Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättning enligt lagen
om allmän försäkring i samband med transplantation.

Andra lagutskottet har behandlat nio till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:19 av herr Palm och fröken Mattson
samt II: 30 av herrar Ekström i Iggesund och Lindahl,

2) de likalydande motionerna 1:20 av herr Tistad samt 11:31 av herr
Werbro,

3) de likalydande motionerna I: 78 av herr Jansson, Paul, m. fl. samt
II: 113 av herr Blomkvist m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 190 av herr Sundin och fru Olsson, Elvyr
samt II: 245 av herrar Börjesson i Falköping och Larsson i Norderön,

5) motionen II: 116 av fru Renström-Ingenäs och fru Ekroth.

Samtliga motioner avser frågan om möjligheterna för donator av trans plantat

att erhålla ersättning enligt lagen om allmän försäkring. I motionerna
I: 190 och II: 245 behandlas även frågan om ersättning enligt lagen för
den som erhållit ett transplantat.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 19 och II: 30 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer om översyn av lagen om allmän försäkring i syfte att möjliggöra
ersättning från försäkringskassa åt donator av transplantat i samband
med såväl utredning om tilltänkt donators lämplighet som operation
och vård i samband därmed.

I motionerna I: 20 och II: 31 yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av »sjukförsäkringslagen»
att den som efter att ha erbjudit sig som givare av organ genomgår undersökningar
före transplantation kommer i åtnjutande av sjukförsäkringsförmåner
som vid sjukdom.

I motionerna I: 78 och II: 113 yrkas, att riksdagen måtte besluta om sådan
ändring i lagen om allmän försäkring att ersättning för resekostnader
och förlorade arbetsinkomster må kunna utgå till donator av levande kroppsorgan
i samband med transplantationer, oaktat vederbörande donator icke
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 9

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

är sjukskriven, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig
lagtext.

I motionerna I: 190 och II: 245 yrkas, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t hemställa om utredning angående a) ersättning från den allmänna
sjukförsäkringen för givarens kostnader i samband med utredning om transplantation,
samt b) ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnader
i samband med erforderlig eftervård i enlighet med vad som anförts
i motionerna I: 163 och II: 215.

I de i yrkandet under b) åberopade motionerna I: 163 och II: 215, som i
övrigt avser ökade resurser för behandling med konstgjord njure, anförs
att den som genom transplantation erhållit en njure eller annat organ i allmänhet
fortsättningsvis måste undergå viss behandling och att denna behandling
medför betydande kostnader för den enskilde särskilt beträffande
utgifter för resor, eftersom sådan behandling meddelas endast vid ett fåtal
sjukhus. Enligt motionärernas mening är det angeläget att den enskildes
kostnader för nämnda eftervård begränsas till samma nivå som gäller inom
den öppna sjukvården i övrigt.

I motionen II: 116 yrkas, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t
anhålla om ändring av »sjukförsäkringslagen» så att donatorer av transplantat
erhåller sjukersättning.

Beträffande de skäl motionärerna åberopar till stöd för sina yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse för skälen inte lämnas i utlåtandet, hänvisa
till motionerna II: 30, II: 31, I: 78,1: 163 (beträffande motionerna I: 190
och II: 245) samt II: 116.

Gällande bestämmelser m. m.

N jurtransptantationer

Av en av Svenska landstingsförbundet verkställd utredning, för vilken
närmare redogöres i ett följande avsnitt, framgår följande.

Det problem, som aktualiseras i motionerna om ersättning åt donatorer
av transplantat, har för närvarande aktualitet huvudsakligen när det gäller
njurdonatorer, eftersom övriga transplanterade organ hittills tagits från avlidna
givare. Vid utvalda fall av kronisk njurinsufficiens kan transplantation
av njure företagas som ett alternativ till regelbunden dialysbehandling.
Under senare år har relativt goda resultat nåtts med transplantationsbehandling,
och man bör därför räkna med att transplantationerna kommer
att öka i omfattning. Av personer med kronisk njurinsufficiens beräknas
i en av medicinalstyrelsen gjord utredning 38 personer per miljon invånare
och år lämpa sig för transplantation.

