Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av motioner om vårdbidrag till handikappade
barn under 16 år.
Andra lagutskottet har behandlat tre till lagutskott hänvisade motioner.
1) Motionerna I: 412 av fru Ohlsson, Lilly, m. fl. och II: 509 av fru Eriksson
i Stockholm m. fl. I motionerna, som är likalydande, har hemställts, »att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning av
förutsättningarna för rätt till vårdbidrag med sikte på större användning av
bidraget och en rättvisare tillämpning beträffande vissa nu utestängda barngrupper.
»
2) Motionen II: 32 av fru Marklund m. fl., i vilken hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och därpå följande förslag till riksdagen rörande graderade vårdbidrag till
handikappade barn under 16 år.»
Gällande bestämmelser
Vårdbidrag utgår till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk
efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning
är i behov av särskild tillsyn eller vård. Bidraget utgör för år räknat
60 procent av basbeloppet. Det utgår ej för tid då barnet vistas på anstalt
som finansieras av det allmänna.
Riksförsäkringsverket har utfärdat anvisningar angående bedömning av
vårdbehov in. m. (Pensionshandbok D. 1. 3). I anvisningarna understrykes
att grunden för det särskilda behovet av tillsyn och vård skall vara medicinsk.
Såsom exemplifiering av de sjukdomar, skador och defekttillstånd,
som kan föranleda bidragsrätt, nämnes svåra medfödda missbildningar, organiska
nerv- och muskelsjukdomar samt förlossningsskador, cerebral pares
m. m., utvecklingsrubbningar i skelettet till följd av sjukdom, andra somatiska
sjukdomstillstånd, defekter i de sensoriska organen, mentalsjukdom
samt slutligen psykisk efterblivenhet. Behovet av tillsyn och vård skall föreligga
i avsevärd omfattning samt gå utöver det vårdbehov som finnes hos ett
normalt utvecklat barn i motsvarande ålder.
Riksförsäkringsverket anger följande allmänna riktlinjer för bedömning
av rätt till vårdbidrag.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
Rörelsehindrade barn. Om barnet inte alls eller endast i obetydlig utsträckning
kan förflytta sig på annat sätt än med hjälp av annan person eller i
rullstol, torde rätt till vårdbidrag föreligga. Så torde också vara fallet om
barnet på grund av förlust av eller nedsatt funktionsförmåga i armar eller
händer behöver väsentlig hjälp med på- och avklädning, vid måltider eller
toalettbesök. Även i andra fall kan rätt till vårdbidrag föreligga vid rörelsehinder,
särskilt om barnet samtidigt lider av annan sjukdom eller defekt.
Vid bedömningen av sådana fall bör beaktas bl. a. de omständigheter som
nedan angives under rubriken Andra grupper av handikappade barn.
Någon generell nedre åldersgräns för rörelsehindrade barns rätt till vårdbidrag
bör ej tillämpas. Vid mycket svåra handikapp bör sålunda vårdbidrag
kunna beviljas redan under första levnadsåret. Upp till treårsåldern bör i
övrigt vikt främst fästas vid behovet av särskild behandling.
Barn med höggradig syn- eller hörselnedsättning. Rätt till vårdbidrag torde
föreligga från det ifrågavarande defekt påvisats.
Psykiskt efterblivna barn. Barn som är inskrivna vid anstalt för undervisning
eller vård av psykiskt efterblivna samt barn som, utan att vara sålunda
inskrivna, kan anses jämställda med sadana i fråga om efterblivenhet
får, därest icke särskilda omständigheter till annat föranleder, anses ha rätt
till vårdbidrag.
I fråga om psykiskt efterblivna barn under 3-årsåldern torde rätt till vårdbidrag
dock endast föreligga, om efterblivenheten är mycket allvarlig eller
förenad med mera betydande fysiskt handikapp.
Andra grupper av handikappade barn. Vid bedömningen av behovet av
särskild tillsyn och vård torde viss vägledning kunna erhållas av det ovan
anförda. I övrigt bör vid bedömningen bl. a. följande omständigheter beaktas.
Den faktiska arbetsprestation vårdaren måste utföra i samband med skötseln
av barnet. Härvid skall beaktas inte endast vårduppgifternas art utan
även deras frekvens samt tillsynsbehovet och vårdarens bundenhet.
De av barnets vård i hemmet förorsakade särskilda kostnaderna. Hänsyn
bör tagas ej endast till direkta kostnader utan även till nöjaktigt dokumenterade
indirekta kostnader (t. ex. att modern på grund av vården måste avstå
från förvärvsarbete, som hon eljest med stor sannolikhet skulle ha ägnat
sig åt).
