Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 1968
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående övergångsställe
för gående.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar Svenungsson
och Sveningsson och nr 42 i andra kammaren av herr Thglén m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att åtgärder
vidtages för att förbättra belysningen vid övergångsställen på infartsleder
och på gator i städernas utkanter för att underlätta för fotgängare och
andra trafikanter att passera dylika övergångsställen samt att därvid beaktas
vad i motionen blivit anfört».
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelse i 60 § vägtrafikförordningen den 28 september 1951
skall gående, som vill korsa körbana, använda övergångsställe, om sådant
finns i närheten. I övrigt skall gående korsa vägbana vinkelrätt och, om
vägkorsning finnes i närheten, i anslutning till denna, överträdelse av bestämmelserna
straffas med böter, högst trehundra kronor.
Bestämmelser om markering av övergångsställen ges i kungörelsen den
27 januari 1966 om vägmärken m.m. (nr 270). Markering av övergångsställe
kan enligt kungörelsen ha formen antingen av ett varningsmärke eller
ett upplysningsmärke. Varningsmärket anger att vägtrafikant närmar sig
övergångsställe för gående. Avståndet till övergångsställe skall anges på
tilläggstavla. Upplysningsmärke skall sättas upp på båda sidor om körbanan,
om övergångsstället ej är beläget vid vägkorsning. Finnes refug kan
märket i stället anbringas på den, om det är lämpligt.
Vägmärke och tilläggstavla som inte hålls belysta under mörker skall,
om särskilda skäl ej föranleder annat, vara utförda så att de reflekterar
ljus (4 §).
När det fordras för att förtydliga eller förstärka innebörden av andra
trafikanordningar eller på annat sätt ge ledning för vägtrafikanter kan bl. a.
på körbana anbringas särskilda markeringar genom målning m.m. (22 §).
Sådan markering kan ske bl. a. för att utmärka övergångsställe för gående.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 11.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1968
Bestämmelser om vägbelysning saknas så gott som helt i lagstiftningen.
Praktiskt taget all väg- och gatubelysning är belägen inom samhällenas bebyggda
områden samt anlagd och underhållen av kommunerna utan stöd
av väglagstiftningen. Huvudreglerna om vad som skall ingå i väghållning
finns f. n. i de sinsemellan likartade bestämmelserna i 2—5 §§ lagen om
allmänna vägar och 2—3 §§ i lagen om enskilda vägar. Lagen om allmänna
vägar innehåller inte något stadgande som med säkerhet kan tas till intäkt
för ståndpunkten, att vägbelysning ingår i den allmänna väghållningen.
Lagen om enskilda vägar ger däremot uttryckligt besked om att hållande
av vägbelysning inte ingår bland väghållningsuppgifterna; sålunda stadgas
i 71 § lagen om enskilda vägar att det är vägförening obetaget att ombesörja
vägbelysning.
Motionerna
Motionärerna anför — efter att ha erinrat om de gällande bestämmelserna
om skyldighet för fotgängare att använda övergångsställe m. m. —
att övergångsställena ofta är dolda för fotgängare och bilister, särskilt vintertid.
I England har man enligt vad motionärerna anför sedan länge ett system
med belysta zebraränder och blinkande lampor på vardera trottoarkanten
vid övergångsställen. I Danmark åter har man sedan länge prövat natriumbelysning
vid övergångsställen, vilken uppifrån lyser ner på dessa och ger
ett skarpt avgränsat punktljus. Bilisterna upptäcker fotgängarna på långt
håll och kan anpassa hastigheten bättre.
Ett system som det danska skulle enligt motionärernas mening passa även
i vårt land, i synnerhet på infartsleder och i städernas utkanter. Det skulle
förmå fotgängarna att utnyttja övergångsställen och ge bilisterna en bättre
möjlighet att skydda gångtrafikanterna.
1967 års riksdag
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner (1:75 och 11:100) med yrkande att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning i frågan
hur övergångsställen på infartsleder och på gator i städernas utkanter
lämpligen bör vara belysta för att underlätta för fotgängare och andra trafikanter
att passera dylika övergångsställen.
Motionerna remissbehandlades. Yttranden avgavs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens trafiksäkerhetsråd, Svenska stadsförbundet och Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande. Samtliga avstyrkte motionerna
under hänvisning till den uppmärksamhet som från olika håll ägnas
hithörande problem.
Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1968
3
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (1967:26) anförde tredje lagutskottet
bl. a. följande.
I remissvaren framhålles att fotgängarna under mörker inom tättbebyggt
område är i hög grad utsatta för risker. Många av olyckorna inträffar på
eller invid obevakade övergångsställen. Åtgärder som kan bidra till att nedbringa
risken för kollisioner mellan fordon och fotgängare i anslutning till
sådana övergångsställen är därför väl motiverade. En god belysning synes
härvidlag kunna vara ett effektivt medel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har i detta sammanhang anfört att möjligheterna för en bilist att upptäcka
en gående är helt beroende av i vad mån den gående från bilisten sett kontrasterar
mot sin bakgrund i synfältet. Den erforderliga kontrastverkan
kan uppkomma antingen genom att den gående framträder ljus mot en
mörkare bakgrund eller genom att han framträder mörk mot en ljusare
bakgrund. I det första fallet bör den gående belysas med ljus, som riktas
mer eller mindre i bilistens blickriktning, medan i det andra fallet vägbanan
bortom den gående bör göras ljus på så lång sträcka att en tillräckligt stor
ljus bakgrund åstadkommes mot vilken fotgängaren kan avteckna sig. Styrelsen
anser för sin del att den senare metoden är att föredra och utvecklar
i sitt remissvar skälen härför. Hela detta frågekomplex är emellertid f. n.
föremål för uppmärksamhet från olika håll. Således pågår med bidrag från
bl. a. trafiksäkerhetsrådet vissa undersökningar rörande väg- och gatubelysningen
med särskild inriktning på dess betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.
Även de uppslag till frågans lösning som berörs i motionerna
uppmärksammas vid dessa undersökningar. Frågan om behovet av
vägbelysning och de standardkrav som allmänt bör ställas på sådan utreds
vidare av 1960 års vägsakkunniga. Båda dessa utredningar beräknas kunna
slutföras under innevarande år.
Någon riksdagens åtgärd för att få en utredning i ämnet till stånd är med
hänsyn till vad nu sagts inte erforderlig.
Den nämnda undersökningen rörande väg- och gatubelysningens betydelse
från trafiksäkerhetssynpunkt har ännu inte slutförts. De vägsakkunnigas
betänkande beräknas föreligga under första halvåret 1968.
Utskottet
I motionerna föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa
att åtgärder vidtas för att förbättra belysningen vid övergångsställen
på infartsleder och på gator i städernas utkanter för att underlätta för fotgängare
och andra trafikanter att passera övergångsställena.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner med samma innehåll som de nu
förevarande utom så till vida att motionärerna föreslog utredning av frågan
om belysningen vid övergångsställena. Motionerna remissbehandlades. Samtliga
remissinstanser avstyrkte under hänvisning till den uppmärksamhet
som från olika håll ägnas hela detta frågekomplex. I sitt utlåtande i anledning
av motionerna erinrade utskottet om att med bidrag från bl. a. trafiksäkerhetsrådet
vissa undersökningar pågick rörande väg- och gatubelys
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1968
ningen med särskild inriktning på dess betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt,
varvid även de uppslag som berörts i motionerna uppmärksammades.
Utskottet påpekade också att frågan om behovet av vägbelysning och
de standardkrav som allmänt bör ställas på sådan belysning utreddes av
1960 års vägsakkunniga. Någon riksdagens åtgärd för att få en utredning
i ämnet till stånd ansågs med hänsyn till det sagda inte erforderlig.
Frågan om utformningen av de åtgärder som motionärerna föreslagit synes
inte kunna bedömas förrän det nyssnämnda utredningsarbetet slutförts.
Så har ännu icke skett. Utskottet förutsätter att då utredningarnas resultat
föreligger berörda myndigheter framlägger de förslag till lösningar, som
kan visa sig lämpliga och erforderliga. I frågans nuvarande läge är emellertid
något initiativ från riksdagens sida inte påkallat.
Utskottet får hemställa
att motionerna 1:27 och 11:42 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s) *, Svante Kristiansson
(s)*, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp)*, Hansson (s),
Nils Nilsson (ep) och Österdahl (fp)*;
från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Grebäck
(ep), Hedin (h), Tobé (fp)*, Ekström i Iggesund (s), From (fp) och
fru Sundström (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB
680124