Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Nr 50

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majt:s proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. och om fortsatt
giltighet av lagen, m. m., dels motioner i ämnet,
dels ock motioner om hyreshöjning på grund
av standardförbättring, m. m., om införande i hyreslagstiftningen
av bestämmelser om bytesrätt och repar
ationsskyldighet, angående besittningsskyddet för
hyresgäst, om successiv avveckling av hyresregleringen,
om avveckling av hyresregleringen beträffande
en- och tvåfamiljsvillor, angående effektivare åtgärder
mot vanvård av fastighet samt om översyn av
de nuvarande hyressättningsnormerna.

Genom en den 29 mars 1968 dagtecknad proposition, nr 91, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och
lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. och om fortsatt giltighet av lagen,

2) lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 7 december 1956 (nr 567) med
vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört,

3) lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom,

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)
om kollektivavtal,

5) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken,

6) lag om hyresnämnder,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till lagutskott och tilldelats tredje lagutskottet
såvitt avser lagförslagen och i övrigt hänvisats till statsutskottet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr SO

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nuvarande hyreslag ersätts med en ny hyreslag
— liksom den nuvarande infogad som 3 kap. i lagen om nyttjanderätt
till fast egendom — samt att en ny organisation bestående av statliga regionala
hyresnämnder inrättas för handläggningen av hyrestvister. Vidare föreslås
att giltighetstiden för hyresregleringslagen förlängs till utgången av år
1971 och att lagen ändras i vissa hänseenden.

Förslaget till ny hyreslag är med något undantag likalydande med det
förslag som framlades i prop. 1967: 141. Detta innebär att de tidigare föreslagna
bestämmelserna om förstärkt besittningsskydd och lagstadgad bytesrätt
för bostadshyresgäst, om förbättrat rättsskydd för hyresgäst när lägenhet
upplåts i anslutning till anställning, om vidgad rätt för hyresgäst
att överlåta hyresrätten och upplåta lägenheten i andra hand och om vidgad
skyldighet för hyresvärd att underhålla bostadslägenhet föreslås bli införda
i den för hela landet gällande hyreslagen. Det nya förslaget skiljer
sig från det tidigare endast genom att den lagstadgade bytesrätten nu föreslås
gälla även orter utan påtaglig bostadsbrist.

Förslaget innebär vidare att hyresregleringen behålls både i fråga om
bostadslägenheter och lokaler på de orter där regleringen nu gäller. På
sådan ort kan alltså det allmänna hyresläget inte ändras i annan mån än
som följer av hyresregleringslagens bestämmelser om kompensation för
ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen. Det är vidare även i fortsättningen
förbjudet för hyresvärden att ta emot, träffa avtal om eller begära
högre hyra än den fastställda. För bostadslägenheter föreslås att den
nya hyreslagens besittningsskyddsregler skall gälla. För lokaler behålls besittningsskyddet
enligt hyresregleringslagen.

För att anpassa hyresregleringen till hyreslagens nya bestämmelser föreslås
vissa begränsade reformer inom hyresregleringens ram. Sålunda öppnas
möjlighet för hyresvärd och hyresgäst att, liksom f. n. gäller i fråga om
ersättning för bränsle-, vatten- och avloppskostnader, träffa avtal om ersättning
för förbättringsarbeten, inbegripet underhåll. Om avtal inte kan träffas,
har hyresvärden rätt att vända sig till hyresnämnden för att få ersättningen
godkänd. Har avtal träffals om ersättning för förbättringsarbeten,
kan hyresgästen få skäligheten av ersättningen prövad av hyresnämnd.

Lägenheter som färdigställs efter utgången av år 1968 undantas från
hyresregleringen. Hyrorna i dessa lägenheter kommer som följd härav inte
att bestämmas med hänsyn till de faktiska produktionskostnaderna utan
efter jämförelse med hyresläget i likvärdiga lägenheter. Genom alt eu sådan
jämförelse som regel kommer att göras med ett stort bestånd av lägenheter,
där de allmännyttiga bostadsföretagen är prisledande, finns förutsätt -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 3

fångar att kravet på rimliga hyror i nyproducerade lägenheter blir bättre
tillgodosett än f. n.

Hyresnämnd skall vidare på begäran av hyresvärd eller hyresgäst kunna
förordna att hyresregleringen skall upphöra att gälla för hus vilka har undergått
omfattande ombyggnad som avslutats efter utgången av år 1968.
En sådan regel avser att främja underhåll och förbättring av det äldre
fastighetsbeståndet samtidigt som kontrollen över detta bestånd i övrigt
behålls.

I syfte att förenkla den nuvarande omständliga och svåröverskådliga
proceduren med generella hyreshöjningar föreslås en nollställning av hyrorna
per den 31 december 1968. Den då utgående grundhyran jämte generell
hyreshöjning kommer enligt förslaget att — under den nya beteckningen
bashyra — i princip utgöra grundvalen för eventuell kommande generell
kompensation för ökade förvaltningsomkostnader.

Beträffande förfarandet i hyresmål föreslås att statliga, regionala hyresnämnder
inrättas i överensstämmelse med vad som föreslogs i prop. 1967:
141 och 171 samt alt dessa nämnder övertar de nuvarande kommunala
nämndernas arbetsuppgifter. De kommunala nämnderna föreslås dock bestå
under en övergångstid för att pröva redan anhängiggjorda ärenden. Hyresrådet
behålls som besvärsinstans i fråga om ärenden enligt hyresregleringslagen.
Rådet föreslås också få till uppgift att utfärda anvisningar för
hyresnämnderna och att fullgöra vissa administrativa uppgifter.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1969.

Propositionen innehåller också förslag om de statliga hyresnämndernas
närmare organisation. För verksamheten begärs för budgetåret 1968/69
ett anslag av 5 335 000 kr.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

1) Förslag;
till
Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in. och om fortsatt giltighet av lagen

Härigenom förordnas, dels att 8, 14—16, 19, 25 och 28—30 §§ lagen den
19 juni 1942 om hyresreglering m. m. skall upphöra att gälla, dels att 3—7,
8 a, 13, 17, 18, 20 och 26 §§ lagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
anges, dels att lagen, som enligt lag den 15 december 1967 (nr 886) gäller
till och med den 31 december 1968, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 31 december 1971.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hyresvärden må icke mottaga,
träffa avtal om eller begära högre
hyra än som motsvarar den för lägenheten
tillåtna grundhyran, där ej
annat föranledes av vad nedan sägs.
Såsom grundhyra anses det hyresbelopp,
som lågenheten betingade
den 1 januari 1942. Var lågenheten
dä ej uthyrd, fastställes grundhyran
av den i 13 § omförmälda hyresnämnden
efter hyresläget vid nämnda
tid. För lägenhet i hus eller del av
hus, som färdigställts senare än den
1 januari 1942, fastställer nämnden
grundhyran till det belopp, som med
hänsyn till byggnadskostnaderna och
övriga omständigheter finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1
januari 1942 avsevärt lägre än hyran
för jämförliga lägenheter eller
har lägenhetens värde avsevärt ökats
genom ombyggnads- eller ändringsarbete
eller föreligger för visst fall
annat skäl av därmed jämförlig betydelse,
äger nämnden på framställ -

Hyresvärden må icke mottaga,
träffa avtal om eller begära högre
hyra än som motsvarar den för lägenheten
tillåtna bashyran, där ej
annat föranledes av vad nedan sägs.
Såsom bashyra anses det hyresbelopp,
som enligt denna lag eller myndighets
beslut gällde för lägenheten
den 31 december 1968. Finnes ej sådan
hyra, fastställes bashyran av den
i 13 § omförmälda hyresnämnden
till det belopp som med hänsyn till
hyresläget vid nämnda tid för jämförliga
lägenheter i orten och övriga
omständigheter är skäligt.

Har lägenhetens värde ökats genom
sådant ombyggnads-, ändringseller
underhållsarbete som är av ej
endast ringa omfattning eller föreligger
för visst fall annat skäl av
därmed jämförlig betydelse, äger
nämnden på framställning av hyresvärden
höja bashyran till det belopp,

1 Senaste lydelse av 3 och 4 §§ se 1963: 163, av 6—8 §§ se 1943: 112, av 8 a § se 1956: 303, av
14 § se 1943: 112, av 14 a § se 1950: 130, av 15 § se 1945: 759, av 18 och 19 §§ se 1943: 112, av
20 § se 1947: 142 samt av 26 § se 1961: 213.

Tredje lagutskottets i

(Nuvarande lydelse)

ning av hyresvärden höja grundhyran
till det belopp, som därav föranledes.
Har ombyggnads- eller ändringsarbete
eller åtgärd av därmed
jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen,
må grundhyran i anledning
därav höjas endast om särskilda
skäl äro därtill. Betingade lägenheten
den 1 januari 1942 en hyra,
som i avsevärd mån översteg hyran
för därmed jämförliga lägenheter,
eller har lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning
av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta grundhyran till
skäligt belopp.

Höjning av grundhyran medför ej
ändring av gällande hyresavtal. Nedsättes
grundhyran, skall nedsättningen
lända till efterrättelse, oavsett
vad parterna avtalat.

Hyresvärden må ej utan nämndens
tillstånd såsom villkor för uthyrning
träffa avtal om eller begära
försträckning eller borgensförbindelse
av hyresgästen eller av denne taga
eller begära annan liknande utfästelse.
Med avseende å avtal om upplåtelse
av andelsrätt i förening eller
aktiebolag, varmed följer rätt att besitta
eller hyra lägenhet, gäller vad i
lagen om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m. är
stadgat.

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning
för lägenhetens uppvärmning och
förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i grundhyran,
för den ökade kostnad, som för
sådant ändamål åsamkas hyresvärden.
Vad nu sagts skall ock gälla
beträffande sådan ökning av avgifter
för vatten och avlopp, som inträtt
efter den 1 juli 1955.

Hyresnämnden äger, ulan hinder
av ait andra grunder avtalats för be -

tlåiande nr 50 är 1968

(Föreslagen lydelse)

som därav föranledes. Har ombyggnads-,
ändrings- eller underhållsarbete
eller åtgärd av därmed jämförlig
betydelse bekostats av hyresgästen,
må bashyran i anledning därav
höjas endast om särskilda skäl äro
därtill. Har lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning
av hyresgästen eller hyressökande
nedsätta bashyran till skäligt
belopp.

Höjning av bashyran medför ej
ändring av gällande hyresavtal. Nedsättes
bashyran, skall nedsättningen
lända till efterrättelse, oavsett vad
parterna avtalat.

§•

Utöver bashyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning för

1. vad lägenheten ökat i värde genom
sådant ombyggnads-, ändringseller
underhållsarbete som är av ej
endast ringa omfattning eller genom
åtgärd av därmed jämförlig betydelse,

2. lägenhetens uppvärmning och
förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i bashyran,
för den ökade kostnad, som för sådant
ändamål åsamkas hyresvärden,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Nuvarande lydelse)

räkning av ersättning som i första
stycket sägs, förordna, att de grunder,
som finnas skäliga, skola tilllämpas.
Nämnden må ock bestämma,
hur stor del av hyra, som skäligen
skall anses belöpa på dylik ersättning.

Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, statens hyresråd äger
meddela föreskrifter att av nämnden
tillämpas vid prövning som i
andra stycket sägs. 5

Där så finnes påkallat till följd av
ökade omkostnader för fastighetsförvaltning
i viss kommun, äger
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
statens hyresråd medgiva,
att avtal må för tid, som angives
i beslutet, träffas om hyreshöjning
utöver grundhyran intill viss
procent av denna eller, om däri ingår
ersättning för lägenhetens uppvärmning
eller förseende med varmvatten,
av återstående del av grnndhyran.

Vid meddelande av beslut, som i
första stycket avses, må fastställas
särskilda procenttal för olika slag av
lägenheter så ock stadgas undantag
från rätten till hyreshöjning, i den
mån hyran förut höjts utöver det belopp
lägenheten betingade den 1 januari
19 W.

(Föreslagen lydelse)

3. sådan ökning av avgifter för
vatten och avlopp, som inträtt efter
den 1 juli 1955.

Har hyresgästen åtagit sig att utgiva
ersättning som avses i första
stycket, skall hyresnämnden pröva
ersättningen, om hyresgästen begär
det. Om åtagandet gäller ersättning
som avses i första stycket 1, skall
prövningen ske enligt 3 § andra stycket
och basyran ändras i enlighet
därmed. I fråga om ersättning, som
avses i första stycket 2 eller 3, äger
hyresnämnden förordna, att de grunder,
som finnas skäliga, skola tilllämpas.
Nämnden må ock bestämma,
hur stor del av hyra, som skäligen
skall anses belöpa på dylik ersättning.

Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, statens hyresråd äger
meddela föreskrifter att av nämnden
tillämpas vid prövning enligt andra
stycket av fråga om ersättning som
avses i första stycket 2 eller 3.

§•

Där så finnes påkallat till följd av
ökade omkostnader för fastighetsförvaltning
i viss kommun, äger
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
statens hyresråd medgiva,
att avtal må för tid och enligt
grunder som angivas i beslutet, träffas
om hyreshöjning utöver den enligt
3 och b §§ tillåtna hyran.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Är lägenhet---- — —---

Vid meddelande av beslut om nedsättning
av hyran enligt första stycket
äger nämnden föreskriva, att lägenheten
skall vara underkastad bestämmelserna
i 3—5 §§. Därvid skall
såsom lägenhetens grundhyra gälla
det belopp, till vilket hyran blivit
nedsatt, eller, om beslut enligt 5 §
meddelats, det lägre belopp, som
nämnden med hänsyn därtill fastställer.

motsvarande tillämpning.

Vid meddelande av beslut om nedsättning
av hyran enligt första stycket
äger nämnden föreskriva, att lägenheten
skall vara underkastad bestämmelserna
i 3—5 §§. Därvid skall
såsom lägenhetens bashyra gälla det
belopp, till vilket hyran blivit nedsatt,
eller, om beslut enligt 5 § meddelats,
det lägre belopp, som nämnden
med hänsyn därtill fastställer.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, uppsagt hyresavtal,
äger hyresnämnden på framställning
av hyresgästen förklara uppsägningen
ogiltig, om den finnes strida mot
god sed i hyresförhållanden eller eljest
vara obillig. Nämnden må ock,
om hyresgästen samtycker därtill,
förlänga hyresförhållandet mot den
hyra, som hyresvärden enligt vad
ovan sägs äger betinga sig, och på de
villkor i övrigt, som finnas skäliga.

Framställning som i första stycket
sägs skall göras inom fjorton (lagar
från uppsägningen eller, om hyresvärden
icke därvid tydligt meddelat,
att han ej önskar låta hyresgästen
kvarbo, inom fjorton dagar efter det
hyresvärden lämnat hyresgästen sådant
meddelande.

§•

Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, uppsagt hyresavtal
angående annan lägenhet än sådan
som upplåtits för att helt eller till
icke oväsentlig del användas såsom
bostad, äger hyresnämnden på framställning
av hyresgästen förklara
uppsägningen ogiltig, om den finnes
strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Nämnden
må ock, om hyresgästen samtycker
därtill, förlänga hyresförhållandet
mot den hyra, som hyresvärden
enligt vad ovan sägs äger betinga sig,
och på de villkor i övrigt, som finnas
skäliga.

Föreligger tvist om fortsatt förhyrning
enligt första stycket, åligger det
hyresvärden att skriftligen meddela
hyresgästen att denne, om han icke
går med på att flytta, har att senast
tre veckor efter det att han fått del
av meddelandet göra framställning
som avses i första stycket. Meddelandet
skall lämnas i den ordning som
enligt 3 kap. 8 § lagen den 14 juni
1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom gäller för uppsägning.
Bestämmelsen i 8 § tredje stycket
tredje punkten gäller dock ej.
Om hyresvärden har fullgjort vad
som sagts nu, skall hyresgästens
framställning göras inom den nyss
angivna tiden.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande
lägenhet, som avses i 7 § och som
förhyrts av två eller flera gemensamt,
upphöra på grund av åtgärd
eller underlåtenhet av någon av dem,
och vägrar hyresvärden annan, som
har del i hyresrätten, att övertaga lägenheten,
äger hyresnämnden på
framställning av den senare förordna
därom, såframt hyresvärdens vägran
finnes vara obillig.

Skall hyresförhållande beträffande
lägenhet, som förhyrts av två eller
flera gemensamt, upphöra på grund
av åtgärd eller underlåtenhet av någon
av dem, och vägrar hyresvärden
annan, som har del i hyresrätten, att
övertaga lägenheten, äger hyresnämnden
på framställning av den
senare förordna därom, såframt hyresvärdens
vägran finnes vara obillig Vill

make i anledning av hemskillnad
eller äktenskapsskillnad eller
eljest övertaga lägenhet, som av
andra maken är förhyrd till bostad,
och bor den förre själv i lägenheten,
skall vad i första stycket stadgas äga
motsvarande tillämpning, ändå att
han icke har del i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller
skifte i anledning av äktenskapets
återgång, hemskillnad, äktenskapsskillnad
eller andra makens död tilllagts
hyresrätten till lägenhet, som
av andra maken eller av båda makarna
är förhyrd till bostad för gemensamt
bruk, och vägrar hyresvärden
den förre att övertaga lägenheten,
äger hyresnämnden på framställning
förordna därom, såframt
hyresvärdens vägran finnes vara
obillig.

I fråga -----— — ---motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i
första eller andra stycket skall göras
inom fjorton dagar från det hyresvärden
i samband med uppsägning
eller eljest tydligt meddelat sökanden,
att hyresförhållandet skall upphöra.
Skall i fall som avses i tredje
stycket hyresförhållandet upphöra,
skall ock framställning som där sägs
aöras inom nämnda tid.

13 §

För prövning av ärenden enligt
denna lag skall i varje kommun, där
lagen äger tillämpning, utses en hyresnämnd.
Denna skall ock tjänstgöra
såsom sådan medling snämnd,

Föreligger tvist om övertagande
av lägenhet enligt första stycket,
äger 7 § andra stycket motsvarande
tillämpning. Vad som där sägs om
hyresgäst gäller därvid den som vägras
övertaga lägenheten.

Ärende enligt denna lag prövas av
hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen
om nyttjanderätt till fast egendom.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Nuvarande lydelse)

som avses i lagen den 22 juni 1939
om medling i hyrestvister.

Konungen äger förordna, att kommun
skall uppdelas i två eller flera
hyresdistrikt med särskild nämnd i
varje distrikt för de uppgifter, vilka
ankomma på hyresnämnd och medlingsnämnd.

Hyresnämnderna skola stå under
tillsyn av statens hyresråd.

Innan hyresnämnd avgör ärende
enligt denna lag, skola hyresvärd och
hyresgäst eller, där så finnes lämpligt,
hyressökande erhålla tillfälle att
vid sammanträde inför nämnden
framlägga sina synpunkter. Framställning
av ringa vikt må dock avslås
utan att hava handlagts vid sådant
sammanträde, om den finnes
icke förtjäna avseende. Där genom
särskild författning eller beslut av
statens byggnadslånebyrå bestämts
den hyra, som högst må utgå för viss
lägenhet, må ärende om fastställande
av lägenhetens grundhyra intill
den sålunda bestämda hyrans belopp
avgöras utan hinder av att hyresgäst
eller hyressökande icke beretts tillfälle
att infinna sig vid sammanträdet.
Har kallelse till sammanträde
avsänts till part genom rekommenderat
brev, må ärendet avgöras utan
hinder av hans utevaro.

Nämnden äger giva hyresvärd, hyresgäst
eller hyressökande, som beröres
av ärende enligt denna lag, föreläggande
vid vite att inställa sig
inför nämnden.

Nämnden eller av nämnden anlitat
ombud äger besiktiga lägenhet, som
är uthyrd eller avsedd att uthyras,
samt taga del av hyreskontrakt och
andra handlingar, som röra hyresförhållande
beträffande sådan lägenhet.
Nämnden äger för dylikt ändamål
förelägga vite.

(Föreslagen lydelse)

§•

Hyresnämnderna skola stå under
tillsyn av statens hyresråd, såvitt gäller
ärenden enligt denna lag.

§•

I fråga om förfarandet inför hyresnämnd
i ärende enligt denna lag
äga 1 § andra stycket samt 5—7, 9,
10, 13—16, 18, 19 och 21 §§ lagen
den

1968 (nr ) om hyresnämnder
motsvarande tillämpning. Bestämmelse
om tvist som avses i 1 §
2 sistnämnda lag gäller därvid ärende
enligt denna lag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Hyresnämndens beslut
Part, som är missnöjd med nämndens
beslut, äger däröver anföra besvär
hos statens hyresråd inom tjugu
dagar från den dag, då klaganden
erhöll sådant besked som i 19 § tredje
stycket sägs.

Nämndens beslut -—- —----— --

— nämndens beslut.

Part, som är missnöjd med nämndens
beslut, äger däröver anföra besvär
hos statens hyresråd inom tre
veckor från det parten erhöll del av
beslutet.

beträffande lägenheten.

20 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej
äga tillämpning på upplåtelse av bostad,
som är förenad med allmän
tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse
i sådan hotell- eller pensionatrörelse,
för vilken fordras myndighets
tillstånd.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31
december 1956 samt icke uppsagts
till betalning. Stadgandena skola ej
heller tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommun
eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer,
eller på statlig myndighets upplåtelse
av lägenhet, som är avsedd att helt
eller till väsentlig del nyttjas till bostad.

§•

Denna lag gäller ej

1. lägenhet i hus eller del av hus
som färdigställts efter utgången av
år 1968,

2. lägenhet som utgör del av upplåtarens
egen bostad,

3. upplåtelse av bostad som är förenad
med allmän tjänst eller bostadsupplåtelse
i sådan hotell- eller
pensionatrörelse, för vilken fordras
myndighets tillstånd,

5. upplåtelse i första hand av lägenhet
i sådant av kommun eller av
kommunalt eller därmed jämställt
bostadsföretag förvaltat hus, som
Konungen bestämmer,

5. statlig myndighets upplåtelse av
lägenhet, som är avsedd att helt eller
till väsentlig del nyttjas till bostad.

Har hus eller del av hus undergått
omfattande ombyggnad som avslutats
efter utgången av år 1968, skall
hyresnämnden på framställning av
hyresvärd eller hyresgäst förordna
att denna lag skall upphöra att gälla
för huset eller husdelen. Vad som
sagts nu gäller ej, om fråga rörande
höjning av bashyran på grund av arbetet
slutligen avgjorts.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969, om icke annat följer av vad
som sägs nedan.

2. Bestämmelsen om fortsatt giltighet av lagen om hyresreglering m. m.
träder i kraft den 1 juli 1968.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1968
uppsagt hyresavtal till upphörande efter utgången av år 1968, får framställning
som avses i 7 § i dess äldre lydelse göras senast den 15 juli 1968 eller,
om hyresvärden icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat att han
ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden
lämnat hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1968 lämnat meddelande som avses i 8 a §
femte stycket i dess äldre lydelse om att hyresförhållande skall upphöra
efter utgången av år 1968, får framställning enligt samma paragraf göras
senast den 15 juli 1968.

3. Ärende som före utgången av år 1968 anhängiggjorts hos hyresnämnd
som avses i 13 § i dess äldre lydelse skall handläggas och avgöras enligt
äldre lag.

4. Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, uppsagt hyresavtal
före utgången av år 1968 samt, om han icke redan vid uppsägningen tydligt
meddelat att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, lämnat denne sådant
meddelande före utgången av året, skall ärende angående uppsägningen
handläggas och avgöras enligt äldre lag, även om ärendet ej anhängiggjorts
före utgången av samma år. Motsvarande gäller i fall som avses i 8 §, om
hyresvärden före utgången av år 1968 delgivit hyresgästen sitt beslut att
vägra förlängning av hyresavtalet, och i fall som avses i 8 a § första eller
andra stycket i den äldre lydelsen, om hyresvärden före utgången av året i
samband med uppsägning eller eljest tydligt meddelat sökanden att hyresförhållandet
skall upphöra.

5. Bestämmelserna i 3 § första stycket i dess äldre lydelse äger alltjämt
tillämpning, om den omständighet som föranleder att hyra skall fastställas
för lägenhet inträffat före utgången av år 1968. När hyresnämnd ändrar
lägenhets hyra, äger 3 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning,
om beslutet avser tid före utgången av år 1968. Bestämmelserna i 3 §
andra stycket i dess äldre lydelse om höjning av hyran för lägenhet, vars
hyra den 1 januari 1942 var avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter,
äger efter utgången av år 1968 motsvarande tillämpning.

6. Bestämmelserna i 3 § andra stycket om höjning av bashyra på grund
av underhållsarbete och i 4 § första och andra styckena angående avtal om
ersättning på grund av sådant arbete äger icke tillämpning på arbete som
avslutats före utgången av år 1968.

7. Bestämmelserna i 25 § äger även efter utgången av år 1968 tillämpning
med avseende på hyresnämnd enligt 13 § i dess äldre lydelse.

8. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens hyresråd
får meddela särskilda bestämmelser om handläggningen efter utgången av år
1968 av ärenden som enligt 3 eller 4 ovan skall handläggas enligt äldre
lag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

2) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa
bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa bestämmelser,
som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört1, skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Har hyresregleringslagen---av beslutet.

Är hyresavtal---hyresregleringen upphörde.

Konungen äger förordna att, om
hyra som utgår vid utgången av den
hyrestid, som löper när hyresregleringslagen
upphör att gälla beträffande
lägenheten, understiger hyran
för lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet äro likvärdiga, hyresgästen
för att erhålla förlängning av
hyresavtalet ej skall vara skyldig
godtaga höjning av hyran i vidare
mån än vad som är skäligt för att
hyran efter en övergångstid skall vara
anpassad till hyran för likvärdiga
lägenheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1959:161.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

3) Förslag
till
Lag

angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt

till fast egendom

Härigenom förordnas, alt 1 kap. 3 § samt 3 kap. lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan anges.

1 KAP.

3 §•

Sker överlåtelse av fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits, vare nyttjanderätten
ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen skett
törbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund av inteckning eller
inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttj anderätten skall fortfarande
gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i visst fall
njuta sin nyttjanderätt till godo gäller vad i 2 kap. 28, 70, 71 och 83 §§
samt 3 kap. 29 § därom stadgas.

Varder fastigheten---nyttj anderättens bestånd.

Återköpes fastigheten enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom,
vare nyttj anderätten ej beståndande mot återköparen, med mindre denne
sådant utfäst eller han själv är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten
med förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller nyttj anderätten jämlikt
2 kap. 28, 70, 71 eller 83 § eller 3 kap. 29 § tidigare gällt mot honom eller
på grund av inteckning eller inskrivning, enligt vad därom är stadgat, nyttjanderätten
skall förfarande gälla. År nyttjanderätt, enligt vad nu sagts,
gällande mot återköparen på grund av dennes utfästelse eller till följd av
att han själv är upplåtare eller tidigare förvärvat fastigheten med förbehåll
om nyttjanderättens bestånd, vare så ansett som hade återköpet skett med
sådant förbehåll.

3 KAP.

Om hyra

Inledande bestämmelser
1 §•

Detta kapitel avser avtal, varigenom hus eller del av hus upplåtes till
nyttjande mot vederlag. Detta gäller även om lägenheten upplåtits genom
tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal. Innefattar avtalet även
upplåtelse av jord att nyttjas i förening med lägenheten, äger kapitlet tilllämpning
på avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre
omfattning eller för annat ändamål än jordbruk.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till
icke oväsentlig del användas såsom bostad.

1 Senaste lydelse av 1 kap. 3 § se 1939: 364 (ny lydelse föreslagen i prop. 1968: 19).

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel är utan verkan
mot hyresgästen eller den som äger träda i hans ställe, om ej annat anges.

Om upplåtelse av lägenhet under nyttjanderätt för obegränsad tid finns
bestämmelser i lagen den 25 april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar.

Hyresavtals ingående
2 §.

Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller hyresgästen
begär det.

Ändring i eller tillägg till avtal som upprättats skriftligen skall antecknas
på handlingen, om hyresvärden eller hyresgästen begär det. Om någon i
laga ordning träder i hyresgästens ställe, skall likaledes på begäran göras
anteckning därom.

Hyrestid och uppsägning

3 §.

Är hyresavtal träffat för bestämd tid, skall, om hyresförhållandet vid
hyrestidens utgång varat längre än nio månader i följd, uppsägning alltid
ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid hyrestidens utgång.

Innehåller avtal, som skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens utgång,
ej bestämmelse om uppsägningstid, skall uppsägningen ske, om hyrestiden
är

1. längst en vecka, senast en dag i förväg,

2. längre än en men längst två veckor, senast två dagar i förväg,

3. längre än två veckor men längst tre månader, senast en vecka i förväg,

4. längre än tre men längst sex månader, senast en månad i förväg,

5. längre än sex månader men längst ett år, senast tre månader i förväg,

6. längre än ett men längst fem år, senast sex månader i förväg,

7. längre än fem år, senast ett år i förväg.

Saknar avtalet bestämmelse om verkan av utebliven uppsägning och
uppsäges det ej inom rätt tid, anses det förlängt, om hyrestiden överstiger
nio månader, på ett år och i annat fall på tid som motsvarar hyrestiden.

4 §•

Är hyresavtal träffat för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och
har hyresförhållandet vid hyrestidens utgång icke varat längre än nio månader
i följd, anses avtalet förlängt på obestämd tid, om hyresgästen suttit
kvar i lägenheten en månad efter hyrestidens utgång utan att hyresvärden
anmodat honom att flytta.

Är hyrestiden ej bestämd, skall den, om uppsägningstid icke avtalats,
utgå en månad efter uppsägning eller, såvida hyresförhållandet varat längre
än ett år, på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från
uppsägningen. Beror hyresförhållandet av annan anställning än som avses
i 46 § första stycket 7, har hyresgästen alltid rätt till en uppsägningstid
av minst en månad.

Fardagar är den 1 april och den 1 oktober.

5 §•

Är hyrestiden längre än den i 1 kap. 1 § föreskrivna längsta tiden för
nyttjanderätts bestånd och vill hyresvärden eller hyresgästen frånträda av -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 15

talet sedan denna tid gått ut, får han uppsäga avtalet att upphöra på den
fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgäst som hyrt bostadslägenhet avlider före hyrestidens utgång,
får dödsboet uppsäga avtalet inom en månad från dödsfallet. Avtalet upphör
att gälla en månad efter uppsägningen. Har bostadslägenhet hyrts av
makar gemensamt och avlider den ena av makarna, tillkommer den rätt
som nu angivits dödsboet och den efterlevande maken i förening.

År lägenhet upplåten för hyresgästens livstid, äger vid dennes död hans
make inträda som hyresgäst under sin livstid, om äktenskapet hade ingåtts
innan avtalet slöts och annat ej avtalats. Ingår den efterlevande maken
nytt äktenskap, får hyresvärden dock uppsäga avtalet att upphöra tidigast
på den fardag som inträffar närmast efter tre månader från uppsägningen.
När avtalet upphör att gälla på grund av hyresgästens eller den efterlevande
makens död, skall lägenheten avträdas på den fardag som infaller
närmast efter en månad från dödsfallet.

6 §•

Uppsäges hyresavtal av orsak som anges i 11—14 eller 16—19 §, upphör
det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om ej annat
följer av 44 §.

Om hyresavtal uppsäges av annan orsak som enligt detta kapitel ger
hyresvärd eller hyresgäst rätt att frånträda avtalet, äger bestämmelserna
i 3 § andra stycket och 4 § andra stycket om uppsägningstid och tid för
avtals upphörande motsvarande tillämpning, om ej annat föreskrivits. Sker
uppsägning innan hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast
att gälla.

7 §•

Infaller dag då lägenhet enligt lag eller avtal skall tillträdas eller avträdas
på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller avträde i stället
ske nästa söckendag.

Den som har att avträda lägenhet skall senast klockan 12 avträdesdagen
hålla lägenheten tillgänglig för den som skall tillträda den. Omfattar lägenhet
som helt eller delvis är uthyrd till bostad minst två rum som är
avsedda för bostadsändamål, skall hälften av bostadsrummen hållas tillgänglig
klockan 12 föregående dag eller, om denna är söndag eller annan
allmän helgdag, klockan 8 avträdesdagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej, om annat avtalats.

8 §.

Uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet varat längre än
nio månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Uppsägningen
behöver dock ej vara skriftlig, om hyresgästen lämnar skriftligt
erkännande om uppsägningen.

Bestämmelserna i 33 kap. 16—19 §§ rättegångsbalken om delgivning äger
motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Uppsägning får ske hos
den som är behörig att mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.

Träffas ej den som sökes för uppsägning i sitt hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett
exemplar av uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes
bostad till vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver
rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där.
Påträffas icke någon som nu angivits, skall uppsägningen i stället läggas

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad nu
angivits blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt
hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som äger mottaga uppsägning
för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande att hyresförhållande skall upphöra och
ansökan om vräkning av hyresgäst gäller som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.