Som transplantat används dels njurar från avlidna personer, dels njurar
från levande givare. Från immunologisk synpunkt anses det vara en fördel

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

3

alt som givare utnyttja nära släkting. För närvarande beräknas ca 2/3 av
njurar från sistnämnda typ givare fungera efter ett år. Om njurar däremot
tages från icke-släktingar — t. ex. avlidna personer — beräknas endast ca
1/3 vara i funktion efter motsvarande tid.

I Sverige har till och med utgången av 1966 utförts 63 njurtransplantationer,
varav 35 med levande givare och 28 med döda givare. Av de 63 transplantationerna
företogs 36 under 1966.

Sjukdomsbegreppet

Frånsett den hjälp, som utgår i samband med havandeskap, har sjukförsäkringsförmånerna
enligt lagen om allmän försäkring begränsats till att
avse ersättning vid sjukdom. Utgifter för undersökning och vård som meddelas
utan att sjukdom föreligger ersättes ej. Således utgår för närvarande
inte ersättning för förebyggande hälsovård. I lagen saknas definition av begreppet
sjukdom. Vid tolkningen av detta begrepp kan stöd hämtas från uttalanden
under förarbetena till 1947 års lag om allmän sjukförsäkring. Socialvårdskommittén
uttalade att man vid bedömande huruvida sjukdom föreligger
borde hålla sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gängse läkarvetenskaplig
uppfattning är att anse såsom sjukdom. Kommittén ansåg att
med denna utgångspunkt som sjukdom kunde betecknas varje onormalt
kropps- eller själstillstånd, vilket icke sammanhängde med den normala livsprocessen.
Beträffande de synpunkter i övrigt, som kommittén anförde i
detta sammanhang, får utskottet hänvisa till SOU 1944: 15 s. 162.

I prop. 1946: 312 anslöt sig föredragande departementschefen till vad socialvårdskommittén
anfört i denna fråga.

S jukvårdser sättning

Enligt regler i 2 kap. lagen om allmän försäkring har en försäkrad rätt
till ersättning för följande utgifter i samband med sjukdom, nämligen utgifter
för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst
med tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund
av sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp, som
motsvarar avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Om vården inte kunnat
beredas på hemortssjukhus — t. ex. till följd av att vederbörlig specialitet
inte är företrädd vid hemortssjukhus eller på grund av platsbrist — utgår
ersättning motsvarande den lägsta avgift mot vilken den försäkrade
kunnat erhålla vård på det sjukhus där han faktiskt åtnjutit den.

Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för läkarvård
eller för sjukhusvård får han också ersättning för resor till och från läkaren
lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 2 avd. Nr 9

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

eller sjukvårdsinrättningen. Närmare bestämmelser om reseersättning finns
i sjukreseförordningen och tillämpningskungörelsen till denna.

Sjukpenning

Sjukpenningförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han ar placerad i
sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa
och som har inkomst av förvärvsarbete om minst 1 800 kr. om året, skall
vara placerad i sjukpenningklass. Den högsta sjukpenningklassen är nr 21
och berättigar till en sammanlagd sjukpenning om 52 kr. om dagen. Lägsta
sjukpenning är sex kr. om dagen. I fråga om den s. k. hemmafruförsäkringen
gäller särskilda regler.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning i allmänhet
reduceras med fem kronor.

Sjukpenningens genomsnittliga kompensationsgrad har genom 1966 ars
sjukförsäkringsreform ökat från ca 65 % till drygt 80 % av inkomstbortfallet
i de vanligaste inkomstlägena.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Vid fullständig nedsättning utgår hel sjukpenning
och i annat fall halv sjukpenning. Om sjukdom inte är för handen, utgår
sjukpenning endast i samband med barnsbörd.

Undantag från ersättningsreglerna i LAF

Enligt 20 kap. 3 § a) lagen om allmän försäkring må ersättning enligt
lagen indragas eller skäligen nedsättas, om den som är berättigad till ersättningen
uppsåtligen åsamkat sig sjukdom eller skada, som orsakat den utgift
eller nedsättning av arbetsförmågan, för vilken ersättning begäres.

