kunna erhålla rätt till utdrag ur kriminalregistret
och polisregister. Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena, vilka
alla avgavs i tiden före Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut, får utskottet hänvisa till
första lagutskottets angivna utlåtande. För egen del hemställde utskottet att motionerna
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. I motiveringen härför anfördes
följande.
Utskottet har för sin del icke blivit övertygat om att anledning finnes att ifrågasätta
låssmedernas pålitlighet. Av rikspolisstyrelsens yttrande över motionerna framgår
också att någon mera betydande brottslighet, som kunnat sättas i samband med
opålitliga låssmeder, hittills icke förekommit. Att under sådana förhållanden tillgripa
kontroll eller auktorisation av låssmedsyrket, d. v. s. åtgärder som kan få följder
som liknar tillståndsprövning och alltså inverka menligt på den fria konkurrensen
inom yrket, anser inte utskottet vara tillräckligt motiverat. Sådana synpunkter har
också i annat sammanhang av kommerskollegium, näringsfrihetsrådet och näringsfrihetsombudsmannen
anförts som skäl mot auktorisation av yrket. Utskottet anser
sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till förevarande motioner. Frågan bör emellertid
följas med uppmärksamhet och därest brottsutvecklingen skulle påkalla det torde
någon form av ingripande från det allmänna få övervägas.
I en reservation av åtta ledamöter med hemställan om utredning rörande det allmännas
medverkan vid kontroll av låssmeder och deras anställda uttalades följande.
Av remissyttrandena över motionerna och den i övrigt förebragta utredningen i
ärendet framgår enligt utskottet att goda skäl kan anföras för motionärernas uppfattning
att allmänheten vid behov av låsarbeten bör ha tillgång till yrkesutövare, vars
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
pålitlighet ej behöver ifrågasättas, och att personkontroll rörande låssmedema och
deras anställda kan ge viss möjlighet att förebygga brottslighet. Innan slutlig ställning
tages till det av motionärerna väckta spörsmålet bör emellertid förhållandena
inom låssmedsyrket underkastas en förutsättningslös utredning för att utröna om det
är påkallat att det allmänna medverkar till att kontroll kan anordnas i någon form.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet
Enligt näringsfrihetsförordningen råder här i landet principiell näringsfrihet. Från
denna princip har statsmakterna gjort undantag endast då särskilda skäl ansetts motivera
detta. Den statliga regleringen har i många fall betingats av säkerhetssynpunkter,
t. ex. i fråga om handeln med vapen och sprängämnen. I andra fall har anledningen
varit sociala, sanitära eller polisiära skäl. Regleringen har i huvudsak skett
genom att krav på tillstånd av myndighet erfordrats för tillträde till vissa yrken.
Dessutom förekommer inom olika områden, t. ex. beträffande bevakningsföretag,
bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation.
I förevarande motioner hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall anhålla
om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen.
Till stöd för yrkandet anföres främst att garantier saknas för att låssmederna
icke missbrukar uppdragsgivares förtroende, t. ex. genom att utnyttja nyckelkopior
och huvudnycklar för brottslig verksamhet. Härjämte åberopas behovet av
att få låssmedernas yrkesskicklighet prövad.
I och för sig är det givetvis angeläget att låssmeder som anlitas av allmänheten
besitter nödig yrkesskicklighet och att deras pålitlighet icke behöver ifrågasättas.
Berättigade anspråk på yrkeskunnighet och hederlig vandel synes emellertid med i
stort sett samma fog kunna ställas också på en rad andra yrkesutövare, i vilkas
arbetsuppgifter ingår t. ex. att utföra reparationer och besiktningar i bostäder eller
på arbetsplatser, utan att för den skull någon form av auktorisation ifrågasatts. Vid
övervägande av förevarande spörsmål måste också beaktas att en offentlig auktorisation
med det anvisande av vissa företagare, som ligger i ett sådant system, kan
få verkningar liknande dem som följer av en tillståndsprövning och alltså menligt
inverka på den fria konkurrensen inom yrket.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta frågan
behandlats så sent som vid 1967 års höstriksdag. Motioner som syftade till att
öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare inom låssmedsyrket
avslogs därvid av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna
anförde första lagutskottet att utredningen i ärendet visade att någon mera betydande
brottslighet som kunde sättas i samband med opålitliga låssmeder icke förekommit,
varför utskottet icke blivit övertygat om att anledning förelåg att ifrågasätta
låssmedernas pålitlighet. Att under sådana förhållanden tillgripa kontroll eller
auktorisation av yrket ansåg utskottet inte vara tillräckligt motiverat. Några omständigheter
som nu bör föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
har icke inträffat under den korta tid som förflutit sedan frågan senast prövades.
Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionerna. Som uttalades vid fjolårets
utskottsbehandling bör emellertid den av motionärerna aktualiserade frågan följas
med uppmärksamhet och, därest brottsutvecklingen skulle påkalla det, torde någon
form av ingripande från det allmänna få övervägas.
Utskottet hemställer
att motionerna 1:269 och 11:337 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson (s)",
Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp)*, Hansson (s), Nils Nilsson (ep)
och Österdahl (fp)*;
från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Grebäck (ep),
Hedin (h), Tobé (fp)*, Ekström i Iggesund (s), From (fp) och fru Sundström (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.