Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till
förhindrande av olycksfall bland barn.
Tredje lagutskottet har behandlat följande inom riksdagen väckta, till
lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels likalydande motionerna nr 1A2
i första kammaren av fru Diesen och nr 193 i andra kammaren av herr Thylén
m. fl., dels motionen nr 890 i andra kammaren av fru Lindekvist och
fru Lindberg.
I motionerna 1:142 och 11:193 hemställes »att riksdagen i skrivelse till
Kungi. Maj :t måtte anhålla om I. översyn av byggnadsstadgan så att större
barnsäkerhet erhålles, II. utredning av de risker för barnolycksfall som plast
och liknande material utgör samt framläggande av förslag om åtgärder för
förhindrande av sådana olyckor».
I motionen 11:890 hemställes »att riksdagen måtte anhålla om sådana
ändringar av Kommerskollegiets, Byggnadsstyrelsens och Bostadsstyrelsens
bestämmelser och anvisningar att våra bostäder i största möjliga utsträckning
göres barnsäkra».
Motionerna
I motionerna 1:142 och 11:193 anförs följande.
Olycksfall utgör en av de främsta orsakerna till barndödlighet. I vissa
åldrar dör nästan lika många barn på grund av olycksfall som på grund
av sjukdom. Varje år inträffar i vårt land ca 25 000 barnolycksfall, varav
omkring 40 % sker i hemmet. Eftersom barnens säkerhet är helt beroende
på de vuxnas omsorger, måste familjebostaden planeras på ett sådant sätt
att onödiga riskmoment undvikes.
Bet torde inte bereda några större svårigheter att åstadkomma en barnsäkrare
miljö, eftersom anordningar för att skapa ökad trygghet redan
existerar. Ett särskilt hänsynstagande till barnens säkerhet kan knappast
komma att höja bostadskostnaderna i nämnvärd omfattning, eftersom de
anordningar det här är fråga om torde röra sig om utomordentligt små belopp.
Som exempel på dylika säkerhetsanordningar kan nämnas: elektriska
vägguttag, vilka är så konstruerade att barnen icke kan komma i kontakt
med strömförande delar, spisskydd eller spisgaller, fönsterlås som ej kan
öppnas av mindre barn, låsbara städ- och medicinskåp, trappgrind i tvåetagevåningar,
beklädda balkongräck.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr 10
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1968
Även på andra områden än de här uppräknade finns det anledning att
försöka åstadkomma en större säkerhet för barnen. Försök och forskning
måste därför stimuleras samt lagstiftningen utformas på ett sådant sätt
att den tillgodoser barnens säkerhet.
Till frågan om större barnsäkerhet hör den olycksfallsrisk som användningen
av plastmaterial för barnavård utgör. Under senare år har ett mycket
stort antal barnolycksfall inträffat på grund av kvävning med plastpåsar
och plastbyxor. Det synes angeläget att i samband med övriga åtgärder för
en ökad barnsäkerhet även observera den fara som vissa material utgör.
Motionen 11:890 innehåller följande motivering.
»Hemmets lugna vrå» har med fog betecknats som vår farligaste arbetsplats
enligt olycksfallsstatistiken. Detta gäller inte bara den hemarbetande
husmodern utan i lika hög grad barnen under skolåldern. I vissa åldrar är
dödligheten på grund av olycksfall nästan lika stor som av alla sjukdomar
sammanräknade. Ungefär hälften av dessa olycksfall sker i hemmen.
Det mesta av den säkerhetsutrustning som erfordras för att göra hemmen
barnsäkra finnes redan, men den efterfrågas i mycket ringa utsträckning
av såväl bostadsbyggare som föräldrar.
Att utrusta en lägenhet på 90 000-kronorsnivån barnsäkert kostar inte
mer än 300:— kr. Fönsterstängen och el-uttag, som hindrar småbarn att
förolyckas, bör inte bereda de vuxna några besvärligheter i lägenheter utan
barn. Ett låsbart skåp för medicin och ett barnsäkert utrymme för farliga
kemikalier, tvätt- och rengöringsmedel kan väl inte avvisas av någon lägenhetsinnehavare.
Säkerhet i trafiken är en angelägen samhällsuppgift just nu. Säkerhet i
hemmen borde kunna röna samma gensvar. Frivilligheten är inte en nog
stark drivfjäder för att få en ändring till stånd. Med det stora bostadsbygge,
som nu pågår och planeras, vore en insats ur säkerhetssynpunkt fullt motiverad
och önskvärd ju förr dess hellre.