Lägenhetens skick och hinder i hyresrätten

9 §•

På tillträdesdagen skall hyresvärden, om ej annat avtalats, tillhandahålla
lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten
är fullt brukbar för det avsedda ändamålet.

10 §.

Blir lägenheten före den avtalade tidpunkten för tillträdet så förstörd
att den ej kan användas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är
hyresvärden vållande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål
hyresgästen meddelande om denna, har hyresgästen rätt till ersättning
för skada.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet
förbud mot att använda lägenheten för det avsedda ändamålet,
förfaller avtalet, även om beslutet ej vunnit laga kraft. Beror det förhållande
som föranlett myndighetens beslut på försummelse av hyresvärden
eller lämnar denne ej utan dröjsmål hyresgästen meddelande om beslutet,
har hyresgästen rätt till ersättning för skada.

11 §•

Uppkommer före hyrestidens början ringare skada på lägenheten än
som anges i 10 § första stycket och är skadan ej avhjälpt när lägenheten
skall tillträdas eller är lägenheten eljest, i annat fall än som avses i 13 §,
på tillträdesdagen icke i det skick som hyresgästen äger fordra, får han
avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad, om hyresvärden underlåter
att på tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej
avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att efter tillsägelse
ombesörja åtgärden så snart det kan ske, får hyresgästen uppsäga avtalet.
Uppsägning får dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse. Sedan
bristen blivit avhjälpt av hyresvärden får avtalet ej uppsägas. För den
tid lägenheten är i bristfälligt skick har hyresgästen rätt till skälig nedsättning
i hyran.

I fall som avses i första stycket har hyresgästen även rätt till ersättningför
skada, om hyresvärden ej visar att bristen icke beror på hans försummelse.

Första och andra styckena äger tillämpning även när lägenheten uthyrts
i befintligt skick, om lägenheten icke är i sådant skick som anges i
9 § och hyresgästen ej vid avtalets ingående ägde kännedom om bristen
eller kunnat upptäcka den med vanlig uppmärksamhet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

12 §.

Meddelar myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens beskaffenhet
beslut varigenom del av lägenheten kommer att frångå hyresgästen
eller denne på annat sätt lider intrång i sin nyttjanderätt, har "han
rätt till skälig nedsättning i hyran. Innebär beslutet väsentlig inskränkning
i nyttjanderätten, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om beslutet
ej vunnit laga kraft. I fråga om ersättning för skada äger 10 § andra stycket
motsvarande tillämpning.

13 §.

Avser hyresavtalet lägenhet som icke färdigställts vid avtalets ingående
och är lägenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall ske, bär hyresgästen
rätt till skälig nedsättning i hyran och sådan rätt att uppsäga
avtalet som anges i 11 §. Uppsägning får ske även före den avtalade tidpunkten
för tillträde, om det är uppenbart att lägenheten på tillträdesdagen
ej kan användas för det avsedda ändamålet.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden ej
visar att dröjsmålet icke beror på hans försummelse.

14 §.

Är lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall avflytta, har hyresgästen
rätt till skälig nedsättning i hyran för den tid han ej kan nyttja
lägenheten eller del därav. Undanröjes hindret icke genast efter det hyresvärden
underrättats om förhållandet, äger bestämmelserna i 11 § om rätt
för hyresgästen att uppsäga avtalet på grund av brist i lägenheten motsvarande
tillämpning. Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada,
om hyresvärden ej visar att hindret icke beror på hans försummelse.

15 §.

Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som
anges i 9 §, om ej annat avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenhet helt eller delvis är uthyrd till bostad, skall hyresvärden
i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning
och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring
genom ålder och bruk. Avser hyresavtalet enfamiljshus, gäller dock
vad som sagts nu endast om annat ej avtalats.

16 §.

Skadas lägenheten under hyrestiden och är hyresgästen ej ansvarig för
skadan eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet enligt 15 §
andra stycket eller uppstår på annat sätt utan hyresgästens vållande hinder
eller men i ny ttj anderätten, äger 10—12 §§ motsvarande tillämpning.
Detsamma gäller, om myndighet under hyrestiden meddelar beslut som
avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning
till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om
inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning i hyran
för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av alt hyresvärden låter
utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra
sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat
arbete som särskilt anges i avtalet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. AV so

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

17 §.

Bestämmelserna om skada eller brist på lägenheten äger motsvarande
tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

1 fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är hyresvärden skyldig
att vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen
är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är hyresgästen utan
ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för nödvändig kostnad som
åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

18 §.

Om någon del av lägenheten frångår hyresgästen enligt 1 kap. 3, 5 eller
6 §, har han rätt till skälig nedsättning i hyran och ersättning för skada
enligt 1 kap. Hyresgästen har även sådan rätt att uppsäga avtalet som
anges i 11 §, om han var i god tro när avtalet träffades.

19 §•

Är bostadslägenhet så beskaffad att det är förenat med uppenbar våda
för inneboendes hälsa att använda lägenheten och avhjälper hyresvärden
ej bristen genast efter tillsägelse, får hyresgästen uppsäga avtalet, även om
han icke har rätt till det enligt annan bestämmelse.

Betalning av hyra m. m.

20 §.

Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå i
pengar, skall hyran betalas senast sista söckendagen före varje kalendermånads
början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en månad, senast
sista söckendagen före början av den tid för vilken hyran beräknas.
För bostadslägenhet som omfattar högst fyra rum, varvid kök räknas som
rum, får dock den hyra som belöper på annan kalendermånad än den
första betalas senast sista söckendagen före månadens början, även om avtal
träffats om tidigare förfallodag.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller på annan plats som
anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro
eller bankgiro. Skall hyran betalas på ort utom riket, är hyresvärden skyldig
att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Har hyran sänts till hyresvärden från postanstalt inom riket genom
postanvisning eller inbetalningskort till hyresvärdens postgirokonto eller
har innehavare av sådant konto betalat hyran till hyresvärden genom giroeller
utbetalningskort, anses hyran ha kommit hyresvärden till handa den
dag då postanvisningen eller inbetalningskortet lämnades på postanstalten
eller giro- eller utbetalningskortet inkom till postgirokontoret. Vid betalning
av hyra genom bankgiro på bankkontor inom riket anses hyran ha
kommit hyresvärden till handa den dag då betalningsuppdraget mottogs
av bankkontoret.

2 kap. 45—48 §§ äger motsvarande tillämpning på hyresavtal.

21 §.

Anser hyresgästen, att han enligt 11—14, 16—18 eller 26 § har rätt till
nedsättning i hyran eller ersättning för skada eller för avhjälpande av brist
eller att han har annan motfordran hos hyresvärden, och vill hyresgästen
avdraga motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar, får han nedsätta
beloppet hos överexekutor. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar men ej är
till beloppet bestämd i avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket nedsätter belopp hos överexekutor,
skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhållandet,
förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffenhet samt
ställa pant eller borgen, som överexekutor finner skälig, för den kostnad
för beloppets utfående som kan tillskyndas hyresvärden och för ränta på
beloppet.

Har hyresgästen sålunda nedsatt hyra hos överexekutor, får hyresvärden
icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det nedsatta
beloppet ej betalats till honom.

22 §.

Överexekutor skall ofördröj ligen underrätta hyresvärden i rekommenderat
brev om nedsättning enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre månader från det beloppet förfallit till
betalning och underrättelse om nedsättningen sänts till honom att han
träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta beloppet eller
att han väckt talan därom mot hyresgästen, har denne rätt att återfå beloppet.
Har hyresvärden väckt talan inom angiven tid, får nedsatt belopp
ej lyftas, förrän hyresvärdens talan blivit slutligt avgjord.

Nedsatt belopp skall ofördröjligen insättas i bank mot ränta. Räntan
skall betalas till den som får lyfta det nedsatta beloppet.

Hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten

23 §.

Hyresgästen får icke använda lägenheten för annat ändamål än det avsedda.
Hyresvärden får dock icke åberopa avvikelse som är utan betydelse
för honom.

24 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad därtill
hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom hans
vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör till
hans husfolk eller gäster eller av annan som han inrymt i lägenheten eller
som där utför arbete för hans räkning. För brandskada som han själv
icke vållat är han dock ansvarig endast om han brustit i den omsorg och
tillsyn som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller visar sig brist som ofördröjligen måste avhjälpas
för att allvarlig olägenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig att
genast lämna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är hyresgästen
och hans husfolk borta när skadan uppkommer eller bristen visar
sig och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle att vid behov komma
in i lägenheten under bortovaron, är det dock, om lägenheten utgör del av
hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart efter återkomsten lämnar hyresvärden
meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om annan skada
eller brist än sådan som angivits förut i detta stycke skall lämnas hyresvärden
utan oskäligt dröjsmål. Försummar hyresgästen att underrätta
hyresvärden enligt vad som föreskrives i detta stycke, är han ansvarig för
skada som föranledes av hans försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist äger
motsvarande tillämpning, om ohyra förekommer i lägenheten.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit hyresrätten
eller åt annan upplåtit rätt att begagna lägenheten, är hyresgästen
ansvarig för skada som den nye innehavaren skolat ersätta enligt första,
andra eller tredje stycket, om lägenheten hade varit förhyrd av honom.

Har i fråga om lägenhet som upplåtits för att helt eller delvis användas
för annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom hyresgästens ansvar
utsträckes utöver vad som föreskrives i första—fjärde styckena, gäller
det.

25 §.

Hyresgästen är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga allt
som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten.
Hyresgästen skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger
honom själv ialdtages även av dem för vilka han svarar enligt 24 § första
stycket.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med
ohyra får icke införas i lägenheten.

26 §.

Hyresvärden äger utan uppskov erhålla tillträde till lägenheten för att
utöva nödig tillsyn eller utföra förbättringsarbete som ej kan uppskjutas
utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen skyldig
att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten
låta utföra mindre brådskande förbättringsarbete som icke vållar väsentligt
hinder eller men i ny ttj anderätten. Sådant arbete får dock ej utan hyresgästens
medgivande utföras under sista månaden av hyresförhållandets
bestånd. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen
inom en vecka från det att han erhöll meddelande därom uppsäga avtalet
till upphörande på den fardag som inträffar närmast efter sex månader
från uppsägningen. Sådant arbete får icke utan hyresgästens medgivande
påbörjas förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna
i detta stycke gäller ej arbete som hyresvärden utfäst sig att utföra
åt hyresgästen.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att
hyresgästen ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt. Skada som
åsamkas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas
av hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttj anderätten, som
föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även
om den av honom hyrda lägenheten icke besväras av ohyra. 17 § äger därvid
motsvarande tillämpning.

27 §.

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne enligt 26 § har rätt därtill, äger överexekutor förordna om handräckning.
I fråga om sådan handräckning gäller bestämmelserna om handräckning
enligt 191 § utsökningslagen.

Pant eller borgen

28 §.

År pant eller borgen ställd för hyresavtalets fullgörande och försämras
säkerheten, är hyresgästen skyldig att på anfordran ställa ny säkerhet
med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en månad,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1868

har hyresvärden rätt att uppsäga avtalet. I fråga om bostadslägenhet får
dock hyresvärden uppsäga avtalet endast om det är av väsentlig betydelse
för hyresvärden alt sådan säkerhet ställes och det icke är obilligt mot
hyresgästen att hyresförhållandet upplöses.

Överlåtelse av fastigheten samt utmätning och konkurs

29 §.

Överlåtes fastigheten sedan hyresgästen tillträtt lägenheten, gäller hyresavtalet
utan särskilt förbehåll mot den nye ägaren, om avtalet har upprättats
skriftligen. Är avtalet icke skriftligt och vill den nye ägaren ej låta
avtalet gälla, åligger det honom att uppsäga avtalet inom tre månader
efter det att överlåtelsen skedde. I annat fall gäller avtalet mot honom.

2 kap. 29 § äger motsvarande tillämpning på hyresavtal som upprättats
skriftligen.

I övrigt äger 2 kap. 30 och 31 §§ motsvarande tillämpning. På hyresbelopp
som förfaller till betalning mer än sex månader efter det att hyresgästen
fick kännedom om överlåtelsen får han dock icke avräkna fordran
hos den förre ägaren. Ej heller får han i fråga om sådant belopp åberopa
uppgörelse med den förre ägaren, om ej den nye ägaren hade kännedom
om uppgörelsen när överlåtelsen skedde.

30 §.

Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om verkan av att före tillträdesdagen fastighet
utmätes, intecknad fordran fastställes till betalning ur fastigheten,
jordägaren försättes i konkurs eller talan väckes om återköp av fastigheten
äger motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

31 §.

Försätts hyresgästen i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. I fråga
om konkursboets ansvarighet för att avtalet fullgöres äger 2 kap. 33 § motsvarande
tillämpning.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar, är hyresgästen
skyldig att på anfordran ställa sådan säkerhet för avtalets fullgörande
med vilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Ställes ej säkerhet senast dagen
efter det säkerheten fordrades, får hyresvärden uppsäga avtalet.

Uppsäges avtalet enligt första eller andra stycket, har hyresvärden rätt
till ersättning för skada.

Överlåtelse av hyresrätten

32 §.

Hyresgästen får icke överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke,
om ej annat följer av 33—36 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked
inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen uppsäga
hyresavtalet.

33 §.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande eller huvudsakligen
användas som gemensam bostad för hyresgästen och hans
make, tillagts maken genom bodelning eller skifte i anledning av boskillnad,
hemskillnad, äktenskapsskillnad, äktenskapets återgång eller hyresgästens

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

död, får maken träda i hyresgästens eller dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer
även efterlevande make som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att hyresrätten tillagts
hyresgästens make enligt första stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo
ej för sina förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make svarar jämte
hyresgästen eller hans dödsbo för sådana förpliktelser enligt avtalet som
hänför sig till tiden före underrättelsen.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, när lägenheten
hyrts av makar gemensamt.

34 §.

Hyresgäst, som ej är i tillfälle att använda bostadslägenhet för återstående
hyrestid, får överlåta hyresrätten till närstående som varaktigt sammanbor
med honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen.
Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöjas med förändringen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning om hyresgästen dör under
hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare
eller annan hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom.

35 §.

Hyresgästen får överlåta hyresrätten till bostadslägenhet i syfte att genom
byte erhålla bostad i annan under hyres- eller bostadsrätt upplåten
lägenhet, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd
skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och
detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Har hyresgästen
erhållit lägenheten genom byte och innehaft lägenheten mindre än tre år,
får tillstånd dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

Första stycket gäller ej, om

1. lägenheten är förhyrd i andra hand,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens bostad,

3. lägenheten är belägen i enfamiljshus som icke är avsett att uthyras
varaktigt eller i tvåfamilj shus,

4. upplåtaren innehar lägenheten med bostadsrätt,

5. hyresförhållandet ej varat längre än nio månader i följd.

36 §.

Hyresgäst, som hyr lägenhet för att helt eller till väsentlig del använda
den för handel, hantverk, industri eller annan förvärvsverksamhet, får
överlåta hyresrätten till den som skall övertaga verksamheten, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,
om hyresvärden ej har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten
överlåtes. Om hyresgästen innehaft lägenheten mindre än tre år, får tillstånd
dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

37 §.

Tillstånd som avses i 34, 35 eller 36 § kan förenas med villkor.

38 §.

Om hyresgästen med samtycke av hyresvärden eller med tillstånd av
hyresnämnden överlåter hyresrätten, är han fri från de skyldigheter som
hyresavtalet ålägger honom för tiden efter överlåtelsen, om ej annat vill -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

kor fogas till samtycket eller tillståndet. Den tillträdande hyresgästen svarar
jämte den avträdande för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före
överlåtelsen, om ej annat avtalas med hyresvärden.

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 §.

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i 40 §.

40 §.

Hyresgäst, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet,
får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om hyresgästen
har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har
befogad anledning att vägra samtycke.

Tillstånd enligt första stycket kan begränsas till viss tid och förenas med
villkor.

41 §.

Hyresgästen får ej inrymma utomstående personer i lägenheten, om det
kan medföra men för hyresvärden.

Hyresrättens förverkande

42 §.

Hyresrätten är förverkad och hyresvärden således berättigad att uppsäga
avtalet,

1. om hyresgästen dröjer med betalning av hyra som utgår i pengar utöver
två söckendagar efter förfallodagen och annat ej följer av 53 §, dock,
i fall då hyran skall betalas i förskott för längre tid än en månad, endast
om hyresgästen dröjer med betalning av den på en kalendermånad belöpande
hyran utöver två söckendagar efter månadens början eller, såvitt angår
hyran för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter förfallodagen,

2. om hyresgästen ej fullgör arbete eller annan tjänstbarhet som åligger
honom enligt avtalet eller visar tredska vid arbetets utförande,

3. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåter hyresrätten
eller upplåter lägenheten i andra hand och ej på tillsägelse vidtager
rättelse utan dröjsmål,

4. om lägenheten användes i strid med 23 eller 41 § och hyresgästen icke
på tillsägelse vidtager rättelse utan dröjsmål,

5. om hyresgästen eller annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller
lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer
i lägenheten eller genom underlåtenhet att underrätta hyresvärden därom
bidrager till att ohyran sprides i fastigheten,

6. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om hyresgästen eller annan,
till vilken hyresrätten överlåtits eller lägenheten upplåtits, åsidosätter
något av vad som enligt 25 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande
eller brister i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger hyresgäst och
rättelse icke utan dröjsmål sker på tillsägelse,

7. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och hyresgästen ej
kan visa giltig ursäkt,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

8. om hyresgästen åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver
hans åligganden enligt detta kapitel, och det måste anses vara av synnerlig
vikt för hyresvärden att skyldigheten fullgöres.

Hyresrätten är icke förverkad enligt första stycket, om det som ligger
hyresgästen till last är av endast ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har hyresvärden rätt till ersättning för skada.

43 §.

Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första
stycket 1—4, 6 eller 7 men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk av
sin rätt att uppsäga avtalet, kan hyresgästen icke därefter skiljas från lägenheten
på den grunden. Detsamma gäller om hyresvärden icke uppsagt
avtalet inom två månader från det han fick kännedom om förhållande som
avses i 42 § första stycket 5 eller 8 eller hyresvärden icke inom två månader
från det han erhöll vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke
under 3 tillsagt hyresgästen att vidtaga rättelse.

44 §.

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål
med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav uppsagt
avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från lägenheten,
om hyran senast tolfte söckendagen från uppsägningen betalas på
sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes hos överexekutor
enligt 21 §. I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad
som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut om vräkning
icke meddelas, förrän fjorton söckendagar förflutit efter uppsägningen.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare
tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

Rätt till förlängning av hyresavtalet

45 §.

Bestämmelserna i 46—53 §§ gäller för upplåtelse av bostadslägenhet, om

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i
följd,

2. lägenheten utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad
eller förhållande som avses i 28 § föreligger samt annat ej följer av 47 §.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit,
att hyresrätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning,
är överenskommelsen gällande. Har överenskommelsen träffats innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd, gäller den dock endast
om den godkänts av hyresnämnden. Om make som ej har del i hyresrätten
hade sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades, gäller
överenskommelsen mot honom endast om han godtagit den.

46 §.

Om hyresvärden uppsagt hyresavtalet, har hyresgästen rätt till förlängning
av avtalet, utom när

1. hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §
utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att upphöra på någon av dessa
grunder,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 25

2. hyresgästen i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
hyresavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. huset skall rivas och det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,

4. huset skall undergå större ombyggnad och det icke är uppenbart att
hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet för ombyggnadens
genomförande samt det ej är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,

5. lägenheten ej vidare skall användas för bostadsändamål och det ej är
obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör,

6. hyresavtalet avser lägenhet i en- eller tvåfamilj shus eller lägenhet som
upplåtaren innehar med bostadsrätt och upplåtaren har sådant intresse att
förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen bör flytta,

7. hyresförhållandet beror av sådan anställning i statlig eller kommunal
verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av anställning inom
lantbruket eller för skötsel och tillsyn av fastighet eller av annan anställning,
om den är av sådan art att det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga
över lägenheten för upplåtelse åt anställningens innehavare, samt anställningen
har upphört,

8. hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det ej
är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om
hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden har synnerliga skäl
för att upplösa hyresförhållandet,

9. det i annat fall icke strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest
är obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att hyresgästen avträder
endast en del av lägenheten och hyresavtalet lämpligen kan förlängas
såvitt avser lägenheten i övrigt, har hyresgästen utan hinder av vad som
sagts tidigare i paragrafen rätt till sådan förlängning.

47 §.

Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på grund av uppsägning,
som gjorts av en av dem, eller till följd av annan omständighet,
som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt rätt till förlängning av
hyresavtalet, är medhyresgäst berättigad till förlängning, om hyresvärden
skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller
ej när hyresrätten är förverkad eller hyresavtalet kan uppsägas enligt 28 §
utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet på någon av dessa grunder. Är
medhyresgästen make till den som uppsagt avtalet eller eljest föranlett att
hyresgästerna ej gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har han
den rätt som angivits även när hyresrätten är förverkad på annan grund
än dröjsmål med betalning av hyra. Detta gäller också när hyresvärden
bringar hyresavtalet att upphöra på grund av förverkandet.

Om hyresgäst, som är gift och vars make ej har de] i hyresrätten, uppsäger
hyresavtalet eller vidtager annan åtgärd för att bringa det att upphöra
eller om han i annat fall ej har rätt till förlängning av hyresavtalet,
är maken, om han har sin bostad i lägenheten, berättigad till förlängning,
såvida hyresvärden skäligen kan åtnöjas med honom som hyresgäst. Vad
som sagts nu gäller också när hyresvärden uppsagt hyresavtalet att upphöra
på grund av förverkande eller förhållande som avses i 28 §. Bestämmelserna
i 48—53 §§ om hyresgäst äger tillämpning även i fråga om hyresgästs
make.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Förlänges hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda makarna
för förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej annat
avtalas med hyresvärden.

48 §,

Vid förlängning av hyresavtal är hyresgästen skyldig att godtaga den
hyra som hyresvärden fordrar. Om hans krav är oskäligt, skall dock hyran
utgå med skäligt belopp. Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den
väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet
är likvärdiga. Annat av hyresvärden uppställt villkor skall gälla, om det ej
strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Hyrestiden
skall dock utgöra ett år med tre månaders uppsägningstid, om ej annan hyres-
eller uppsägningstid av särskild anledning är lämpligare. I den mån
ändring i hyresvillkoren ej påkallas, skall samma villkor som förut gälla.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller skall vid tillämpning av
första stycket tredje punkten bortses från lägenhet vars hyra icke är rimlig
med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga
lägenheter i nybyggda bostadshus.

Träffas vid förlängning av hyresavtal överenskommelse om hyran eller
annat villkor, gäller överenskommelsen utan hinder av bestämmelserna i
första och andra styckena.

49 §.

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtalet enligt 46 eller 47 § eller
villkor för sådan förlängning, åligger det hyresvärden att skriftligen meddela
hyresgästen att denne, om han icke går med på att flytta, har att senast
tre veckor efter det att han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten
till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning som enligt 8 §
gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 § tredje stycket tredje punkten
gäller dock ej.

Om hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket, har
den som fordrar förlängning att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom
den i första stycket avsedda tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten till
förlängning av hyresavtalet.

50 §.

Är fråga om förlängning av hyresavtalet ännu ej avgjord när hyrestiden
går ut, har hyresgästen rätt att kvarbo i lägenheten, till dess frågan är
slutligt avgjord. För tid som hyresgästen sålunda kvarbor i lägenheten
skall de förut gällande hyresvillkoren tillämpas i avbidan på att hyresvillkoren
för samma tid blir slutligen bestämda.

51 §•

Bifalles hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, skall villkoren
för den fortsatta förhyrningen fastställas enligt 48 §.

Dom eller beslut varigenom hyresgästens talan bifalles anses som avtal
om fortsatt förhyrning.

52 §.

Bifalles ej hyresgästens talan om förlängning av hyresavtalet, får i beslutet
eller domen skäligt uppskov med avflyttningen medges, om hyresvärden
eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad eller kan hyres -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

avtalet uppsägas enligt 28 § utan att likväl hyresvärden uppsagt avtalet att
upphöra på någon av dessa grunder eller är rätten till förlängning förfallen,
får på begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden
samtycker till det.

Avgöres tvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov med avflyttningen,
skall hyresvillkoren för tiden från avtalets upphörande till avflyttningen
fastställas enligt 48 §.

53 §.

Skall hyresgäst utge högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut,
är hyresrätten icke förverkad på grund av dröjsmål med betalning av det
överskjutande beloppet, om betalningen sker inom en månad från den dag då
den högre hyran fastställdes. Vad som sagts nu gäller ej, om skyldighet att
flytta inträder för hyresgästen inom kortare tid än två månader efter
nämnda dag. På det överskjutande beloppet skall hyresgästen betala sex
procent ränta som om beloppet förfallit till betalning samtidigt med den
förut utgående hyran.

Prövning av förstagångshyra i vissa orter
54 §.

Konungen äger förordna, att 55 § skall tillämpas i ort där särskild uppmärksamhet
är påkallad till förekommande av sådan hyresstegring för bostadslägenhet
som icke är godtagbar från samhällssynpunkt.

55 §.

I ort för vilken förordnande enligt 54 § gäller får hyresvärd eller hyresgäst
begära att hyresnämnden prövar hyra som avtalats vid lägenhetens
upplåtande till hyresgäst eller därefter innan hyresförhållandet varat
längre än nio månader i följd (förstagångshyra). Detta gäller dock icke
lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad.

Vid prövning enligt första stycket äger 48 § motsvarande tillämpning.
Nedsättes förstagångshyra, skall den lägre hyran gälla från och med månaden
närmast efter den då prövning av hyran påkallades.

Begäres ej prövning av förstagångshyra inom ett år från det hyresförhållandet
började, är rätten till sådan prövning förlorad.

Rätt till ersättning i anledning av hyresförhållandets upphörande m. m.

56 §.

Bestämmelserna i 57—60 §§ gäller för upplåtelse av annan lägenhet än
bostadslägenhet, om ej

1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio månader i
följd,

2. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är förverkad
eller förhållande som avses i 28 § föreligger.

Har hyresvärden och hyresgästen i särskilt upprättad handling överenskommit
om villkor som strider mot 57—60 §, är överenskommelsen gällande.
Har överenskommelsen träffats innan hjTesförhållandet varat längre
än nio månader i följd, gäller den dock endast om den godkänts av hyresnämnden.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

57 §.

Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet och vägrar han att förlänga hyresförhållandet
eller kommer förlängning i annat fall ej till stånd på den
grund att hyresvärden för förlängning kräver hyra som ej är skälig eller
uppställer annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller
eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta hyresgästen dennes
förlust på grund av hyresförhållandets upphörande, om ej

1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det icke skäligen
kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,

2. huset skall rivas eller undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen
uppenbarligen icke kan sitta kvar i lägenheten utan nämnvärd olägenhet
för ombyggnadens genomförande samt därjämte antingen hyresvärden
anvisar annan lägenhet med vilken hyresgästen skäligen kan åtnöjas eller
hyresavtalet innehåller villkor om att hyresförhållandet skall upphöra på
grund av rivning eller ombyggnad av huset och rivningen eller ombyggnaden
skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst,

3. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.

Förlust för hyresgästen som äger samband med att denne bekostat ändring
av lägenheten skall beaktas vid ersättningens bestämmande endast om
hyresvärden samtyckt till ändringen eller hyresgästen träffat hyresavtalet
under förutsättning att han skulle få utföra ändringen. Förlusten beräknas
i sådant fall högst till det belopp varmed lägenheten genom ändringen ökat
i värde som hyreslägenhet.

58 §.

Om hyresgästen icke inom tre veckor från uppsägningen meddelar hyresvärden
att han önskar behålla lägenheten, är hans rätt till ersättning
enligt 57 § förfallen. Lämnas sådant meddelande inom den angivna tiden,
bär hyresvärden att inom tre veckor från det att meddelandet lämnades
underrätta hyresgästen om de villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet
eller om orsaken till att han vägrar medge förlängning. Underlåter
han detta, har hyresgästen rätt till ersättning för förlust som
avses i 57 §.

Hyresgästens meddelande enligt första stycket skall lämnas i den ordning
som enligt 8 § gäller för uppsägning.

59 §.

Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av hyresvärden
och har hyresgästen behov av uppskov med avflyttningen, får
hyresnämnden före hyrestidens utgång på begäran av hyresgästen medge
denne sådant uppskov under skälig tid, dock högst ett år.

Uppskov enligt första stycket får ej medges, om hyresvärden eller annan
därigenom skulle tillskyndas betydande skada eller olägenhet eller
om hyresgästen med hänsyn till tidpunkten för uppsägningen erhållit tillräckligt
rådrum med avflyttningen.

Medges uppskov enligt första stycket, skall hyresnämnden fastställa skäliga
hyresvillkor för tiden från avtalets upphörande til! avflyttningen.

60 §.

I mål om ersättning enligt 57 eller 58 § äger rätten på yrkande av hyresgästen,
om hyresvärden medger skyldighet att utge ersättning eller sådan

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft, förplikta hyresvärden
att utge förskott i avräkning på den ersättning som kan komma att
bestämmas.

Första stycket äger ej tillämpning, om det är uppenbart att förskottet
blir obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande
om förskott ej upptagas till prövning förrän tre månader förflutit sedan
det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas ulan huvudförhandling. Innan
beslut meddelas, skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som
meddelats under rättegången skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut
får talan ej föras.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda
ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det överskjutande
beloppet jämte sex procent ränta från dagen för beloppets mottagande.

Särskilda bestämmelser

61 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på grund
av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det hyresgästen
avträdde lägenheten. Iakttages ej denna tid, är rätten till talan förlorad,
om ej annat överenskommits. Har den ena parten väckt talan i rätt
tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är
förlorad.

62 §.

Beror fråga om förlängning av hyresavtal på prövning av rätten, får
denna, utan hinder av att tiden för lägenhetens avträdande ännu icke inträtt,
i samband med nämnda frågas avgörande till prövning upptaga talan
av hyresvärden om åläggande för hyresgästen att flytta.

63 §.

År sådant meddelande från hyresvärden som avses i 10 eller 58 § avsänt
i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall hyresvärden
anses ha fullgjort vad som ankommer på honom. Detsamma gäller beträffande
sådant meddelande från hyresgästen som avses i It, 14, 19, 24 eller
33 §. I fall som avses i 24 § är det dock till fyllest att meddelandet är avsänt
på annat ändamålsenligt sätt.

64 §.

Skulle tillämpning av hyresvillkor uppenbarligen strida mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest vara otillbörlig, får villkoret jämkas eller
lämnas utan avseende.

65 §.

Har någon utnyttjat annans trångmål i följd av det allmänna läget på
bostadsmarknaden till att uppställa villkor om särskilt vederlag för upplåtelse
av bostadslägenhet i ort, där förordnande enligt 54 § gäller, eller
för överlåtelse av hyresrätt till sådan lägenhet, gäller ej villkoret, och är
han skyldig att återbära vad han mottagit. Talan om återbäring skall väckas
inom ett år från det vederlaget mottogs. Iakttages ej denna tid, är
rätten till talan förlorad.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

66 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de närmaste
sex månaderna, har hyresvärden rätt att kvarhålla så mycket av hyresgästen
tillhöriga lösören inom fastigheten som svarar mot hans fordran,
till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Egendom som enligt
65 § utsökningslagen skall undantagas från utmätning får dock ej kvarhållas.

67 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst att framtida tvist med anledning
av hyresförhållandet skall hänskjutas till avgörande av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen får ej göras gällande
i fråga om hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten,
nedsättning av förstagångshyra, fastställande av hyresvillkor eller
ersättning enligt 57 eller 58 §. I övrigt gäller skiljeavtalet ej såvitt därigenom
skiljemän utsetts i avtalet eller bestämmelse meddelats om skiljemännens
antal eller om sättet för deras utseende eller beträffande förfarandet
vid skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen den 14 juni
1929 (nr 145) om skiljemän tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock icke
hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma
den tid inom vilken skiljemannaåtgärden skall vara avslutad kortare
än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

68 §.

Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som heror av
anställning gäller mot hyresgästen eller den som äger träda i hyresgästens
ställe fastän överenskommelsen strider mot bestämmelse i 33—35, 40, 46,
47, 49—55 eller 67 §, om den har formen av kollektivavtal och på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av organisation som enligt lagen den 11
september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt är att anse
såsom huvudorganisation.

Förfarandet i hyrestvister

69 §.

I varje län skall finnas eu hyresnämnd. Konungen äger dock bestämma,
att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för hyresnämnd.

70 §.

Hyresnämnd har till uppgift att medla i hyrestvister samt att pröva frågor
enligt 49 och 55 §§ och övriga frågor som enligt detta kapitel ankommer
på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd i hyrestvister. Närmare
bestämmelser om hyresnämnd meddelas i särskild lag.