Rättsfall ang. ersättning från sjukförsäkringen vid transplantation

Av ett av försäkringsdomstolen den 16 december 1966 avgjort mål fiamgår
följande (se Tidskrift för allmän försäkring rf 1967: 1).

En person E hade viss dag besökt en läkare och något mer än en vecka
senare intagits å serafimerlasarettet i Stockholm. Läkarbesöket och sjukhusvistelsen
hade påkallats för utredning, huruvida njurtransplantation
skulle kunna göras från E till viss annan person.

Riksförsäkringsverket förklarade att enär E:s ifrågavarande läkarbesök
och sjukhusvistelse icke föranletts av honom övergången sjukdom, verket
fann att ersättning icke kunde utgå enligt lagen om allmän försäkring för
därav föranledda vård- och resekostnader och att E ej heller var berättigad
till sjukpenning enligt samma lag i anledning av sjukhusvistelsen. Av E
anförda besvär lämnades därför av verket utan bifall.

Försäkringsdomstolen fann icke skäl föreligga till ändring i riksförsäkringsverkets
beslut.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

5

Såvitt avser ersättning från försäkringskassa åt donator för tiden efter
det transplantationen utförts föreligger icke något avgörande av försäkringsdomstolen
eller riksförsäkringsverket. Såsom framgår av den följande
framställningen torde praxis vara, att försäkringskassorna behandlar denna
ersättningsfråga på samma sätt som då det gäller vanliga sjukdomsfall.

Utredningar

Arbetsgrupp inom dåvarande medicinalstgrelscn

Den 22 maj 1967 presenterade en inom medicinalstyrelsen tillsatt arbetsgrupp
en utredning om legala aspekter på transplantationer och synpunkter
på dödsbegreppet (numera tryckt i serien Medicinalstyrelsen informerar
1967: 4). Utredningen har remissbehandlats. Yttrandena är f. n. föremål för
bearbetning inom socialstyrelsen, som avser att avge rekommendationer i
ärendet på grundval av remissbehandlingen och den debatt, som föranletts
av utredningen.

I ett avsnitt i utredningen behandlas ekonomiska problem för givaren av
transplantat. Arbetsgruppen konstaterar, att givaren kan ställas inför ekonomiska
problem av skilda slag i samband med en transplantationsoperation.
I åtskilliga fall torde en inkomstminskning inte kunna undvikas.

I fråga om möjligheterna till ersättning enligt lagen om allmän försäkring
för sådana utgifter för läkar- eller sjukhusvård eller för resor till och från
läkare eller sjukhus, som påkallats för utredning om en person är lämplig
som givare vid transplantationsoperation, samt i fråga om rätten till sjukpenning
under sjukhusvistelsen hänvisas till ovannämnda utslag den 16
december 1966 av försäkringsdomstolen. Arbetsgruppen finner nuvarande
förhållanden i detta avseende klart otillfredsställande. Det kan bli fråga om
vårdperioder om 10—14 dagar med kännbara ekonomiska konsekvenser för
den enskilde. Åtgärder i syfte att få en lagändring till stånd som möjliggör
ersättningar i dessa fall bör därför snarast vidtagas anser arbetsgruppen.

I yttrande till arbetsgruppen har riksförsäkringsverket anfört, att frågan
huruvida och i vad mån ersättning av det slag, som nämnts i föregående
stycke, kan utgå sedan transplantationsoperation utförts, ännu inte varit
föremål för riksförsäkringsverkets prövning och därför inte kan generellt
besvaras. Uppenbart är emellertid, att om operationen skulle medföra oförutsedd
försämring av givarens hälsotillstånd, ersättning skall utges för därav
föranledda vård- och resekostnader varjämte enligt vanliga regler rätt föreligger
till sjukpenning och i förekommande fall till förtidspension (sjukbidrag).
Arbetsgruppen anför för egen del att, enligt vad som uppgivits under
hand, ersättningar av här aktuellt slag torde ha utbetalats av försäkringskassorna.
För att undanröja all tveksamhet om den rätta tolkningen
av hithörande lagbestämmelser bör enligt arbetsgruppens mening även här

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

eu lagändring komma till stånd, varigenom givarens rätt till ersättningar i
jämväl dessa fall uttryckligen blir fastslagen.