Tidigare riksdagsbehandling
I motioner till 1966 års riksdag hemställdes om utredning angående frågan
om vilka åtgärder som kan vidtagas för att minska riskerna för förgiftningsolyckor
bland barn. I sitt utlåtande över motionerna uttalade allmänna
beredningsutskottet (uti. nr 15 år 1966) att resultatet av familjeberedningens
pågående arbete borde avvaktas innan en utredning av det slag motionärerna
önskade ifrågasattes. På grundval av sin behandling av ärendet
framförde emellertid utskottet vissa förslag till åtgärder som ansågs kunna
vara av värde för förebyggandet av ytterligare olycksfall. Vad utskottet anfört
gav riksdagen till känna i skrivelse till Kungl. Maj :t.
Utskottet anförde bl. a. följande.
Utskottet vill till en början framhålla vikten av att berörda intressenter
inom näringslivet såsom fabrikanter av läkemedel och kemisk-tekniska preparat
och tillverkare av emballage verkar för ökad användning av mer
barnsäkra förpackningstyper. De mindre goda erfarenheterna av hittills
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
3
gjorda försök med olika typer av burklock och flaskförslutningar får icke
verka avskräckande utan nya vägar bör prövas. Vidare bör tillses att standardiserade
medicin-, stöd- och diskbänkskåp av sådan typ att de inte kan
öppnas av barn får största möjliga användning. Ett stort ansvar vilar härvidlag
på arkitekter och byggföretag, vilka bör stimuleras till ytterligare
forskning och nya initiativ på detta område. Anmärkas må att giftnämnden
samtidigt med sitt remissvar till utskottet i särskilda skrivelser till bostadsstyrelsen
och Byggstandardiseringen framfört synpunkten, att det bör
övervägas om inte anordnandet av dylika skåp borde ställas som villkor vid
beviljande av statliga bostadslån. Som medicinalstyrelsen anfört torde också
centrala sjukvårdsberedningen kunna inkopplas på dessa uppgifter.
Även statens institut för konsumentfrågor och statens konsumentråd bör
enligt utskottets mening härvidlag kunna fylla viktiga funktioner.
I första hand torde dock strävandena böra inriktas på att genom ökad
upplysning och propaganda göra föräldrar och andra som har tillsyn över
barn medvetna om förgiftningsriskerna och hos dem inpränta vikten av att
förvara läkemedel, gifter och kemikalier utom räckhåll för barnen samt
över huvud taget iakttaga skärpt försiktighet vid handhavandet av dessa
och liknande ämnen. För att resultat skall nås på denna väg krävs emellertid
såväl intensiva och ofta upprepade kampanjer som kontinuerlig propaganda
genom TV, press, radio, filmförevisning, föredrag och utställningar.
Ett steg i förstnämnda hänseende är den av medicinalstyrelsen i samråd
med andra organ planerade kampanjen med motto »Läs alltid på etiketten».
Också den upplysningsverksamhet som bedrives av samarbetskommittén
mot barnolycksfall och vissa försäkringsbolag bör stödjas och utbyggas. I
fråga om den mer kontinuerliga påverkan har efterföljansvärda initiativ
tagits av bl. a. giftinformationscentralen genom undervisning av nyblivna
mödrar i barnavårdscentralernas regi. Information i liknande former synes
även kunna ges i barnstugor, skolor och på arbetsplatser. Också för
apoteken borde finnas stora möjligheter att på olika sätt påverka allmänhetens
inställning till hithörande frågor. Utskottet vill slutligen betona vikten
av att frågan om en samordning genom lämpligt organ av strävandena
på förevarande område blir uppmärksammad och att myndigheter och institutioner
erhåller tillräckliga resurser för sådan verksamhet som här
skisserats. Icke minst angeläget är att giftinformationscentralens verksamhet
utbygges och intensifieras. Erfarenheterna från utlandet synes visa att
en institution av denna typ är en mycket viktig faktor i det förgiftningsförebyggande
arbetet.
Familjeberedningens betänkande
Familjeberedningen tillsattes av Kungl. Maj:t år 1962 med uppgift att
kartlägga och analysera olika problem i anknytning till samhällets service
för barnfamiljerna. I det betänkande, varmed beredningen avslutade sitt
arbete (SOU 1967:8), redovisades även en utredning rörande barnolycksfall.
Beredningen refererar där under särskilda avsnitt olika undersökningar som
gjorts rörande barnolycksfall och de åtgärder som hittills vidtagits i syfte
att minska antalet sådana olyckor samt framlägger synpunkter och förslag
till ytterligare åtgärder. I anledning av innehållet i motionerna må också
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
nämnas att beredningen bl. a. föreslår att bostadsstyrelsen skall uppställa
viss närmare beskriven, barnsäker lägenhetsutrustning som villkor för att
statliga räntesubventioner skall utgå till ett bostadsbygge. Beredningen erinrar
också om de möjligheter byggnadsstyrelsen (numera statens planverk)
har att i, sin gransknings- och rådgivningsverksamhet inom planväsendet
beakta behovet av utformningen av bl. a. lekplatser inom bebyggelseområdena.