71 §•

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga som avses i 34—36, 40,
49 eller 55 §, äger parten klandra beslutet genom att väcka talan mot andra
parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke
beslutet inom denna tid, än parts rätt till talan förlorad.

Hyresnämnds beslut i ärende enligt 45, 56 eller 59 § får ej klandras.

72 §.

Hyrestvist som ej enligt 70 § ankommer på hyresnämnds prövning och
ej heller rör kollektivavtal skall, om icke Konungen bestämmer annat,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

upptagas av rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen. Klandertalan som avses i 71 § upptages, om den rör
kollektivavtal, av arbetsdomstolen och i annat fall av domstol som nyss
nämnts.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol
får återförvisas till nämnden.

73 §.

Talan får ej föras mot underrätts dom i fråga om tillstånd som avses i
34—36 eller 40 § eller i fråga om fastställelse av hyresvillkor och ej heller
mot hovrätts dom i fråga om förlängning av hyresavtal eller fastställelse
av hyresvillkor.

74 §.

I hyrestvist som avses i 49 eller 55 § skall vardera parten svara för sin
rättegångskostnad i underrätten, i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 §
rättegångsbalken.

Öv ergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Genom lagen upphäves,
med den begränsning som följer av 3 nedan, lagen den 22 juni 1939 (nr
366) om medling i hyrestvister.

Bestämmelserna i 3 kap. 55 och 65 §§ äger icke tillämpning på hyresavtal
angående bostadslägenhet, om lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. gäller för avtalet.

Bestämmelserna i 3 kap. 56—60 §§ äger icke tillämpning på hyresavtal
angående annan lägenhet än bostadslägenhet, om 7 eller 8 a § lagen om
hyresreglering m. m. gäller för avtalet. Upphör sistnämnda paragrafer att
gälla, äger Konungen meddela de närmare föreskrifter som behövs för att
3 kap. 56—60 §§ skall kunna vinna tillämpning.

2. Lagen äger ej tillämpning på hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande,
om icke annat följer av 3, 4 eller 5.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3, 4, 8, 33, 45—53, 55—59 och 61 §§ skall,
om ej annat följer av vad som sägs nedan, tillämpas även på avtal som slutits
före lagens ikraftträdande.

Första stycket gäller ej i fråga om hyresavtal på vilket 7, 8 eller 8 a § lagen
om hyresreglering m. m. i den lydelse som gällde före den 1 januari 1969
alltjämt äger tillämpning.

Lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 15 december 1967 (nr 888) gäller
till och med den 31 december 1968, skall äga fortsatt giltighet på hyresavtal,
som ingåtts före utgången av år 1968 och vars hyrestid går till ända
därefter, såframt den, som påkallar nytt hyresavtal, före utgången av år
1968 antingen mottagit sådant meddelande som avses i 4 § nämnda lag
eller hänskjutit tvisten till nämnd som avses i lagen om medling i hyrestvister
eller väckt talan i tvisten vid domstol. Första stycket gäller ej i fråga
om hyresavtal, på vilket lagen den 7 december 1956 sålunda äger tillämpning.

T fråga om hyresavtal, som enligt 10 § nyssnämnda lag den 7 december
1956 är undantaget från tillämpning av lagen, gäller ej första stycket, om
avtalet uppsagts före utgången av år 1968.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Har hyresavtal uppsagts före utgången av år 1968, äge äldre lags bestämmelser
om uppsägningstid och tid för hyresavtals upphörande samt om sättet
för uppsägning tillämpning, även om hyrestiden går ut först efter nämnda
tidpunkt. Infaller den tidpunkt då hyresavtal, som slutits på bestämd
tid, senast skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens utgång tidigare
enligt denna lag än enligt äldre lag, gäller äldre lags bestämmelser om uppsägningstid
även efter den nya lagens ikraftträdande, om uppsägning sker
före utgången av januari 1969. Förelåg ej enligt äldre lag skyldighet att
uppsäga hyresavtal men inträder sådan skyldighet enligt denna lag och infaller
den tidpunkt då avtalet senast skall uppsägas för att upphöra vid hyrestidens
utgång före utgången av januari 1969, skall uppsägning som skett
dessförinnan anses ha ägt rum i rätt tid.

Har hyresgäst avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap
gått åter eller boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits dessförinnan,
äger äldre lag alltjämt tillämpning i fråga om dödsboets och
efterlevande makes rätt att uppsäga avtalet eller sätta annan i sitt ställe
samt makes rätt att övertaga lägenhet som genom bodelning eller skifte tilllagts
honom.

I fråga om hyresavtal, som upphört att gälla före lagens ikraftträdande,
skall äldre lag tillämpas vid beräkning av den tid inom vilken hyresvärd
eller hyresgäst har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av
hyresförhållandet gällande.

4. År hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande träffat på obestämd
tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen
att uppsäga avtalet och sker ej, sedan lagen trätt i kraft, uppsägning
till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas,
skall lagen"tillämpas på avtalet från nämnda tid. Detsamma gäller,
om uppsägning sker men förlängning av avtalet kommer till stånd.

5. Lagen skall från och med den 1 januari 1974 tillämpas på hyresavtal
som slutits före lagens ikraftträdande och som alltjämt gäller nämnda dag.

6. Förlänges hyresavtal angående bostadslägenhet eller åtnjuter hyresgästen
uppskov med avflyttning från sådan lägenhet sedan avtalet upphört
och gäller lagen om hyresreglering m. m. på upplåtelsen, är hyresgästen,
även om annat följer av 3 kap. 48 §, ej skyldig att godtaga högre hyra än
som är medgiven enligt nämnda lag.

7. Hyrestvist, vari talan väckts före denna lags ikraftträdande, skall behandlas
enligt äldre lag.

8. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen
tillämpas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

4) Förslag
till
Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253)

om kollektivavtal

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Avtal mellan---— —

Såsom arbetare----

Beträffande kollektivavtal

Bestämmelser i-------

(Föreslagen lydelse)

1 §•

— ock gällande.

--enligt lagen.

----lag stadgas.

Om avtal enligt första stycket avser
villkor i fråga om hyresförhållande
som beror av anställning
äger avtalet i denna del verkan som
kollektivavtal endast i den mån det
gäller fråga som avses i 3 kap. 33—
35, 40, 46—55 eller 67 § lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom och under
förutsättning att det på arbetstagarsidan
slutits eller godkänts av
organisation som enligt lagen den 11
september 1936 (nr 506) om förenings-
och förhandlingsrätt är att
anse såsom huvudorganisation.

— — deras medlemmar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

5) Förslag
till
Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken2 3 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1945:158.

2 Senaste lydelse av 10 kap. 17 § se 1963: 257.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 3 avd. Nr SO

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10 §.

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt till
servitut eller annan särskild rätt till
egendomen eller om besittning av
egendomen skall upptagas av rätten
i den ort, där fastigheten är. Lag
samma vare, om tvisten rör skyldighet
för ägare eller innehavare av
egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap,
eller, då nyttjanderätt eller annan
särskild rätt till egendomen upplåtits,
fråga är om arrende, hyra, hävd,
byggnads underhåll, nybyggnad eller
annat dylikt.

Ligger fastigheten 4

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt till
servitut eller annan särskild rätt till
egendomen eller om besittning av
egendomen skall upptagas av rätten
i den ort, där fastigheten är. Lag
samma vare, om tvisten rör skyldighet
för ägare eller innehavare av
egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap,
eller, då nyttjanderätt eller annan
särskild rätt till egendomen upplåtits,
fråga är om arrende, hävd,
byggnads underhåll, nybyggnad eller
annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej hyrestvist.

huvuddelen ligger.

17 §.

Ej vare--— —-----annan domstol;

4. tvist, som avses i 9 eller 10 §
eller eljest enligt lag skall upptagas
av domstol, som där sägs, om tvisten
väckes vid annan domstol;

5. äktenskapsmål; -—----—

Ej heller — — — —--—---i 13 §.

Yrkande om------— samma fordran.

4. hyrestvist eller tvist, som avses
i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag
skall upptagas av domstol, som där
sägs, om tvisten väckes vid annan
domstol;

- av domstol.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

6) Förslag
till
Lag

om hyresnämnder
Härigenom förordnas som följer.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §•

Hyresnämnd som avses i 3 kap. lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 3 kap. 34—36 §, upplåtelse
av lägenhet i andra hand enligt 3 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal
eller villkor för sådan förlängning enligt 3 kap. 49 §, förstagångshyra enligt
3 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 3 kap. 59 §, allt nyssnämnda
lag,

3. pröva frågan om godkännande av överenskommelse som avses i 3 kap.
45 eller 56 § nämnda lag,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist.

Ärende upptages av hyresnämnden för den ort där fastigheten är belägen.

2 §.

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om
ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene
vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl
förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan
lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvisning
av ansökan eller avskrivning av ärende kan hyresnämnden bestå av
ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan
lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker
till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som avses i
1 § 2 eller 3.

Konungen får förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.
Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

Ledamot skall vara svensk medborgare och ha uppnått tjugofem års ålder.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ledamot.

För ledamot i hyresnämnd finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna
om ledamot gäller även ersättare.

3 §.

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda
den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar orföranden med iakttagande av vad
som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till
ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Medling samt prövning av hyrestvist

4 §•

Hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § 1 eller 2 av part hänskjutas till
hyresnämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor
eller skiljemän.

I hyrestvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas
till hyresnämnd för medling.

5 §■

Tvist hänskjntes av part till hyresnämnd genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda
fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden
förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej
föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

6 §■

När tvist hänskjutits till hyresnämnd, skall nämnden kalla parterna att
inställa sig inför nämnden.

7 §■

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför hyresnämnden, avskrives
ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom
vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes
och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskrives
ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § 2, avgöres dock ärendet utan
hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives
ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och
tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning antaga
att part har laga förfall för sin utevaro.

8 §•

Rör ärende som avskrivits enligt 7 § första stycket första punkten tvist
enligt 3 kap. 49 eller 55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall
hyresnämnden återupptaga ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres
skriftligen inom en vecka från den dag då beslutet om avskrivning delgavs
sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

9 §•

Hyresnämnden skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke
påkallats, söka förlika parterna.

Om anledning därtill förekommer, skall nämnden eller den nämnden förordnar
besiktiga den lägenhet som tvisten rör. Parterna skall beredas tillfälle
att närvara vid sådan besiktning. Nämnden får också föranstalta om
annan nödvändig utredning.

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av hyreskontrakt
eller annan handling som rör hyresförhållandet och är av betydelse
för tvisten, får nämnden förelägga honom vite.

10 §.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall hyresnämnden
framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar
för förlikning saknas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga
som avses i 1 § 2.1 annat fall avskrives ärendet.

Godkännande av överenskommelse

H §.

Fråga som avses i 1 § 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och
bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Innan ansökan av hyresvärd prövas, skall hyresgästen beredas tillfälle
att yttra sig. Om det är behövligt, skali hyresnämnden kalla hyresvärden och
hyresgästen att inställa sig inför nämnden. Nämnden får förelägga hyresvärden
eller hyresgästen vid vite att komma tillstädes. Utevaro från sammanträde
utgör ej hinder för ärendets prövning.

Skiljemannaförf arande
12 §.

Har parterna avtalat att hyrestvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd, skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom
skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen den 14 juni
1929 (nr 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller bestämmelserna i
5 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnden, kan skiljedom dock påkallas
muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnden har att avgöra genom skiljedom gäller bestämmelserna
i lagen om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera
parten svarar för sin kostnad i hyrestvist som avses i 3 kap. 49 eller
55 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet

13 §.

Hyresnämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol
äger motsvarande tillämpning vid hyresnämnd.

14 §.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna
ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av hyresnämnd. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande
tillämpning på ledamot i hyresnämnd.

15 §.

I hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den
mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan
om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.
Kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständig -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1068

het beslut ej meddelas samma dag som förhandlingen inför nämnden avslutas,
meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder
möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas
vid förhandling i partens närvaro.

16 §.

Den som efter förordnande av hyresnämnd besiktigat lägenhet eller verkställt
annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna
medel.

Har någon, som nämnden inkallat och som ej är part, inställt sig för att
höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

17 §.

Om rätt för part att klandra beslut av hyresnämnd finns bestämmelser i
3 kap. 71 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Mot hyresnämnds beslut, varigenom nämnden avvisat ansökan som avses
i 5, 8, 11 eller 12 §, avskrivit ärende enligt 5 eller 7 § eller utlåtit sig om
ersättning enligt 16 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej
beslut om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av
hyresnämnd får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som
avses i första stycket.

Besvären skall inges till domstol, som avses i 3 kap. 72 § första punkten
lagen om nyttjanderätt till fast egendom, inom en vecka från det att klaganden
fick del av beslutet. I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 5—-12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid
i stället underrätten. Mot underrättens beslut får talan ej föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages
ärendet av nämnden.

18 §.

Vid hyresnämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

19 §.

Inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling, som enligt bestämmelse
i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom
hyresnämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får
det dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet.

Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller
om delgivning i mål och ärenden vid domstol. Om beslut är sådant som
avses i 15 § andra stycket, skall dock beslutet delges part, som beslutet gått
emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

Övriga bestämmelser
20 §.

Hyresnämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är
för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.
Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

21 §.

Talan om utdömande av vite, som förelagts någon enligt denna lag, föres
efter anmälan av hyresnämnden av åklagare vid domstol som avses i 3 kap.
72 § första punkten lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

22 §.

Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

Motionsyrkanden

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: 862 av herr Dahlberg och fru Landberg
samt II: 1117 av herr Svenning m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte besluta om följande lydelse av 45 § femte stycket:

Har hyresvärden och hyresgästen, sedan hyresförhållandet varat längre
än nio månader i följd, i särskilt upprättad handling överenskommit att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till förlängning, är överenskommelsen
gällande endast om den godkänts av hyresnämnden»;

2. de likalydande motionerna I: 880 av herr Dahlberg och fru Lundblad
samt II: 1135 av herr Svenning m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte beakta de här
redovisade synpunkterna»;

3. de likalydande motionerna I: 887 av herr Bengtson m. fl. samt II: llb7
av herr Hedlund m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att den
regionala avvecklingen av hyresregleringen fortsätter;

att riksdagen måtte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna
för besittningsskydd att lokalhyresgäst erhåller ett lika starkt direkt besittningsskydd
som i propositionen föreslås för bostadshyresgäst; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext»;

4. de likalydande motionerna I: 888 av herr Holmberg m. fl. samt II: 1146
av herr Bohman m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition nr 91 såvitt avser
hemställan under 2) och 5) måtte antaga

A. de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in. och om fortsatt giltighet av lagen med den ändringen att lagen
skall gälla till och med den 31 december 1969,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

b) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1907 (nr 36, s. 1) om nyttjanderrätt
till fast egendom med den ändringen att övergångsbestämmelserna
erhåller följande lydelse:

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Genom lagen upphäves
lagen den 22 juni 1939 (nr 366) om medling i hyrestvister.

2. Lagen äger ej tillämpning på hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande,
om icke annat följer av vad som sägs nedan.

3. Bestämmelserna i 3 kap. 1, 3, 4, 8, 33, 45—53, 56—59 och 61 §§ skall
från och med dagen för lagens ikraftträdande tillämpas även på avtal som
slutits dessförinnan. De närmare föreskrifter som behövs för att de nya bestämmelserna
skall kunna vinna tillämpning meddelas av Konungen.

4. Är hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande träffat på obestämd
tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen att
uppsäga avtalet och sker ej, sedan lagen trätt i kraft, uppsägning till den tid
då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas, skall
lagen tillämpas på avtalet från nämnda tid. Detsamma gäller, om uppsägning
sker men förlängning av avtalet kommer till stånd.

5. Lagen skall från och med den 1 januari 1975 tillämpas på hyresavtal
som slutits före lagens ikraftträdande och som alltjämt gäller nämnda dag.

6. Har hyresgäst avlidit före lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap
gått åter eller boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits
dessförinnan, äger äldre lag alltjämt tillämpning i fråga om dödsboets och
efterlevande makes rätt att uppsäga avtalet eller sätta annan i sitt ställe
samt makes rätt att övertaga lägenhet som genom bodelning eller skifte
tillagts honom.

7. I fråga om hyresavtal, som upphört att gälla före lagens ikraftträdande,
skall äldre lag tillämpas vid beräkning av den tid inom vilken hyresvärd
eller hyresgäst har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund
av hyresförhållandet gällande.

8. Vid tillämpning av 3 kap. 48 § skall andra stycket nedan iakttagas

a) till och med den 31 december 1973 beträffande fastighet inom någon
av följande kommuner, nämligen Stockholm, Boo, Botkyrka, Danderyd,
Djursholm, Huddinge, Järfälla, Lindingö, Märsta, Nacka, Saltsjöbaden,
Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Tyresö, Täby, Upplands Väsby, Vaxholm,
Västerhaninge, Österhaninge och Österåker samt Göteborg, Kungälv, Kållered,
Lerum, Mölndal, Nödinge, Partille och Råda ävensom Malmö, Burlöv,
Lomma och Lund,

b) till och med den 31 december 1971 beträffande fastighet i annan ort,
om förordnande enligt 3 kap. 54 § gäller för den orten.

Understiger den hyra som utgår vid hyrestidens slut hyran för lägenheter
som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga, är hyresgästen icke skyldig

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

att godtaga högre höjning av hyran än som motsvarar skälig andel av skillnaden
mellan utgående hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelens
storlek skall bestämmas så att lägenhetens hyra vid övergångstidens slut
är anpassad till hyran för likvärdiga lägenheter.

9. Hyi estvist, vari talan väckts före denna lags ikraftträdande, skall behandlas
enligt äldre lag.

10. Förekommer i lag eller särskild författning hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen
tillämpas.

c) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 22 juni 1928 (nr 253) om
kollektivavtal med den ändringen att lagen träder i kraft den 1 januari
1970;

d) lag om hyresnämnder med den ändringen att lagen träder i kraft den
1 januari 1970;

B. de till proposition nr 141/1967 — bil. A — fogade förslagen till

a) Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in. med den ändringen
att lagen skall äga försatt giltighet till och med den 31 december 1969;

b) Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)
om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal med den ändringen att
lagen skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1969.

c) Lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157)
med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad med den
ändringen att lagen skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december
1970;

d) Lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 och 17 §§ rättegångsbalken med
den ändringen att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1970;»

5. de likalydande motionerna 1:889 av herr Lundberg samt II: 1143 av
herr Bengtson i Solna, i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte besluta följande tillägg till ovan refererade punkt 6
i övergångsbestämmelserna: Dock skall bestämmelserna även tillämpas på
alla arbeten påbörjade efter den 31/5 1968»; 6

6. de likalydande motionerna I: 890 av herr Lundberg samt II: 1145 av
herr Bengtson i Solna m. fl., i vilka motioner hemställes

»dels att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 91 måtte uttala
att bestämmelsen i 46 § punkt 7 gäller industriföretagens bostäder för cheftjänstemän,

dels att riksdagen måtte med ändring av det vid propositionen nr 91 fogade
förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907
om nyttjanderätt till fast egendom besluta att 46 § punkt 8 skall ha följande
lydelse: ''hyresförhållandet beror av annan anställning som upphört och det
ej är obilligt mot hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om
hyresförhållandet varat längre än tre år, hyresvärden styrker sitt behov

42 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

av att upplösa hyresförhållandet för att disponera bostaden för annan arbetstagare’»
;

7. de likalydande motionerna I: 891 av herr Lundberg samt 11: 1144 av
herr Bengtson i Solna m. fl., i vilka motioner hemställes

»1. att riksdagen vid behandling av proposition nr 91 med förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt
till fast egendom måtte besluta

a) att hyresnämnds befattning med den föreslagna hyreslagstiftningen
skall begränsas till medlande verksamhet,

b) att talan enligt 73 § må fullföljas till hovrätt i de fall där underrätt
enligt förslaget är sista instans samt i övrigt till högsta domstolen i enlighet
med de allmänna principer som gäller för sådan fullföljd,

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
författningsändringar»;

8. de likalydande motionerna I: 892 av herr Lundberg samt II: 1152 av
fröken Ljungberg m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte antaga det vid proposition nr 91/1968 fogade förslaget
till Lag om hyresnämnder med den ändringen att 2 och 15 §§ erhåller
följande lydelse:

2 §•

Hyresnämnd består av ordförande som skall vara lagfaren och erfaren i
domarvärv, och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket.
Av de senare ledamöterna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med
näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Vid företagande---— eller 3.

Konungen får--- — även avdelning.

Ledamot skall---som ledamot.

För ledamot---även ersättare.

15 §.

I hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas.

Om part---att iakttaga.

Kan på---hinder möter.

Beslut tillställes---partens närvaro»;

9. de likalydande motionerna I: 893 av herr Lundberg samt II: 1151 av
fröken Ljungberg, i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna
i hyresregleringslagen att 3—5 §§ upphäves och att hyreskontrollen i stället
sker enligt 6 § samt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 43

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar»
;

10. de likalydande motionerna I: 894 av herr Lundberg samt II: 1155 av
fru Sundberg, i vilka motioner hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 91 måtte besluta att lagen
av den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. skall äga fortsatt
giltighet t. o. m. den 31 december 1970»;

11. de likalydande motionerna I: 895 av lierrar Stefanson och Tistad samt
II: 1154 av herr Nyberg m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala sig för att den regionala
avvecklingen av hyresregleringen fortsätter;

att riksdagen matte besluta om en sådan utformning av bestämmelserna
för besittningsskydd att lokalhyresgäst erhåller ett lika starkt direkt besittningsskydd
som i propositionen föreslås för bostadshyresgäst;

att riksdagen måtte besluta om ovan angivna ändringar i 72 och 73 §§
nyttjanderättslagens 3 kapitel samt avslå förslaget till ändringar i rättegångsbalken;
samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext»;

12. de likalydande motionerna I: 896 av herr Werner samt 11: 1H9 av
herr Karlsson i Huddinge m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i anledning av propositionen nr 91 år 1968 måtte besluta:

att antaga de i bilaga 1. till denna motion föreslagna ändringarna i förslag
till Lag angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom; samt

att med de i bilaga 2. till denna motion föreslagna ändringarna bifalla
förslaget om förlängning av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m.

att avslå under punkt 6. i prop. nr 91 år 1968 framställt ''Förslag till Lag
om hyresnämnder’ samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en översyn av ''Lagen om
nyttjanderätt till fast egendom’ 3 kap. angående hyresnämnder i enlighet
med vad i denna motion anförts och till 1968 års höstriksdag framlägga förslag
till lag om hyresnämnder».

De i hemställan omnämnda bilagorna har följande lydelse:

»Bilaga nr 1

Förslag

till ändrad lydelse av Lag angående ändring i vissa delar av lagen av den 14
juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Propositionen:

§ 45.

Bestämmelserna i 46—53 §§ ...

annat ej följer av 47 §.

Har hyresvärden och . . .

endast om han godtagit den.

§ 48.

Vid förlängning av hyresavtal är
hyresgästen skyldig att godtaga den
hyra som hyresvärden fordrar. Fordrad
hyra är att anse som oskälig, om
den väsentligt överstiger hyran för
lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet är likvärdiga.

Annat av ...

... i första och andra styckena.

Föreslagen lydelse:

§ 45.

Lika med propositionen.

Har hyresvärden och hyresgästen,
sedan hyresförhållandet varat längre
än nio månader i följd, i särskilt upprättad
handling överenskommit att
hyresrätten icke skall vara förenad
med rätt till förlängning, är överenskommelsen
gällande endast om den
godkänts av hyresnämnden.

§ 48.

Föreligger icke i fall av förändring
av hyresavtal överenskommelse mellan
hyresmarknadens partorganisationer
gäller den hyra som fastställes
av hyresnämnd i orten såvitt angår
ort med över 10 000 innevånare eller
mindre ort där Konungen så bestämmer.
Hyresnämnd har att vid fastställande
av hyra utgå från fastighetens
drifts- och självkostnader samt
att hyran med hänsyn till standard
och bostadsmiljö ej får överstiga hyresnivån
för jämförliga lägenheter
eller eljest ej är obilliga. Annat av
hyresvärden uppställt villkor skall
gälla om det ej strider mot god sed
i hyresförhållandet. Hyrestiden . ..

... och andra styckena ...

§ 69.

I varje län skall finnas en hyresnämnd.
Konungen äger ...

... verksamhetsområde för hyresnämnd.

§ 70.

Hyresnämnd har till uppgift
---i särskild lag.

§ 69.

1 varje primärkommun eller kommunblock,
varom Konungen äger att
förordna, skall finnas en hyresnämnd.

§ 70.

Hyresnämnd har till uppgift att
medla i hyrestvister samt att pröva
frågan enligt 45, 49 och 55 §§ och övriga
frågor som enligt detta kapitel
ankommer på nämnden. Nämnden
kan även vara skiljenämnd i hyrestvister.
Närmare bestämmelser om
hyresnämnd meddelas i lag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Propositionen:

§ 71.

Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i fråga som avses i 34, 36, 40,
49 eller 55 §§, äger parten . ..

. . . får ej klandras.

§ 72.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer
. ..

. . . av domstol som nyss nämnts.

§ 73.

Talan får ej föras mot underrätts
dom . . .

... fastställelse av hyresvillkor.

§ 74.

I hyrestvist som avses i 49 eller
55 § skall...

... 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Föreslagen lydelse:

§ 71.

Om part ej godtar hyresnämnds
beslut i hyrestvist äger parten klandra
beslutet genom att väcka talan
mot andra parten inom tre veckor
från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna
tid, är parts rätt till talan förlorad.

§ 72.

Hyrestvist, som ej enligt 70 § ankommer
på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal, skall,
om icke Konungen bestämmer annat,
upptagas av Statens hyresråd. Klandertalan
som avses i 71 § upptages,
om den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av Statens
hyresråd som nyss nämnts.

§ 73.

Part, som ej godtar hyresnämnds
dom i hyrestvist, äger att klandra beslutet
genom att väcka talan mot
andra parten inom tre veckor från
det parten erhöll del av beslutet hos
Statens hyresråd.

§ 74.

I hyrestvist som avses i detta kapitel
skall vardera parten svara för sina
kostnader.

Bilaga nr 2

Förslag

till ändrad lydelse av förslag till Lag angående ändring i lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. och om fortsatt giltighet av lagen

Ingressen — lika med propositionen.

Nuvarande lydelse:

Motionärernas förslag till lydelse:

3 §•

Hyresvärden må ...
betingade den 1 januari 1942.

3 §•

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Nuvarande lydelse:

Var lägenheten då ej uthyrd ...

. .. och överlåtelse av bostadsrätt
m. m. är stadgat.

4 §•

Utöver grundhyran må hyresvärden
...

... tillämpas vid prövning som i andra
stycket sägs.

Motionärernas förslag till lydelse:

enligt denna lag eller myndighets beslut
gällde för lägenheten den 31 december
1968.

(Lika med propositionen)

(Lika med lagens nuvarande lydelse
med undantag av att förekommande
årtal »den 1 januari 1942» ersätts
med »den 31 december 1968».)

4 §•

(Lika med lagens nuvarande lydelse
med undantag för att ordet
»grundhyra» ersätts med »bashyra».)

5 §—6 §, lika med propositionen.

V §•

Har hyresvärd ...

villkor i övrigt, som finnas skäliga
Framställning som i första stycket

7 §■

(Lika med lagens nuvarande lydelse.
)

Föreligger tvist om fortsatt förhyrning
...

. .. lämnat hyresgästen sådant med- nyss angivna tiden,
delande. (Lika med propositionen)

§§ 8 — 13 — 17 — 18 — 20 — lika med lagens nuvarande lydelse.

26 §.

(Lika med propositionens förslag,
dock att kursiverat stycke under
punkt 5, som börjar med orden »Har
hus eller del av hus ...

... på grund av arbetet slutligen avgjorts»
utgår.)»;

13. motionen II: 1148 av fru Holmquist m. fl., i vilken motion hemställes
»att i princip samma prövning av skäligheten i hyressättningen skall gälla

även för inackorderingsrum och möblerade lägenheter samt del (delar) i lägenhet
som gäller i den övriga hyresmarknaden och att den föreliggande
lagtexten omarbetas i motionens syfte»;

14. motionen II: 1150 av herrar Lindkvist och Kellgren, i vilken motion,
såvitt nu är i fråga, hemställes 2

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i de föreslagna lagtexterna
att hyresvärd åläggs skyldighet att hos hyresnämnd anmäla sådant avtal
som avses i 45 §, sista stycket, förslaget till hyreslag samt att hyresmarknadens
myndigheter bl. a. med ledning härav följer utveckling och vid behov
påkallar statsmakternas åtgärder samt

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

3. att riksdagen beslutar sådan ändring i 35 §, första stycket, förslaget
till hyreslag, att bytesrätten utvidgas att gälla även tillbyte av egnahem»;
samt

15. motionen II: 1153 av herr Nordgren och fröken Ljungberg, i vilken
motion hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till
kompletterande ändring av 49 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom,
i enlighet med vad som i motionen framförts».

I samband med propositionen har utskottet även behandlat följande fristående
motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna I: U3 av herr Lundberg samt II: 126 av herr
Werner, i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till
sådan ändring i hyresregleringslagen

1. att kostnader för standardhöj ande förbättringsarbeten får kompenseras
genom hyreshöjning med 15 % av den totala arbetskostnaden,

II. att ombyggnadsarbeten uppgående till minst 1/4 av taxeringsvärdet
för byggnad skall för fastigheter med grundhyra fastställd per den 1/1 1942
medföra helt ny hyressättning baserad på bruksvärde, såsom det definierats
i propositionen 141/1967, varvid utgångspunkten skulle vara hyrorna i den
allmännyttiga nyproduktionen med skälig reducering och med hänsyn till
den lägre standarden»; 2 3 4

2. de likalydande motionerna I: 281 av herr Dahlberg m. fl. samt II: 354
av herr Svenning m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning om lagstadgad bytesrätt och utvidgad reparationsskyldighet vid
en kommande översyn av nuvarande hyreslagstiftning»;

3. de likalydande motionerna I: 417 av herr Bengtson m. fl. samt II: 523
av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

1) att förslag om ny hyreslag, innehållande de skydd för hyresgästerna
som behandlats i motionens motivering, utan dröjsmål förelägges riksdagen; 2)

att den avbrutna regionala avvecklingen av hyresregleringen återupptages
sedan den nya hyreslagen trätt i kraft;

3) att frågan om ändring av lagen om hyresreglering, innebärande viss
rätt för hyresvärd att efter företagen grundlig reparation få hyran prövad av
hyresnämnd, blir föremål för Kungl. Maj:ts prövning»;

4. de likalydande motionerna 1:487 av herrar Enarsson och Lundberg
samt II: 6U av fröken Ljungberg m. fl., i vilka motioner hemställes

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till
hyresregleringens successiva avveckling»;

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

5. de likalydande motionerna I: 703 av herr Åkerlund samt II: 897 av
herr Åkerlind, i vilka motioner hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till
omedelbar avveckling av hyresregleringen för en- och tvåfamilj svillor»;

6. motionen II: 40 av herr Sjönell, i vilken motion hemställes

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om översyn av
möjligheterna att få till stånd snabbare avgöranden av fall av vanvård av
fastigheter»; samt

7. motionen II: 887 av herr Bengtson i Solna, i vilken motion hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till

sådan ändring i hyreslagstiftningen att vad som ovan anförts om hyressättningsnormerna
vinner beaktande».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet, i den
mån redogörelse ej lämnas nedan, till de tryckta motionerna.

Till utskottet har inkommit skrift från styrelsen för Östermalmssektionen
inom Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm.

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen
under rubriken Inledning följande.

Den nuvarande hyreslagen, som ingår som 3 kap. i lagen den 14 juni
1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL), innehåller de
allmänna och grundläggande rättsreglerna om hyresförhållande. Vid sidan
av hyreslagen gäller lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. (här kallad hyresregleringslagen). I denna lag finns huvudsakligen
bestämmelser om reglering av hyrans storlek och om besittningsskydd genom
tvångsförlängning av hyresavtal. Lagen hade redan från början begränsad
giltighetstid, men denna har successivt förlängts, senast genom lagen
den 15 december 1967 (nr 886) för tiden t. o. m. den 31 december 1968.

Genom ändringar i hyresregleringslagen under senare delen av 1950-talet
har Kungl. Maj:t getts befogenhet att upphäva hyresregleringen i viss ort
samt att bestämma att regleringen i ort, där den gäller, skall avse endast
visst eller vissa slag av lägenheter. Som följd härav har hyresregleringen
avvecklats i etapper såväl regionalt som kategorimässigt. Från lagens bestämmelser
om hyreskontroll har vidare, med vissa begränsningar, undantagits
upplåtelse av lägenhet i hus för vilket utgått statligt lån eller som
förvaltas av staten, kommun eller allmännyttigt bostadsföretag.