Av vad som framkommit vid remissbehandlingen av arbetsgruppens utredning
må här redovisas följande.

Riksförsäkringsverket ■— som enligt det ovan sagda även yttrat sig under
pågående arbete hos arbetsgruppen — anför bl. a. följande.

Oavsett vilken ståndpunkt praxis kommer att inta i fråga om ersättning i
samband med och efter operation för transplantation är det klart att kostnader
med anledning av givarens sjukhusvistelse m. in. före operationen inte
ersättes av den allmänna försäkringen. Enligt riksförsäkringsverkets mening
bör ersättning i någon form lämnas även i de situationer som ej täckes
av den allmänna försäkringen. Härvid synes kunna komma i fråga antingen
att betrakta kostnaderna — inberäknat kostnader i form av mistad arbetsförtjänst
o. dyl. — som sådana sjukvårdskostnader för vilka sjukvårdshuvudmännen
har att svara eller att genom lagändring införa rätt till ersättning
från den allmänna försäkringen. Då frågan synes ha visst samband
med de spörsmål som f. n. utredes av 1961 års sjukförsäkringsutredning,
anser sig riksförsäkringsverket inte f. n. böra ta ställning till vilken lösning
som bör väljas.

Svenska livförsäkringsbolags förening anför, såvitt här är i fråga, att
det måste framstå som angeläget och naturligt att det allmännas ersättningsskyldighet
snarast vidgas. Kostnaderna för ersättning, som utbetalas på
grund av vidtagna erforderliga utredningar, torde endast komma att uppgå
till jämförelsevis blygsamma belopp även om man bör räkna med att antalet
transplantationsoperationer kommer att öka. Ärendenas vikt för den sjuke
motiverar att ekonomiska betänkligheter från donatorns sida om möjligt
undanröjes. Dessutom torde möjlighet till missbruk ej föreligga. Föreningen
instämmer i arbetsgruppens förslag om utvidgning av tillämpningen av
lagen om allmän försäkring till att avse även ersättning såväl i samband
med utredning före transplantation som efter det transplantationen utförts.

Försäkringskasseförbundet anser det ur rent principiell synpunkt vara
angeläget att givare av olika kroppsorgan så långt det är möjligt hålles ekonomiskt
skadeslösa dels i samband med utredning om lämplighet som givare
och dels under och efter ingrepp vid transplantationen. Förbundet anser att
den ekonomiska ersättning som i samband därmed blir aktuell hör hemma
inom den allmänna försäkringens ram. Redan nu förekommer visserligen
viss ersättning från försäkringskassorna i de åsyftade fallen men rätten till
ersättning bör fastslås genom direkt stadgande. Förbundet föreslår att 1961
års sjukförsäkringsutredning får i uppdrag att penetrera frågan om principerna
för rätt till ersättning i här avsedda fall och föreslå erforderlig kompletterande
lagstiftning.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

7

Svenska landstingsförbundets s. k. njurkommitté

Genom beslut i Svenska landstingsförbundets styrelse den 15 februari

1967 tillsattes en särskild kommitté för utredning av problem i samband
med kronisk njursvikt. Bland de frågeställningar, som i första hand borde
behandlas av kommittén, var spörsmålet om försäkringsskydd till givare av
organ och kostnad för undersökning av lillämnad givare. Njurkommittén
liar i en den 31 januari 1968 dagtecknad utredning redovisat sitt uppdrag
till styrelsen. Denna har därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 februari

1968 hemställt att Kungl. Maj :t snarast måtte föranstalta om sådan ändring
i lagen om allmän försäkring att njurdonator erhåller ekonomiskt skydd
såväl vid förundersökning som i anslutning till transplantation.

Av njurkommitténs utredning må här återgivas följande.