Beträffande konstruktionen av övriga förmåner från den allmänna försäkringen
till handikappade hänvisas till 2LU 1967: 60.
Historik m. m.
Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 efter förslag av socialpolitiska kommittén.
I prop. 1964: 94, i vilken förslaget till vårdbidrag fördes fram, anförde
föredragande departementschefen.
Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och
fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig avsevärda
uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar
medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem blir
den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor betydelse
för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan göras är dock
till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren på grund av
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
3
den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå från arbetsinkomst,
som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också särskilda
kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang.
Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att de
måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre
borde ha beretts i hemmet.
Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas sida
åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade
barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och hjälpmedel
av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas att införa
kontantstöd i mera generella former.---
Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla
att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall
vårdbidrag skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med
hänvisning till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit
inte komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade
bedömas efter enhetliga grunder. Vårdbidragsiagarna måste komma att
representera en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och
psykiska handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis
ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. får ankomma
på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinalstyrelsen,
anvisa normer för bedömningen.
Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet —
på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension
— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och
vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktighetskravet
som jag strax kommer till.
De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som går utöver
dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrymmet
för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn
i späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande
omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild
behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan
ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda
yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens
sida.
Behovet av särskild tillsyn och vård skall såsom angivits föreligga i avsevärd
omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda
arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets
handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den
praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invaliditetstillägg
enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.
Riksdagen godtog propositionen, och vårdbidraget fastställdes för år till
50 procent av basbeloppet. Vid riksdagsbehandlingen övervägdes också frågan
om införande av halva vårdbidrag för medelsvårt handikappade barn.
Riksdagen uttalade sig för att frågan borde utredas (2LU 1964: 41).
Frågan om halva vårdbidrag behandlades av pensionsförsäkringskommittén
i ett delbetänkande (SOU 1965: 62). Utredningen uttalade.
Önskemålet om halva vårdbidrag motiveras med att den gällande avgräns^
ningen av den krets som kan komma i åtnjutande av bidrag utestänger fall
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
där vårdbehovet är mindre än som förutsättes för rätt till helt bidrag men
dock så stort att det vore berättigat med halvt bidrag.
Såsom nämnts antogs reglerna om vårdbidrag så sent som under fjolåret.
Någon mera betydande erfarenhet av reglernas verkningar har därför ännn
icke vunnits. Under sådana omständigheter är det ännu inte möjligt att få
någon helt klar bild av hur avgränsningen av den bidragsberättigade kretsen
kan komma att slutgiltigt ske i praxis. Det måste vidare enligt kommitténs
uppfattning bli svårt att på förevarande område tillskapa fasta hållpunkter
för en gradering. Kommittén finner det därför knappast lämpligt
att nu konstruera en ny avgränsning för en lägre bidragsnivå. Det bör anmärkas
att riksförsäkringsverkets anvisningar för tolkning av reglerna om
vårdbidrag utfärdats så sent som den 28 januari 1965. Enligt kommitténs
mening bör det med hänsyn till vad här anförts för närvarande icke böra
komma i fråga att införa graderade vårdbidrag.
I prop. 1966: 59, som följde på utredningens förslag, förklarade föredragande
departementschefen att han delade uppfattningen att vårdbidraget
inte borde graderas. Vårdbidraget liksom invaliditetsersättningen föreslogs
i enlighet med kommitténs förslag höjt till 60 procent av basbeloppet. För
invaliditetsersättningens del föreslogs dessutom att halva bidrag skulle kunna
utgå i vissa fall. Riksdagen hade ingen erinran mot propositionens förslag
i dessa delar (2LU 1966:41).
Efter det vårdbidraget infördes år 1964 utfärdade riksförsäkringsverket
den 10 juli 1964 vissa anvisningar till ledning för de allmänna försäkringskassorna.
I anvisningarna betonades bl. a. att prövningen borde ske efter
relativt restriktiva linjer. Anvisningarna blev föremål för kritik bl. a. i riksdagen,
2LU 1965: 20. Den 28 januari 1965 utfärdade verket nya anvisningar
som innebar en viss uppmjukning av de tidigare. Dessa anvisningar överenstämmer
i stort med de ovan redovisade, som ingår i verkets pensionshandbok.
Handikapporganisationernas centralkommitté, HCK, har i framställning
den 21 juni 1967 till socialministern kritiserat bl. a. reglerna för vårdbidrag.
Organisationen begär att reglerna skulle ändras så att kretsen av bidragsberättigade
väsentligt blev vidgad.