I fråga om hyresförhållanden som inte är underkastade hyresregleringslagens
bestämmelser gäller med vissa undantag i stället lagen den 7 december
1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal (här
kallad besittningsskyddslagen). Denna lag, som är provisorisk, innehåller

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 49

regler om besittningsskydd och bestämmande av hyresvillkoren i nytt hyresavtal.

I samband med att den successiva avvecklingen av hyresregleringen påbörjades
bemyndigades chefen för justitiedepartementet den 15 mars 1957
att tillkalla sakkunniga för att göra en översyn av hyreslagen. Huvudsyftet
med utredningsarbetet skulle enligt direktiven vara att i hyreslagen föra in
bestämmelser, vilka skulle bereda hyresgästen ett effektivt besittningsskydd
även efter hyresregleringens avveckling. De sakkunniga1, som antog
benämningen hyreslagskommittén, avgav den 15 september 1961 betänkandet
»Reviderad hyreslag» (SOU 1961: 47).

Betänkandets regler om besittningsskydd var olika utformade för olika
slag av hyresgäster. Inom bostadssektorn hade skyddet formen av en rätt
till förlängning av hyresförhållandet. Beträffande övriga lägenheter var
skyddet utformat som en rätt till ekonomisk ersättning. Hyreslagskommittén
sade sig vid sitt ställningstagande ha haft i sikte marknadslägen som
kunde betecknas som någorlunda normala. Dit hänförde kommittén även
lägen med en viss mera måttlig lägenhetsbrist. Förslaget byggde därför på
att hyresregleringen skulle behållas även efter den nya hyreslagens ikraftträdande,
i den mån förhållandena på hyresmarknaden motiverade detta.
I förslaget behandlades också en annan central fråga på hyresrättens område,
nämligen hyresgästens rätt att överlåta hyresrätten och att upplåta
lägenheten i andra hand. I övrigt innebar förslaget väsentligen en lagteknisk
översyn av bestämmelserna i hyreslagen2. Efter remiss avgavs utlåtanden
över betänkandet av ett stort antal myndigheter och organisationer (se
SOU 1966: 14 s. 75).

Genom beslut den 26 april 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utreda hyreslagstiftningen.
I direktiven uttalades bl. a. att i fråga om såväl besittningsskyddet
som hyressättningen förutsättningar syntes föreligga att
skapa i betydande avseenden överensstämmande bestämmelser för orter
med lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad hyresmarknad
men att det kunde bli erforderligt att i viss utsträckning ha särskilda regler
för orter med påtaglig lägenhetsbrist. Vidare anfördes att det borde övervägas
om inte lagstiftningen på hyresområdet kunde samordnas i en reviderad
permanent hyreslag.

De sakkunniga3, som antog namnet hyreslagstiftningssakkunniga, avgav

1 Justitierådet Nils Beckman, tillika ordförande, drätselordföranden Fritiof Boo, riksdagsmännen
Henning Gustafsson, Sven Persson och Yngve Holmberg, direktören Hans Wiman och
advokaten Gösta Järtelius. Sedan Gustafsson på därom gjord framställning entledigats från
uppdraget, tillkallades den 19 maj 1958 riksdagsmannen Mac Hamrin som sakkunnig i hans
ställe.

2 Ang. lydelsen av hyreslagskommitténs förslag till hyreslag, se A s. 250

3 Presidenten i försäkringsdomstolen Liss Granqvist, tillika ordförande, verkställande direktören
i Sveriges fastighetsägareförbund Claes Breitholtz, numera statsrådet Lennart Geijer samt
riksdagsmannen Henning Gustafsson och ordföranden i Hyresgästernas riksförbund Erik Svensson.
4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr SO

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

i juni 1966 betänkandet »Ny hyreslagstiftning» (SOU 1966: 14). I betänkandet
framlades förslag till en ny allmän hyreslag. Förslaget syftade till att
ersätta hyresregleringen med en friare hyresmarknad, där i princip hyresgäst
i bostadslägenhet fick ett direkt besittningsskydd som kompletterades
med vissa hyresspärrar och där besittningsskyddet för hyresgäst i andra
lägenheter, dvs. lokaler, upprätthölls genom ersättningsregler. Hyresreglerings-
och besittningsskyddslagarna skulle enligt förslaget ersättas av bestämmelser
i den nya hyreslagen. Förslaget innefattade även i övrigt en
översyn av den nu gällande hyreslagen1. Efter remiss avgavs utlåtanden över
betänkandet av ett stort antal myndigheter och organisationer2.

Ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till ny hyreslagstiftning
remitterades till lagrådet den 17 mars 1967. Det remitterade förslaget byggde
på hyreslagstiftningssakkunnigas förslag. I vissa hänseenden avvek det
dock från de sakkunnigas förslag. Bl. a. föreslogs ytterligare spärrar mot
oskäliga hyreshöjningar samt vissa övergångsregler angående hyressättningen.
Lagrådet avgav yttrande över förslaget den 10 juli 1967. Proposition
i frågan (1967: 141) till riksdagen beslöts den 6 september 1967. Propositionen
— som i allt väsentligt stämde överens med det remitterade förslaget —
torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bihang A 3.

I prop. 1967: 141 föreslogs bl. a. att en hyresnämnd skulle inrättas för
i princip varje län för handläggning av hyrestvister samt att närmare
bestämmelser om hyresnämnd skulle meddelas i särskild lag. Förslag till
lag om hyresnämnder remitterades till lagrådet den 20 oktober 1967 och
lagrådet avgav yttrande över förslaget den 9 november samma år. Proposition
(1967: 171) till riksdagen i denna fråga beslöts den 10 november 1967.
Propositionen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som
bihang B 3.

Förslaget till ny hyreslagstifLning, som utgör en för hyresgästerna betydelsefull
fråga, förutsatte att en långtgående enighet kunde uppnås i riksdagen.
Det visade sig emellertid att den önskvärda enigheten inte kunde
uppnås. Kungl. Maj :t fann därför att tiden inte var mogen för den föreslagna
reformen. Prop. 1967: 141 — utom i vad avsåg fråga om viss förlängning
av hyresregleringen — och 1967: 171 blev på grund härav återkallade
(se skr. 1967: 174).

Grundtanken i reformen av hyreslagstiftningen var att avveckla hyresregleringen
och ersätta denna med avtalsfrihet mellan hyresvärd och hyresgäst
inom ramen för den permanenta hyreslagstiftningen. Som framgår av
vad jag nyss har anfört bör denna väg inte f. n. beträdas. Däremot bör man,
som jag förutskickade redan i samband med att propositionerna återkallades,
överväga en revision av hyreslagstiftningen inom ramen för en behållen
hyresreglering.

1 Ang. lydelsen av hyreslagsstiftningssakkunnigas förslag till ny hyreslag, se A s. 267.

2 Se A s. 29.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Gällande rätt och tidigare lagförslag
Utskottet hänvisar till propositionen s. 43—51.

Departementschefen vid lagrådsremisser!

Vid lagrådsremisser anförde departementschefen i den allmänna motiveringen
följande.

Departementschefen. Den gällande lagstiftningen angående hyresförhållanden
består av dels den permanenta hyreslagen, dels hyresregleringslagen
och besittningsskyddslagen. Hyreslagen fick sitt nuvarande innehåll väsentligen
genom en lagreform år 1939. Hyresregleringslagen, som innehåller bestämmelser
om hyrespriskontroll och besittningsskydd för hyresgäst, tillkom
som en krislag i det senaste världskrigets inledningsskede, medan besittningsskyddslagen,
vilken innehåller regler om besittningsskydd i hyresförhållanden
som inte omfattas av hyresregleringslagens bestämmelser, tillkom
år 1956 i samband med att hyresregleringen började avvecklas. Både
hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen är tidsbegränsade. Giltighetstiden
har vid upprepade tillfällen förlängts. F. n. gäller lagarna till utgången
av år 1968.

Hyreslagstiftningens innehåll har varit föremål för intensiv uppmärksamhet
under de senaste årtiondena. Intresset har därvid framför allt gällt
den synnerligen komplicerade frågan om hyresregleringens avveckling.
Emellertid har det sedan länge stått klart att denna fråga inte kan betraktas
isolerad från spörsmålet om innehållet i den permanenta hyreslagen. För
att ge belysning åt sambandet mellan frågan om hyresregleringens avveckling
och en reform av hyreslagen är en återblick på utvecklingen sedan hyreslagen
fick sin nuvarande lydelse av intresse.

Hyreslagsreformen av år 1939 grundades på ett redan i mitten på 1930-talet påbörjat lagstiftningsarbete. Förhållandena på bostadsmarknaden var
vid den tiden relativt gynnsamma från hyresgästsynpunkt. Mellankrigstidens
arbetslöshetskris bromsade alltjämt efterfrågan på bostäder. Läget på
kapitalmarknaden och då särskilt den mycket låga räntan samt arbetsmarknadsutvecklingen
skapade synnerligen fördelaktiga produktionsförutsättningar
för bostadsbyggandet. Bostadsproduktionen steg också mot slutet
av 1930-talet till en efter dåtida förhållanden mycket hög nivå. Av stor be>-tydelse i sammanhanget var också det allmännas produktionsbefrämjande
åtgärder. Under 1930-talet sänktes hyresläget inte oväsentligt i förhållande
till de allmänna levnadsomkostnaderna. Någon mera påtaglig bostadsbrist
gjorde sig inte gällande. Tvärtom torde på många orter tillgången på bo -

52 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

städer ha varit relativt god. Hyresnivån torde alltså inte i nämnvärd grad
ha påverkats av bristbetingad efterfrågan på bostäder. Vidare började den
framväxande hyresgäströrelsen att få ett allt större inflytande på hyresmarknaden.

De erfarenheter och värderingar som var vägledande för 1939 års hyreslagsreform
måste antas ha varit präglade av de ovanligt gynnsamma förhållanden
som sålunda rådde på bostadsmarknaden. Mot bakgrunden härav
är det i och för sig inte ägnat att förvåna att 1939 års lagstiftning i
huvudsak bibehöll den fulla avtalsfrihetens princip i de för hyresförhållandet
centrala frågorna om rätt för hyresgästen att bo kvar i den förhyrda
lägenheten efter avtalstidens utgång och om hyresprissättningen.

Det var emellertid inte bara 1930-talets i huvudsak balanserade hyresmarknad
som gjorde att lagstiftaren vid den tiden avstod från att mera
aktivt ingripa reglerande på hyresmarknaden. Ett minst lika väsentligt skäl
var att man alltjämt ansåg sig beroende av det enskilda initiativet för att
kunna upprätthålla en hög och jämn bostadsproduktion. Alltför långtgående
ingrepp i avtalsfriheten kunde befaras medföra att den privata företagsamheten
drog sig undan från bostadsmarknaden med de allvarliga konsekvenser
detta kunde föra med sig.

Resultatet av 1930-talets reformarbete blev en hyreslag som åtminstone
efter då gängse betraktelsesätt kunde fungera väl på en bostadsmarknad i
balans men som var helt otillräcklig vid mera allvarliga rubbningar i jämviktsläget.
Följderna härav skulle visa sig inom så kort tid att hyreslagens
på avtalsfriheten grundade besittningsskydds, och hyressättningssystem
aldrig kom i nämnvärd praktisk tillämpning.

Som en följd av bostadsproduktionens sammanbrott under de första
krigsåren uppkom bostadsbrist. Eftersom detta kunde befaras medföra
hyreshöjningar, ansåg sig statsmakterna tvungna att införa priskontroll
på hyresmarknaden. Som ett komplement till priskontrollen fordrades ett
skydd för hyresgäst mot obilliga uppsägningar. Priskontrollen och besittningsskyddet
utgör också som nämnts det huvudsakliga innehållet i hyresregleringslagen,
som trädde i kraft den 30 juni 1942. Hyrorna låstes i princip
vid det läge som rådde vid ingången av år 1942. Lagen gav visserligen
möjlighet att beakta kostnadsökningar i fastighetsförvaltningen genom att
Kungl. Maj :t tillädes rätt att förordna om generell hyreshöjning. Inga sådana
beslut meddelades emellertid under hela 1940-talet. För nytillkommande
lägenheter krävdes i princip att myndighet skulle fastställa hyran. Denna
skulle grundas på produktionskostnaderna, dvs. självkostnadsprincipen
skulle tillämpas.

Världskrigets slut och återgången till normalare förhållanden i samhällslivet
innebar inte att också bostadsmarknaden normaliserades. Läget var
nämligen nu ett helt annat än på 1930-talet. Flera faktorer bidrog till det.
Den ökade efterfrågan på bostäder som börjat märkas redan under senare

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

delen av 1930-talet stegrades alltmera. Härtill bidrog i hög grad den accelererande
inflyttningen till tätorterna. Det betydande statliga stödet för bostadsfinansieringen
förutsatte vidare att självkostnadsprincipen skulle ligga till
grund för hyressättningen. Av olika skäl kom bostadsbyggandet att under
hela 1940-talet ligga på en låg nivå.

Under sådana förhållanden var det uppenbarligen inte möjligt att återgå
till hyreslagens fria hyresprissättning. En stark priskontroll och ett effektivt
besittningsskydd behövdes fortfarande. Hyresregleringen måste därför behållas.

Efter hand ändrades emellertid situationen. Bostadsproduktionen kunde
ges större del av investeringsutrymmet och visade år från år stigande siffror.
På grund härav och som följd av den fortgående befolkningsomflyttningen
minskade i vissa delar av landet gapet mellan tillgång och efterfrågan
på bostäder. Den stegrade bostadsefterfrågan koncentrerades alltmera
till de expansiva tätorterna, i synnerhet storstadsregionerna. Samtidigt började
kritik riktas mot hyresregleringssystemet. Bl. a. gjordes gällande att det
förhållandet att enligt hyresregleringen den faktiska produktionskostnaden
lades till grund vid fastställande av hyran motverkade ett rationellt och ekonomiskt
byggande. Vidare anfördes att stelheten i hyressättningen inte tillräckligt
stimulerade till underhåll och upprustning av det äldre lägenhetsbeståndet.

År 1951 tillsattes den första i raden av statliga utredningar på hyreslagstiftningsområdet
under efterkrigstiden. Utredningen, som sedermera antog
namnet hyresregleringskommittén, fick i uppgift att dels se över hyresregleringslagen,
dels lägga fram förslag till de övergångsbestämmelser som kunde
behövas vid avvecklingen av regleringen. Utredningen avkastade relativt
blygsamma resultat. Visserligen inleddes, som en följd av utredningens förslag,
i slutet av 1950-talet en successiv, kategorimässig och regional avveckling
av hyresregleringen, men i det stora hela blev denna av mycket begränsad
räckvidd. Sålunda kom hyresregleringen att bestå för bl. a. bostadslägenheter
i praktiskt taget samtliga tätorter med någon hyresmarknad av
betydelse.

Orsakerna till detta var flera. Den viktigaste var att man ansåg att hyresregleringen
kunde avvecklas för en viss ort bara om balans mellan tillgång
och efterfrågan på lägenheter i huvudsak inträtt. Detta kan också uttryckas
så att hyreslagens bestämmelser alltjämt bedömdes helt otillräckliga på en
hyresmarknad med mera påtaglig lägenhetsbrist. Någon reform av hyresregleringslagen
kom heller inte till stånd, eftersom man allmänt hyste den
uppfattningen att lagen skulle bli helt obehövlig inom ej alltför lång tid.

En ny syn på den permanenta hyreslagens innehåll började framträda.
Den uppfattningen vann alltmera insteg att hyresgästen även på en balanserad
hyresmarknad var i behov av en rätt att få bo kvar i lägenheten efter
den ursprungligen avtalade hyrestidens utgång. Denna åsikt, som innebar

54 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

att regler om ett effektivt besittningsskydd borde införas i hyreslagen, blev
efter hand den förhärskande. Detta tog sig uttryck i att inte ens den mycket
begränsade avveckling av hyresregleringen som inleddes i slutet av
1950-talet ansågs kunna ske utan att hyreslagen kompletterades provisoriskt
med bestämmelser om besittningsskydd för hyresgäst. Sålunda tillkom besittningsskyddslagen.
Samtidigt inleddes ett nytt utredningsarbete med sikte
bl. a. på att i själva hyreslagen införa besittningsskydd. Utredningen, som
antog benämningen hyreslagskommittén, lade år 1961 fram förslag till reviderad
hyreslag som innefattade sådant skydd för hyresgästen. Förslaget
grundades på att den successiva avvecklingen av hyresregleringen skulle
fortgå i eu takt som bestämdes av när jämviktsläge uppstod på hyresmarknaden
för varje enskild av hyresregleringen omfattad ort.

Nu började det emellertid alltmera stå klart att en övergång från hyresregleringens
priskontroll till avtalsfrihet inte var tänkbar för stora delar av
landet inom överskådlig tid. Denna bedömning grundades framför allt på
prognoser angående dels de väntade befolkningsomflyttningarna i landet,
dels bostadskonsumenternas anspråk på ökad utrymmesstandard. Formerna
för hyrespriskontrollen kom med hänsyn härtill i blickpunkten på ett annat
sätt än tidigare. Problemet var att å ena sidan hyresregleringslagens priskontroll
hade betydande nackdelar samt att å andra sidan förutsättningar
inte förelåg i stora delar av landet att återinföra marknadsprissättning.
Lösningen på problemet antogs vara att ge den permanenta hyreslagen ett
ändrat innehåll inte bara i fråga om besittningsskyddet utan även beträffande
reglerna om hyrans bestämmande.

Ett förnyat utredningsarbete inleddes på våren 1963 med sikte på att reformera
hyreslagen. Det nya målet, sådant det tecknades i direktiven till
hyreslagsstiftningssakunniga, var att överväga möjligheterna att utforma
den permanenta hyreslagen på sådant sätt att den var tjänlig även på en hyresmarknad
med brist på lägenheter.

Den nya synen på hyreslagsfrågan kom att ligga till grund för hyreslagstiftningssakkunnigas
i huvudsak enhälliga betänkande. Utredningens förslag
till ny hyreslag innehåller, såvitt i detta sammanhang är av intresse,
inte bara regler om ett effektivt besittningsskydd för hyresgästen utan även
vissa särskilda regler för hyressättningen på en bostadsmarknad där det
finns risk för en bristbetingad hyresstegring.

Remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag gav ett entydigt utslag beträffande
frågan om avveckling av hyresregleringen. Från alla håll anfördes
att regleringen borde avvecklas. Däremot var det många som menade
att avvecklingen borde uppskjutas. Förslagets hyressättningsregler utsattes
också för kritik, särskilt från hyresrådets sida. Det sattes sålunda i fråga om
bristbetingade hyreshöjningar verkligen kunde hindras genom de föreslagna
reglerna.

Det förslag som utarbetades inom justitiedepartementet på grundval av

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

hyreslagstiftningssakkunnigas betänkande och remissmaterialet kom att i
stora delar stämma överens med de sakkunnigas förslag. Departementsförslaget
grundades på att hyresregleringen skulle i princip avvecklas i hela
landet den 1 januari 1969. De för hyresmarknaden gällande lagbestämmelserna
skulle alltså i fortsättningen ha sin plats i den permanenta lagstiftningen.
I sak oförändrat förelädes förslaget riksdagen genom prop. 1967:
141.

Beträffande hyressättningsbestämmelserna vilade förslaget visserligen på
samma grund som de sakkunnigas förslag, men i fråga om bostadslägenheter
byggdes reglerna ut med spärrar som syftade till att hindra ej godtagbara
hyreshöjningar och att underlätta övergången till den friare hyressättningen.

De då föreslagna bestämmelserna beträffande bostadslägenheterna kan i
korthet beskrivas på följande sätt. Vid förhyrning av en lägenhet bestäms
hyran och andra villkor genom överenskommelse mellan hyresvärden och
hyresgästen. Om det är fråga om en ort utan påtaglig bostadsbrist, gäller
den avtalade hyran obetingat under hyrestiden. I samband med förlängning
av avtalet kan hyresvärden fordra att hyran höjs. I den situationen är hyresgästen,
om han vill bo kvar i lägenheten, skyldig att godta den hyra som
hyresvärden fordrar, men bara om hyran inte är oskälig. Vid tvist kan frågan
om hyrans skälighet underkastas myndighets prövning. Härvid blir som
regel avgörande, om den fordrade hyran väsentligt överstiger hyran för
lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Detta torde principiellt
sett innebära inte bara att jämförliga lägenheter får lika höga hyror
utan även, åtminstone på längre sikt, att hyrorna i hela lägenhetsbeståndet
anpassas till varandra efter lägenheternas varierande bruksvärden. Hyrorna
blir därigenom relativt bestämda. Den absoluta nivåns läge avgörs av marknadsläget,
dvs. förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på bostäder.
På bristorter skall särskilda kompletterande regler tillämpas. Sålunda skall
den aktuella hyran prövas inte bara med hänsyn till jämförliga lägenheters
hyra utan även med beaktande av det allmänna hyresläget i orten för lägenheter
i nybyggda bostadshus. Hänsyn skall därvid självfallet tas till skiljaktigheter
beträffande lägenheternas modernitetsgrad, underhåll och skick
i övrigt m. m. Eftersom det allmänna hyresläget för lägenheter i nyproduktionen
kommer att bestämmas av sådana bostadsföretag som tillämpar självkostnadsprincipen
i hyresprissättningen, hindras härigenom oskäliga, av
bostadsbristen betingade hyreshöjningar. På bristort ges hyresgäst dessutom
rätt att få den avtalade hyrans, den s. k. förstagångshyrans skälighet prövad.
Genom särbestämmelserna för bristorter blir hyresnivån i hela lägenhetsbeståndet
i viss mån låst i ett läge som styrs av hyresnivån i nyproduktionen,
vilken nivå i sin tur bestäms av produktionskostnaderna och av — vilket är
viktigt att hålla i minnet — det statliga bostadskreditstödet.

Enligt propositionen skulle avvecklingen av hyresregleringen fördröjas

56 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

något för sådana orter där en mera påtaglig bostadsbrist råder. För att garantera
en smidig övergång till det nya hyressättningssystemet föreslogs nämligen
att den hyreshöjning som kan följa av att en bostadslägenhets hyra
bestäms efter hyresläget för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
jämförliga skulle ske etappvis under en övergångstid. Om en hyra i ett visst
fall är lägre än hyran för likvärdiga lägenheter, skulle hyreshöjningen enligt
förslaget kunna delas upp på flera år, för storstadsregionerna fyra år och
för övriga bristorter två år.

Enligt min bedömning vid förslagets framläggande kunde de föreslagna
hyressättningsbestämmelserna ersätta hyresregleringslagens priskontrollregler
utan att några övergångsproblem skulle behöva uppstå. Jag grundade
denna uppfattning på att förslaget byggde på hyreslagstiftningssakkunnigas
i huvudsak enhälliga betänkande och att avvikelserna från de sakkunnigas
förslag i sak bestod i att regelsystemet tillförts såväl ytterligare spärrar
mot oskäliga hyreshöjningar som andra garantier för att övergången
till den nya ordningen skulle kunna ske smärtfritt.

En självklar förutsättning för att en reform av denna natur skulle kunna
genomföras var emellertid att förslaget vann bred anslutning i riksdagen.
Det visade sig att jag i detta avseende hade tagit miste. Den önskvärda
enigheten kunde inte uppnås. Redan på grund härav brast förutsättningarna
för förslaget. Härtill kommer att förslaget från skilda håll blev föremål
för sådana misstolkningar att oro drevs fram bland hyresgästerna om
reformens innebörd. Bl. a. härigenom skapades ett klimat som skulle ha
allvarligt försvårat systemets genomförande. Jag hade därför bara att konstatera
att tiden inte var mogen för en avveckling av hyresregleringen, varför
denna borde behållas.

Redan i samband med att propositionen angående ny hyreslagstiftning
återkallades deklarerade jag den uppfattningen att det inträffade inte
fick leda till att frågan om en reform av hyreslagstiftningen helt ställdes
på framtiden. Förslaget till ny hyreslag innehöll inte bara nya regler om
hyressättningen utan även många andra betydelsefulla reformförslag. I
första hand bör självfallet bestämmelserna om besittningsskydd nämnas,
varvid det förstärkta rättsskyddet för den som får bostadslägenhet upplåten
i anslutning till anställning bör särskilt framhållas. Vidare föreslogs regler
om lagstadgad bytesrätt, om överlåtelse i annat fall av hyresrätt, om upplåtelse
av lägenhet i andra hand och om skyldighet för hyresvärd att reparera
lägenhet. Även i övrigt hade bestämmelserna översetts och moderniserats.
Dessa reformer är av sådan betydelse att de bör genomföras utan
dröjsmål. Frågan är nu hur reformerna skall genomföras under den nya
förutsättningen att hyresregleringen tills vidare skall behållas.

Vad särskilt gäller lagförslagets hyressättningsbestämmelser hyser jag
alltjämt den principiella uppfattningen att de riktlinjer som legat till grund
för lagstiftningsarbetet på hyresområdet under senare år bör fullföljas.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Som jag nyss nämnde skall emellertid en förutsättning för reformen vara
att hyresregleringen tills vidare behålls.

Med hänsyn till det anförda bör en reform av hyreslagen nu komma till
stånd. Den nya lagen bör ges ett innehåll som stämmer överens med det som
togs upp i prop. 1967: 141. Reglerna om bytesrätt, vilkas tillämpningsområde
i det tidigare förslaget var begränsat till de s. k. bristorterna, bör dock
utsträckas till att gälla hela landet. Vidare bör vid hyresregleringens bibehållande
övergångsbestämmelserna omarbetas. Vissa andra detaljändringar
bör dessutom övervägas. Jag återkommer i det följande till dessa frågor. T
ett mera betydelsefullt hänseende bör hyreslagsförslagets innehåll tas upp
till förnyat allmänt övervägande. Jag syftar på förfarandet i hyrestvister.
Denna fråga kommer i ett nytt läge med hänsyn till att hyresregleringen
tills vidare kommer att behållas.

I det läge som nu råder bör, som jag redan har antytt, bestämmelserna
om hyressättningen i förslaget till ny hyreslag inte få träda i tillämpning
i den mån hyresregleringen behålls. Frågan om en total avveckling av
hyresregleringen saknar f. n. aktualitet med hänsyn till den situation
som har uppkommit sedan propositionen i hyresfrågan framlades. Inte
heller finns det anledning att här närmare gå in på frågan om en eventuell
fortsatt successiv avveckling av regleringen. Saken får tas upp i ett senare
sammanhang. Uppenbarligen måste emellertid vid bedömandet av frågan
om hyresregleringens behållande utgångspunkten vara att den föreslagna
nya hyreslagen innehåller normer för hyressättningen, vilka är så utformade
att de i och för sig är lämpade även för en hyresmarknad med bristande
balans mellan tillgång och efterfrågan på bostadslägenheter.

Härmed är jag inne på frågan om utformningen av den fortsatta hyresregleringen.
För att anpassa denna till de nya reglerna måste vissa ändringar
göras i hyresregleringslagen, översynen av lagen bör givetvis hållas inom
snäva gränser. Sålunda följer en viktig begränsning redan av de omständigheter
som föranledde att propositionen i hyresfrågan återkallades. Någon
ändring av den allmänna hyresnivån i det äldre lägenhetsbeståndet bör f. n.
inte komma till stånd i annan mån än som följer av ökade omkostnader för
fastighetsförvaltning. Detta innebär att hyresregleringens grundnorm för
hyressättningen sådan den kommer till uttryck i 3 § hyresregleringslagen
inte bör omprövas. Vidare bör det inte komma i fråga att i dagens läge göra
någon ny utredning på hyreslagstiftningens område med åtföljande remissförfarande.
Översynen bör därför begränsas till sådana frågor som kan föreläggas
riksdagen på grundval av det föreliggande utrednings- och remissmaterialet.
Slutligen bör bara sådana spörsmål tas upp som även på relativt
kort sikt kan ge betydande fördelar. En reform av hyresregleringen bör ske
från nu angivna utgångspunkter.

Hyrespriskontrollen enligt 3 § hyresregleringslagen innebär i fråga om
nyproduktionen att hyran i princip beräknas på grundval av de faktiska

58 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

byggnadskostnaderna och finansieringsförhållandena. Härigenom uppnås
att hyrorna blir bestämda i enlighet med självkostnadsprincipen. En sådan
ordning har som redan antytts bedömts som nödvändig inte minst för att
garantera att det statliga bostadsstödet kommer hyresgästerna till godo. Samtidigt
har emellertid stark kritik riktats mot att mer eller mindre automatiskt
låta produktionskostnaderna för det enskilda byggnadsprojektet bestämma
hyrans storlek. Det har ansetts att förfarandet inte stimulerar tillräckligt
till att bygga rationellt och billigt. Denna olägenhet med hyresregleringen
skulle kunna undanröjas, om nyproduktionen ställdes utanför hyrespriskontrollen
och hyreslagsförslagets regler om hyressättningen blev tilllämpliga
på lägenheter i nyproduktionen. Enligt detta förslag är nämligen
inte som f. n. produktionskostnaderna i det enskilda fallet utan det allmänna
hyresläget i nyproduktionen — där de allmännyttiga bostadsföretagen är
prisledande — avgörande för hyressättningen. Det är min uppfattning
att hyreslagsförslagets hyressättningsregler bättre än hyresregleringslagens
tillgodoser kravet på rimliga hyror i det nyproducerade lägenhetsbeståndet.
Mot denna bakgrund föreslår jag att nyproduktionen i fortsättningen inte
till någon del skall vara underkastad hyresregleringen. Som följd härav bör
i hyresregleringslagen tas in en bestämmelse av innehåll att lagen inte gäller
lägenhet i hus eller del av hus som färdigställs efter den 31 december
1968.

Hyresmarknaden för lokaler skiljer sig numera väsentligt från bostadsmarknaden.
Någon påtaglig brist på lokaler kan inte sägas råda på någon
ort, inte ens i storstadsområdenas centrala delar. Därtill kommer att hyreslagsförslaget
erbjuder ett mycket starkt besittningsskydd för lokalhyresgästerna.
I samband med återkallandet av de tidigare framlagda förslagen
uttalade jag emellertid att hyresregleringens bibehållande skulle vara en
förutsättning för det fortsatta reformarbetet på hyreslagstiftningens område.
Med hänsyn härtill anser jag mig böra föreslå att hyresregleringen behålls
också på detta område. Detta innebär bl. a. att det enligt hyresregleringslagen
gällande direkta besittningsskyddet bör behållas i fråga om lokaler på hyresreglerade
orter.

Hyresregleringssystemet har ofta kritiserats för att det skulle motverka
eller i varje fall inte tillräckligt främja underhåll och förbättring av det
äldre fastighetsbeståndet. Det finns ingen anledning att här närmare gå
in på frågan om orsakerna till de missförhållanden som torde kunna konstateras
på detta område. Det är tillräckligt att i detta sammanhang kunna fastslå
att det från såväl bostadspolitisk som allmänt samhällsekonomisk synpunkt
är synnerligen betydelsefullt att det äldre fastighetsbeståndet hålls i
gott skick och blir föremål för lämpliga förbättringar. Jag anser därför att
man i detta sammanhang bör genomföra sådana modifikationer i hyresregleringen
som är ägnade att främja underhåll och förbättring av äldre fastigheter
i den mån detta inte rubbar grunderna för regleringen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 59

En modifikation av nyss nämnt slag som bör övervägas består i att från
hyresregleringen tas undan hus som undergår omfattande ombyggnad. Ett
sådan undantag ligger i linje med förslaget att inte låta hyresregleringen omfatta
nyproducerade bostadslägenheter. Undantaget bör gälla inte bara när
ombyggnaden är så genomgripande att den kan jämställas med rivning och
därpå följande nybyggnad. Även i andra fall kan det vara befogat att tala
om omfattande ombyggnad. Hit bör räknas exempelvis fall när ett helt
omodernt hus förses med centralvärme och varmvatten eller när i ett hus
som har dessa bekvämligheter badrum installeras och kök moderniseras.
Underhållsarbeten, vare sig det gäller de enskilda lägenheterna eller hnset
i övrigt, bör självfallet inte anses som omfattande ombyggnad, därför att
arbetet på grund av att underhållet tidigare varit eftersatt får stor omfattning.
En eller annan enstaka förbättringsåtgärd bör heller inte få leda till
att undantaget blir tillämpligt. Jag syftar på åtgärder av typen upprustning
av kök eller utbyte av fönster och fönsterkarmar eller omläggning av golv.

Av naturliga skäl är det svårt att i lagtext entydigt fastställa vad som
bör avses med omfattande ombyggnad. Frågan huruvida en lägenhet är
underkastad hyresreglering eller ej är emellertid av så stor betydelse att
oklarhet i det avseendet om möjligt inte bör föreligga. Jag föreslår därför
att undantaget utformas som en dispensregel. Det bör åvila vederbörande
myndighet att på framställning förklara huruvida viss ombyggnad är av
sådan omfattning att hyresregleringen inte längre skall gälla. Först sedan
det genom lagakraftägande beslut blivit avgjort att hyresregleringslagen
efter ombyggnaden ej är tillämplig i fråga om hus eller del av hus, bör hyreslagens
bestämmelser bli tillämpliga. I likhet med vad som f. n. förekommer
i ärenden angående höjning av grundhyra på grund av förbättringsarbete,
bör frågan om undantagsregelns tillämplighet kunna prövas före arbetets
påbörjande. I mån av behov bör det ankomma på hyresrådet att meddela
anvisningar angående sådan förhandsprövning liksom om tillämpningen
över huvud taget av undantagsregeln.