Då det gäller kostnader m. in. i samband med undersökning av tillämnad
givare upplyser kommittén, att Svenska landstingsförbundets styrelse i rekommendation
den 16 mars 1967 till Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott
— i avvaktan på nj urkommitténs utredning — föreslagit förvaltningsutskottet
att utge ersättning för rese- och vårdkostnader samt förlorad
arbetsförtjänst, som hänför sig till utredning av tillämnad givares
lämplighet. Njurkommittén intar samma ståndpunkt till ersättningsfrågan
som medicinalstyrelsens arbetsgrupp; lagen om allmän försäkring bör snarast
ändras så att vård- och resekostnader kan ersättas och sjukpenning utges.
En skälig del av givarens reella inkomstbortfall bör täckas.

Även i fråga om givares försäkringsförmåner i samband med företagen
transplantation ansluter sig njurkommittén till vad medicinalstyrelsens arbetsgrupp
förordat.

Efter att ha behandlat möjligheterna för donator att få ersättning från
privata försäkringar anför njurkommittén, att den delar arbetsgruppens
uppfattning att givarens försäkringsmässiga skydd i detta avseende kan anses
tillfredsställande ordnat. Njurkommittén tillägger, att den vill återigen
framhålla att eu skälig del av givarens inkomstbortfall, dvs. skillnaden mellan
uppburet sjukpenningbelopp och det reella inkomstbortfallet liksom
eventuella kostnader för försäkringsskydd, bör täckas av allmänna medel
med hänsyn till det frivillighetsmoment som föreligger i detta fall.

Njurkommittén anför slutligen att närmast till hands synes ligga, att
problemet beaktas vid översyn av sjukförsäkringslagstiftningen.

1961 års sjukförsäkringsutredning

Utredningen har avgivit tre delbetänkanden (SOU 1965:4, 1966:28 och
1967:63). De utredningsuppdrag som enligt direktiven för utredningen
återstår avser i huvudsak den förebyggande hälsovården, andra av läkare
ordinerade sjukvårdande åtgärder än läkarvård och sjukhusvård, medicinsk-tekniska
hjälpmedel, resekostnader vid läkarvård, sjukhusvård och

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

annan sjukvård in. in., administrativa förenklingar vid utgivande av ersättning
för läkarvård, sjukförsäkringsförmåner vid viss anstaltsvård. Till utredningen
har vidare inkommit ett stort antal framställningar m. m., som
har anknytning till nyss nämnda uppdrag.

Utskottet

Transplantationskirurgin har framför allt under 1960-talet gjort stora
framsteg. Hornhinnetransplantationer utförs sedan länge med framgång.
Likaledes har utvecklingen nått långt då det gäller överförande av ben- och
hudtransplantat. I Sverige är det framför allt njurtransplantationer som
under senare år fått ökad aktualitet. Till och med utgången av år 1966 hade
i vårt land utförts 63 sådana transplantationer, varav 35 med levande givare.
Den person, från vilken en njure skall överföras, måste före operationen
undergå en noggrann undersökning, som kan kräva sjukhusvistelse upp
till 10—14 dagar. Ersättning från sjukförsäkringen utgår inte vid sådan förundersökning,
vare sig för organgivarens vård- eller reskostnader. Donatorn
har inte heller rätt till sjukpenning. Detta beror på att — om man bortser
från ersättning i samband med havandeskap — ersättning från den allmänna
sjukförsäkringen utgår endast vid sjukdom. Sedan transplantation verkställts
torde försäkringskassorna i allmänhet bedöma nj urdonatorns anspråk
på sjukvårds-, rese- och sjukpenningsersältning på samma sätt som
vid vanlig sjukdom.

I de nio motioner, som behandlas i detta utlåtande, framställs med smärre
inbördes avvikelser yrkanden som syftar till att få till stånd ändring i lagen
om allmän försäkring så att donator av transplantat kan få ersättning från
sjukförsäkringen för inkomstbortfall, resekostnader och direkta sjukvårdskostnader,
som uppstår i samband med utredning om vederbörandes lämplighet
som donator i det särskilda fallet. I flera av motionerna avser yrkandena
även att det i samband med den begärda lagändringen skall klarläggas
att donator har rätt till ersättning från försäkringen sedan operationen utförts.