Betänkandet är efter remissbehandling föremål för prövning i Kungl.
Maj :ts kansli.
Kommittén för barns utemiljö
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1967 har sakkunniga tillkallats
för att utreda frågor rörande tätortsmiljöns utformning med hänsyn
till barns utomhusverksamhet. Enligt direktiven för de sakkunniga bör huvuduppgiften
vara att lägga fram förslag till anvisningar och projektering
av miljön i våra bostadsområden med hänsyn till barnens utomhusverksamhet.
Bland de speciella problem som närmare bör studeras är frågan huruvida
den inbördes placeringen av lekplatser, fastighetsentréer, parkeringsplatser
och framkörningsvägar skall regleras i detaljplan. Om ändringar i
byggnadslagen eller byggnadsstadgan erfordras, bör förslag till sådana ändringar
utarbetas.
Utskottet
I förevarande motioner framlägges förslag till åtgärder i syfte att förhindra
olycksfall bland barn. I motionerna 1:142 av fru Diesen och 11:193
av herr Thylén m. fl. yrkas sålunda dels översyn av byggnadsstadgan så att
större barnsäkerhet erhålles, dels utredning och förslag rörande de barnolycksfall
som har samband med plast och liknande material. I motionen
11:890 av fru Lindekvist och fru Lindberg hemställes om sådana ändringar
av kommerskollegiets, byggnadsstyrelsens (statens planverks) och bostadsstyrelsens
bestämmelser och anvisningar, att våra bostäder i största
möjliga utsträckning göres barnsäkra.
Som motionärerna framhåller utgör barnolycksfallen en av de främsta
orsakerna till barndödlighet. I vissa åldrar torde olycksfall t. o. m. utgöra
det största hotet mot barnens liv. Det kan nämnas att familjeberedningen
uppskattat det årliga antalet barnolycksfall i landet som kräver läkarvård
till mer än 175 000. Även om uppskattningen är mycket ungefärlig och större
delen av olycksfallen är av lindrig art, ger den en uppfattning om barnolycksfallens
omfattning och vikten av att alla möjligheter att förebygga
ytterligare olycksfall blir tillvaratagna. Utskottet vill således helt ansluta sig
till det syfte som uppbär motionerna. Åtskilliga av de förslag som motionärerna
väcker synes också vara värda att närmare övervägas. Icke minst
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968 5
möjligheten att genom anvisningar till byggnadsstadgan påverka utformningen
av vissa inredningsdetaljer i riktning mot större barnsäkerhet synes
förtjänt av att beaktas i större utsträckning än hittills skett.
Hithörande spörsmål har emellertid behandlats i ett förra året framlagt
betänkande av familjeberedningen. Som framhållits i redogörelsen ovan redovisas
i betänkandet olika undersökningar som gjorts rörande barnolycksfall
och de åtgärder som hittills vidtagits i syfte att minska antalet sådana
olyckor. Beredningen framlägger också synpunkter och förslag till ytterligare
åtgärder, av vilka åtskilliga helt överensstämmer med motionärernas
önskemål. Betänkandet har remissbehandlats och är f. n. föremål för övervägande
i Kungl. Maj:ts kansli. Härutöver kan nämnas att frågor rörande
tätortsmiljöns utformning med hänsyn till barns utomhusverksamhet f. n.
utreds av kommittén för barns utemiljö. Bland de speciella problem som
närmare skall studeras är frågor rörande placeringen av lekplatser, fastighetsentréer,
parkeringsplatser och framkörningsvägar, frågor som är av avgörande
betydelse för barnens säkerhet utanför hemmet. Vid anförda förhållanden
finner utskottet, oaktat åtgärder i motionernas syfte synes påkallade,
icke skäl förorda något initiativ från riksdagens sida i anledning av motionerna.
Utskottet hemställer
att motionerna 1:142 och 11:193 samt 11:890 icke föranleder
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s)*, Svante Kristiansson
(s) *, Ebbe Ohlsson (h), Erik Jansson (s), Åkesson (fp)*, Hansson (s),
Nils Nilsson (ep) och Österdahl (fp)*;
från andra kammaren: herrar Levin (s), Johansson i Torp (s), Grebäck
(ep), Hedin (h), Tobé (fp)*, Ekström i Iggesund (s), From (fp) och
fru Sundström (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.