Det finns anledning att räkna med att möjligheten att få ett hus undantaget
från hyresregleringen genom att fastighetsägaren låter utföra omfattande
ombyggnad kommer att stimulera till att äldre fastigheter förbättras.
Härigenom motverkas från fastighetsekonomisk synpunkt omotiverade rivningar.
Samtidigt uppnås den fördelen att hyran inte kommer att bestämmas
enbart på grundval av nedlagda kostnader. Genom att hyreslagsförslagets
hyressättningsregler blir tillämpliga i stället för 3 § hyresregleringslagen
kommer hyresläget i jämförliga lägenheter att utgöra riktpunkten för
hyressättningen.

Förslaget till ny hyreslag innehåller i 15 § andra stycket en regel av
innehåll att hyresvärden är skyldig att med skäliga tidsmellanrum ombesörja
tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer till följd av
att bostadslägenhet försämras genom ålder och bruk. Regeln, som är ägnad

60 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

att garantera ett tillfredsställande lägenhetsunderhåll i det äldre lägenhetsbeståndet,
bör få gälla även i fråga om sådana orter för vilka hyresregleringen
behålls. I själva verket har regeln sitt främsta berättigande på dessa
orter. Detta torde kräva att hyresregleringslagens bestämmelser om rätt
till ändring av grundhyra på grund av förbättringsarbeten omprövas. En
sådan omprövning är motiverad även från andra utgångspunkter.

Enligt gällande hyresregleringslag (3 § andra stycket) kan eu lägenhets
grundhyra höjas endast genom beslut av hyresnämnden efter prövning
av omständigheterna i det enskilda fallet. Eu höjning får ske om lägenhetens
värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete eller
om annat skäl föreligger som är av jämförlig betydelse. Som en allmän förutsättning
för grundhyreshöjning med anledning av förbättringsarbete gäller
sålunda att arbetet skall ha medfört att lägenhetens värde ökats. Eu
standardförbättring av lägenheten skall ha skett. Sådana arbeten som inte
ökar lägenhetens värde eller som är att hänföra till lägenhetens löpande underhåll
kan däremot i princip inte föranleda höjning av grundhyra, även
om arbetena varit av betydande omfattning. Är arbetena delvis att anse
som ombyggnads- eller ändringsarbete som medför höjning av lägenhetens
värde och delvis att hänföra till normalt underhåll, skall en uppdelning
ske av kostnaderna för arbetet och i princip ingen hänsyn tas till
kostnaderna för underhållsarbetet vid bestämmandet av grundhyreshöjningen.

För stegringar i de löpande omkostnaderna för fastighetsförvaltning har
viss kompensation utgått till fastighetsägarna i form av generell hyreshöjning
enligt 5 § hyresregleringslagen. Denna höjning har till viss del utgjort
gottgörelse för ökade underhållskostnader. Det ligger i sakens natur att ett
sådant system för kompensation i fråga om ökade kostnader för fastighetsunderhåll
ofta ger ett otillfredsställande resultat i det individuella fallet.
I många fall har den generella kompensationen inte varit tillräcklig för att
medge behövligt underhåll. Å andra sidan har garantier saknats för att den
medgivna hyreshöjningen verkligen har använts för underhållsarbeten.

Det hittills tillämpade systemet har medfört att fastighetsunderhållet i
många fall begränsats och inriktats i första hand på sådana för fastighetens
bestånd speciellt vitala delar, såsom exempelvis tak, fasader, värmeanläggningar
och rörsystem, medan lägenheternas inre underhåll blivit
starkt eftersatt. I åtskilliga fall har även fastighetens yttre underhåll
försummats. Det bristande underhållet av en stor del av fastighetsbeståndet
medför risk för eu avsevärd kapitalförstöring samtidigt som det skapar
otrevnad för de hyresgäster som bor i fastigheterna.

Enligt min mening är det av väsentlig betydelse att nu skapa förutsättningar
för ett ökat fastighetsunderhåll. Detta gäller såväl det yttre underhållet
som det för hyresgästerna särskilt betydelsefulla lägenhetsunderhållet.
Man torde inte kunna räkna med att de nyssnämnda bestämmelserna i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

hyreslagsförslaget om skyldighet för hyresvärden att med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer
tår avsedd verkan i fråga om lägenheter som är underkastade hyreskontroll
enligt hyresregleringslagen, om inte de nödvändiga ekonomiska förutsättningarna
för ett ökat fastighetsunderhåll föreligger även för dessa lägenheter.

Emellertid är det som jag redan antytt viktigt att bestämmelserna får
sådan utformning att det ökade ekonomiska utrymmet för förbättringsarbeten
ställs till förfogande endast i den mån sådana arbeten kommer till
stånd. Det är därför ofrånkomligt att välja en lösning som tar sikte på dec
enskilda lägenheten.

Sådant underhåll som medför att en viss lägenhets värde förbättras, såsom
t. ex. mera genomgripande målning, tapetsering och andra liknande reparationer
i lägenheten eller i fastigheten, bör liksom ombyggnads- och ändringsarbeten
av standardhöj ande slag ge rätt att påkalla hyreshöjning i det
enskilda fallet. Däremot bör kostnaderna för löpande mindre reparationer
inte föranleda några individuella hyreshöjningar utan medräknas vid avvägningen
av den allmänna hyresnivån och kostnadsökningar alltså även i
fortsättningen kompenseras genom generella tillägg till grundhyran. Av nu
anförda skäl bör möjligheterna att få den för lägenheten gällande hyran
höjd med anledning av förbättringsarbeten i lägenheten eller i fastigheten
utsträckas att omiatta även underhållsarbete som ökat lägenhetens värde
och ej varit av endast ringa omfattning.

Vid hyreshöjning på grund av förbättringsarbete, varmed avses även underhållsarbete
som nyss behandlats, bör i princip höjningens storlek beräknas
så att den motsvarar skälig förräntning och amortering av den
nedlagda kostnaden. Grunderna för beräkningen bör bestämmas med hänsyn
också till syftet att främja förbättringsarbeten i bostadsbeståndet. I
den mån den nedlagda kostnaden helt eller delvis är att anse som kostnad
för sedvanligt underhåll måste emellertid hänsyn tas till att redan
grundhyran inrymmer viss kompensation för underhållskostnader. Hur
stor hänsyn som skall tas härtill måste avgöras efter omständigheterna i det
särskilda fallet. Därvid måste beaktas å ena sidan att förslaget i denna del,
som jag nyss har anfört, syftar till att skapa ekonomiska förutsättningar för
ett förbättrat lägenhetsunderhåll och å andra sidan att de ökade möjligheterna
till hyreshöjning på grund av förbättringsarbete inte får medföra
en höjning av den allmänna hyresnivån. Det är enligt min mening inte behövligt
och knappast heller möjligt att närmare ange efter vilka normer
en sådan bedömning bör ske. Denna fråga får överlämnas till rättstillämpningen.
Det bör vidare ankomma på den myndighet under vars överinseende
de i första instans prövande hyresregleringsorganens verksamhet står
— en fråga som jag återkommer till i det följande— att i mån av behov
efter samråd med bostadsstyrelsen meddela anvisningar för beräkning av

62 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

hyreshöjningens storlek i dessa fall i likhet med vad som skett i fråga om
ombyggnads- eller ändringsarbete. Man har enligt min mening anledning
förvänta sig att partsorganisationerna på hyresmarknaden kommer att medverka
till att normer utbildas som kan tjäna till vägledning för de rättstillämpande
myndigheternas prövning.

Möjligheten att höja en lägenhets hyra bör inte vara ovillkorligt begränsad
till fall då den enskilda lägenhetens värde ökats genom förbättringsarbete.
En hyreshöjning kan redan f. n. komma i fråga när annat skäl av jämförlig
betydelse föreligger. Också ett förbättringsarbete som inte kan anses
omedelbart höja den enskilda lägenhetens hyresvärde kan sålunda föranleda
en höjning av hyran, om i visst fall särskilda skäl föranleder det. Med
stöd av denna bestämmelse bör en till förhindrande av kapitalförstöring nödvändig
upprustning av viss fastighet kunna föranleda hyreshöjning för lägenheterna
i fastigheten även till den del kostnaderna hänför sig till exempelvis
fastighetens tak, fasader, rörsystem, grundförhållanden och andra för
fastighetens bestånd vitala delar fastän arbetena inte omedelbart påverkar
de enskilda lägenheternas värde. Höjningens storlek bör i den mån arbetet
är att hänföra till underhåll och inte till standardförbättring bedömas efter
samma grunder som när det gäller underhållsarbete som omedelbart ökat
en enskild lägenhets värde.

F. n. gäller att varje fråga om hyreshöjning på grund av förbättringsarbeten
skall underställas hyresnämndens prövning. Med en sådan ordning
kommer rätten att få hyreshöjning till stånd på grund av underhållsarbete
att i hög grad tynga organisationen. I dagens läge synes det ej behövligt
att ha en så sträng priskontroll på hyresmarknaden. Det bör därför vara
tillräckligt att frågan om hyreshöjning på grund av förbättringsarbeten
prövas bara i sådana fall där tvist råder om höjningen eller part av annan
anledning önskar få frågan prövad. Detta moment av avtalsfrihet bör vara
begränsat till att gälla kompensation för att lägenheten ökat i värde genom
förbättringsarbete eller annan åtgärd av därmed jämförlig betydelse. Också
i fortsättningen bör det alltså vara förbjudet att i övrigt ta emot, träffa
avtal om eller begära högre hyra än den fastställda hyran. Av 4 § första
stycket hyresregleringslagen framgår att det redan f. n. finns möjlighet
att avtala om tillägg till denna hyra i viss begränsad utsträckning, nämligen
beträffande bränslekostnader och vissa vatten- och avloppsavgifter. Bestämmelser
om rätt att träffa avtal om ersättning utöver den fastställda
hyran på grund av förbättringsarbeten in. m. bör införas som ett särskilt
moment i samma paragraf. Hyresgäst, som åtagit sig att utge sådan ersättning,
bör ges rätt att få ersättningens skälighet prövad av hyresnämnden.
Därmed torde tillräckliga garantier skapas för att missbruk inte sker av
rätten att träffa avtal om ersättning för förbättringsarbeten.

Hyresregleringen grundas f. n. på att det för varje lägenhet finns en fastställd
grundhyra. Som grundhyra anses enligt 3 § första stycket hyresreg -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 63

Ieringslagen för lägenheter i hus som färdigställts före den 1 januari 1942
det hyresbelopp som lägenheten då betingade samt för lägenheter i senare
tillkomna hus den hyra som hyresnämnden fastställer. Grundhyran påverkas
inte av att fastighetsomkostnaderna ökas. Som redan har framgått
utgår i stället efter förordnande av Kungl. Maj :t med stöd av 5 § hyresregleringslagen
procenttillägg på grundhyran, s. k. generell hyreshöjning,
som kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltning.

Sedan början av 1950-talet har årligen fastställts procenttal enligt vilka
generell hyreshöjning får tas ut. I besluten om generell hyreshöjning liar
höjningen blivit alltmera differentierad på olika lägenhetskategorier och
systemet har numera blivit synnerligen svåröverskådligt. Detta har berott
främst på att kostnadsutvecklingen inte har varit enhetlig och att man har
eftersträvat att i möjligaste mån avpassa hyreshöjningens storlek efter
det beräknade behovet och att undvika alltför stor över- eller underkompensation.

För att fastställa vilken hyreshöjning som enligt gällande beslut om generell
hyreshöjning är tillämplig på en viss lägenhet fordras nu kännedom
om ett antal faktorer såsom lägenhetens ålder, finansieringsvillkoren, hyresnämndens
beräkning av grundhyror, storleken av den i grundhyran ingående
bränslekostnaden in. m. Det torde numera vara en allmän uppfattning
att besluten om generell hyreshöjning är så svåröverskådliga att uppenbara
fördelar skulle vara att vinna om systemet kunde förenklas. Ett
särskilt skäl för att nu genomföra en förenkling är att det fastighetsbestånd
för vilket hyresregleringen gäller, om förslaget att ta undan nyproduktionen
från regleringen genomförs, i fortsättningen inte kommer att
utvidgas med nya årgångar av lägenheter.

I tidigare sammanhang har den tanken framförts att systemet med generell
hyreshöjning skulle kunna förenklas väsentligt om basen för beräkning
av generell hyreshöjning ändrades till att avse den hyra som nu gäller.
Höjningen skulle alltså i fortsättningen bestämmas på grundval av en
ny bashyra i stället för grundhyra. Bashyran skulle i princip motsvara
grundhyran och den gällande generella hyreshöjningen.

En »nollställning» av hyrorna vid den nuvarande hyresnivån skulle inte
återverka på gällande hyresavtal. I den mån hyresvärden förut haft rätt att
ta ut grundhyran jämte generell hyreshöjning, skulle han i fortsättningen
vara befogad att uppbära bashyran jämte den generella hyreshöjning som
framdeles kan komma att fastställas. Ändringen i hyresregleringslagen skulle
vara av uteslutande teknisk natur och därför inte vara ägnad att påverka
avtalsläget. Däremot skulle självfallet behov göra sig gällande att ändra
hyresavtalen så att dessa kom att innehålla den för lägenheten gällande
bashyran. En sådan åtgärd skulle dock inte behöva genomföras omedelbart
utan kunna anstå till lämpligt tillfälle.

Skulle det nuvarande hyresläget i fortsättningen få bli grundval för be -

64 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

slut om generell hyreshöjning, uppkommer frågan om det bör finnas möjlighet
att generellt inte bara höja utan även sänka hyrorna under detta nya
basläge, om fastighetsomkostnadernas utveckling skulle föranleda det.
Förhållandena torde knappast vara sådana att detta är behövligt. Liksom
hittills bör emellertid givetvis den för visst år beslutade generella höjningen
kunna sänkas för senare år.

Jag föreslår mot bakgrunden av det anförda att den grundhyra som
gäller vid utgången av år 1968 jämte då utgående generell hyreshöjning
— innefattande såväl normal räntekompensation som i förekommande fall
tilläggskompensation — skall gälla som bashyra i fortsättningen.

Bestämmelserna i hyresregleringslagen om priskontroll äger inte tilllämpning
på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus för vilket
utgår sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av
rätten att ta ut hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956 samt
inte uppsagts till betalning. Sådant villkor gäller i huvudsak för lägenheter
i hus som ägs av enskilda personer eller företag. För dessa lägenheter utövas
i stället hyreskontroll av det lånebeviljande organet. Som en följd av
att nyproduktionen föreslås undantagen från hyresregleringen bör låneorganens
befattning med hyreskontrolien upphöra. Denna bör på hyresreglerade
orter ersättas med hyresregleringslagens bestämmelser såvitt gäller
statsbelånade hus som färdigställts före utgången av år 1968. För sådana
hus där det statliga lånet beviljats efter den 31 december 1956 bör som bashyra
gälla den hyra som enligt det lånebeviljande organets beslut högst får
tas ut jämte medgiven generell hyreshöjning. Om huset färdigställts före
utgången av år 1968 men statligt lån beviljas senare, bör det ankomma på
låneorganet att fastställa den hyra som högst fått tas ut om lånet beviljats
före utgången av år 1968.

Till den närmare utformningen av reglerna om bestämmande av bashyra
i olika fall återkommer jag i det följande.

Frågorna om besittningsskyddet enligt hyresregleringslagen och om förfarandet
för behandling av hyresregleringsärenden är av sådan natur att
de inte kan bedömas förrän ställning tagits till spörsmålet om förfarandet
i hyrestvister i allmänhet.

Det i prop. 1967: 141 upptagna förslaget till ny hyreslag innehöll bland
övergångsbestämmelserna vissa regler om begränsning under en övergångstid
av den eventuella hyreshöjning som kunde komma att utgå i samband
med avvecklingen av hyresregleringen och övergången till ett friare hyressättningssystem.
Reglerna innebar följande. Om den hyra som utgick vid
hyrestidens slut understeg hyran för lägenheter som med hänsyn till
bruksvärdet var likvärdiga, var hyresgästen inte skyldig att godta högre höjning
av hyran än som motsvarade skälig andel av skillnaden mellan utgående
hyra och hyran för likvärdiga lägenheter. Andelen skulle bestämmas så
att lägenhetens hyra vid övergångstidens slut var anpassad till hyran för

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

likvärdiga lägenheter. Syftet med reglerna, som i det läge som nu uppkommit
inte är behövliga, var att tillförsäkra hyresgästerna en mjuk övergång
till den nya hyressättningen.

Motsvarande behov kan göra sig gällande vid en kommande avveckling
av hyresregleringen. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t får befogenhet att
i samband med beslut om att hyresregleringslagen skall upphöra att gälla
för viss eller vissa orter eller för visst eller vissa slag av lägenheter förordna
om sådan begränsning under en övergångstid av det belopp, med vilket
hyran får höjas vid förlängning av hyresavtal, att hyran vid övergångstidens
slut är anpassad till hyran för likvärdiga lägenheter. Kungl. Maj :t
bör alltså få bestämma såväl övergångstidens längd som förordnandets tilllämpningsområde.
Ett sådant förordnande bör kunna komma till användning
även vid en slutgiltig avveckling av hyresregleringen. Bestämmelserna
bör gå in som ett tredje stycke i 2 § lagen den 7 december 1956 (nr 567)
med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört.

Det centrala spörsmålet hur förfarandet i hyrestvister bör vara utformat
kommer i viss mån i ett annat läge som följd av att hyresregleringen behålls
inom en mycket betydande sektor av hyresmarknaden.

I förslagen till hyreslag och hyresnämndslag förordades sammanfattningsvis
att förfarandet i hyrestvister skulle regleras på följande sätt. I varje
län skall i princip finnas en hyresnämnd. Nämnden består av lagfaren ordförande
och två andra ledamöter. Av de senare ledamöterna skall den ene
vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre väl förtrogen
med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan
lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.
Nämndens primära uppgift är att medla i uppkommande hyrestvister.
Dessutom skall nämnden pröva bl. a. tvister om överlåtelse av hyresrätt,
upplåtelse av lägenhet i andra hand, besittningsskydd och hyressättning.
Som regel kan hyrestv-ist dras under domstols prövning. Tvisten skall enligt
huvudregeln tas upp av rätten för den stad som är säte för länsstyrelsen i
det län där fastigheten är belägen. Tvister om överlåtelse av hyresrätt och
upplåtelse av lägenhet i andra hand och i allmänhet även hyressättningstvister
prövas slutligt av underrätt. Tvister om besittningsskydd avgörs slutligt
av hovrätt.

Genom att hyresregleringen behålls för en betydande del av hyresmarknaden
blir belastningen på de organ som har att behandla tvister enligt den
permanenta hyreslagen mindre. Det kan därför göras gällande att skälen
för en särskild förprövning av hyrestvisterna hos hyresnämnder före den
rena domstolsprövningen har förlorat i styrka. Vad som hitintills förekommit
i detta lagstiftningsärende ger emellertid starkt stöd för att det föreslagna
förfarandet är det mest lämpliga. Detta gäller även om påfrestningarna
på organisationen i inledningsskedet vid tillämpningen av den

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 3 avd. Nr 50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

nya hyreslagstiftningen inte blir så stora som beräknats i prop. 1967: 141.
Att nu föra fram ett förslag till permanent förfarande i hyrestvister enligt
vilket prövningen av tvisterna uteslutande skulle tillkomma domstolarna
utan att dessa tillförs företrädare för partsintressena på hyresmarknaden
är knappast tänkbart. Alternativet att ge den första domstolsinstansen
särskild sammansättning i hyrestvister bör av skäl som utförligt har redovisats
i förslaget till ny hyreslag inte heller genomföras. Jag anser alltså
att det föreslagna förfarandet i hyrestvister alltjämt är väl ägnat att läggas
till grund för lagstiftning. Bortsett från några jämkningar av formell natur
bör därför förslaget till hyreslag även såvitt avser förfarandet ha samma
innehåll som det förslag prop. 1967: 141 innehöll. Motsvarande gäller förslaget
till lag om hyresnämnder.

Om man behåller de kommunala hyresnämnderna för tillämpning av
hyresregleringslagen skulle man med detta ställningstagande få två parallella
organisationer med nämnder som har en i huvudsak likartad sammansättning.
En sådan ordning är uppenbarligen föga rationell. Ur rent ekonomisk
synvinkel och från personalsynpunkt är olägenheterna betydande.
Mycket talar således för att en samordning sker. I själva verket underlättar
vissa av de tidigare reformförslagen angående hyresregleringen
en sådan samordning.

Jag har redan förordat att hyresregleringen skall avvecklas för all nyproduktion
och att dessutom lägenheter som undergått omfattande ombyggnad
skall kunna undantas från regleringen. Som följd härav bortfaller i
fortsättningen flertalet ärenden angående fastställande av grundhyra på
grundval av byggnadskostnaderna. Därmed föreligger inte längre något
starkt behov av att prövningsorganen har lokal anknytning till varje kommun.
De återstående ärendena angående grundhyra kommer att ofta vara
av relativt enkel beskaffenhet och kan i och för sig utan någon större olägenhet
läggas över på den statliga nämndorganisationen.

En mycket betydande grupp av ärenden hos de nuvarande kommunala
hyresnämnderna gäller ogiltigförklaring av uppsägning och tvångsförlängning
av hyresavtal, dvs. tvister om besittningsskyddet. Prövningen av dessa
ärenden är likartad den prövning som de statliga hyresnämnderna kommer
att utöva enligt hyreslagen i besittningsskyddstvister beträffande bostadslägenheter.
Något hinder föreligger knappast att föra över även dessa
uppsägningsärenden på den nya organisationen. En sådan åtgärd aktualiserar
emellertid frågan om det finns skäl att ha ett besittningsskyddssystem
för bostadslägenheter inom hyresregleringen vid sidan av hyreslagens
motsvarande bestämmelse. Besittningsskyddet för bostadshyresgäst
är enligt förslaget till hyreslag, åtminstone såvitt gäller orter med
mera påtaglig bostadsbrist, likvärdigt med hyresregleringslagens besittningsskydd.
I vissa avseenden är det t. o. in. överlägset. Detta gäller sär -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 \år 1068 67

skilt bostadsupplåtelser i anslutning till arbetsanställning. Härom vill jag
anföra följande. .

Beträffande lägenheter som upplåts i anslutning till arbetsanställning,
dvs. lägenheter som hyrs genom s. k. kopplade avtal,''finns f. n. ett ganska
bristfälligt besittningsskydd. Sålunda anses hyresgästen i allmänhet inte
berättigad till förlängning av hyresavtalet enligt hyresregleringslagen, om
anställningen har upphört. Motsvarande gäller enligt besittningsskyddslagen.
När det gäller de egentliga tjänstebostadsupplåtelserna, alltså bostadsupplåtelse
som utgör endast ett moment; i ett rent tjänsteavtal, föreligger
över huvud taget inte något hyresrättsligt besittningsskydd, eftersom sådana
upplåtelser faller utanför hyreslagstiftningen. Förslaget till ny hyreslag innebär
att tjänstebostadsupplåtelserna förs in under hyreslagen och att besittningsskyddet
förstärks i väsentlig grad beträffande kopplade avtal i allmänhet.
Som huvudprincip föreslås gälla att arbetstagaren/hyresgästen får
samma besittningsskydd som varje annan bostadshyresgäst, om hyresförhållandet
varat längre än tre år. Även i andra avseenden förbättras hans
rättsställning. • ;

Skulle besittningsskyddet enligt hyresregleringslagen i stället för hyreslagens
motsvarande bestämmelser gälla beträffande hyresförhållanden som
alltjämt är underkastade hyresreglering, blir följden att hyresgäster med
kopplade avtal inte skulle komma i åtnjutande av de nu antydda fördelarna.
På bristorter där besittningsskyddet är av vital betydelse för hyresgästen
skulle alltså den som fått lägenhet upplåten, dill sig i anslutning till
arbetsanställning ha ett väsentligt sämre rättsskydd §n det som i motsvarande
fall skulle gälla på en ort med god tillgång på bostadslägenheter,
En sådan ordning kan uppenbarligen inte accepteras; En lösning på problemet
är att i hyresregleringslagen införa samma besittningsskyddsbestämmelser
beträffande kopplade avtal söm i förslaget'' till ny hyreslkg.
Detta skulle emellertid innebära ett högst betydande ingrepp i förstnämnda
lag. Inte bara besittningsskyddsbestämmelserria1 skulle behöva ändras
utan dessutom skulle krävas ätt lagens giltighetsomrädé utsträcktes även
till de egentliga tjänstebostadsupplåtelserna, vilka sohf nämnts nu inte omfattas
av regleringen. En sådan lösning skulle oökså innebära att tvisterj
för vilka likartade besittningsskyddsreglér gällde, skulle''komma att avgöras,
av olika prövningsorgan och eniigt olika förfårändéregler allteftersom tvisten
rörde en lägenhet i hyresreglerad ort eller annan lägenhet. Det nu sist
diskuterade alternativet synes därför knappast kunna komma i fråga.

Av vad som anförts nu framgår att det är en fördel, om hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser
vinner tillämpning i fråga om bostadsupplåtelser
som omfattas av hyresregleringen. Om hyreéfegleringslagens motsvarande
bestämmelser upphävs, kommer denna lagk innehåll att beträffande
bostadslägenheter väsentligen vära begränsat till hyresprisko ntrol -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

len. Denna kontroll får samordnas med hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser.
Lämpligen synes detta kunna ske i den formen att hyresspärren
helt ersätts med priskontrollen. I sak betyder detta att hyresgästen vid förlängning
av hyresavtal inte blir skyldig att godta högre hyra än som följer av
hyresregleringslagens bestämmelser. En övergång till hyreslagens besittningsskydd
i fråga om bostadslägenheter får till följd att sådant skydd inte
kommer att gälla för lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad
(jfr 45 § första stycket 2 förslaget till ny hyreslag). I sin tur för detta med
sig att hyresregleringen inte kan behållas för sådan lägenhet. Eftersom det
i dag i princip råder avtalsfrihet för detta hyresobjekt, torde en sådan ordning
kunna godtas.

Vad jag nu har anfört visar att en organisatorisk samordning bör ske
i fråga om behandlingen av tvister enligt hyresregleringslagen och hyresIagen.
Jag föreslår att de uppgifter som i fortsättningen skulle ha vilat på de
kommunala hyresnämnderna läggs över på de statliga nämnderna och att
som en konsekvens härav besittningsskyddsbestämmelserna beträffande
bostadslägenheter i hyresregleringslagen upphävs. De kommunala nämnderna
bör dock övergångsvis finnas kvar för att behandla sådana ärenden
enligt hyresregleringslagen som är att hänföra till tiden före den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Hyresrådet bör bestå som överinstans i hyresregleringsärenden.

Med den nu föreslagna organisatoriska samordningen löses de förut berörda
problemen angående kopplade avtal samt bytesrätt och vissa andra
överlåtelse- och upplåtelsefall. I dessa hänseenden blir den nya hyreslagen
tillämplig såväl materiellt som förfarandemässigt även beträffande lägenhetsupplåtelser
på orter som omfattas av hyresregleringen.

Sammanfattningsvis vill jag om det nu framlagda förslaget anföra följande.

Hyresregleringen behålls både i fråga om bostadslägenheter och lokaler
på de orter där den nu gäller. Detta innebär bl. a. att någon ändring i hyresnivån
där inte kommer i fråga i annan mån än som följer av de regler, som
gäller om kompensation för ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen.
Det innebär vidare att det också i fortsättningen är förbjudet för
hyresvärden att ta emot, träffa avtal om eller begära högre hyra än den
fastställda.

De tidigare framlagda förslagen om förstärkt besittningsskydd och legal
bytesrätt för bostadshyresgäst, om förbättring av rättsskyddet för hyresgäst
som hyr tjänstebostad, om vidgad rätt för hyresgäst att överlåta hyresrätten
och att upplåta lägenheten i andra hand och om vidgad skyldighet för hyresvärd
att underhålla lägenheten genomförs för hela landet. I nu angivna
hänseenden skiljer sig det nya förslaget från det tidigare endast genom att
den legala bytesrätten utsträcks till att gälla även orter utan påtaglig bostadsbrist.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

För att anpassa hyresregleringen till dessa nya regler genomförs vissa begränsade
reformer inom hyresregleringens ram. Sålunda öppnas möjlighet
för hyresvärd och hyresgäst att, liksom f. n. gäller i fråga om ersättning för
bränsle-, vatten- och avloppskostnader, träffa avtal om ersättning för förbättringsarbeten,
inbegripet förbättrat underhåll. Om avtal inte kan träffas
om sådan ersättning, måste hyresvärden gå till hyresnämnden för att få ersättningen
godkänd. Även om hyresgästen har åtagit sig att utge ersättning
för förbättringsarbeten, har han rätt att få ersättningen prövad av hyresnämnden.
Därmed skapas garantier för att missbruk inte sker av möjligheten
att träffa avtal om ersättning för förbättringsarbeten.

För att förenkla den nuvarande omständliga och svåröverskådliga proceduren
med generella hyreshöjningar genomförs en nollställning av hyrorna
per den 31 december 1968. Den grundhyra jämte generell hyreshöjning som
då utgår blir en bashyra, som — utöver vad som motiveras av förbättrat
underhåll — inte kan höjas på andra grunder än som gäller nu.

Från hyresregleringen undantas lägenheter som färdigställts efter utgången
av år 1968. För hyrorna i dessa lägenheter kommer i stället hyreslagens
regler att gälla. Detta innebär att hyrorna inte som f. n. bestäms uteslutande
med hänsyn till de faktiska produktionskostnaderna utan anpassas till det
allmänna hyresläget i nyproduktionen. Framför allt genom att de allmännyttiga
bostadsföretagen är prisledande på detta område och genom att vid
hyresprövningen jämförelser görs med ett stort bestånd av lägenheter finns
förutsättningar att kravet på rimliga hyror i det nyproducerade lägenhetsbeståndet
skall bli bättre tillgodosett än f. n. I motsats till vad som nu är
förhållandet kommer alltså inte produktionskostnaderna i det enskilda fallet
att vara bestämmande för hyressättningen.

I konsekvens med vad som föreslås beträffande nyproduktionen öppnas
möjlighet att från hyresregleringens tillämpning undanta hus som undergår
omfattande ombyggnad. För att undvika oklarhet utformas detta undantag
som en dispensregel. Hyresnämnden skall på begäran av hyresvärd eller hyresgäst
förklara om visst ombyggnadsarbete är så omfattande att hyresregleringen
inte längre skall gälla. En sådan regel skapar möjlighet för de hyresreglerande
myndigheterna att främja underhåll och förbättring av det äldre
fastighetsbeståndet samtidigt som kontrollen över detta fastighetsbestånd i
övrigt behålls.

Från hyresregleringen undantas möblerade rum. Beträffande dessa hyresobjekt
råder redan i dag i princip avtalsfrihet.

Slutligen får Kungl. Maj:t befogenhet att i samband med beslut om att
hyresregleringslagen skall upphöra att gälla för viss eller vissa orter eller
för visst eller vissa slag av lägenheter förordna om sådan begränsning under
en övergångstid av det belopp med vilket hyran får höjas vid förlängning
av hyresavtal att hyran vid övergångstidens slut är anpassad till
hyran för likvärdiga lägenheter. Det ankommer alltså på Kungl. Maj:t

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 åt 1968

att bestämma såväl övergångstidens längd som förordnandets tillämpningsområde.
Denna övergårigsanordning motsvarar de övergångsregler som det
tidigare förslaget innehöll med den ändringen att någon övergångstid inte
fixeras i lagen. • ''

Hyresregleringslagen, söm nu gäller t. o. m. den 31 december 1968, förlängs
i den sålunda föreslagna1 utformningen med tre år, dvs. t. o. m. den 31
december 1971.

Vad gäller förfarandet i hyresmål genomförs den tidigare föreslagna organisationen
med statliga hyresnämnder. De kommunala hyresnämnderna
upphör efter en övergångstid. Arbetsbelastningen på de nya hyresnämnderna
beräknas bli i stort sett av samma omfattning som förutsatts vid ett genomförande
av det tidigare förslaget. Hyresrådet består som besvärsinstans i
fråga om ärenden enligt hyresregleringslagen. Det tillkommer också hyresrådet
att utfärda anvisningar för hyresnämnderna och fullgöra vissa administrativa
uppgifter: : 1

Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1969.

■ Speejalmptivering

Utskottet hänvisar till propositionen s, 7.0—:86.

Lagrådsbeliandlingen

Beträffande lagrådet uttalanden och departementschefens ställningstaganden
härtill hänvisas till propositionen s. 99—113.