Riksförsäkringsverket, som yttrat sig över framställningen, har anfört
bt. a. I gränsområdet, där tveksamhet föreligger om vederbörande är berättigad
till vårdbidrag eller ej, är tröskelproblemet mellan bidragsberättigade
och icke bidragsberättigade barn redan nu betydande. Detta tröskelproblem
kommer att bli av avsevärt större omfattning och ömtålighetsgrad vid en
väsentlig utvidgning av den bidragsberättigade kretsen. En sådan utvidgning
bör övervägas endast i samband med en gradering av vårdbidragens storlek.
Riksförsäkringsverket har vidare förklarat att verket inte har något att erinra
mot att frågan om förutsättningarna för rätt till vårdbidrag aktualiseras
på nytt och att en utredning kommer till stånd. Enligt verkets mening
bör en sådan utredning innebära fältundersökningar för att få ett fastare
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
5
underlag för att bedöma den ekonomiska situationen för familjer med barn
med olika handikapp.
1967 års höstriksdag behandlade motioner i vilka bl. a. yrkades att kretsen
av vårdbidragsberättigade skulle vidgas. Andra lagutskottet anförde i
sitt utlåtande 1967: 60, som godkändes av riksdagen.
Reglerna om vårdbidrag har varit i kraft endast något mer än tre år. Under
den första tiden för reglernas giltighet fanns centrala anvisningar, i vilka
betonades att en viss restriktivitet borde iakttas vid prövningen av vårdbidragsansökningar.
De nu gällande anvisningarna, i vilka denna inskränkande
föreskrift tagits bort, har — utöver smärre ändringar under 1966 —
gällt sedan början av 1965. Den tid, som därefter förflutit, har enligt utskottets
mening varit alltför kort för att möjliggöra några bestämda slutsatser
i frågan om tillämpningen av bestämmelserna. Det må dock påpekas
att antalet utgående vårdbidrag överensstämmer med det antal som beräknades
vid lagstiftningens tillkomst. Utskottet kan i vart fall för närvarande
inte förorda att någon särskild undersökning i fråga om dessa bidrag göres,
som skulle kunna ligga till grund för åtgärder av den karaktär som avses i
motionen.
Utskottet
Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning utgår till barn under 16 år
som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat
lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn
och vård. Bidraget utgör alltid 60 procent av basbeloppet. Det är alltså inte
graderat till skillnad från sådan invaliditetsersättning, som utgår till vissa
förvärvsarbetande handikappade med 30 eller 60 procent av basbeloppet.
Förevarande motioner syftar till en utvidgning av kretsen vårdbidragsberättigade.
I motionen II: 32 framhålles att en sådan utvidgning medför ett
behov av gradering av bidraget. Motionärerna vill ha utredning av denna fråga.
I motionerna I: 412 och II: 509 begärs prövning av de nuvarande förutsättningarna
för vårdbidrag med sikte på att bidraget skall kunna tillgodoföras
vissa barngrupper som nu i allmänhet ej erhåller bidraget. Som exempel
härpå nämns barn som lider av psoriasis, diabetes eller allergiska sjukdomar.
Vårdbidraget är avsett som ett särskilt stöd till barn med svåra handikapp.
Enligt utskottets mening bör bidraget även framdeles i princip vara
förbehållet barn med allvarliga handikapp. Det kan emellertid finnas skäl
att överväga om den nuvarande avgränsningen av den bidragsberättigade
kretsen är den riktiga och om det kan vara befogat att införa en lägre ersättning
för vissa fall, som nu är uteslutna från bidrag. Den nuvarande ordningen
med ett enhetligt relativt stort bidragsbelopp ger nämligen markanta
tröskeleffekter. Utskottet vill således förorda att Kungl. Maj:t i lämpligt
sammanhang låter undersöka vilka grupper handikappade barn som enligt
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1968
nuvarande praxis inte får bidrag och om det kan vara en ändamålsenlig
åtgärd att införa graderade bidrag för att tillgodose vissa av dessa fall. En
sådan undersökning får uppenbarligen betydelse även ur de synpunkter
som framförs i motionerna I: 412 och II: 509. Vad utskottet anfört bör
bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 412 och II: 509
samt II: 32 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 mars 1968
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Strand (s), fru Carlqvist (s), herr Lars
Larsson (s), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar Eric Carlsson (ep), Dahlberg
(s) och Kaijser (h);
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall (fp), Rirnmerfors
(fp), fru Ekendahl (s)*, herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Fredriksson
(s), fru Svensson (s)*, herr Åkerlind (h) och fru Skantz (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68003 I