I den mån frågan om ersättning till personer, som ställt sig till förfogande
som givare av njurtransplantat, lösts, torde detta ha skett genom att vederbörande
landsting åtagit sig kostnaden. Svenska landstingsförbundets
styrelse har för övrigt i rekommendation till ett landstings förvaltningsutskott
föreslagit förvaltningsutskottet att utge sådan ersättning i avvaktan
på en av styrelsen igångsatt utredning, som skulle behandla bl. a. denna
fråga. Sedan denna utredning nu slutförts har landstingsförbundets styrelse
den 22 februari i år i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt att lagen om
allmän försäkring snarast ändras så att njurdonatorer erhåller ekonomiskt
skydd såväl vid förundersökning som i anslutning till transplantation.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

9

Även enligt utskottets mening är det angeläget att samhället ger en rimlig
ekonomisk kompensation till personer, som ställer sig till förfogande i sådana
fall, som här avses, antingen det är fråga om njurtransplantation eller
annan organöverföring. Den uppoffring vederbörande gör genom att underkasta
sig eu relativt långvarig undersökning — med ofta åtföljande operation
— bör självfallet inte medföra att denne ställs i sämre ekonomisk situation
än om han drabbats av sjukdom. Ersättning bör naturligtvis utgå
även i de fall då transplantation sedermera icke kommer till stånd; avsikten
med undersökningen är ju att undersöka vederbörandes lämplighet som donator.
Även rätten till ersättning åt donator i samband med och under erforderlig
tid efter transplantationen bör uttryckligen fastslås.

Utskottet biträder således helt den uppfattning om donators ersättningsrätt
som ligger bakom motionerna. Frågan hur problemet skall lösas bör
närmare utredas. Det må här påpekas, att riksförsäkringsverket — i remissyttrande
över en av en arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen utarbetad utredning
rörande transplantationer och dödsbegreppet — utan att ta ställning
i sak pekat på att ersättningsfrågan kan lösas antingen på det sätt som
motionärerna och landstingsförbundet förordat, nämligen genom den allmänna
försäkringen, eller genom att betrakta kostnaderna som sådana
sjukvårdskostnader för vilka sjukvårdshuvudmännen har att svara. En annan
möjlighet är att lösa frågan genom särskild lagstiftning. Den av utskottet
förordade utredningen synes lämpligen kunna anförtros 1961 års
sjukförsäkringsutredning. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.

I motionerna I: 190 och II: 245 tas även upp frågan om ökade möjligheter
till ersättning från den allmänna försäkringen för den som undergår eftervård,
sedan han genom transplantation mottagit en njure.

Vid långtidsbehandling av kroniska nj urfall består vården av dietrestriktioner
samt i regel två dialysbehandlingar per vecka. Dialysbehandling erfordras
ofta även i samband med njurtransplantationer. Genom en ändring i
3 kap. 10 § lagen om allmän försäkring, som trätt i kraft den 1 januari 1968,
har frågan om rätten till sjukpenning för här åsyftade enstaka behandlingsdagar
fått en för de sjuka positiv lösning. Då det gäller kostnaden för resor
i samband med sjukhusvård — dialysbehandlingen meddelas i allmänhet
på sjukhus — må, med hänsyn till att motionärerna särskilt framhåller att
kostnaderna i detta avseende skulle vara höga, påpekas följande. Ersättning
för resa i samband med sjukhusvård utgår från försäkringen frånsett ett
karensbelopp om fyra kronor, som avser återresa. Med hänsyn till det anförda
och då eftervårdskostnaderna vid transplantation i övrigt inte torde
vara av annan storlek eller karaktär än vid många andra sjukdomar, kan
utskottet inte finna att någon riksdagens åtgärd är påkallad i anledning av
det här behandlade motionsyrkandet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1968

A. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 19 och II: 30

2) motionerna I: 20 och II: 31

3) motionerna I: 78 och II: 113

4) motionerna I: 190 och II: 245

5) motionen II: 116

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte ge till känna vad utskottet
anfört om ersättning vid undersökning för transplanlation
och ersättning i samband med sådant ingrepp; samt

B. att motionerna I: 190 och II: 245, i den mån de icke
besvarats genom vad utskottet under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg
(s) ochKaijser (h);

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rimmerfors
(fp), fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Fredriksson (s),
Ringaby (h), fru Svensson (s)* och fru Skantz (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680031