- 1067 års riksdag

Som närmare framgår av nu förevarände proposition föreslog Kungl.
Maj :t hösten 1967 genom eu den 6 september samma år dagtecknad proposition,
nr 141, att hyresregleringen skulle avvecklas för hela landet vid utgången
av år 1968 och ätt en ny hyreslag skulle träda i kraft den 1 januari
1969. Kungl. Maj :t föreslog i anslutning härtill riksdagen att antaga lag
angående ändring i hyreslagen jämté vissa därtill hörande ändringar i lagen
om kollektivavtal och rättegångsbalken (förslagen angivna under 1), 6) och

7) i propositionen). Förslagen överensstämde såvitt avsåg kollektivavtälslagen
och rättegångsbalken helt och såvitt avsåg nyttjanderättslagen nära
med de nu framlagda1 lagförslagen. I propositionen föreslogs vidare att giltighetstiden
för hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och besittningsskyddslagen
(lagförslagen angivna under 2), 3) och 4) i propositionen)
skulle förlängas: t. o. m. den 31 december 1968 och att giltighetstiden

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

för lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad
(punkt 5) skulle förlängas t. o. m. den 31 december 1989.

Genom en den 5 december 1967 dagtecknad skrivelse återkallades propositionen
såvitt avsåg de under 1), 6) och 7) angivna lagförslageh.

I anledning av skrivelsen väcktes motioner med yrkanden om helt bifall
till propositionen, respektive bifall till denna med vissa ändringar.

Utskottet behandlade propositionen och skrivelsen jämte motioner ävensom
vissa fristående motioner rörande hyreslagstiftningen i utlåtande nr 58
år 1967.

Utskottet förklarade sig inte ha något att erinra mot den gjorda återkallelsen
och hemställde att riksdagen skulle lämna sitt samtycke till den (A
i utskottets hemställan). Utskottet ansåg vidare att propositionen i vad avsåg
de lagförslag, som gällde fortsatt hyresreglering, borde bifallas och hemställde
att riksdagen skulle antaga de under 2)-—5) i propositionen angivna
lagförslagen med viss jämkning (B i utskottets hemställan). Utskottet ingick
härpå i behandling av dels de i anledning av Kungl. Maj :ts skrivelse
väckta motionerna med yrkande om bifall till propositionen, dels de i anledning
av propositionen väckta motionerna och hemställde att riksdagen
med vissa ändringar skulle antaga de i propositionen under 1), 6) och 7)
angivna lagförslagen (C—H i utskottets hemställan). Utskottet behandlade
vidare vissa fristående motioner (I, K, L och M i utskottets hemställan).
Slutligen hemställde utskottet under punkt N att vissa motioner i vad de
ej kunde anses besvarade genom vad utskottet i det föregående anfört och
hemställt icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en vid C—H i utskottets hemställan avgiven, med II betecknad reservation
anfördes att utskottet med den ståndpunkt det intagit beträffande återkallelsen
saknade anledning att ingå i saklig prövning av propositionen i
återkallade delar och de motioner som väckts i anledning av propositionen
och skrivelsen. I reservationen hemställdes att riksdagen skulle avslå nu
ifrågavarande motionsyrkanden.

Under hänvisning till nyssnämnda ståndpunkt avgavs reservationer (XII,
XIII och XIV) beträffande utskottets motivering i fråga om punkterna I, L
och M.

Utskottet hänvisar i övrigt till utlåtandet.

Vid ärendets avgörande i kamrarna blev resultatet att riksdagen dels biföll
utskottets hemställan under punkterna A och B samt K och N, dels biföll
den vid punkterna C—H avgivna reservationen, dels ock biföll utskottets
hemställan under punkterna I, L och M med godkännande av de motiveringar
som föreslagits i reservationerna XII, XIII och XIV (rskr. 407).

Genom en den 10 november 1967 dagtecknad proposition, nr 171, föreslog
Kungl. Maj :t riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag
om hyresnämnder.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

I anledning av propositionen väcktes tre motioner.

Propositionen återkallades genom den förut nämnda skrivelsen, nr 174.

I anledning av skrivelsen väcktes motioner, vari yrkades att riksdagen
skulle godkänna propositionen.

Utskottet behandlade propositionen och skrivelsen jämte motioner i utlåtande
nr 59 år 1967.

Utskottet förklarade sig inte ha något att erinra mot återkallelsen och
hemställde att riksdagen skulle lämna sitt samtycke till den (A i utskottets
hemställan). Det oaktat ingick utskottet i behandling av dels de i anledning
av skrivelsen väckta motionerna med yrkanden om godkännande av propositionen,
dels de i anledning av propositionen väckta motionerna. Utskottet
hemställde i denna del att riksdagen med avslag på vissa motioner skulle antaga
förslaget till lag om hyresnämnder (B i utskottets hemställan).

I en vid B i utskottets hemställan avgiven, med II betecknad reservation
anfördes att utskottet med den ståndpunkt det intagit beträffande återkallelsen
saknade anledning att ingå i saklig prövning av propositionen och de
motioner som väckts i anledning av denna och skrivelsen. Reservanterna
hemställde att riksdagen skulle avslå ifrågavarande motioner.

Utskottets hemställan bifölls utom så till vida att riksdagen biföll reservationen
II.

Utskottet

I propositionen framläggs förslag till ny hyreslag, vilket i huvudsak är
likalydande med det föregående år framlagda förslaget i ämnet. Samtidigt
föreslås att giltighetstiden för hyresregleringslagen förlängs till utgången
av år 1971 och att lagen ändras i vissa hänseenden. Vissa bestämmelser i den
nya hyreslagen, huvudsakligen rörande hyressättningen, skall icke tillämpas
på upplåtelser, för vilka hyresregleringslagen gäller. För handläggning
av hyrestvister tillskapas en ny organisation bestående av statliga regionala
hyresnämnder.

Hyresregleringslagen m. m.

Utskottet behandlar först vissa allmänna spörsmål, som har samband
med frågan om fortsatt hyresreglering.

I propositionen anförs att frågan om en total avveckling av hyresregleringen
f. n. saknar aktualitet, och att det inte heller finns anledning att
närmare gå in på frågan om en eventuell fortsatt successiv avveckling av
regleringen. Enligt vad departementschefen anför får saken tas upp i ett
senare sammanhang.

I motionerna I: 888 av herr Holmberg m. fl. och II: 1146 av herr Bohman

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

m. fl. yrkas i huvudsak — under åberopande av de olägenheter i olika hänseenden
som hyresregleringen förmenas medföra — att hyresregleringslagen
jämte anslutande lagar skall ges förlängd giltighet endast till och med
utgången av år 1969 och att den nya hyreslagen med vissa ändringar beträffande
övergångsbestämmelserna skall träda i kraft den 1 januari 1970.

I motionerna I: 894 av herr Lundberg och II: 1155 av fru Sundberg hemställes
att förlängningen av giltighetstiden för hyresregleringslagen i enlighet
med tidigare praxis skall omfatta två år, dvs. att förlängningen skall
gälla till utgången av år 1970.

I fyra motionspar berörs frågan om avveckling av hyresregleringen och
yrkas att riksdagen begär förslag till eller uttalar sig för en fortsatt successiv
avveckling av denna reglering. Sådana yrkanden framställs dels i de fristående
motionerna I: 417 av herr Bengtson m. fl. och II: 523 av herr Gustafsson
i Skellefteå m. fl., dels i de fristående motionerna I: 487 av herrar
Enarsson och Lundberg samt II: 614 av fröken Ljungberg m. fl., dels i motionerna
I: 887 av herr Bengtson m. fl. och II: 1147 av herr Hedlund m. fl.
och dels i motionerna I: 895 av herrar Stefanson och Tistad samt II: 1154
av herr Nyberg m. fl. I motionerna I: 703 av herr Åkerlund och II: 897 av
herr Åkerlind föreslås att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t hemställa om
omedelbar avveckling av hyresregleringen beträffande en- och tvåfamilj svillor.

Utskottet har uppfattningen att en total avveckling av hyresregleringen
under i huvudsak de former som i motsvarande ärende övervägdes vid föregående
års riksdag i och för sig fortfarande är sakligt motiverad. En förutsättning
för en dylik avveckling är dock att en förhållandevis bred politisk
enighet härom kan åstadkommas. Då förutsättningar för en sådan inte synes
föreligga, återstår endast att förlänga giltighetstiden för hyresregleringslagen.
Mot den föreslagna tiden för förlängningen, tre år, har utskottet,
mot bakgrunden av vad utskottet nedan föreslår beträffande fortsatt
successiv avveckling av regleringen, ingen erinran.

Utskottet avstyrker med hänsyn till vad nu sagts motionerna I: 888 och
II: 1146 samt I: 894 och II: 1155.

Vad gäller frågan om fortsatt successiv avveckling av regleringen vill utskottet
anföra följande.

Hyresregleringslagstiftningen tillkom för att mildra verkningarna av den
brist på bostäder och andra lägenheter som under krigsförhållandena i början
på 1940-talet uppstod på grund av en markant minskning av byggnadsproduktionen.
Det var då av såväl sociala som samhällsekonomiska skäl
angeläget att motverka en höjning av hyresnivån. Sålunda framhölls, att
en mera avsevärd hyreshöjning skulle vålla stora ekonomiska svårigheter,
särskilt som befolkningens realinkomster blivit minskade på grund av kristidsförhållandena.
Det ansågs vidare angeläget att hindra en avsevärd hyresökning
på grund av de inflatoriska förhållanden som skulle följa därav.

74 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 196S

Regleringen har alltså en tydlig kristidskaraktär, och det är givet att den
förr eller senare måste avvecklas.

Under den tid lagstiftningen varit i kraft har läget självfallet ändrats i
många avseenden. Alltjämt råder dock på vissa orter en betydande bostadsbrist.
Särskilt gäller detta de största och mest expansiva regionerna. Å andra
sidan har en förbättrad jämvikt på bostadsmarknaden inträtt på åtskilliga
mindre och medelstora orter. Bl. a. mot bakgrund härav har sedan år
1956 pågått en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda har genom
beslut vid olika tillfällen såväl en regional som kategorimässig avveckling
av hyresregleringen skett. De ändringar i hyresregleringslagen som Kungl.
Maj :t nu föreslår och som utskottet enligt vad nedan framgår tillstyrker
innebär ej oväsentliga lättnader i det nuvarande kontrollsystemet och utgör
på sitt sätt ett betydelsefullt steg mot friare förhållanden på bostadsmarknaden.
Utskottet finner det emellertid angeläget att vid sidan av dessa lättnader
den regionala och kategorimässiga avvecklingen av hyresregleringen
fortsätter. Något förhållande som kan motivera att den sedan lång tid tillbaka
pågående avvecklingen nu avbryts har enligt vad utskottet kunnat
finna inte inträffat.

Med hänsyn till vad nu sagts förordar utskottet att den successiva avvecklingen
av hyresregleringen fortsätter. Vad utskottet anfört torde böra ges
Kungl. Maj :t till känna.

Genom utskottets ställningstagande får yrkandet i motionerna I: 703 och
II: 897 anses i huvudsak tillgodosett.

Utskottet övergår nu till frågorna om ändringar i hyresregleringslagen.

Propositionsförslaget innebär att hyresregleringen behålls både i fråga
om bostadslägenheter och lokaler på de orter där regleringen nu gäller. På
sådan ort kan alltså det allmänna hyresläget inte ändras i annan mån än
som följer av hyresregleringslagens bestämmelser om kompensation för
ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen. Det är vidare även i fortsättningen
förbjudet för hyresvärden att ta emot, träffa avtal om eller begära
högre hyra än den fastställda. För bostadslägenheter föreslås att den
nya hyreslagens besittningsskyddsregler skall gälla. För lokaler behålls besittningsskyddet
enligt hyresregleringslagen.

De föreslagna ändringarna i hyresregleringslagen innebär i övrigt i huvudsak
följande.

Möjlighet öppnas för hyresvärd och hyresgäst att träffa avtal om ersättning
för förbättringsarbeten, inbegripet förbättrat underhåll. Om avtal inte
kan träffas om sådan ersättning, måste hyresvärden gå till hyresnämnden
för att få ersättningen godkänd. Även om hyresgästen har åtagit sig att utge
ersättning för förbättringsarbeten, har han rätt att få ersättningen prövad
av hyresnämnden. Från hyresregleringen undantas lägenheter som färdigställts
efter utgången av år 1968. För hyrorna i dessa lägenheter kommer
i stället hyreslagens regler att gälla. Möjlighet öppnas att från hyresregle -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

ringens tillämpning undanta hus som undergår omfattande ombyggnad.
För att undvika oklarhet utformas detta undantag som en dispensregel. Hyresnämnden
skall på begäran av hyresvärd eller hyresgäst förklara om visst
ombyggnadsarbete är så omfattande att hyresregleringen inte längre skall
gälla. Från hyresregleringen undantas lägenheter, som utgör del av upplåtarens
bostad. Beträffande dessa hyresobjekt råder redan i dag i princip
avtalsfrihet. Slutligen genomförs en nollställning av hyrorna per den 31 december
1968 genom inräknande av då utgående generella tillägg. Den grundhyra
jämte generell hyreshöjning som då utgår, kallad bashyra, blir i princip
grundvalen för eventuell kommande kompensation för ökade förvaltningsomkostnader.

I motionerna I: 896 av herr Werner och II: 1149 av herr Karlsson i Huddinge
m. fl. hävdas att lagförslaget och de i propositionen anförda synpunkterna
kommer att leda till att det blir »fritt fram för hyreshöjningar». Motionärerna
yrkar därför avslag på propositionen i vad däri öppnats möjligheter
dels att höja bashyra på grund av underhållsarbete och att träffa avtal
om ersättning för sådant arbete, dels att från hyresregleringen undanta hus
som undergått omfattande ombyggnad. Motionärerna yrkar avslag på propositionen
också såvitt avser reglerna om fastställande av bashyra i vissa
fall och förslaget att hyresregleringens regler om besittningsskydd för bostäder
skall upphävas.

I motionerna I: 893 av herr Lundberg och II: 1151 av fröken Ljungberg
yrkas att 3—5 §§ hyresregleringslagen skall upphöra att gälla och att hyreskontrollen
för underlättande av dess slutliga avveckling i stället skall
ske enligt 6 §. Denna paragraf är f. n. tillämplig i huvudsak bara på bostäder,
som hyrs ut i möblerat skick. Om hyran för sådan bostad är avsevärt
högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder,
äger hyresnämnden sätta ned hyran efter vad som anses skäligt. Prövningen
sker först om hyresgästen själv tar initiativ genom att vända sig till hyresnämnden.

I motionerna 1:889 av herr Lundberg och II: 1143 av herr Bengtson i
Solna berörs en fråga rörande övergångsbestämmelserna till ändringarna
i hyresregleringslagen. Enligt punkt 6 i dessa bestämmelser skall reglerna
om höjning av bashyra på grund av underhållsarbete och om avtal om ersättning
icke äga tillämpning på arbete som avslutats före utgången av år
1968. Motionärerna anför att de föreslagna bestämmelserna är ägnade att
leda till att volymen underhållsarbeten kommer att ligga på en låg nivå
fram till slutet av innevarande år. De anser det vara en fördel att sådana
arbeten kommer i gång snarast möjligt och hemställer mot bakgrunden
härav att nämnda punkt 6 kompletteras så att de nya reglerna blir tillämpliga
på alla arbeten som påbörjats efter den 31 maj 1968.

I motionerna I: 880 av herr Dahlberg och fru Lundblad samt II: 1135 av
herr Svenning m. fl. behandlas två frågor rörande tillämpningen av regler -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år i968

na om höjning av bashyra på grund av underhållsarbete. Motionärerna anför
att vid prövning av begäran om sådan höjning hänsyn bör tas till att
viss kompensation för ökade underhållskostnader utgått i form av generell
hyreshöjning. Vidare bör enligt motionärernas mening i de fall underhållet
eftersatts under lång tid oaktat de ekonomiska betingelserna för reparationer
varit för handen skälig hänsyn tas till denna omständighet. Fastighetsägaren
bör i sådana fall icke äga rätt till samma hyreshöjning som
om underhåll skett i normal omfattning.

Propositionsförslaget i denna del har i första hand till syfte att anpassa
hyresregleringen till bestämmelserna i den nya hyreslagen. En sådan anpassning
torde vara nödvändig. Översynen av lagen har hållits inom tämligen
snäva gränser, och de farhågor för obefogade hyreshöjningar till följd därav,
som uttryckts i motionerna I: 896 och II: 1149, synes vara överdrivna. Vad
gäller besittningsskyddet delar utskottet departementschefens uppfattning,
att det är en fördel om hyreslagens bestämmelser vinner tillämpning i fråga
om bostadsupplåtelser, som omfattas av hyresregleringen. Den övergång till
det s. k. 6 §-systemet som förordats i motionerna I: 893 och II: 1151 torde
till sina verkningar till stor del kunna jämställas med en total avveckling
av hyresregleringen. Som ovan framgår har utskottet inte ansett det lämpligt
att förorda att ett sådant steg nu tas.

De i de fristående motionerna I: 143 av herr Lundberg och II: 126 av
herr Werner framställda yrkandena, vilka gäller möjligheterna till ändrad
hyressättning efter förbättrings- och ombyggnadsarbeten, synes vara
till stor del tillgodosedda genom propositionsförslaget. Motsvarande gäller
den fristående motionen II: 887 av herr Bengtson i Solna med begäran om
översyn av hyressättningsnormerna. Även motionerna I: 417 av herr Bengtson
m. fl. och II: 523 av herr Gustafsson i Skellefteå får, såvitt avser yrkandet
angående prövning av hyra efter reparation, anses vara tillgodosedda.
Dessa motioner bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Propositionsförslaget har till syfte bl. a. att stimulera till ökat fastighetsunderhåll
genom att skapa nödvändiga ekonomiska förutsättningar för sådant.
För tillämpning av bestämmelserna om höjning av bashyra på grund
av underhållsarbeten erfordras emellertid arbeten av ej ringa omfattning,
vilka för planering och utförande kräver viss tid. I den mån förslaget når
sitt nämnda syfte synes man därför ha anledning räkna med att arbetena i
allmänhet kommer att avslutas på sådan tid att de nya reglerna blir tilllämpliga
redan med den föreslagna lydelsen av övergångsbestämmelserna.
Den utformning som dessa fått i propositionen synes också från principiell
synpunkt vara att föredra. Utskottet avstyrker således det i motionerna
I: 889 och II: 1143 framförda ändringsförslaget.

Utskottets ställningstagande till de frågor i denna del som berörts i motioner
framgår av vad utskottet anfört i det föregående. Utskottets gransk -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

ning i övrigt har inte givit anledning till erinran och utskottet tillstyrker
därför bifall till lagförslaget.

Vad gäller de i motionerna I: 8S0 och II: 1135 berörda tillämpningsfrågorna
vill utskottet anföra följande.

Som departementschefen anfört bör vid hyreshöjning på grund av förbättringsarbete
och underhållsarbete höjningens storlek beräknas så att
den i princip motsvarar skälig förräntning och amortering av den nedlagda
kostnaden. I den mån denna helt eller delvis är att anse som kostnad för
sedvanligt underhåll måste emellertid, som motionärerna anfört, hänsyn tas
till att bashyran, dvs. i princip grundhyran jämte medgivna generella hyreshöjningar,
inrymmer viss kompensation för underhållskostnader. Det
torde även vara departementschefens mening att sådan hänsyn skall tas.
Har fastighetsunderhållet eftersatts under lång tid bör vid prövningen även
denna omständighet kunna beaktas. I vilken utsträckning så bör ske måste
emellertid avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet. Härvid bör
hänsyn tas bl. a. till att förslaget syftar till att stimulera fastighetsägarna
till ökat fastighetsunderhåll. Det får förutsättas att frågan uppmärksammas
i de anvisningar för hyreshöjningens storlek på grund av underhållsarbete
som kommer att utfärdas.

Med dessa uttalanden får motionerna I: 880 och II: 1135 anses besvarade.

Utskottet behandlar avslutningsvis i detta avsnitt ett par frågor som inte
berörts i motioner.

Som ovan framgår kommer lägenhet i hus som färdigställts efter utgången
av år 1968 inte att vara underkastad hyresreglering. Samtidigt öppnas
möjlighet för hyresnämnd att från regleringen undanta hus som undergått
omfattande ombyggnad, som avslutats efter utgången av nämnda år.
Det synes, bl. a. med hänsyn till nu rådande praxis för hyressättning sedan
ombyggnad skett, möjligen kunna uppstå någon tvekan om tillämpningen
av dessa regler beträffande hus som undergått så genomgripande ombyggnad
att den kan jämställas med nybyggnad. Stadgandet i 26 § sista stycket
är emellertid tillämpligt även på en ombyggnad av detta slag. Hyresregleringen
omfattar således även sådant hus intill dess hyresnämnden förordnat
att den skall upphöra att gälla. Tillbyggda och nyinredda delar faller
dock utanför regleringen utan sådant beslut.

I propositionen understryks att den förut omnämnda nollställningen av
hyrorna per den 31 december 1968 är en åtgärd av teknisk natur. Detta är
i och för sig riktigt. Samtidigt föreslås emellertid regler som syftar till att
förenkla systemet med generell hyreshöjning. Båda reformerna är angelägna.
Om förenklingssyftet skall nås, synes det emellertid vara oundvikligt
att ändringarna, i varje fall på sikt, får viss inverkan på hyresläget. Denna
konsekvens bör emellertid inte få hindra att förenklingen av systemet med
generella hyreshöjningar drivs tämligen långt. Det bör enligt utskottets me -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

ning vara möjligt att finna metoder eller kombinationer av sådana, som tillgodoser
såväl behovet av förenkling som en skälig avvägning mellan fastighetsägares
och hyresgästers intressen. Åtminstone för affärslokaler torde
även de nya normerna för fastställande av bashyra leda till resultat, som
avviker från hittills gällande regler.

Förslaget till ändring i lagen med vissa bestämmelser, som skall iakttas
sedan hyresregleringen upphört, föranleder ingen erinran.

Hyreslagen

Förslaget innebär bl. a. följande.

Bostadshyresgäst föreslås få ett direkt besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning
av hyresavtalet, om ej någon viss i lagen angiven situation föreligger.
Besittningsskyddet skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga hyreskrav.
Om hyresvärden fordrar höjd hyra för att gå med på förlängning
av hyresavtalet, skall den begärda hyrans skälighet kunna prövas av myndighet.
På orter med mera påtaglig bostadsbrist skall dessutom den s. k.
förstagångshyran, dvs. i princip den hyra som avtalas vid hyresgästens inflyttning
i lägenheten, kunna underkastas myndighets prövning. För lägenheter
på sådana orter skapas härigenom en spärr mot hyror som är för höga
i jämförelse med självkostnadshyrorna i nyproduktionen.

Frågan om besittningsskydd för lokalhyresgäst löses i lagförslaget på det
sättet att sådan hyresgäst tillförsäkras ett indirekt besittningsskydd, dvs.
en rätt till ersättning för förlust om hyresavtalet sägs upp utan befogad anledning.

Lagförslaget innebär en översyn även i övrigt av hyreslagens bestämmelser.
Bl. a. föreslås lagfäst bytesrätt beträffande bostadslägenheter. Bestämmelserna
om hyresvärdens skyldighet att underhålla lägenheten under hyrestiden
utökas med regler som direkt tar sikte på det löpande underhållet
av lägenheter som hyrts för att användas som bostad. Också reglerna om
överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse av lägenhet i andra hand ändras i
viktiga hänseenden.

Utskottet behandlar i det följande de särskilda avsnitt av propositionen i
denna del, som omfattas av motionsyrkanden eller som eljest ansetts böra
särskilt behandlas av utskottet. Kungl. Maj :ts förslag och departementschefens
uttalanden föranleder härutöver inte något yttrande från utskottets
sida.

Tryggande av besittningsskyddet för bostadslägenheter genom en s. k.
hyresspärr. Som huvudregel enligt 48 § i förslaget gäller att hyresgästen vid
förlängning av hyresavtal är skyldig att godta den hyra som hyresvärden
fordrar. Om hans krav är oskäligt skall dock hyran utgå med skäligt belopp.
Fordrad hyra är att anse som oskälig, om den väsentligt överstiger hyran för
lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. I bristort skall

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

vid tillämpning av sistnämnda punkt bortses från lägenhet, vars hyra inte
är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget i orten för närmast jämförliga
lägenheter i nybyggda bostadshus.

I motionerna I: 896 av herr Werner och II: 1149 av herr Karlsson i Huddinge
m. fl. föreslås att bestämmelserna ändras så att hyran vid förändring
av hyresavtal skall, såvitt avser ort med mer än 10 000 invånare eller mindre
ort som Kungl. Maj :t bestämmer, fastställas av hyresnämnd i det fall överenskommelse
inte föreligger mellan hyresmarknadens partsorganisationer.
Vid fastställandet av hyra skall nämnden utgå från fastighetens drifts- och
självkostnader samt från det förhållandet att hyran med hänsyn till standard
och bostadsmiljö ej får överstiga hyresnivån för jämförliga lägenheter
eller eljest vara obillig.

Utskottet har inte något att erinra mot propositionsförslaget såvitt avser
hyressättningsnormerna och föreslår således att de nämnda motionerna avslås
i denna del.

I motionen II: 1148 av fru Holmqvist m. fl. hemställs att skälighetsprövningen
av hyressättningen skall gälla även för inackorderingsrum och möblerade
lägenheter samt del (delar) i lägenhet.

Enligt propositionsförslaget omfattar besittningsskyddet inte lägenheter
som utgör del av upplåtarens bostad, dvs. bl. a. inackorderingsrum. Hänsyn
till upplåtarens personliga förhållanden anses nämligen påkalla att sådana
upplåtelser lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Undantagets
berättigande har inte ifrågasatts från något håll, och bedömningen
måste ske med utgångspunkt från att det skall bestå. Hyresspärren enligt
propositionsförslaget har till huvudsaklig uppgift att utgöra ett komplement
till besittningsskyddet; detta skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga
hyreskrav. Om hyresreglering i egentlig mening är däremot inte fråga. Med
hänsyn till det samband som råder mellan besittningsskyddet och hyresspärren
är det inte möjligt att införa en skälighetsprövning av det slag som
motionärerna ifrågasatt utan att rubba grunderna för förslaget. Det må f. ö.
anmärkas att enligt vad förut nämnts denna lägenhetskategori i propositionen
föreslagits undantagen från hyresregleringen utan att detta väckt
gensaga. Till sist bör här erinras om att fristående möblerade lägenheter
omfattas av besittningsskyddsreglerna och således också av bestämmelserna
om villkoren för den fortsatta förhyrningen och om prövning av förstagångshyra.
Motionärernas önskemål härvidlag är således redan tillgodosett.
Motionen II: 1148 bör med hänsyn till vad nu sagts inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Prövning av förstagångshijra (54 och 55 §§). I motionerna I: 417 av herr
Bengtson m. fl. och II: 523 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. har hemställts
att riksdagen skall begära förslag till bestämmelser rörande prövning
av förstagångshyra. Yrkandet har tillgodosetts genom framläggandet av
propositionen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Begränsning av besittningsskyddet. Om hyresvärden i fråga om bostadslägenhet
uppsäger hyresavtalet har hyresgästen rätt till förlängning utom
i vissa i 46 § närmare angivna fall, av vilka ett par behandlas närmare nedan
i anledning av motioner. Bestämmelserna i nämnda lagrum samt övriga
regler om rätt till förlängning gäller ej bl. a. om hyresförhållandet upphör
innan det varat längre än nio månader i följd.

I 45 § andra stycket stadgas att överenskommelse i särskilt upprättad
handling mellan hyresvärd och hyresgäst om att hyresrätten inte skall vara
förenad med rätt till förlängning är gällande. Har överenskommelse träffats
innan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd, dvs. innan besittningsskydd
ännu uppstått, gäller den dock endast om den godkänts av
hyresnämnden.

I motionerna I: 862 av herr Dahlberg och fru Landberg samt II: 1117 av
herr Svenning m. fl. sägs bl. a. att det inte överensstämmer med lagstiftningens
syfte att en icke obetydlig mängd hyresavtal kan komma att undantas
från besittningsskyddsreglerna. Motionärerna befarar att de föreslagna
reglerna kan leda till missbruk. Det i motionerna framställda yrkandet innebär
att överenskommelse av ifrågavarande slag gäller endast om den tillkommit
sedan hyresförhållandet varat längre än nio månader i följd och
godkänts av hyresnämnden. Samma yrkande framställs i motionerna I: 896
och II: 1149.

I motionen II: 1150 av herrar Lindkvist och Kellgren anförs att effekten
av de föreslagna reglerna är svår att bedöma. Motionärerna anser det därför
vara motiverat att i varje fall under en övergångstid föreskriva skyldighet
för hyresvärd att till vederbörande hyresnämnd anmäla avtal, varigenom
hyresgäst avstått från besittningsskydd så att hyresmarknadens myndigheter
kan följa utvecklingen och i tid påkalla statsmakternas åtgärder,
om så skulle visa sig erforderligt. Motionärerna hemställer att föreskrifter
i ämnet utfärdas.

Förslaget i propositionen bygger på tanken att utbudet av lägenheter ökar
i ej oväsentlig omfattning, om parterna kan träffa avtal om avstående från
besittningsskyddet. Lägenheter som annars skulle ha undanhållits hyresmarknaden
förväntas härigenom komma att utbjudas till förhyrning. I den
mån så blir fallet är det givetvis till stor fördel för hyresmarknaden. Å andra
sidan föreligger såsom motionärerna framhåller en viss risk för att avtalsfriheten
kan komma att missbrukas. I fråga om avtal, slutna innan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd, synes emellertid erforderligt
skydd ha skapats för hyresgästen genom att krav uppställts på
hyresnämnds godkännande. För avtal ingångna efter denna period torde
— med hänsyn till den starka ställning hyresgästen intar sedan besittningsskyddet
inträtt — behovet av särskild reglering inte vara lika markerat. Utskottet
anser sig därför kunna godta propositionens förslag i ämnet.

De ifrågavarande bestämmelserna är emellertid tidigare inte prövade på

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 81

hyresmarknaden, och det synes vara motiverat att utvecklingen på området
följs med uppmärksamhet. Beträffande sådana avtal som ingås innan hyresförhållandet
varat längre tid än nio månader finns goda förutsättningar
att få en bild av hur förhållandena kommer att utveckla sig, eftersom sådana
avtal skall godkännas av hyresnämnd. I övrigt saknas enligt förslaget
sådana förutsättningar. Utskottet finner detta vara en brist, som hör avhjälpas.
Såsom motionärerna i motionen II: 1150 anfört får det anses vara
motiverat att i varje fall under en övergångsperiod föreskriva skyldighet för
hyresvärd att till hyresnämnd anmäla avtal varigenom hyresgäst, sedan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd, avstått från besittningsskydd.
Erforderliga föreskrifter härom torde kunna utfärdas i administrativ
ordning. Utskottet föreslår att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t
att utfärda sådana. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
den närmare omfattningen av uppgiftsskyldigheten och varaktigheten därav.
Erforderliga data beträffande de av hyresnämnderna behandlade ärendena
liksom beträffande de till nämnderna anmälda avtalen hör bearbetas
och redovisas.

Vad gäller besittningsskyddet för innehavare av bostad som upplåtits i
anslutning till arbetsanställning f46 § första stycket punkterna 7 och 8)
uttalas i propositionen att en hyresgäst, som fått lägenheten upplåten till
sig av arbetsgivaren, så långt det går bör vara tillförsäkrad ett lika starkt
besittningsskydd som andra hyresgäster. Arbetsgivaren anses emellertid i
många fall ha ett betydande intresse av att kunna upplösa hyresförhållandet
när anställningen upphört för att i stället kunna tillhandahålla lägenheten
åt någon annan. Enligt förslaget (punkt 7) omfattar besittningsskyddet
inte tre speciella kategorier av lägenheter. Dessa kategorier avser lägenheter
beträffande vilka hyresförhållandet beror av anställning som i allmän
verksamhet är förenad med bostadstvång, anställning inom lantbruket samt
anställning för skötsel och tillsyn av fastighet. Besittningsskyddet omfattar
enligt samma stadgande inte heller en allmän grupp av lägenheter beträffande
vilka det är nödvändigt för arbetsgivaren att förfoga över lägenheten
för upplåtelse åt anställningens innehavare. I dessa fall har hyresgästen
inte något besittningsskydd då anställningen upphört. I övrigt har avvägningen
mellan den enskildes behov av trygghet i besittningen av hemmet
och arbetsgivarens behov av att disponera lägenheten för annan anställd i
förslaget (punkt 8) skett så att hyresgästen inte har rätt till förlängning av
hyresförhållandet om detta beror av anställning som upphört och det ej är
obilligt mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör. En kompletterande
regel ges för det fall att hyresförhållandet varat längre tid. Större hänsyn
anses härvid böra tas till hyresgästens anspråk på kvarboende fastän anställningen
upphört. Regeln har den innebörden att om hyresförhållande,
som beror av anställning, varat längre än tre år hyresgästen har rätt till
förlängning av hyresförhållandet, såvida hyresvärden inte bär synnerliga

6 Bihang till riksdagens protokoll 1068. 9 samt. 3 avd. Nr 50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

skäl för att upplösa detta. Enligt vad departementschefen anför bör presumtionen
för att hyresförhållandet skall förlängas brytas endast om hyresvärden
styrker att det skulle vara till allvarligt men för företaget om lägenheten
inte fick disponeras för annan arbetstagare. Ett sådant läge torde normalt
inte förekomma annat än på orter där hyresmarknaden har en särskild
struktur. Departementschefen nämner bl. a. med syftning på brukssamhällena
att det kan vara så att bostadsbeståndet på orten till väsentlig
del är företagsägt och att företaget måste få disponera över lägenheterna för
att över huvud taget få arbetskraft.

De nämnda stadgandena berörs i motionerna 1: 890 av herr Lundberg och
II: 1145 av herr Bengtson i Solna m. fl. Motionärerna anför till en början att
många industriföretag uppfört bostäder, i allmänhet av villatyp, för sina
disponenter och andra chefstjänstemän. Dessa bostäder behövs för att arbetsuppgifterna
inom företagen skall kunna fullgöras på rätt sätt. Motionärerna
hemställer att riksdagen skall uttala att bestämmelserna i 46 § första
stycket punkt 7 gäller industriföretagens bostäder för chefstjänstemän.
I motionerna yrkas vidare under hänvisning till förhållandena på bruksorterna
ändring i den regel i punkt 8, som gäller hyresförhållanden som
varat längre än tre år. Motionärerna föreslår att rätt till förlängning inte
skall föreligga om hyresvärden styrker sitt behov av att upplösa hyresförhållandet
för att disponera bostaden för annan arbetstagare. Till stöd härför
anförs bl. a. att det på bruksorterna är nödvändigt för företagen att få
disponera bostäder i deras ägo när hyresgästen slutar sin anställning, oavsett
hur lång tid hyresförhållandet varat.

De lägenheter som åsyftas i punkt 7 är sådana som oundgängligen behövs
för tjänstens rätta fullgörande. Det måste med andra ord för tillämpning av
stadgandet finnas ett starkt samband mellan tjänsten och lägenheten. Vederbörande
skall behöva bo i just den upplåtna lägenheten för att kunna
rätt fullgöra sina arbetsuppgifter. Tjänstens högre eller lägre status saknar
däremot i och för sig betydelse. Uteslutet är väl inte att stadgandet kan
bli tillämpligt i vissa av de fall som avses i motionerna, t. ex. om lägenheten
är särskilt inrättad för representation eller eljest särskilda omständigheter
föreligger, men att generellt ge det ett så vidsträckt tillämpningsområde som
motionärerna avsett synes inte kunna komma i fråga.

I övrigt synes de önskemål som motionärerna framfört vara i betydande
utsträckning tillgodosedda genom propositionsförslaget. Förslaget får sålunda
anses öppna möjligheter att i tillräcklig grad beakta de speciella förhållanden
som råder på bruksorter med övervägande företagsägt bostadsbestånd.
Hyresvärdens intresse att få disponera lägenheten för annan arbetstagares
räkning bör i regel komma vågskålen att väga över till hans
fördel, om hyresmarknaden har sådan struktur. Det ändringsförslag som
motionärerna framlagt har emellertid inte begränsats till någon särskild typ
av hyresmarknad och är därför enligt utskottets mening ägnat att alltför

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

mycket urholka det skydd som propositionen avser att ge hyresgästen sedan
hyresförhållandet varat längre tid. De uppsägningar som det blir fråga om
i dylika fall torde mestadels motiveras av sådana omständigheter som nämns
i motionsyrkandet, nämligen att hyresvärden behöver lägenheten för annan
anställd. Utrymmet för att låta anställd som slutat sin anställning behålla
lägenheten synes därför vid genomförande av motionsförslaget inte bli särdeles
stort.

Utskottet, som vill understryka angelägenheten av att sammankoppling
av bostad och arbetsanställning i möjligaste mån begränsas och att lagbestämmelserna
är avfattade i första hand med tanke på en balanserad hyresmarknad,
avstyrker med hänsyn till vad nu sagts motionerna, såvitt däri
yrkats ändrad lagtext. I detta sammanhang må emellertid erinras om att
lagförslaget såsom ovan påpekats öppnar möjlighet till överenskommelser
om avstående från besittningsskydd. Dylik överenskommelse skall dock, om
den träffas vid uthyrningen, godkännas av hyresnämnden. Utskottet kan
icke här närmare ingå på frågan under vilka förutsättningar dylikt godkännande
bör lämnas, men denna utväg torde i varje fall kunna bidra till
att lösa de mest påtagliga problemen.

Utskottet vill i fortsättningen ytterligare uppehålla sig något vid en fråga
om tillämpningen av den särskilda regeln för hyresförhållanden som varat
längre än tre år. Enligt departementschefens uttalanden skulle som redan
nämnts ett läge, där hyresgäst kan skiljas från lägenheten med stöd av denna
regel, normalt inte förekomma annat än på orter, där hyresmarknaden
har särskild struktur, varmed torde avses bl. a. bruksorter. Det förefaller
dock utskottet tveksamt om ett så begränsat tillämpningsområde är motiverat.
Arbetsgivaren synes sålunda även i vissa andra fall kunna ha ett berättigat
intresse av att kunna skilja hyresgästen från lägenheten då anställningen
upphör även om hyresförhållandet varat längre tid. Utskottet syftar
här bl. a. på pesonalbostäder, ibland inom inhägnat område, i direkt anslutning
till sjukhus, internatskolor, turistanläggningar, hotell och liknande
institutioner. De särskilda bestämmelserna om lägenheter, vilka oundgängligen
behövs för tjänstens rätta fullgörande, torde här i regel inte vara tilllämpliga.
Har hyresförhållandet varat kortare tid än tre år, torde vederbörande
i allmänhet likväl kunna skiljas från lägenheten då anställningen
upphör, men problemet accentueras då längre tid gått. För att upplösa hyresförhållandet
fordras då synnerliga skäl. Enligt utskottets mening bör
utrymme för tillämpning av regeln finnas i fråga om sådana personalbostäder,
även om de är belägna på orter med en differentierad hyresmarknad.
I många fall skulle det kunna vara direkt olämpligt att låta andra än
anställda bebo dylika bostäder. Liknande situationer kan tänkas förekomma
i andra sammanhang.

Bland de besittningsskyddsbrytande grunderna i 46 § upptas också det
fallet att huset skall rivas och det inte är obilligt mot hyresgästen att hyreset
Bihang till riksdagens protokoll 1968.9 samt. 3 avd. Nr 50

84 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

förhållandet upphör (punkt 3). Motsvarande regler föreslås beträffande
sådan större ombyggnad som hindrar hyresgästen från att bo kvar i lägenheten.
Departementschefen framhåller att den föreslagna regleringen torde
tillgodose kravet på att den från samhällssynpunkt synnerligen angelägna
sanerings- och ombyggnadsverksamheten inte hämmas av de hyresrättsliga
bestämmelserna. Samtidigt skyddas hyresgästen från att bli ställd utan
bostad med anledning av rivningen eller ombyggnadsarbetet. Departementschefen
förklarar emellertid att hyresgästens skyddsintresse inte bör leda
till att en tillämnad rivnings ändamålsenlighet och lämplighet prövas i hyresärendet.
Eu sådan prövning får helt ankomma på andra samhällsorgan.

Utskottet vill i anledning av sistnämnda uttalande anmärka att sådan
prövning som departementschefen avser f. n. sker i viss utsträckning med
stöd av 1963 års lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Enligt
tillämpningskungörelsen till denna lag erfordras igångsättningstillstånd för
rivning av flerfamiljshus inom område med stadsplan i kommun med över
30 000 invånare. Vid tillståndsgivningen beaktas även byggnadens storre
eller mindre grad av saneringsmognad. Om man bortser från att de nuvarande
hyresnämnderna kan beakta sådana omständigheter vid prövning av
uppsägning enligt hyresregleringslagen, förekommer i övrigt inte någon bedömning
av detta slag.

Utskottet bär inte något att erinra mot att rivningens ändamålsenlighet
och lämplighet i princip inte prövas i hyresärendet. Som anförts i propositionen
skall bedömningen i stället inriktas på frågan huruvida rivningen är
aktuell eller inte. Vid prövning av detta spörsmål bör emellertid även sådana
omständigheter som byggnadens ålder, underhåll och utrustning kunna tjäna
till ledning. Det kan också påpekas att den omständigheten att rivningstillstånd
utverkats inte nödvändigtvis behöver innebära att rivningen är
aktuell. Även om den nämnda prövningen leder till det resultatet, att hyresvärden
har för avsikt att riva huset, skall enligt lagförslaget hyresgästen
ha rätt till förlängning om det är obilligt mot honom att hyresrätten upphör.
Härvid får givetvis hyresvärdens och hyresgästens intressen vägas mot
varandra och hänsyn bl. a. tagas till eventuellt erbjudna andra lägenheter.
Vid denna avvägning kan givetvis styrkan av de skäl, som talar för rivning
av huset, beaktas som ett bland flera moment.

Besittningsskydd utanför bostadssektorn (56—60 §§). I propositionen
föreslås att besittningsskyddet utanför bostadssektorn upprätthålls genom
ersättningsregler samt bestämmelser som gör det möjligt för hyresgästen
att erhålla skäligt rådrum med avflyttning från den förhyrda lägenheten.
Bestämmelserna innebär bl. a. följande. Har hyresvärden uppsagt hyresavtalet
och vägrar han att förlänga hyresförhållandet är han skyldig att ersätta
hyresgästen dennes förlust på grund av hyresförhållandets upphörande.
Ersättningsskyldighet föreligger även för det fall att förlängning inte kommer
till stånd därför att hyresvärden för förlängning kräver hyra, som inte

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

är skälig, eller uppställer villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest är obilligt. Till ersättningsgill förlust torde enligt motiven
vara att hänföra främst flyttningskostnader, sådan värdeminskning på hyresgästens
egendom som är en direkt följ d av hyresförhållandets upplösning,
förlust av det kvarvarande värdet av vissa förbättringsarbeten som hyresgästen
bekostat och skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet
som hyresgästen drivit i lägenheten. I vissa situationer skall hyresvärden
enligt förslaget ha rätt att utan påföljd motsätta sig en förlängning av hyresförhållandet.
Hit hör det fallet att hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i
sådan mån att det inte skäligen kan krävas att hyresvärden förlänger hyresförhållandet.
Ersättningsskyldighet föreligger vidare inte bl. a. om uppsägningen
beror på att huset skall rivas eller undergå större ombyggnad och
hyresvärden därjämte anvisar annan godtagbar lägenhet. Detsamma gäller
även eljest, där hyresvärden har befogad anledning att upplösa hyresförhållandet.
När hyresgästen behöver uppskov med avflyttningen, får hyre si
nämnden medge sådant under skälig tid, dock högst ett år.

I motionerna I: 887 av herr Bengtson m. fl. och II: 1147 av herr Hedlund
m. fl. hemställes om sådan utformning av bestämmelserna att lokalhyresgäst
erhåller lika starkt besittningsskydd som i propositionen föreslås för
hyresgäster i bostadslägenheter. Till stöd för yrkandet anförs bl. a. att de
sociala följderna av en uppsägning av en lokalhyresgäst kan bil betydande.
Den ekonomiska tryggheten både för företagare och hans anställda kan stå
på spel. Utan ett direkt besittningsskydd måste lokalhyresgästen i många
fall arbeta under risk att bli uppsagd från sin lokal. Under hot om uppsägning
kan han bli tvingad att acceptera hyreshöjningar, som försämrar konkurrenskraften.
Det är uppenbart att han då blir mer tveksam till åtgärder
som syftar till att utveckla och konsolidera företaget. Vidare anförs att det
är av intresse för kreditgivarna att besittningsrätten är tryggad. Reglernä
befaras även kunna framkalla en överprisbildning, eftersom hyresgästen
under hot om uppsägning kan väntas acceptera hyreshöjningar, som inte
skulle vara genomförbara vid ett direkt besittningsskydd. De föreslagna ersättningsreglerna
kommer enligt motionärernas uppfattning inte att få.eif
tillräckligt preventiv effekt mot uppsägningar. Liknande yrkanden och tankegångar
framförs i motionerna I: 895 av herrar Stefanson och Tistad och
II: 1154 av herr Nyberg m. fl. samt i de fristående motionerna I: 417 av herr
Bengtson in. fl. och II: 523 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.

Skälen för departementschefens val av skyddsform är i huvudsak följande.
När det gäller bostadslägenheter har besittningsskyddet till uppgift
främst att skapa trygghet för den enskilde i besittningen av hemmet. Endast
en lagstadgad rätt till förlängning av hyresförhållandet är ägnad att
skapa denna trygghet. Utanför bostadssektorn kan ett så betydande ingrepp
i avtalsfriheten som ett direkt besittningsskydd inte anses vara i lika hög
grad påkallat. Hyresförhållandet utgör här i de flesta fall led i en affärs -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 196S

mässigt driven verksamhet, och sociala skäl kan knappast åberopas till stöd
för den ena eller den andra lösningen. Utanför bostadssektorn kan vidare
hyrorna för lägenheter, som till synes är likvärdiga, ofta variera inom mycket
vida gränser. Det är därför i ett optionssystem svårt att finna godtagbara
normer för bedömningen av olika lokalers marknadsvärde. Även en marknadsmässig
anpassning av hyrorna hindras i ett sådant system genom att det
är svårt att bedöma värdet av ett hyresanbud beträffande en lägenhet som
inte är ledig.

Vad departementschefen anfört kan utskottet i allt väsentligt ansluta sig
till. Utskottet vill för sin del ytterligare understryka att de ekonomiska
synpunkterna i allmänhet är helt dominerande vad gäller hyresavtal beträffande
lokaler. Sambandet mellan lokalernas storlek och beskaffenhet m. m.
och hyran är ofta inte särskilt starkt. Inte sällan föreligger stora skillnader
i hyra mellan exempelvis två närbelägna, i och för sig likvärdiga butikslokaler,
varav den ena ligger vid en huvudgata och den andra vid en sidogata;
det mer eller mindre goda affärsläget blir ofta den helt dominerande faktorn.
Ibland är hyran i högre eller lägre grad satt i relation till omsättningen
i den rörelse som drivs i lokalen. Oavsett hur hyran beräknas torde dock
som redan nämnts rent affärsmässiga avgöranden ligga till grund för parternas
ställningstaganden.

Mot bakgrunden av vad nu sagts framstår det enligt utskottets mening
som naturligt att frågan löses på det sätt som departementschefen föreslagit,
dvs. att besittningsskyddet i hyresförhållanden utanför bostadssektorn upprätthålls
genom ersättningsregler. Med de principer som avses gälla vid bestämmandet
av ersättningsbelopp får tillräckliga garantier mot obefogade
uppsägningar anses ha skapats. Utskottet vill i sammanhanget endast understryka
betydelsen av att ersättning i princip utgår för all den skada som
hyresförhållandets upplösning vållar hyresgästen. Samma grunder som gäller
vid bestämmandet av ersättning för s. k. rörelseskada med anledning av
expropriation bör härvid kunna tillämpas. Härav torde följa bl. a. att ersättning
utgår även för utebliven vinst. 1 de fall då det är tveksamt, huruvida
hyresvärden är berättigad att påfordra avflyttning utan ersättning, torde
man ha anledning att räkna med att ett ersättningsbelopp ofta kommer att
bestämmas genom eu frivillig förlikning mellan parterna.

Utskottet vill erinra om att i den av utskottet tillstyrkta propositionen
nr 19 bostadsarrendator föreslagits få ett direkt besittningsskydd av väsentligen
samma slag som nu föreslås för bostadshyresgäst medan för anläggningsarrendator
föreslagits ett indirekt besittningsskydd i form av rätt
till ersättning för förlust om arrendeavtalet sägs upp utan befogad anledning.

Med hänsyn till vad utskottet nu anfört bör motionsyrkandena inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Överlåtelse av hgresrätten. Enligt förslaget får hyresgäst överlåta hyres -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

rätt till bostad för att genom byte få bostad i annan under hyres- eller bostadsrätt
upplåten lägenhet, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen
(35 §). Tillstånd skall lämnas om hyresgästen har beaktansvärda
skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden.
Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte och innehaft den
mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.
Vissa undantag från rätten att använda lägenheten för byte föreslås.
Undantagen avser sådana fall då hyresgästen antingen saknar optionsrätt
eller i allmänhet inte är berättigad till förlängning av hyresavtalet.

Förslaget skiljer sig från det föregående år framlagda genom att bytesrätten
utsträcks till att gälla även orter utan påtaglig bostadsbrist.

I motionerna I: 281 av herr Dahlberg in. fl. och II: 354 av herr Svenning
in. fl., vilka motioner väckts före propositionens avlämnande, har yrkats
skyndsam utredning om lagstadgad bytesrätt. Yrkandet har tillgodosetts
genom propositionen.

Herrar Lindkvist och Kellgren föreslår i motionen II: 1150 att bytesrätten
skall utvidgas till att gälla även tillbyte av egna hem.

Förslaget i motionen möter enligt utskottets mening betänkligheter. Dess
lämplighet kan sålunda ifrågasättas bl. a. med hänsyn till att sådana överlåtelser
i regel sker i syfte att nedbringa köpeskillingen. Motionsförslaget
bör därför inte genomföras. Även då det gäller byte mellan hyreslägenheter
kan förekomma, att hyresgäst betingar sig särskild gottgörelse för bytet.
Om sådan överenskommelse visas föreligga, torde hyresvärden få anses
ha skälig anledning att vägra samtycke till bytet.

Lägenhetens skick in. m. De gällande bestämmelserna om bostadslägenhets
skick på tillträdesdagen stadgar att hyresvärden, om ej annat avtalats,
skall tillhandahålla lägenheten i sådant skick, att den enligt den allmänna
uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. Under
hyrestiden skall lägenheten i princip hållas i samma skick som hyresgästen
ägt fordra vid tillträdet.

I propositionen föreslås att bestämmelserna om hyresvärds underhållsplikt
under hyrestiden kompletteras med en regel som stadgar att hyresvärden
i fråga om bostadslägenheter är skyldig att med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer till
följd av lägenhetens försämring genom ålder och bruk (15 §). Regeln är
tvingande utom såvitt gäller enfamiljshus. Eftersätter hyresvärden det löpande
underhållet, har hyresgästen enligt förslaget samma rätt till i första
hand självhjälp och nedsättning i hyran som enligt gällande bestämmelser
tillkommer honom när hinder eller men uppstår i nyttjanderätten.

I de före avlämnandet av propositionen väckta motionerna I: 281 av herr
Dahlberg m. fl. och II: 354 av herr Svenning m. fl. samt I: 417 av herr Bengtson
m. fl. och II: 523 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. framställs yrkanden
om skärpta regler rörande hyresvärds reparationsskyldighet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

I motionen II: 40 av herr Sjönell, vilken motion också väckts före propositionens
avlämnande, anföres att det, framför allt i storstadsregionerna,
förekommer åtskilliga fall, där fastighetsägare helt försummar att underhålla
hyresfastigheter med påföljd att dessa förfaller och kommer i sådant
skick att de över huvud taget inte kan repareras. Myndigheternas möjligheter
att rätta till förhållandena är enligt motionärerna begränsade och ärendenas
handläggning drar ut på tiden bl. a. genom okynnesöverklaganden
från fastighetsägarnas sida. Motionärerna hemställer om översyn av möjligheterna
att få till stånd snabbare avgöranden av ärenden rörande vanvård
av fastigheter.

Motionerna I: 281 och II: 354 samt I: 417 och II: 523, vilka avser det löpande
lägenhetsunderhållet, får anses tillgodosedda genom propositionsförslaget.
Även de i motionen II: 40 upptagna spörsmålen är, även om de inte
lämpligen synas böra lösas inom hyreslagstiftningens ram, enligt utskottets
mening i hög grad värda beaktande. Utskottet ser därför med tillfredsställelse
att initiativ tagits för att få till stånd en mer tillfredsställande ordning
på hithörande område. Chefen för justitiedepartementet har sålunda avdelat
sakkunniga för att undersöka frågan om införande av någon form av vanhävdslagstiftning
när det gäller bostadsfastigheter. Härvid skall bl. a. undersökas
hur man skall förmå fastighetsägare att vidta åtgärder som hindrar
att fastigheter förfaller och förvandlas till rivningsobjekt. Den av motionären
särskilt berörda frågan om möjligheterna till snabbare handläggning
i ärenden av detta slag faller enligt vad utskottet erfarit inom ramen
för de sakkunnigas uppdrag. Det kan även nämnas att frågan uppmärksammats
i socialdepartementet med anledning av en framställning från
Stockholms stads hälsovårdsnämnd om förtur vid regeringsrättens handläggning
för mål rörande sanitära brister i bostadslägenheter. Då motionärens
önskemål om översyn redan är tillgodosett genom justitieministerns
initiativ, bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill erinra om att motioner med yrkande om skärpta bestämmelser
beträffande underhåll och skötsel av fastigheter väcktes även vid
föregående års riksdag. På hemställan av utskottet överlämnades motionerna
till Kungl. Maj:t för att närmare övervägas av de nyssnämnda sakkunniga.

Utskottet tar i detta avsnitt till behandling även upp ett par frågor som
inte berörts i motioner.

Som ovan nämnts är de föreslagna bestämmelserna om löpande underhåll
av bostadsfastigheter med visst undantag tvingande. Starka skäl talar
även för att så bör vara fallet, och utskottet har för sin del ingen erinran
häremot. I en del fall synes emellertid bestämmelserna kunna ge upphov
till en del svårigheter vid tillämpningen. Utskottet åsyftar här lägenheter
i hus, som inom en inte alltför avlägsen framtid skall rivas eller byggas om.
Dessa lägenheter är ofta i stort behov av reparation, men fastighetsägarna

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

är helt naturligt inte benägna att utföra reparationer, som med hänsyn till
den korta avskrivningstiden inte är räntabla. I den mån dessa lägenheter
uppfyller hälsovårdsstadgans krav på bostäder är det i rådande läge på bostadsmarknaden
angeläget att de utnyttjas så länge som möjligt, trots att
de kan vara i behov av exempelvis tapetsering och målning. Enligt utskottets
mening kan emellertid uppställandet av alltför stränga krav på underhållsplikt
lätt leda till att sådana lägenheter får stå tomma. Ett sådant resultat
synes böra undvikas. Utformningen av bestämmelsen synes dock ge
utrymme för ett rimligt hänsynstagande till denna synpunkt genom föreskriften
att reparationer skall ske med »skäliga tidsmellanrum» och »med
anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk». Även sådana
omständigheter som att byggnaden snart skall rivas eller byggas om bör
härvid kunna beaktas. Hyresvärd bör således inte med stöd av bestämmelsen
kunna åläggas reparationsplikt som med hänsyn till byggnadens återstående
livslängd framstår som ekonomiskt oförsvarbar. Å andra sidan
motiverar hänsynen till hyresgästernas berättigade intresse av att lägenheterna
hålls i godtagbart skick en viss varsamhet i bedömningen.

Enligt hyresregleringslagen gäller att ombyggnads- eller ändringsarbete
eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse som bekostats av hyresgästen
får föranleda höjning av grundhyran endast då särskilda skäl föranleder
därtill. Syftet med bestämmelsen är att hindra att hyresgästen får betala
förbättringsarbeten såväl direkt som i form av ökad hyra. Enligt utskottets
mening bör detta syfte tillgodoses i möjligaste mån även på de orter där
hyresregleringen inte gäller. Det får ankomma på hyresnämnderna att i den
mån sådana frågor dras under deras prövning i rättstillämpningen finna
lämpliga lösningar av hithörande frågor.

Meddelande enligt 49 §. Uppsägning föreslås liksom hittills ske genom
att uppsägningshandlingen sänds med posten i rekommenderat brev under
den söktes vanliga adress, om han ej träffas i sitt vanliga hemvist. Därutöver
föreslås det åligga den uppsägande att lämna ett exemplar av uppsägningen
antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll som
han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kontoret till där
anställd person. Anträffas inte hushållsmedlem eller kontorsanställd, skall
uppsägningen läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.

Föreligger tvist om förlängning av hyresavtal eller om villkor härför skall
värden skriftligen meddela hyresgästen att denne, om han inte går med på
att flytta, har att senast tre veckor efter det han fått del av meddelandet
hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Meddelandet skall lämnas i den ordning
som gäller för uppsägning frånsett att regeln om att uppsägningen i
visst fall får läggas i hyresgästens postlåda inte gäller.

I motionen II: 1153 av herr Nordgren och fröken Ljungberg föreslås att
riksdagen begär förslag till komplettering av 49 § för det fall att hyresgästen
håller sig undan från delgivning.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Frågan måste enligt utskottets mening bedömas med utgångspunkt från
att lojala hyresgäster i största möjliga utsträckning inte bör utsättas för
risken av rättsförlust. En hyresgäst, som inte har för avsikt att hålla sig
undan men som exempelvis är bortrest för semester under den aktuella tiden,
bör inte förlora sin rätt att få tvisten hänskjuten till hyresnämnd. Införande
av någon form av s. k. surrogatdelgivning möter därför vissa betänkligheter
från rättssäkerhetssynpunkt. Det synes emellertid inte nu kunna
bedömas om de föreslagna reglerna kommer att leda till några mera betydande
olägenheter. Skulle så visa sig bli fallet kan ändring få övervägas.
I nuvarande läge är emellertid någon åtgärd från riksdagens sida inte påkallad.

Förfarandet i hyrestvister

Enligt förslaget till hyreslag, som innehåller de grundläggande bestämmelserna
i ämnet, skall en statlig hyresnämnd inrättas för i princip varje
län. Kungl. Maj :t äger dock bestämma, att annat område än län skall utgöra
verksamhetsområde för nämnd. De närmare bestämmelserna om de nya
hyresnämndernas sammansättning och om förfarandet i de ärenden som
skall förekomma inför nämnderna ges i förslaget till lag om hyresnämnder.
Enligt detta skall den nya nämnden bestå av en lagfaren ordförande och
två andra ledamöter. Av de senare skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet och den andre väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet,
med näringsidkande hyresgästers förhållanden. Nämnden skall i första
hand medla i uppkommande tvister men har också tillagts en prövande
funktion. De frågor som nämnden skall pröva gäller bl. a. tillstånd till överlåtelse
av hyresrätt och upplåtelse av lägenhet i andra hand, rätt till förlängning
av hyresavtal och villkoren för sådan förlängning samt förstagångshyra.
I dessa ärenden skall nämnden avgöra tvisten, om förlikning
inte kan nås. Nämnden kan också vara skiljenämnd i hyrestvister. Part,
som är missnöjd med nämndens beslut i ärende enligt hyreslagen, får inom
viss tid klandra beslutet genom att väcka talan vid domstol. Domstolsprövningen
skall enligt denna lag i första instans ske, om Kungl. Maj :t inte bestämmer
annat, vid endast en underrätt i länet, nämligen rätten för lesidensstaden
i det län där fastigheten är belägen. Mot underrättens dom får
talan inte föras i frågan om tillstånd till överlåtelse av hyresrätt och upplåtelse
av lägenhet i andra hand eller fastställelse av hyresvillkor samt ej
heller mot hovrätts dom i fråga om bl. a. förlängning av hyresavtal.

De nya hyresnämnderna föreslås få till uppgift att pröva även ärenden
enligt hyresregleringslagen. Hyresrådet består som besvärsinstans i fråga
om sådana ärenden. Det tillkommer också hyresrådet att utfärda anvisningar
för hyresnämnderna och att fullgöra vissa administrativa uppgifter. De
kommunala hyresnämnderna upphör efter en övergångstid.

Ett flertal motionsyrkanden har framställts i fråga om förfarandet.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 91

Enligt motionerna I: 896 av herr Werner och II: 1149 av herr Karlsson i
Huddinge m. fl. bör de nuvarande hyresnämnderna bibehållas och dessa tilldelas
samma funktion som de nya nämnderna har enligt propositionsförslaget.
Statens hyresråd bör enligt motionärerna också bibehållas med samma
uppgifter som domstolarna avses få enligt propositionen. I enlighet härmed
yrkas avslag på propositionen såvitt avser förslaget till lag om hyresnämnder,
översyn av hyreslagens bestämmelser om hyresnämnder och nytt
förslag till 1968 års riksdag till lag om hyresnämnder. Motionärerna framför
också vissa förslag till detaljändringar, sammanhängande med deras
grundläggande invändningar.

I motionerna I: 891 av herr Lundberg samt II: 1144 av herr Bengtson i
Solna in. fl. hemställes att nämndernas uppgifter skall vara endast medlande
och att talan får fullföljas till hovrätt i de fall underrätt enligt propositionsförslaget
är sista instans och i övrigt till högsta domstolen.

Vidare yrkas i motionerna I: 895 av herrar Stefanson och Tistad och
II: 1154 av herr Nyberg m. fl. att hyrestvister skall i första domstolsinstans
upptas av ordinarie fastighetsforum och inte av en »länsdomstol». Härjämte
föreslås att någon inskränkning inte skall stadgas i fråga om fullföljdsrätten
till hovrätt.

Slutligen hemställes i motionerna 1:892 av herr Lundberg och II: 1152
av fröken Ljungberg m. fl. att det bör stadgas ett ovillkorligt krav på att
nämndens ordförande skall ha erfarenhet av domarvärv ävensom på att
skälen för hyresnämnds beslut alltid skall anges.

Frågan om hur förfarandet i hyrestvister skall ordnas efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande är en central punkt i förslaget. Som bl. a. lagrådet
närmare utvecklat kan vissa skäl anföras mot att anordna ett speciellt
förfarande för avgörande av hyrestvister i den form som propositionen upptar.
Förslaget som helhet innebär emellertid enligt utskottets mening en
ordning som på ett tillfredsställande sätt uppfyller de grundläggande krav,
som bör ställas för att lagstiftningen skall uppbäras av ett allmänt förtroende.
Det tillgodoser sålunda genom de nya nämndorganisationerna önskemålen
om ett enkelt, snabbt och billigt förfarande för avgörande av den stora
mängd hyrestvister som är av mindre invecklad natur samtidigt som domstolsprövning,
då sådan erfordras, kan ske inom ramen för det allmänna
domstolsväsendet enligt vanliga processuella regler. En medverkan från hyresmarknadens
intresseorganisationers sida har också tryggats såväl på
medlingsstadiet som, i viss utsträckning, vid själva prövningen.

I princip bör nämnden som föreslås i propositionen ha länet som verksamhetsområde
med rätt för Kungl. Maj :t att förordna om annan indelning,
när det är påkallat av särskilda skäl. Sålunda kan det i vissa fall vara
lämpligt med en nämnd i residensstaden och en annan i en större stad i
samma län. Å andra sidan kan det från effektivitetssynpunkt vara nödvändigt
att i något fall låta verksamhetsområdet omfatta två län.

Beträffande nämndens sammansättning har utskottet ingen erinran mot

92 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

förslaget att nämnden bör bestå av en lagfaren domare samt representanter
för intresseorganisationerna. Med hänsyn till karaktären av de rättsliga
frågor som nämnden har att avgöra är det uppenbarligen av vikt att
nämnderna tillförs kvalificerade ordföranden. Utskottet delar därför i
princip den i motionerna I: 892 och II: 1152 framföra uppfattningen att
nämndens ordförande skall ha erfarenhet av domarvärv. I något enstaka
fall kan emellertid svårigheter uppkomma att besätta tjänsten med domarkompetent
person, och avsteg måste då få göras från huvudprincipen. Utskottet
vill dock understryka vikten av att i sådana undantagsfall endast
kvalificerad lagfaren person får komma i fråga.

Nämnden föreslås som ovan nämnts i första hand ha en medlande men
vid sidan härav också en prövande funktion. Prövningen skall dock vara
begränsad till vissa slag av ärenden, främst sådana som rör hyressättmng
och förlängning av hyresförhållanden. Från principiell synpunkt kan givetvis
kritik riktas mot dessa dubbla, något motstridiga funktioner för
nämnden. Tyngden i dessa invändningar synes emellertid uppvägas av de
fördelar systemet är förknippat med. Utskottet vill särskilt understryka att
systemet möjliggör att den särskilda sakkunskap i hyresfrågor som nämnden
besitter kan utnyttjas även på beslntsstadiet och att en tvist, som mte
förliks, mycket snabbt kan avgöras redan på nämndnivå. Yrkandet i motionerna
1:891 och 11:1144 om att nämndens uppgifter endast bör vara
medlande bör med hänsyn till det sagda inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I likhet med departementschefen anser utskottet att den domstolsmässiga
prövningen bör ske inom ramen för det allmänna domstolsväsendet
och beträffande de frågor som prövas vid hyresnämnd vara inriktad på en
renodlad rättslig överprövning av hyresnämndens beslut. I fråga om vilken
domstol som lämpligen bör handha prövningen framliålles i motionerna
I: 895 och II: 1154 till stöd för uppfattningen att ordinarie fastighetsforum
bör föredras framför en länsdomstol bl. a. att ett långt avstånd mellan en
parts hemort och domstolsorten kan medföra att parten inte själv kan vara
närvarande vid målens handläggning och där bevaka sin ratt och lämna
upplysningar. För fastighetsforum talar enligt motionärerna också att domstolen
i många fall måste besiktiga aktuella och jämförliga lägenheter, vilket
kan bli betungande och kostsamt om det skall ske på annan ort. Den i
propositionen föreslagna koncentreringen till ett mindre antal underrätter
medför emellertid åtskilliga fördelar av organisatorisk art och möjligheter
att skapa mer kvalificerade domstolar med efter hand mer omfattande erfarenhet
av dessa särskilda måltyper. På grund härav anser utskottet att
den i propositionen föreslagna ordningen, innebärande i princip att endast
en underrätt i varje län prövar hyrestvister, bör godtas. Motionerna I: 89o
och II: 1154 bör därför avslås i denna del.

Med hänsyn till de rättssäkerhetsgarantier som finns inbyggda i det före -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

slagna nya systemet anser utskottet i likhet med departementschefen att
fullföljdsrätten kan avskäras vid underrätterna beträffande hyressättningsfrågor.
Motsvarande bör gälla i fråga om tillstånd till överlåtelse av hyresrätt
och upplåtelse av lägenhet i andra hand. Besittningsskyddstvister bör
däremot kunna fullföljas till hovrätt och övriga hyrestvister till högsta domstolen.
I enlighet med detta ställningstagande bör motionerna I: 891 och
II: 1144 samt I: 895 och II: 1154 inte föranleda någon riksdagens åtgärd såvitt
gäller yrkandena om fullfölj dsrätten.

I enlighet med vad här upptagits tillstyrker utskottet propositionen i förevarande
del. I anledning härav bör motionerna I: 896 och II: 1149 såvitt de
rör yrkande om bibehållande av de nuvarande hyresnämnderna och hyresrådet
avslås.

Utskottet vill i fråga om organisationen till slut betona betydelsen av att
verksamheten följs vid nämnderna och domstolarna så att — om måltillströmningen
blir en annan än den väntade — erforderliga organisationsförändringar
kan vidtas beträffande exempelvis hyresnämndernas verksamhetsområden.

I fråga om skyldigheten att ange skälen för beslut föreskrivs i propositionen
att i hyresnämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas,
i den mån det är behövligt. Departementschefen framhåller att, med
hänsyn till betydelsen av att förfarandet vid nämnden blir snabbt och enkelt,
det är angeläget att nämnden inte betungas med någon skyldighet att
ingående motivera sina beslut. Utskottet har inte heller någon erinran mot
att i enklare fall någon motivering inte ges. I åtanke har utskottet då närmast
sådana frågor som rör exempelvis godkännande av förbehåll om avstående
av besittningsskydd eller frågor där efter en tid en enhetlig praxis
utbildat sig. I mer svårbedömbara och principiellt viktiga ärenden bör dock
besluten alltid ingående motiveras. Med detta ställningstagande bör motionernas
syfte i denna del anses vara i huvudsak tillgodosett.

Härutöver vill utskottet beröra ytterligare några frågor rörande förfarandet
inför hyresnämnd.

Fråga om förbehåll att avstå från besittningsskyddet beträffande bostadslägenhet
eller godkännande av sådant avtal som kan träffas enligt 56 § i
förslaget till den nya hyreslagen skall enligt 11 § förslaget till lag om hyresnämnd
prövas av hyresnämnd efter ansökan. Innan ansökan av hyresvärd
prövas, skall hyresgästen beredas tillfälle att yttra sig. Sker handläggningen
skriftligen, bör ansökan av nämnden översändas till hyresgästen för yttrande.
Har hyresgästen yttrat sig redan på förhand, t. ex. genom påskrift
på ansökningen, synes dock kravet på hans hörande därmed kunna anses
uppfyllt, om inte särskilda omständigheter föranleder till annat. Motsvarande
förfaringssätt förekommer enligt stadgad praxis inom bl. a. familjerätten.

Beträffande den utredning som skall ligga till grund för nämndens be 7

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 9 samt. 3 avd. Nr 50

94 Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

slut framhålles i propositionen att det normalt bör ankomma på parterna
själva att lägga fram utredningen och att nämnden endast i undantagsfall
bör självmant medverka härtill. Eftersom målen vid hyresnämnderna är
av dispositiv natur är det också enligt utskottets mening naturligt att parterna
själva förebringar utredningen. Så kommer också säkerligen att ske
i de fall intresseorganisationerna representerar parterna. I de fall däremot
då parter uppträder vid nämnden utan medverkan av sådana organisationer
kan det vara mera påkallat att nämnden tar initiativ för att komplettera
utredningen. Vidare är det naturligt, att nämnden beaktar utredning,
som framkommit i tidigare ärenden och som kan vara av betydelse för det
aktuella fallet. Sådan utredning bör då givetvis redovisas för parterna vid
ärendets handläggning.

Mot förslaget till lag om hyresnämnd i övrigt har utskottet ingen erinran.
Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet i motionerna I: 896 och II:
1149 om en översyn av denna lag och om ett nytt förslag i ämnet till 1968 års
riksdag.

Övriga lagförslag

Förslagen till ändringar i kollektivavtalslagen och rättegångsbalken föranleder
ingen erinran.

Hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen dels, med avslag på motionerna 1: 888
och II: 1146 samt I: 894 och II: 1155, såvitt avser ingressen
till förslaget till lag angående ändring i lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. och om fortsatt giltighet
av lagen, bifaller propositionen i denna del, dels, med
avslag på förstnämnda motionspar, såvitt avser det under
2) i propositionen angivna lagförslaget samt ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen angående ändring
i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom, bifaller propositionen i denna del;

B. att riksdagen med avslag på motionerna I: 893 och
II: 1151 samt I: 896 och II: 1149, såvitt avser 3 och 4 §§
hyresregleringslagen, bifaller propositionen i denna del;

C. att riksdagen med avslag på motionerna I: 893 och II:
1151, såvitt avser 5 och 6 §§ hyresregleringslagen, bifaller
propositionen i denna del;

D. att riksdagen, med avslag på motionerna I: 896 och
II: 1149, såvitt avser 7, 8 a, 13, 17, 18, 20 och 26 §§ hyresregleringslagen
samt 3 kap. 48, 69, 71 och 74 §§ lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(hyreslagen), bifaller propositionen i denna del;

E. att riksdagen med avslag på motionerna I: 889 och II:
1143, såvitt avser punkt 6 i övergångsbestämmelserna till
lagen angående ändring i hyresregleringslagen m. m. och
om fortsatt giltighet av lagen, bifaller propositionen i denna
del;

F. att riksdagen i anledning av motionerna 1:417 och
11:523, 1:487 och 11:614, 1:887 och 11:1147 samt 1:895
och II: 1154 i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad
utskottet anfört angående successiv avveckling av hyresregleringen; G.

att riksdagen med avslag på motionerna 1: 862 och
II: 1117 samt I: 896 och II: 1149, såvitt avser 45 § hyreslagen,
bifaller propositionen i denna del;

H. att riksdagen i anledning av motionen II: 1150 bemyndigar
Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter rörande
skyldighet för hyresvärd att till hyresnämnd anmäla
vissa överenskommelser i enlighet med vad utskottet anfört; I.

att riksdagen med avslag på motionerna I: 890 och
II: 1145, såvitt avser 46 § första stycket punkt 8 hyreslagen,
bifaller propositionen i denna del;

K. att riksdagen med avslag på yrkandet i motionen
II: 1148 att skälighetsprövningen av hyressättningen skall
gälla även för inackorderingsrum in. m. bifaller propositionen
i denna del;

L. att riksdagen med avslag på motionerna I: 891 och
II: 1144 samt I: 896 och II: 1149, alla såvitt avser 70 § hyreslagen,
bifaller propositionen i denna del;

M. att riksdagen med avslag på motionerna I: 895 och
II: 1154 samt I: 896 och II: 1149, alla såvitt avser 72 § hyreslagen,
bifaller propositionen i denna del;

N. att riksdagen med avslag på motionerna 1: 895 och
II: 1154, såvitt däri yrkats avslag på förslaget till lag angående
ändring i rättegångsbalken, och med avslag på
motionerna 1:888 och 11:1146, såvitt däri yrkats ändrad
tid för ikraftträdande av denna lag, antager nämnda lagförslag; O.

att riksdagen med avslag på motionerna 1:891 och
II: 1144, I: 895 och II: 1154 samt I: 896 och II: 1149, alla
såvitt avser 73 § hyreslagen, bifaller propositionen i denna
del;

P. att riksdagen med avslag på dels motionerna 1:896
och II: 1149, såvitt däri yrkats avslag på förslaget till lag

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

om hyresnämnder, dels motionerna I: 888 och II: 1146 i hithörande
del, dels motionerna 1:892 och 11:1152 bifaller
propositionen, såvitt avser förslaget till lag om hyresnämnder; R.

att riksdagen avslår motionerna I: 896 och II: 1149,
såvitt däri yrkats översyn av hyreslagens bestämmelser om
hyresnämnder och nytt förslag till lag angående dessa
nämnder;

S. att riksdagen med avslag på följande motioner, nämligen a)

I: 887 och II: 1147;

b) 1:888 och II: 1146;

c) I: 895 och II: 1154 samt

d) II: 1150,

bifaller propositionen i de delar, som ej omfattas av vad
utskottet ovan hemställt; samt

T. att följande motioner, nämligen

a) I: 417 och II: 523, såvitt avser frågan om införande av
ett direkt besittningsskydd även beträffande annan lägenhet
än bostadslägenhet;

b) I: 887 och II: 1147 samt

c) I: 895 och II: 1154,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt icke föranleder någon riksdagens åtgärd; U.

att följande motioner, nämligen

a) I: 143 och II: 126;

b) I: 281 och II: 354;

c) I: 417 och II: 523;

d) I: 703 och II: 897;

e) I: 880 och II: 1135;

f) 1:888 och II: 1146;

g) I: 890 och II: 1145;

h) 11:40;

i) II: 887 samt
k) II: 1153,

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt, icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1968

På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Göran Karlsson
(s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson (s), Nils-Eric Gustafsson
(ep), Lidgard (h), Ernulf (fp) och Hansson (s)*;

från andra kammaren: herrar Nyberg (fp), Grebäck (ep), Svenning
(s), Ekström i Iggesund (s), Bengtson i Solna (h), From (fp), Hammarberg
(s) och Hugosson (s).

* Ej närvarande vid behandlingen av den fråga som upptagits under F i utskottets hemställan.

Reservationer

Vid A i utskottets hemställan

I. av herrar Lidgard (h) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 73 med orden »Utskottet
har» och som slutar med orden »och II: 1155» bort ha följande lydelse:

I Kungl. Maj :ts proposition nr 141 föregående år framlades förslag till
ny hyreslagstiftning och till avveckling av hyresregleringen i hfelä landet
vid utgången av år 1968. För storstadsregionerna föreslogs en övergångstid
av 4 år, eller till utgången av år 1972, och för vissa andra orter én övergångstid
av 2 år, eller till utgången av år 1970.

Angående denna proposition, vilken återkallades under pågående utskottsbehandling,
framhöll utskottet att den framstod som ett fullföljande
av det program på hyreslagstiftningens område, som statsmakterna tidigare
uttalat sig för. Lagförslaget tillgodosåg enligt utskottets mening även i väsentliga
delar de synpunkter som borde vara vägledande vid övergången till
ett friare system och borde i princip godtas.

Det förslag till ny hyreslag som nu framläggs överensstämmer i huvudsak
med det föregående år framlagda förslaget i ämnet. Däremot har förslaget
om hyresregleringens avveckling icke framförts denna gång. Enligt
vad utskottet har kunnat finna har det emellertid under det halvår, som
förflutit sedan utskottet senast hade att ta ställning i frågan, i sak icke inträffat
någon omständighet som motiverar en annan bedömning i fråga om
angelägenheten av hyresregleringens upphävande. Med bifall till motionerna
I: 888 och II: 1146 förordar utskottet därför att hyresregleringslagen
skall slutligt avvecklas. Beträffande tidpunkten för denna avveckling vill
utskottet erinra om att utgången av år 1968 i propositionen nr 141 angavs
som lämplig. Den tidsförskjutning som nu skett motiverar en omprövning av
tidpunkten och utskottet tillstyrker i detta hänseende förslaget i nämnda
motionspar att hyresregleringen skall upphöra vid utgången av år 1969. Den

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

nya hyreslagen jämte följ dlagstiftning hör däremot såsom föreslagits i propositionen
träda i kraft den 1 januari 1989. Övergångsbestämmelserna till
hyreslagen bör ha samma innehåll som 1967 års förslag i ämnet.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att propositionen icke
kunnat oförändrad bifallas — i anledning av motionerna
I: 888 och II: 1146 samt I: 894 och II: 1155 dels förordnar
att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. skall
äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1969,
dels avslår propositionen, såvitt avser det under 2) däri
angivna lagförslaget, dels beslutar att ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen angående ändring i
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till
fast egendom skall ha samma lydelse som de bestämmelser
härutinnan, som fogats vid det i propositionen 1967: 141
under 1) angivna lagförslaget.

Vid B—C i utskottets hemställan

.,11, av herrar Lidgard (h) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett
, att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 76 med orden »Propositionsförslaget
i» och slutar med orden »riksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

Propositionsförslaget i---(lika med utskottet)---omfattas

äv hyresregleringen.

De4 — — — (lika med utskottet)---genom propositionsförslaget.

Som ovan nämnts förordas i motionerna I: 893 och II: 1151 en prövning
av hyrorna enligt det s. k. 6 §-systemet; syftet skulle vara att mjukt anpassa
hyrorna så att den kommande slutliga avvecklingen av hyresregleringen
skulle underlättas. Utskottet erinrar om att hyresrådet i sitt yttrande
den 6 oktober 1966 över hyreslagstiftningssakkunnigas betänkande, efter att
hä pläderat för en 6 §-prövning, anförde följande:

Med det förordade tillvägagångssättet kommer anpassningen av hyresstrukturen
att ske under medverkan av hyresnämnderna, som har betydande
erfarenhet av bedömningar av detta slag, samt under hyresrådets kontroll.
Rådet har anledning förutsätta att organisationerna på hyresmarknaden
genom att verka för frivilliga uppgörelser mellan hyresvärdar och hyresgäster
om ny hyressättning kommer att bidra till att den föreslagna regleringen
tillämpas på ett smidigt och ändamålsenligt sätt.

Det finns enligt utskottets mening utöver vad ovan anförts ytterligare ett
.skäl av stor tyngd som talar för en uppmjukning av hyressättningsnormerna.
Det förhåller sig nämligen så att det på en hel del orter förekommer vad
man brukar beteckna som moderna lägenheter i det äldre fastighetsbestån -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

det (med parkettgolv och badrum), vars grundhyror ligger mellan 10 och
15 kr/m2. Trots att hyresregleringslagen innehåller en bestämmelse om att
höjning av grundhyra skall kunna ske, om hyran för en lägenhet understiger
hyran för jämförliga lägenheter, har det i praxis visat sig omöjligt att få
någon ändring till stånd. Det kan enligt utskottets uppfattning inte vara
riktigt att dessa lägenheter fortfarande skall betinga hyresbelopp, som omöjliggör
en normal fastighetsförvaltning. De föreslagna reglerna om viss ersättning
för förbättringsarbeten är för fastigheter, tillhörande denna kategori,
helt otillräckliga och kommer ej att medföra att fastigheter med speciellt
låg hyra kan lyftas ur »hyresgropen». Med hänvisning till att utskottet
förordat en avveckling av hyresregleringen fr. o. m. den 1 januari 1970
finner utskottet emellertid nu ej skäl biträda motionerna I: 893 och II: 1151.

Enahanda gäller den fristående motionen II: 887 av herr Bengtson i Solna
med begäran om översyn av hyressättningsnormerna.

Vid E i utskottets hemställan

III. av herrar Alexanderson (fp), Ernulf (fp), Lidgard (h) och Bengtson
i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar på s. 76 med orden
»Propositionsförslaget har» och som slutar med orden »framförda ändringsförslaget»
bort ha följande lydelse:

Vad härefter gäller motionerna I: 889 av herr Lundberg och II: 1143 av
herr Bengtson i Solna är det givetvis som motionärerna framhåller från
olika synpunkter önskvärt att så snart som möjligt få till stånd en upprustning
av det äldre bostadsbeståndet. De av motionärerna berörda övergångsbestämmelserna
innebär att reglerna i 3 och 4 §§ om höjning av bashyra
respektive om avtal om ersättning på grund av sådant arbete som sägs i
dessa lagrum inte äger tillämpning om arbetet avslutats före den 1 januari
1969. En dylik begränsning torde enligt utskottets mening komma att medföra
att sådana arbelen i viss utsträckning uppskjuts eller fördröjs, vilket
i sin tur kan leda till en icke önskvärd koncentration av underhålls- och
ombyggnadsarbeten till tiden för lagens ikraftträdande. Denna konsekvens
synes i huvudsak kunna elimineras om motionärernas förslag följes. I enlighet
härmed förordar utskottet att de nya bestämmelserna blir tillämpliga
också på arbeten som avslutats före 1968 års utgång under förutsättning att
de påbörjats efter den 31 maj 1968.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att propositionen icke
kunnat oförändrad bifallas — i anledning av motionerna
1:889 och 11:1143, såvitt avser övergångsbestämmelserna
till lagen angående ändring i hyresregleringslagen in. in.

100

Tred je lagutskottets utlåtande nr 50 är 1968

och om fortsatt giltighet av lagen, måtte för sin del beträffande
punkt 6 i nämnda bestämmelser antaga följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj ris förslag)

6. Bestämmelserna i 3 § andra
stycket om höjning av bashyra på
grund av underhållsarbete och i 4 §
första och andra styckena angående
avtal om ersättning på grund av sådant
arbete äger icke tillämpning på
arbete som avslutats före utgången
av år 1968.

(Utskottets förslag)

6. Bestämmelserna i 3 § andra
stycket om höjning av bashyra på
grund av underhållsarbete och i 4 §
första och andra styckena angående
avtal om ersättning på grund av sådant
arbete äger icke tillämpning på
arbete som påbörjats före den 1 juni
1968 och avslutats före utgången av
år 1968.

Vid F i utskottets hemställan

IV. av herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s), Knut Johansson
(s), Svenning (s), Ekström i Iggesund (s), Hammarberg (s) och Hugosson
(s), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 73 med orden »Utskottet
har» och som slutar på s. 74 med orden »huvudsak tillgodosett» bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att förutsättningar för en total avveckling
av hyresregleringen f. n. icke föreligger. Giltighetstiden för hyresregleringslagen
bör således förlängas. Mot den föreslagna tiden för förlängningen, tre
år, har utskottet ingen erinran. Före utgången av denna tid måste frågan
om avveckling av regleringen tas upp till ny prövning. Mot bakgrunden härav
finns det som departementschefen anfört inte anledning att nu närmare
gå in på frågan om en fortsatt successiv avveckling.

Med hänsyn till vad nu sagts bör samtliga de i det föregående nämnda
motionerna avslås.

b) att utskottet bort hemställa

att motionerna 1:417 och 11:523, 1:887 och 11:1147
samt I: 895 och II: 1154, alla såvitt nu är i fråga, ävensom
motionerna 1:487 och 11:614 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

101

Vid G i utskottets hemställan

V. av herrar Hansson (s) och Svenning (s), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 80 med orden »Förslaget
i» och som slutar med orden »i ämnet» bort ha följande lydelse:

Såväl hyreslagstiftningskommittén som hyreslagstiftningssakkunniga har
föreslagit att som förutsättning för att avtal om avstående av besittningsskydd
skall vara giltigt skall krävas att det tillkommit sedan hyresförhållandet
varat minst den tid som fordras för att besittningsskydd skall ha
uppkommit. Som skäl för denna begränsning har anförts all lagstiftningen
om besittningsskydd förlorar mycket av sin effektivitet, om hyresvärden
genom förbehåll kan hindra att besittningsskydd uppkommer. Sedan besittningsskydd
inträtt bär hinder däremot inte ansetts möta för hyresgästen
att avstå från sin rätt. De sakkunniga har dessutom föreslagit att förbehållet
för att vara giltigt skall ha träffats inför den av dem föreslagna medlingsnämnden.

Enligt utskottets mening står det inte i överensstämmelse med den nya
lagstiftningens syfte att en inte obetydlig del av hyresmarknaden kan komma
att omfattas av avtal på vilka reglerna om besittningsskydd inte blir
tillämpliga. Enligt propositionsförslaget kan en fastighetsägare vid nyuthyrningar
uppställa som villkor att hyresgäst avstår från besittningsskydd.
Föreskriften om godkännande av hyresnämnd synes inte innebära tillräckliga
garantier mot missbruk. Även rätten att fritt avtala om avstående av
besittningsskydd sedan hyresförhållandet varat längre tid än nio månader
kan komma alt missbrukas. Hyresgäster, framför allt i de högre åldersgrupperna,
har inte alltid möjligheter att bedöma rättsverkningarna av handlingar
som föreläggs dem av hyresvärden och kan av okunnighet komma att
ingå överenskommelser av ifrågavarande slag. I andra situationer kan hyresvärden
uppställa avstående av besittningsskyddet som villkor för uppfyllande
av exempelvis hyresgästens önskemål om reparation.

Utskottet ansluter sig i denna fråga till det förslag som framlagts av
hyreslagstiftningssakkunniga, innebärande att överenskommelse mellan
hyresvärd och hyresgäst att hyresrätten inte skall vara förenad med rätt till
förlängning gäller endast om den tillkommit sedan hyresförhållandet varat
längre än nio månader i följd och intagits i särskilt upprättad handling
samt godkänts av hyresnämnden.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1: 862 och II:
1117 samt 1:896 och II: 1149 — med förklaring att viss
ändring bör göras i det framlagda förslaget till hyreslag —
för sin del antar följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse av 45 § nämnda lag:

102

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

(Kungl. Maj:ts förslag)

Bestämmelserna i------

Har hyresvärden och hyresgästen
i särskilt upprättad handling överenskommit,
att hyresrätten icke skall
vara förenad med rätt till förlängning,
är överenskommelsen gällande.
Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet varat längre
än nio månader i följd, gäller den
dock endast om den godkänts av
hyresnämnden. Om make som ej
har del i hyresrätten hade sin bostad
i lägenheten när överenskommelsen
träffades, gäller överenskommelsen
mot honom endast om han godtagit
den.

(Utskottets förslag)

§•

--av 47 §.

Överenskommelse mellan hyresvärd
och hyresgäst att hyresrätten
icke skall vara förenad med rätt till
förlängning gäller endast om den
tillkommit sedan hyresförhållandet
varat längre än nio månader i följd
och intagits i särskilt upprättad
handling samt godkänts av hyresnämnden.
Om make som ej har del
i hyresrätten hade sin bostad i lägenheten
när överenskommelsen träffades,
gäller överenskommelsen mot
honom endast om han godtagit den.

Vid H i utskottets hemställan

VI. av herrar Hansson (s) och Svenning (s), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 80 med orden »De ifrågavarande»
och som slutar med orden »och redovisas» bort ha följande lydelse: Med

den ståndpunkt utskottet intagit saknas motiv för att införa någon
anmälningsskyldighet av det slag som föreslagits i motionen II: 1150. Denna
motion bör således inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

b) att utskottet bort hemställa

att motionen II: 1150 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

VII. av herrar Alexanderson (fp), Ernulf (fp), Lidgard (h), Nyberg (fp)
och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 80 med orden »De ifrågavarande»
och som slutar med orden »och redovisas» bort ha följande lydelse
:

Det förslag som framställts i motionen II: 1150 får antas gälla sådana
avtal om avstående av besittningsskydd som tillkommit sedan hyresförhållandet
varat längre än nio månader. Dessa avtal är som nyss framgått gil -

103

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

tiga utan godkännande av hyresnämnd. Vid bedömande av motionärernas
förslag om att sådana avtal skall anmälas till hyresnämnd bör beaktas att
utvecklingen på den framtida hyresmarknaden torde komma att följas med
den största uppmärksamhet av de myndigheter och organisationer, däribland
hyresgäströrelsen, som är verksamma på området. Det synes kunna
antas att tendenser till missbruk av avtalsfriheten beträffande avstående
av besittningsskyddet uppmärksammas och bringas till statsmakternas kännedom
utan att särskilda föreskrifter om anmälningsskyldighet utfärdas.
Förslaget härom i motionen II: 1150 bör därför inte genomföras.

b) att utskottet bort hemställa

att motionen II: 1150 icke föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Vid K i utskottets hemställan

VIII. av herr Hugosson (s).

Vid L i utskottets hemställan

IX. av herrar Lidgard (h) och Bengtson i Solna (h), vilka ansett

a) att det avsnitt som börjar på s. 92 med orden »Nämnden föreslås» och
som slutar med orden »riksdagens åtgärd» bort ha följande lydelse:

Nämnden föreslås--- — (lika med utskottet)---hyresförhållan den.

Det kan riktas allvarlig kritik mot sådana motstridiga funktioner för
nämnden. Detta har också framhållits av såväl hyreslagskommittén och
hvreslagstiftningssakkunniga som lagrådet. Utskottet delar den uppfattning
som framförts i motionerna I: 891 och II: 1144 om att nämndens uppgift
endast bör vara medlande och tillstyrker dessa motioner i de delar som här
avses.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till hyreslag
icke kunnat oförändrat bifallas — med bifall till motionerna
I: 891 och II: 1144 och med avslag på motionerna I: 896
och II: 1149, alla såvitt avser 70 § hyreslagen, för sin del
bifaller propositionen i denna del med den ändringen att
orden »samt att pröva frågor enligt 49 och 55 §§ och övriga
frågor som enligt detta kapitel ankommer på nämnden»
utgår.

104

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Vid M i utskottets hemställan

X. av herrar Alexanderson (fp), Ernulf (fp), Nyberg (fp) och From
(fp), vilka ansett

a) att det avsnitt som börjar på s. 92 med orden »I likhet» och som slutar
med orden »denna del» bort ha följande lydelse:

I likhet----(lika med utskottet)---hyresnämndens beslut. Vad

härefter gäller Kungl. Maj :ts förslag om att hyrestvister i princip skall tas
upp endast av rätten i residensstaden kan en sådan lösning medföra vissa
fördelar av organisatorisk art. Å andra sidan leder koncentreringen till att
för vissa parter avstånden blir avsevärda mellan hemorten och domstolsorten
och att part därför stundom inte själv kan närvara vid målets handläggning.
Vidare måste domstolen i många fall besiktiga aktuella och jämförliga
lägenheter, vilket kan bli betungande och kostsamt, om det skall ske
på avlägsen ort. Mot bakgrund av bl. a. dessa sistnämnda synpunkter anser
utskottet att hyresmålen bör handläggas av den domstol, där fastigheten
är belägen.

h) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till hyreslag
icke kunnat oförändrat antagas — i anledning av motionerna
I: 895 och II: 1154 och med avslag på motionerna I: 896
och II: 1149, alla såvitt avser 72 § hyreslagen, för sin del
beslutar dels att nämnda paragraf skall utgå, dels att numreringen
av de två efterföljande paragraferna skall ändras
i enlighet härmed.

Vid N i utskottets hemställan

XI. av herrar Alexanderson (fp), Ernulf (ty), Nyberg (fp) och From (fp),
vilka ansett

a) att avsnittet på s. 94 under rubriken »Övriga lagförslag» bort ha följande
lydelse:

Med den ståndpunkt utskottet intagit till frågan om rätt domstol i hyrestvister
bör förslaget till ändring i rättegångsbalken avslås. Förslaget till
ändring i kollektivavtalslagen möter ingen erinran.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — under förutsättning av bifall till reservationen
X — med bifall till motionerna I: 895 och II: 1154,
såvitt däri yrkats avslag på förslaget till lag angående ändring
i rättegångsbalken, och med avslag på motionerna I:

105

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

888 och II: 1146, såvitt däri yrkats ändrad tid för ikraftträdande
av denna lag, avslår propositionen i vad avser nämnda
lagförslag.

Vid O i utskottets hemställan

XII. av herrar Alexanderson (fp), Lidgard (h), Ernulf (fp), Nyberg
(fp), Bengtson i Solna (h) och From (fp), vilka ansett

a) att det avsnitt som börjar på s. 92 med orden »Med hänsyn» och som
slutar med orden »om fullföljdsrätten» bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att hyresmålen rör frågor av väsentlig betydelse för den
enskilde bör något undantag inte göras från den allmänna regeln att talan
kan fullföljas till hovrätt. För denna fullföljdsrätt talar också önskvärdheten
av att en så långt möjligt enhetlig praxis utbildar sig i dessa mål. Utskottet
tillstyrker således i fullföljdsfrågan helt bifall till motionerna 1:895 och
II: 1154 samt bifall till motionerna I: 891 och II: 1144, såvitt avser fullföljd
till hovrätt.

b) att utskottet hort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till liyreslag
icke kunnat oförändrat antagas — i anledning av motionerna
I: 891 och II: 1144 samt I: 895 och II: 1154 och med avslag
på motionerna I: 896 och II: 1149, alla såvitt avser 73 §
hyreslagen, antager följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse av nämnda paragraf:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Talan får ej föras mot underrätts
dom i fråga om tillstånd som avses i
34—36 eller 40 § eller i fråga om
fastställelse av hyresvillkor och ej
heller mot hovrätts dom i fråga om
förlängning av hyresavtal eller fastställelse
av hyresvillkor.

(Utskottets förslag)

§•

Talan får ej föras mot hovrätts
dom i fråga om tillstånd som avses
i 34—36 eller 40 § eller i fråga om
förlängning av hyresavtal eller fastställelse
av hyresvillkor.

106

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Vid P i utskottets hemställan

XIII. av herr Bengtson i Solna (h).

Vid T i utskottets hemställan

XIV. av herrar Nils-Eric Gustafsson (ep), Ernulf (fp), Nyberg (fp) och
Grebäck (ep), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 85 med orden »Skälen
för» och som slutar på s. 86 med orden »riksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

I propositionen anförs att det finns grundläggande olikheter mellan upplåtelse
för bostadsändamål och upplåtelse för annat ändamål och att dessa
olikheter påverkar valet av skyddsform. Det måste självfallet vitsordas att
det föreligger vissa skillnader mellan sådana upplåtelser. Enligt utskottets
mening är det emellertid tveksamt om olikheterna är så stora att de motiverar
helt olika system vid utformningen av besittningsskyddet. För många
företagare — speciellt sådana som äger mindre och medelstora företag —
torde rätten till verkstadslokalen, butiken etc. vara att betrakta på i huvudsak
samma sätt som rätten till bostaden. Det indirekta besittningsskyddet
har också vissa klara nackdelar. En företagare måste sålunda räkna med
att han när som helst kan bli uppsagd från den förhyrda lokalen och detta
kan få till följd att intresset för nyttiga initiativ genom långsiktiga investeringar
och engagemang minskar. För en kreditgivare är det också av betydelse
att besittningen till lokalen är tryggad. Ett indirekt besittningsskydd
kan vidare tänkas framkalla en överprisbildning eftersom hyresgästen under
hot om uppsägning kan väntas acceptera hyreshöjningar som inte
skulle vara genomförbara vid ett direkt besittningsskydd. De föreslagna
ersättningsreglerna ger givetvis ett visst skydd mot obefogade uppsägningar.
Sådana regler blir emellertid aldrig fullt effektiva. Bl. a. kommer hyresgästen
att få bevisbördan för sina krav på ersättning. Detta kan leda till att
även krav som i och för sig är berättigade inte kan tillgodoses. De höga
rättegångskostnaderna kan också leda till att lokalhyresgästerna många
gånger tvekar inför att öppna en process angående ersättningsskyldigheten.
Besittningsskyddet och den därmed förenade ersättningsrätten kan med
hänsyn till vad sist sagts lätt bli illusoriskt.

Utskottet har på nu anförda skäl kommit till den uppfattningen att besittningsskyddet
även utanför bostadssektorn bör vara direkt. Reglerna
synes böra utformas efter mönster av dem som i propositionen föreslås för
bostäder. Den närmare utformningen synes emellertid kräva utredning och
överväganden, som inte kan ske i förevarande ärende. Utskottet föreslår i
detta läge att riksdagen nu antar propositionsförslaget men begär nytt förslag
till lagstiftning i ämnet till höstsessionen med 1968 års riksdag.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

107

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:417 och II:
523, I: 887 och II: 1147 samt I: 895 och II: 1154 i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär förslag till 1968 års höstriksdag till
införande av ett direkt besittningsskydd även beträffande
annan lägenhet än bostadslägenhet.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680032